Då nu år 1951 nalkas sitt slut, vilja vi, såsom vi gjort de senaste 20 åren, kasta en blick bakåt och påminna oss ett och annat av årets många glädjeämnen. Redaktionen sitter färdig med nyvässade kulspetspennor för att kasta sig in i konkurrensen med alla övriga julpublikationer såsom 91 Karlsson, Julhälsning till församlingarna i ärkestiftet etc. Vi tacka för det gångna året och hälsa alla gamla och nya läsare välkomna. God Jul!

Gustaf V:s begravning bevistades av mormor, mamma, Stefan, Rolf och Erik. Vi ställde kl. 8 upp oss vid Högsta domstolen och stodo där till klockan 13, livnärande oss med fikon och karameller.

Månraketens återfärd. Stefan Zenker 35a.

Rolfs skoluppsatser

December 1950

Julfirandet 1950 började med Skansens julfest för Utlandssvenskarnas förening. T. v. om Eric Oxenstiernas barn på Utl.svenskarnas julfest, märks Erik Zenkers ena öga.

Redaktör Stefan Zenker skrev upp sina julklappsförslag vartefter han kom på dem.

Januari 1951

Vi hade snö på jullovet och pojkarna kunde åka skidor. Erik Z. gjorde sin första långtur på skidor. Den gick till Jordsberga och Rolf åkte vilse i skogen och blev återfunnen vid Näs' kyrka av morbror Erik, just när skymningen började falla och täta flingor sopade igen spåret. Julkalas var det på gårdarna och dessemellan spelade vi femhundra under fasters ledning.

Återkomna till Stockholm gick hela familjen på:

Den 15 januari var Muttis 70-årsdag. Vi firade den lördagen den 13 i Borlänge.

Gunhild, Märta, Lene, Henning

Dagen därpå for vi upp till sjukhuset och besåg utschaktningarna till den blivande nya läkarbostaden.

Februari 1951

Terminen fortgick som vanligt. Om kvällarna läste mamma Fältskärns berättelser. Rolf gjorde skubb hos skomakare Janson och Stefan tog pianolektioner. Och Erik lekte med Karl-Erik Molin.

Mars 1951

"Krig utbröt i går mellan Norge och Peru"

Rolfs gymnastikfröken Fru Gjöres

Så kom förkylningarna. Erik fick öroninflammation och en natt vaknade mamma och hade gräsligt ont i örat. Det blev en lång historia och örat blev inte bra förrän efter penicillinbehandling på Södersjukhuset. Mormor stackare, fick flytta till Gubbängen, men till påsken var vi alla friska och kunde möta våren på Salta, trodde vi. Men våren det var den bistraste kalla vinter. På långfredagen fastnade bilen på väg till kyrkan vid Enberga.

[Ingick ej i Liber.]

Eva Widman, Erik af Sillén, Gunhild af Sillén på påskpromenad.

Ytterligare två bilder från påsken 1951 på Salta. (Ingick ej i Liber.)

Ernst Tibblin 1951

Nils Dahlbeck 1951 O. J. Zandén 1951

Agnes Hildegard Göthberg 1880 -1951 Carl Pohlmer d. 1951

April 1951

Erik fick sitt livs första golfbyxor, en portfölj och pennfodral och Bondespelet.

Maj 1951

Stefan fick ett armbandsur [och en cykel!]. Han hade pojkbjudning.

Men redan ett par dar efter födelsedagen fick han lägga upp sig på operationsbordet hos Dr. Ekengren för attta bort ett litet födelsemärke. Utan att säga ett knyst låg Stefan där läsande serietidning.

Stefans klass på utfärd.

Juni-Juli 1951

[Följande 6 bilder ingick ej i Liber. /SZ]

Bröderna Zenker med mor och farmor.	Utflykt till Gröna Lund. Stefan i realskolemössa.
Barbro och Margareta af Sillén.	Bröderna Zenker hoppar bock. Morbror Erik i bildkanten.
En sådan morbror vi har!

Frans Tibblin med pojkarna Zenker och hästarna Vega och Göta.

Rolf hade genom sin anställning på Cirkelvägens skomakeri lyckats förtjäna stora pengar, vilka det nu gällde för honom att placera. Han gick in på Svenska Handelsbankens kontor i Enköping, talade med kamrer Ekstrand och bad att få köpa 1 st. Reymersholms aktie och 1 obligation (obilikation). Obligationen expedierades på stället, men någon aktie av ovannämnda sort fanns ej på lager, men kamrern ställde i utsikt att man skulle kunna få hem och frågade, var Rolf var ifrån. Salta!

Före sommarresan till Hinsnoret uppmanade morbror Erik Rolf att ordna sina bankaffärer, för att han skulle kunna vara borta i lugn och ro. Rolf reste sig resolut från frukostbordet, gick till telefonen, slog numret och sade: "Får jag kamrern." - "Det är jag." - "Har Ni fått in några reymersholmare än?" Det hade dom inte så saken fick uppskjutas.

