Gumlösa är tillsammans med Strömsta och Salta Teda sockens mest anrika gårdar. Gumlösa har varit fidekommiss, men under familjen Kistners tid överfördes fidekommisstatusen till en gård utanför Norrköping vilket krävde godkännande av Kungl.Majt. Till Gumlösa hör torpen Högbo, Lugnet, Jacobsberg och Grindstugan.

Gårdsnamnet har tidigare skrivits Gudmundalösa. Bland tidigare ägare fanns under 1700-talet den kända familjen von Heijne. Under deras tid, år 1721, brann mangårdsbyggnaden. Sedan 1780 finns en märklig trähäst på gården.

Om branden och trähästen berättas följande historia: Den byggnad som brann den 27 september 1721 hade satts upp endast för herrskapets skull och behövdes inte för gårdens skötsel, då erforderligt antal byggnader ändå fanns. Det dröjde därför till 1780 innan nuvarande huvudbyggnad uppfördes. En "klok gubbe" placerade då en trähäst på huvudbyggnadens kattvind. Enligt gubben får trähästen inte lämna huset eftersom den skall skydda mot ny brand. Trähästen är 90 cm hög och 90 cm lång och finns kvar på sin ursprungliga plats.

Trähästen som skyddar Gumlösa mot brand. Bilden tillhör Jan Hellström.

von Heijne - en adelsätt med rötter i Gumlösa och andra gårdar i bygden

Adelsätten von Heijne, med flera även idag välkända namn, har djupa rötter i två Upplandssocknar, Teda och Giresta. Tack vare en släktkrönika skriven 1965 av Bengt von Heijne är uppgifter om släktens tid i Teda på 1700-talet tillgängliga för oss.

Den förste som möter oss är Georg Hein, senare adlad von Heijne, 1691-1756. Han föddes i Elbing i Ostpreussen och kom i svensk tjänst 1711. Han tillhörde staben till Stockholms försvar 1714-21 och deltog även i Karl XII:s norska fälttåg. 1715 gifte han sig med Inga Maria Adlerberg, dotter till Gumlösas rusthållare Georg Adlerberg och hans maka Maria f. Utterclou. Paret Georg och Inga Maria von Heijne bosatte sig från äktenskapets början på Gumlösa och fick 18 barn - eller 24 enligt ett brev från Inga Maria med begäran om ökad änkepension. Från 1720 är Georg von Heijne rusthållare. Denna form av dispositionsrätt till gården sökte han förgäves ändra till ägande. Från början satsade han kapital för att sätta Gumlösas byggnader i stånd, men redan året därpå, 1721, brann ju mangårdsbyggnaden ner. De tre gårdarna i Uddala, som tillhörde Gumlösa, arrenderades ut 1722. Några år därefter hemföll Uddala hemmanen till kronan. År 1736 blev Inga Maria rusthållare och samtidigt förvärvade Georg järnbruket Lockmanshammaren i Skinnskatteberg. År 1747 utnämndes Georg von Heijne till överste och chef för regementet i Landskrona och kunde därmed inte vistas så mycket på Gumlösa. Under ett besök i Stockholm avled han och begravdes i Storkyrkan. Av de många barnen i äktenskapet mellan Inga Maria och Georg von Heijne är det sonen Georg Elias och dottern Inga som vi kan följa vidare i släktkrönikan. Dottern Inga främst genom sin äventyrlige make, friherre Carl Magnus Danckwart, som ägde Brunnsholm, Salta, Enberga och Lötsunda när paret gifte sig år 1747.

Axel Jonsson sår med Gumlösas parhästar på 1930-talet. Bilden tillhör Eivor Santeson.

Georg Elias hade år 1739 gift sig med Britta Gyllenållon. En silverplåt med hennes namn hittades under golvet i Teda kyrka under arbete där år 1925, ett av bevisen för att familjen von Heijne har en grav där. Britta von Heijne f. Gyllenållon avled 1763, drabbad av den "hitsiga Upsalafebern" liksom sonen Arvid Philip. Georg Elias hann med ytterligare två äktenskap i sitt liv. 1764 med änkan Inga Bergenstierna och 1770 med prästdottern Christina Trevner. I första äktenskapet föddes tolv barn, i det andra två och i det tredje tre. År 1754 blev Georg Elias rusthållare till Gumlösa. Av svågern Carl Magnus Dankwart förvärvade han år 1759 Salta, Ullunda och Lötsunda och 1762 fick han skattköpa Gumlösa, dvs. förvärva äganderätten. Samma år sålde han Ullunda. Georg Elias var alltså en betydande jordägare i bygden vid denna tid. Några år senare försökte han köpa hälften av Kurö säteri, men köpet gick tillbaka efter en ägartvist. Sju år senare, år 1769, sålde han Gumlösa till Anders Forsner. Denne fick även köpa Tolsta och Gumlösa utgård av sonen i första äktenskapet, Georg Fredrik, som fått ärva dessa gårdar. Epoken von Heijne var därmed avslutad på Gumlösa men fortsatte på Salta. Där dog Georg Elias 1777 och jordfästes i Teda kyrka. Fem döttrar i hans första äktenskap förvärvade Salta vid faderns död. År 1798 sålde de då kvarvarande fyra döttrarna Salta till ingenjören Säman och därmed ägde släkten von Heijne inte längre någon jord i Teda.

Sammanfattningsvis kan sägas att släkten von Heijne haft jordintressen i Teda socken med omnejd i 98 år. Gumlösa brukade släkten mellan 1700 och 1769 och Salta mellan 1746 och 1798. Georg von Heijnes barn har dött på Gumlösa och är begravda i Teda kyrka. Georg Elias von Heijne med två fruar och sex barn har dött på Salta Säteri, och sannolikt är alla begravda i Teda kyrka.

Gumlösas ägarlängd/brukare av kronorusthållet

1345		Lars Ingevatson i Apalle ger sin dotter Sigrid, som blivit nunna i Skokloster, 11 örtugland i Gumlösa (SD3876).
1439		Jönis i Gudmundalösa (Jöns i Gumlösa, ur medeltidsregistret).
1562		Jöran Trulsson i Ravenäs (enligt jordeböcker och frälselängd).
Slutet av 1500-talet		Claes Bielke, ingick i hans 1599 till kronan förverkade gods.
Början av 1600-talet		Låg under Kurö säteri så länge det var förlänat till Frans Wackerbart, men då denne 1620 nödgades återställa Kurö till Bielke torde Gumlösa inte ha följt med eftersom gården 1631 redovisas i Wackerbarts frälse.
1640		Appertinens till Målhammars Säteri.
1680		Johan Adlercrona.
Slutet av 1600-talet		Indrogs till Kronan mot Johan Adlercronas gravationer. Indelas på kavalleriet som Nr 74 under majorens kompani av livregementet till häst och fick då benämningen Gumlösa kronorusthåll om 2 mantal.
1600-talets sista år		Riksrådet greve Didrik Wrangel af Adinal.
1700		Georg Adlerberg, som avled under 1706 års fälttåg i Sachsen.
1706		Maria Adlerberg f. Utterclou, Georg Adlerbergs änka.
1720		Georg von Heine.
1756		Georg Elias von Heijne.
1769		Anders Forsner,
1796		Anders Isacsson.
1849		E. Kistner, änkefru. (Gumlösa hade ärvts av släkten Kistner.)
1879		Löjtnant R. Kistner, löjtnant och senare major.
1934		Anders Petter Hellström köpte Gumlösa av Björn Ludvig Kistner
1963		Johan Gunnar Hellström.
1981		Jan Gunnar Hellström.

Innehåll ¦ Nästa avsnitt