Petrus
Olai —
Johannes Andreæ — Israël
Petri Niger — Ericus Thomæ Helsingus —
Ericus Beronis Helsingus — Matthias
Erici Dalekarlus — Gudmundus Petri Walensis
— Andreas Olai Angermannus — Petrus
Erici Folkernius — Isacus Ingemari Lilhærensis
— Olaus Petri Ihræus — Georgius
Danielis Wikæus — Jacobus Ingelberti —
Ahaswerus Nicolai Dalekarlus — Petrus
Olai Wesmannus — Israël Andreæ Dalander
— Henricus Simonis Arbogensis — Johannes
Matthiæ Byensis — Benedictus Olai Drake
— Ericus Olai Himmetensis — Nicolaus
Erici Byringius — Olaus Petri Gislerus — Jacobus
Magni Montanus — Johannes Andreæ Nortunius
— Matthias Johannis Arosiensis — Andreas
Andreæ Broënius — Johannes Petri Fabricius
— Georgius Canuti Moræus — Olaus
Michaëlis Walenius — Ericus Matthiæ Kolbeckius
— Olaus Johannis Rättwicensis — Henricus
Olai Gisler — Isacus Matthiæ Hellenius
— Elaus Adolphi Terserus — Daniel
Jonæ Hagelberg — Andreas Petri Kourf —
Johannes Laur. Betulius — Segerius
Erici Orre — Andreas Georgii Notman — Jonas
Joannis Amnelius — Isacus Erici Browallius
— Johannes Laur. Barckius — Daniel
Joh. Arbman — Georg Kihlberg — Abraham
Sahlmonius — Johan Fellenius — Johan
Fortelius — Andreas Barchæus — Johan
Amnelius — Johan Slåtterman — Niclas
Salan — Lars Huss — Christian
Georg Notman — Andreas Scheplerus — Johan
Fougström — Pehr Blankenhagen — Pehr
Näsman — Thomas Kihlmark — Martin
Emenius — Lars Brunzelius — Johan
Sylwander — Swen Törnegren — Johan
Essén — Carl Hellberg — Olof
Siljeström — Aron Gagner — Olof
Holmström — Christian Julius Bohnsack
— Samuel Godenius — Aron Westén
— Daniel Nohrborg — Gustaf Collin
— Jacob Strangh — Abraham Karth
— Johan Lundén — Gustaf Christiernin
— Abraham Netzel — Pehr Boëthius
— Anders Remmer — Johan Carlsson
Bergström — Pehr Samuel Lönegren
— Carl Johan Almqwist — Gustaf von
Troil — Erik Rosenius — Anders
Swanbeck — Lars Gustaf Sohlberg — Pehr
Ephraim Oldberg — Olof Alm.
Swårare, än wid någon
af Stiftets Kyrko-församlingar har warit, att winna önskelig kännedom
om dessa tjenstemän. Sjelfwa Dom-Capitlets protocoller, hwaraf föga
finnes före 1600, och som äfwen derefter saknas för många år, gifwa
ringa underrättelse, högst sällan wid personernas tillsättning, wanligen
blott wid deras ansökning och befordran "till roligare lägenhet," efter
hemkomsten från Kriget. I andra publike handlingar har blott en och
annan för äldre tid kunnat träffas och privata anteckningar, som wisserligen
funnits, hafwa, såsom ringa aktade, till största delen förswunnit. Länge
woro desse Lärare på ostadig fot, och anställdes endast wid påkommande
krig, efter hwars slut de återgingo till församlingarnes tjenst. Den
oroliga Beställningen war sällan begärlig, . ofta motbjudande, som kan
dömas äfwen deraf, att flere icke wälkände utsågos dertill, och andre
twingades genom lottning. Utan åtskiljnad af högre och lägre tjenst
eller wärdighet nämndes de alla för "Krigsprester". Namnen Regements-
och Compagni-prester förekomma först under Konung Gustaf Adolph, och
närmare slutet af Tyska Kriget. Men uppgifterne äro dock ända dertill
så ofullständige, att oftast icke finnes, wid hwilken corps eller regemente
de omnämnde hade sin tjenst. Af Krigsbefälet och Dom-Capitlet gemensamt
skedde wanligen deras förordnande, och då någon i denna wäg gjorde ansökning
hos det sednare, blef stundom swaret: att den sökande skulle anta-gas,
"då någon Capiten begärade prest." Småningom wisade sig allt mera ordning,
stadga och anseende äfwen med dessa religionens wårdare, så att ock
Fält-Consistorium omtalas; men först under Kon. Carl XI kom den andeliga
betjeningen, tillika med hela indelningswerket, uti sitt goda skick.
Denne nitiske konung ålade Dom-Capitlet, att till Predikanter föreslå
utmärkte personer med lärdom, goda gåfwor och obefläckadt namn, till
märkligt inflytande på militärens Gudsfruktan och sedlighet; men han
hade ock derföre en synnerlig wälwilja för sina krigsprester, till att
sjelf belöna och hos Consistorium anbefalla
dem, framför andra, hwilket gjorde tjensten eftersökt, såsom en säker
wäg till snar befordran. Ehuru skyldigheterna då woro strängt skärpte,
träffas dock ännu och långt derefter icke någon ende extra ord. predikant
till biträde, ännu mindre till blotta namnet. Först efter ett eller
annat exempel på 1760:talet kom denna biwäg under Konung Gustaf III
i bruk, och det så, att 6 ja 8 utom staten, med ringa eller ingen tjenstgöring,
äfwen ofta i stiftet, uppehöllo sig med privata conditioner, under wäntan
på tillfälle och gynnares förord. Konungen måste omsider sjelf inskränka
och söka upphäfwa detta öfwerflöd, som ändteligen i wår tid så upphört,
att äfwen blott en enda ordinarius bestås wid hwardera Regementet. Då
de allrafläste, som här blifwa uppförde, stadnat wid stiftets församlingar
såsom Pastores eller Comministri, och på sina rum finnas förut beskrifne,
är nära nog, att nu i korthet upptaga dem, som ock måste ske utan afdelning
för Regementerne, så länge personernes stationer icke äro i häfderne
säkert och i oafbruten följd uppgifne. Då
äfwen en del af Lifregimentet, nu mera Infanteri- och Grenadier-bataljon,
finnes inom Westerås stift, kan med lika skäl fordras förteckning
på dess prester; men emedan ännu mindre underrättelse
träffas om dem i Consistorii acter, och de, som någon gång
för äldre tid nämnas, icke äro uppgifne för
någon afdelning af regementet, har warit nödwändigt
att utelemna en uppgift, som högst osäker och ofullständig
ej kunnat förswara sitt rum.
Petrus
Olai. Krigsprest under Göran Larssons Fänika i kriget med Danmark,
i början af Konung Erics regering, då Jutarne togo ifrån honom Communion-kärlen,
Kalk och Patén, hwarom han gaf sin attest till St. Tuna kyrka
1563, hwaraf nog kan slutas, att han hörde till Dalfolket.
Johannes
Andreæ. Fältprest strax efter ordination 1563. Tjenstgjorde
ännu wid 1570 i Kon. Johans krig med Ryssland, och blef slutl. Capellan
wid Kopparberget. Stamfader för en slägt
Wallenier.
Israël
Petri Niger. Biskops-son i Westerås, war med Krigsfolket i Finland
före och efter 1580. Efter hemkomsten Sysloman wid Domkyrkan och ansågs
för en mycket skickelig man. Se Past.
i Tilberga.
Ericus
Thomæ Helsingus, hade tjent i kriget mot Ryssland före 1593
och war då Capellan i Dingtuna. En utmärkt illa sinnad man, som warande
Pastor i Badelund fick en olycklig
ändalyckt.
Af
tre Concionatores militum, som undertecknat Upsala Mötes beslut
1593, har man ansett den andre och tredje hörande till Fotfolket,
sedan den första, Sweno Erici Medelpadus, med skäl af sitt
företräde i rummet, tagits för tjenande wid Rytteriet.
Ericus
Beronis Helsingus, står i ordningen den andre Concionator
militum för stiftet i underskriften af Upsala Mötes underskrift
1593. Hans latinska skrifwelse derom till Biskop Bellinus finnes ännu
förwarad. Hade lidit mycket i
krig och trodde sig dermed förtjent en god lägenhet. Förstörd till hälsan
lefde han dock längre tid. Se Past. i Odenswi.
