Morbror Erik hade sagt i telefon att moma hade ramlat några gånger och att hon nu var så osäker på benen, så han måste leda henne var hon gick. Nu skulle han strax före jul fara till Säffle och hjälpa Barbro på julresan till Falun, och eftersom jag ännu inte kunde resa till Salta, skulle han lämna moma på Malmgården i Fjärdhundra, där hon trivts så bra i våras. Det var vinterväglag och jag ringde till Karin för att höra, om de vågat ge sig ut. Ja, det hade inte heller funnits nån återvändo, sa Karin, för det hade varit sån Aufregung, som det alltid var för moma, när hon skulle byta vistelseort, om det så bara var som förr i världen, när hon for från Farsta till Lidingö. Erik sa, att jag inte skulle få ringa till henne på Malmgården, för då kunde hon ramla på väg till telefonen.

Men ramla, det gjorde hon i alla fall på lördagskvällen den 20 december, och efteråt andades hon så kort, så hon fick fara in på lasarettet, ifall hon skulle ha brutit något. Jag ringde till Rolf, som for in till sjukhuset och satt hos henne, medan undersökningarna pågick. Rolf frågade, om hon inte hade lunginflammation, eftersom hon hässjade så, men det förnekade dom. Rolf läste julpost, som redan kommit, bl. a. ovanstående rara från Christian. Sen fick hon återvända. Och på 4:de adventsmorgonen kl. 9.30 ringde föreståndarinnan till Farsta: "Jag är så ledsen..."

Mamma hade klätt sig i sin "grekiska" söndagsklänning och suttit i stolen och druckit kaffe. Efter nån timme kom dom med ett glas saft. Och när biträdet sen kom för att hämta glaset, var hon död. Om hon ändå fått dö på Salta, där hon föddes och där hon levat i 92 år!

Jag sa till föreståndarinnan, att vi kommer ut genast. Nej, gör inte det, de har redan hämtat henne med ambulans och det är ett sånt hemskt oväder. Jag ringde till Säffle och träffade Barbro: Pappa kommer aldrig att klara det här.

Vi skulle i alla fall ha åkt till Salta på söndagen, så allt var förberett och klart, men det var vår första färd med nya Toyotan och ett under att vi kom fram med dödsbudet i hjärtat och det hemska vintervädret. Vid Ingeborgs, Huseby, kvarn tog ej ratten utan vi körde rakt in i snövallen på Tedavägen men lyckades backa ur.

Jag pulsade över gården på Huseby och knackade på hos Werners och fick ringa till Rolf. Stanna och vänta på snöplogen, sa han. Men när jag kom ut till Gerd i bilen, sa han att tre bilar passerat, så nog kunde vi köra. Alltså i väg! Det gick bra ända ned på Valla gärde. Bilen arbetade sig fram i den djupa snön tills det var stopp. Där stod vi. Gerd kunde ju bli förkyld i snöstormen. Usch, vad nervöst.

Då kom plogbilen och chauffören var rasande: "Vad skulle Ni här att göra" och tog bilen baklänges på släp tillbaka till Karång, där han ställde den på vänster sida av vägen. "Var sitter fläktknappen?" sa han. — Vet inte. Bilen är ny.

Nu gick det bra att köra till Valla, där jag skulle möta och gjorde det på vänster sida, så omtöcknad som man var. Den mötande bilen var Rolf, den gode, som kommit för att bistå. Nu satt vi fast för långt ute på vänsterkanten. Då kommer Valle från Strömsta med traktorplog som nästa räddande ängel och drog loss Toyotan med Rolf vid ratten. "Akta Dej nu, så det inte går som för Axel Klingberg när det rycker till!" — Men det gjorde det och det blev en obetydlig skråma på bakluckan.

Vi tumlade in till Birr och fick kaffe och kuse innan jag började ringa till Märta-Stina och Svantesson för att ordna om jordfästning, så att den skulle kunna ske medan Erik och hans familj var kvar i Sverige. Morbror Erik for från Säffle till Enköping för att ta farväl av mamma samma kväll. Jag hann baka saffransbröd, innan dagen var slut, fjärde advent, den 21 december.

