Januari 1909 Februari 1909 Mars 1909 April 1909 Maj 1909 Juni 1909 Juli 1909 Augusti 1909 September 1909 Oktober 1909 November 1909 December 1909 Brev från Kjell Bernström till Elof af Sillén den 22 januari 1909
Lagerlunda, Malmslätt den 22 Jan. 1909
Bäste Broder Elof!
Det hjärtligaste tack skall du ha för ditt så välkomna som långa och intressanta bref, jag erhöll i Julas vid min hemkomst. Hjärtligt tack därför!! Hvarför jag ej förrän nu svarar är den orsaken att jag haft ofantligt mycket att göra innan min principal Friherre Israel Lagerfelt for till riksdagen och suttit tillsammans med honom till midnatt de flesta nätterna före den 16, då han reste. Nu är jag ensam här tillsammans med Friherrinnan och de två små barnen.
Det har varit rätt lifligt här på nyåret. Den 5te var bal på Linköpings slott hos Landshöfdingen och Grefvinnan Douglas. 200 personer voro inbjudna från Östergötlands alla delar och en mycket lysande tillställning. Jag hade röd frack hvit sidenväst och svarta sidenbyxor o. dito silkesstrumpor samt skor med guldspännen på. Det var många charmanta toiletter bland damerna och balen varade till långt fram på morgonen.
Den 7de var det stor middag o. Bal hos ledamoten af Riksdagens 1:a Kam. m. m. Brukspatron o. Fru G. Ekelund å Hults slottslikt bebyggda bruk i Kolmården och det var synnerligen roligt och trefligt. Så har i samma vecka varit två stora middag här, den ena för Biskopens, Landshöfdingen m. flera, så du ser det är lifligare här än på Aspön!
Jag har ganska lagom att göra här: I dag har jag varit ute och åkt med den 76 årige gamle Baronen o. Kabinettskammarherren Gustaf Lagerfelt, som bor i stora Byggningar och som är ofantligt treflig. Annars är jag mannen som gör hvad som faller honom in. Sköter hufvudbokföringen, kassan, mejeriet, skogarna etc.
Den (omkr) 26 Febr. skall jag mönstra o. reser då upp till Högantorp på några dagar samt Stockholm. Jag har inlämnadt ansökan få fullgöra värnplikten å Kavalleriet och så vida jag ej blir Kronvrak kommer jag nog dit.
Jag hörde genom Emil Svensons [Svensljons el. Svenstjons, kanske något öknamn?] bref att Lisa gått hädan, att han blifvit välsignad med en pojke och att det varit mycket sjukt. Du har väl varit på en treflig bal å Säby kan jag förmoda och dansat m. Frök Brandt.
Det skulle vara rätt lustigt göra ett besök på Aspön någon gång, när jag får tid. Stannar nog ej längre än till hösten här och sedan kanske det blir tillfälle. Det var ju en treflig plats din broder Axel har fått. Hvad skall du göra när du slutat skolan? Du skall väl ligga i Upsala och studera något! Du får lof komma o. hälsa på mig med din båt när jag blir bosatt på Adelsö hvarest min fader köpt något mera än en tredjedel af hela ön. 6 mantal säteri Stora Stenby, hvilket jag antagligen kommer bebo några år tillsammans med min yngsta syster! Du har nog seglat förbi där någon gång.
Hj. hälsningar och ännu en gång tack för brefvet. Din tillgifne vän
Kjell Bernström
Brev från "EB" till Elof af Sillén den 30 januari 1909
 |
 |
 |
Vykort från Signe Cöster till Elof af Sillén den 22 maj 1909
Välborne Herr Elof af Sillén, Strängnäs.
Med den 24 maj 1908 [Elofs födelsedag] och dess festligheter ännu i friskt minne, sänder jag Er härmed många och hjärtliga lyckönskningar till årsdagen. Den 24 reser jag till Eskilstuna för att hälsa på Hildur Johansson. Antagligen kvista vi till Strängnäs ett slag då.
Hälsningar alla!
Signe Cöster.
Vykort från Märta af Sillén till Axel af Sillén (villa No 3, Söderköping) den 24 juni 1909
Strengnäs d. 24 juni 1909.
Kära Axel!
Här skall du få vy utav studenttåget, jag hoppas du upptäcker var Elof och jag går.
Har du fått paketet? Har du fortfarande lika trefligt??
Många hjärtliga hälsningar från oss alla igenom din tillgivna syster
Märta
Detalj av ovanstående. Jag skulle kunna tänka mig att det här är Elof, med Märta (delvis skymd) och Wendela i vänstra hörnet? /SZ Omedelbart efter studentexamen, började morfar Elof som volontär vid Kavalleriskolan i Umeå:
Brevkort från Julius till Elof den 17 el. 18 juni 1909
Strengnäs 4 timmar efter Elofs afresa.
Kära Elof!
Mamma och jag vilja, att du redan vid inträdet i din kasern skall mottaga vår helsning och våra hjärtliga välönskningar. Gud vare med dig! Skrif snart, hur du har det!
Din fader
Jul. af SillénBrev från Julius af Sillén till Elof af Sillén den 18 juni 1909
Strengnäs 18/VI 09
Kära Elof!
Allt gick så hastigt de sista dagarna du var hemma, och allt var ända till sista stunden så ovisst, att jag endast en gång och då helt kort samtalade med dig om din framtid. Jag har äfven nu varit oviss, om jag borde skrifva till dig ett bref, som hufvudsakligen kommer att inehålla förmaningar och varningar. Jag vet nämligen ganska väl, att ungdomen ej tycker särdeles om förmaning och oftast tror sig icke behöfva några varningar. Men jag har kommit till det resultatet, att jag likväl bör försöka.
Låt mig då börja med det visserligen mindre viktiga, men dock oundgängliga: det lekamliga. Jag är säker om att du behöfver mycket väl vårda din kropp, om du skall kunna med framgång bestå i det militära kallet. Visserligen har jag med glädje tyckt mig finna, att du är åtskilligt kraftigare och i synnerhet rörligare än jag var vid din ålder. Du har också fått en vida bättre uppfostran i detta afseende än jag och kanske de flesta andra. Men det oaktadt finnas anledningar till, om icke oro, så dock försiktighet. Glöm aldrig, att du visserligen blivit så väl, som under nutida lifsvillkor är möjligt, fysiskt uppfostrad, men att du i alla händelser har ett dåligt arf att dragas med. Ty både din mor och far äro i lekamligt afseende långt under medelmåttan, och du kan således icke hoppas att vara mycket stark och motståndskraftig af naturen. Och icke blott din mor och far äro bräckliga: äfven själfva släkterna, af hvilka den ena i tvåhundra, den andra i snart fyrahundra år varit "herrskap" och bokläsande folk, äro anstuckna af anlag för nervlidanden - det värsta sjukdomsslag, som kunde hemsöka en soldat. Du vet säkert, att din mormor blef vansinnig och dog genom själfmord; att Mamma haft fem syskon, af hvilka tre dogo af "allmän svaghet" i barnaåren och de två i den första ungdomen af tuberkulos. På min sida är att anteckna, att min moders enda syster dog vid några och fyrtio års ålder som obotlig morfinist; att min far hade ej mindre än tre syskon, som voro andligen förlorade: en idiot och två svagsinta; och att jag själf är svårartadt nervsjuk, vet du.
Hvarje läkare skall säga dig, att ett sådant arf gör det nödvändigt, att man väl sköter sin andliga och kroppsliga helsa. För resten vet nu för tiden icke blott läkaren utan också den stora allmänheten, att den som vill bevara den helsa, det lugn och den nervkraft, som fordras af en soldat, han måste lefva ett sedligt och rent lif - annars är han med visshet dömd till att på den banan bli en stackare eller i alla fall undermålig.
Frestelserna att glömma detta skola säkerligen ej saknas i din nuvarande omgifning. Där finnes utan tvifvel bland dina nya kamrater en hel hop tarfligt folk: pojkar med grannt namn eller pengar - eller ofta nog bara pappas kredit för en liten tid - men utan spår af gentlemanlik åskådning och militärisk respekt för äran. Detta är just den stora bristen i vår armé. Där finnes alldeles för mycken aktning för det yttre skräpet - som kan fås för pengar och som således är lättare att skaffa för en tomtjobbande svindlare och tjuf än för den nästan alltid i själfva verket fattige soldaten - och alldeles för liten respekt för det inre, det enda värdefulla, det som alltid skall bli en armés själ, nämligen äran. Inte den yttre äran naturligtvis, inte tidningsskrifvarnes och hopens bifall, utan den inre äran, som är känslan af att man icke vill och icke ens kan handla som en lump, att man in i döden skall förblifva soldat och gentleman. Men vet du, hvilken den bästa definitionen på begreppet "gentleman" är? Jo denna: "en gentleman är den, som sträfvar att åtlyda de tio budorden".
Men det är just den stora konsten att skilja mellan den äkta och den falska äran. Det är samma skillnad som mellan stolthet och högfärd. En gentleman är t. ex. för stolt att ljuga och för stolt att visa fiende ryggen, men den ömkliga skenbilden af en gentleman är för högfärdig för att icke göra af med lika mycket pengar som "de andra" - äfven om pengarna äro stulna - och för högfärdig för att icke "vara med" om allt, som de där andra göra - äfven om hvad de göra, är synd och skam. Stoltheten håller soldaten kvar på hans post, högfärden håller den svage kvar på krogen. Gifve Gud, att du måtte välja stoltheten! Du skall mycket snart finna, att ärans väg är icke blott den rätta, men också den som t. o. m. i yttre måtto för till målet - ja du skall finna att den, icke i början, men i längden är den lättaste att gå. Var för stolt för att deltaga i sådant, som är en kristen soldat ovärdigt, och för stolt att fara med humbug, lögn och bedrägeri. Säg t. ex ärligt ifrån, att du är fattig och sök icke täfla med sönerna till millionärer. I längden skall ingen tycka sämre om dig för det.
I alla händelser kan du vara förvissad om att jag menar dig väl med dessa råd, och du kan lita på att jag i lifvet tillräckligt erfarit, att de äro goda.
Skrif så fort du kan om förhållandena och om du behöfver mera pengar till utredning. Låt mig då få veta, hur du fått det ordnadt med maten. Vidare: gif mig adressen på skräddaren i Stockholm, äfven hans namn, som jag glömt.
Skulle du finna, att du icke orkar med tjänsten, så envisas icke, till dess du ådragit dig obotlig ohelsa, utan bryt hellre i tid af; och i hvarje fall tala ärligt om för mig, huru tjänsten bekommer dig.
Skrif ofta till Mamma: i regeln till henne. Men brefvet om dina ekonomiska o. s. v. förhållanden till mig. Mamma är nog ledsen och orolig.
Ett brefkort returnerade jag i går till dig och ett kortbref sände jag såsom välkomsthelsning till kasernen. Din korrekta adress är?
Mamma och Märta sända dig de hjärtligaste helsningar genom din fader
Jul. af Sillén
Biljett från Hildur Johnson till Elof i samband med studentexamen
Som Ni ser, har jag följt Ert visa råd att skicka ett par blommor ur min egen rabatt. Nog äro de välmenta, men som de ju äro i minsta laget, låter jag ett par större följa med. Att jag gratulerar både "mycke' o. länge", det är riktigt säkert. Om Ni låter föreviga Er i hvita mössan, så hoppas jag ett kort hittar vägen hit till Eskilstuna. Det är visserligen långt från Umeå och hit men det går nog ändå. Tack för sist och en hälsning från "Fru Hildur nr. 2". Min man ber om sin obekanta hälsning.
Brev från Julius till Elof den 23 juni 1909
Strengnäs 23/VI 09
Kära Elof!
Tack för brefvet, som jag alldeles nyss fick. Vi hade blifvit så oroliga för dig - du är ju också så ohyggligt långt borta - att jag måste telegrafera i går. Ditt svar lugnade och gladde oss liksom än mera ditt bref. Men bra förargligt är det med uniformen! Jag hade naturligtvis ej en aning om förhållandet, förrän jag i går fick ditt telegram. Jag skref då genast ett skarpt bref till skräddaren, hvars adress jag efter något letande fick tag i, och jag vill hoppas, att det gjort verkan, i fall han icke redan dessförinnan afsändt sakerna. Om och när de komma, så låt mig veta det, och säg mig, om de äro ordentligt gjorda åtminstone.
Jag hoppas, att du utan svårighet kan i Umeå anskaffa hvad du för öfrigt skall ha? Behöfver du mer pengar, så skrif - eller i nödfall telegrafera i god tid. Hvad har du att rida i? Kanske någon kronans mundering? Måhända kan du fortare få ett par ridbyxor gjorda i Umeå?
