www.zenker.se

Liber 1965

Juni 1965

I juni var det sen en dag, som Gertrud och Axel, Lietje och Olle gjorde hemlig utflykt m. mamma och pappa till Albavägen. Gerd och Märta voro också där och åt lunch en ljuvlig försommardag.

När Henning och Lene for till Danmark skulle de först hitta på ett telegram till rektor Sundelöf i Borlänge, som avgick m. pension. I brådskan inför avresan var det totalt omöjligt för dem att komma på något och så fick mamma i uppdrag att sköta om det hela. "Hjärtliga lyckönskningar" skulle belönas med besök på en korvbar och sedan skulle det bli finare och finare restaurant beroende på telegrammets kvalitet. Se t. v. Än är livet fyllt av spänning tycker Lene liksom Henning Lev som jag - den lyckligt late såsom jag cum dignitate.

Lene, Elof, Henning i hörnrummet på Salta.

Badliv vid Salta Vaska. Stefan med kanoten av bakad fanér. Erik och mamma på bryggan.

När mamma var på Salta för ärkebiskopslunchen hade Erik fått skriva upp en matsedel. Han gav sen pappa instruktioner i sin tur.

Ärkebiskopen blev nöjd med bigarråerna och säkert med den soliga dagen i trädgården på Salta m. Sporrings, Torstensson m. fl.

Bland festligheterna under juni månad märks även trefaldighetsaftonen vid Svinnegarns källa, delvis tillkommen tack vare mormors medlande inverkan på prästerna, som var i konflikt med varandra. - Efteråt kaffe på Ingeborg hos den nye ägaren, en tandläkare från Stockholm.

Gerd var i Stockholm och uppvaktade Hillevi på 50-årsdagen i Sundbyberg.

Supé på Strömsta på Axels födelsedag. Men dessförinnan var vi på sparrisfest på Spelbo m. Olle och Ingrid Hakelius och själva midsommaraftonen firade vi på Spelbo m. majstång, lekar och knytkalas samt m. utflykt till dansen på Säby.

Karl Gustafs 50-årsdag - en storstilad fest m. lunch på Wappa på f.m. Vid middagen började det efterlängtade regnet falla till allas oförställda glädje denna torra vår. Jubilaren i mitten. Något t. v. morfar Elof, och t. v. om honom Per Köndells ryggtavla i prästrock.

Besök av ärkebiskop Gunnar Hultgren på Salta.

Ärkebiskopen och Axel Klingberg på Strömsta. Utdrag ur gästboken.

Märta, Axel Klingberg, Elof af Sillén, Gunhild, Gertrud Klingberg.

	Ett fågelbo i häcken.
Inger Insulander, Gunhild och Märta.	Märta på altantrappan.

Stefan hade fått ont i foten. [Anm. Botades på någon dag med det utmärkta läkemedlet Tanderil, som senare visade sig ha vållat tusentals dödsfall, och förbjöds. /SZ]

Medan Stefan skötte sina militära åligganden var vi fortfarande kvar i Stockholm, där vi hade besök av morb. och Margareta. Margareta f. v. b. Innsbruck, där hon skulle delta i en sommarkurs. Tyvärr hade dom glömt resebyråns gula adresslappar kvar i Falun. Hur skulle hon få tag på sina reskamrater? - Med hjälp av omslaget på T:banans gula sommartidtabell tillverkade vi, som vi gissar, adresslappar, som var förvillande lika de äkta och se: Margareta kom lyckligt fram.

Lars Sventorp, Gunilla Olsson

Från den glada midsommarfesten på Spelbo. Fr. v. Erik, Marie-Louise Insulander, Märta, Axel Klingberg, Lietje Insulander, Rolf, Birgitta, Gerd, Gertrud Klingberg, Gunhild, Erik, Stefan, Mikael Insulander, Elof.

Juli 1965

Barbro var på kurs på sitt håll, den enda som hade vackert väder. Ty efter den torra och vackra maj, hade vi mest regn.

Torsten Törnqvist, Lillebi Jacobsson

Allt medan det hemska kriget pågår i Vietnam planerar vi vår sommar med alla utlandsresor.

Erik hade ju sitt 2:dra pris i Vi som vet mest att hämta ut.

Som tjm. i Skand. banken fick Erik en förmånlig kurs.

Erik köpte ett paraply i London.

Brevkort från Gunhild till Erik Z. den 1-2 juli 1965

Salta torsdag. Älskling. Fast jag ännu har dig inom räckhåll, vill jag sända en hälsning så du har den kanske första dan i England. Jag vet av egen erfarenhet, att det är ljuvligt att få en kontakt med hemmet. Farbror Axel o. morfar är ute på en liten promenad. Dom var ganska dödströtta båda två vid hemkomsten. Farbror A. reser redan i kväll. Det är så kallt så jag går med min rutiga sommarkofta på mig inne. Har hittat en jordgubbe, som Rolf ska få. Står i dag i E.P. att Claës Ugglas har sålt 62 hektar till Bro kommun + ett par öar för 660 000, så det är ju "konsumentvänligt jordbruk". Dessutom en utgård för 140 000. Så nu får man nästan önska att Hummelsta ska expandera åt det här hållet.

Fredag morgon kl. 9. Tänkte på dig vid 7-tiden om du möjligen passerade Gryta, så borde jag väl stått där och vinkat. Nu har det åskat o. regnat litet igen och bilen var i går lika smutsig som innan du gjorde den så fin. Tänk att det hjälpte så bra. Nu är så att vår Herre får väl bestämma igen för regnet behövs - men Axel Hak. kallar det "höskämma". Må nu så gräsligt gott. Mormor.

Farbror Axel sa ingenting om att bjuda morfar nu!! Så nu vet vi ingenting.

Erik Zenkers engelska resa sommaren 1965, skildrad på kort och i brev hem

London 3/7

Klockan är 9.20, och jag står i ett postkontor i Holborn och skriver. Jag är till fots på väg ned till centrum från hotellet. Planet var 45 min. försenat i Göteborg, och vi kom inte till Gatwick förrän kl. 19. Med passkontroll osv. dröjde det till halv tio innan vi var vid bussterminalen. Gatwick ligger söder om London, så vi for igenom hela stan för att komma till terminalen. Planet var fullt med norska ungdomar från Oslo, så det blev inga fönsterplatser för oss i Göteborg. Jag satt mellerst i raden med tre stolar och hade en utmärkt utsikt över Jylland, men sen blev det molnigt. Jag satt i bussen och i planet bredvid Rolf Lindskog, den där pojken från Handels. Han ska arbeta på Svenska Handelskammaren i tre månader och reste bara med S.F.S. Vid terminalen stod en dansk student med SFS-märke på sig och frågade om jag var Erik Zenker. Det visade sig, att jag var den enda som skulle till Mountpleasant, så vi tog en taxi dit, och han hjälpte mig tillrätta. Mitt rum är något större än kabyssen, men räcker till för mina små behov. Det värsta är den tunga busstrafiken hela natten utanför fönstret. Nu kan det räcka för den här gången. P.S. Det var skojigt att flyga. Erik Här kan man också skriva en liten hälsning, så utnyttjar man kortet bättre.

