Praefatio

Julängel, gåva till Stefan av hans klasskamrat Marie Louise år 1947.

Quod evenit? December 1952 Hösten 1952 led mot sitt slut. Den 6 dec. bevistade Stefan den sista skolkonserten med Dean Dixon som dirigent. Stefan fick hans autograf på sitt program. Och blev fotograferad tillsammans med Dixon av Anna Riwkin. Mornarna i dec. äro mörka och det är besvärligt att stiga upp och gå till skolan. Men om det lyser ett ljus på bordet, medan man äter sitt frukostmål: lingonbröd och mjölk, går det kanske lite lättare. Dean Dixon, Johannes Norrby, Manne Runsten, Nils Grevillius, Harald André, Arne Sunnegårdh, Einar Beyron, Leon Björker, Set Svanholm. Brita Hertzberg, Berit Sköld, Sigurd Björling, Margareta Bergström, Georg Svedenbrant, Arne Ohlosn, Karl-Olof Johansson, Erik Sundquist, Erik Sædén, Kerstin Löfgren, Elisabeth Söderström, Ingeborg Kjellgren, Kerstin Meyer.

Mamma, som var "klassmamma" i Stefans klass tillsammans med Fru Storm, var en gång hembjuden till Storms och var sen med och hjälpte till på Luciafesten i Gubbängens Samrealskola, när Catherina Fellbo så vackert läste Karlfeldts Lucia-dikt. Liksom en tigrinna trängde sig mamma fram till de berömda idrottsmännen och till Snoddas och bad om deras autografer för det autografblock som Erik skulle få till julklapp.

Bland deltagarna i Sv. D:s Afrikaresa var Gerds ungdomsbekanting från Dresden Esmarch.

Eriks snälla Fröken f. d. Kongo-missionären Anna-Lena Lundvall skrev det här rara brevet, när hon skickade betyget.

Så firade vi jul på Salta som vanligt. Erik och Karin kom från Luleå ett par dagar efter julafton. Det blev fint skidföre med underbar rimfrost och vi gjorde härliga turer om dagarna och var på julkalas om kvällarna, när vi ej satt hemma och spelade bridge. Henning och Ann Margret var nere ett par dagar och deltog bl. a. i ett julkalas på Strömsta, där vi bl. a. uppförde charaden "Adelsmöte".

Gerd fick ett par fina handskar till julklapp av mormor. Dom föll ur hans knä ut i den vita snön i Trögden, när vi på väg till Anna Tamms middag på Fånö ideligen måste ut och läsa på vägskyltarna. Sen vi avnjutit middagen med Ehrenheims och lekt jullekar bland alla de tjocka brinnande ljusen och skulle fara hem, for vi fel vid en loge och satt fast i snön. Förgäves voro alla försök att gasa på, hjulen grävde sig bara djupare ned mot isen. Då kröp Märta på magen in under den låsta logdörren och samlade ihop lite halm och se vilken framgång det medförde!

Hemskt kul var det, när morfar bjöd oss på Klasskamrater med Sickan Carlsson: Så var julen slut och vi återvände till Gubbängen. Januari 1953 Brev från morfar Elof och mormor Gunhild till Erik Z. Elof: Kära rara lilla Erik! Om du kunde ana, hur glada vi blevo både mormor och jag åt din telefonpåringning på vår bröllopsdag. Tänk, att du kunde komma i håg så bra dagen! Ja, du må tro, att vi fingo en verkligt ståtlig festdag då. Ty på middagen for jag till station och hämtade prostinnan Ragnhild Törner, som visade sig vara en förtjusande människa och på kvällen höll ett strålande föredrag utan något koncept. Först åto vi middag och sedan gick prostinnan att vila en timme eller så omkring och sedan kommo alla våra gäster 25 st kyrkobröder med fruar. I salen brann granen och levande ljus för övrigt. Efter kaffet sjöngo vi flera sånger och psalmer och så följde hennes föredrag och vi samlade in 122 kronor i kollekt till Inomeuropeisk mission att sändas till Tyskland. Alla voro mycket glada och tacksamma över aftonen hos oss. Annars åka vi och prova olika bilmärken om dagarna och vi vilja naturligtvis blott ha en bil, som vi tro, att du kan bliva riktigt nöjd med. Därför sakna vi dig så oändligt, att icke du kan vara med och säga, vilken som tilltalar dig bäst. Nu är det alldeles barmark här och riktigt vårväder. I går kväll voro vi på Hacksta tillsammans med Klingbergs och i dag söndag äro vi i stillhet och skola gå till sängs.

Gunhild: Älskling! Tack, tack! Jag talade nyss med morbror Erik och han önskade sig ett sånt där engelskt frågespel o. jag sa, att det passade väl bäst att ni gav det, för det finns nog inte i Enköping. Han sa att han inte trodde att han skulle få Karlstad, för att hans tid i Luleå ej var slut än, och de medsökande var gamla adjunkter. Henning ringde i går och tacka för sist. De hade haft middag för 18 personer på lördagen. Jag är spänd på vilket bilmärke som kommer i dag. Volvo låg härligt på vägen o. var precis som vår i växling, men ack så trång. Fru Törner undrade om hon skulle ta bena eller huvudet först, när hon skulle ut. Försäljaren skjutsade näml. oss alla till stan, men bjöd bara 2600 för gamla bilen. Fru Törner berättade om en mor i Tyskland med 4 barn, som flydde med det sista fullsatta tåget västerut vid sammanbrottet, o. hon kom inte med för det var så fullt, men så sköt någon på henne bakifrån så hon kom upp o. de tre största barnen klättrade upp som ekorraro. då satte sig tåget i gång o. den lilla 5-åringen stod kvar o. sprang med uppsträckta händer o. ropade mamma, mamma, o. den har hon aldrig hört av mer o. är nu i ett Schwedenheim o. ser syner för sig jämt. Det är måndag nu och posten kommer strax. Må gott alla o. Kuß från din egen mormor. När våren närmade sig, så det ljusnade något i Luleå, kunde man ta denna bild av Örnäset med Eriks hus.

Axel, Marga och Lasse Hakelius tog sig till Salta på skidor.

Ej i Liber.

Brev från Sibylle Zenker den 27-29 januari 1953.

[Översvämningskatastrof i Holland.]

Februari 1953

Bilderna ingick ej i Liber.

I Gubbängen firas fortfarande lördagskvällarna på liknande sätt. Pojkarna har ej börjat gå ut och dansa utan sitter "i salen", hör dikt, dricker kaffe och spelar olika spel. Persson ska sluta:

Skolan

"Rektor Nils Norman visar en elevakvarell på rektorsexpeditionens vägg."

Brev från Sibylle Zenker den 8 februari 1953.
Brev från Sibylle Zenker den 15 februari 1953.
Brev från Marianne Schweitzer den 17 februari 1953.

Rolf fick undervisning i hur man fyller i postverkets blanketter. Sällskapslivet dominerades av Syjuntans veckosammankomster och dessemellan hade vi smärre bjudningar och voro borta då och då. Bl. a. voro Lietje och Olle här med Kallenfeldtarna och Birgit Neppelberg.