Greta Björnsson och jag satt tillsammans med Chris Denell på Blå Porten. Hon bor i Bålsta, visade det sig.

Under tiden går varje söndagsmorgon det flärdfulla TV-programmet Sköna Söndag med vackra kläder och sex-upplysning av Malena. Nu spelar Annika en huvudroll i ett Sköna Söndag program i skolan.

Det är strålande solskensdagar i mars och vi gör våra små utflykter bl. a. till Skeppsholmen, där vi dricker kaffe och ser alla svanarna på isen.

Erik med familj har en lyckad utflykt till München med besök på Neue Pinakothek, "erbaut unter der Regierung von Franz Josef Strauss". — Onkel hade haft fina urväxta kläder från Annika med till Brütten och Christian var så fin i den blå täckjackan. Särskilt lycklig var han för att det låg ett par enkronor kvar i fickan. — Stefan for på tjänsteresa till Paris efter semestern i Schweiz.

Och vi båda gick på lunchkonsert med Beethovens 7:a på Konserthuset. Det var så fullt med folk så vi fick sitta ovanför orkestern. Sen åt vi lunch med ett glas vin på Tobias Sergel. Kunde det vara det vinglaset som gav utslag i provet nästa dag på Sophiahemmet och sen oroade Dr. Tronner?

Ja, så har vi förstås hållit på att deklarera en längre tid. Den 21 mars sammanstrålade Stefan och Rolf här i Farsta till den ändan. Rolf, febrig och förkyld, med Annika, glad och pigg. De gick senare på Trollflöjten.

Efter Iris Sjöstedts kalas slank jag ut på Antikmässan. Otroligt vad dom tar betalt t.o.m. för småsaker, som en liten virkask, lik vår svarta, 235 kr. Så gör vi oss i ordning för att fara till Salta f.v.b. till Margareta för att där fira Karins födelsedag. Då just ringer det på dörren och där står ljuvliga Teresa med blommor i handen. Hon har tillbringat natten på golvet i tennishallen i Enköping och inte fått en blund i ögonen.

Stefan har räknat ut att vi måste göra en ansenlig fyllnadsbetalning. Var ta alla dessa pengar? Då kommr Ehlin ut och säger att bouppteckningen är klar. På söndagen blev vi bjudna till Hjulsta på middag i kökskammaren. Salongerna är inte uppvärmda i kylan.

Sen for vi till Farsta och tog oss en promenad på den nu så aktuella Boforsgatan, aktuell genom vapensmugglingen till Dubai och Bahrein och genom Carl Fredrik Algernons mystiska död i tunnelbanan.

M. Mitterrand est né le 26 octobre 1916 comme votre rédacteur.

Den 13 april bjöd jag franska kursen på lax med snottring på franska. Mycket lyckat. Sista kursen med Marguerite Gussing.

Den 4 maj for vi via Stigsbo, men hade fel nyckel med tyvärr, till Stockholm, jag med röda kinder genom trafiken. Dan därpå ringde jag till 10 olika hotell på Mallorca för att beställa rum, men överallt var det completo. Ändå avsatte alla dessa samtal inga spår i telefonräkningen.

Den 6 maj for vi med taxi till Vasagatans flygbuss. Och allt gick bra och vi möttes av Erik på Kloten och av Christian på cykel på Wegacher. Erik hjälpte oss nu att ringa till hotellförmedlingen på Mallorca och då, då fick vi hotell. Det var stor glädje att vara i Brütten igen, särskilt när jag gömde sega-gubb-påsar i vardagsrummet njöt alla parter.

Det puffar ut blå rök ur fräsen, men Joppe klipper till ett nytt filter av gammal skumgummi och så går den igen.

Belysningen på instrumentbrädan klickade, men då kom Kai och la sig på rygg inne i bilen och klarade det.