Måndag morgon

Hej allihopa! I dag är det riktigt fint väder för första gången, även om det är är lite disigt. Alla som bor någon längre tid i London dör nog av lungcancer, om jag lämnar fönstret öppet framför handfatet, blir det fullt med små sotflagor efter en stund. Och skjortorna blir smutsiga. Hittills har jag bara drivit omkring i stan och sett mig omkring. I lördags åkte jag riktigt mycket tunnelbana, det är mycket bekvämare än i Stockholm, och så spännande med tunnlar i flera våningar och långa gångar att springa i, när man skall byta tåg. I går på förmiddagen var jag på Petticoat Lane Market, en jättestor loppmarknad med stånd på gatorna i nästan en hel stadsdel. Den äger rum varje söndag förmiddag, och morbror m. familj bör absolut besöka den. Den är på Middlesex Street nära Liverpool Street Station. Soho är också ganska fascinerande. I går när jag strövade omkring där, kom jag plötsligt in på en gata, där det bara fanns kineser, jag tror jag var ensam vit där. Jag hoppas ni kan läsa min ekonomiska handstil, jag står vid en för låg bänk på ett postkontor och skriver. Nu ska jag ta bussen ner till City och bese Oxford Street, shoppinggatan framför andra. Hälsn. Erik

London 7.7 kl. 16.00

Kära allihopa! Tänk så duktigt jag skriver! Har ni hört något från Frau Brenning än? I går hjälpte jag en hannoveranska tillrätta, som trodde att hon blev lurad i affärerna, när hon inte förstod myntsystemet och expediterna skrattade, tyckte hon. Här på hotellet bor en eller två svenska sällskapsresor, och jag förstår precis hur mor och far hade det i Las Palmas. De svenska fruarna kastar såna blickar och leenden mot mig, dom vill väl gärna ha kontakt med en ung, stilig engelsman. I dag bevistade jag the changing of the Guards, vilket verkligen var ett stiligt skådespel. Lustigt nog marscherade den ena vaktstyrkan upp på Buckingham Palace's gård till tonerna av Berliner Luft. Där ser man vad NATO kan göra. I går köpte jag en "Rover", ett rabattkort till bussarna och for kors och tvärs genom hela stan långt ut i förorterna. Det pågår väldiga realisationer just nu över hela stan, men annars är det nog inte särskilt billigt. Fast matkupongerna, som bara ska räcka till ett mål mat om dagen, går ganska bra att sträcka ut till båda målen. Jag har köpt mig ett paraply, vilket är ganska oundgängligt med en plötslig kvällsskur nästan varje dag. Men idag har solen skinit riktigt bra. Paraplyet kostade 25 shillings, c:a 18 kr alltså. Nu ska jag ta och tvätta en skjorta, det brukar jag göra så här dags Är mormor och morfar i Gastein? Hälsn. Erik.

London 12/7 -65

Kära allihop! Idag har jag fått tre brev från er, därav ett från morbror. Mormors första brev tog alltså tio dar på sig att komma hit. Det börjar dra ihop sig nu, bara två dar kvar i London, tyvärr. Egentligen förstår jag inte varför jag skriver, jag kommer antagligen hem före brevet. Natten till fredagen, vid tvåtiden, räknar jag med att vara i Stockholm, så jag far väl ut med pappa på fredag kväll eller lördag morgon eller när han kan vilja. Försenade gratulationer till far. Inte förrän jag fick se en tidning i går kväll kom jag ihåg, att det var den 11. Man blir ganska veckovill, enda skillnaden är att hotellets bar öppnar 7 på söndagar i stället för 5.30. Jag har börjat vänja mig vid det engelska ölet nu, jag kanske får svårt att ställa om till det kontinentala igen. Men en sak kan jag inte vänja mig vid, det är det engelska kaffet. I dag fick jag min första acceptabla kaffekopp, på ett litet värdshus i Buckinghamshire. Jag har nämligen varit på utfärd idag till Oxford, Stratford-on-Avon och Warwick Castle. Det var mycket trevligt men tyvärr var det riktigt dåligt väder hela dagen för första gången sen jag kom hit. Det ösregnade hela dagen, eller som BBC:s väderleksrapport uttryckte saken: A rather dull day in all districts. Men det var mycket trevligt i alla fall och varade i elva timmar. Igår tänkte jag gå och se "The Knack", en Cannes-belönad engelsk film av Beatles-filmens regissör. Men när jag kom ner till kvartersbiografen här, visade det sig, att dom hade bytt program. Den går dessutom på London Pavillion, men det är Londons dyraste biograf, så det får väl vara tills den kommer till Sverige. Det enda Shakespearedrama som går i London är Henry V, och det känner jag inte till alls, så jag har nog inget utbyte just av den. Däremot kanske jag går på Present Laughter av Noel Coward, om jag inte är för sömnig, vilket man lätt blir av några pints öl. Jag har skrivit kort till herr Pauck och fru Brenning. Jag hoppas att herr Pauck är en tolerant man. Jag såg nämligen, hur dom satte på ett stort Churchill-minnesfrimärke på kortet. Jag är inte särskilt intresserad av att åka bil till Hannover. Min vecka i Sverige är kort nog ändå, utan att vi offrar två eller tre dar på att åka bil. Dessutom kan jag nog få SFS-rabatt på tågresan. Eftersom jag väl inte träffar morbror, får jag väl önska honom en trevlig resa. Försumma inte Petticoat Lane Market, Middlesex Street på söndag förmiddag! Foyle's personal strejkar, åtminstone delvis, men jag tror dom har öppet ändå, fast jag inte varit där. Jag vet inte riktigt vad jag ska köpa hem åt er, men ni blir väl tillräckligt glada att få hem mig ändå. Fast jag har inte så stor lust att fara hem, det är så trevligt. Jag har inte sett så många av de vanliga sevärdheterna, men det är nog inte så stor förlust. Towern till exempel, tror jag, att jag avstår från. Däremot har jag varit ute i Richmond Park, där man nästan får lov att använda våld för att komma igenom hjorthjordarna, som strövar fritt omkring där. Ring inte och väck mig på fredag förmiddag!

Hälsningar Erik.

Brev från mormor Gunhild och mamma till Erik Z.

Salta tisd. den 6. kl. 5,20

Kära lilla Gullen!

Tack för ditt tättskrivna kort av den 3 i dag. Du kanske ska sätta på luftporto extra så går det nog fortare. Fråga det på posten! Idag ha mamma, mormor o. morfar o. morbror Erik varit inne o. uppvaktat Bror Thulin på 50-årsdagen med åtfölj. lunch och avhämtat "The ambassador" för Axel Klingberg i morgon dit vi alla är bjudna på fest även Stefan o. Rolf och Marie-Louise Insul. De manliga Insulanders är på camping på Öland. Nu undrar vi så om du for förbi Gryta alltså norra vägen till Göteborg och alltså ev. kan komma den vägen hem, så kunde vi ju hämta dig vid Gryta om det så är mitt i natten. Kan du meddela dig med en kort signal under färden eller om du vet det redan nu. Vi borde ju veta tidpunkten något så när. Tycker det skulle vara genialiskt. Här är nu växlande molnighet och rätt täta skurar och hittills har det behövts men nu är det så spännande att få upp höet för det ska bli semester medan höet torkar på hässjorna. I dag har molnen gått rätt mycket förbi här och det är vi glada åt. I Enköping öste det ner när vi for hem o. nu står ett kolsvart moln över Ekpg o. åskan går där, men det ser ut att gå förbi som väl är. Morfar, morbror E. o. Rolf jobbar i höet för fullt. Margareta har skrivit att hon sett översvämmade byar i Österrike. Isaksson-familjen avreste i fredags på semester till Norrland första gången på 17 år till föräldrarna. I söndags skjutsade morbror Tibblin o. morfar till Gripsholm och han visade ej någon större entusiasm då, men på måndagen hade han utgjutit sig för Axel Kl. vid mjölkhämtning vilken trevlig resa han hade fått göra och hur roligt det varit. Ja, nu ska vi snart äta, kanske mor vill tillägga något. Kuss fr. mormor

Mor:

När vi kom till Canaria var det också bara en enda i ressällskapet som skulle till det dyraste hotellet och man kände hur det gick ett sus genom bussen, när vi stannade där. Nu håller pappa på att se om han kan ta semester och starta den 24 m. bil o. morbror och morfar och mej o. Dej till Hannover. Du har nämligen fått inbjudan till Rotarier Herr Pauck S. H. T., som väntar Dig där fr. o. m. måndag d. 26 o. undrar, var o. när han får hämta Dig. Jag tycker, att det ska bli roligt. Är det dyrt i London? Stefan ska få (försöka) ta körkort i Enk. d. 15 juli. Nu är problemet, hur vi ska få en Volkswagen. Rolf o. Birr har lovat vakta huset här. Kuss, vi vill höra mer. Märta.

Brev från Märta till Erik Z.