Matthias
Erici Dalekarlus war tredje Krigs-predikanten, som underskref det
nämnda Mötets beslut 1593, och hörde trolig. till Dalfolket. Om hans
tjenst i krig finnes icke. Se Past.
i Ramnäs [kallas Andreæ där].
Gudmundus
Petri Walensis har lämnat en liten skriftlig uppsats, att han i
Jul. 1597 drog åstad med knektarne och kom först med fänikan till Stockholm.
Drog derifrån med 200 knektar till Åland och nämner twå Officerare
Jacob Kursell och Nils Germundsson, dem han kallar Hof-junkare. War
icke länge i fält, ty 1599 hade Biskop Bellinus honom till sin Capellan
i Lundby. Slutligen Pastor i Orsa, namnkunnig
för sitt owanligt stora skägg.
Andreas
Olai Angermannus. Pwgd 1600 och gick strax i fält, der han war i
många äfwentyr fem års tid. Se Commin.
i Munktorp, hwilken församling ifrigt sökte honom till Pastor, men
Consist. aktade honom icke wärdig att komma med på förslaget.
Petrus
Erici Folkernius, tjente twå år i fält, ifrån 1600. En oförskräckt
prest, som, sedan han snart blifwit Capellan wid Kopparberget, kom i
stort rop för sitt öfwermod, att med malmkorgen fara ned och upp i grufwan,
hwarföre han en tid mistade tjensten. Se Past.
i Grangerdet.
Efter honom nämnas en Herr
Anton (Antonius Nicolai, Krigspred. 1600, blef
Capellan i Nora och der död 1631) och Herr Jan (Johannes
Petri, också efter 1600, stadnade wid Sacell. i Björksta),
som endast 1 år och mindre woro med i kriget, utan närmare uppgift.
Isacus
Ingemari Lilhærensis [står
Lithærensis men född i Lillhärad /SZ]. Pwgd
1603 och lämnade sin gamle fader i Folkerna, då han utgick med krigsfolket
och Dalfanan, som stridde både i Ryska och Danska kriget. Troligen med
fallenhet derföre, hade han i fältlefnaden ådragit sig wanan att "dricka
och perlementa", som han nog wisade, sedan han blifwit Pastor i Odenswi.
Olaus
Petri Ihræus. Förmodl. ifrån Ihrsta härkommen. Pwgd 1606 och
1608 Sacellanus domesticus för Lundby; men är sedan antecknad för
Krigsprest både före och efter det året. War 1616 ibland expectantes
nullam conditionem habentes. Lefde ännu 1622. Hans Relicta
Gertrud
hade ifrån 1631 årligen 4 tunnor säd ifrån Hospitalet i Westerås.
Georgius
Danielis Wikæus. Efter 1607 af Dom-Capitlet utsedd, gjorde
sig känd såsom en oordentlig och styfsinnad man. Nämnes ock exspectant
1616. Besynnerligt nog, blef han för sitt oskickliga lefwerne satt till
Pastor i Malung, der han så afsides ännu
lättare skulle förfalla i elakt lefwerne, och kunde icke bibehållas
wid tjensten.
Jacobus
Ingelberti. Kyrkoherde-son i Leksand,
och halfbroder till den berömlige Prosten Mäster Elof Terserus. Har
ej kunnat igenfinnas i Upsala Stud.-Matrikel, icke eller i Consist.
Protocoller, men i Genealogia
Terseriana är han uppgifwen såsom fältpredikant i Liffländska
kriget imellan 1610 och 1620. Hans broder Isaac tjente ock såsom Fändrik
wid armeen derute på samma tid. Båda blefwo döde derstädes, och då Mäster
Elof hade att fägna sig af Konung Gustas Adolphs utmärkta nåd, är berättelsen
ganska trolig, att ock bröderne warit wäl anskrifne. Slägten har äfwen
antecknat att den ene i synnerhet blifwit, efter konungens förordnande,
hederligen begrafwen.
Ahaswerus
Nicolai Dalekarlus, hade tjent såsom Collega Scholæ i Arboga
och Domesticus hos Pastor i Norberg, då han 1613 utgick i kriget, men
hemkom efter ett år, blifwande strax Capellan i Ihrsta.
Efter honom tillsattes Laur.
Gröning, Comm. i Odenswi, men gick genom försummelse miste om tjensten,
som han dock synes sjelf hafwa ifrån tryggare lägenhet sökt.
Petrus
Olai Wesmannus, antogs strax efter ordinat. 1612, men casserades
snart och hade omwäxlande öden. Till slut Commin. i Skultuna,
derifrån han ock för elak lefnad blef afsatt.
Israël
Andreæ Dalander, antecknad tjenstgörande ifrån 1619 till 1624.
Se Past. i Oret.
Henricus
Simonis Arbogensis, efterskrefs ifrån Köping 1621, att till midsommar
wara i Stockholm och "blifwa Capellan för Westmanlands Knektarne." Han
hörsammade, men okändt är, huru länge han tjente och om han gick i fält.
War 1625 Comminister i Sura och dog en olycklig Pastor i Sewalla.
Johannes
Matthiæ Byensis tillsattes
1623 och blef utkommenderad. War hemma 1625, men befalltes s. å. att
med de tre följande åter draga ut i kriget. Hemkom med betyg af Öfwersten
Bagge 1628, att han sin tjenst wäl förestått. Se Past.
i Wika.
Benedictus
Olai Drake 1626. Då han med sina kamrater blef utsedd, hade redan
tre andre så wisst blifwit förordnade, att de uppburit något i förhand
af lönen, men woro nu casserade och måste hwardera återbetala 10 daler
till de utgående. Denne tjente, som det synes wid Westmanlands Regem.
till 1631. Stadnade slutl. wid Malma Pastorat. [Se
Hed.]
Ericus
Olai Himmetensis, utgick samma tid med de föregående twå. Begärde
1639 blifwa lös ifrån tjensten. War Capellan i Hubbo, då Öfwersten J.
Yxkull tillskref honom 1634 ifrån Hedemora, att till nedanstående Herr
Olof betala 3 skepp:d jern, som han uppburit för mycket af lönen i By
socken. Häraf kan slutas, att han warit under Dalfanan. Se Past. i Tilberga.
Nicolaus
Erici Byringius 1626, då han ock måste med Dalknektarne utgå i kriget.
Ehuru redan synes warit stadgadt om lönen, säger dock Consist. Prot.
21 Jul. 1631 "att han inråddes begära utlagorna af någon socken, på
det de kunde hafwa någon Regementsprest så wäl, som i de andra stiften."
Det heter ock sedan, att han hade sina bönder i Husby. I Apr. 1634 fick
han wackert afskedsbref af Yxkull, som på 9:de året haft honom både
i fält och garnizonen, med recommend. "till roligare lägenhet." Se Past.
i Barkarö. [Kallas Magni där.]
Olaus
Petri Gislerus, kallades 1630 ifrån ett Collegat i Arboga skola,
för att strax utgå till armeen i Tyskland, der han intog platsen efter
Ericus Olai, och hade en dryg känning af krigsplågorna. War flere år
i mistning af halfwa lönen ifrån By socken, som företrädaren uppburit,
och måste återbära, då Gisler 1634 hemkommit. Huru han såsom Capellan
wid Kopparberget blef igenkänd af Franska Ministern, som sett honom
i Kon. Gustaf Adolphs läger, se Past.
i Lindesberg.
Jacobus
Magni Montanus. Nyss blefwen Comminister i Kerrbo, nämnes han 1636
"predikant sub regimento
Dalekarlorum", men kom ej det året att utgå. Tjente så i Swedwi
någon tid till följande år, då han afgick till Tyskland. Låg 1638 i
Wismar, då han skref till Biskopen om sin bedröfliga lägenhet och huru
hans lön ifrån Hedemora war af Öfwerste-Lieutenanten honom
fråntagen. Klagade ock, "att en Upplandus hade inträngt sig och tagit
halfwa lönen, ehuru han satt hema." Ordinarien synes således fått intet.
Ännu 1641 war han i Wismar. Se Past.
i Rytterne.
Johannes
Andreæ Nortunius. Född 1604 i Thortuna socken och Nortuna.