Att du har så många konkurrenter vid regimentet, är ju icke så uppmuntrande. Men äfven om du skulle stanna som reservofficer, så är det värdt ett år att sedan vara fri från värneplikten. Och skulle antalet vara så stort, att du icke heller blefve reservofficer, så vore det icke någon af lifvets stora olyckor. Däremot vore det en sådan, om du öfveransträngde dig och toge någon skada för ditt framtida lif. Utsätt dig icke för något dylikt!
Att maten är bra, var mycket glädjande - om det får fortfara. Blir den på något vis otillräcklig, så får du icke af missförstådd sparsamhet fara illa. Det finns alltid mat i staden Umeå.
Hvad som gjorde mig en utomordentlig glädje var, att du - och så många af dina kamrater vid regimentet - är absolutist. Jag har nog aldrig fått en gladare nyhet.
Intet har händt in rebus privatis - de rebus publicis se Strengnäs Tidning! - men huset är mycket tyst, och vi äro ej ännu vana vid att vara utan söner.
Mamma och Märta helsa hjärtl. genom din fader Jul. af Sillén
Brev från Axel af Sillén till Elof den 25 juni 1909
Söderköping d. 25. 6
Broder!
Har länge tänkt att skrifva till Dig och höra hur Du mår o. hur Du trifs med krigarlifvet? Du lär ju ha blifvit student, hörde jag någon säga. Det var ju konstigt, att Du klarade Dig.
Här nere går allting lugnt och fredligt tillväga. I går var här stor bal på Societetssalongen. Jag var där en stund och tittade på. Jag känner nu de flesta av den s. k. societeten. Någon ungdom finnes ej alls här. Ett par kamrater har jag verkligen, nämligen Sten Lindmark och hans bror. Hans mor är omgift med en kapten Cederbaum o. bor på landet strax här bredvid.
Dagarna gå lugnt och fridfullt o. man tillbringar dagen med att promenera i långsam takt på den s. k. brunnsgården.
Den 1sta Juli kommer det en mängd kadetter hit, så att då kanske det blir litet lifligare. Några unga damer finnes det egentligen ej. En sågverksägare från Norrland med två halta döttrar. Mannen lär vara millionär. Hur skall man göra?
Hur länge har Du tänkt stanna där uppe i lappmarken? Lindmark, som är sprucken volontär, måtte enligt hvad han själf berättat hafva haft ett rent helsicke. Han påstod att löjtnanterna svor, så snart de fingo se honom gå på kaserngården.
I går på midsommaraftonen var här rätt stark åska o. det regnar i dag. Jag vet inte, hvad jag skall taga mig till. Men jag får väl gå och söka upp några gynnare. Det är sorgligt att se alla människor här gå omkring på kryckor o. åka i rullstolar.
Har nu varit i kyrkan här, men då det fortsätter att regna, gick jag hem och fortsätter att skrifva bref. Klockan 2 ätes middag. Jag äter på ett pensionat. Vid samma bord som jag sitter ett herrskap från Örebro samt en stockholmspojke. - Rätt trefliga o. hyggliga människor förresten.
Du fick väl ej roddbåten såld kan jag förstå.
Få se, när vi träffas härnäst.
Nu är det absolut tomt hos mig, så att jag måste sluta i brist på någonting att skrifva om.
I alla fall hjärtliga hälsningar
från broder
AxelJag vet ej Din adress, men det går väl fram i alla fall, kan jag tro
Brev från Wendela af Sillén till Elof af Sillén den 26 juni 1909
Strengnäs d 26 Juni 09.
Kära snälla Elof!
Nu har Elof varit en hel vecka i Umeå, jag tycker det är som flera veckor. Tack för brefkort och bref, båda mycket välkomna. Tala nu om allting, var det mycket tröttsamt på tåget, åkte Elof på tredje? Sof Elof något? Jag var så rädd Elof skulle bli bestulen på sina pengar under sömnen? Jag glömde, att förmana om det.
Huru fick Elof sakerna till Stationen? Hvad gjorde E hela dagen i Stock? Hvar har E sin koffert i Kasernen? Har ej E tappat nyckeln till den? E kan väl få ha' den , att lägga sina saker och få ha' den låst? Eller har ni skåp som i Stock? Hälsade ej E på någon i Stock? Är det ej svårt att få gå upp så tidigt? Så roligt att kamraterna äro snälla och att maten är bra.
Elofs kransar och blommor hänga på en Käpp på vinden, de se nästan ut som efter en begrafning. Har E tackat alla med kort? Herr Emil var inne Midsommarafton, för att hämta Valdemar och hans fästmö. Han väntade bref ifrån Elof. Sten får så dålig mat och ligger så illa. Huru ligger Elof? Kära Elof, så rysligt med Generalen, måtte ej Elof bli General.
Om tisdag kommer Fredriksson. Här är nu 30 Grad i soln klo 3. Fru Hasselberg undrar om Elof träffat de där Herrarna. Den dagen Elof flyttade, så var det presist 19 år se'n Elof döptes och 26 år se'n det lyste 1sta gången för oss.
Jag vill nu på det allra hjärteligaste gratulera Elof på sin Namsdag om Onsdag. Och önska allt godt, hellsan framför allt. Huru är det med magen? Har Elof köpt mycket kläder se'n Elof kom upp? Skoborste? Klädsborste? Kallsonger? Försök svara på mina frågor. Har ej E ramlat af Hästen någon gång?? Hvad får Elof strax på morgonen? Har El. märkt sina nya saker? Strump.? Kallsong? Hvad heta Els Kamrater? Hvad heter hästen? Göm nu unnan brefvet, så ingen får läsa det.
Jag sade åt Linder, att ni borde skänkt Lektor Sohlberg ett af edra stora kort, det skulle nog glatt honom på hans sjukbädd, men jag vet ej om Linder gjort det, de kosta 1,79 styck. Nu adjö! för denna gång, det är så rysligt tomt efter Elof. Jag är så innerligt glad och jag har tackat Gud att Elof blifvet nykterist, måtte detta fortfara.
Ja! Gud bevare Elof för alla synder och allt ondt till själ och kropp, detta är min dagliga bön. Tänk ibland på gamla utslitna
Mamma
Märta hellsar och tackar för hellsningen och gratulerar på det varmaste. Hakon är f... och i Dresden. Pala [?] var så ledsen och missnöjd. Hur kunde Elof glömma ta afsked af Pala [?]???
Haf' Gud för ögonen och i hjärtat.
Brev från Julius af Sillén till Elof af Sillén den 29 juni 1909
Strengnäs 29/VI 09.
Kära Elof!
Tack för Ditt bref! Det gjorde mig mycket ondt att läsa, att arbetet vid skolan är så öfvermåttan tungt. Jag har ju från rätt många håll hört, att så är, t. ex. nu senast af Karl Axel Hagberg; och jag känner ju från infanteriet ett sådant fall som Bengt Urdebeck, hvilken ju är en stark pojke men som likväl vid Sörmlänningarna blef så jäktad, att han måste för onaturligt uppdrifven hjärtverksamhet lämna tjänsten - ehuru han sedan utan svårighet tog sig fram vid artilleriet. Därför är jag alldeles öfvertygad om att förfarandet vid alla dessa skolor är alldeles för strängt, hvilket vill säga, att det är opraktiskt, ty all öfveransträngning är gifvet opraktisk. Jag telegraferade, som du vet, genast efter framkomsten af ditt bref och upprepar nu skriftligen detsamma: håll icke på något villkor ut längre än du utan skada tål vid! Om du t. ex. känner hjärtklappning, sedan du lagt dig, eller smärtor i underlifvet eller dylikt, så uppsök utan dröjsmål en läkare, helst en civil läkare (ty det är icke ofta som militärläkare höra till de framstående) och låt honom undersöka dig. Och om han säger, att du bör sluta med det militära arbetet, så gör det genast. Telegrafera då efter pengar, om du behöfver sådana för att göra upp dina affärer och för hemresan. Jag skall då genast skicka sådana telegrafiskt, så att du genast kan komma i väg. Men om så skulle gå, så glöm icke att först uppvakta din regimentschef, som ju alltid varit god och tillmötesgående.
Jag hoppas, att du kunnat anskaffa - eller kan anskaffa - dina förnödenheter, fast du icke fått något från förrådet? Säg mig, huru därmed förhåller sig. För öfrigt undrar jag mycket på detta, att du icke fått ut något från förrådet. Det strider ju alldeles mot öfverste Aschæus bref till mig och förefaller ju rent ut sagdt orimligt, ty du kan ju på intet vis hjälpa, att Öfverstyrelsen utsatte studentexamen så sent. Som sagdt, jag kan omöjligen fatta detta. Jag skulle så gärna vilja skrifva och fråga öfverste Aschæu[s], huru härmed förhåller sig. Men jag har naturligtvis icke gjort det, emedan jag varit rädd för att en sådan fråga skulle kunna medföra något obehag för dig. Låt mig veta, om du önskar, att jag skall framställa någon förfrågan - naturligtvis i den mest höfliga form - om saken, eller du vill, att jag skall tiga?
Öfverhufvud skrif om jag kan göra något för dig! Jag förstår att det icke är lätt och roligt att skrifva bref, när man är uttröttad, men skrif så kort som helst, men ofta till oss. Och framför allt gör mig den tjänsten att tala vid en läkare!
Din uniform och kappa skickades från Stockholm d. 26 enligt telegram från den föga ordhållige skräddaren. Säg mig nu, om de kommit fram och sitta ordentligt, så att jag får betala dem.
Sköt äfven om ridsåren.
Skrifvet i största hast för att komma med posten. Skall skrifva mer i morgon om hur vi ha det. Mamma och Märta helsa dig på det hjärtligaste genom
Far.
Brev från Wendela till Elof den 29 juni 1909
Strengnäs d 29 juni 09.
Käraste Elof!
Tack för helsningarna i dag i Pappas bref. Stackars hjärtegrisen, det måtte vara rysligt ansträngande att rida så länge, är det 3 tim i sträck? Är det ingen läkar-undersökning. så man kan få veta om Elof kan stå ut? Äro de andra kamraterna ej också trötta???
Nu har jag telefonerat till Boden der jag köpte Kallsongerna, men de hade bara två par, som de skulle sända Elof. Men jag är alldeles säker på, att de ha' sådana i Umeå om Elof hör efter, i en sådan Militärstad? Kyrkoherden Falk har varit här i dag en liten stund. Dr. Fredriksson är nu här. Idag är så förfärligt hett 34 i soln.
Nu har jag ej tid längre, var rädd om sig och Gud hjelp Elof att ej bli' ricktigt förstörd.
beder Elofs gamla deltagande Mamma
Märta hellsar och Pappa/
Brev från Julius till Elof den 4 juli 1909
Strengnäs 4/VII 09.
Kära Elof!
Visserligen ha vi icke fått något bref från dig nu på länge, så att jag icke har något att besvara, men jag hoppas, att du gärna får några nyheter härifrån. Och till en början kan jag lyckligtvis säga, att allt står väl till och att allt är sig likt, som när du for hemifrån, med det enda undantaget att lilla kisse redan en god tid varit borta: han tillträdde sin befattning hos domprosten efter din afresa.
Vidare kan angående n:o 175 meddelas, att ingen reparation af "gossarnas rum" blir af detta år. Studentexamens sena tid för det första och det snart därefter följande besöket af Fredriksson för det andra äro orsakerna därtill. Hr Dohlütz förklarade, att, när han icke fått börja förr, så kunde han ingenting hinna i år: all hans tid och allt hans folk äro upptagna af att reparera, eller rättare sagdt ombygga, Widebecks (f. d. Engeströms) hus, som lär skaffa mycket hufvudbry och mycket arbete. Alltså lär du väl, som jag hoppas, än en gång återfinna ditt gamla "museum" i oförändradt skick.
Om jag nu skulle genomgå besättningen i 175-an en och en? Mamma och jag äro oroliga för dig och undra hur du har det; för resten är vi oss lika och dricka arsenikhaltigt järnvatten. Mamma vistas en mycket stor del af dagen på hönsgården, där hon har en liten nykläckt halftropp att exercera, och där hennes regeringsomsorgers tyngd förökats genom en fientlig invasion: två igelkottar, hvilka anses stämpla mot de späda kycklingarnas lif. Äfven jag är ovänligt sinnad mot igelkottarna, emedan de trampa ohyggliga gångar i gräset, och hyser stundom tankar på ett revolverattentat, tankar, som dock - i följd af brottslingarnas så ovanligt fördelaktiga yttre - säkerligen aldrig komma att realiseras.