Salta den 10. 7. 65

Käraste, älskade! Tack återigen för ett kort. Nu det av den 7.7, då vi var på gående middag på Strömsta. Rolf förde fru Ingrid Hakelius o. Stefan Lietje. Roliga tal av Axel. Här har det regnat nog nu, kan Du tänka Dej. Höet avslutades i går d. v. s. hässjningen. - Vi gläder oss åt att i Ditt sällskap få fara Rödby-Puttgarten, fågellinjen till Hannover. Rolf o. Birr ska på månd. fara till Varberg till Eskil o. Mariann o. får låna Anglian, kan Du tänka Dej. Sen ska dom sköta hela gårn, medan vi 5 är borta. - Du skriver inte om Du fått alla våra kort. Somliga av oss, mormor, skrev redan innan Du rest o. jag samma dag. Om Du kommer här förbi, Strängnäs eller Enköping på hemvägen, så ring så hämtar vi mitt i natten. Bättre Enk. än Gryta skola, som Rolf påpekar, för telefonerandets skull. - Har Du varit på teater. Slår Du Dej i språk med folk ibland? Tänk, att Du verkligen kan tvätta skjortor efter så liten övning. - Bra med paraplyet. Glöm det inte nånstans i Göteborg eller så. - I dag är det vackert. I morgon ska "Albavägens" komma till pappas födelsedag f. v. b. Hallstahammar, där Ingela flyttat in nu. Förlåt, att jag skriver så fult. Sitter m. pappret i knä på pianobänken o. posten kan komma när som helst. Vad man är ivrig att kila till brevlådan nu o. se om det är något m. utl. frim. på. Barbro har haft vackert väder hela tiden. - Det vart väl en faslig uppståndelse, när postrånaren rymde. Jättespännande. Garry Engman har ju ofta avsnitt m. reportage fr. London, försök att hålla Dej framme på nån bild. Ja, nu ses vi snart igen. Det blir ljuvligt.

Kuss, kuss M.

P. S. Stefan ska ta körkort (försöka) i Enköping d. 15 juli. D. S. Tänk på'n. - En varm hälsning mormor. Vore fint om vi kunde hämta dig i Ekpg. - och från morbror. Tänk att du var i Soho.

Margareta kom hem från Innsbruck och hämtades en kväll i Katrineholm. Dagen efter kom Karin och Boy från Falun och så fortsatte dom tre ned till Hälsingborg, där Barbro skulle tillstöta och sedan gick resan via Esbjerg till England. Just vid den tiden var det dags för Erik Z. att återvända.

Rolf Zenker och Marie-Louise Insulander. T. h. Stefan, Rolf, morbror Erik, Marie-Louise och morfar Elof. Bilen (Amazon) tillhör nog morbror Henning.

Innsbruck.

Brev från Elisabeth Zenker till Gerd den 6 juli 1965.

Gerds födelsedag inträffade på en söndag och vi drack kaffe m. Strömstas, Spelbos och Lidingös, som också hade Karin och lilla Christine, nu i babysitter, med. Marie-Louise Insulander kom ridande på sin söta häst.

Vid morbrors avresa stannade Boy på Salta och var alltid lika glad och till sig, när någon av familjens medlemmar kom farande. Stefan kom varje onsdag och fredag från Västerås till Boys o. allas vår oförställda glädje. Så kom ju Erik från England - ny fröjd.

Klockan 2 en natt anlände Erik hem till Farsta efter bussresan från Göteborg. Han hade delvis fått tjänstgöra som guide åt chauffören på vägen in mot Stockholm och kunde för sina häpna åhörare beskriva t. o. m. var statsministern bodde.

Vi andra fick råka honom följande dag på middag på Brunnsholm, dit han anlände med pappa och kramade om oss på gräsmattan.

Rolf o. Birr fick låna morbrors Anglia för en resa till Västkusten. Marianne och Eskil hade hyrt en stuga där och nu badade dom i Varberg och Falkenberg.

Dagen före Eriks avfärd till England lämnade vi bilen på Essingen, där Henni skulle se över den inför våra ev. sommarresor. Medan pappa pratade, vandrade Erik och mamma runt på den lilla ön med den vackra utsikten och kände oss som turister i en främmande stad.

Följande morgon skjutsade vi Erik till Centralen varifrån bussen avgick till Göteborg och sedan flög sällskapet till London. - På vägen till Salta dan därpå kom vi på idén att göra en biltur till Tyskland o. skjutsa honom till hans rotaryvärdar i Hannover. Ja, Gerd gick så långt att han tyckte, att vi kunde skjutsa morfar och mormor till Gastein. Men det förstod vi ju, att det skulle vara svårt att få dom med, när inte vi var hemma och vakade över Salta. Men Rolf då, han är ju stora karl'n nu? En förfrågan, om dom ville, om dom hade andra planer... - Dom ville. Stor tvekan på Salta, som dock släppte undan för undan.

Stefan skulle ta körkort i Enköping. Dagen var fastställd, den 15 juli. Vi tvättade o. sopade Taunusen och Stefan fick öva sig att köra den till Ekeby med mormor för att köpa ägg. Sen for han och morfar i väg. Timme efter timme gick. Ingen kom hem. Vi vred våra händer, jag orolig för att Stefan kanske kuggats - han skulle ha sån nytta av ett körkort nu. - Och mormor rädd för att morfar skulle vara alldeles svart, för att han behövt gå i stan så länge.

Så kom dom glada och nytra båda. Segern vunnen. Morfar försökte dock smuggla undan en kartong från Edbergs i bakluckan. "Den ska jag ta fram senare." Nej, sa jag, pappa kan aldrig få ett lämpligare tillfälle än nu. Och se, mormor förlät helt den nya kostymen.

Louise firade sin 49-årsdag på Brunnsholm med att bjuda oss alla m. barn t. o. m. på middag. Gertrud vart dålig och fick lov att fara hem under den, men blev snart bra igen och de kommo båda till Salta en kväll för att tala om vår Gasteinresa. De voro nämligen pigga på att också fara ned, men med tåg.

Brunnsholms-festen. Fr. v. Axel Klingberg, värdinnan och jubilaren Louise Adlercreutz (änka sedan 2 år), Gunhild, Inger Insulander, systrarna Signe Andersson och Eva Hakelius.

Dito. Fr. v. Per-Olof (Olle) Insulander, Lietje Insulander, Olle Hakelius, Märta, Ingrid Hakelius, Gertrud Klingberg (Stefan och Erik skymda), Axel Klingberg, Axel Hakelius, Elof.

Lördagen den 24 juli kom pappa vid ½ 10 tiden lätt försenat från Stockholm. Han hade haft otroligt mycket att ordna. När det sedan dröjde ytterligare en halvtimme på Salta, innan vi kunde starta, vart morfar lätt irriterad: Är det Märta, som inte är färdig.

Men så fort vi kom i bilen var allt harmoni och vi tog ett ömt farväl av Birr och pojkarna, de söta tre, som glatt vinkade farväl.

Vi for ned över Strängnäs med första rasten på östgötaslätten och sedan middag på Vida Vättern.

Allt gick efter beräkningarna. Erik "övningskörde" i Sverige, en sista signal till Salta från Hälsingborg - allt väl - och vi landsteg i Danmark. Äventyret hade börjat.

Vårt hotell "Garni" var beställt genom M. Och kvällsnöjet i Helsingör blev smörrebröd på ett Misjonshotell. - Alla andra förlustelser tycktes stängda för oss.

Efter en stadig frukost besök i en gammal fin kyrka, där Buxtehude varit organist, och som hade en vacker klostergård. På farbror Axels rekommendation besökte vi efter en charmant middag i Bangs Have, Maribo, Knuthenborgs märkliga park. En angenäm upplevelse, särskilt som man kunde bese den med bil. Dessa arealer hade ingen orkat med annars, särskilt inte i ösregnet.

Så skrev vi kort på färjan Rödby-Puttgarden till Farbror Axel, som bjöd morfar på denna resa till 75-årspresent. Och anlände i regn till Lübeck på kvällen. Efter en promenad i trakten av Rådhuset fick vi tag på en Klause och fick sitta vid ett Stammtisch och dricka öl och äta korv. Nästa morgon besåg vi den vackra Marienkirche, nyligen återuppbyggd efter kriget. Endast den nedfallna klockan låg kvar sönderslagen. I Lübeck hade Sommerschlussverkaufen redan börjat och morfar kom över en vit hatt för 4 DM.

I hällande regn for vi till Hannover och ämnade äta en god avskedsmiddag med Erik, innan vi överlämnade honom till prof. Worthmann. Men ack, die Mittagszeit war schon vorbei, och nu fick vi av nåd lite korv, medan vi betraktade ett sällskap äldre damer som hade sin Kränzchen här på Neues Haus. Kunde någon av dem vara Frau Prof. Worthmann. - Vi nalkades nu Morgensternweg i den förnäma stadsdelen Herrenhausen. Och kom till en mycket modern villa. Erik ringde på och sade som han blivit lärd: Nein, danke, meine Eltern möchten keinen Kaffee trinken aber gern guten Tag sagen. På det viset nåddes önskad effekt: Vi fick komma in och se, hur trevligt Erik skulle få det i arkitektfamiljen.