Stud. i Upsala ifrån 1628 blef han 1636 wigd till s. k. diaconus och
Pwgd följande år. Strax förordnad till Krigsprest, skyndade han ut till
Tyskland och synes äfwen hört till Dal-regem., emedan han hade sin löningssäd
ifrån Hedemora. Hans bref finnes af 1638 ifrån
Wissman till Pastor i Hedemora, då han uppgifwer Jacob Montanus
för sin nödlidande medbroder. Träffas 1642
hemma, och måste af uppburen lön betala 30 daler till den, som då drog
ut. War 1644 in electione
till Badelunds Pastorat, då bönderne begärde honom, men Herr H. Horn
på Heslö nekade sitt samtycke. 1644 ankom Regeringens bref till
Biskopen, att Herr Jan skulle promoveras, och till dess få 20 Tunnor
säd ifrån Hospitalet. Honom tillbjöds då, att blifwa Regements-prest
för Westmanlands Krigsfolket. Deröfwer wille han besinna sig, men
synes icke antagit kallelsen, ty icke långt derefter omtalas han sjuk
och eländig, boende i Capitlets hus, med årligt underhåll. Sammanwigde
1652 en adelsfru, Brita Didron, som hade man i lifwet, med en Köpswen
i Westerås, hwarföre han blef in
perpetuum priverad och utur Capitlets hus fördrifwen. Lefde så
i uselhet och dog 1654. Begrafdes 12 November.
Gift med Märeta Schilling,
som 1663 fick Regeringens bref, att behålla något af det underhåll mannen
"för sin långliga tjenst" fått uppbära.
Matthias
Johannis Arosiensis, hade mod att nyss Pwgd 1640 blifwa Krigsprest,
då Dom-Capitlet ej kunde öfwertala någon annan till den äfwentyrliga
tjensten. Ända till 1650 säges han warit i fält, och ehuru hans
meriter erkändes, nöjde han sig, att blifwa Commin. i Ihrsta.
Hans station synes warit wid Westmanlands Regemente. Præses Consist.
castrens. Mag. P. Widbyensis skref 4 Jul. 1644 ifrån hufwudqwarteret
Skräplinge wid Malmö, till Biskopen, att ingen Predikant utkommit för
Dal-regementet, hwarföre de antagit
en Smolandus, som dödt 2 Jul. Han begärte nu, att både en Regements-
och en Compagni-prest snart måtte utsändas. Troligen skedde så, men
hwilke de woro nämnes icke i Consist. protocoll.
Andreas
Andreæ Broënius. Född i Bro socken. Stud. i Upsala 1634,
men freqventerade sedan Colleg.
Pietatis i Westerås. Pwgd 1639, warande då Collega Scholæ
i Arboga. Supr. Collega 1641. Sattes 1642 i Maj tillika med fyra på
förslag, att blifwa Krigsprest. Lotten föll på den ene efter den andre,
"men alle sträfwade emot och wille icke sponte."
Då åtog han sig godwilligt tjensten, och de befriade måste hwardera
gifwa honom twå R:dr, hwarpå han strax begaf sig till Tyskland. Omtalas
sedan icke widare, än att han dött directe i tjensten 1646.
Johannes
Petri Fabricius. Född i Lindesberg. Fadr. handtwerkare. War 1641
Collega i Arboga skola, men afgick snart därifrån. Pwgd 1643 sändes
han till Högfors att predika för Fernebo fjerdingen. Der administrerade
han hel. Nattwarden utan Dom-Capitlets tillåtelse, sattes derifrån och
måste åtaga sig att blifwa Fält- och Garnizons-predikant i Pomern. Kallade
sig under-regements-prest wid armeen, då han 1647 skref hem till Biskopen
om sina olyckor och lidande, begärande promotion. War 1652 hemkommen,
och wistades ännu utan tjenst 1659 i Lindesberg. Hade då i sju år icke
åtlydt Dom-Capitlets citation för något brott, blef derföre priverad
och såsom en notorius
Pecator öfwerlämnad till werldslig Rätt, som dömde honom
till 80 dal. S:mts plikt för lägersmål med hans piga. Sedan icke nämnd.
Georgius
Canuti Moræus. Pastors Adj. i Ihrsta. Kallades 1651 att predika
för Westmanlands knecktarne, men okändt är, om han tjenstgjort utom
riket. Redan 1653 war han Commin. i Mora. Se Past.
i Åhl.
Olaus
Michaëlis Walenius. Född i W. Wåla. Son af Klockaren Michel
Larsson och broder till förste Pastor i Serna.
Igenfinnes först 1651 såsom Collega i Lindes skola. Pwgd 1654 och
s. å. Krigspredikant, hwarpå han tjenstgjorde i Polska kriget och nämns
1657 Regements-Pastor, utan närmare besked. Död wid 1660, och torde
warit den, som af den följande i en anteckning, utan namnets uppgift,
säges med döden afgått i Götheborg wid samma tid.
Ericus
Matthiæ Kolbeckius, Capellan i W. Wåla förordnades 1656 af
Biskop Laurelius till Fältpredikant wid ett Regemente af Bergsfolk,
som utgick till Norge, och efter dess hemlof kom han under Westmanlands
ordin. Regem. På ett annat ställa säges, att han först tjente under
Hr Claes Fleming, som commenderade både Westmanlands och Dalfolk: må
hända det nyssnämnda Bergsfolket, som snart hemgick. I ett hans bref
1683 säger han sig tjent i förra Danska kriget 5 år till dess frid blef,
som synes nog mycket tillskuret. Se Past.
i Skinnskatteberg.
Olaus
Johannis Rättwicensis, såsom djekne Pwgd 1649. Betroddes s.
å. att wara Rector Cantus et Musices wid Westerås lärowerk; men sjelf
oordentlig hade han ock swårt, att hålla ungdomen till ordning och flit.
"Befriades 1653 ifrån Basunen, men skulle behålla direction öfwer sången."
Lat och föga duglig kallas han 1659 cantor extraordinarius och nämnes
s. å. Predikant för Krigsfolket, trol. något hemma warande manskap,
ty aldrig war han ute i fält. Död 8 Nov. 1661.
Gift 1649 med Anna Johansdotter,
Enka efter en skräddare Jan Matthsson wid Kopparberget och Hr Åkes
i Skultuna styfdotter, en qwinna olyckligt märkwärdig, att för flera
brott en gång hafwa blifwit skonad ifrån dödsstraff, men för nya missgerningar
halshuggen på Westerås torg 11 Nov. 1661.
Ifrån denna tid kunna
Predikanterna med säkerhet uppföras särskiljdt först wid Westmanlands
Regemente:
Henricus
Olai Gisler. Pwgd i Apr. 1666 såsom utnämnd Predikant wid detta
Regem. med hopp om befordran genom flere gynnare. Märkligt är, att ännu
på lång tid icke någon Pastor finnes säkert nämnd. Äfwen denne
kallas blott Militiæ-Predikant, som tyckes utmärka en lägre grad,
ehuru han snart kom i utmärkt nåd hos Enkedrottningen på Strömsholm.
"För swag hälsa fann han sig obeqwäm till tåg och resor, hwarföre han
i Aug. 1670 sökte få lämna krigstjensten." Biskopen wille ock hjelpa
honom derifrån, så snart en tjenlig successor kunde träffas; men Enkedrottningen
gjorde saken kort och satte honom s. å. till Pastor i Berg. Se ock Pastor.
i Munktorp.
Isacus Matthiæ
Hellenius, också här
Predik. då han blef Pwgd i Jul. 1666, som tyckes utwisa, att Gisler
warit hans förman. Med bättre kroppskrafter och stort mod passade han
bättre till denna tjenst, men redan 1668 blef han Capellan i Norberg.
Elaus
Adolphi Terserus. Född 1641. Son af Gymnasii Lectoren, sedan Pastor
i Mora Ad. Terserus. Hade sin blifwande
swåger, den gode Nohrmoræus till en ypperlig ledare i studier,
och kom 1652 till Academ. i Upsala, äfwensom han wid äldre år wistades
wid den i Åbo. Pwgd 3 Aug. 1669 och Pastors Adjunct i Fellingsbro.
Tillskrefs i Augusti 1670, att om han wille hafwa platsen efter Gisler,
så skulle Consistorium derom tillskrifwa novus
Episcopus och KrigsCollegium. Det gick i fullbordan och synes
likt, att han blef Pastor, ehuru icke namnet träffas. Tjenstgjorde äfwen
i Pomern, der han med döden afgick i Wismar 1673.
Mag. Daniel
Jonæ Hagelberg. Född 1646 i Lindesberg. Fadr.
Kyrkoherde. Stud. i Upsala 1666. Pwgd 12 Febr. 1671 kallad af Herr Gustaf
Soop till Bataillons-Predikant här, "men skulle på någon tid icke
få sollicitera om annan tjenst." Fadren wille ock sända honom uti främmande
land. Wistades i Tyskland och synes fått Magister-graden i Giessen 1647.