Märta har hela tiden gått och väntat på en inbjudning till Lagnö. Men hittills fruktlöst. I dag har hon dock fått en tillfällig hugsvalelse. I sällskap med "Esther" (= sjuksköterskan, fröken Nyström) har hon på morgonen afrest till Flen för att återvända i natt kl. 12 allt pr extratåg. I Flen hålles i dag stor folkfest med basar, lotteri, tal, sång, förevisning af prins Vilhelm med gemål o. s. v. allt till fördel, tror jag, för ett tilltänkt sjukhem därstädes. För denna dag är Märta alltså räddad. Dock icke fullständigt. Ty dels är hon bortbjuden till gumman Lundblad, där Ulla-dagen med vanliga ceremonier firas i dag, och den bjudningen måste hon nu försaka; dels var hon bra nog trött efter det förskräckliga oväsen, som höll oss vakna i natt. Förbi vår stugas knutar gick nämligen en cykeltäflan "Mälaren rundt", och det var ett grufligt lif: "festen fortgick under den angenämaste stämning till långt efter midnatt". Bland annat helsades hvarje täflande - och de voro ej få - när han passerade en viss punkt på vår gata med någon slags signal, som med förvillande likhet påminde om brandlurens läte.
Af de sedvanliga sommargästerna har hittills endast Fredriksson varit här.
Roddbåten har blifvit ordentligt och i öfverenskommen tid betald, hvilket jag bör erkänna mig icke ha väntat. Pengarna är enligt din lapp ordentligt fördelade; dina egna insatta.
Törnvall berättade mig nyss, att han haft bref från Ekström, som redogjort för sina erfarenheter från Karlsborg. De öfverensstämde till punkt och pricka med dina - utom däri, att han äfven klagade öfver maten, hvilket du icke hittills synes ha haft anledning till. Annars nyttjade han om arbetet nästan samma ord som du: "Aldrig hade jag kunnat tro", skref han, "att människor kunde få slita och släpa så". Dessutom hade han råkat ut för "den värsta löjtnant och den värsta korporal på hela fästningen". Att Sten Wickman likaledes funnit arbetet mycket hårdt och maten synnerligen dålig, tror jag mig i förra brefvet ha berättat? Om dina öfriga kamrater har jag ingenting hört.
Bertil var i förrgår inne en stund. Han hade varit med den bataljon af Sörmlands reg.te, som bevakade zaren vid Tullgarn. [Tsar Nikolaus företog den 26-28 juni 1909 ombord å "Standart" en resa till Stockholm och Tullgarn med gemål och barn.] Äfven denna expedition hade varit ytterst mödosam. Om Bertil hade riktigt reda på förhållandena, var ett och annat ganska underligt. Enligt hans framställning hade truppen - de värnpliktiga nämligen - ännu icke gjort någon marsch med full fältvikt. Nu hade de på en gång fått marschera tre mil i glödhetta - det var den dagen 30o i skuggan - och med den fulla fältvikten. Kan det vara möjligt? Hvad skulle de egentligen med fulla vikten att göra i Tullgarns park? Också hade en orimligt stor procent af truppen blifvit liggande efter på hemvägen, och hundratals packningar, gevär och patronväskor fått läggas på trossen. Är nu allt detta riktigt, så måste jag frukta, att vederbörande stundom misstaga sig litet om de praktiska medlen?
Bertil själf hade det emellertid utmärkt. Hans kompanichef frågade sitt kompani, om det fanns någon, som ville bli hans velocipedordonnans, nämligen på egen velociped. Med den vane fältherrens snabba blick uppfattade Bertil det fördelaktiga i att åka utan packning i stället för att gå med d:o. Dessutom hade han under hela dagen endast ett ärende att uträtta, nämligen att åka in till Trosa och köpa litet kallt kött åt officerarna och framför allt sig själf. Ty med undantag af ordonnansen fick ingen hela dagen igenom lämna sin post. Parken var omringad af 600 sörmlänningar med skarpladdade gevär, och chefen för bataljonen hade dessutom en skvadron hästgardister till sitt förfogande. I själfva parken vimlade det af detektiver. Sjösidan bevakades af en svensk-rysk eskader. M. a. o. ingen fick komma för nära. Det är hemskt, att sådana åtgärder skola vara behöfliga. Men att de verkligen behöfdes, har ju mordet i Stockholm visat.
Har du någonsin en ledig stund? Jag förmodar, att om du det har, den användes till sömn? Eller vill du ha någon bok? Men jag gissar, att sådana möbler icke kunna användas däruppe? Låt oss snart få höra, hur det är med dig! Jag kan ej underlåta att ånyo upprepa min bön till dig att på inga villkor låta öfveranstränga dig och att söka en civil läkare, om det synes finnas minsta anledning därtill.
Säg mig, om du behöfver något. Får jag ej heller i dag höra något från dig, afsänder jag ett telegram: i dag söndag har du lättare att besvara det.
Hjärtligaste helsningar från hemmet genom
Far.
P. S. Gör ej som Axel i julas: narra oss icke i fråga om ditt befinnande!
Brev från Axel af Sillén till Elof af Sillén den 7 juli 1909
Söderköping d. 7/7 09
Kära Elof!
Har i dag fått ditt bref o. tackar där. Men hvad i all världen är det åt Dig. Du låter ju som en gråtmild mamsell. Det var ju tråkigt, att Du skulle få det så svårt. Nog förstod jag, att det skulle bli annat än att gå på Lagnö, men inte att detta skulle bli så svårt. Du skall se, att det blir snart bättre, när du får vara med en tid. Jag vet själf, hur det var på Kusta, när jag kom dit först. Jag tänkte många gånger skrifva hem och bedja att få sluta, men det blef så småningom bättre.
Låt inte skallen hänga, utan sätt upp den o. se fräck ut, så går det bättre.
Det var roligt, att Du träffat Ekdahl. Han var väldigt hygglig mot mig. Hälsa honom så mycket så är Du hygglig.
Jag har nu blott 2 veckor kvar här i Söderköping och sedan kommer jag väl antagligen till Ekvall igen, kan jag tro, men vet ej säkert.
Engeström kanske kommer hit i veckan o. stannar ett par veckor. Det vore ganska roligt, om han ville komma hit förresten.
Hemma må de bra. Hade bref från Pappa härom dagen. Ingenting händer, som väl är förresten.
Du skrifver, att Du vill gråta, och det kan du ju göra, bara Du inte gör det, så att någon af befälet ser det. Jag tror förresten inte att det lönar sig så mycket.
Har ej något att berätta o. slutar därför. Med många hälsningar från
din bror
AxelGråt för farao inte, när du läser dessa rader.
Brev från Emil och Hildur Swensson till Elof den 11 juli 1909
BRÖDERNA SWENSSON
ALLM. TEL. 3 RIKSTEL. 3Emils handstil:
Bäste vän!
Hjärtligt tack för hågkomsten af oss medelst brefvet. Grundtonen i detsamma var kanske väl mycket pessimistisk. Inte får man se det mörkt när man efter en väl klarad studentexamen träder ut i lifvet för att börja en dust med detsamma. Det kan ju hända att utsikterna till befordran i Hans Majestäts kungl. gloriösa armé äro minimala, o. hvad mer med det, slipper man värnpligten så är mycket vunnet. Svenska jordbruket behöfver kraftiga armar, men svenska armén behöfver också präktiga karaktärer såsom, ja gissa?.. Så det vore ändå synd om ---- [sic]. Detta om detta.
Det är nog gassigt med balansridningen nu om dagarne, man blir flådd lite hvarstans. För att få det läkt är bästa sättet att nöta så länge på det att så man blir just som garfvad. Nog är det i alla fall bra att kunna rida förut när man ska börja på allvar det tycker nog Hr. Elof också tänker jag, men har man kamrater som från barndomen äro vana hästkarlar så känner man sig nog enkel. Men kan man bara plugga bra i det teoretiska o. får bra betyg, det är visst det enda som gäller nu för tiden.
Jag är invalid för tillfället, går på krycka o. käpp till följd af en svår vrickning i högra fotleden. Jag ska ha benet gipsat i 3 veckor, få se hur det blir sedan om jag kan gå. Nog möjligt det blir men för framtiden.
Vi hade en ganska treflig midsommar, jag hemtade Måns o. Helga i Strengnäs på qvällen o. på hemvägen tog vi in i Klockargården hos syster Hilma der vi åto qväll o. senare på natten dracks kaffe i trädgården. Kommo hem vid 4 tiden på morg.
För öfrigt är det ofta kafferep här mellan Lagnö o. Hautas [el. Hantas] bostad. Min syster saknar mycket Hr. Elof o. båten. Tänk om vi kunnat vara tillsammans denna sommar också. Hvad lifvat. Nog går jag på krycka, men nog kunde jag legat i segelbåten o. skjutit doppingar.
Nu måste jag lemna pennan till min sämre hälft. Hej så länge. Emil.
Hildurs handstil:
Allas vår kära Elof!
Tack för sist, det var en härlig o. treflig dag; måtte Elofs lif o. krigarbana bli lika ljus o. klar som den dagen, det önskar gamla tant Hildur! Det är riktigt tomt efter Elof i sommar, när man går nedåt sjön o. känner lukten i vindarna från sjön o. åter alltid slutrefrängen: Ack om man hade Elof i båten här, så skulle vi segla! Men det hör till önskningarna endast! Kommer Elof ihåg förra sommaren, då vi seglade med Hilma o. Skyttarna o. deras smågräl se'n? Det fortsätter i år också förstås, nerverna å ena sidan och förmaningarna å andra äro ju litet besvärliga!
I prestg. ha de tre läsgossar o. två hushållsfröknar inackorderade. "Reflexioner" göra sig själfva. Viberg annonserar fortfarande sin ankomst o. förlofvning till i Aug., få se huru det går. Här är härligt o. varmt om dagarna, de äro som bäst i farten med höet, det är en skön tid men nog var det svettigt att hålla på med det, eller hur? Men så smakade också 11 kaffet kl. 12.
Det var bra gjordt af Elof att låta bli rök o. dryckjom! Är det flera än Elof, som voro så förståndiga? Måtte det nu bara bli Elof som blir en af de två lyckliga vid regementet, o. äfven om inte, så är ju ej tiden förspilld.
Barnen krya, gudsonen trind som en rofva i ansiktet o. för öfrigt som en fläsk-korf!
Många, många hälsningar från oss alla. Låt oss höra från Elof o. glöm ej bort vännerna på Lagnöö.
Elofs tillgifna Hildur Swensson.
Brevkort från Julius till Elof den 11 juli 1909
Strengnäs 11/VII 09
Kära Elof!
Bara ett par ord med anledning af ditt sista bref till Mamma.
1) Den tilltänkta färden till Abisko måste du deltaga i, och jag hoppas och önskar, att den måtte bli angenäm för dig och er alla. Men låt mig i tid få veta, när du behöfver pengar.
2) Har i ditt rum funnit en bok - Molls Mekanik - med Artur Kempes namn. Det är väl hans bok, så att jag skall lämna igen den åt honom?
Hjärtliga helsningar gn. din fader.
J. af S.
Brev från Julius till Elof den 14 juli 1909
Strengnäs 14/VII 1909
Kära Elof!
Tack för brefvet, som alldeles nyss kom! Högeligen glädjande, att du synes finna tjänsten drägligare och lättare än i början, och att du är frisk.
Jag törs inte sända dig pengar på posten: du skrifver, att utflykten till Abisko redan i denna vecka skulle ega rum, men ett bref eller postanvisning, som sändes härifrån i dag, kommer först på fredags eftermiddag i dina händer. Då jag nu ej vet, hvilken dag ni skulle ge er af, anser jag mig böra telegrafiskt skicka pengarna, så att du har dem redan denna förmiddag. Behöfver du mer för andra behof, så låt mig i tid veta det.
Dina uniformer kostade hos hr Werngren 344,50. Af detta belopp afdrog han intet, och jag gjorde icke heller några anspråk därpå. Däremot upptog han det där paradskärpet - som du trodde dig få såsom skänk - till 4,50.
Om du träffar dem, och det går för en simpel rekryt, ber jag dig helsa Trafvenfelt och Wernstedt.
Axel kommer hem om en vecka. Mamma och Märta må bra och helsa dig hjärtligen genom din fader
Jul. af Sillén
Brev från Wendela till Elof den 17 juli 1909
Strengnäs d 17 Juli 09.
Käraste Elof!