Ett manuskript av författarfirman Stefan och Erik avsett för Sv. D.:s barnbilaga:

Sommaren 1952 inköpte Rolf ett större parti "Sahnebonbon" i Tyskland, som räckte hela vintern.

Ingick ej i Liber.

Mars 1953

Brev från Eric Oxenstierna i Wuppertal:

Henning och Lene hade sin "Stockholms-vecka" i mars. Vi åkte då en dag med dem ut i bil till Årsta slott och drack kaffe ute i naturen ur medhavda termosar. Det var ett tidigt utflyktsrekord. Den 25 mars, när Lene redan återvänt, lurade Henning Märta att följa med honom på en biltur till Salta utan att ha vidtagit några arrangemang för pojkarna, som fick livnära sig på smörgåsar tills deras förlupna mor återvände med en liten snödroppsbukett på kvällen. En kväll som man minns våren 1953 var också en bjudning hos Norelius med polska statens järnvägsdelegationsrepresentant herr Vyslinsky. På Palmsöndagen voro bara Erik Z. och mamma på Salta, då där firades ett Vadstena-möte i kyrkan med Hjalmar Brundin, Gunni Hermelin, Birgitta Weman och kand. Grönlund. Då var också en massa folk på lunch på Salta ända ifrån Västerås t. o. m.

Brev från Cläre Immisch den 1 mars 1953.
Brev från Sibylle Zenker den 2 mars 1953.
Brev från Sibylle Zenker den 15 mars 1953.

Två stora inköp

Stefan fick gratis pianolektioner i skolan, men han hade stora svårigheter, när han skulle öva i folkskolan. Inköp av ett piano skulle medföra stora fördelar. Efter besök i stadens samtliga pianoaffärer inköptes fredagen den 13 mars vårt beg. Förster piano för kr. 2500.
Dessförinnan hade Stefan och Erik av gemensamma sparmedel hos NK köpt ett fint och dyrt Märklin-tåg. Rolf ville ej vara med om affären, då han ansåg, att han skulle ha roligt av att se på, när tåget brusade fram utan att ha haft någon som helst utgift för det. Den högra bilden ingick ej i Liber. Det elektriska tåget av Erik Zenker, 9 år. Den högra bilden ingick ej i Liber.

Det tredje stora inköpet skedde på Salta, där efter stor tvekan och med saknad 1937 års Ford, Mimmis och Pers bil, byttes ut mot en ny blå bil, en Ford Vedette.

Vedetten på besök i Domnarvet. T. h. Ingela och Ann-Margret. Läkarvillan i Domnarvet.

Erik, Ingela, Ann-Margret, Lene, Gunhild, Henning. Vedetten ombord på Hjulsta färja, skulle jag tro. Bilderna ingick ej i Liber.

Stefan blev påcyklad av en prejande kamrat i Hökarängen och slog huvudet, så han var borta ett tag. Läkaren konstaterade en lindrig hjärnskakning och Stefan fick ligga en vecka.

Vadstena-dag på Salta den 28 mars 1953. Gudrun Larsén, Erik Larsén, Eric Grönlund, Birgitta Weman, Hjalmar Brundin, Britt Brundin, Gunni Hermelin, Axel Björnström, Dagny Kjörning, Gunhild Hermelin (Thorsvi Gård), Anna Tamm, Dagmar Lennep, Evert Lennep, Anna-Lisa Köndell, Per Köndell. Ej i Liber.

April 1953

Påsken firades åter på Salta. Långfredagen voro vi hos Olle och Lietje och spelade Canasta.

Offentliga nöjen

Säsongens clou var givetvis premiären på Romeo och Julia, vartill herrskapet Zenker inbjudits av Doktorns i Borlänge. Det intressantaste var givetvis att se alla kända stockholmare i salongen. Och utanför sceningången gick Stig Dagerman och väntade på sin Anita Björk. Efteråt intogs supé på Teatergrillen. Där märktes bland gästerna även Carl Johan Bernadotte och Kerstin med guldlänk om vristen.

Mamma och morfar på Dramaten:

Medan mamma stod i tvättstugan erbjöd sig Erik att ta plats i den långa kön och skaffa biljetter till urpremiären på City. Vi hade stort nöje av "Glada Änkan". Rolf ville bli en Danilo, som kysser alla flickor, när han blir stor, men nu tycker han ej om att kyssa, bara "umma". Stackars Erik, som fick stå så länge i blåsten, men han förtjänar redaktionens varma tack.

Efter påsk började förberedelserna för Italien-resan, som skulle gå av stapeln i juni, att ta fastare form. Pappa och mamma hade blivit så Rom-bitna nät de gjorde sin "stjärn"-resa dit i sept. 1952, att de ställde den nya Vedetten till vårt förfogande för att också vi skulle få se Rom och "ängeln" fröken Wilde. Vi skulle dela resan och kostnaderna med Erik och Karin, och nu vidtog en tät notväxling mellan Gubbängen och Luleå.

Ej i Liber.

En dag kom mamma på den lysande idén att försöka hysa in Stefan och Rolf någonstans i Tyskland, medan vi var i Italien. De skulle då få gratis resa och kunna lära sig mycket på 3 veckor. Både från Adelheid Ackermann och Käthe Dörries kom hjärtliga brev. De ville gärna skicka var sin dotter till Sverige i stället. De skulle då få komma till Salta i slutet på sommaren. Mormor var här på Eriks födelsedag och 2 dagar senare hade Erik kalas för Tomas Ögren, Anders Holmer, ? Rinman, Ulf Swensson och flickorna Norelius och Carlowitz. Tormod Kelén var sjuk och kunde ej vara med. Sista april hade vi lov flera dagar och hade valborgsmässoafton i Bastuhagen. Det var några underbart vackra vårdagar. Vi arbetade i trädgårn och på Rolfs gärde och Gerd vart så solbränd efter att ha legat i Bastuhagen en hel dag.
Cirkelvägen i Gubbängen. Här bodde vi 1947 - 1957. Glest mellan bilarna på den tiden.
Bilden ingick ej i Liber.

Maj 1953

På mammas namnsdag kom mormor och morfar till Stockholm på Kyrkliga Mötet. Vi träffades utanför Spegeln, där vi skulle se en Monte Carlo-film. De åkte med Erik Schuberth, som förärade mig en fasantupp, som han kört över på vägen.

Stefan fick på sin födelsedag överta pappas fina cykel, Rolf fick Stefans och Erik, som nu också lärt sig åka var storförtjust att få Rolfs. Men då lekte han att cykeln var en vild häst, som han red över prärien, för han hade just fått en fin cowboyutstyrsel. Vi gjorde trevliga utflykter nu alla fem. Pappa hade köpt en stabilare cykel till sin mopedmotor. Nu cyklade han först sakta efter oss fyra, sen satte han fart på motorn i uppförsbackarna och körde om oss högmodigt vinkande. Men högmod går före fall, som vi ska se längre fram.