Hemkommen är han antecknad hafwa tjenstgjort wid Regementet och äfwen
predikat för Konungen. Död i Skåne 1676.
Skrift: Disp.
Gr. De harmonia Juris Naturæ cum quinto præcepto Decalogi.
Giessæ 1674. 4:o.
Mag. Andreas
Petri Kourf. Son af en tapper Officer och dertill Promov. Magister
hade han fullmagt på Regements-Pastors tjensten i detsamma han blef
Pwgd 1673. Synes nog tydligt efterträdt Terserus och utmärkt sig i tjensten
då han redan 1675 blef design. Pastor i Swedwi.
Död följande år före tillträdet.
Mag.
Johannes Laur. Betulius. Ifrån Apologistien i Westerås utnämnd
till Bat. Predikant 1678. Regem. Pastor 1675. Biwistade fälttoget ständigt
och led stora förluster. Hemkom 1679 med Konungens stränga remiss till
Consistorium att befordras till Pastorat, men rönte nog obenägenhet,
ehuru han ock trodde sig såsom Magister lika wärdig med en
Lector wid Gymnasium. Måste ändtel. 1681 med missnöje mottaga Pastoratet
i Ramnäs och Sura.
Segerius
Erici Orre, af Fjerdhundra nation och son af Öfwerste-Lieutenanten
Eric Olsson i W. Löfsta, Ups. stift. Stud. i Upsala 1661. Pwgd till
Predikant wid detta Regemente 1673. Ärke-Biskopen hade flere gånger
påstått denna tjenst för någon af sitt stift, ända dertill, att han
wille alternera med Westerås. Orre följde krigsfolket i Tyskland och
framgent hwart det gällde, till dess han 1683 blef Capellan i Löfsta.
Kyrkoherde i Långtora församling 1703. Död 1706.
Gift med Magdalena Nybelius
och stamfader för slägten Segerroth. Af Barnen blef Eric Pastor
i Långtora; Eric Krigsprest, död i Pohlen; Johan, död
sås. Adjunct wid Jacobs församl. i Stockholm.
Mag. Andreas
Georgii Notman. [Står
Notmau. /SZ] Född i Oct. 1643 i Westerås. Fadren Göran
Notkung blef 103 år gammal. Stud. i Upsala 1670. Hade kallelse af Landshöfdingen
Ribbing, som bodde i Odenswi, och Pwgds 9 Febr. 1673. Hans Herre wille
ändtel. hafwa honom till Commin. i nämnde församling, och då det icke
lyckades, begärde han ett godt testimonium för honom till annan
befordran. Kunde ock få begå, att han snart blef Batail.-Predikant,
då således wisst tre wore wid Regementet. Att han ock gjorde tjenst
i Tyskland, är så mycket wissare, som han derunder blef 1678 Philosoph.
Magister, åtminstone med namnet, i Greifswald. Hade 1681 lämnat tjensten
här och träffas sedan såsom Huspredikant hos Gouverneuren i Liffland
Christer Horn, genom hwilkens åtgärd han ock blef Pastor wid S:t Jacobs
församling i Riga. Död derstädes 1703.
War 1674 förlofwad med Kyrkoherden
Fahlanders dotter i Malung, med hwilken han dock icke synes blifwit
gift. Hans son Christian förekommer här nedanföre.
En Broder hade han, som blef Pastor på Gottland.
Jonas
Joannis Amnelius. Af Krigs-Collegium förordnad 1677 till predikant
för utskottsfolket, som utgick till kriget i Skåne. Blef ock 1679 commenderad
med ordin. Regementet och utstod mycket både till lands och sjös. Commin.
i Westerås 1681. Se Past. i Odenswi.
Mag. Isacus
Erici Browallius. Bat.-Predikant 1676 och strax tjenstgörande i
kriget, der han hade synnerliga swåra
öden. Genom brand, skeppsbrott och fångenskap förlorade han allt, till
och med hustru och återkom 1680 till Westerås en beklaganswärd man.
Ehuru försedd med Konungens stränga föreskrift till förtjent befordran,
sökte han förgäfwes ord. Regem.-Pastors tjensten efter Betulius
och möttes af många swårigheter, förrän han wid slutet af 1681 insattes
till Kyrkoherde i Nås med dess Annexer,
som just då sökte skiljnad ifrån moderförsamlingen och twisten derom
war icke ännu afgjord.
Mag. Johannes
Laur. Barckius. Redan utn. Regementspastor, då han blef Pwgd 16
Jan. 1682. Föregående år hade Konungen tillskrifwit Biskopen, att ordinera
goda prester, isynnerhet för Regementerna och då nu Barckius med Magistrar
Swedberg och Salenius föreslogos, blef det mycket wäl upptaget.
Den antagne hade kort och fredlig tjenst, redan följande år kallad till
Commin.-syslan wid Stockholms Storkyrko-församl. Se Domprostar
i Westerås.
Daniel
Joh. Arbman. Pwgd samma gång med den föregående, af General-Major.
Cremer, begärad till Batailons-Predik. för sina goda gåfwor. Consistor.
wille dock icke godkänna hans kunskaper men admitterade honom emot löfte,
att icke söka succession efter Barchius, som ansågs snart widare befordras.
Landshöfdingen Gyldenhoff recommenderade ock Arbman hos Konungen till
Fullmagt. Blef Commin. i Arboga stads-församling
1684. [Står där i
Landsförsamlingen.]
Cand.
Georg Kihlberg. Född 1645, men till härkomst och ungdomsöden
okänd äfwen i Herda-Minnet för det stift, dit han slutl. hörde. Efter
Mag. Barchius befordrad till Regementspastor 1682 och tillträdde följ.
år. Af Konungen utnämnd Kyrkoherde i Biskopskulla och Fröjeslunda församlingar
af Upsala stift 1689. Tillträdde 1690. Död 24 Nov. 1693. Begrofs i kyrkan
3 Jan. 1694 på samma gång med sin hustru, under en sten med kort
inscription.
Gift 1686 med Margareta
Sparrman, dotter af Prosten i Tuna och Stafby J. Sparrman, född
1665. Död 25 Jul. 1693. Deras söner woro Johan, Rector Scholæ
i Stockholm och Eric, Borgmästare i Upsala.
Mag. Abraham
Sahlmonius. Efter G. M. Cremers förslag Bat.-Predikant i Sept. 1684.
Slottsprest wid Kungsöhr och der tjenstgörande hos Konungen 1687, men
fortfor någon tid
att ock betjena Regementet. Se Pastor. i Fellingsbro.
Johan
Fellenius. Bat.-Predikant 1689. Låg sjuk i lägret wid Stockholm
1693, då ock Regements-Pastorn insjuknade. För en commendering af 200
man till Arboga graf begärde derföre Chefen i Consistorium nödig prest.
Fellenius blef Pastor wid Regementet efter den följande 1697, och 1698
flyttad till Ljusnarsbergs Pastorat.
Mag. Johan
Fortelius. Hofpredikant hos Kongl.
Rådet Grefwe B. Oxenstierna, aflade predikoprof inför Konungen, och
derpå utnämnd Regem.-Pastor 12 Jun. 1689. Flyttad till Kongl. Lifgardet
1691. Se Past. i Arboga.
Andreas
Barchæus, Landshöfdingens i Fahlun Baron Duwalls huspredikant,
efter Fortelius Pastor 1691, då han ock
tillträdde. Kyrkoherde i Skultuna 1696—97. Se
ock Past. i Norberg.
Johan
Amnelius. Skolmästare i Fellingsbro,
antogs till Bat.-Predikant efter Fellenius 1697, men synes ock ännu
innehaft sin förra tjenst, då han dog 1698.
Mag. Johan
Slåtterman. Född i Badelund i slutet af 1660-talet. Fadren
Joh. Ol. Moklinius, då Commin. blef Kyrkoherde i samma församling. Student
i Upsala 1686. Philos. Magister 1697. Såsom beläst och synnerligen skicklig
man immediate
befullmägtigad Regements-Pastor 1698 och Pwgd i Jan. 1699. Likwäl synes
någon swårighet warit wid denna befordran och tjensten öfwer året warit
obesatt. Orsaken dertill synes nog tydligt deraf, att Ärke-Biskopen
Swebilius skref 31 Aug. 1698 till Biskop Carlson, att efter en del af
detta Regemente låg i Upsala stift, borde prester dertill hwarannan
gång derifrån tagas. Derföre hade ock 1697 en Uplandus blifwit föreslagen,
men utan framgång, hwarföre nu lofwades, att wid nästa ledighet skulle
ordning med stiften blifwa iakttagen. Slåtterman, som 1700 följde armeen
i fält, war med wid flera swåra tillfällen. En anteckning finnes, att
han s. å. war med hopp sökande till Skinnskattebergs Pastorat, men han
dog under sin tjenstgöring wid Würgen i Pohlen i December 1701.