Först har jag att tacka för ett bref, ehuru jag tror det var bara hälften. Det började då ej med kära M-a eller dylikt, utan genast med en beskrifning af eder matordning. Har jag ej rätt att Elof glömt lägga in den 1sta delen af brefvet? Det var emellertid mycket välkommet. Maten tycks ju vara alldeles utmärkt.
Mina frågor har jag nog ej ännu fått besvarade. Nu vill jag ändteligen veta, om Elof fick några Kallsonger ifrån Stock pris 10 Kr? Har Elof märkt dem? Kära Elof, som ridet ikull, tänk om vi skulle få samma underrättelse som Fru Kjällman. Det var ju en sorglig händelse, hjärnan rann ut igenom ögonen. Jag är allt så orolig öfver Elof. Nu ber jag Elof var ej onödigt oförvägen.
Om Thorsdag hoppas vi att få hem Axel frisk och glad. Märta och jag ha' varit på en utfärd med "Express" kl ½ 8 en afton till Hesselbyholm, vi voro närmare 100 personer, åto supé om bord. Kommo hem kl 11, det vill säga jag, Märta skulle ovillkorligt med ut igen på Ulfhälls-fjärden till 12. Öfverste Leksell och Lilljhagen voro tillställare. Det var en härlig afton. Nu har räfven tagit en stor Kalkon för Leksell, han bet af ståltrådsgallret. En Get har strypet sig. Så de har ju rätt mycket olycka. Märta och jag var hos dem en dag och besåg både utan och innan. De ha' ett stort Ekskåp, som varit Magnus Stenbocks. En Klocka som var elektiskt gång, som drogs upp vart tredje år m. m. De hade 20 Kallkoner och en 60 Höns samt 15 Ank. Det var ju sorgeligt, att Lektor Sohlberg ej kunde räddas. Frun skall nu hyra 2 rum och kök här. Så är det när mannen går bort.
Huru tyckte Elof om sina porträtt? Har Elof gett sina skolkamrater? Nu kommer Carl Edvard snart hem. Jag tror ej han tagit någon examen. Sten är visst ganska ansträngd. Väl att Elof tycker det är litet lindrigare. Hvad heta de som bo i samma rum som Elof? Äro de hyggliga? Abraham finner sig bra här, han har sändt hem sina afgångsstipendier. Det var en gräsligt dyr resa ni skola göra. Det kan ni väl ej få göra ofta. Nu skall Elof skrifva snart, så jag får höra huru det var med brefvet?
Pappa och Märta hellsa varmt. Gud bevare Elof för allt ondt beder Elofs gamla
Mamma
Elof skulle ha skrifvet till vår bröllopsdag , vi voro hos Nordströms på caffe. Det sägs att Pelle Kållap köpt en båt. Brefbäraren tycktes vara så rådlös att det ej fans mer än en åra (så jag gaf honom 1 Kr). Huru är det med ridsåren??? Har Elof en elak Häst??
Brev från Carl-Axel [troligen Hagberg] till Elof den 17 juli 1909
Gröngatan 23. Östersund d. 17.7.09
Kära Elof!
Jag måste skrifva till dig för att höra hur du har det.
Först får jag på det hjärtligaste gratulera dig till din studentexamen. Sen vill jag höra hur du trifs, & hvad du har för kamrater, tjänstgöring etc. Skrif snart & berätta.
Här har jag det mycket bra. Jag bor & äter ute i staden, hvilket ju är en stor fördel. Min tjänstgöring börjar kl. 7 fm med riktöfningar med kanoner till kl. 8. Därefter äter jag frukost till 9, hvarefter vidtager kanonexercis & körning till 2.30. Middag 2.30 - 4. Efter dagens enda tjänstgöring är rykt mellan 4 - 5.30. Jag är nu andrekonstapels [sic] men gör förstekonstapels tjänst. Under körningen har jag ett spann att instruera & under rykten är jag ensamt befäl på troppen. Vid all annan tjänstgöring är jag också instruktör. Jag har hyggliga officerare & det är bra på allt sätt. Utom tjänsten är det litet tråkigt, ty jag känner ju ingen i staden, men det går väl öfver.
Nu skall det bli roligt att höra litet från dig också. Skrif snart till din vän
Carl-Axel.
Brev från Julius till Elof den 18 juli 1909
Strengnäs 18/VII 09
Kära Elof!
Tack för brefkortet, nyss mottaget! Du säger däri icke direkt, om du fått en telegrafisk postanvisning på 100 kr. Du har väl fått den? Jag sluter detta indirekt däraf, att du har så pass mycket pengar i behåll?
Det var ju ledsamt, att Abiskofärden måste inställas. Men jag kan icke underlåta att gilla general Wikanders åtgärd. Han fruktade säkert, att en dylik lustresa skulle bli föremål för obehagliga tidningsartiklar, där volontärernas lif skulle framställas som en enda oafbruten rad af nöjen och festligheter - allt på statens bekostnad - hvarvid dystra jämförelser med de arma värnpliktiges fruktansvärda lidanden ej skulle fattas. Alltså, generalen tycks mig vara en vis man. Hvad är han för resten general öfver?
Har träffat fru Abraham, som sade mig, att hennes son hade det bra och var nöjd på Karlsborg.
Axel kommer hem i denna vecka.
Mamma och Märta helsar hjärtligen genom din fader
Jul. af Sillén
Brevkort från Julius till Elof den 23 juli 1909
Strengnäs 23/VII 09
Kära Elof!
Mycket glad att af ditt bref till Mamma se, att du trifves allt bättre.
Glöm icke att göra visit hos fru Hasselbergs vänner och tacka för middagsbjudningen. Annars bli de förargade - och fru Hasselberg till på köpet.
Axel är nu hemkommen och förenar sina helsningar med Mammas och Märtas.
Din fader Jul. af S.Brev från Signe Kantzow till Elof af Sillén den 25 juli 1909 (Signe f. 1889)
Strengnäs den 25:7. 09.
Bästa Elof!
Ett hjärtligt tack för brefvet och kortet. Det var hyggligt att skicka mig det. Jag har inget nu, men du skall få ett framdeles, jag kanske tar till Jul.
Jag är nu här i Strengnäs och håller på i skolköket, det är roligt och lärorikt. Vi ha ju haft rätt mycket för oss sedan vi skildes bland annat förlofvat bort Nils med Carin Fock, det var den långa flickan som var hemma med mig i Pingstas. Hon är mycket söt och treflig. Så hafva vi varit Vera och jag i Östergötland och gingo så därifrån till Flen, hvarifrån vi togo tåg till Strengnäs. På Engelsberg i Norra Wästmanland har jag också varit några dagar, så vi ha flackat rätt mycket, men nu skall jag bli här hela Augusti.
Lily och Majs konfirmation blir om lördag, tänk att det är fyra år sedan vi gingo fram.
Din bror Axel har jag sett i dag, så han tycks vara hemma. Det är ju inte underligt, att du icke är så van att rida, ty här i Strengnäs finns ju intet tillfälle. Namnen på dina kamrater känner jag ju till, men jag känner nog ingen af dem. Med Karl Bernadottes syster Maria har jag varit klasskamrat och varit många gånger i deras hem i Stockholm, den tiden. Han känner Lilliehöök's tror jag.
Mycken framgång, mycket arbete och lycka önskar jag dig hjärtligt.
Signe Kantzow.
Brev från Julius af Sillén till Elof af Sillén den 6 augusti 1909
Strengnäs 6/VIII 09
Kära Elof!
Tack för ett brefkort och ett bref. Detta senare har gjort mig stor glädje. Jag ser ju däraf, att du sköter dig väl och som en gentleman, och intet kan bereda mig en större glädje. Mycket uppmuntrande för den, som i likhet med mig har en tämligen pessimistisk uppfattning af nutid och den närmaste framtiden - mycket uppmuntrande var det att läsa, att du icke af förmän och kamrater haft något obehag af din absolutism. Jag hoppades visserligen, att så skulle vara fallet, men ansåg likväl möjligt, att särskilt vid kavalleriet - som förmodligen bevarat mer än de öfriga vapnen af förgångna tiders förtjänster - också mera af de forna felen skulle vara i behåll. Att det icke är så, synes mig hoppgifvande.
Hvad beträffar din tjänstgöring och dina utsikter, har jag nog intet att säga, som jag icke sagt förut, och som icke du vet lika bra som jag - och i vissa ting bättre än jag.
Du vet för det första, att den underlägsenhet i ridningen, som ännu så länge vidlåder dig - och som vi ju båda på förhand visste var oundviklig - med tiden alltjämnt minskas, och att du mycket väl ett år härefter kan vara en utmärkt ryttare. Nämligen om du aktar dig för all öfveransträngning. Om den saken har jag så ofta skrifvit, att jag nästan är rädd att ånyo återkomma till det ämnet, ty jag vet, att det ständiga förmanandet kan verka raka motsatsen af hvad man åsyftar. Men jag kan icke underlåta att än en gång be dig gifva noga akt på att du icke genom öfveransträngning äfventyrar helsan och därmed hela framtiden. Låt icke sådana symptom som hjärtklappning (särskildt sedan du lagt dig om kvällarna), smärtor i underlifvet, ett doft. nästan omärkligt tryck öfver bröstet eller i nacken, framför allt en allmän förnimmelse af nedstämdhet och beklämning - en förnimmelse, som ofta antyder en öfveransträngning af det centrala nervsystemet - låt, säger jag, icke sådana symptom gå obeaktade förbi, utan tala i sådant fall med en kunnig läkare. Det är ingen ära och ingen plikt att i dylika ting trotsa. Öfvermod är icke mod. Det är en sats, hvars sanning man i våra oroliga tider får se bevisad: jag känner icke riktigt igen somliga af mina bekanta under dessa dagar, då möjligheten att nödgas använda vapen är litet större än under vanliga tider. Men om den saken längre fram; nu talar jag om dig och dina förhållanden.
Du vet nog, att det icke skulle göra mig, och, som jag tror, icke heller Mamma, någon sorg, om du icke lyckades bli officer på stat. Icke annat än för din egen skull: för det fall således att du själf skulle känna smärta däröfver. Annars, om du själf vore lika nöjd, kan jag ju gärna säga rent ut, hvad du säkert i alla fall anar, nämligen att jag nästan skulle anse det som en lycka, om du finge nöja dig med att bli reservlöjtnant, och äfven detta endast för den utomordentliga förmånen att bli fri från beväringsexercisen, som med sina tre års afbrutna verksamhet bereder så många svårigheter. Alltså: vi här hemma bli icke ledsna, huru det än går för dig, om du blott får behålla helsa och krafter.
Litet om strejken skulle jag väl också säga. Här i Strengnäs äro verkningarna hittills mycket obetydliga. Ett par smärre arbetsinställelser ha egt rum vid byggen, men, sedan arbetarna gått och dragit benen efter sig ett par dagar, ha de börjat arbeta igen. De finna sysslolösheten tråkig, då de icke kunna få köpa rusdrycker - t. o. m. öl får ej mera säljas. Af ångbåtarna ha Köpings- och Eskilstunabåtarna samt Express måst stoppa af det giltiga skäl, att besättningarna gått sin väg. Man antar för öfvrigt, att de återstående skola ge sig i dag eller i morgon. Hur det går med järnvägen, vet jag icke. I förrgår, första strejkdagen, vågade icke herren till Näsbyholm köra in mjölk till staden efter ett socialistmöte i Fogdö, men i går kom mjölken på vanlig tid. I går hölls möte i Aspö för att förmå folket att sluta med skördearbetet, med hvilket resultat, känner jag icke. I en bod i staden kom i går en medborgare in och anbefallde i "styrelsens" namn bodens stängning. "Alla bodar ska stängas", sade han, "annars rifver vi ned hvar enda kåk i den här hålan." Då han emellertid hotades med utkastning, aflägsnade han sig. - En natt ha några frihetsvänner förstört pumpen vid ångbåtsbron.
Detta är, såvidt jag vet, allt. Det är ju rätt beskedligt. Naturligtvis kan det bli värre. Jag har likväl icke ännu sett alltför många fula fiskar stryka omkring här, fastän naturligtvis flera än under vanliga förhållanden. Lyckligtvis äro Mamma och Märta ej det minsta rädda. Men jag tror mig ha funnit, att icke alla människor äro i denna sinnesförfattning.
Märta och Axel reste i onsdags till Lagnö och ämna komma åter i morgon, lördag. Jag såg, då jag följde dem ned till båten (de foro med Tynnelsö till Botholm) att äfven kantor Jonson var ombord. Han var här inne för några dagar sedan och språkade. Filosofen Schelling är nu den oftast citerade; han synes ha lämnat Kant. I dag komma Selma Barkén med Greta hit, om tåget går, ty båtarna ha, som jag sagt, stoppat.
