Nutidens fredliga Teda har många minnen från äldre tiders krigarliv. En del av dem, de som speglar överhetens historia, finns främst i kyrkans samling av begravningsvapen och på herrgårdarna Gumlösa och Strömsta. Fotfolkets liv och allmogens uppoffringar för att vidmakthålla krigsmakten kan spåras genom roteindelning och soldattorp under indelningsverket, som fungerade i drygt 300 år.

Sten Arfwidsson Natt och Dag - en karolinerkrigare från Strömsta

I Teda kyrka finns begravningsvapen med anorna för Arfwid Ifwarsson Natt och Dag till Strömsta. På långhusets södra vägg för faderssidan och på den norra för moderssidan. Sonen, Sten Arfwidsson, var en äventyrlig och inflytelserik man. Han levde åren 1681-1730 och var en av Karl XII:s närmaste män. De var lek- och ungdomskamrater, men för båda var den glada tiden kort. Som nittonåring deltog Sten Arfwidsson i slaget vid Narva och kom sedan att följa Karl XII:s armé fram till det bittra nederlaget vid Poltava och kungens tid som ofrivillig gäst i Turkiet. I december 1990 höll Mats Linday ett föredrag på Livrustkammaren med titeln Karl XII:s James Bond - Sten Arwidsson-Sture. Det återges här i sammandrag:

Sten Arfwidsson var en stor språkbegåvning. I det ottomanska riket - numera Turkiet - lärde han sig arabiska, turkiska och persiska och kunde därigenom fungera som tolk och översättare år kungen. Liksom flera av sina officerskamrater gjorde han vetenskapliga studier och grundlade därmed en viktig kunskap om länderna runt Medelhavet. En uppgift han fick var att göra ritningar av offentliga byggnader i Konstantinopel, däribland Seraljen. I detta det privataste av rum, där annars endast sultanen, sköna haremsdamer och eunucker hade tillträde, fick han komma in. De ritningar han gjorde förvaras på Nationalmuseum i Stockholm och kom till oväntad användning på 1970-talet. Då skulle Seraljen och moskén Hagia Sofia i samma byggnad restaureras. Arfwidssons ritningar var de enda som visade hur byggnaden sett ut på 1700-talet och tack vare dessa är byggnaderna nu återställda i ursprungligt skick.

Sten Arfwidsson rekognoserade för Karl XII:s återfärd från Bender och återförenades med kungen i Stralsund 1715. I det andra fälttåget mot Norge 1718 var han chef för Kalmar regemente och var med vid Karl XII:s död vid Fredrikstens fästning. Därefter kastade han sig in i striden om tronföljden. Den stod mellan Karl XII:s systerson Karl-Fredrik, son till den avlidna systern Hedvig Sophia, och den andra systern Ulrika Eleonoras make, prins Fredrik. Sten Arfwidsson bidrog aktivt till att Ulrika Eleonora och Fredrik vann dragkampen, bl. a. genom att hävda att Karl XII i ett förkommet brev utsett dem till tronföljare. Som belöning utnämndes han till generalmajor av det nya kungaparet.

Midsommarafton 1720 upphöjdes Sten Arfwidsson till friherre och i samband därmed fick han anta namnet Sture. Motiveringen var att han hade avlägsna släktband med de yngre Sturarna, som i sin tur ursprungligen fått namnet genom en anfader som var dansk sjörövare.

Efter krigen fick Sten Arfwidsson tid att vistas på sina egendomar, av vilka Strömsta var den förnämsta. Den hade kommit i släkten Natt och Dags ägo efter de s.k. Sturemorden på 1500-talet och förblev i dess ägo ända fram till 1833. Sten Arfwidssons tid på Strömsta blev dock kort. Han avled år 1730 vid endast 49 års ålder.

Omdömena om Sten Arfwidsson Natt och Dag-Sture är blandade. Ett lysande intellekt och framför allt en stor språkbegåvning, men han var också utrustad med ett häftigt humör som kunde ta sig uttryck i stor grymhet mot fiender. Ett tjugoårigt krigarliv hade satt djupa spår i hans personlighet.

