Januari 1931 Februari 1931 Mars 1931 April 1931 Maj 1931 Juni 1931 Juli 1931 Augusti 1931 September 1931 Oktober 1931 November 1931 December 1931 Brev från Elisabeth af Sillén till Elof af Sillén den 4 januari 1931. Elisabeth af Sillén (1863-1940) var en avlägsen släkting, stiftsjungfru, hon hade egen gård i Sigtuna. Se hennes farfar Gustaf af Sillén.
Sigtuna 4 Jan. 1931
Min aktade Frände Elof af Sillén.
Allra hjärtligast må jag yttra tacksamhet och förundran för den stora bevisade vänligheten att sända några uppsatser från en landsbygd, som är mig kärare än t. o. m. Sigtuna. Vid helgerna hemtar jag tidningar och post i facket ännu mer sällan än vanligt och föreställde mig nu att rullen var något helt annat, bråskade ej dermed eller med ett bref som igenkändes, men litteraturalstud. röjde hvarken stämpel eller afsändare. - Bilden af Enköpings kyrka lät tankarna genast vandra till den bästa vistelsen uti pepparrots-staden för mer än 33 år sedan, då Moder och jag skyndade direkt från Germanias kust och Östersjö-våg till fädrens grift efter en längre pilgrimsfärd öfver Alper intill Salernos Golf.
Och jag bläddrade i Julhäftet, träffade kyrkogafveln - grafven - Ryda - Tänkte ovillkorligen på annan person - nej se, det var slägt-namnet söderut åt Mälarn, Fränden, som bor närmare Nysätra än jag.
Hvem signaturen N. L. månde vara, är jag honom tacksam för rätta uppgifter ang. årtal, grafskrift etc; för 45 år sedan läste jag i en fornminnestidskrift felaktiga sådana. Inskriptionen är nu förgylld: man hade svärtat bokstäfverna hvarmed jag ej var nöjd, men de gjorde det i välmening anseende sig hafva erhållit hederligt för grafvens framtida skötsel, som jag tyckte vara lämpligt öfverlämna efter Mammas bortgång, när hädanefter ingen mer än jag skall dit införas. - Medaljong och skrift i ny glans har jag ej sett, men genom bref från klockarn i höst vet jag derom, han bjöd på bilskjuts från Örsundsbro, men jag vill ej begifva mig af på resa i höstmörkret.
En gång gick jag omkring i parken vid Ryda och värdinnan visade oss de sex utstrålade stigar från ett centrum samt åtskilliga grundrester från gamla byggnaden; men de underbara nu nämnda tallarna kunde locka till förnyadt besök på den dystra platsen. De gamla voro så fästade vid orten, gubben hade äfven en liten egen gård Årby, något söder om Resta, om hvilken farfar drömde att få bebygga, den såldes 49 efter farmors död, inteckningar qvarstodo till kort före pappas död 95.
Under senare år har jag varit mycket sysselsatt med genomläsandet för sista gången af G. W.s bref till sonen Gustaf i Rom 1786-93, dennes kopierade bref samt hans ganska kladdiga, voluminösa dagbok från långresan. De förstnämnda brefven måste väl äga något värde; emellanåt afbrytes det franska språket af redogörelser om kriget och riksdagarna 89 och 92. Det är förskräckligt läsa om deras enskilda olycka på Ryda Maj natten 91; sonen Carl råkade vara hemma och lyckades rädda hästarna - nästan allt annat förgicks. Det skedde, som jag läste om Enköping 1799: granngårdar och enskilde bringade hjelp in natura; rum funno de först i Torstuna prästgård, en månad hos mågen (v. Troil, å Vallhof) och sedan å Ribbingsbäck hos en Cederhjelm, som förde ett ensligt lif men prisas med all rätt för storartad gästfrihet. - Stackars farfar, som uti Rom mottog alla Jobs-poster: år 90 blef ofvannämnde broder fången, förlorade allt - men fångarna utlöstes snart; den yngre brodern Jan Georg förlorade ett öga och arm, denna sorgenyhet anlände äfven på andra vägar än genom bref, och i de italienska "avisorna" funnos ofta mest kuriösa uppgifter från kriget äfvenså ang. inre politiska förhållanden.