Vid frukostbordet på Traube sa morfar till värdinnan: "Sage mir wie alt ich bin?" - "Ja, Sie sind nicht mehr der Jüngste, vielleicht schon 60."

Medan vi fortsatte genom Sydtyskland fick Erik se Don Carlos, Komödie der Irrungen och Acis und Galathea på teater, en gång Heckentheater i Hannover. Så här fint är det att vara skomakare i Hannover.

Efter vår idylliska kväll i Feuchtwangen med sekt inköpt i Würzburg for vi över den soliga bayerska högslätten till Augsburg och åt middag i Fuggers källare. Medan bilen blev åtgärdad var det tillfälle till shopping och mormor köpte en vit handväska på rea. Efter besöket i Kirche an der Wies satt vi på en ljuvlig äng och åt vår matsäck, mormor med en lätt fasa inför de snöiga Alperna, som nu bredde ut sig för våra häpna blickar. Den dagen kom vi genom Oberammergau, Ettal, Garmisch och Obersdorf - Mittenwald och slutligen den fruktansvärt branta vägen nedför Zirler Berg till Innsbruck.

Här vandrade vi nu i Margaretas fotspår, men det var dåligt med härbärgen för vår del. Att fara ut på landet ville vi ej i mörkret, för vi skulle ju se stan. Vi beslöt då, att tacka ja till det enda rum som stod oss till buds: ett med 4 bäddar. Morfar var tidigt uppe och försvunnen på morgonen. Mormor och mamma sökte honom i det närbelägna templet, byggt av en jätte, som varit riddare, men funno honom ej förrän han självmant kom tillbaka.

Genom det vackra Österrike förbi Zell am See nådde vi Gastein och blevo hjärtligt mottagna av nunnorna. Första dagen redan var det Kurkonzert.

Rolf o. Birr skötte om allt till det bästa och älskade Boy. Rolf räddade gården från olyckor och allt ont och gick på regelbundna bevakningsturer m. Boy runt, runt.

På Salta hade Stefan bråda dagar vid sin utryckning. Redan dagen innan han hade fått körkortet av Berggren, lånade han morbrors Anglia och for till Västerås.

Augusti 1965

Inte visste vi i Jugoslavien om brevet till morbrorn från en, som knappt haft körkort en vecka.

Från vår plats i solen + 35 ^o C skrev vi till Lüneburg och frågade, hur Erik hade det under sitt paraply. Vi hade nämligen lämnat Klagenfurt i regn och på en liten Oxbacks-väg tagit oss upp bland tvära serpentiner till ett pass, som gick över i en tunnel och en fin autostrada på den italienska sidan. Här lyste solen och vi hade i mer än ett avseende kommit in i en ny värld.

Vi tittade litet på Ljubljana, drack kaffe vid vägen med underbar utsikt, ett mjukt och vackert landskap överallt. Vägen stupade så brant ned mot havet och där låg Opatija skyddad mot nordan och med en vegetation av fikonträd och alla sydländska växter, som spred en balsamisk doft om kvällarna. Kolsvart var det på lördagskvällen och ett vimmel av folk.

På Kvarners turistbyrå fick pappa en adr. till Pionjärsgatan, där rum fanns att hyra, ty alla hotell var fullbelagda. När han frågade en svartklädd fru efter vägen, svarade hon på tyska, att vi borde hellre bo hos henne. Och då gjorde vi det. Jag tyckte, att det var hemskt kusligt att följa en så fullständigt okänd och kanske råka in i något bakhåll, men inte så Gerd.

Maria bjöd oss en den ljuvligaste Matrimoniala säng man kan tänka sig och när hon på morgonen kom in med kaffe i termoskannan, som hon fått från sina gäster, innehavaren av MHF-motellet i Hälsingborg, och slog upp fönsterluckorna, så glittrade hela Adriatiska havet och vi behövde knappt lyfta huvet från kudden för att se det.

Vi åt på olika restauranter och fick god mat. På kvällarna flanerade vi eller såg på jugoslav. danser och bevistade en kväll en utmärkt Aida-föreställning i det fria. Vi upptäckte ett motell, nytt och fint på vägen till Rijeka och dit for vi gång på gång för att se solen gå ned bakom Istriens berg medan vi själva satt i det gamla Illyrien. Då blev det tvärmörkt på en gång trots det ljusa havet och vi drog oss mödosamt till minnes Quasimodos dikt: Ognuno sta solo sul cuor della terra trafitto da un raggio di sole: ed è subito sera.

Maria, vår värdinna skulle få nya gäster, som beställt i förväg, så vi måste flytta till hennes grannfru, som inte kunde tyska, så vi fick tala latin för att förstå varandra. Hon kunde italienska. Tack vare att italienskan ej var hennes modersmål talade hon sakta och tappade bort orden men var på det sättet lättare att förstå. På ett sätt var det bättre bad här än på Canaria, för pappa hindrades av hajnätet att simma ut så långt. Inte heller var det så hemska vågor. Det måste också ha varit ett gynnsammare klimat för den släng av reumatism, som mamma haft i armen. Den gick ej bort på Canaria, men efter Jugoslavienresan var den försvunnen. Det gör ej heller ont längre att bära hem alla inköp med höger hand. Ev! [Syftar på grekiska 'eu' = 'väl', 'god' /SZ]

På söndagsmorgonen bröt vi upp tidigt och klättrade uppåt igen i gassande sol. Nu besökte vi det märkligaste en turist kan se: den jättelika Adelsbergergrottan, där många Strängnäs-domkyrkor skulle få rum bredvid varann. Den 23. 4. 1944 på Eriks födelsedag, hade en motståndsman tänt på det tyska bensinförrådet här inne och det hade brunnit i flera dagar, men grottan var ofördärvad.

Vi hade endast fått lite kaffe på morgonen, så specialitén på Postojnarestauranten smakade förträffligt: 1 wienerschnitzel + 1 fläskkotlett + 1 pannbiff + 1 schaslik-spett, en tallrik av jättelika dimensioner med Bier fr. Radeberg, Dresden. Vädret ljuvligt, all världens flaggor avtecknade sig mot det blånande mjuka, vänliga landskapet.

På hemvägen besåg vi vid gränsen monumentet över koncentrations-lägerfångar fr. Mathausen, som byggt autostradan här. Och så ned den lilla Oxbacks-vägen med sina farliga krokar igen och tillbaka till Klagenfurt. Foro sen utmed Wörthersee t. Velden och Mallnitz m. bilen på tåget. S. om Mallnitz. Sol o. varmt. 10 minuter senare - ösregn i Bad Gastein. Vi höll på att åka vilse på de små branta gatorna som nästan slutade i en trappa, såg det ut som, men så kunde det vara en brant väg.

Just som vi kom till Guten Brunn var mormor på väg ut och var nu lättad att se oss välbehållna åter. Gerd vart så till sig, så han tappade bilnycklarna i gräset. Det kunde ha ställt till trassel, om inte en badgäst händelsevis sett dem o. sa: S'Gott. Gehört dies etwa Ihnen?

Nu var det ont om sängplatser. Gerd fick ligga i en Frühstückspension och mor på en "Notbett" i mormors och morfars rum. På kvällen tog vi farväl av Klingbergs vid ett glas vin på en Bierstube. Dom var också uppe och vinkade av oss m. systrarna och den nye Hausmeistern.

Ovan nunnorna i Bad Gastein. Axel och Gertrud Klingberg längst till höger. Ovan t. h. morfar Elof och mormor Gunhild, och t. h. Nessi skulle jag tro, med mamma Märta, i Berchtesgaden.

I Berchtesgaden hälsade vi på Nessie och Burgel i ösregn och såg ingenting av bergen. Kom via München utan malörer i den täta trafiken, där sker 360 trafikolyckor i veckan. Stannade vid det vackra Autobahn-kapellet nära Ulm och nådde Stuttgart samma dag, vilket vi beräknat. Där besökte Gerd Daimler-Benz för Atlas räkning, medan vi fick gott om tid att shoppa. I Heidelberg åt vi Schwarzwaldtårta till kaffet och tittade på slottet från bilen.