Sten Arfwidssons gåvor till Teda kyrka

Teda kyrkas äldsta mässhake är enligt kyrkoherde Per Köndell en gåva av Sten Arfwidsson och förvaras nu i kyrkans textilskåp. Den beskrivs i Ingrid Rosells bok om Teda kyrka som ett vackert och typiskt turkiskt arbete från 1600-talet i stormönstrig brokad i blått, vitt och guld, ursprungligen säkert i andra färger. Den har initialerna AIS och MK vilket står för Arfwid Ivarsson och Märta Kurck, Sten Arfwidssons föräldrar. I samma bok nämns också ett antependium där materialet enligt en anteckning är en gåva från Sten Arfwidsson år 1724.

Ett karolinerminne på Gumlösa

I sin bok Karolinska kvinnoöden skriver Alf Åberg följande: "Från högkvarteret i Norge år 1716 skrev den 26-årige kaptenen Georg von Heijne till sin unga maka Inga Maria Adlerberg på Gumlösa gård i Teda nära Sagåns utlopp i Mälaren. Han hade hoppats kunna omfamna henne personligen, när han var i Sverige, skrev han, men den korta permissionen som lovats honom hade gått om intet genom ett tjänsteuppdrag. Han förstod att hon hade svårt att livnära folk och kreatur på gården och gav henne löfte att slakta ett par kor om furaget blev för knappt. Han bad henne att inte glömma sin in i döden trogne vän, och som om denna sluthälsning lät allt för vanlig lade han till ett PS: Min endaste Inga. Du kan aldrig tro hur mycket jag längtar att få se dig".

Soldater och soldattorp i Teda under indelningsverket

Den militära organisationen indelningsverket inrättades år 1683 och avvecklades successivt genom beslut 1892 och 1901. Det innebar att högre befäl fick disponera boställen som lön och att hemmanen indelades i rotar som var ålagda att hålla en soldat. Grupperna av hemman - rotarna - kunde vara rusthåll, rothåll eller i kusttrakterna båtsmanshåll. Rusthåll innebar att de underhöll en ryttare, en dragon, som tillhörde en skvadron i den militära organisationen. Den extra soldatroteringen inrättades år 1809 och innebar att gårdar som tidigare kommit lindrigt undan nu fick ta ökat ansvar för kostnaderna för soldater och hästar.

En bevarad handling från 1889 ger ett mått på den ekonomiska belastning som skyldigheten att hålla soldat innebar för hemmanen. Genom ett vakanskontrakt befrias roten 148 Risberga från denna skyldighet mot en årlig avgift av 200 kronor samt 1 krona per år till Korporals- och Soldatpensionskassan och 50 öre till "post- och brefbärarpenningar". Vakanskontraktet är undertecknat av kompanichefen R. Kistner på Gumlösa och för hemmansägarna av C.O. Carlsson, J.E. Färner och C.M. Nilsson. Summan 201:50 i 1889 års penningvärde var en tung utgift för den lilla byn Risberga.

I boken Statistiskt sammandrag av svenska indelningsverket, band I, II och IV finns en förteckning över samtliga soldatrotar i Teda. Genom föreningen Släktforskare i Uppland har vi också uppgifter om soldaterna på soldattorpen så långt tillgängliga källor medger. Vi återger här rotarna samt namnlängder för rothåll och rusthåll. För den extra soldatroteringen har vi inte tillgång till personuppgifter.

Rothåll		Rusthåll		Extra soldatroteringen
Enberga nr 98		Salta nr 73		Prästgården nr 133
Solberga nr 99		Gumlösa nr 74		Kurö nr 134
Sjogsta nr 100		Hjortsberga nr		Strömsta nr 135 och 136
Kromsta nr 101				Salta nr 137
Risberga nr 148

Soldattorpen och soldaterna

Rothållen

Enberga. Rester av grunden till soldattorpet finns norr om Tedavägen, cirka 300 meter från kyrkan i riktning österut.

Räv, Karl, levnadsår okända
Sporre, Erik 1693-?
Wahlberg, Mats 1717-?
Envall, Jan 1747-88
Kämpe, Adolf 1766-1807
Kämpe, Erik 1783-1852
Flykt, Gustav Alfred 1845-?.