Till Mors dag gjorde mamma själv en tårta, men uppvaktades så vackert av pappa och pojkarna.

Det är ingen idé att försöka råna springpojken E. Zenker även om han har ett par hundra kronor på sig.

Fortsätter med Märtas handstil: Jag går in i affären och sätter papperskorgen på sin plats. Sen ska jag gå till Posten och sätta in 200 kronor på postsparbanken och inbetala 30 kronor till Kongl. skatteverket för kvarskatt. Jag får ett kvitto på inbetalningen och postsparbanksboken och sticker tillbaks. Nu ska jag gå till Bokhandeln, där jag köper en rulle omslagspapper och en ask snöre. Det kostar 2,35. Jag går tillbaks till affärn med sakerna. Nu ska jag väl gå till Mjölkaffärn, tänker jag. "Nu ska Du gå till Färghandeln och köpa 5 liter bensin." Jag hade tydligen fel. Jag tar bensindunken och ger mig i väg. Det är mycket folk i Färghandeln, när jag kommer in. Men till sist blir det ju ändå min tur. Jag får vänta en liten stund, medan expediten går in och fyller på dunken. Det kostar 3 kronor. Jag går tillbaks med dunken och får min lön: en krona.

Brev från Erna "Sibylle" Zenker den 25 maj 1953.

Juni 1953

Så kom avslutningen. Alla tre kom hem med vackra betyg med många: Stefan och Rolf fick dessutom båda gå fram och hämta var sitt bokpremium.

[Här bör inflikas att jag cyklade ensam till Salta den 6 juni. Dessförinnan hade familjen cyklat till Barkarby flygplats samma dag för att se på flyguppvisning med anledning av Stockholms 700-årsfirande. /SZ]

Så reste vi då till Salta med en massa gepäck och papper för Italien-resan. Det var en härlig lördagseftermiddag och det doftade så underbart, att morbror Erik suckade: Varför ska man behöva fara ifrån allt det här vackra och resa till Italien?

Ärkebiskop Eidem på besök på Salta. Ej i Liber.

"Första anhalten på vår tysklandsfärd".	Smedjan i Bastuhagen på Salta. Den användes för smidesarbeten ännu när jag var liten. Vagnen gjorde god tjänst under kriget, då bilen inte fick användas, men fick sedan förfalla. /SZ
Ej i Liber.	Ej i Liber.

Margaretelund. Här bodde traktorförare Olsson och familj när jag var i sjuårsåldern. /SZ

Ej i Liber.

Italien-resan

Så startade vi då en härlig söndagsmorgon den 13 juni [troligen lördag d. 13 juni] ej klockan sju, som vi föresatt oss, ty hur det nu var blev klockan fort 9. Erik körde först och i snabb takt till Örebro, där en kvaddad bil som trafikvarning gjorde djupt intryck på oss [uppsatt på en hög stolpe vid infarten! /SZ].

I Motala körde vi ned till Varamobaden, tog oss ett dopp på vår gamla badstrand från år 1950 och åt kalla fläskkotletter i vår matsäck. På kvällskvisten tog vi så in i våra rum hos fru Ljungqvist på Fågelsångsvägen i Hälsingborg.

Nästa morgon färjades vi över till Helsingör och Gerd som gammal van högertrafikant tog först hand om ratten. På Korsör-färjan åt vi middag, för nu var vi hungriga. Vi hade ju också varit i Roskilde-domen och sett alla gamla kungagravar. Annars for vi raskt genom Danmark, men hann i alla fall njuta av deras goda glace. Vi hade i alla fall blivit något försenade, så det beslöts att vi ej skulle försöka nå Hamburg som beräknat utan hellre övernatta i Schleswig.

Ej i Liber.

Nästa morgon styrde vi så mot Hamburg. Rolf satt med klappande hjärta och "ummade" och kramade mamma och var allt lite orolig för hur det skulle vara på Sierichstraße. Han blev emellertid nöjd efter den första besiktningen. Vi gjorde en liten sjöresa över Alstern till centrum, där vi hade en del uträttningar på bank, hos Allofs osv. och åt sedan middag hos Werner och Adelheid. När vi sen tog ett ömt farväl av Rolf, viskade han: "Det här blir nog bra. Jag är glad, att jag ska stanna här. Man vet aldrig hur Stefan får det i Münster." Och så stod han där med sina ytterst små kunskaper i tyska.

Werner lotsade oss med sin Mercedes genom Hamburg-trafiken till Autobahn. På kort tid var vi så i Bremen, men Münster skulle vi ej nå den dagen heller som beräknat utan vi stannade im Kristallpalast i Osnabrück. Där åt vi fläskkotlett och drack Rhenvin, så Tant Karin skrattade i ett kör, som Stefan skrev hem till mormor.

Vår första anhalt på tisdagen var vid ett vägkrucifix, där vi åt matsäck i det gröna. Nu var det Stefans tur att bli ivrig och lite orolig inför mötet med Dörries. Münster var svårt sönderbombat. Käthe hälsade oss hjärtligt välkomna och vi stannade där och åt och bekantade oss med barnen. Så var det dags att ta adjö av Stefan, som glatt leende vinkade. Han hade ju läst tyska ett år, så han var inte ängslig.

I Köln besåg vi domen och besökte en fotoaffär och såg på Leica-kameror. Genom Bonn for vi utmed vänstra Rhenstranden och ämnade få tag på ett trevligt hotell. Men Karin var trött och en skylt med ordet "Fremdenzimmer" syntes henne som en befrielse. När vi såg hur solkiga lakanen var och kände hur illa det luktade av grisar och höns, då var det för sent att retirera. Vi köpte jordgubbar och åt i Bacharach vid stranden. Sen svepte vi på i duktiga tag till Heidelberg, köpte både filmkamera och Leica där och nådde genom ett åskväder på kvällen fram till Freiburg i mörkret. Gerd och jag bodde där hos Cläre och Herthle. "Ach Märta Du legst Dich doch gleich in mein Bett", sa Cläre och där låg jag i hennes lakan, medan hon la sig på soffan. Stackars Herthle var redan då så sjuk och dog sedan i augusti.

Ej i Liber.

Brev från Elof och Gunhild den 17-18 juni, troligen adresserat poste restante Rom

Elof:

Kära "barn"

Jag hoppas, att när ni komma till Salviati ni gå ut och titta på den länga inne i trädgården, där vi bodde. Vore roligt, om ni själva finge plats där. Så ville jag påminna om tjuvarna. Konsulent Knutsson, som var här häromdagen, berättade hur han lämnat bilen låst blott fem minuter på en gata och när han kom tillbaka var rutan sönderslagen och en mycket dyrbar kamerautrustning stulen. - Här är allt väl, barnen är så snälla allesammans och i dag kommer Gunnel Edström 17 år från Uppsala, tillhörande J. U. F. Skall se trevlig ut, antagligen dotter till en predikant. - I dag tänka vi alldeles särskilt på er, ty vi tro enl. programmet att ni skall fara genom Alperna. God bless you.