Gerd får penicillin efter tandbehandling hos Lindhé och sen far vi ut till Salta och vårbruket den 22 maj. Då har hela våren varit kall, so wir haben nichts vom wunderschönen Monat verpasst.

Den 23 hämtade jag Teresa, som går i lära på Chess glasskonditori. Och på kvällen skjutsade jag henne till Tolstoys på studentskiva.

Rolf och Birr var under tiden i Farsta och Onkel på tjänsteresa till Paris och i samband med det hyrde han bil och for till Loire-dalen.

På väg från Stigsbo köper vi plantor till graven i Härnevi plantskola och när Onkel kommer ut tar vi ur altandörren utan momas överinseende. Hon som var så noga med den ritualen.

Brüttnarna är på resa i Elsass.

Men den 19 juni är det midsommarafton och då är vi bjudna på "knytis" av Barbro (f. Spång i Prästgården) till skolsalen. Förra året hade vi vin med oss + kaffe och verkade vara ensamma om starka drycker, så i år, när Gerd inte ville vara med för att det var så högljutt, tog jag bara kaffe med. Jag kom in och spanade efter nån bekant. Jo där: Knut Södergran. — Får jag slå mej ner? — Nej, alles besetzt. Men vid nästa bord en plats ledig bland idel främmande ansikten. Men, se på hoppsan vad trevligt det blev med Thorells från Hollingsbo och Anderssons från Strängnäs med maka f. Spång: "Vad trevligt att Du kom! Vad skulle vi gjort annars? Vi hade fått lov att ta fram kortleken."

Så här, som Vallby friluftsmuseum i Västerås, tror vi att Salta såg ut, innan morfar Erlandsson rev och byggde nytt c:a 1888-90. I varje fall hade de båda flyglarna såna här säteritak, innan arrendator Carlsson lade om dem omkring 1910.

Ej i Liber.

Ej i Liber.

Ej i Liber.

Under muntert samspråk färdas vi vägen fram.

"Farmor, dom här båda långtradarna måste Du köra om på en gång. Du kan inte kila in dej mellan dom."

"Mamma tycker att man ska lägga ned sina pengar på resor. Och det låter ju förnuftigt."

Kl. 16.00 är Kontikibussen framme vid Ingestrandsbadet och jag installerar mig i Kanotcentrets rum, som är rent och fint men hemskt varmt och toaletten stängs kl. 20.00. Men då sitter jag på restaurangen och ser alla pojkarna komma dit och köpa sig mat. Alla utom Christian. Han nänns inte ta av sina pengar. Jag smusslar åt honom lite money men han beställer ändå bara det billigaste: Värmlandstårta för 8 kr. Inte underligt att han fick ont i huvet och inte kunde sova på natten utan gick ut och la sig utanför tältet över en timmerstock. Men först hade han hjälpt mig parkera i uppförsbacken. "Lägg in en växel, farmor, men glöm inte den när du far."

Jag sov uruselt i värmen, jag också, och väcktes 3 gånger av de schweiziska busschaufförerna. Kl. 6.15 gick jag i alla fall ned och badade i den varma Glafsfjorden. Då får jag se Christian komma rödögd, ideligen snytande sig. Då gick vi ned till sjön igen och åt Hönökaka etc ur vår matsäck. Svårt att lämna honom så ledsen.

Vid lunch i Kristinehamn träffade jag ett franskt par från Grenoble och fick prata lite. Nu körde jag åter fel i Arboga-rondellen och kom till Strängnäs, men det gjorde ju inget. Så rart att vara hemma hos Gerd igen.

2 bilder ej i Liber.

Bouppteckningen är klar och jag har fått fullmakt av Erik och kan skicka honom hans ungefärliga del. Jag plockar mycket smultron i Bastuhagen i år.

Den 3 augusti kom Onkel från sin semester i bil Lappland - Norge - Saas Fee med bra väder trots den i gemen så regniga sommaren, som varken ger bönor, hallon eller tomater.