Gift 8 Jan. 1699 med Elisabeth
Swedelius, Kyrkoherde-dotter i
Elfwedahl, som efterlefde
till 12 Dec. 1722. Enda
barnet Elisabeth blef gift med Prosten i W. Fernebo Mag. N.
Christiernin.
Skrift: Disp.
de jure usurarum secundum disciplinam Hebræorum et naturalem. Upsaliæ
1679. 8:o.
Mag. Niclas
Salan. Bat.-Predikant 1698 efter Amnelius, ehuru Ärke-Biskopen,
enligt ofwannämnda orsak, starkt arbetade för en skicklig prestman Abrah.
Primtzius, född inom Salbergs Län, men af Upsala stift. Salan dröjde
något hemma efter utnämningen, såsom v. Pastor i Munktorp under sin
swågers, Prosten Taijards utrikes resa. Sedan han begifwit sig i fält,
hände honom snart den olyckan, att blifwa blesserad af en swår contusion
i hufwudet, hwarföre han återkom i slutet af 1699. War länge oförmögen
till all tjenst, men ändtel. Rector Scholæ i Köping
och stadnade derwid till sin död.
Lars
Huss. Född i Medelpad och son af Gouvernements-fiscalen i W. Norrland
Joh. Huss, med Marg. Backæa. Har icke kunnat träffas förrän han
ock 1698 blef här Bat. Predikant. Om uppgiften af hans flyttningar är
sann, tyckes han warit af ostadigt sinne, ty han finnes antecknad såsom
Apologist wid skolan i Frösö 1703, och flyttad till en Collega-Class
i Hernösand 1706. Åter kastade han om och utgick i kriget, såsom
Pastor wid artilleriet, men blef död redan s. å. 1707 i Stettin.
Före denna tid är swårt
få säker ordning med Krigs-presterna, som till antalet allt mera ökades
och anwändes på olika ställen efter behof. Då Salan afgick, blef Pædagogen
Kolmodin i Munktorp recommenderad till tredje Bat.-Predik.tjensten ,
men Grefwe Ax. Sparre swarade ifrån Stockholm, att en Uplandus, Swen
Stark, blifwit honom af Ärke-Biskopen förordnad och såsom godkänd
hos Konungen anmäld. Om denna finnes sedan ingen underrättelse.
Mag. Christian
Georg Notman. Född i staden Riga af fordne Provinsen Liffland. Fadren,
som derstädes blef Pastor i Jacobs församling, är ofwanföre i denna
förteckning wid 1681 upptagen. Om hans studier och stundom förekommande
Magisternamn kan intet säkert uppgifwas, men det är wisst, att 23 Maji
1703 blef han med twå medbröder, efter Konungens befallning, prestwigd
af Hof-predikanten Mag.
L. Siljeström, som skedde i Pohlen och staden Okuniow.
Att han warit wäl anskrifwen synes nogsamt, då han strax blef Regements-Pastor
och har ingen sådan emellan honom och den 1701 afgångne Slåtterman funnits
nämnd i kända handlingar. Sin tjenst skötte han redligen så i motgång
som i medgång, till dess han efter slaget wid Pultawa, tillika med största
delen af armeen, blef fången. Sedan samtlige färdats till Muskwa, och
gått i det stora triumph-tåget för Zaren, måste de färdas djupare in
i landet, de fläste ända till Siberien, i hwilket öde äfwen presterne
måste deltaga. Märkligt är, att wid en sådan olycka kunde Notman rädda
Regementets Communion-käril, med största fara föra dem med sig i fångenskapen,
och hemföra dem efter friden 1722, men synes hafwa dröjt flere år, innan
han återgaf dem till deras förra egare (återskänkte dem till Regementet.)
En flaska om 96 lod, Kalk, Patén och Oblat-ask, utgörande 80
3/7
lod, hwardera med påskrift: "Conserverad af Prosten C. G. Notman i Ryska
fångenskapen och Regemente återskänkt d. 1 Sept. 1729. Soli
Deo Gloria." Likaså berättas
i Götheborgs stifts H. M. att Pastorn wid Lif-Regementet till fot
D. Ödman under Wismars belägring i Konung Carl XII:s tid räddade
och gömde Communionkärlen, som sedan skänktes till Tanums
kyrka, dock med höga wederbörandes bifall. Efter
hemkomsten tillträdde han åter sitt embete, men för alla förtjenster
och lidanden fick han blott Fältprosts namn och wärdighet, och
uppgifwes för den ende af alle de fångne presterne, som saknat all præmation.
Wäl profwade han flerestädes med hopp, men dock förgäfwes. War twå gånger
på förslaget till Kolbäck, och den ene gången war äfwen fullmagten uppsatt,
och Konungens namn wäntades, men det uteblef. Predikade bättre på Tyska
än på Swenska, och den Tyska Kon. Fredric kunde ej förmå sig hjelpa
honom till en ort, der han åtminstone under sina jagtresor kunde höra
honom i Strömsholm. Ifrån sin Pathmos, Qwarntorp wid Norrköping, brefwäxlade
han sorgligt med Consistorium, och finnes ett eller annat bref i behåll.
Sluteligen kom han så
in obscuro för stiftet, att knappt kunnat
upptäckas, det han tog afsked ifrån tjensten näst före sin död, som
inföll 1739. Om dödsdagen, gifte m. m. är okändt.
Andreas
Scheplerus, Skolmästare och Pastors Adjunct i St. Schedwi, war en
ibland de månge, som betagne likasom af en feber, wille ut i kriget,
för att der söka sin lycka. Begaf sig 1704 till armeen i Pohlen, der
han äfwen blef antagen till Batailons-prest. Fången samma tillfälle
med den föregående, kom han att stadna i staden Galitz, och blef
der död 1716 eller 1718. Se Pædag. i Schedwi.
Mag. Johan
Fougström. Född wid 1677. Såsom Westmannus tog underwisning
i Westerås, och blef student i Upsala 1691.
Philos. Magister 1707. Efter uppsättning af nytt Westmanlands Regemente,
kom han snart i åtanke hos Defensions-Commissionen, så att han 16 Dec.
1709 erhöll Kongliga Rådens interims fullmagt på Pastors-tjensten. Pwgd
7 Jan. följande år i Strengnäs under Biskops-vacancen i Westerås, skyndade
han ut till armeen i Skåne; men ock till sin död, som inträffade redan
i Maj s. å. 1710.
Gift med Margareta Brandberg
ifrån Fahlun, som blef 2:o gift med Krono-Befallningsmannen And. Carlbaum.
Skrifter: Disp.
De navigatione in Indiam per Septentrionem tentata. Ups. 1704. 8:o.
— De Jure
Talionis. Ups. 1707. 8:o.
Pehr
Blankenhagen. Född i Fahlun 1681. Fadr. Gabriel Blankenhagen, af
utländsk härkomst, war Bergslagets Wågskrifware. Student i Upsala 1701.
Pwgd 4 Nov. 1705 och Pastors på Ängsö Adjunct. Flyttade till Pastor
i Björksta och war tillika Huspredik. hos Fru S. M. Baner på Målhammar
till 1709, då han blef Bat.-Predikant, begifwande sig strax ned till
Skåne. War 1711 återkommen, dock trol. för kort tid. Heter då Regements-Pastor,
ehuru en annan egentligen war ordinarius. War snart åter tjenstgörande
på sin förra plats då han blef död wid Cimbritshamn 1713.
Gift 1711 med Christina
Arosell, Kyrkoherde-dotter i
Björksta, som omgiftes med afsked. Cornetten O. Åhlberg, och dog
18 Maj 1751, 67 år gammal.
Pehr
Näsman. Född i Lima Socken 1686. Fadr. Pehr Jansson, ["son
af"? /SZ] Kyrkoherden
derstädes, war jordegare och handlande. Student 1705. Redan antagen
till Bat.-Predikant wid detta Regemente. Prestwigdes 18 Dec. 1709 och
afgick till sin bestämmelse i kriget. Af Konungen befordrad
till Kyrkoherde i Hulterstads församling på Gottland 1716. Transporterad
till Madesjö också i Calmar stift blef han äfwen Contracts-Prost. Död
1756, 70 år gammal.