Ebbe väntas också hit, men alla reseprojekt äro tills vidare osäkra.
Evy är hemkommen. Likaså Karl-Edvard. Ruth väntas. Sten lär ha råkat ut för några kitsliga kamrater vid "Bockarna".
Mamma mår som vanligt. Hon helsar dig på det allra hjärtligaste genom din fader
Jul. af Sillén
Brev från Axel af Sillén till Elof af Sillén den 14 augusti 1909
Strengnäs d. 14. 8. 09
Kära Elof.
Har nyss sett ditt bref till Pappa, där Du ber att få sluta. Det förefaller mig mycket besynnerligt, då Du samtidigt skrifver att Du har utsikter att kunna bli aktiv officer. Jag kan ej föreställa mig annat än att det måste ha' hänt någonting, ty att det är tråkigt lär väl knappast vara något skäl att sluta för. I alla yrken lär det väl inte finnas något, där det är uteslutande roligt.
I alla händelser förefaller det mig rysligt märkvärdigt, att Du inte försöker bli reservist, då Du hunnit så långt och redan offrat så pass mycket pengar. Rent ekonomiskt sedt ät det ju nu mycket fördelaktigare att blifva reservist än att sluta och sedan ha 3 år förstörda för en tid framåt. Jag vill alltså absolut råda Dig att försöka bli reservist. Jag är säker på att Du inte kommer att ångra det.
En annan sak är att Pappa tycks hafva blifvit mycket nedslagen öfver att Du inte har energie att hålla ut. Han kommer antagligen att skrifva och säga, att Du får sluta om Du vill, men jag tycker, att Du borde visa honom att Du kan hålla ut och bli reservist åtminstone. Att liksom jag nu gör gå här hemma i Strengnäs och vänta på att Du skall få någon plats, det kommer nog inte att bli så roligt.
Uppriktigt sagt så förstår jag, liksom jag hörde Pappa säga, inte alls ditt bref. Du bör naturligtvis i alla händelser hålla på så länge, så att Du slipper göra ett rekrytmöte på 9 månader. Tänk på det.
Jag vet inte hvad Pappa skrifver till Dig, men jag skulle nästan bara för hans skull vilja bedja Dig att fortsättatills vidare. Du skrifver att de andra intressera sig för kapplöpningshästar, men inte måtte väl en officers yrke bero på, om han intresserar sig för kapplöpningshästar eller ej. Det måtte väl vara en bisak.
Pappa har nu återigen varit nere hos mig, och är förfärligt ledsen och orolig. Försök att hålla ut för hans skull.
Tänk Dig förresten, att komma ut nu som landtbrukselev. Det blir nog inte så roligt att gå ihop med drängarna eller att sätta sig och mjölka ihop med en massa käringar, för att efter ett par år stiga till klibokhållare och få väga ut mjöl och säd åt statkarlarna och vara springpojke åt alla.
Hjärtliga hälsningar från Din bror
Axel
Hoppas att Du försöker hålla ut, så att alla gummor här i staden slipper att säga, att så där gick det.
Brev från Julius till Elof den 14 augusti 1909
Strengnäs 14 aug. 09.
Kära Elof!
Ditt bref har gjort mig mycket bekymrad. Jag vill emellertid börja med att säga, att jag icke skall lägga något hinder i vägen för din önskan att få sluta. Framhärdar du efter läsningen af detta bref i denna önskan, så skall jag icke motsätta mig den.
Men jag vill dock bedja dig betänka, att, om du fortsätter och blir reservofficer, du därmed är befriad från värnplikten, som annars återkommer under tre år efter hvarandra. Betänk också obehaget för dig att komma hem med oförrättadt ärende.
Och än en sak: har du icke något annat skäl för din önskan än den du anfört i ditt bref? Och är du viss i ditt sinne på att du vill bli landtbrukare? Du förstår nog, att ditt lif som landtbrukare icke blir så lindrigt, som det måhända kan synas af dina sommarvistelser på Lagnö?
Du måste naturligtvis i sådant fall taga plats på någon gård, där du verkligen får gå med i allt arbete.
Har du nu allvarligt besinnat allt detta och likväl står fast i ditt beslut, så vill jag, som jag redan sagt, icke hindra detta beslut. I sådant fall råder jag dig emellertid att stå kvar i tjänsten, till dess jag hinner skaffa dig en elevplats. Det är nämligen bäst och angenämast för dig att så fort ske kan komma ut i ditt nya yrke och slippa att gå här i staden.
Jag ber dig således genast skrifva till mig, till hvilket beslut du efter mogen ompröfvning kommit. Likaså att meddela mig, om jag skall skrifva något intyg om att du har målsmans tillstånd att lämna tjänsten. Ty naturligtvis bör du, om du skall sluta, göra det med iakttagande af alla lagliga former.
Hinner ej mer före posten. Mera sedan.
Mamma och syskonen sända dig hjärtligaste helsningar genom din fader
Jul. af Sillén
Brev från Julius till Elof den 15 augusti 1909
Strengnäs 15 aug. 09
Kära Elof!
Äfven i dag vill jag säga dig, och litet utförligare, mina tankar om din plan att redan nu lämna skolan. För det första ber jag dig uppriktigt säga mig, om du möjligen har något annat skäl att önska sluta än det, som du i ditt bref anfört? Om så är, så säg mig det, hvad det än må vara: det är utan tvifvel bäst och lyckligast. Som jag redan i går skref, och som du nog redan förut vet - ty du vet säkert, att jag vill ditt bästa och att jag äfven önskar, om möjligt är, bespara dig alla lidanden och svårigheter - så skall jag icke lägga något hinder i vägen för din önskan, om du framhärdar i den. Men, som jag också skref, jag ber dig väl betänka hvad du gör, så att du icke får ångra dig! Såvidt jag rätt förstått dig, har du icke kommit i några svårigheter med befäl eller kamrater? Ej heller vet jag, att någonting annat inträffat, som kunde göra det för dig önskvärdt att redan nu afgå? Du säger, att du tror dig ej passa till officer och ej finner dig väl med yrket. Är nu detta verkligen det enda skälet? Jag ber dig på det bevekligaste säga mig, om det finnes något annat? Du vet ju, att du hos mig skall finna medkänsla för dig och åstundan att vara dig till hjälp, och att du kan säga mig allt?
Men låt oss nu antaga, att ditt enda skäl är det nyss nämnda: att du icke känner dig lämpad och icke hågad för officersbanan. I sådant fall bör du noga betänka hvad du gör. Att du icke vill bli officer, det är något för mig uteslutande glädjande. Du minns nog, att jag många gånger sagt, att jag helst såge, att du icke blefve aktiv officer - fastän du måhända icke var så viss på att det var mitt hjärtas mening. Det var det emellertid, och är ännu. Jag hyser den åsikten, att, såsom det svenska samhällets utveckling nu synes gestalta sig, det är ett mindre lyckligt val af yrke att bli officer. Jag gläder mig således åt att du slår det ur hågen.
Men det är icke härom det är fråga utan om att undgå värnpliktens för en yngling i din ställning så oerhört tryckande börda. Du vet ju, att, om du nu slutar, så har du att åren 1911, 12, 13 ånyo stickas in i kasernen, utstå alla vedervärdigheter där och dessutom på det svåraste sätt hindras och afbrytas i ditt yrke. Detta undviker du, om du blir reservofficer - i hvilket fall du genast kan taga afsked. I sådant fall skulle du ju reda år 1910 vara fri från alla samhällets militäriska anspråk på dig.
Låt oss nu antaga, att du hölle ut till i vår, men då icke blefve reservofficer. Äfven detta blefve för din fratida bana förmånligare än att nu sluta. Ty, som du mycket riktigt säger, då sluppe du rekrytskolan (vid kavalleriet för den gemene soldaten öfver nio månader) och hade blott de båda hästöfningarna kvar (hvardera 6 veckor) hvilka öfningar för dig skulle infalla åren 1912 och 13, just de år, då du kunde vara färdig att inträda vid Ultuna (där terminen börjar 1 nov. och således icke afbrytes af den i oktober slutande krigstjänsten).
Alltså: hur jag än ser saken, kan jag icke förstå annat än att du gör oklokt i att sluta nu.
Allt under förutsättning, att du icke har andra skäl för din önskan? Och än en gång ber jag dig för Guds skull, att du icke må lämna mig i okunnighet om något, som hör till denna sak! Det må vara något af lekamlig eller af andlig art, som trycker dig, säg det utan förbehåll åt mig, därom beder jag dig än en gång i Guds namn.
Men om du icke har något annat för mig okändt skäl - eller icke vill yppa det för mig - så skall jag likväl icke lägga något hinder i din väg. Jag skall göra hvad som behöfves för att du skall få komma därifrån. Men du måste säga mig, hvilka åtgärder jag har att vidtaga. Skrif genast till mig härom. Skrif då också, om du behöfver pengar för din resa o. s. v.
Gud vare med digi allt, i råd och dåd; Han hjälpe dig att fatta ditt beslut och att oförbehållsamt säga mig allt.
Mamma och syskonen helsa dig på det hjärtligaste genom din ständigt på dig tänkande fader
Jul. af Sillén
Brevkort från Julius till Elof den 21 augusti 1909
Strengnäs 21/VIII 09
Kära Elof!
Tack för ditt bref! Jag har göromål för den nyss började skolan, som hindra mig att svara förr än i morgon. Men redan nu vill jag säga, dels att jag blef mycket glad öfver ditt bref - ehuru jag nog inser, att du kan ha tråkigt - dels att jag alltid vidhåller hvad jag sagt, nämligen att du själf må afgöra, huru länge du stannar däruppe. I hvarje fall är jag lycklig öfver att du uppför dig som en gentleman.
Helsningar gm din fader J. af S.
Brev från Julius till Elof den 23 augusti 1909
Strengnäs 23/VIII 09
Kära Elof!
Som jag i mitt sista korta meddelande sade, gladde jag mig mycket öfver ditt bref. Icke därför att du beslutat att framhärda ännu så länge däruppe, utan därför att du manligen bär vedervärdigheterna. Hvad nu dessa vedervärdigheter angår, så är jag lycklig i den öfvertygelsen, att de skola bli mindre kännbara med tiden. Jag tror icke, att skillnaden mellan din och dina kamraters ridkonst skall förblifva så stor, som den nu synes dig vara. Sannolikt är den redan bu mindre, än du själf finner den vara? - Och det obehag du af oförståndiga ynglingar kan få utstå därför att du uppför dig som en man - ty manligt är det otvifvelaktigt att våga hålla sig fri från skadliga ovanor eller rentaf laster - detta obehag är också öfvergående, och den som häröfver kommer att känna ånger och leda, blir icke du, utan i stället enhvar, som tror, att låga nöjen och utsväfningar höra till en soldats och en kristen gentlemans plikter.
Men för två ting är jag orolig. Det första är, att du skall kunna förtaga och öfveranstränga dig genom bemödanden att så fort som möjligt upphinna kamraterna som ryttare. Jag ber dig undvika detta. - Det andra skälet till oro är, att du skulle kunna bli så utledsen vid de andras dumma grin, att du tänkte så här: "det är kanske bäst att tjuta med ulfvarna" - och tyckte, att det måhända vore skäl att "göra som alla andra" och deltaga i för kropp och själ skadliga utsväfningar för att bli riktigt populär och få vara i fred.
Därför säger jag åter det som jag sade från första början, nämligen detta: närhelst du själf bestämdt önskar sluta, så står det dig fritt; jag skall icke lägga det minsta hinder i din väg. Och jag tillägger nu: blir ställningen för dig sådan, att din kropps eller din själs helsa löper fara - genom lekamlig öfveransträngning eller genom omgifningens frestelser - så ber jag dig för Guds skull genast sluta. Du skall i sådant fall aldrig af oss, dina föräldrar, höra eller se något tecken till missnöje; alldeles tvärtom.
Men om ingendera faran förefinnes, så vill jag hoppas och tro, att du handlar för din framtid klokt genom ditt beslut att fortsätta. Kan du oskadad komma fram till reservofficer, så skall du helt visst finna dig synnerligen lycklig att vara fri från hela krigsväsen. Och blir du sedan landtman, kommer du utan tvifvel att få betydligt gagn och nöje af såväl din ridkonst som din häst- och stallkännedom.