Jag har aldrig hört någon bestämd orsak men mordbrand misstänktes alltid. I brefven tyckes gubben tänka på sina underhafvande, talar mycket med sonen om årsväxt o. d. samt uttrycker sin stora kärlek till detta arrende, hvarpå han offrat så mycken möda. - Månne de icke voro i rätt mening mer filosofiska än nutidens menniskor o. ungefär samma bildningsgrad och samhällsställning! Deras religion var väl icke heller så djup men ofta mera sund, och framför allt fanns fosterlandskärlek utan några artificiella medel, föreningar, fester o. s. v.
Våra vetenskapsmän synas dock vara patrioter, t. ex. archeologerna. Lifligt och begripligt förtäljde N. L. om fyndrikedomarna vid Åloppe. Under bilfärd till Ribbingsbäck, dit jag många år önskat komma, passerades denna märkvärdiga plats, men klockaren, som jag bjudit med fru medfölja, tycktes antaga att uppgräfningarna voro åter igenlagda, såsom här i Sigtuna också skett med dyrbara upptäckter - från medeltiden.
Det var roligt att Nysätra prästgård nämndes, dess belägenhet syntes mig förtjusande en tidig regnmild vårdag med trädgårdssluttningen ned till den lilla obetydliga bäcken. - Man begråter försvinnandet af prästgårdarna, men af många skäl är sådant helt naturligt. - Icke äro väl alla förändringar å landsbygden lika naturliga eller nödvändiga!
Helst reser jag till Nysätra den poetiska vattenvägen, då sist i skymningen Fittja, Giresta, Gryta klockstaplar och det romantiska Salnecke afteckna sig kring de vass-fyllda åstränder. Emellanåt är jag dock tvungen fara via Upsala.
I vår hoppas jag till Axel infria mitt löfte att öfverlämna min faders historiska arbete. [De svenska näringarnas historia, finns nu hos min bror Erik. /SZ] Meningen var att låta inbinda några delar litet bättre, hvilket jag skref men glömde måhända tillägga, att ingen Stckhlmsresa skulle göras förr än ett kommande år. Nu torde sådan äga rum före den nord-vestra. Om jag ej skulle träffa Axel - kan ju hända att jag ej kommer förrän i Juni - så kan jag lemna bokpaketet till hans värdsfolk. Med det första bör jag ock sända honom dubbel tacksägelse för kort i sommar och vid årsskiftet.
Mångordandet och slägterinringar, som endast intressera mig, den sista af yngsta ättegrenen, vittna åtminstone om min djupa erkänsla för den oförmodade och vackert tänkta julhälsningen. Men julhäftet kanske tillhör någon serie och bör återställas; i framtiden kan jag få veta derom.
Ännu förlänger jag det långrandiga pratet med en säregen bön: skulle ej min försummelse vid vänliga besöket i stugan möjligen så här skriftligen kunna repareras? förr brukade visst gummorna tigga om tant-titeln.
För åtskilliga år sedan hörde jag någon anföra ett yttrande af en filolog, att namnet Sillen-sjön likasom Sela-ön härledes från gammalt ord som betyder - jag tror vadställe. Icke underligt att Silléner finnas i Verml, Upland, Norrland, då nyssnämnda platser naturligtvis varit af stor betydenhet i vårt kära fädernesland. Två gånger har jag i tidn. läst om (aldrig känt mig så högfärdig) måhända misstog jag mig, att densamma är belägen mer vesterut än vår Sillensjö. Men aldrig sågs någon förklaring på Sigtuna-å, som förenar Frustuna eller Gnesta-sjön med Sillen och Trosa-ån.
Sist måste jag tacka för det stora nöje att göra bekantskap med nyförvärfvade grannar i Enköpings-trakten. Just ett halfsekel tillbaka snurrade föräldrarna och jag bokstafligen rundt i Tanums skn, Bohuslän, kröpo och stirrade på svartnade hällar med drakskepp, sköldbeväpnade män, boskap och allehanda härligheter.