Gunhild:

Fortfarande allt väl. Men det har varit åska i luften så jag har känt mig lite knäsvag, fast den ej gått. I dag ska Erik o. morfar cykla in till Enköping, för det har regnat lite så det är för smetigt i rapslandet. Flickorna sover så snällt o. ligger så stilla när de vakna. I går, när kl. var ½ 9 och jag drog upp gardin sa Burr: Är det morron nu. De leker så snällt med alla barn ur olika läger. I regel på förmiddan befmans o. på e.m. Isakssons. O, vad vi tänker på er i Alperna i dag. Måtte det inte regnat där, så det är Rutschgefahr. Hoppas det ej blir Krach i Berlin. [Wochenschau.] Alltid blir det oro, när Märta är ute. Uno Carlsson ringde i går kväll för att få tala med någon nu när han inte skulle kunna tala med Melker om händelserna. - Erik har stiftat bekantskap med en gosse i Margaretelund som heter Krister o. är från Västerås så där måtte vara obegränsat med folk. Far o. Erik var dit upp i går kväll o. de ville bjuda på kaffe, men då sa han: Det kan vi få nån gång, när min fru är med! Så kom Erik in med en kattunge fr. lagårn i går och bad så att få ha den, o. grät med stora tårar, men jag sa: du får 1 kr. om du går ner med den igen till lagårn. Sen stack han till Valla i morse ½ 8 och köpte Blondie! Flickorna reagerade inte heller så mycket för kattungen, och jag skulle ju fått ett gräsligt pass med den. - Burr cyklar nu så fint och Irmeli leker hela dan med Isakssons. [Eriks stil:] Kära hälsningar från din friske Erik. [Gunhilds stil:] Ja, snuvan är nog kvar lite, men han är pigg som en mört. Irmeli klär av och på sig själv, men det tar sin modiga tid, men det gör ju inget. De verkar att stortrivas. Rosas väska har varit borta 2 gånger, men kommit till rätta. Rapsen är nu fin och blågrön. Må gott o. var rädda om er på alla sätt. Mor.

Torsd. d. 18 nu kom posten o. inte ett ljud från er. Synd om lilla Erik som ej fått något än från sin mor, som han tycks älska rätt mycket trots allt!!

Till höger Cläre och "Herthle".

Ej i Liber.	Ej i Liber.

Förbi Luzern och Küssnacht i underbart vacker natur slingrade vi oss fram mot St. Gotthard. Vi hade lovat mor att ej forcera passet med bilen utan stego snällt på tåget med bil och allt och efter 20 min resa voro vi i Tessin. Här var det redan mörkt, italienskt och spännande och vid midnatt gjorde Gerd och Märta en promenad genom den bergiga staden med handen hårt om portföljen, där valuta och bilhandlingar förvarades. Vår värdinna talade italienska, franska och tyska flytande. Hon tyckte bäst om die Passanten, för dom var gladast. Helinackorderingarna blev alltid sura, hur god mat man än lagade, för dom hade inget att göra och blev lätt på dåligt humör. Vid en picnic i det gröna lyckades vi göra oss förstådda bland urbefolkningen genom en blandning av svenska och latin. Så kom vi till Intra, där Erik f. f. g. begagnade en av de öppna italienska bekvämlighetsinrättningarna. Här skickade vi med stor möda ett telegram hem.

Ej i Liber! Nästa gång vi far till Italien tar vi kniv och gaffel med oss, så vi slipper betala flera hundra lire för "Coperto".

Ej i Liber.

Utmed den underbara Lago Maggiore gick vägen under växlande regn och solsken genom Stresa och Locarno. Vi såg den bekanta Isola Bella med dess slott och palmer. Överallt var det så vackert att man helst velat stanna. Men tanken på Rom och vår knappa tid drev oss vidare. Vi närmade oss Milano på en italiensk autostrada, där man måste erlägga avgift. Vägen var kantad med de mest brokiga affischer. Och på fälten växte vinet så måleriskt upphängt i fruktträden. Nu var det morbror Erik, som körde och trafiken ökade allt mer. Helst hade han velat stanna, men es gab kein Zurück mehr i den strid strömmen av bilar. Dessutom var det lördagskväll och på alla sidor körde bilar om oss. Det var helt enkelt bara att hålla tungan rätt i mun och följa med. Och utan att vi visste ordet av var vi framme på Piazza del Duomo, där Jungfru Marias förgyllning glänste emot oss från domkyrkotornet. Karins kinder glödde av upphetsning efter den äventyrliga färden och vi var glada att vi hittade en parkeringsplats. Till fots och per spårvagn bekantade vi oss med staden och fick den första verkliga kontakten med sydländskt gatuliv. På järnvägens turistbyrå fick vi adress på ett lämpligt hotell. Det skulle vara ett s. k. familjehotell, men det var förstås alldeles för dyrt. Men att ackordera med turistbyråmannen var lönlöst. Han antydde att vad som helst junde hända på ett billigare hotell. Under sådana omständigheter begav vi oss förstås till det fina:

Hela deras trädgård var täckt med blyblommor på spaljé, som bildade ett luftigt ljusblått tak med sina blomklasar.

Sen vandrade vi förbi La Scala-operan och slog oss ned på en lockande restaurant med musik ute på gatan. Här satt vi nu vid midnatt i bara klädningarna vid midnatt och njöt av folkvimlet. Italienarna utsökt elegant klädda med högklackade skor, d. v. s. på damerna, och de sötaste organdiklädningar på de små flickorna, flanerade fram och tillbaka och gestikulerade och lyssnade på musiken. Från balkongerna hängde små Julior ut och vinkade till sina bekanta.

"Nej, bredvid den här herrn, som slafsar i sig sina maccaroni så här, kan inte jag sitta", sa Karin och flyttade sig en bit ifrån sin granne vid nästa bord, en hel och ren men som sagt slafsande herre. När vi så hade ätit våra makaroner, måhända vi slafsande vi också så här första gången, och kommit till den utsökta glacen Cassata, märkte vi hur Karins granne tog fram Sydsvenska Dagbladet.

Följande morgon bevistade vi söndagens mässa i den kyrka i vars reflektorium vi sen såg Lionardos Nattvarden, förvånansvärt väl bibehållen trots att de övriga tre väggarna förstördes under kriget.

När vi sen skulle hitta ut ur staden, var det omöjligt att hitta Corso XXVIII Ottobre, som vi enligt kartan borde följa. Vi frågade, och se, vi fick under mycket skratt det svaret, att vi just befann oss på den, men att den nu efter fascismens död bytt namn.

	Färgbilderna ingick ej i Liber.

Vägen över Po-slätten var oerhört starkt trafikerad av bilar och särskilt av vespor och cyklar så här på söndagen. Italienskorna körde själva ofta sina vespor i fladdrande gröna eller röda kjolar. Eller också satt de bakpå i damsadel och lät sina eleganta pumps nästan sticka ut mot mötande eller omkörande bilar. Plötsligt var det stockning i trafiken. Polis. Där låg en cyklist överkörd och dödad vid vägkanten.