Men än en gång måste jag säga det: betrakta dig såsom oförhindrad att sluta, när du önskar, och tjäna icke en dag längre än du utan skada af något slag kan göra det! Och låt mig, så ofta du kan, få någon rad från dig - helst till Mamma, om det icke är något särskildt. Är det däremot något ledsamt, så skrif till mig. Men skicka snart ett par rader till Mamma!
Jag undrar, om det är något uppehåll mellan skolorna, och om du skulle kunna hinna fara hem då? Jag har från Törnwalls hört, att Ekström skulle komma hit på ett par dagar. Kunde ej äfven du få komma hem då? Eller är det för lång väg till Umeå?
Om du icke kan få komma själf, kunde du skicka oss din fotografi. Om du kan få tid därtill, ber jag dig gå till en fotograf och låta afbilda dig och skicka ett porträtt af dig i uniform till Mamma på hennes födelsedag den 7 september. Det går nog att medhinna till dess.
Om torsdag reser Axel till Stockholm för att följande dag inställa sig vid regimentet. Han hoppas bli kasserad och få vända om igen. Jag är mera oviss därom. Visserligen tror jag icke, att han tages med bland de stridande. men däremot fruktar jag, att han får gå sina sex veckor som s. k. "malaj". Måhända vilja de under dessa oroliga tider behålla enhvar, som kan stå på benen och lyfta en karbin.
Axel har insändt sina ansökningshandlingar till både Ultuna och Alnarp. Med hvilket resultat, få vi se.
Sahlberg, din bekante från Lagnö, är ute som simpel beväring och skall icke bli löjtnant.
I söndags uppträdde här en långväga och oväntad gäst i Otto Ruge. Han hade varit på någon slags öfning i närheten af Sulitelma och for sedan på rundresebiljett Trondhjem-Östersund-Stockholm och så med Express-lustresan hit. Tillbaka med sextåget recta via till Kristiania. Hans chef hade högst ogärna velat ge honom permission för att fara till Sverige, där enligt hans mening man under "revolutionen" riskerade att bli ihjälslagen.
Mamma och syskonen helsa dig alla på det hjärtligaste. Vi tala dagligen om dig och Umeå.
Din fader Jul. af Sillén
Brev från Axel af Sillén till Elof omkring den 25 augusti 1909
Strengnäs d. 2./.. 09.
Käre Elof!
Har i dag genom Pappa hört, att Du ändrat Dig o. tänker fortsätta till en tid åtminstone. Jag tror, att det var ganska förståndigt gjort af Dig.
Här hemma går allt sin gilla gång. Märta o. jag ha' varit på Lagnö ett par dagar för en tid sedan. Det var rätt trefligt. Jag tyckte att hela tillställningen föreföll om möjligt ännu kymigare än förut.
Ja, jag har nu legat och drönat här i en månad. Jag har seglat rätt mycket dels med Franzons ök o. dels med en mycket treflig båt, som tillhör Ludvig Wernstedt. I går voro jag o. Brehmer o. Wettervik ute med Franzons båt i ganska stark storm, så att jag fruktade hela tiden, att riggen skulle blåsa öfver bord. I kväll skall jag ut med Hr. Wernstedt o. bli borta öfver natten.
Jag skall upp till Stockholm om torsdag o. börja excersisen, men hoppas på att bli befriad. Har nu sökt till både Ultuna o. Alnarp. Få se hur det går?
Skolan håller nu på att börja, o. jag såg en stackare sitta i tentam för Pappa härom dagen.
Vore roligt att höra något ifrån Dig någon gång. Du kommer väl hem i jul, kan jag tro. Jag kommer kanhända att resa upp till Ebbe v Eng. i nästa vecka. I oktober kommer vännen Meyer troligen o. hälsar på mig.
Skulle Du vilja köpa min gamla uniform? Du kanske kunde behöfva en hvardagsuniform till. I annadt [sic] fall tänker jag sprätta bort knappar o. reverer. Skrif o. säg om Du vill hafva den.
Tant Alma var här ett par dagar men har nu rest sin väg.
Hinner ej mer. Därför hjärtliga hälsningar
från broder AxelAlla hälsa.
Brev från Wendela af Sillén till Elof af Sillén den 26 augusti 1909
Strengnäs d 26 Aug 09.
Kära snälla Elof!
Var inte ledsen på Mamma, som ej på en hel månad svarat och tackat för det sista välkömna brefvet. Men dels har jag haft så mycket främmande och dels byk m.m. Och när jag tänkt skrifva, så har alltid Pappa eller Axel sagt, att de skrifvet.
Gud vare tack och lof, att Elof tycks vara frisk. Äfven tackar jag Gud, att Elof fortfar att vara nykterist, låt ingen öfvertala Elof att ändra detta beslut.
Ledsamt att det skall vara så ansträngande. I dag har Axel rest upp till Regementsläkaren att visa sitt sjukbetyg, få se hvilken verkan det kan hafva. Jag tror ej han kommer unnan nu när det är strejk. Om tisdag reser jag (och om Axel slipper) till Köping för att roa oss.
Jag har skänkt Elofs porträtte till Fru och Margit Lundblad och Otto Ruge. Märta och jag äro på kafferep ganska ofta. Huru är det med Elofs alla kläder? Äro Uniformerna mycket förstörda? Hvilken tvättar åt eder och stoppar strumporna? Är tvätten dyr?
Huru var det fick jag bara halfva brefvet den der gången då det ej var någon början på det? Brukar Elof skrifva bref utan början på dem? Då är det ett mycket dumt mod? Gör alldrig om det. Ett bref fick jag som ej var något märke på. Tror Elof, att han kan få komma hem något i Ockto [= oktober?], det vore rysligt roligt för oss alla?? Fru Leidström är ännu sjuk och har nu äfven fått sockersjukan, det är mycket synd om henne. Nu har jag 23 kycklingar. [3:an spegelvänd!]
Idag har jag hört, att Nils Bergholm minskat hela 10 Kilo. I går seglade Axel och Vettervik [= Wetterwik] till Botholm med Kanzovs [Kantzow] båt, men tordes ej längre, utan gick hem, och i dag skall Vettervik och en Silfversparre segla hem den. Den är visst ganska dålig. Helge skall visst gå i två år i Lund. Intet nytt att berätta, Elof får ju veta allt af tidningen. Köpings-tidningen är så liten som en Docktidning nu under strejken. Här är ondt om bröd, smör och mjölk, mest om bröd, det tas ifrån Oskarshamn.
Nu ej mera. Gud i himmelen bevara Elof för alla synder och allt ondt är min dagliga bön. Tänk ibland på gamla gråhåriga Mamma. Pappa och Märta hällsa r [sic, Wendela brottas nog med språkreformen] mycket.
Tante Alma hellsade mycket. Hon känner mycket Herr Blomqvist och hans föräldrar.
Får Elof några Krusbär?? Det är så faseligt med Mjöldagg på våra. Jag får mycket Päron. Äfven är mycket Gråpäron. Dåligt med svart Vinbär, mera Röda. Dåligt med Körsbär. Abraham lär skjöta sig utmärkt. Är det mycket mörkt nu om aftnarna? Axel tackar för brefvet. Börjar det bli kallt deruppe? Är ni ofta i Kyrkan och får höra ett Guds ord någon gång???
Brev från Emil Swensson till Elof den 6 september 1909
BRÖDERNA SWENSSON
ALLM. TEL. 3 RIKSTEL. 3Unger man!
Hjärtligt tack för senaste skrifvelsen, deri vi till vår halfva sorg se att ett attentat är i görningen mot en unger mans framtid.
Den norrländska naturen inverkar på oss sörlänningar att vi bli melankoliska till lynnet och pessimistiska till åskådningen. Jag kände nog litet af det när jag var der uppe.
Snart är ju "rekryten" gjord o. dermed är det värsta öfver. Sen börjar plugget i läsningen o. detta påminner ju om gamla "läris". Klarar hr. Elof skifvan i det är ju lyckan gjord, och ut i lifvet träder en ung galant kavalleriofficer med en adlig krona öfver initialerna på värjfästet. "Det lyar (låter) något sa' bo'n, trampa i klaveret". Man ska fånga lyckan när man kan nå henne. Märkvärdig tur att ni komma på stat alla kav.volontärer. Det vill inte säga så litet det i penningväg.
Om vi nu skulle tänka oss in i att byta yrke. Skulle hr. Elof vilja börja från början som brodern på Kusta med lagårdsturer kl. 4 om vintermorgnarna? Jag vet ju nu inte hur stor hr. Elofs privata förmögenhet är eller blir, men jag antar att den är begränsad, deraf följer att man i ungdomen måste skaffa sig ett så stort kapital som möjligt. Det kapitalet heter "Erfarenhet" och den får man genom "detaljpraktiken", o. den inhemtas ej under 2 år. För att sedan stiga till bokhållare med någon lön eller åtminst ett hyggligt bemötande i 2 år. För att sedan gå genom Ultuna i 2 år. För att sedan få en plats som Inspector, om man kan få, i 2 år. För att sedan skaffa sig ett arrende. För att sedan förlora det lilla man har. Korna äta ihjäl sig på klöfvern, o. det blir rost o. sot i hvetet, så det duger ej att sälja m. m. som förekomma kan.
Nej, har jag sparkat mig till officersepolett så vore det väl basen gånger höjden om jag inte skulle stå qvar o. stiga i gradorne. Har jag sen ett arf o. njuta räntorna af o. en hustru af kärlek med klingande mynt i fickan eller i förväntan, då kan det vara tid på att skaffa sig ett landtbruk, men ej såsom lefvebröd utan såsom mera "til lyst".
Jag har kanske målat litet mörkt, men i hufvudsak instämma vi alla. Förvisso!
Välkommen hit när hr. Elof far söderut få vi språka vidare.
Emil
Herre!
Kan man tjäna sin Gud, Konung och fosterlandet genom att bli officer i hans Majestät Konungens gloriösa svenska armé så fortsätt på den banan, alla hinder till trots!
Oscar. Sara helsar!
Brev från Julius till Elof den 8 september 1909
Strengnäs 8/IX 09.
Kära Elof!
Tack för bref och lyckönskningar på min födelsedag! Den förlöpte i sedvanlig stillhet. Mammas däremot - gårdagen - firades af en stor mängd gratulerande fruar, och hon fick en hel hop tårtor och kakor, bland annat ej mindre än tre "Boston-tårtor". Vi önskade blott, att vi hade kunnat skicka en till Kavalleriskolan i Umeå utan att befara, att den skulle bli snustorr och stenhård under den långa färden!
Ett par kära gäster infunno sig för att gratulera mig: Hildegard och Ellen från Irsta. Äfven unga herrarna Johannes och Hakon med resp. fru och fästmö hade låtit förstå, att de ämnade komma, om vädret blefve vackert. Men det blef i stället hällregn, såsom det förresten dagligen en lång tid varit.
Mamma och Axel ha i år tillsammans gjort resan till grafvarna. De reste förra tisdagen. Axel kom hem redan på torsdagen, men Mamma stannade i Köping ända till söndags middag.
Före deras resa var fröken Medén här ett par dagar. Hon återvände i onsdags.
Axel blef befriad från sista årets vapenöfningar och har nu för alltid lämnat "rem militarem" bakom sig. Han har t. o. m. redan hunnit göra om sin kappa till en vanlig, civil regn- och ridkappa. Hans tur i detta afseende - ty som en tur betraktar han själf saken - uppväges dock på ett ledsamt sätt däraf, att han i går fick underrättelse om att han icke blifvit mottagen vid Ultuna. Själf anser han det vara alldeles visst, att han ännu mindre kan hoppas att komma in vid Alnarp. Han reste i dag till Upsala för att bedja herr Ekvall hjälpa honom att få någon plats. För egen del tror jag, att det icke är någon olycka, om han icke genomgår något landtbruksinstitut, men han själf synes vara nedslagen genom utgången af hans ansökan till Ultuna. Liljhagen har samma mening som jag i denna fråga.
Det var märkliga ting du har att förtälja om de ovanligt gynnsamma utsikterna för detta års volontärer att komma in på stat. Hvad du under sådana omständigheter bör göra, är verkligen icke lätt att säga. Men i alla händelser skall väl intet afgörande beslut fattas nu? Det är väl först efter volontärskolans slut som ett afgörande måste ske? Eller hur? Jag känner ju icke tillräckligt till förhållandena för att riktigt kunna yttra mig. Men är det icke så, att allting är lika och gemensamt för "statarna" och reservisterna under hela volontärskolan, så att volontären först i juni behöfver bestämma sig? Om det icke förhåller sig så, tänker jag mig, att fall kunde tänkas - nämligen i händelse att, såsom nu, antalet af "statare" är mindre än behofvet, men däremot antalet reservister större - då det vore lättare eller åtminstone säkrare att komma in vid Carlberg såsom statare än såsom reservist? Är sådant tänkbart? - Du hör, att jag behöfver närmare upplysning för att yttra mig i ämnet.