Men under höräfsning i Hinsnoret hade Rolf rika tillfällen att lära känna svenskt bankväsende genom morbror Hennings utläggningar om nyemissioner o. dyl. "Jag kan inte hjälpa, att jag har sånt begär efter guld, mera guld", sa Rolf. - "Likadant här", bekände mogzel Henning. Sen anförtrodde Rolf oss, att han tyckte, att det var trevligt att tala med morbror Henning, som hade så sunda åsikter. På hösten lekte han med aktier:

Augusti 1951

Rolf stannade sedan kvar i Hinsnoret för att lära sig simma. Gerd, Stefan och jag startade på långresa med tält till att börja med på tåg. Till Ludvika hade vi sällskap med Erik Z. som ensam återvände därifrån till mormors armar. Vi tre fortsatte till Åmål, där vi tältade på en vacker plats vid Vänern och hade härliga bad, varvid Stefan lärde sig simma 8 simtag. Nästa dag fortsatte vi förbi Surteraset till Göteborg. Där hittade vi efter åtskilligt besvär vår tältplats och gingo sen ut för att roa oss. Då kom regnet. Vi räddade oss in på en bio och såg Danny Kaye På Rivieran.

Brev från Sibylle Zenker den 7 augusti 1951.

Men dagen därpå fortsatte regnet. Vi besökte Trädgårdsföreningen, Röhrska muséet, regnet slutade ej. Vi var tvungna att ta en och sedan leta på ett rum. Hotell fanns ej att tillgå.

Vi fortsatte till Växiö, där våra cyklar väntade. Det var härligt! Vi besåg Östrabo och fortsatte sedan till Lästad säteri, Blädinge och hälsade på Wolfram Kiendl. Vi blev bjudna på middag hos förvaltare Bilsteins och hade det mycket trevligt. Dagen därpå bad i sjön Salen.

Och så startade vi på fredagen i regn och cyklade 6 mil till Ljungby, där vi bultade på hos Böhmes kl. 9 på kvällen och blevo hjärtligt mottagna. Där stannade vi på kräftsupé på lördagen och vidare ända till måndagen, då vi åter startade i ostadigt väder.
	Birgitta Böhme. (Ingick ej i Liber.)	Märta med Gulli och Kurt Böhme. (Ingick ej i Liber.)

Tältning i skogen nära Simlångsdalen. (Ingick ej i Liber.)

Och så Halmstad. Regn, regn, regn. Kalla men salta bad. Så fort vädret artade sig att bli mera stabilt bröt vi upp och kom till Båstad, där vi hade mera tur. Underbart vackert och sol. Vi besökte Norrvikens trädgårdar. Och njöt.

[Följande 3 bilder ingick ej i Liber. /SZ]

Nära Laholm.

Hemresan gick över Markaryd per järnväg och slutade med en liten camping i Tegelbacken, där vi drack kaffe och medhavda smålandsbullar på en soffa.

Höstterminen närmade sig. Morbror Henning kom ned till mormors födelsedag och hade Rolf med sig. Morbror Erik upptog i ett obevakat ögonblick morbror Hennings kommentarer till Vadstena mötets medlemsförteckning.

Då han återvände hem efter uppropet, var hans fötter de första som beträdde en spritt ny randig trasmatta i tamburen.

Erik är förtjust i lungmos i matis.

September 1951

	Trots de många sammanträdena hann morfar med filmerna: Påhittiga Johansson, Tullbom, Knock, Tro m. fl. Diamanten på Dramaten, Vasateatern, Södrans revy etc. På kyrkomötet avlämnade han ingen motion och yttrade sig inte.
	Gerd fick Heimatschein från Vilsbiburg och tyskt pass.

Oktober 1951

Så kom födelsedagen:

Han fick en aktie L. M. B, som han blev ganska nöjd åt.

När sen mammas födelsedag, 35-årsdagen närmade sig och hennes försäkring utföll, köpte Rolf och hon tillsammans Handelsbanksaktier:

Den gamle skomakaren Janson hade slutat sitt yrke och fått hr. Zetterquist till efterträdare. En dag satt Rolf gråtande vid sitt skrivbord: "Sparken, sparken, jag har fått sparken." "Jag går aldrig mer dit." Mamma tog ett par skor, som ev. kunde behöva repareras med och gick till skomakeriet: "Rolf sitter hemma och gråter han." - "Snälla Fru Zenker, kan han förlåta mig, se jag är så häftig och nervös och nu kom han in i affärn och visslade och frågade helt nonchalant, vart han skulle gå, och då for jag ut mot honom och sa: Ja, gå Du och kom aldrig mer igen. - Får han komma igen ändå, då? Han har ju varit springpojke här i snart två år? - Får! Visst får han! Be honom komma hit genast, så ska han få en 2-krona till tröst. - Ja, nu är han så ledsen, så nu vill han nog ej komma mer i dag. Men i morgon kommer han då? - Tack snälla Fru Zenker för det, jag ångrar mig så och hälsa honom så mycket.

