Daniel Hjort, finsnickare - jägare - bonde

Daniel Hjort (1870-1947) var en mångkunnig man. Han utbildades till skogvaktare vid Ombergs skogsskola, där han också arbetat som vaktmästare. Av utdraget ur kyrkoböckerna framgår att Hjort var bosatt i Västra Tollstads församling i Östergötland åren 1895-98, dvs. den tid han tillbringade på Omberg. Han blev bonde utan att det passade vare sig hans begåvning eller intresse, därför att den blivande hustrun Anna blev med barn och försörjningen måste ordnas. Daniels far förstod nog att sonens läggning inte passade bondeyrket, vilket man anar av hans yttrande "Daniel är inte dum - han kommer att bli poet".

Daniels främsta intresse var jakt och oavsett jakträttigheter fick han fritt tillträde till skogarna där han rörde sig påfallande snabbt. Det var nästan omöjligt att hålla jämna steg med honom. Bössan var alltid med. Hans gröna "agronomrock" var alldeles utsliten i en rand snett över ryggen där bössan hängde. Favoritbössan var köpt av patron Tibblin på Salta.

Några av Daniel Hjorts alster som visades på hembygdsdagen 1999. Bilden tillhör Teda hembygdsförening.

Men Daniel Hjort var också en skicklig snickare och tillverkade möbler av hög klass med sin enkla utrustning. Hans mästerverk var en chiffonjé, som sonen John (Johan enligt kyrkoböckerna) hade kvar i hela sitt liv. Den tillhör nu dotterdottersonen Hans Nilsson.

Även några andra möbler som Daniel Hjort tillverkat känner vi till mer om. Så här berättade Nils Karlsson i Risberga:

"På Teda kyrkogård växte en mycket stor alm. Den avverkades och Melker Andersson i Sjogsta tog hand om stammen, medan Karl-Johan Karlsson [Nils far] fick grenarna som han körde hem till Risberga på slädföre den 1 maj. På vägen fick han en sädesärla som passagerare på virkeslasset."

Grenarna var så grova att de sågades upp till bräder. Av dessa tillverkade Daniel Hjort en stol som Nils och Brita Karlsson fick när de gifte sig 1936. Deras dotter dotter Yvonne och hennes make Bertil Kylborn fick den i sin tur som bröllopspresent 1966.

Inför bröllopet mellan Märta af Sillén och Gerdt Zenker beställde hennes föräldrar en möbel av Hjort. Han kom till Risberga för att få köpa virke och Nils berättar om hans utomordentliga noggrannhet när han valde ut virke. "Han till och med luktade på virket." Märta Zenker har berättat att denna möbel kom till deras hem i Dresden, där familjen var bosatt under andra världskriget, och att möblerna räddades från att förstöras vid bombningarna av staden och fortfarande finns kvar i Tyskland.

Fyra generationer på Hjortsberga

Gården Hjortsberga eller Jordsberga, som det också stavats, kom i släkten genom Daniel Hjorts farfars far, Jan Person, som köpte den 1841. Jan Person avled år 1850 och gården ärvdes då av sönerna Anders Johansson (Daniels farfar), Carl Erik Westerlund och Johan Petter Johansson som var omyndig. I ett s.k. fördelskontrakt daterat oktober 1851 åtar sig bröderna att svara för sin moders försörjning.

Nästa ägarförändring gjordes år 1859. Då sålde Carl Erik Westerlund sin andel i gården till brodern Anders Johansson och hans hustru Anna Christina. Anders Johansson titulerades då, vid 46 års ålder, förre nämndemannen. En handling daterad 1889 visar att Anders Johansson vid denna tid var hälftenbrukare på kyrkoherdebostället i Teda. Hälftenbruk var en form av arrende, och av kontraktet framgår att mangårdsbyggnaden inte ingick i arrendet.

Anders Johansson avled 1891 och Daniel Hjorts far Anders Johan Andersson var ende arvinge. Av bouppteckningen framgår att Anders Johan Andersson då var arrendator på Teda pastorsboställe, vilket bör vara den gård i Valla som kyrkan fortfarande äger.

Rusthållaren Anders Johan Andersson avled 1902 och kom alltså att vara ägare till Hjortsberga i endast 11 år. Gården gick ånyo i arv. Denna gång till sönerna Johan Daniel Andersson Hjort, vår huvudperson, och hans tio år yngre bror Hjalmar Isidor. Hjalmar var omyndig och förmyndare för honom var Leonard Westerlund i Tomta, Björksta socken, med all säkerhet en släkting.

Daniel Hjort arrenderade sin brors andel i gården enligt ett kontrakt från 1904. Hjalmar avled 1919 och vid dödsboets upplösning blev Daniel Hjort ensam ägare till Hjortsberga. 1945 gick gården ur släktens ägo.

Innehåll ¦ Nästa avsnitt