Gift 1710 med Maria Schmidt,
Domprostens i Westerås Mag. Tillæi
styfdotter; 2. 1718 med Catharina Kyronius, Enka efter Consistori-Notarien
Ol. Ehrenström i Westerås. Säges ock ännu en gång blifwit omgift. Barn:
okände.
Mag. Thomas
Kihlmark. Född i Rasbo Församling Upsala stift, af Bondfolk, 29
Sept. 1677. Student i Upsala 1703. Pwgd 1710 till Adjunct hos Pastor
i Riddarholms församling. Ord. Pastor wid Westmanlands Regemente
1711, och bewistade i denna tjenst 8 Campagner, med twå belägringar
samt war ett år fången hos Danskarne. Då han ifrigt afhöll de swenska
fångarna, att låta sig lockas till Danska Konungens tjenst, blef han
med wåld skiljd och afförd ifrån Regementet. Begaf sig derpå till Lybeck
och widare till Rostock, der han antog Magister-graden. Återkom
1714 och insattes i sin tjenst wid det åter upprättade Regementet. Gjorde
sig allt mera känd såsom en nitisk och werksam tjensteman, men både
afsigten och sättet med hans förfarande synas nog oädla. Ifrån Stockholm
skref han 1720 i Sept. till Westerås och yrkade på den kyrkoplikt, som
Majoren O. W. Wrangel bort föregående år undergå i Sala Stads-kyrka.
Sjelf war han följ. år i Westerås och hade en process med Regementets
Officerare, hwaruti witnen skulle på Rådhuset afhöras. Till den ifrån
Ryssland återkomne Past. Notman måste han 1722 afstå tjensten, och nämnes
sedan länge utan ordin. befattning, och synes endast hafwa sysselsatt
sig såsom en ifrig jurist. I synnerhet war han den, som 1723 dref anklagelsen
mot Öfwersten v. Dellvig, att han förskingrat Kronans medel, hwarföre
han i Rådet dömdes till uppenbar kyrkoplikt i Westerås Domkyrka, till
fängsligt förwar i Bohus, medan han ersatte Kronans förlust och sedan
till ständig landsflygt. 1731 gaf General v. Rosen sitt intyg, att Kihlmark
efter Notmans återinsättning, icke stått eller då stod på exspectance-listan.
Ändteligen blef han 1732 Kyrkoherde i Tensta församling af Upsala
stift och måtte haft kunskaper, ty 1736 war han v. Præses i Prestmötet
och 1746 blef han Contracts-Prost. Fortfor med sitt stridiga sinne,
och lefde i ständiga twister med sina åhörare, ända till med ohyggliga
utbrott. Sent, men ohjelpligt, påskyndade han sin ofärd. Då han 1756
uppläste tacksägelsen efter upptäckta complotten,
kunde han såsom af möss-partiet, icke afhålla sig ifrån förgripliga
utlåtelser, och beklagade i stället för att prisa utgången. Detta gaf
Öfwerste Dellwigs söner tillfälle, att på honom hämnas hans
förföljelse mot deras fader. Process företogs mot honom, och
sedan han blifwit om sin brottslighet öfwerbewist, dömdes han af Hofrätten
till arrest, der han före målets fulla afgörande, blef död 19 Oct. 1758.
Gift 1. med Elisabeth
Westhius, dotter af Kyrkoherden i Tible och Åland Er. Westhius;
2. med Maria Christina Hytter. Barn: Fredric, fånig; Carl,
Mönsterskrifware; Gustaf Philip, död sås. stud.
Skrifter: Dissert.
De mentis humanæ morbis ratiocinationem impedientibus. Rostochii
1712. —
Predikan på 4-de Söndagen efter 13-dag Jul 1732. —
Arndts förklaring öfwer Lutheri Catechismus. Öfwers. Stockh. 1728.
Martin
Emenius. Pastors Adjunct i Köping. Bat.-Predikant 1714, trol. efter
Blankenhagen. Säkert antecknad, att han blifwit utkommenderad, men war
dock redan 1716 Commin. i Nora, der mera
om honom.
Lars
Brunzelius. Westmannus, förmodas warit född i Brunsberg, Romfartuna
socken. Student i Upsala 1705. Uppehöll sig i Stockholm, troligen med
condition, då Prosten Christiernin i Fernebo kallade honom till Adjunct,
hwarpå han blef i Westerås Pwgd 8 Oct. 1710 af Biskop Lang ifrån Rewal,
som flygtig der wistades. Antog kallelsen till denna Bat.-Predikants
tjensten 1716 eller 1717, men gick icke strax till armeen, ty sistnämnda
år war han i Fernebo och begrof 17 Maji sin Prost, som innerl. älskade
den gode mannen och uttryckligen förbehållit sig den sista tjensten
af honom. Begaf sig derpå till Norska campagnen, som med Konungens död
snart slutades, till olycklig hemfärd för hela krigshären. Tillika med
soldaten måste han till fot arbeta sig fram öfwer Norska fjellen i en
gruflig köld och snöyra, hwarunder han omkom sist på året 1718 eller
måhända först på 1719.
Johan
Sylwander. Såsom alsicke träffad ibland stiftets barn, synes han
nog säkert få anses för Uplandus och af Ärkebiskopen,
enligt förr uppgifna fordran, ifrån hans stift här inträngd. Wisst är,
att 1716 blef han Bat. Predikant, och lefde derefter endast twå eller
tre år, ty Pastor Kihlmark nämner i ett bref, att 1719 wore båda presterna
under honom med döden afgångne.
Gift 16 Jan. 1718 med Helena
Hesselius, Kyrkoherde-dotter
i Folkerna. Troligen war hon då hos sin swåger Kyrkoherden J. Kolmodin
i Nysätra, och blef omgift med P.
Fridsberg, Rector Scholæ
i Säther.
Swen
Törnegren. Likaså okänd för yngre år, så att han blott nämnes
Westrogothus, då han 1718 förekommer
såsom Bat.-Predikant. Kallas 1721 Primus i tjensten, och den nästföljande
Secundus. Emot förra tiden hade dessa prester nu synnerligen trög lycka,
och uppgifterne om dem äro oredige, ända till stridige. Så säges
Törnegren 1739 blifwit Regements-Pastor efter Notman, men Öfwersten
von der Pahlen kallar honom i ett bref till Consistorium 1741 tredje
Regements predikanten. Han tjenstgjorde i början af kriget med Ryssland,
och dog i Finland i Maj s. å. 1741.
Johan
Essén. Pwgd 1719, såsom redan med Kongl. fullmagt anställd
wid detta Regemente. Tjente länge och tröttnade så wid denna swagt lönade
tjenst, att han wille taga afsked och antaga kallelse till huspredikant,
hwilket dock af Biskopen afböjdes. Hade strängt arbete, dock med bästa
inkomsten, att tillika wara v. Pastor i Sala. Efter 19 år Kyrkoherde
i Hed. Se ock Past. i Grytnäs.
Carl
Hellberg, v. Pastor i Dingtuna, en karlawulen prest, efterträdde
Törnegren 1739, och fick Pastors namn och wärdighet. Afgick först allena
med Regementet till Finland s. å. och bewistade kriget till dess slut.
Ordin. Regem. Pastor 1740. Kyrkoherde i Arboga
1752.
Mag.
Olof Siljeström. Född 1700 wid Kungsöhr. Fadren
då Kongl. Hofpredikant, blef Prost i Leksand. Kom 1713 till Upsala Academi
tillika med twå sina bröder, och woro de alle nog kände för fria seder
och dristiga företag. Arbetade mera och mindre i studierna till 1734,
då han omsider war färdig till Magister-gradens erhållande. Fann ock
betänkligt, att blifwa prest, som dock skedde 30 Maj 1739, warande då
utnämnd till andre Bataljons-Predikanten. Begaf sig efter den föregående
ut i kriget, som tyckes ej warit emot hans lynne, men medtog dock hans
hälsa så, att då han efter slutadt krig
hemreste, blef han död just när fartyget anlände till bryggan i
Stockholm 1743.
Skrifter: Dissert.
De lacu Silian. Ups. 1730. 4:o. — Recens.
in Act Lit. Svecan. 1736, 166 etc.