På kvällen nådde vi Adria och badorten Rimini, som under kriget angripits till lands, till sjöss och i luften, men som nu var återuppbyggd och hade härliga badstränder. Dit brukade Augustus fara och rekreera sig och där finns en triumfbåge från hans tid. Här fick vi ett bra rum, hälften så dyrt som i Milano och med samma underbara "Matrimoniale" dubbelsäng, som lite var stans i Italien.

På Piazza dei Tres Martyri [Piazza Tre Martiri] låg Banco d'Italia, där vi efter några dagar växlade mer pengar, innan vi fortsatte genom Umbrien mot Rom.

Ej i Liber.	Ej i Liber.

Vilka smutsiga ofta trasiga sedlar vi fick i våra händer!

På vägen utmed Adria vid Pesaro hade vi en härlig utsikt, där vägen gick högt över havet. Vi klev över järnvägen nere vid stranden och badade på en plage utan de dyra hytterna, där sanden var så brännande het, att man knappt kunde gå barfota på den.

Över Umbriens underbara kullar bland bergen med det gröna vattnet och de ginstklädda sluttningarna slingrade sig vägen genom urgamla tunnlar. Små städer låg tätt hopgyttrade på topparna omgivna av stadsmur men nästan helt utan vegetation. Spoleto var särskilt vackert beläget, men högt var det att klättra upp dit och Vedetten kokade ibland. Vi övernattade i Terni, där Erik och Karin åt buffelost, en säregen rätt, som vi ej avundades dem.

	Färgbilderna ingick ej i Liber.

Nästa morgon upptäckte vi på långt håll Peterskyrkans kupol framför oss och stannade och beundrade den ståtliga anblicken. Förbi oss red små åsneryttare och kvinnor gick med sina bördor på huvudet.

Vi körde raka vägen enligt kartan förbi Mussolinis ståtliga Stadion, där det på en pelare ännu står Dux Mussolini, och kom rakt fram till Peterskyrkan. Gerd hade mammas beskrivning av Palazzo Salviati i huvudet och det var ingen konst för honom att hitta dit.

Där fick vi också rum och helinackordering precis som mamma och pappa haft 1952.

Efter middagen begav vi oss genast till San Pietro, där vi dock blev hindrade att gå in bararmade av schweizergardisten. Men sedan vi sedesamt svept en schal om våra nakna armar gjorde det ingenting att vi gick in med obetäckta huvud. Den var överväldigande i sin storslagenhet, Peterskyrkan, men nog måste vi le åt märkena i golvet, att hit når Domen i Freiburg och hit Westminster Abbey osv. Vi besökte också skattkammaren. Särskilt intressant var det att se alla de andra besökarna. Munkar av en mängd olika ordnar och turister från hela världen. Sen for vi med hästdroska till Colosseum och Forum. Överallt i hela Rom f. ö. låg det avbrutna pelare och sönderslagna kapitäl i parkerna. Antiken levde med i det levande livet och man kunde lätt tänka sig en av de moderna romarna i toga.

		Färgbilderna ingick ej i Liber.

Ofta tog vi bussen till Piazza San Silvestro för att på Huvudpostkontoret höra efter brev hemifrån. Oftast fick vi gå förgäves.

Vi var tacksamma att värmen ej översteg 25^o. Det vart tröttande ändå att se och uppleva så mycket.

Följande dag gjorde vi visit hos "Ängeln" fröken Wilde i Foyer Unitas. Hon lovade visa oss något i Rom och skaffa oss biljetter till en audiens hos påven i Peterskyrkan.

På e.m. gjorde vi en utfärd till Ostias härliga badstrand. Stationen låg vid Porta S. Paolo, där Paulus avrättades och på vägen såg vi det nu framgrävda antika Ostia.

I Ostia kunde man sitta i baddräkt på restauranten och äta. Det var en ny sensation. Värre var det, när man ville uppsöka en toalett och ej säkert mindes om Signori eller Signore var för damer. En eftermiddag föredrog Gerd och Karin, som mera tänkte på själen, att gå på muséer, och Erik o. Märta for ut till badet. När Erik sen glömt bort hyttnumret och på måfå knackade på Märtas dörr och hon halvhögt sa "Erik", hörde han fel och tyckte det var "Prego" och vågade alls inte stiga på utan gick till nästa hytt.

Bilderna ej i Liber.

Bland det roligaste i Rom var faktiskt att försöka stappla sig fram och prata lite med folk. En kväll njöt vi av månskenet på kullen ovanför Salviati. En enastående syn med pinjerna i förgrunden och hela Rom i månljuset vid våra fötter.

Ej i Liber.

Vatikanmuseet var kolossalt mäktigt. Det var hemskt roligt att se alla berömda konstverk, som man kände igen, både målningar och skulpturer. Men sen måste vi ta bil hem. - Erik och Karin bjöd på vinfest vid Corson en kväll med anledning av att dom nyligen haft förlovningsdag. Sen gick vi förbi Palazzo Venezia vid midnatt ända ut till Colosseum. Där satt Karin och Märta på en bänk medan Gerd och Erik såg sig omkring. Plötsligt började det prassla oroväckande i den stora blommande oleanderhäcken bakom bänken. Skrämda rusade vi upp. Det var Erik, som gått lång väg först och smugit utmed baksidan av hela häcken för att skrämma livet av oss. På söndagsmorgonen klädde vi oss så högtidligt vi kunde och tog plats en tim. före ceremonins början i Peterskyrkan. Vi satt mot en pelare och såg alla olika grupper från hela världen, som nu skulle välsignas av påven vandra fram och tillbaka och samtala med varandra som på en piazza. Så bröt jublet lös, när påven bars in på en bärstol: Evivva il Papa! Han välsignade små vita mössor, som räcktes honom genom att ett ögonblick sätta dem på sitt eget huvud alltunder det han sakta bars framåt och vänligt samtalade till höger och vänster. Framme vid altaret höll han så ett tal till alla som kommit och upprepade det på flera språk med sin vackra röst. Nästintill i ett kapell bakom oss pågick hela tiden en mässa. När påven sen bars ut igen skrek alla i vild begeistring och klappade i händerna. Vi for på eftermiddagen ut till katakomberna vid Via Appia, men kyrkan Quo Vadis, Domine var stängd. Därpå fortsatte vi till de vackra fontänerna vid Villa d'Este i Tivoli och lämnade Rom klockan 21 på kvällen och foro i mörkret Via Flaminia mot norr. Ståtligt avtecknade sig en gammal aqvedukt emot himlen. Och som tur var kom vi också till en lämplig stad Viterbo, där vi sov några timmar.

Ej i Liber.

Följande dag över Toscanas blomsterklädda kullar, där det dock inte heller växte nån skog, fram till Florenz, där vi blott hade tid att ta en hastig överblick över staden. Gerd tog en vacker färgbild i Palazzo Vecchio innan vi besåg Uffizierna. Där fanns det till vår stora förtjusning möjlighet att få Café espresso bland Botticelli och alla andra vackra tavlor.