I Frankfurt bodde vi centralt på pension Lehmann o. sökte efter ett muntert ställe att äta på. Omöjligt. Kom till slut på ett tomt och tråkigt ställe, "An diesem Mauer sass einst der grosse Schopenhauer". Men - när vi skulle gå hem kom vi på en annan gata förbi en klatschig Musikrest. och där satt ett stort bayerskt kapell och spelade så det dånade. "Nu bjuder jag", sa mormor, för in skulle vi och aldrig har hon i hela sitt liv sett så genomlätt och glad och lycklig ut. Vi fick sitta på galleriet och schunkla med varandra förstås, men festligt var det. - På morgonen gjorde Gerd ett kort besök på en annan firma för Atlas.

I Rimberg m. utsikt över Thüringen på andra sidan zongränsen fick vi säga: Gestatten Sie till en trevlig herre för att få plats vid hans bord. Han fotograferade oss alla 4 sen.

I Lübeck bodde vi i ett torn i stadsmuren, åt vid Bismarcks Stammtisch på Schifferhaus o. hade ingen aning om att STEFAN VAR I SAMMA STAD.

Vi hade tur med färjorna och tur m. att få äta på Bangs Have igen. Men väl i Hälsingborg ringde mor till Rolf och fick höra det hemska: att Stefan gett sig ut i Europa och att bilen gått sönder:

Svaret på Stefans anhållan att få ta Anglian kom när han redan var på väg.

Hemma på Salta hade Rolf kört hö och allt var i bästa ordning, tack vare hans vakande öga. Birr hade t. o. m. lagt in jordgubbar. Vad allt hade växt! Rosorna blommade och det var hög tid att rensa lite var stans. Rolf och Birr tog adjö av oss och Boy och återvände till Uppsala. Hur hade Morbror det i England med de sina? Jo, de var hos Tant Sissi på sydkusten och for sen upp mot norr.

Erik Zenkers tyska resa skildrad på kort hem.

Hannover den 28. [Till Gastein]
Hej allihop!

Jag hoppas, att mor och far är kvar och får en hälsning från mig. Jag mår tämligen väl, men det har nästan regnat oavbrutet sen jag kom. Nu är det emellertid tillfälligtvis uppehållsväder. Professorn visade sig vara en äldre man med långa polisonger. Han for bort i går morse och kommer hem först på fredag kväll, så honom får jag inte se mycket av. I eftermiddag kommer tre andra utlänningar, däribland den svenska flickan hem till oss, och då skall vi se "Die Komödie der Irrungen" av Shakespeare i Herrenhäuser Garten. I dag har jag klippt mig för tre mark, bra mycket billigare än i Sverige. Nu ska professorskan och jag besöka dottern i den trädgård där hon arbetar. Vi är fortfarande på Sie-fot. Herr Pauck tycks vara en av direktörerna för Continental Gummiwerke, så kanske far skulle komma tillbaks och få sig ett par nya bildäck. Ursäkta min handstil, jag sitter hemskt obekvämt på ett postkontor. Jag har skrivit till Brunnsholm. Hoppas ni har det bra och vackert väder och hälsosamma bad!. Hälsn. Erik.

Fredag 30 [t. Gastein]
Kära ni!

Tack för kort från Augsburg. Jag hoppas ni får det här. I förrgår var vi på en så trevlig Shakespeareföreställning. Jag var tvungen att under föreställningen översätta handlingen till engelska åt en fransyska, som inte kan ett ord tyska. I kväll ska jag hem till Doktor Moritz, där den svenska flickan bor, på fest. Vi får väl hoppas, att det kan bli lite trevligt. Jag ska be att få ta ett bad i eftermiddag, så jag ser lite ren ut. Vi skulle egentligen ha gått på Don Carlos tillsammans hela familjen i kväll, men nu får dom gå ensamma. På måndag kväll ska jag hem till Brigitte Volkmann, jag ringde dit igår. På tisdag kommer sedan herr Pauck och hämtar mig. Jag hoppas, att han som affärsman har lite mera samma intressesfär som jag. Nu måste jag kasta mig på en spårvagn för att hinna hem till middagen. Man äter inte så mycket i Tyskland. Kaffe och smörgås på morgonen, en inte särskilt kraftig middag, en praktiskt taget slät kopp kaffe på eftermiddagen och te och smörgås på kvällen. Det är tur, att man har sitt hull att leva på! Många hälsningar. Erik.

5.8
Kära ni! [t. Gastein]

Nu är det bra länge sedan ni fick något ifrån mig. Men det är ju så besvärligt att skriva. Jag har skrivit till Klagenfurt, som ni tydligen inte fått. Jag skriver det här kortet med en fyrfärgspenna som jag fått av Hanomag, som vi besökte igår. Dom bjöd också på ganska fin middag. Fru Pauck säger, att om tiden mellan ankomsten från Berlin och avresan till Stockholm blir för knapp, skickar Continental en bil och hämtar mig. När jag flyttade från Wortmanns till Paucks, skedde det med chaufför och bil från Continental. Igår kväll var det Abendessen med dans på Deutsches Tennisverein tillsammans med stadens Rotary-ungdomar, som verkade mycket "östermalmiga". Det blir mest engelska nu, särskilt som det också bor en italienare hos Paucks, och han kan inte tyska. Men finskorna, svenskan och jag talar bara tyska med varann. I måndags åt jag Abendbrot hos Tante Brigitte, som var mycket hjärtlig och rar. Tyvärr fick jag lov att gå ganska tidigt, eftersom det samtidigt var min sista kväll hos Wortmanns. Nu ska jag på Rotary-lunch på Hotel Luisenhof och i kväll med ett utvalt sällskap hem till Doktor Rüdiger. I övermorgon bär det av till Lüneburg. Jag tror, att vi har flera industribesök framför oss till alla flickors förtvivlan. Jag hoppas, ni har det bra och vederkvicks av er kur. Kanske får jag iväg ett kort till innan ni far. Hälsningar Erik

	Antonios Keramopoulos, Aina Öman, Katriina Soiro, Inger Govenius, Cilla Steiner, Herbert Nielsen, Claire Massart, Marco Tamino, Giuseppe Lunardi, Konstantin Yerokostopoulos, Neil Young, John McNicol, Murray Galloway, Koether

Die Heide b. Gifhorn.

	Elmar Tophoven, Deryk Mendel, H. W. Lenneweit, Stefan Wigger, Horst Bollmann, Klaus Herm, Bernhard Minetti, Gerhard Sprunkel, Günter Fischer, Edgar Schrade, Hermann Rosenthal, Leo Skodik, Willi Köhler.
Goslar.	Wolfsburg.

Erik fick så mkt. fina presenter med sig hem. Böcker, tennsaker, ölvärmare.

Tili von Ehrenheim hade bett morfar att hennes goda vän friherrinnan Dagmar Hermelin i Flen skulle få åka med till Medevi. Nu var Taunusen i ett dåligt skick och på verkstaden i Hållingsbo hade man avsagt sig allt ansvar för styrinrättningen. Mormor skjutsade mamma till tandläkaren i den och sen gick vi och såg ut en ny, en vagn som använts som demonstration och gått 1000 mil så där. Vi skjutsades ut till Salta i den och köpet var snart ett faktum.

Den 18 aug, dagen därpå kom Erik just från Berlin. Fastän ganska trött av resan blev han pigg, när han fick skjutsa till Flen-Medevi i nya fina bilen. Friherrinnan från Flen tyckte inte om Hallsberg, som vi passerade på nedvägen. Erik och mor tog farväl vid 18-tiden, drack kaffe vid Vättern och kom lyckligen hem till Boy, som återigen var rysligt glad.

När vi nu var ensamma hemma, Erik och jag med bil, gjorde vi en tur till Hjulsta-bron och drack kaffe på Märsön. Vi hälsade nästa kväll på på Strömsta.

Stefan skildrar sin utländska resa sommaren 1965 på kort hem till Salta.