— Pro
Gr. i Hebreiskan under
M. Asp. Ups. 1731 8:o.
Mag. Aron
Gagner, Pastors Adjunct i Grangerdet, ordin. Bataljons-Predikant
framför Siljeström 1741. Strax beordrad att utgå med återstående delen
af Regementet, och efter hemkomsten ifrån slutadt krig commenderad till
Carlscrona, Westergöthland m. m. Regiments-Pastor 1751. Kyrkoherde i
Odenswi 1753.
Olof
Holmström. Adjunct i Hed, blef Bat.-Pred. 1743. Regements-Pastor
1753. Hans tjenstgöring i denna character ses i Bro,
der han blef kyrkoherde 1760.
Mag.
Christian Julius Bohnsack. Född 1730 18 Maj i Westerås. Föräldrar
woro Kungsträgårdsmästaren B. J. Bohnsack och Brita Berg. Efter idkade
studier på födelseorten och wid Upsala Acad. Philos. Magister 1752.
Pwgd s. å. 12 Oct. kallad till ordin. Bat.-Predikant. Antog tillika
Adjunctur och war huspredikant hos Præsidenten Grefwe C. F. Piper,
då han 1757 blef E. O. Kongl. Hofpredikant. Erhöll Theol. Doctors diplom
ifrån Greifswald 1778. Regemen-Pastor 1760. Kyrkoherde i Askeryds och
Bredestads församlingar i Linköpings stift. 1765 Prost. Död i fattiga
wilkor 29 Sept. 1774.
Gift 3 Aug. 1762 med Maria
Elisabeth Näsman, dotter af Prosten Näsman
i Elfwedal, född 1742. Död i Westerås 18 Jan. 1806. Barn: Pehr Joachim,
war wid Consulatet i Lisabon; Adolph Ulric, Præp. &
P. i Bollnäs; Casten Julius,
Commin. i Kungsåra; Lars Eric,
Commin. i Säby; Carolina Ulrica, ogift.
Skrift: Disp. Gr.
De jure Principis in bona Ecclesiæ. Holmiæ 1751. 4:o.
Cand.
Samuel Godenius, Pastors Adjunct i Bro, kallades af Generalen
Baron Stjerneld till Bataillons.Predik. 1757. Strax commenderad till
Pomern, der han war Notarie i Fält-Consistorium och biwistade hela kriget.
Ordin. Batail. Predikant, confirm. af Konungen 1760. Hemkom i Sept.
1762. Comm. i Fahluns församlingar 1764—65. Se
Past. i Gagnef.
Mag. Johan
Modin, Sudermannus, är ock uppgifwen såsom Bat.-Pred.
härstädes 1760, men om han warit ordin. eller såsom
extra ord. tjenat i Pomerska kriget, har ej warit tillfälle att
inhämta. Snart blef han Pastor wid Södermanlands regemente
och slutl. kyrkoh. i Dunker och Malma af Strengnäs Stift.
Mag. Aron
Westén. Pwgd såsom constit. extr. ord. Bat.-Predikant 1762.
Efter denna tid uppkomma allt flera med detta prædikament,
men upptagas icke, utan såwida de tjenstgjort eller wid Regementet blifwit
befordrade. Westén blef ordin. 1765 och Regements-Pastor
1766. Ordin. Kongl. Hofpredikant 1774. Se Past.
i Arboga.
Mag. Daniel
Nohrborg. Pastors Adjunct i Hedemora, E. O. Bataillons-Predikant
1764. Ordin. d:o 1766. Comminister i Riddarholms församling 1772. Se
Pastores i Ihrsta.
Mag. Gustaf
Collin. Född i Wexiö 31 Mars 1747. Fadren då warande Sysloman wid
Domkyrkan, sedan Kyrkoherde i Ryssby och Tutaryds församl. Modr. Sophia
Jul. Linnæus, syster till Archiater Linné. Student i Upsala
1765 och sedan äfwen i Lund. Philos. magister i Greifswald. E. O. Predikant
wid Kronprinsens Regemente 1769 och 18 Nov. Pwgd i Stockholm. Ordin.
Bat.-Predikant här 1773. E. O. Kongl. Hofpredikant 1776. Regements-Pastor
1777. Kyrkoherde i Wadstena, S:t Pehrs och Strå församlingar af Linköpings
stift 1784. Prost 1787. Död af lungsot 19 Jun. 1788.
Gift 1785 med Maria Elisabeth
Tidén, dotter af Kyrkoherden i Rystad Mag. Pehr Tidén.
Jacob
Strangh. Född i Fellingsbro 10 Jul. 1745. Son af Prosten Mag. J.
J. Strangh. Stud. i Upsala 1756. Wid äldre år freqv. Acad. ständigt
inpå 1768 utan att söka Magister-graden. Pwgd s. å. 18 Dec., och då
Adjunct hos Pastor i S:t Jacobs församling i Stockholm. E. O. Batail.-Predikant
här 1769. Hofpredikant hos Hertigen af Östergöthland 1776. Ord. Bat.-Predikant
1777. Informator för Pagerne i Hertigliga Hofwet s. å. Kyrkoherde i
Enköping 1781. Prost 1787. Contracts-Prost 1796. På en tid då nära uppenbart
drefs handel med pastoraten, säges han för synnerligen godt köp hafwa
fått denna lägenhet, hwaraf han ock ansågs samlat sig betydlig förmögenhet.
Död 23 Mars 1819.
Gift med Beata Maria
Hallenborg, Bruks-Inspektors-dotter ifrån Fellingsbro. Barn: Jacob,
stud.; Magdalena Christina, gift med Ryttmästaren C. Brander.
Abraham
Karth. Huspredikant, E. O. Bat.-Pred. 1781. Ordin. i samma tjenst
21 Nov. s. å. Commin. i Bro i Dec. 1798. Tillträdde 1800. Se Past.
i Medåker.
Mag. Johan
Lundén. Född 3 Jul. 1751 i Folkerna och Lund. Fadr. Pehr
Olsson, en förmögen Bonde och Gästgifware, hade warit Riksdagsfullmägtig
för sitt stånd. Scholaris i Westerås 1762. Stud. i Upsala 1768. Philos.
Mag. 1779. Pwgd 17
Dec. s. å. Kallad af Öfwerkammarherren Baron Fr. Ridderstolpe.
E. O. Bat.-Predikant 1780. Hofpred. hos Hertigen af Östergöthland 1781.
Pastor wid detta Regemente 1784. Död efter långwarig swaghet af lungsot
s. å. 1 December. I hälsotiden en rask och munter man, i goda ekonomiska
wilkor. Skänkte Engelska Bibelwerket till Gymnasii Bibliotheket i Westerås,
och disponerade mycket af sin egendom till flera församlingars bästa.
På hans graf i Folkerna står en huggen
granitsten i spiralform, men utan inscription.
Mag. Gustaf
Christiernin. Pastors i Folkärna Adjunct. War ifrån 1779 E. O. Bat.-Predikant,
och ifrån 1781 Hertigens af Östergöthland Hofpredikant, då han i Jan.
1785 blef Regements-pastor efter Lundén. Kyrkoherde i Söderberke
1790. Såsom Extra Ord. Pred. war han anstäld
wid Dalregementet.
Mag. Abraham
Netzel. Huspredikant, antagen till E. O. Bat.-Predik. 1783. Utgick
i kriget 1788, såsom vice Pastor för Christiernin och tjenstgjorde i
hela fälttåget. Blef ock blesserad af fiendtlig kula, dock mera af händelse,
än med afsigt. Kyrkoherde i Ö. Husby, Linköpings stift 1790—92.
Se Past. i Hedemora.
Pehr
Boëthius. Adjunct. Pastor. i Grangerdet också E. Ordin. wid
detta Regemente 1788, då han för de ordinarie presterne begaf sig i
fält och tjente der till krigets slut. V. Pastor 1790. Ordin. Pastor
15 Dec. s. å. sedan han i November hemkommit. Kyrkoherde i Säther
1796, 97.
Emot Konungens bref af
1784 och 1786 utnämndes ännu extra prester, så wid detta som andre Regementer,
men såsom icke tjenstgörande, blifwa de här icke upptagne.
Mag.
Anders Remmer. Pwgd 1794, redan utn. till E. O. Predikant. War
egentligen Pastor i Bro. Ord. Bat.-Predikant efter Karth 1799. Kyrkoherde
i Bro 1806.