Till Albergo Varsavia, som Loggboken rekommenderade, återvänder vi nog aldrig. Det är alltför besvärligt att ackordera om priset på italienska, när dom vill lura en.

I Pisa tog Gerd sin sista färgbild, för sen trillade han i Arno eller vilken flod det var och hans fina instrument gick sönder. "Il torre" var verkligen mycket pendente och Märta vågade ej ens gå upp i första våningen som de andra. Här sträckte sig Apenninerna ända ned mot kusten och det var så vackert hela tiden med denna bakgrund. I Viareggio, florentinarnas badort, fick vi hyra en liten badvilla Villa Franca för en natt av en snäll gubbe och hade det så idylliskt. Vi sprang nakna ned till havet och badade vid midnatt eftersom vi ätit på "Den lilla sjöhästen". Säsongen hade ännu ej börjat, för italienarna vill ej bada förrän i juli. Sen blev vi tvungna att på farliga branta och kurviga högt belägna vägar arbeta oss fram till den riktiga rivieran. Vi såg flera bilar som var tillbucklade eller låg i diket och vi måste köra högst 45 km/tim fast vi hade så bråttom. Men det är inte så lätt att köra om stora traktorsläp och bussar, som arbetar sig upp för dessa serpentinvägar. Här och där hängde molnen ner, så det blev som en tät dimma och vi måste köra med lyktorna på. Men så öppnade sig en fantastisk anblick: Riviera dei fiori i sin prydno. Infödingarna körde fort, men vi stackare fick vara försiktiga, mot kvällen blev det dessutom regn och det var dålig sikt. Vi stannade i Alassio.

Ej i Liber.

Brev från Stefan till mormor Gunhild den 18 juni 1953.
Brev från Elof och Gunhild af Sillén till Rolf , på besök i Hamburg, den 21 juni 1953.
Brev från Stefan, på besök i Münster, till Märta, på resa till Rom, den 22 juni 1953.
Brev från Stefan till morfar Elof den 24 juni 1953.

Juli 1953

Brev från Stefan till Märta den 1 juli 1953.
Brev från Stefan till brodern Erik den 1 juli 1953.
Brevkort från Stefan till mormor Gunhild den 2 juli 1953.
Brevkort från morfar Elof till Rolf, troligen den 2 juli 1953.
Brev från Rolf till Märta den 3 juli 1953.
Brev från Rolf till Stefan den 5 juli 1953.

I San Remo mötts vi av nejlikeförsäljare utmed hela infartsvägen. Vi hittade av en slump Via Goethe och uppsökte Sterns men fick ej riktigt klart för oss var Nanna bodde.

Vid gränsen mellan Italien och Frankrike ville tulltjänstemannen ej tro på det foto, som Karin hade i passet. Nu såg hon så ung och vederkvickt ut, att han rakt inte kunde tro att hon var mor till de två barn som tillika voro avbildade.

I Eze sur Mer badade vi i det gnistrande vattnet tillsammans med ett ungt vackert par, där flickan hade en sån ytterst liten baddräkt, som man nånsin sett. Men så var hon så brun och välväxt också. I Nizza bevittnade vi 2 kollisioner, hämtade telegram Allt väl Zenker Nizza och drack kaffe på ett kuskkafé!

Snart måste vi lämna la Côte d'Azur och åter via bergiga vägar styra kosan inåt Provence. I staden Aix en Provence hade dom musikfest, så vi hade lite besvär med att få rum. Men en portier visade oss mot betalning, hur vi skulle få rum i ett litet hotell i en skum trakt. Där kom en värdinna som klippt ur en fransk film, steg upp ur sin egen säng och bäddade om den o. sa om occh om igen: C'est petit mais c'est propre, c'est petit mais c'est propre.

Avignon körde vi runt tyvärr i stället för rakt igenom och kom till Valence, där vi åt en utsökt fransk middag och Märta frågade efter les grottes où ont vécu nos ancêtres. Dom hade inga där sa dom, bara i Pyreneerna och så hittade dom strax efter vår avresa grottor där, nära Valence som var 15000 år gamla.

La douce France var så vackert och hade sån mjuk leende natur. Vi tvättade bilen i Rhône, läskade också oss själva här och där i städerna. Det var bara i Lyon, som det var lite otrevligt, när Gerd inte ville göra som i Avignon utan skulle in i den häftiga trafiken kl. 17, när alla fabriker stängde för dagen och gatorna kryllade av folk. Men så fick han tag i en härlig trafiktunnel under staden och man kunde släppa ned magudden igen.

I Chagnys Grand Hotel var toalettförhållandena sådana (le trou) att man antingen lät bli alldeles eller företog en promenad ut i skumrasket och gömde sig bakom en vägvält eller dylikt. I den stadens närhet fanns det emellertid en grotta, men den hade för tusentals år sedan varit bebodda endast av djur, så den såg vi bara på utanpå.

Le bon abri, gästgivargården med en medeltida härold och många goda rätter mat.
		Bilderna ej i Liber.

Fontainebleau-skogen och slottet strax innan vi vek av mot Versailles. Det blåste kallt i Versailles när vi gick i den vackra parken, som var så skickligt infogad i landskapet i bakgrunden. Och slottet med den ojämna stenläggningen framför verkade De tre musketörerna.

Besök i Versailles.
	Bilderna ej i Liber.

I St. Germain en Laye var det svårt att hitta Skagebyn, som låg gömd i en stor park med alla sina funkishus. Och när vi fann den, så visade det sig att Nina var sjuk.

Gerd och Märta for på kvällen, lördag var det, in till Paris och fick utan svårighet rum klockan 22 på Hôtel d'Isly, Rue d'Isly vid Saint Lazare. En härlig kväll i Paris på Boulevard Haussmann. O, vad skojigt det var. Och på morgonen en sån typiskt fransk utsikt från vår balkong.

Vid Nôtre Dame träffade vi Erik och Karin av en slump. Vi hade suttit därinne på en gudstjänst och beundrat det fina rosettfönstret och den vackra musiken och de många kardinalerna.

Sedan Louvren med Nike, Eiffeltornet, Montmarte, där vi letade efter konst. Vår Paris-tavla köpte vi sen nära hotellet.

	Bilderna ej i Liber.

Gerd fotograferade: De pornografiska vykorten. En teckning av Matisse. Ett klosterpergament från medeltiden, antagligen uppfiffat.

Vår Paris-tavla med Montmartre-motiv. Ingick ej i Liber.

Loppmarknad vid Porte de Clignancourt. Place de la Bastille. Tuileries. Montparnasse. Les Halles. Les Clochers. Napoleons grav.

Och sista kvällen midnattssupé vid Place de l'Opéra.

Avsked från Karin i St. Germain. Hon skulle nu fara till Bryssel och gästa sin goda vän Sigrid. Nina var nu bättre igen och vinkade av oss.