Reserapport nr.1 11/8 65 onsdag Hamburg [till Salta]

Kära Ni. Som ni ser blir man kladdig av att äta persikor. Jag har just telegraferat till Er. Knackningar uppstod vid höga varvtal i motorn på motorvej vid Rödby. Jag krypkörde sedan till Lübeck där jag övernattade. Hos Ford där sade dom att motorn var slut och att det billigaste var att köpa ny. 15 km N Lübeck fanns en liten verkstad där man hade en ny Anglia-motor som monterats in i en skånsk Prefect-56 som ägaren senare lämnat i sticket på verkstaden. Han ville, dvs. verkstadsägaren ville sälja Prefecten för motorpriset + montering: 1100 DM men det vågade jag förstås inte. I går kröp jag vidare till Hamburg, då jag inte helt litade på att motorn var så slut att 'den skulle stanna helt var som helst", som Ford-Lübeck sade, men det sa dom här i Hamburg också. Det är tydligen lagermetallen som smält i motorn, kanske oljan förbrukades för fort? Men jag höll gasen i botten några km bara och dom hade kollat oljan vid sista tankningen Jag tänkte ev. köpa ny begagnad bil i Hamburg och lämna Anglian i sticket. I dag var jag på konsulatet och telefonerade för DM 25 till tullen i Hälsingborg för att få veta hur mycket importen skulle kosta och det var 15 % av värdet + 1:10 kr per kilo tjänstevikt. Dessutom måste Anglian skrotas (annars tysk tull!), försäkring betalas osv. Så ringde jag till reparatören vid Lübeck, som mjuknat en smula. Vi kom överens om DM 950:- för motorn som han monterar gratis. Det beslutet vållade mig stor vånda, men jag tror, att det minimerar förlusterna och förtreten. Hoppas den håller ihop till Lübeck i morgon, eller när jag får pengarna från er. - Det är inte så lätt som man skulle kunna tro att köra mellan post, bank etc. i rusningstid här med alla Einbahnstrassen, Umleitungen osv, när man måste följa med på kartan och knappast kan stanna. Dessutom får jag nu ideligen motorstopp. Det har blivit mycket värre, sedan motorn började knacka. Har övergått till U-Bahn och marsch, men det frestar på mitt onda knä. - Rum och mat är dyrare än jag väntat. I går var jag på Reeperbahn och såg djävulens bländverk inkl. film med Alain Delon. Är det av mormor jag fått adressen? - Hoppar eventuellt över Berlin. Allt väl! When the going gets tough, the tough get going!

Stefan

 

RR-2 Pansdorf/Lübeck 12/8 -65 Torsdag.

Kära ni! Här sitter jag nu och solar mig vid verkstaden medan dom byter ut motorn. Pengarna kom vid tiotiden idag. Tack. Och bilen gick bra hit, cirka 80 km, men här ville de inte låta mig åka in till Pansdorf, 1 km, för att äta, utan hellre skjutsa mig dit, för att inte riskera att få utföra bärgning. - När jag frågade efter den största banken i Hamburg, såg dom så förvånade ut, så det blev nog bänken jag sade. Lustigt nog försöker jag ofta överdriva brytningen, för jag har märkt, att då blir jag extra vänligt bemött. Och när det kommer tiggare och vill ha slant till öl, säger jag "Ausländer, nichts verstehn." Det ska jag börja med i Sverige också. Jag undrar just om våra kära åker förbi här på vägen medan jag skriver. Fråga morbror E. vad han vill ha för Anglian innan han får veta om motorn, så han inte blir för blygsam under inverkan av depressionen. Jag betraktade den ju som min i och med att jag skrev till honom och tog bilen olovandes. - Det är tur att jag har så goda insikter i alternativt kostnadstänkande, annars hade jag nog inte kunnat s.m.s. estimera min optimala spelstrategi. - Det är så uppfriskande att se, att var och varannan människa har Europaemblemen på sina bilar, en hel del från yttre sju också. Jag åker inte till Berlin nu, för jag är trött på att trampa omkring på stadsgator + parkera kilometertals från det ställe jag vill stanna. Ganska besvärligt att fickparkera åt höger, när parkeringen är på själva trottoaren. Man vill ju ha trottoarkanten så vinkelrätt som möjligt. Jag äter dåligt (litet) i jämförelse med F 1, för jag har just ingen aptit, trots fastan på Salta (tänk om mormor får se det här) så jag blir nog mager och eländig igen. Hoppas ni är friska & allt väl. Får se vart jag kommer i kväll. Stefan. 13/8-65 Jo det blev Lübeck. Bilen blev klar kl. 10. Motorn puttrar lite, men det lär bero på att det inte sluter tätt motor-bil förrän den är inkörd. Ska dit igen på hemvägen. Just ätit middag. Braunschweig kl. 14.30. Kör i riktning Bodensjön. "Reisen, nicht rasen." Ef.

RR-3 14/8 -65 kl 22,45

Kära ni! I kväll lördag är jag 17 km SV Memmingen = c:a 50 km NO Lindau. I natt låg jag i Fulda. Har kört via Braunschweig, Göttingen i går och Ulm i dag bl.a. Strålande vackert, både väder och trakt. Men så har jag också köpt en kartbok, där vackra vägar är särskilt utmärkta, och jag försöker ta dom nu, när jag ska köra in motorn försiktigt. Bytte olja i Fulda, 500 km. I Lübeck fick jag min första parking ticket, men den kostade mig bara DM 2:- i någon sorts expeditionsavgift på polisstationen. I dag har jag ätit persikor, vindruvor, päron och tomater. - Södern tycks vara gästvänligare här nedåt: I Ulm fick jag en sådan där jätteportion till middag, schnitzel. Rummet här kostar bara 6 DM, billigast och bäst hittills, (fast det kanske beror på att det är en kyrkklocka som slår alldeles utanför fönstret var kvart, och i morgon söndagsmässa tidigt) och så är det så gulligt när folk säger Grüss Gott. Jag kan få in schweiziska stationer på radion nu. Det är lustigt att få in lokala nyheter, medan man reser: Hessische Rundfunk etc. I morgon åker jag över Bregenz mot S:t Moritz och Lago di Como, Om jag sen skall till Genève blir det väl ett fasligt fram och tillbaks över schweiziska gränsen. Luganotungan skjuter ju ner också. Sedan ev. ner mot Rivieran och Spanien, men då måste jag ju ha internationellt körkort, eller också kanske jag ligger still flera dar på något trevligt alppensiona. Lustigt att vi alltid åker högervarv i Europa. Hoppas de våra har kommit lyckligt hem nu. - Det var höbärgning överallt idag ända från Fulda och hit. Det såg mycket pastoralt ut med räfserskor och hästar. Dom har inte uppfunnit hässjor än. När jag satt vid Main idag, gjorde en pråm sådana svallvågor att jag blev alldels blöt. Men vad gör väl det? Nya motorn startar med det samma och inga motorstopp men puttrar, när man släpper gaspedalen. Det ett elände med bara tre växlar när man skall köra in motorn och 2:an går för fort & 3:an för sakta i byarna. Bättre acc. från 70 till 80 än från 50 till 60 på 3:an. Gällde gamla oxå. Stefan.

Lausanne-Ouchy.

Poststämpeln: Centenaire première ascension! /SZ

RR-4 Måndag 16/8 -65 kl. 13. Kära Ni! Åkte igår över Lindau & Bregenz. Man tittade knappt åt mig v. gränsen. Fortsatte sedan t. Chur i Schweiz och tänkte åka över 2000-m-pass till St. Moritz & Bellinzona, men när jag klättrat några 100 m i serpentiner blev motorn varm & stannade slutligen. Hoppas nya motorer ska gå lite kärvt och att den inte blev skadad. Man ska inte fresta Gud 2 ggr, eller vad det heter, så jag backade nedför serpentinerna hela vägen medan bilarna argt tutade. Hjärtat i halsgropen! Sedan vände jag och körde över Zürich, vackert! Dessförinnan badade jag i Walensee med berg som reste sig 2000 m över sjön, snöklädda. Varmt & disigt. Klart i vattnet som vid vaskan i stiltje, ja klarare. Vidare gm Bern. Övernattat i Murten v. gränsen tyska & franska Schweiz. Varm Venedig-kväll men dyrt Riviera-hotell: 20 Fr. Idag 11 t. Lausanne. Lämnade bilen f. rundsmörjning & kontroll av motor & bromsar som tar ojämnt. Ev. bubblor i oljan. Blir klar 17. Är nu på plagen. 23 o i vattnet. Soldis. Tropiska blommor. Fortsätter västerut. Ev. Spanien. Bon voyage. Stefan!