I själfva hufvudfrågan däremot hyser jag nog en bestämd åsikt. Den frågan nämligen, huruvida det är klokt eller icke att välja militäryrket såsom lifsuppgift. I den frågan har jag oförändrad den mening, jag ofta uttalat, att i en fredsarmé, som är starkt i färd med att demokratiseras, det är en vansklig ting att vara officer. Men jag medger villigt, att man lätt kan missräkna sig, när man uppträder som profet. För mina ögon ser det visserligen ut som skulle officeren bli allt mer och mer beroende af sina underlydandes, tidningarnas och efter popularitet jagande förmäns gunst; - det ser ut som skulle vederbörande ha förgätit eller icke våga göra allvar af den sanningen, att i en armé måste råda en ovillkorlig, öfver allt räsonnemang höjd lydnad, och i stället tro, att allt eller det mesta kan och bör göras just genom att "räsonnera", att "vinna manskapets förtroende", att vara "en äldre broder" o. s. v. Och en sådan stämning och dylika barnsligheter skola, som alla tiders erfarenhet visat, både göra armén oduglig mot yttre och inre fiender och göra lifvet odrägligt för officern - och, något som de folkvänliga herrarna nog aldrig tänkt sig, odrägligt äfven för soldaten. Ty officern är en lärare och soldaten är en skolpojke, och det vet hvar lärare och hvar skolpojke, att drägligast är i alla fall skoltvånget under en ordentlig, sträng och rättvis magister, som pojkarna veta precis "hvar de ha". - Men, som sagdt, framtiden kan ingen förutsäga. Det är icke alldeles otänkbart, att vårt folk genom faror och lidanden kan komma till en dyrköpt insikt därom, att den stränga tukten öfverallt är ett oeftergifligt villkor för framgången: det vore ju möjligt, att ett flertal började känna leda vid den folkfördärfvliga pöbelkurtisen. Men om man frågade mig, huruvida jag tror, att det i den närmare framtiden skall så gå, då måste jag svara nej på den frågan, om det inte möjligen kunde gå bra att vara officer en sådan sinnesändring förutan.
Emellertid, detta är, såsom jag antager, ännu god tid att tänka på. Men nu har jag att fråga om en sak, som kanske icke tål något uppskof. Nämligen, hur står det till med dina uniformer? I fall din arbetsdräkt är utsliten, kan du då få en sådan gjord i Umeå? Om så är, hoppas jag, att du i tillräckligt god tid drager försorg om att få en sådan gjord, så att du icke får några svårigheter. Kanske att den - om du icke därigenom på något sätt väcker anstöt - kan vänta med beställningen, till dess du säkert vet, om du får komma med i den nya skolan, som börjar efter ditt besök i Strengnäs? - Ty naturligtvis skall du resa hem under permissionstiden och glädja oss - och, som vi hoppas, dig själf - genom att vara några dagar i hemmet. Om du behöfver pengar för det ändamålet, så ber jag dig i tid skrifva därom.
Alla önska dig af allt hjärta (och icke utan oro) lycka på fältmanövern. Gör hvad du kan för att skydda dig mot förkylning. Kanske en sämskskinnsväst kan (och får) medfölja för de kalla nätterna. Har du pengar för manöverns matbehof?
Alla helsa hjärtligast genom din
fader.P. S. Kan du hinna, så gör före din hemresa visit hos fru Hasselbergs väninna, som ville bjuda på middag, och medtag helsningar till besagda fru H.
Vykort från Gunhild till Elvira Tiblin, sannolikt den 13 september 1909, från Uppsala
Älskade lilla mamma!
En hjärtlig lyckönskan på födelsedagen från mammas lilla Gull! Hoppas att mamma får boken nu också. Fick se den i ett bokhandelsfönster härom dagen och tyckte att mamma önskat sig den. Kan väl läsas högt för pojkarna om kvällarna, om den passar.
Jag mår utmärkt. Tänkte ringa till morfar i dag måndag, men kom ej fram genast och då fick det vara. Jag skickar detta på tisdagen.
Brev från Julius till Elof den 23 september 1909
Strengnäs 23/IX [utan årtal, jag har gissat 1909. /SZ]
Kära Elof!
Jag sitter på vakt - och det gör kanske äfven du i detta ögonblick: nämligen på fältvakt - i skolsalen och har några minuter kvar. Passar då på att skrifva några ord till dig, hvilka jag förmodar böra adresseras till Umeå igen? Låt oss så snart som möjligt veta, om du är frisk och färdig efter krigsäfventyren, och huru manövern gått speciellt för dig; när du kommer hem; huruvida du för resan behöfver någonting.
Jag hoppas, att du fått mitt fältpostbref? Om så är, vet du, att Ebbe kom hit. Han är här ännu: kom i dag åtta dagar sedan och visar inga tendenser att resa hem. Jag börjar snart en smula ledsna på honom.
Att Axel är intagen vid Alnarp, skref jag naturligtvis också. Han skall nu under en månad läsa matematik för Palmer.
Mamma, Axel, Ebbe [Märta fortfarande borta] helsa dig på det hjärtligaste genom din fader
Jul. af Sillén
Brev från Märta af Sillén till brodern Elof af Sillén den 29 september 1909
Strengnäs den 29 Sept. 1909.
Kära Elof!
Tack kära du för ditt senaste brev. Jag känner mig ledsen att jag inte hunnit förrän nu, besvara ditt brev, jag som lovade att skriva så ofta.
Det beror mycket på att jag varit så mycket borta den sista tiden, som jag inte har skrivit. Jag har nämligen varit i Stockholm, i fyra dagar, och sedan har jag varit ute i Irsta öfver en vecka. I Stockholm hade jag mycket roligt, besökte utställningen tre gånger, det är ovanligt vackert på utställningen tycker jag, och så besåg jag nöjesavdelningen ganska mycket, jag åkte till och med uti rutchtornet.
Uti Irsta hade jag också mycket trevligt, jag var [på] syförening, en förmiddag till Kusta, samt en morgon, var jag och Ellen bjudna på frukost klockan 8 [i] Greflinge, det tycker du antager jag var en ganska tidig timma för en bjudning, men det var en millitärfrukost [sic] vi hade den äran att få vara med på, det var Sala-träng, som hade bivakerat där. Vi träffade Emse Holmin och hennes barn, men icke Harald.
Hertigparet utav Södermanland gästade Strengnäs i fredags. Då inträffade en rolig episod, nämligen att Fru Schöldebrand trädde fram och stack på dem var sitt äpple.
Nu kära Elof har jag rakt ingenting mera att skriva om, därför så slutar jag mitt brev för denna gången, vi träffas ju i alla fall snart.
Hjärtliga hälsningar från oss alla, igenom din alltid tillgivna
kusinsysterMärta
P. S. Ursäkta att jag skrev kusin, i stället [för] syster, ty jag skriver på samma gång till Irsta. D. S.
Brev från Axel af Sillén till Elof den 30 september 1909
Strengnäs d. 30/9 09.
Broder!
Kom händelsevis att tänka på Dig och skrifver därför ett par rader.
Ja, i morgon med sextåget så pikar jag i väg nedåt. Hoppas, att det blir något så när drägligt.
Jag har alldeles nyss träffat Oskar Svensson. På Lagnö var allt sig likt. Han berättade, att då han häromdagen varit på kom. stämman o. skulle rida hem på Freja, lyckades han ej komma upp, utan fick sig en spark i ryggslutet af hästhofven, så att han måste släppa djuret, som i manövergalopp tog genaste vägen hem till Lagnö. Han berättade detta med en viss stolthet öfver att de hade så pass ystra hästar. För öfvrigt hälsade han Dig.
Här hemma allt sig likt. Jag har hållit på att packa och dana om dagarna o. är nu färdig.
Skall i dag gå på afskedsvisit till tant Fanny. Här är det nu regnigt och ryskigt [sic] om dagarna.
Sten påstår, att han liksom postmästare Brusewitz håller på att bli litet abnorm.
Slutade hos Palmer i går. Han hälsade o. lämnade mig ett fotografi åt Dig.
Vet ingenting eljes att skrifva utan slutar med hälsningar från Mamma o. Märta o. Pappa
genom broder
AxelBrev från Hildur Svenson till Elof, odaterat
"Mitt kära barn!"
Nu kommer gamla Tant med en massa förmaningar, men först o. främst tack för brefven o. porträttet för längese'n, det var roligt att få det, fastän jag tyckte inte riktigt att det var likt, det är nog så med Elofs skönhet som med många andras, att den ej kommer till sin fulla rätt på fotografi! Fint sagdt n'est-ce pas?
Och så var det detta landtbruket ja. Låtom oss tänka oss in i framtiden att det vore "min Ulf" som stode där Elof nu står med utsikt att gå igenom t.o.m. "med stat o. lön" o. inom jämförelsevis kort tid stå vid målet d. v. s. kunna försörja sig själf i en ansedd samhällställning - skulle så vara säger jag så skulle jag vara mer än ledsen om han ångrade sig o. ville slå in på ny bana o. därtill en så långsam o. osäker som landtbruket; jag skulle bruka hela min öfvertalningsförmåga att få honom att fortsätta o. det vill jag också så gärna att Elof skall göra o. ej som reservist utan i aktiv tjänstgöring. Hvad hindrar det att sedan som rittmeister slå sig ned på ett litet jordagods, om ekonomin det tillåter.
Waldemar hade också fått för sig, att han skulle ta afsked o. slå sig på landtbruk, men de grillerna ha nu gått bort; ha[n] sa' just härom dagen, att då vore han bra dum om han ej knogade tills han blef kapten o. ta' sedan afsked med pension o. då om lusten hänger i slå sig ned på landet. "Bror Axel" var här ute härom dagen, jag frågade honom då, om han trifdes bra i sitt kall, men han tyckte det såg hopplöst ut på grund af sin sjukdom, men den kan väl snart gå öfver, bara han ej ger upp modet; skönt för honom i alla fall att han slapp exercisen.
Vi må alla bra, men det är för mycket trist väder om dagarna, regn o. rusk ideligen, svårt att få höstsäden bergad. För 14 da'r sedan foro Hilma o. barnen Skytte härifrån o. nu har deras "värd" satt upp eget hushåll med Sofi Lundkvist som sköter det. Öfverallt sig likt annars.
Det skall bli roligt då Elof kommer söderut, mycket välkommen hit ut då!
Många hälsn. från oss alla, små o. stora genom tillg.
Hildur S.
Omkr. 10 Okt. kommer vår Waldemars bröllop att stå; komma sedan att bo i en dublett i Falun under hans tjänstgöring där.
Brev från Julius till Elof den 1 oktober 1909
Strengnäs 1/X 09
Kära Elof!
Tack för brefvet, af hvilket vi, liksom af det förut ankomna telegrammet, blifvit lugnade med afseende på ditt befinnande efter de krigiska mödorna. Vi ha mycket ordentligt läst korrespondenternas manöverskildringar utan att dock begripa synnerligen mycket - åtminstone inte jag. Men så mycket hade vi förstått, att Norrlands Dragoner haft det hett, åtminstone i början af fälttåget, och att vi väl kunde ha anledning att känna oss något oroliga för din skull, så att ett lugnande telegramsvar kunde vara önskligt.
De omskrifvna 100 kr. sände jag i går pr postanvisning och hoppas, att de kommit ordentligt fram?
Du får väl resa den 9, som du sade i telegrammet? I sådant fall hinner du kanske icke hit förr än på måndagen d. 11; eller kommer du redan på söndagen? Du kan förstå, att vi afvakta din ankomst med stor ifver och längtan, undrande, huru mycket är kvar af dig efter alla strapatser. Många dagar får du väl icke vara här, kan jag tro?
Hemma träffar du, utom alla de dina, Bertil, som slutar samma dag sitt möte som du din skola, Sten - som går och läser matematik för vår nye lektor - och "Kantorn", som nyss författat en praktfull dikt till Maud v. Engeström och numera från Kants filosofi öfvergått till Schellings.
Hjärtliga välkomsthelsningar från oss alla!
Din far
Jul. af Sillén
Brev från Axel af Sillén till Elof den 1 oktober 1909
Strengnäs den 1. okt. 1909.
Käre Elof!