Ej i Liber.

I Saint-Denis, Paris norra förstad köpte vi en Pain Riche och vin för 1 kr. litern. Vi for först förbi slottet Chantilly och slog sedan läger i Compiègneskogen, där vi först åt ett gott mål i gröngräset i den parkliknande skogen och sen besåg en replik av den berömda järnvägsvagnen från första och andra världskriget.

Färden gick vidare över de gamla slagfälten, där Hans Zenker legat i skyttegravar 1914-18. Man såg ännu lämningar av vallar från första världskriget.

I Valencienne gjorde vi slut på våra franska pengar och Erik köpte leksaker åt Irmeli och Burr.

I Belgien tog vi upp en liftande katolsk präst i bilen. Hans första fråga var om vi var katoliker. Vi hade ett trevligt samtal med honom allt under det han manade på Erik att köra fortare. Vi talade om kungafamiljen och om hur vi älskat Leopold i Sverige: Il l'a mérité, Madame, sa han på sitt välklingande tungomål. Erik hade av misstag fått för lite belgisk valuta med sig och inte utan stolthet berättar han om, hur han gav bort hela sin belgiska valuta till toalettfrun på en restaurant i Bryssel. Vi såg blott en skymt av slottet, innan vi fortsatte mot Louvain. Där visade oss värdinnan, stor och majestätisk, på Hotel Majestic allt vad tyskarna förstört under första och andra världskriget. Men icke förty så ställde hon upp både den tyska och svenska bordsflaggan för att hylla oss vid frukosten nästa morgon.

Ej i Liber.

Ej i Liber.

I de här trakterna var det ej långt från gräns till gräns och snart var vi inne i en liten flik av Holland, där vi åkte utmed en kanal och sedan åt i själva gränsstaden, där vi köpte ett stort förråd av den fina, billiga holländska chokladen.

Och så var vi inne i Tyskland. Nu började mammas hjärta att klappa för Stefan, som vi snart väntade oss att få träffa. Vi hade fått så rara brev från honom till Rom och Paris med riktiga dagboksutdrag. Måtte nu allt vara väl! Skulle han vara hemma, när vi kom? Skulle han ha längtat sig fördärvad. Hjärtat bultade på mamma (och pappa?) när vi svängde in på Habichtsstraße [Habichtshöhe 40]. Och vem kom springande emot oss i sin blåa tröja, om inte Stefan, som suttit i körsbärsträdet.

Kanske det var på den bion jag såg den praktfulla färgfilmen "Eine Königin wird gekrönt" om brittiska drottningens kröning den 2 juni 1953? /SZ

Glad och pigg var han och hade haft det så bra hos Tant Käthe, men nog hade han längtat lite. På natten låg vi alla kvar och firade kvällen med vin.

Hos familjen Dörries i Münster. Fr. v. Gerd Zenker, Erik af Sillén, Hedwig Dörries, Stefan Zenker, Märta Zenker, Otto Dörries, Käthe Dörries, Hilde Dörries. Ej i Liber.

Och nu Rolf, nu gällde det att fort få träffa honom igen också. Men först hann vi med ett besök hos Tante Marga i Bremen. Hon var sig lik och tog med stort intresse del av våra upplevelser.

Så Autobahn igen. Tiden led och Stefan var ivrig att få komma till Hamburg före 6 och köpa delar till Märklin-tåget. 7 min. i sex stannade vi också vid en leksaksaffär. När vi kom till Sierichstraße, var Rolf just med Elke och Sigrid på bio. Vi gick till biografen och mötte honom där på gatan. Morbror Erik hann med sin filmkamera också ta "stillbilder" och så här såg Rolf ut just då:

Också han var frisk och välbehållen och glad. Men han hade haft otur och förlorat sitt armbandsur, när han fick springa för ett åskväder vid badstället:

Rolf hade klarat sig med språket och nu var båda pojkarna duktiga i att prata tyska.

[Den 10 juli fick vi höra i Hamburg att Beria arresterats. /SZ]. Dagen därpå, lördagen den 11 juli, uppvaktades Gerd vid frukostbordet hos Ackermanns. Pojkarna hade köpt fina böcker och Karin hade skickat med en vacker cigarettask från Siena. Nu följde Sigrid med i bilen och vi styrde kosan mot norr. Nära gränsen till Danmark, körde Eriks vänner Forsbergs om oss och vi stannade och hälsade. Efter en snabb färd genom Danmark, dock avbruten av 2 timmars bilkö vid färjan till Korsör, såg vi den svenska kusten glimma emot oss vid Helsingör. Och vi kunde vid ett-tiden krypa till kojs "hemma" i Hälsingborg. Ej i Liber.

Oväntat möte med Forsbergs. Bilderna ej i Liber.

Nu var vi så ivriga att snart få återse våra kära på Salta, att vi ilade hem. Och vi måste konstatera, att nog var det vackert vid Rivieran, men nog kan Vättern också nämnas i det sammanhanget, inte minst för att det är så stilla och fridfullt där och för att man ej hör den bråkiga trafiken med de italienska nog så pittoreska signalhornen.

Och när vi körde upp på gårdsplanen fick vi tuta ordentligt tills alla kom springande, stora som små. Och det var ett ljuvligt återseende! Och wir hatten für jeden etwas mitgebracht. Synd bara att tyget vi köpte åt mamma i Genua ej var zeta pura. Där blev vi lurade. Och Erik var glad åt sin tredimensionella kikare. Och Irmeli och Burr fick saker från alla möjliga länder bland annat små tyska kameror, där dom genast kunde visa fram fotografiet.

Till höger: Pappa arbetade på att göra en kortlek à la "Löjliga familjerna". /SZ

Tidigt nästa morgon måste lilla pappa fara tillbaka till Atlas Diesel igen:

Ej i Liber.

Det gjorde han så gärna, för nu ville han ju framkalla alla de hundratals kort, som han tagit under resan.

Ej i Liber.	Ej i Liber.

Så kom Karin hem också hon från ett lyxigt liv i Belgien och vi voro alla samlade på lördagen.

Barbro och Margareta återförenade på Salta med morbror Erik och tant Karin.
Ej i Liber.

Och pappa och mamma avreste genast till Lietjes moder och fader i Holland. De levde där ett mondänt liv under 14 dagar och skjutsades omkring i hela landet. Särskilt Palace Hotel i Scheveningen slog an.

Stallet, hästräfsan, mjölkkammaren.	Logen. Ego med Morbrors nya filmkamera.

Jag fick linda linor för 25 öre hässjan. Här passade Pappa på att fotografera just när Mamma hittat, och kommit ut med, ett 20-m måttband, som kommit bort, och som behövdes för Barnolympiaden.

Augusti 1953

Stefan, Erik, Sigrid Ackermann, Margareta och Rolf i trädgården på Salta.

Ej i Liber.