Solberga. Vid vägen Salta-Strömsta markeras gränsen mellan gårdarna av ett par stenstolpar. Soldattorpet låg vid gränsmarkeringen cirka 150 meter till vänster om vägen i riktning mot Strömsta. Byggnaderna var borta redan på 1920-talet men torpets namn Flyktbo var känt och anknyter till den siste soldaten på Solberga.

Solberg, Erik, levnadsår okända
Ekebom, Anders ?-1710
Gröning, Johan ?-1712
Oring, Anders, levnadsår okända
Gröning, Johan, levnadsår okända
Ekström, Jan 1695-1739
Ekström, Hans 1718-42
Hedenberg, Erik 1719-?
Dorsén, Erik 1736-70
Solberg, Mats 1744-?
Ask, Olof, levnadsår okända
Örn, Per 1753-90
Karp, Jan 1759-93
Stork, Anders 1783-1840
Sol, Per Olof 1803-68
Flykt, Johan 1825-62.

Sjogsta. Soldattorpet var troligen beläget på den tomt där familjen Valapuro numera har sin bostad.

Teeberg, Anders ? -1710
Örn, Johan, levnadsår okända
Pamp, Nils 1687-1714
Enander, Erik 1685-?
Frimodig, Erik 1711-?
Teeberg, Olof, levnadsår okända
Teeström, Anders 1723-?
Blomberg, Jan 1732-?
Rak, Lars 1750-1812
Rak, Jan Petter 1783-1814
Rak, Georg Ivanoff, levnadsår okända
Skön, Johan 1798-1859
Söder, Karl Fredrik 1819-1900
Söder, Fredrik Vilhelm 1849-1918
Svan, Erik Alfred 1877-?
Stenman, Fredrik Valfrid 1875-?.

Kromsta, den s.k. Skanskojan fanns på Kromstas nuvarande bostadstomt.

Kråm, Nils, levnadsår okända
Lärka, Johan 1685-1726
Lärka, Anders 1706-?
Ekebom, Mats 1710-74
Trygg, Samuel 1747-89
Trygg, Lars 1790-?
Nyckter, Anders 1769-1834
Nyckter, Johan 1796-?
Skans, Lars 1809-60
Skans, Anders Johan 1837-1904
Envall, Herman August 1865-?.

Risberga. Soldattorpet sannolikt beläget på Storängsåsens nordöstra del där stengrunder visar platsen för äldre bebyggelse. Benämningarna Käckens källa och Soldatvretren styrker detta. Jämför avsnittet Namn och benämningar i Teda.

Risberg, Anders, levnadsår okända
Lugg, Mats, levnadsår okända
Risberg, förnamn och levnadsår okända
Risberg, Olof 1690-?
Risberg, Mats 1713-42
Bonde, Olof 1702-?
Lindgren, Erik 1731-68
Lindgren, Jan 1737-78
Käck, Lars 1751-1825
Skans, Johan 1792-1856
Mellin, Adolf Roland 1840-?
Gren, Johan Axel 1850-?
Jonsson, Anders Peter 1866-?.

Rusthållen

Salta. Det bevarade namnet Borgkojan på huset vid Tedavägen, mitt emot avfarten till Salta-Strömsta tyder på att detta är det ursprungliga soldattorpet.

Nyman, Johan, levnadsår okända
Nyman, Lars 1689-?
Forsberg, Anders, levnadsår okända
Lybecker, Georg Hindrich, levnadsår okända
Salsten, Sven 1720-?
Salsten, Jonas 1734-1804
Salström, Anders 1769-?
Salström, Anders 1785-?
Säll, Adolf 1805-?
Säll, Karl Olof 1811-85
Borg, August 1849-1902.

Gumlösa. Soldattorpet kallas Lugnet och är beläget söder om gården och rester av huset finns kvar.