Ett kort inlägges till Elofs hustru med likaledes bästa möjliga välönskningar från Eder mycket tacksamma
Elisabeth af Sillén
Vykort från Henning Tiblin till Märta den 10 februari 1931
I dag + 5 o och vårväder. Tack emellertid för pyjamas. Det kan bli omslag igen. Jag har nu bestigit fjäll på skidor o. åkt utför hisnande branter. Vrickat vänster tumme men mår f. ö. kul. Vi resa ofta in till Åre. Träffade där grosshandlare Ragnar Frunck, som var skidchampion värre. I dag ha ca 200 man nya anlänt. Även musikkår ha vi fått. [Skrivet med grekiska bokstäver:] Hälsa Mina i Granlund.
H. T.
Vykort från Helene Zenker till Elof af Sillén den 20 maj 1931
De hjärtligaste hälsningar och lyckönskningar till födelsedagen sänder Eder Helene.
Hoppas Ni ha vackra varma helgdagar med mycket solsken.
Hälsa alla.
Brev från Henning Tiblin den 23 maj 1931
Wien den 31/5 [sic!] 1931 (Pingstafton)
Kära Ni,
Mitt hjärtliga tack för hyllningarna på 22/5. D. v. s. jag fick icke mindre än två brev från er den 21/5 och ett kort från Lene. Den 23/5 fick jag ett nytt gratulationsbrev. Det var bara den 22/5 som jag blev utan. Men då hade jag ju breven att läsa. Ja, födelsedagen firade jag under traditionella former d. v. s. inte alls. En 22 maj blomma o. en perlhyacint i ett dricksglas, låt vara litet slokörade efter resan gav mig dock lite födelsedagsstämning en miniatyr. Åt middag i bocksgarten tillsammans med Dr Odelberg-Jonsson med fru från Apelviken. Han är också här och böhlrar. Sedan gick vi på Burgtheater på kvällen o. såg Der Hauptmann in Köpenick. Sedan satt vi en stund i Rathauskeller och drack heuriger Wein. Musikanterna spelte Elvira Madigan, älvsborgsvisan etc. I dag har Odelbergs rest till Budapest. Jag vet inte vad jag skall hitta på i dag, men Pingstdagen far jag troligen till Semmering i turistbuss.
Annandan är väl knappast helgdag här hoppas jag. Ja, sedan är det snart dags att tänka på hemfärden. Jag tror inte min mage blir riktig förr än jag kommer till Göteborg. Skall bli skönt att få uppleva en nordisk vår ovanpå denna nästan för varma. - Nu hat jag varit o. tagit ett bad (å pens.)
Det är hemska saker man läser om i Sv. Dagbl. Den där Stenström tycks då vara en stor potta. Det blir som sagt vad allt tystare på börsen. Jag har för länge sen slutat läsa noteringarna. Tänker näml. inte göra några nya affärer. Det är ju tråkigt med Farbror Arvid. Men det vore ju bäst om det gick fort. [Anm. Arvid Tibblin avled den 21 maj 1931.]
Svartingen och hans gelikar ha nu rest och en del andra ha kommit i stället. Bl. a. en dansk från Fyen.
Hoppas mamma har skickat pengarna. Lene skrev att hon skulle vara i Berlin en vecka i slutet av mån. Jag skall väl meddela henne så hon kan möta vid Bahnhofen, men jag har ännu inte bestämt om jag skall resa den 27 el. 28/5. Om pengarna räcker ligger jag kanske över en natt på "Nordland", annars fortsätter jag med 10-tåget från Stettiner bahnhof. Och nu farväl för denna gång.
Henning.
Brev från Helene Zenker till Gunhild af Sillén den 21 augusti 1931
Leipzig, den 21 augusti 1931.
Käraste Tant Gunhild!
"Här komma mammas vänner små, på tå, på tå.." Jag är rysligt ledsen, att jag kan inte sjunga med det för tant till födelsedagen i år. Men jag skall tänka mycket på Er och sänder mina hjärtligaste lyckönskningar och hoppas att Tant har bara glädje och solsken i nästa året utan sorg och "Aufregung". Och så önskar jag Er en vacker, solig och rolig dag till själva födelsedagen att Ni må fira med alla bekanta i trädgården. Jag kan nästan inte förstå att jag skall inte vara med, så som i förra åren.Men även om jag hade tid att resa, skulle det ju inte ha gått för de 100 Marks skull, som vi måste betala nu här i Tyskland när vi resa utomlands. Det vore ju omöjligt.
