Schröderheim uppträder såsom Gustaf III:s korrespondent egentligen först vid konungens nu omtalta resa, under hvilken han fått i uppdrag att rapportera nyheter. Jag meddelar några utdrag ur deras brefvexling under denna tid. Den är för det mesta på svenska.
Schröderheim skrifver från Stockholm den 20 Juni 1780, strax efter konungens afresa 178: »Tvänne män, som på flera veckor ej med mig velat ha att göra, ha nu besökt mig. De försäkrade mig om uppriktigheten af den glädje och ömhet, hvarmed enkedrottningen emottagit brefvet, och att hon varit angelägen att behaga i sitt svar. — Allt andas nytt lif på Svartsjö och Fredrikshof. Jag har tillåtit mig säga, att ännu mycket återstår för enkedrottningen, men kan ej råda. Hon måste taga rådet af sitt eget hjerta. Kronprinsen begär hon icke att se förr än vid e. m:ts återkomst. Justiekansleren 179 lärer berätta, huru rådet och i synnerhet senior facultatis 180 emottagit svaret om tryckfriheten. Jag såg honom i går och fann, att kuren redan verkat på talfriheten. Här höras många omdömen om e. m:ts resa, men inga nedriga omdömen, utom af några Antwerpare, hvilka på källaren Sveriges Vapen i går påstodo, att e. m:t gör en fåfäng resa till Holland för att låna penningar. Hertigen af Södermanland kamperar vid Upsala. Han börjar allmänt misstänkas för mamsell Ekerman å nyo.» — Konungen svarar 181: »Brefvet (från enkedrottningen) till svar på det grefve Nils (Gyldenstolpe) framgifvit var mycket tendert i början, men på slutet var ändå en snärt för den 1 Nov. Det är dock en stor ändring i den sensibilitet, som nu visas för ett barn, som man låtsat ej veta existera på halftannat år. — Jag vet ej hvad som går åt Antwerparne. Skrifva de alla dessa miserabla nouveller hem, så göra de mig ingen tjenst. Bed Wachtmeister, att han lär dem veta hut. Hvad angår kung Salomos frillor, gör det mig hjertligen ondt både för honom sjelf och för oss. Jag har varit mycket sjuk i Damgarten, men är bättre.»