Sen reste Karin och barnen i augusti till Västkusten och till Salta kom Hilde Dörries från Münster. Hon var god men fåordig och spelade mest orgel i kyrkan eller arbetade tungt med banden ute på gärdet. Erik körde säd med traktorn till Lantmännens. Och en dag fick mamma Märta köra Man utanför trädgården på det gärde, som skulle göras i ordning för rapsen. Det var hemskt roligt.

Ej i Liber.

Brev från Cläre Immisch den 4 augusti 1953.
Brev från Sibylle Zenker den 14 augusti 1953.

Sigrid och pojkarna spelade badminton om kvällarna, innan hon reste till Hinsnoret.

Och Stefan hade den 5:te Barnolympiaden, som filmades. Stefan fick också låna morbror Eriks filmkamera och knäppte själv en trevlig film, som han inköpte för 15 kr!

En söndag kväll hade Gerd Mutti med till Salta. Hon for sen med Hilde till Hinsnoret. Och mamma Märta for upp till Stockholm med Sigrid, visade henne staden och satte henne på tåget till Hamburg.

	Gunnel Edström
Utdrag ur Saltas gästbok.
Ej i Liber.

Axel Klingberg, vår avhållne granne på Strömsta.

Ej i Liber.

Och stackars, stackars pappa fick sin moped stulen vid Tegelbacken där han ställde den ½ tim. medan han skulle gå till tåget och möta Karin. Den stals antagligen av finska sjömän. Och sänktes sen när stölden upptäcktes på Finlandsbåten av tjuvarna i Östersjön. Skolan började och mamma och pojkarna for med Vedetten för sista gången över Hjulsta färja till Gubbängen. Elsa Günther på besök i Gubbängen tillsammans med döttrarna Karin och Margareta. Ej i Liber.

Cirkelvägen 19, där vi bodde mellan 1947 och 1957 i en trerummare i mellanvåningen till vänster.

September 1953

På utflykt i Södertörn.

Ej i Liber.

Rolf drömmer om jordbruk:

Brev från Hertha Zenker den 28-29 september 1953.

Så här glad är Rolf om lördagarna, när han cyklar till Enskede ridskola och sätter sig upp på Samba eller Lorelei eller Ramona eller Pyret. Och nästan var vecka måste han bryta sig ett nytt spö att klatscha på med. Carl G. Jönsson, Sven Thorfelt, Helge Eriksson, Knut Lindmark, Holger Lindmark, Gösta Lundborg, Erik Hofving, Sivert Andersson, Hakelius på Hacksta, Karl-Gustaf Insulander på Wappa, af Sillén på Salta, Klingberg på Strömsta, Banér på Hjulsta.

Oktober 1953

Snart började också kyrkomötet och morfar kom till Gubbängen han med. Därmed började också enligt traditionen ett rikt nöjesliv. Sålunda blevo pojkarna bjudna på filmen Hennes kungarike, samt att därefter intaga Pommac och bakelser på Berns. Morfar och mamma voro på flera teatrar och biografer: Liolà, Om jag ville etc. Och med mormor och pappa besöktes Riche och Berns.

Rolfs födelsedag voro även Henning och Lene i Gubbängen. Dagen innan bjödo de på lunch på Cecil. Ingela Tiblin Ej i Liber.   Till höger Henning och Lene Tiblin samt Elof af Sillén. Ej i Liber.

Rolf 12 år.	Sherlock-Holmes-spelet med Ingmar Ögren och Håkan Kjellin (?).
Ej i Liber.	Ej i Liber.

I början av oktober undersöktes Stefans ben av Dr. Jonsäter, som lovade Stefan att få delta i all sport och gymnastik. Brev från Marianne Schweitzer den 19 oktober 1953. Brev från Wolfram Kiendl den 22 oktober 1953. Brevkort från Elof af Sillén den 23 oktober 1953. På mammas födelsedag hade vi bjudit Inga, Elsa, Kerstin, Lochmanns och Norelius med vilka sistnämnda vi formligen slängde bort titlarna i tamburen. Pelle bjöd på vodka från sin resa till Östberlin. Strax förut hade vi Carlowitz' och Ögrens på kaffe och ventilerade Helanderaffären. Med anledning av sin 50-årsdag bjöd Inga pappa och mamma på lunch på Berns franska. Varefter Gerd på Norrmalmstorg fäste en violbukett på Ingas bröst. Erik hade hela hösten tjock, ful snuva. skrev ut droppar, gurgelvatten och tabletter utan att Erik var besvärsfri någon längre tid. Vi beslöt då att ta honom med på en resa till Borlänge över Allhelgonalovet. (Där blev han ändå mer förkyld.) Vi hade emellertid ett par synnerligen trevliga och vilsamma dagar däruppe, för vilka redaktionen framför sitt varma tack, om dessa rader skulle falla under någon medlem av dynastin Tiblins ögon. Där fick vi särskilt glädja oss åt Ingela, som börjat en framgångsrik och lovande bana som mannekäng. Vår brudnäbb förlovar sig.

Borgsstugan på Salta.

Stora lönnen med Gröna bo'n på Salta. Grinden till Bastuhagen.

"Lilla backen" på Salta.

Morfar Elof af Sillén vid Hallonbacken på Salta.

Färgbilderna ingick ej i Liber.

November 1953

Stefan, von Krusenstierna, von Zeipel och några andra trevliga herrar hade mycket nöje av schacket på fredagskvällarna.

Den 5 november började Helander-processen.

Gissa, vilket ämne Stefan skrev!

	Bilderna ingick ej i Liber.

Eriks hyllning till Fars dag.

Brev från Sibylle Zenker den 22 november 1953.

Gerd och jag på fin middag lördagen före första advent. Därtill den röda schalen från Genua.

December 1953

Mormor i Gubbängen. Kom överraskande in i badrummet efter isgatefärd till Södertälje, där hon lämnade morfar, som lyckligt reste hem med kyrkobröder. Hjulsta färja [Hjulstabron!] invigs av Prins Bertil. Film i Borgarskolan om Ingas Palestina-resa. Därefter adventskaffe på Polhemsgatan. Den 8 dec. Pappa tar [svenskt] körkort i en hyrd Saab och gör med mamma en lusttur på Djurgården.

Italiensk afton i Gubbängen med bar, spaghetti och tutti frutti. Hummersupé i Sundbyberg. Hemresan: 1 ½ tim.

Erik och mamma hade trevligt med Elsa, Doris m. barn och Oxenstiernas.

Margareta, Barbro och Erik på Salta julen 1953. Ej i Liber.

Stefan och Rolf reste i förväg till Salta. Erik och mamma kom först den 21 dec. Ingen snö.

Nattredaktionen har arbetat febrilt för att få Liber färdig. Helander dömdes i dag till avsättning.

Salta den 23. 12. 53 klockan 1,25

Nattredaktionen.

Brev från Sibylle Zenker den 27 december 1953.

Kamratfest på redaktionen med utflykt i det gröna. (Stefan är som vanligt långt före.)

Redaktionen ber att få begagna tillfället att önska läsekretsen hälsa och krafter år 1954 och ett riktigt gott nytt år!