Baron Daniel Tilas levnadsminnen är en god källa till kunskap om herrgårdslivet på 1700-talet. Han var en flitig gäst hos släkt och vänner på mellansvenska herrgårdar. Om sitt besök hos mormor, egentligen sin mors styvmors kusin, och sin visit hos baron Carl Magnus Danckvardt på Brunnsholm i Enköpings-Näs har han givit en dråplig skildring. Den ingår i en bok med titeln Daniel Tilas, Curriculum vitae I-II och är tillgänglig på nätet. I sammandrag och tolkning till nutidssvenska berättas följande:

Dagen före midsommar 1741 red jag från Gumlösa för att göra visit hos Baron Carl Magnus Danckvardt på Brunnsholm. Denne hade nyligen mist sin mor, en Gyllenanckar. Dit kom också överstelöjtnanten von Heijne, Greve Dohna, socknens kyrkoherde med flera. Det var endast manfolk i sällskapet och det söps flitigt till middagen.

Efter måltiden samtalade jag med överstelöjtnanten, men stördes av Baron Danckvardt som ideligen manade på gästerna och utmanade mig att tömma en stor ölbägare. Jag ville avsluta vårt samtal, men Danckvardt blev otålig och manade plumpt på mig att dricka. Till slut tog han av sig peruken och med piskan på denna slog han mig hårt över armen med uppmaning att dricka. Till slut blev jag så uppretad att jag ryckte peruken från honom och kastade den på brasan, samt uppmanade honom att ta fram sin värja om han ville fortsätta detta plumpa raljerande.

Därmed var krig deklarerat och vi skulle ut för att slåss. Medan Danckvardt fick fram hästar, som gick på bete, och letade fram gevär blev jag övertalad att återvända till Gumlösa. Efter kvällsvard där gick vi till sängs.

Men Danckvardt hade spionerat ut vart jag tagit vägen och kom ridande i sporrsträck till Gumlösa. Men mormor, fru von Heijne, klädd i bara nattrocken, och överstelöjtnanten tvingade mig att stanna kvar i sängen. Därefter befallde hon med myndig ton Danckvardt att återvända.

Dagen efter midsommardagen tog jag avsked från Gumlösa och reste till Grevinnan Dohna på Hjulsta i Enköpings-Näs. Men dessvärre var Danckvardt redan där och redan full. Ny utmaning på duell med värja. Danckvardt fortsatte att dricka men jag tog endast ett par glas. Men på vägen till stallgården, där duellen skulle ske, tog Danckvardt mig i armen och frågade om jag inte förstod skämt. Han hade inget ont till mig och ville inte att vi skulle vara ovänner. Sekundanterna ville förhindra duell och frågade om jag ville hedra honom med min vänskap. Jag var villig att lämna allt och glad i mitt hjärta att jag med äran slapp ifrån hela syltan. Min bror och jag reste så hem och både Danckvardt och Greve Dohna följde oss ett gott stycke på vägen.

År 1746, fem år efter den inställda duellen med Daniel Tilas, hade Danckvardt förvärvat Salta säteri med flera gårdar och var gift med Inga von Heijne. Han tycks ha varit ett svart får i den välkända släkten von Heijne. I uppteckningar från släktföreningen von Heijne (Bengt von Heijne 1965) finns domstolsprotokoll med vittnesmål om Danckvardts framfart i Teda kyrka Stora Böndagen 1750. Fyra vittnesmål återges med något olika versioner av händelseförloppet, som i huvuddrag men starkt förkortat är följande:

Under pågående gudstjänst sparkade Danckvardt upp den stängda kyrkdörren och trängde sig ner i den bänk där huvudvittnet Olof Börjesson i Sjogsta satt. Han begärde att få låna 200 daler av Börjesson som inte svarade. När Börjesson inför psalmsången tog på sig glasögon tog Danckvardt dem ifrån honom, prövade dem på sig själv men lämnade dem tillbaka. I stället lade han sin hatt över Börjessons bok så att han inte kunde läsa psalmtexten. Därefter slog Danckvardt Börjesson i ansiktet med hatten. Sedan vände han sig om mot grevinnan Sture från Strömsta, och sporde henne om hon tillsatt präst. I så fall skulle han tillsätta en klockare vid namn Peter. Efter en stunds tystnad sade han till Börjesson: "Vad har du för behov av att höra prästen? Allt han vet, det vet också jag." Inför gudstjänstens avslutning ropade Danckvardt att "nu ska jag ta upp melodin och vara klockare för i dag". Därpå steg han upp och sjöng med hög röst sista versen på avslutningspsalmen. Dock med hädisk lydelse, med innebörden att hans Peter skulle bli klockare.

Vittnena betygade att Danckvardt varit kraftigt berusad. Häradsrätten fann det styrkt att Danckvardt vållat oljud och förargelse i kyrkan. Enligt rättegångsbalken skulle dock utslag av mål av denna art prövas av hovrätten. Hur detta utföll är inte känt.

Innehåll ¦ Nästa avsnitt