"Ja, jag går väl tillbaka till skois i morgon då, sa Rolf, men blir det fler såna här scener, så slutar jag ändå, för det står jag inte ut med."

Vi avslutade dagen med mormor och morfar på Tullbom och fann vid hemkomsten följande brev från "skois".

Till Rolf på 10 årsdagen

Om våren min Gosse
man sätter och sår,
och väntar att hösten oss skördar skall bära.
Ju mer man sätter ju mer man får
en gång om hösten med fröjd uppskära.

Så tänk Du min gosse om läxan är svår.
Du sår för de dagar som komma och stunda.
Faller där stundom på bladet en tår
kanhända den tåren din lycka skall grunda.

Hjärtliga hälsningar

Skomakaren

Erik hade då och då skubb hos "uris", en ung urmakare vid Gubbängstorg "vars svarta hår stod så vackert mot hans vita rock."

Stefan och Rolf på teatern.

Mamma och Erik såg en dag på bio 65, 66:an och jag.

	I skolan gick terminen sin jämna gång. Stefans höga betygsstandard sjönk något. Efter musikprov blev han jämte några få uttagen att få pianolektioner gratis av sin kära "musikmaje" Engström. Rolf grundade en hobbyklubb:

Stefan ramlade baklänges från en ribbstol och slog fötterna illa i golvet. Erik längtar till den dag, då hans kamrater ska ha lärt sig läsa, så han kan skriva lappar till dom under lektionerna.

November 1951

	Gulli och Curt Böhme i Stockholm. Festligt och roligt.
	Wolfram Kiendl 1 ½ vecka i Stockholm.

Amerikabåtens undergång

Uppsats av Rolf Zenker 10 år.

Vi förflyttar oss till slutet av 1600-talet, närmare bestämt första juni 1689. Det gick som en löpeld genom Sverige, att en båt skulle till Nya Sverige. Alla ville åka med, bönder och borgare, jägare och kontorister, inte minst familjen Persson i Värmlands finnskogar. De lastade alla sina saker på sin vagn och spände sin ko för. Familjen bestod av Lars och Ester, far och mor. Båten skulle avgå från Göteborg. Det tog en månad att komma dit, så söligt som kon gick. När de väl hade kommit dit, sålde de kon och kärran och gick ombord. När de hade kommit halvvägs, stötte de på ett undervattensskär. De lyckades simmande ta sig till en hal klippa. När det hade gått tre dagar, syntes ett skepp vid horisonten men försvann igen. Nästa dag kom ett skepp till och tog upp dem. De andra passagerarna och besättningsmännen hade tagits upp i skeppet först, när de rott i väg i livbåtarna. Båten åkte vidare till Nya Sverige. - Slut.

Medan skolarbetet framskred längtade Rolf till sin nyodling i Bastuhagen och slukade alla jordbruksböcker på "biblis".

En lördagskväll i november hade Frans Tibblin i Solberga hittats död på landsvägen vid Spelbo. Vi voro hemma på begravningen.

En dag kom Tant Karin och Irmeli på besök till Stockholm. Och Irmeli lekte med Eriks alla leksaker.

Och sen kom mormor för att julhandla. Pappa och mamma höll på med teknisk översättning dag och natt. Sen kom Mutti för att vara hos pojkarna, medan pappa och mamma foro på fin invigningsmiddag i morbror Hennings nya bostad. Elsa Günther fyllde 40 år och hyllades med ett utmärkt tal av Gerd.

Erik Zenker

December 1951

Under sommarens biofärder till Östanbro kom Stefan på idén att själv tjäna pengar och bjuda på bio. Det gick genom rapshackning och det blev så mycket pengar, att han i stället bjöd mamma på Carmen på hösten framemot jul. Det var mycket vackert och roligt och vi blev så operabitna.

I skrivande stund, natten till den 22 dec. sover hela redaktionen utom springflickan.

Erik var i kväll stjärngosse och sjöng Lucia-sånger medan vi bjöd mormor på kaffe klockan ½ 23.

Morbror Erik har anlänt till Upsala från sitt ensamma rum i Luleå, för att fira julen på Jumkilsgatan. I morgon kommer pappa med fem limpor bl. a. Och på söndag Faster. Farbror Axel har åter ont i sin rygg efter sin långa sjukhustid och operation i höst och vill vara i lugn och ro. Befallningsman ligger på sjukhuset över julen. Vem ska sätta fot på granen?

Så önskar vi alla läsare en god jul och ett gott nytt år och tack för det gamla.

Red.

Far med tunnelbanan linje 18 till Gubbängen! Ni är alltid välkomna!