Vi hade otäcka åskväder medan Rolf och Birr var på Åland med Annika i sol. Det fräste och blixtrade och Becka kom upp och sökte gemenskap. Men den dan vi hade det allra värsta ovädret kom hon ej och jag trodde att hon farit iväg, men sen visade det sig att hon och en kamrat haft rockmusiken på så infernaliskt högt, så dom ej märkt åskans hejdlösa brakande. Hur ska det gå med ungdomens hörsel?

Becka har en ny vän som är 7 år äldre än hon. Karin och Stina tycker att han är på tok för gammal.

Den 5 augusti får vi hem Björn Lövendahl, managing director på Björck och Börjesson, bosatt i Hårlemanska längan på Ekolsund. Han ska se på biblioteket men tycker efter en hastig överblick att det är tämligen värdelöst. 1500 för Goethe exempelvis. Efter hans besök åter häftig åska. Sallad och spenat slås sönder av den häftiga hagelskuren och hos Joppe slås kökslampan i 1000 bitar, när han sitter under den vid köksbordet. Säden lägger sig ytterligare och Rolf får senare ersättning ur sin hagelskadeförsäkring. Sen kom Alvar Olsson med besked att tre kvigor stod i Lasses grönsaksland, medan han var i stan. Gerd, Stefan och jag ut och jagade tills Lasse kom till undsättning. Då kommer Rolfs hem sent bruna och fina från Åland.

Medan Rolf berättar för oss och Margareta, som jag hämtat vid bussen, lägger Onkel sitt 2000-bits pussel från 47-årsdagen.

Ej i Liber.

Vi var bjudna till Margareta på födelsedagskaffe. Och det passade bra, för under tiden hade Birr 33 arbetskamrater i salen.

På Gerhard-dagen hade vi bjudit Carlowitzens och Åstedts, som kom fnissande och uppspelta med stora kappsäckar och den fina kartan av Pars Uplandiae för att äta middag med Karl Gustaf och Inger. Stockholmarna låg kvar och Curt diskade medan vi andra torkade och stuvade undan.

Under tiden var Erik i Montreal i Iata-ärende och Onkel på disputationsmiddag, där han höll tal och sa: Jag begriper ingenting.

På middag hos Björklunds på Gyllenstiernsgatan hade vi kommit med bil till Kungsängen och skulle hem samma väg, så jag kunde ingenting dricka, varför Gerd av ren artighet tog ett glas whiskey före maten, fast han ska akta sig för vin. Men vinet lossar tungans band och vi hade det så trevligt, så vi pratade om det långt efteråt.

2 bilder ej i Liber.

När jag är i Stockholm per tåg på lunch hos Margit Eriksson, får Gerd leva loppan igen. Det skulle ha varit fransk kurs också, men ingen ledare dök upp. Nästa gång kom Mme Moreau, som vikarie för sin dotter Isabelle, som slutgiltigt leder kursen. Inte är det som på Mme Gussings tid!

Under Stefans puzzelläggande går den trearmade fotlampan i kull och upplöses i sina beståndsdelar. Aber Gerd - nicht spät - skruvar sönder den än värre, för att sen låta den uppstå i sin gamla gestalt. Men det behövs 3 detaljer, som jag ska köpa i stan, och Gerd kan ej komma på vad det heter. Jag gissar på glödlampor, skruvar, muttrar. — Nej, o nej! — Men kan Du rita, vad det ska vara? — Av en elegant teckning framgår att det ska vara tre — strömbrytare.

Vi åker nästan alltid över den nya Strängnäsbron till Farsta för att slippa den hetsiga trafiken på Sveavägen.

1.12 läkarbesök hos Tronner. Gerds prov bra, mina visar för hög kolesterolhalt och för låg järnhalt. Icke förty avslutar vi på NK med kaffe och bakelse.

Margareta Günther skickar en hälsning och vi har ett långt samtal om gamla tider.

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se