Svan, Karl, levnadsår okända
Broman, Anders, levnadsår okända
Lustig, Hans 1681-?
Fröman, Johan 1690-?
Gunstig, Tomas, levnadsår okända
Drake, Sven 1691-?
Gumberg, Nils 1715-?
Gumberg, Jan 1730-?
Söderqvist, Jan 1745-91
Kellin, Johan 1762-?
Glad, Erik 1786-1820
Glad, Anders 1798-?
Glad, Erik 1813-?
Sabel, Karl Gustav 1822-58
Sabel, Johan Fredrik 1834-?
Holmgren, Karl Johan 1844-?
Sköld, Ernst Gustav 1857-?.

Hjortsberga. Torpet beläget på granntomten till Ekensberg. Senast bebott av familjen Hjalmar Fredriksson.

Gunstig, Tomas ? -1695
Högfelt, Erik, levnadsår okända
Redbogen, Anders 1679-?
Hjortsberg, Per 1690-?
Hedenberg, Olof 1707-?
Hjortsberg, Abraham 1714-?
Hjortsberg, Johan 1726-?
Hjortsberg, Anders 1756-90
Hjortsberg, Anders Reinhold 1767-1815
Hjort, Johan Peter 1778-?
Hjortsberg, Jonas Ludvig 1782-1856
Hjort, Anders 1797-?
Hjort, Lars Petter 1814-?
Hjort, Erik 1827-?
Tapper, Per August 1845-67
Tapper, Viktor 1849-?
Tapper, Erik Emanuel 1880-?.

Människorna bakom dessa många namn är för länge sedan glömda, men i några fall finns svaga minnen genom benämningar med ursprung i soldatnamnen och genom släktband till nu levande personer. När både födelse- och dödsår är kända och anges får vi en uppfattning om hur kort livet blev för många soldater. Av soldaterna från Solberga finns dessa uppgifter om åtta personer av vilka fem dog före 40 års ålder. Livet var hårt för dem.

Det går att komma ännu närmare soldaternas villkor genom de soldatakter som finns. Ett exempel: soldaten XX levde mellan 1792 och 1856 och var gift med en kvinna född 1780 i Hedemora och änka efter en skräddare. Han deltog i fälttåg i Tyskland och Norge åren 1813-14. Omdömet om honom är att han var känd för liderlighet, straffad för rymning och stöld och blev kasserad.

Den siste indelte soldaten i Teda Den siste indelte soldaten, eller rättare dragonen, var Oskar Emanuel Rehn i Sjogsta. Han var född i Yttergran och växte upp i Övergran, där han tog värvning som dragon under rusthållet Grans gård. Hans namn finns därför inte med i soldatlängderna från Teda, men Rehn blev senare tedabo och bonde i Sjogsta, som var hustrun Agnes fädernegård. Oscar Rehn var född 1879 och tog värvning 1899, under indelningsverkets sista tid. Under de första åtta åren var han soldat på heltid men därefter kallades han in till Livgardesskvadronens årliga möten. Detta pågick fortfarande år 1961 när vår källa - en intervju i Enköpings-Postens julläsning - gjordes. Rehn var då 82 år gammal och hade tjänstgjort i 62 år. Han avled år 1971. Makarna Rehn hade en dotter och tre söner som alla verkade i vår bygd. Genom barnbarn och följande släktled finns många avkomlingar till paret Rehn och flera av dem bosatta i Enköpingstrakten. I intervjun ger Rehn en livfull skildring av livet som dragon och bonde. De första åren hade man inga kaserner utan låg i tält, men efterhand blev villkoren bättre. När Rehn blev för gammal för trupptjänstgöring blev han något av regementets hustomte, sysselsatt med underhållsarbete. Kombinationen bonde och soldat gick bra, tack vare att drängar och pigor och senare egna barn under hustruns ledning skötte gården när Rehn var inkallad. Troligen var Oskar Emanuel Rehn inte endast Tedas utan också en av Sveriges sista indelta soldater i tjänst. De sista resterna av indelningsverket från Karl XI:s tid tonade bort först på 1960-talet. En av Sveriges sista indelta soldater, Oskar Rehn från Sjogsta, får instruktion av ett befäl. Bilden tillhör Berit Eklund.

Innehåll ¦ Nästa avsnitt