Nîmes.

17/8 -65 RR-5 tisdag 1530 Montpellier. Kära Ni! Motorn låter som en spinnande katt nu sedan den varit på verkstad i Lausanne. Försökte bryta dödläget i Genève men blev själv fastlåst där. Tycks som om jag alltid kommer till storstäder i rusningstid. - Besvärligt hitta posten. Ingen post! Såg en bildörr skalas av av en lastbil. Passagerarna såg häpna ut! Övernattade i närheten av Annecy nära Genève men på franska sidan. Soligt på bergen. Dimtäcke över dalarna, såg ut som sjöar uppifrån. Åt middag i Nimes. Torrt tröstlöst busklandskap. Alla här har basker och cyklar omkring med pain riche på pakethållaren. Kanske för turisternas skull? Hemskt varmt. Måste köra hela tiden för att det skall fläkta. Ingen förstår engelska & tyska här. Fantastisk trafik. I Schweiz på söndan också. Nu vidare mot Barcelona. Lämnar Paris tidigast 21/8. Sedan Hamburg. Förargligt att jag inte kan komma på vad Monpellier är känt för, men för varmt att sight-seea. Skriv! Stefan

Costa Brava.

RR-6 Onsdag 18/8 -65 kl. 15. ¡Kära! Igår körde jag långt för att få övernatta i Spanien. Över gränsen efter mörkrets inbrott. Inget ledigt rum i Figueras & inget i Gerona, så då fick det bli på ett lyxhotell längs vägen kl. 23. Egen tambur, badrum. Överbyggd jättebalkong. På morgonen kände jag mig som il gattopardo när jag slog upp dörrarna och såg palmerna och de blånande bergen. Dom flesta kan franska här. Körde till kusten i morse och har tillbringat dagen på playan. Nu ska jag vidare till Barcelona. I varje stad i Frankrike letade jag en halvtimme efter rätt utfart. Uselt med vägvisare och inga E4-skyltar i hela Frankrike. ¡Ej sett någon svensk sedan i Tyskland! Ideligen tror jag att bilisterna gör tecken åt mig, men då konverserar dom med sina passagerare. - Barna springer omkring med filtar och ropar "toro". Alla är fattiga men glada. Hälsa Rolf det. Inga tillbud utom i Zürich tror jag det var, där jag höll på att köra på framförvarande när jag läste vägskyltar. - Tur att jag vet vad izquierda betyder, annars vet jag inte hur jag skulle klara mig. Fast man ser inte så många spanjorer, mest franska turister. ¡Hasta la vista! Stefan

Cahors.

RR-9 eller vad det nu blir. 8? 20/8 -65 kl. 14 i Cahors. Igår blev jag alldeles bränd vid Costa Brava. Badade en gång till vid kusten mellan Perpignan & Narbonne. Övernattade nära Carcassonne. I morse äntligen litet svalkande fläktar, men nu är det nog bortåt 30 o igen. Idag åkt via Toulouse och Montauban. Härligt att åka under siestan: tomma vägar men varmt förstås. On m'a dit que je parle français très bien. Knepet är att använda "on" i st. f. personliga pronomen. Leende landskap, lagom kuperat. Överallt vinfält. Persikor billiga. Har tyvärr ej kunnat upptäcka lämpliga badsjöar. Bilen går förträffligt, peppar. Jag blandar ideligen in spanska när jag ska prata franska! Kuss Stefan

Rolf till "Ingenieur Stefan Zenker, Poste restante, Paris":

RR-10 Söndag kl. 1830 22/8 - 65. Kära Mormor! Gratulerar på födelsedagen! Fått två kort från Mor idag. I fredags kom jag till Limoges ungefär. Badade dessförinnan i Dordogne-floden. Härligt. Hotell vid Limoges vid en sjö där jag badade igår kl. 08. Till Paris igår. Hörde uppskjutningen kl. 15 på en bensinstation. Parkerade i Blåsut och tog Metro till Gare du Nord där det mycket riktigt fanns en hotellcentral. Fick rum några 100 m från Louvren. Hämtade bilen och körde in i mörker. Det är inte så svårt, bara man kör litet fränt (Idag tutade jag på en taxi som startade för sakta när det blev grönt.) så man inte blir omkörd på alla möjliga sidor. Inga filmarkeringar (vänd!). Idag har jag varit upp i Eiffeltornet och ut till Versailles, samt sett Nôtre Dame. Knät började göra ont efter några timmar så jag har kört omkring litet på måfå också. Stackars dom som måste bo i Versailles! Tacka vet jag Snickaregatan! Åker nog vidare i morgon via Liège. Jag blir så nervös av att inte köra. Taxichaufför? Stefan

Erik och mamma hade sågat bort popplar ur plommonhäcken och burit dem till gödselstan. Sen gick vi och tittade på ett av Isakssönernas många bilvrak, som dom tänt på bakom maskinhallen. Då kommer Stefan lugnt gående med mormor, som om ingenting hänt.

Och det hade det ju gudskelov inte heller, just. Och mormor stack han åt en champagneflaska till födelsedagspresent.

Inga Schild omkom i en svår bilolycka i Tiveden.

Kaffe i trädgården med Insulanders och Klingbergs. Fr. v. Olle Insulander, Märta, Ivar, Mikael.

September 1965

Per-Erik Rönquist var Rolfs byråchef i Nib.

Erik hade fått tid för en uppkörning i Sala. Det var en rätt omständlig historia. Först bad han Stefan få låna Anglian. Så for han och jag till Barkarby m. buss o. där stod Stefans bil, han hade nu köpt den av morb., på parkeringsplatsen. I Jakobsberg försåg vi oss m. matsäck och kom välbehållna till Salta. Följande morgon hackade vi i jordgubbslandet men fick snart bryta upp för att passa tiden i Sala. Först övningskörde han under min ledning. Sen slog sig mamma ned på kondis o. pluggade på kursen, som Ui skulle ha i Gimo. Efter 1 ½ tim. kom han körande så fint runt torget - och ändå kuggad av den kvinnliga inspektören, kuggad på det praktiska provet.

Dresden, d. 21. 9. 65

Meine liebe Märta!

So geht es einer Schreibfaulen! Längst solltest Du einen herzlichen Dank für Deinen hübschen Reisebericht haben, der mir so viel Freude macht und Nanna u. Otto auch, die aber erst heute oder morgen von ihren 14 Tagen Ferien (seit 1958 die ersten wieder!) auf Rügen zurückkommen. Sie waren mit der Hausfreundin Tulli u. Isko, dem Hund (grosser Airedale) in Altreddewitz, auf einer Landzunge zwischen 2 Bodden.

22. 9. In diesem Moment hörte ich den bekannten Takt vom "Ifa" Motor u. - es war 19 Uhr - stand der Wagen vor det Tür u. ich war dankbar, sie gesund u. gebräunt wiederzusehen: Otto hatte nämlich vor paar Tagen das erschütternde Telegramm erhalten, dass sein Bruder Heinz in Quedlinburg tötlich verunglückt ist, sie wissen noch nichts, wie u. wo, konnten garnicht mehr zur Beerdigung kommen. Das war auch gut, denn eine Hetzfahrt erst hierher, dann nach Quedlinburg mit all den Aufregungen dort wären grosse Gefahr führ Ottos Herz gewesen. Es war sein einziger Bruder hier in der DDR, die andern u. die Schwestern alle im Westen. Die Ferien haben ihnen aber wohl getan, sie waren entzückt von der Stille u. konnten baden u. wandern, Rügen ist milder als hier, ich hab hier schon recht gefroren, der reine Herbst ist nach dem Sommer, da keiner war. Man glaubt garnicht, dass H. u. H. Sonne da unten hatten, da war gerad die Zeitung voll von dem Unwetter in Italien u. Kärnten, als sie nach Senna flogen.Auch von der Insel Elba schrieben Bekannte von herrlicher Sonne.