Ja, vi ha det riktigt svårt nu i Tyskland, och vi vet inte alls hur det skall bli i vintern, tänk, så många, många arbetslösa, inga pengar, ingen kol, ingen mat. Det blir ett oerhört svårt prov för vårt folk. Och om man tänker att orsaken till detta läget äro i grund och botten bara de elaka fransmännen, så måste man ju tänka illa om de! Det finns ingen familj som inte har sorg nu i vårt fosterland. Ingen vet hur det skall bli. Så många gamla fabriker och affärer ha konkurs nu eller äro ur stånd att betala. Men varför skriver jag om det, som är ju så tråkigt och hopplöst. Jag vill hellre berätta Er lite hemifrån.
Jag är hemma nu i tre veckor och är riktigt glad för det, ty det är ju så långtråkigt att vara ensam i Dresden ibland, må Ni tro. Jag var överraskad hur frisk min far har blivit nu igen. Han kan vara ur säng nu hela dagen och går ut och promenerar med min mor till och med. Var morgon kl. ½ 6 - 7 äro dom ute, kan Ni tänka Er. Men det är den bästa stund på hela dagen, lugn, med frisk luft och utan bilar och människor. Jag undrar bara hur min mor kan tåla vid detta, hon sover rätt lite, men hon känner sig frisk ändå. Nu tänker vi mycket på vår flyttning som skall vara i mars. Kanske vi flytta till Dresden igen, som är ju mycket vackrare än Leipzig. Det är bara frågan om min far kan leva i en ny stad igen, det är ju här i Leipzig nu, var han har alla sina bekanta som komma ofta och hälsa på honom. Och eftersom hans ögon bli inte bättre, han ser rätt dåligt, är det inte så bra för honom att få så många nya intryck. Ja, det är en svår fråga.
Jag håller på och ge lektioner nu för några veckor som praktik. Det är bra att jag får göra det i Leipzig och kan bo hemma. Min bror Gerd är också hemma nu och så ha vi det ganska trevligt. Gerd har ju en motorcykel nu, men tyvärr kan han inte komma och hälsa på Er.
Jag var mycket glad över Tants sista brev och tackar så rysligt mycket. Om döden av ärkebiskop Söderblom läste vi också mycket i våra tidningar, det är verkligen en stor förlust för hela världen. Hoppas att Ni må alla bra och att jag får höra av Er igen.
Hjärtliga hälsningar till alla och allt gott för Tant av Eder Helene.
Brev från Henning Tiblin till Märta (på brevpapper "Stockholms stad, Sjukhuset S:t Erik, Fleminggatan 22")
Stockholm den 28/10 1931
Kära Märta!
Tack för senast! Här har du en depressionspresent, men vi ska väl träffas igen. Filmen hette hennes majestät Kärleken o. går på Norra Kvarn på Uplandsgatan. Välkommen. F. ö. är det så svår depression så jag måste i dag huvudstupa fara ner till Södertälje med 550 krisch enär mitt hypotek på grund av aktiefallet är för litet, men som väl är vållar det mig ingen svårighet att punga ut med det, men nog är det väl 17 att L. M. ramlat så pass.
Ja, f. ö. skiner solen från himlen den ljusblå. Så man får vara glad ändå. Hoppas ni är pigga och krya. Medföljande lektyr anser jag vara olämplig för barn och ungdom under 18 år, men Du är ju så stor o. förståndig nu så jag tror inte du lär [ta] skada till din själ. Om Erik bör läsa den, får ni själva avgöra. Träffade i går jägmästare Bergstedt o. vi kommo överens om att tillsammans bjuda Oelreichs upp. Det blir ju lite billigare för oss, som är skuldsatta över öronen. En stor olägenhet med kungl. huvudstaden är onekligen att man måste bjuda kreti och pleti, till vilken kategori dock ej räknas medlemmar av ätterna af Sillén o. Larsson-Tiblin.
Många hälsningar
o. muss, mussMorbror
Brev från Henning Tiblin till Elvira Tiblin den 30 december 1931
|
Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se |
|||
| Till Liber hemsida | |||
| Senast ändrat eller kontrollerat den 2 juni 2013. | |||