Mag. Johan
Carlsson Bergström. Född 19 Aug. 1764 wid Riddarhytte bruk
i Skinnskattebergs socken. Fadren Grufwearbetare, olycklig genom ett
swårt fall, kunde icke understödja sin son, som dock af andra
rönte hjelp till studering. Kom 1786 ifrån Gymnasium till Upsala
Academi. War 14 år Informator för Brukspatron Schenströms i Ramnäs
söner. Pwgd 19 Nov. 1790 på kallelse af Landshöfdingen i Westerås Grefwe
De la Gardie. Philos. Mag. 1791. Disput.
præsid. i Upsala 1792. Theol. Candidat 1794. Regements-Pastor efter
Boëthius 1 Febr. 1796—97. Tillika v. Pastor
i Skerike, efter arrende-contract med Profess. Doct. Strangh ifrån 1
Maj 1798. Sedan i 1804 års Prestmöte behofwet af ett Skollärare-Seminarium
kommit i öfwerwägande och, genom Lagman Dahlssons frikostighet, utwäg
blifwit öppnad, att sända en skicklig person, som i synnerhet i Tyskland
borde inhämta hwad för en sådan inrättning blifwit tillgjordt, åtog
sig Pastor Bergström detta uppdrag och anträdde resan i Jun. 1805. För
krigsoroligheter kunde han dock ej besöka de orter, som egentligen
åsyftades, utan efter någon tids wistande i Lybeck, Rostock och Stralsund
hemkom han s. å. i October. De underrättelser han samlat lära icke efter
önskan blifwit allmänheten meddelade. Snart nödgade ock tjensten honom
till en olyckligare resa, då han i Nov. månad 1806 befalltes åtfölja
en Bataillon af Regementer till Stralsund. Efter 18 timmars gruflig
storm i sträng köld kom han wäl helbregda öfwer hafwet, men grunden
war dock lagd till en swår sjukdom och snart inträffande död, så mycket
mera, som han genom misstag måste sakna de för resan bestämda effecter
till hälsans wård. Sedan han några weckor, äfwen hedrad med Fältprosts
namn, swårligen förmått göra tjensten, insjuknade han hastigt i följ.
Febr. och afled d. 19:de i samma månad 1807. I skön bemärkelse kan om
honom sägas, att han war en owanlig man, af de skickligaste och mest
gagneliga lärare i stiftet, ansedd efter den korta lefnad, som han uppnådde.
Nitisk i synnerhet för den ringare folkklassens bästa anwände han hela
kraften af sin kunskap och rastlösa werksamhet i Skerikes församlimg,
som han 8 år förestod. Wisst icke eller utan lust eller förmåga till
högre wetenskap, som han wisade, då han 1794, ehuru utan framgång, sökte
en Theol. Docentur wid Academien.
Skrifter: Disp.
pro Ex. De fodinis et officinis Riddarhytta in Westmannia P. Prior.
Præs. Ups. 1790. — Pro
Gr. De Usu, quem medio ævo præstiterunt Monachi. Præs.
Ups. 1791. — Præs. Disp. de superstitionis progressu et effectu.
Ups. 1792. — Pro Cand. Theol. De detrimento, quod ex opinionibus Neo-Platonicis
acceptit Ecclesia Svecana, Ups. 1794.
— Lät trycka en Wäderleks-Spåman och Nödbrödstafla.
— Författade en By-ordning, ett Fattig-reglemente,
ett d:o för Sädes-Magasins förwaltning,
en Brandordning, Instruction för Skolinrättning, allt i Skerike.
Mag. Pehr
Samuel Lönegren. Pwgd 1802, redan kallad till E. O. Bat.Pred.
och blef Ordin. 20 Dec. 1806. Bewistade Norska och Finska fälttågen,
äfwen som sedermera krigsrörelserna till 1813. Biträdde en tid, äfwen
1814 med cura Ecclesiæ i Garpenberg
och utnämndes till Kyrkoh. ibid. 1819 i Maj. Tilltr. 1817.
Mag. Carl
Johan Almqwist. Född 24 Febr. 1778 i Stockholm. Fadr. Mäklare. Stud.
i Upsala 1795. Pwgd 25 Nov. 1805 och Predikant wid armeens sjukhus s.
år. Tjenstgörande Pastor wid Westm. Regim. i Pomern Febr. 1807. E. O.
Bat.-Predikant 12 Apr. s. år. Phil. Magister i Greifswald s. år. Bewistade
Fälttåget 1808 och 1809. Erhöll afsked ifrån Regimentet 22 Dec. 1812.
Undergick Past.-Ex. 1816. Commin. i Nora, Upsala Stift 26 Juli 1820.
Kyrkoherde i Huddunge 1831. Prost 1833. Död 2 Maj 1834.
Gift med Hedwig Christina
Wikström, som utan barn lärer efterlefwat.
Mag. Gustaf
von Troil. Född 25 Febr. 1777 troligen i Stockholm. Äldste
son af ÄrkeBiskopen Doct. U. v. Troil. Njöt ifrån yngsta åren en
sorgfällig underwisning äfwen wid Upsala Acad. Blef Philos. Magister
18. . och Theol. Candidat 18 . . Pwgd 18 . . till E. O. Predikant wid
Lif-Regimentet. E. O. Kongl. Hofpredikant 10 Juni 1805. Befalldes ock
till tjenstgöring. Ordin. Pastor wid Westmanlands Regimente 14 Maji
1807. Fortfor någon tid rned tjenstens förrättande, men synes icke warit
beswärad af krigsrörelserna. Werksamhet skall heller icke warit hans
sak, utan en synnerlig maklighet, snart förenad med, eller orsak till
sjuklighet, betog honom snart allt mera den förmåga, som likwäl utseendet
tycktes gifwa tillkänna. War en och annan gång uppförd å förslag, men
dog utan widare befordran 1821.
Erik
Rosenius. E. O. Bat.-Predikant i Oct. 1808. Tjente i Finska fälttåget
och war derefter commenderad till Stockholm wid Regements-förändringen.
Äfwen på Sjöexpeditionen till Ratan m. m. Erhöll Reg.-Pastors namn
och wärdighet i Juni
1809. Kyrkoh. i Elfwedal 21 Oct.
1811. Tilltr. 1812. Hugnad med titel af Fältprost 1832.
Anders
Swanbeck. Född i Ups. 6 Sept. 1786. Fadr. Nations-Waktmästare. Stud.
Acad. 1804. Disput. pro Ex. 1809. Pwgd 13 Dec. 1810. E. O. Bat. Predikant
här 29 Jul. 1812. Past.Ex. 1813. Gjorde tjenst såsom Reg.Pastor i fälttåget
1813 följ. E. O. Kongl. Hofpredikant 29 Aug. 1815. Ord. Bat.-Predikant
s. å. 12 Dec. Reg.Pastor 19 Juni 1821. Kyrkoherde i Biskopskulla och
Fröjeslunda församlingar, Upsala Stift 25 Aug. 1824. Tilltr. 1825. Titul.
Fältprost 30 Jan. 1828.
Gift med Hedwig Charlotta
Klingberg, och har en son, anställd wid Bruksrörelse.
Lars
Gustaf Sohlberg. E. O. Bat.-Predikant 1812. Ordinarie d:o 17 Febr.
1822. Regements-Pastor 1825 i Febr. med dubbla tjenstårs beräkning såsom
tillika Adjunct hos Domprosten i Westerås. Behöll ock Pastors-tjensten
här, då han 1827 blef Domkyrko-Syssloman. Fält-prost 22 Juni 1836. Afgick
ifrån Regementet 1838, då hela Sysslomanslönen först
war ledig att uppbäras. Se Past.
i Odenswi.
Pehr
Ephraim Oldberg. Född 1797. War v. Pastor i Tierp af Upsala Stift,
då han 1825 20 Dec. erhöll fullmagt på ord. Bataljons-Predikantstjensten
härstädes, den han ock innehade till sin död 18 Jan. 1837. Derefter
har till denna function icke någon blifwit utnämnd.
Gift 14 Aug. 1825 med Jungfru
Erica Sahlan, som efterlefwer i Upsala.
Olof
Alm. Född i Tensta socken, Upsala Stift 9 Mars 1802, af bondfolk.
Stud. i Upsala 1820. Pwgd 10 Juni 1827. Past.-Ex. 1835. Regements-Pastor
1838 i Maj. Kyrkoherde i Sigtuna, S:t Olofs och S:t Pehrs Församlingar
6 Sept. 1842. Behöll tillika Regem.-Pastors-tjensten
och har ännu detta år 1846 fungerat under mötet på
Salbohed.
Åter
till "Herdaminne"-start