Nun, Ihr habt ja hier auch viel Regen gehabt erst. Ich werde gleich beim Frühstück Deine lebendige Reiseschilderung vorlesen, anschliessend Eriks Brief gestern, der mich richtig gerührt hat, dass er mir eine so grosse Freude machen wollte, sag ihm tausendmal Dank für den in fabelhaftem Deutsch geschriebenen Zeilen. Er verdiente freilich einen Extrabrief, wie auch Stefan einen Dank für die hübsche Pariser Karte "les Bouquinistes" an der Seine. Aber jetzt wird nicht viel mit Schreiben werden, es geht nun wieder lebhaft hier zu so nach einer Abwesenheit von Otto u. Nanna. Ich habe die ruhigen Tage hier trotz Kälte sehr genossen, mich über bissel Einkochen u. Stricken gemacht u. für viele Hühner u. Kater sorgen müssen, was mir aber weniger Vergnügen u. mehr "Aufregung" brachte, ich alte Stadtpflanze! Nanna wollte so gern, dass ich noch bisschen nach ihrem Geb.Tag um 27. blieb, also hatte Hertha mir für 11. X. erst den Schlafwagen bestellt, sie bringt mich nach Berlin. Ich freue mich so auf "zu Hause" u. Euch alle, so schön und harmonisch es hier war die lange Zeit, aber ich glaube, dass ich doch besser nicht mehr so die grosse Reisetante spielen soll. Leider sind wir nun grosser Sorge um Nessi, die ich ... noch treffen sollte u. die traurig den Besuch abschrieb. Sie liegt zu langer stationärer Untersuchung in Salzburg, sie hatte im Frühjahr eine Brustoperation durchgemacht, die aber gutartig war, doch ständiges Abnehmen u. Beschwerden machten wohl ihren Arzt in Berchtesgaden stutzig dass er ihr jetzt zu reisen verbat u. sie nach Salzburg schickte. Wir haben noch nichts weiter gehört.

Hertha, die leider wie Nanna den gleichen schweren Bronkialkattarh hatte, war paar Wochen krank geschrieben, hat sich dann 8 Tage in Schellerhau bissel erholt u. in der Bergluft, wie Nanna in der Seeluft, den Husten verloren, hoffentl. bleibt's in dem kalten Wetter ewig, heut früh 3 ^{o! was soll der reifen? es gibt gar kein Obst, wenig Gemüse zu sehen, ich konnte nur paar Pfirsiche aus d. Garten einkochen, auch nicht richtig reif.}

Aber jetzt bringt N. zum kosten geräucherter Aal, den sie mitbrachten, auch da oben nur heimlich erwischt, wie alles Gute in der DDR. Hertha arbeitet wieder, heut will sie mal herkommen, selten kann sie es uns leider bei viel Arbeit immer.

Eben schreibt Nessi, dass sie Sonnabend kommt, dass alles bei ihr in Ordnung ist! wir sind so froh!!

Nun hoffentlich auf gesundes Wiedersehen freut sich
Eure Mutti

Viel herzl. Grüsse von Otto u. Nanna

Oktober 1965

Evert Bloms bil krånglade, så Gerd skjutsade Ingrid Olsén, Ulla Bergendahl och mig. Själv gjorde han en avstickare till Öregrund. Kursen var spännande och arbetsam. Bland deltagarna var Guggu Törnberg. Kursens primus var i min grupp och höll tal och överlämnade nejlikor o. tackade.

Pirna.

1. X. 65

Abs. E. Zenker 8046 Dresden Kl.zschachw. Ufer 3.

M. lieber Gerd! Hier hat Dein mormorsfar gepredigt, wo Du vergebens Deine arische Grossmutter gesucht hast. Ich bin aber diesmal nicht da gewesen, der grosse Garten genügt zur Bewegung der "achtersten Been". Jetzt ist Nessi da, frisch u. fröhlich wie immer. Hatte sich so über Euren Besuch gefreut. Wir freuten uns gestern über Märtas Brief, sie hat ja viel um die Ohren. Aber für Nanna u. Hertha ist die Arbeit wirklich überreich zugemessen. Ich helfe so wenig ich kann oder wie der Berliner sagt: "fürs Grobe haben wir die Oma!" Am 12. tauche ich in Centralen auf.

Muss, muss Mutti

Hur spridd över Europa släkten var på en gång denna sommar kunde man se på en skiss i Gerds almanack. Lägger man därtill den resa som Henning o. Lene, visserligen något senare, gjorde i Medelhavet: Tunis, Barcelona m. m., har man oss väl fördelade. [Anm. Rolf på Salta, morbror E. på Kanalöarna, Erik Z. i Hannover, Mutti i Dresden, morfar o. mormor i Gastein, pappa o. mamma i Opatija. Men SZ, på väg till Alperna o. Spanien, fattas? /SZ]

Gerd skjutsade Erik och hans bordsdam Ebba m. man till kyrkan.	Björn Hallengren, Eva-Lotta Lindström, Börje Hallengren, Lars Lindström, John Evaldsson, Veronica Stafbom.

Niegemann fick sälja nr. 4 åt mor, ett gott köp, men inget gottköp, denna kalla höst.

Stefan tjänstgör nu fr. o. m. september på Barkarby. in kapten Perming, han ger gärna permis, har Stefan god tumme med. Och Anglian bär honom snällt var dag hem till Farsta. Den 9 okt. skjutsade han Eskil och Mariann till Uppsala och vi, Sven och Brita också, firade Rolfs 24-årsdag och Birgitta-dagen. Birr bjöd på god middag m. Paella och äppelkaka.

Höstpromenad vid Dammtorpssjön i Nacka.

Brev från Marianne Schweitzer till Märta den 20 oktober 1965.

November 1965

Inte alla gånger bryr sig Stefan ens om att beskriva varför han behöver permission. - Men en dag, när han fått permission var han så snäll och skjutsade in mamma, som haft tvätt, på rea. Det blev felparkering och 25 kr., men affären gick ändå m. vinst!

På Ui arbetar mor träget m. lärarnas arbetsförhållanden, men tog ledigt en dag och hade en liten middag m. kalvstek o. champignoner. Placeringen av Erik som vanligt. "Kronans kaka" blir godare för var gång, sa Carl-Henric (spydigt?). Han hade fått den i våras också med Hans och Ingrid Björklund och Noreliuses.

Gerd är rysligt rar och vill jämt hjälpa sin yrkeshustru, men hur hjärtslitande är det inte att se honom tvätta skjortor och ha en lapp med kinesiska framför sig. Nej, han skulle enbart få ägna sig åt sina hobbies: Bilen, fotona och kinesiskan.

Erik läser ständigt ihop med Thomas Berman o. Svante Banér fr. Hjulsta inför sin tenta i kostnads- och intäktsanalys. Mamma for på begravning till Enköping i snöstorm och med tågförseningar.

Ann-Margret, ty det var hon, sällskapar med Pias son: Tom Hård af Segerstad.

December 1965

... och detsamma ber också red. att få önska sina läsare. Med alla våra olika resor har Liber i år svällt över sina bräddar hart när. Efter ett år med mycken möda och glädje se vi nu fram emot en fröjdefull jul. Visserligen firar Rolf och Birr den här gången på Åsögatan men vi hoppas snart ha dem här igen. Sen gratulera vi Birr till det fina priset för hennes goda sallad och tror säkert att Canaria-resan blir en succé bara dom vaccinerar sig först. Ja, så kommer väl Falunsarna snart. Margareta har ju pojkarna nyligen träffat på det så lyckade "Adventshålligånget" som var anornat på Lästmakaregatan m. spel av Finans, Monopol m. m. som sig bör i ett ekonom-hem och dans m. m. Kanske är Rolf och Birr på Canaria, när vi firar guldbröllopsparet: Ett utmärkt foto, taget av Mariann, f. n. bibliotekarie i Landskrona, påskdagen 1965.

Så hoppas vi också att snart få duka ett bord som detta med släkten. Kuriöst i så måtto att här deltar icke mindre än tre bror och syster-par bland 14 personer:

Fr. v. Elof, Gerd, Birgitta, Stefan, Märta, Erik, Gunhild, Henning, Margareta, Erik, Rolf, Barbro, Karin, Lene.

Av en obetydlig blessyr i handen, efter lång väntan behandlad på Nacka lasarett, har Liber gått i press rätt sent och klockan är nu 2,20 på morgonen den 23 dec. 1965.

I morgon ska pappa och Erik anlända hit till Salta, efter visit på Lidingö. Må resan gå väl.

God Jul.
Red.

Brev från Renate Henschke f. Zenker den 27 december 1965.

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se
Till Liber hemsida
Senast ändrat eller kontrollerat den 4 september 2018.