Hj. tack för Ditt bref. Det var mycket roligt att få det. Jag står nu i begrepp att gifva mig ut på en segeltur tillsamman med M. Wernstedt o. vara borta öfver natten. Det skall bli rätt skönt.
Som Du tyckes veta, lyckades jag komma in vid Alnarp. Omkr. 80 sökande 25 antagna.
Ebbe har varit här i en vecka. Vi voro ute på Lagnö o. jagade o. hade mycket trefligt.
Jag förstår ej, att Du har så svårt för ridningen. Det skall för öfrigt bli roligt att träffa Dig. Pappa berömmer Dig, för att Du är så billig.
Sten tyckes med jämnmod bära sin motgång, men skäller naturligtvis ner all militär. Karl Edvard som lodat här i ett par månaders tid reser i öfvermorgon. Han är sig fullkomligt lik. pickel kommer hem den 10. Både han o. Sten skola visst taga lektioner för den nya lektorn i matematik. "Gamla öfverliggare!"
Jag förstår så väl, hur det känns för Dig, att behöfva spara på slantarna. Men vi ska väl försöka slå oss fram. Det blir precis likadant för mig nere på Alnarp, när de skånska baronerna komma o. vilja att man skall öfver till Kopenhagen.
Kanske Meier kommer hit snart.
Här må alla som vanligt. Lagnös hälsa dig hjärtligt. Det skall bli skönt att få resa till Alnarp. Ty de börja nu på att tala om = Erik Lovisin, artisten Ullman o. Sillén, såsom en trio förfallna Strengnäsbor.
Alla hälsa hj. genom
broder
AxelBrev från Wendela till Elof den 5 oktober 1909
Strengnäs d 5 Ock 09.
Kära snälla Elof!
Tack, för sista vykortet och gratulation på Födelsedagen. Förlåt mig, som så sällan skrifver, men Pappa skrifver så ofta, så jag har ej något att tala om.
Så förfärligt roligt och kärt det blir nu, att få träffas. Jag har så mycket bedt till Gud, att ingen olycka skulle hända Elof på Manöfvern och han tycks ha' hört min bön. Måtte nu ingen olycka hända Elof på den långa hemresan. Fru Hasselberg längtar efter, att få höra något ifrån sina bekanta. Vore det ej skäl, att gå upp till den Frun och få med sig färska helsningar?
Nu skall väl Elof ta' med sig allt trasigt hem. Strumpor, Kallsonger, Skjortor m. m. Och läs noga igen om det öfriga. Låt ingen stjäla bort pengarna under vägen för Elof och var försigtig på tåget.
I dag har Mathilda Hammar gift sig med sitt Hofrättsråd. Nu ej mera, Klockan är 9 på aftonen. Sof godt och var så innerligen välkommen hem till gamla väntande Mamma.
Pappa och syskonen hellsa varmt.
God magen!
Sylt och Gråpäron ligga och vänta ifrigt att bli uppätna af hjärteg-n.
Brevkort från Julius till Elof den 20 oktober 1909
Kära Elof!
I detta ögonblick kommer du åter till Umeå. Vi tänka alla på dig och sakna dig mycket. Må det gå dig väl! Säg oss snart, hur resan gick, och hur du för öfrigt har det!
Din fader
Jul. af SillénBrev från Julius till Elof den 23 oktober 1909
Strengnäs 23/X 09
Kära Elof!
Du har visserligen icke länge varit borta, och jag har just ingenting nytt att förkunna, men jag skrifver ändå några rader under lördagskvällens hvilotimmar: jag hoppas nämligen, att du gärna läser en helsning hemifrån.
Mamma håller nu på med Axels skjortor och strumpor i stället för med dina; det är den enda förändringen för henne, sedan du for. Jo det är sant, en stor och lyckosam förändring har verkligen inträffat: hon har fått en ny tjänarinna, med hvilken för resten det märkligaste är, att hon är dotterdotter till en karl, som för fyrtiosex år sedan var kusk - riktigare och blygsammare uttryckt: stall- och ladugårdsdräng - på Skoftesta och i denna sin egenskap skjutsade mig till och från Mammas hem, där jag då nio år gammal lärde mig böja "mensa".
Märta bildar sig fortfarande genom föreläsningar och fester på Blåbandssalen. I morgon skall hon, väl utrustad med rosor, gratulera Vivi Senell till snart förestående giftermål.
Axel är för tillfället på besök hos Sven Nystedt, hvarvid han äfven skulle besöka en bekant från Kustatiden vid namn Gylfe.
Att Bertil är i Stockholm, tror jag du vet? Kanske han rentaf hade rest, då du var här?
Vår vän "Kantorn" blef illa lurad vid din afresa. Det befanns, att han hela dagen visat sig vid alla båtar för att säga dig farväl. Att du kunde resa med tåget, synes han icke ha ansett möjligt.
Låt oss snart få höra, huru du mår och hur du finner dig i den nya skolan. Jag vill äfven denna gång upprepa min gamla vanliga uppmaning och bön till dig: att du icke öfveranstränger dig eller på något sätt tager skada till kropp eller själ. Hellre än att något sådant skulle ske, bör du ge alltsammans på båten, det faller af sig själft.
Mamma och syskonen sända dig sina hjärtligaste helsningar genom din fader
Jul. af Sillén
Brev från Julius af Sillén till Elof af Sillén den 27 oktober 1909
Onsdag d. 27 okt. kl. 8,40 på bönsalen, "vaktandes".
Kära Elof!
Att du får ett bref i sådant här format, får du väl ursäkta: jag har intet annat till hands här uppe i stora salen. - Tack för ditt bref, som jag fick i går. Glad att höra, att du är frisk; att du icke finner dig väl däruppe, visste jag ju tyvärr; men "det går en dag i sänder", och snart träffas vi åter, som jag hoppas, alla friska och glada. Och när vi komma till våren, är det ju slut på det värsta åtminstone.
I går fick jag ett nytt bevis på huru subjektiva de mänskliga uppfattningarna och omdömena äro. Du minns väl den där Norrlandsflickan, som var på besök hos Liljhagen? - den där, som Mamma genast började skratta åt? Hon var hemma i går, och jag frågade henne, huru trakten omkring Umeå såg ut. Jag påminde mig, att din kamrat, volontären Berglund sade, att trakten var alldeles utomordentligt ful och otreflig, så otreflig, att han för sin del "inte kunde förstå", hur folk kunde lefva i en sådan omgifning!! Men den norrländska fröken hade en helt annan uppfattning: " åh, där är så vackert, så vackert" sade hon, och på min fråga förklarade hon, att detta omdöme gällde icke endast själfva staden utan äfven den omgifvande nejden. Jag antager, att du är mera böjd för att ansluta dig till husarens åsikt?
Helt nyss hade jag det väntade brefvet från öfverste Aschan af innehåll, att han "jämlikt" någon paragraf vore skyldig att påminna därom, att "Eder son" icke har något bestämdt anspråk på att bli kommenderad till krigsskolan, äfven om han blir godkänd i sina stycken. Samma skrifvelse således, som författningsenligt skall tillställas alla målsmän. Den lades till handlingarna i mitt krigsarkiv, där skrifvelser från och om Elof förvaras.
Om söndag kl. 6 e.m. reser Axel till sin skola, och redan i dag skickas hans saker, som äro rätt många, eftersom han måste medsläpa äfven sängkläder. Sedan blir det tyst och tomt i 175-an.
I söndags var kantorn inbjuden på kaffe. Han kom mycket riktigt och pratade väldeligen om Homerus, hvilken han syntes känna så nära som sin egen farbror (eller kanske morbror?) i Västerviken. Allt var med ett ord godt och bra, då det plötsligen kom beck i vällingen: Törnvall inträdde och inbjöds naturligtvis att slå sig ned vid kaffebordet. Nu var det slut med kantorns vältalighet. På honom imponerade synbart rektorns höga ställning och än mera hans rika ordförråd, som den dagen flödade nästan rikare än vanligt. Kantorn lyssnade med beundran. Slutligen återfick han dock mål i munnen, talade och sade med en vördsam bugning: "får jag lof att fråga Herr Rektorn, om inte Herr Rektorn skulle vilja godhetsfullt befordra till trycket det föredrag "Om Bildning", som Herr Rektorn för någon tid sedan höll i Församlingshuset, då jag hade lyckan att åhöra Herr Rektorn". - När sedan Törnvall gick sin väg, kunde ej heller kantorn förmås att kvarstanna till kvällen, ehuru Mamma till hans ära i tolf delar sönderskurit ett hårdkokt ägg och inköpt några bitar medvurst. Han antog uppenbarligen, att det inte var riktigt fint att stanna kvar.
Slut på vakten: alltså far väl! Kosta på oss några rader, när du kan! Allas hjärtliga helsningar genom
Din Fader Jul. af Sillén.
Brev från Edvard Sjöholm till Elof den 1 november 1909
Sickelsjö & Arboga den 1 nov. 1909.
Kära Elof!
Tack bästa bror för ditt bref, som jag nu vill besvara med omgående! Det var riktigt roligt att du lät höra af dig. Det kanske var jag som var skyldig dig bref, jag vet ej om jag besvarade det sista jag fick, när jag var i Vevey [?]. På sista tiden har jag egentligen ej haft några meddelanden från mina strängnäskamrater med undantag af Harald. Jag skulle ju ha låtit höra af mig när ni tog studenten, men jag låg då sjuk och afspärrad från världen. Jag får nu gratulera till den.
Som sagt - jag var sjuk - och det gick så till, att när jag kom hem från kontinenten, blef jag smittad i Eskilstuna där det grasserade scharlakansfeber och måste lägga mig på sjukhuset. Egentligen var jag ej sjuk mer än ett par dagar, men jag fick lof att ligga stilla för att ej få några efterslängar, och så för smittans skull. Så försiktig jag än var, fick jag reumatism - som recediv [sic], som jag har känningar af ibland. Det var inte roligt att ligga stilla till sängs under vackra junidagar, och sedan man kommit hem från en "glorious time" i utlandet. I början på juli var jag ute igen och reste då hit till Sickelsjö. Här är jag bokhållare samt jobbar i litet och hvarje, som till landtbruk hörer.
Jag trifs utmärkt bra och har mycket att göra. Gården är mycket stor c:a 7000 tunnland däraf 2000 öppen åker, 350 nötkreatur o. 70 hästar finnes, o. så är det äfven industriella anläggningar och elektriskt ljus, o. elekt kraft till maskiner ha vi ock. - Jaktmarkerna här äro prima rika på villebråd, och ofta är jag ute på jakt. Nästan hvarje dag är jag ute och rider på ett engelskt fullblodssto, som är min ridhäst.
Det var tråkigt att höra, att du råkat så illa ut. Ja, börja du med landtbruket det är allt djädrars så mycket bättre, hälsosammare och så omväxlande det är. Jaså du trifs ej bra med militäryrket. Men ni har väl trefligt där uppe, är det vackra flickor där? Du får allt skrifva snart igen o. tala om litet utförligt, hur du har det däruppe. Till jul kommer du väl hem det vore roligt om vi kunde råkas då.
Jag kan hälsa dig från fru Johnson i E-tuna jag träffade henne för en månad sedan i Etuna. Vi hade hemma en bjudning för henne o. hennes man. Och jag var då hemma o. hade mycket trefligt. Ja, jag har sett att fr. Cöster är förlofvad - hon tyckte förståss att "namnet" var vackert. - Nu tar papperet slut. Jag skrifver mera till dig litet längre fram. Adjö med dig så länge. Krya på dig, "Pecka" det namnet har du väl inte hört på länge. Hälsningar från din vän.
Edvard.
Brevkort från Julius till Elof den 2 november 1909 adresserat till Kavalleriskolan, Umeå
Strengnäs 2/XI 09
Kära Elof!
Du skrifver väl genast efter återkomsten till Umeå och säger mig hvad doktorn sagt. Du får då många bref från mig på en gång.
Mamma och Märta helsar.
Din fader
Jul.af S.
Brev från Julius till Elof den 2 november 1909
Strengnäs d. 2/XI 09
Kära Elof!
Jag har visserligen i dag telegraferat, telefonerat och skrifvit ett par rader i ett kortbref till dig, men jag finner, att det inte räcker till. Jag vill nämligen be dig svara på några frågor: de skola icke bli så många som de Mamma framställde till dig. Alltså:
1:o) Hvad sade d:r Welander om din åkomma? Ansåg han den vara af någon betydelse eller lätt botad? Ansåg han den vara till något hinder för din militära bana?
2) Är denna åkomma den egentliga anledningen till att du haft svårigheter vid ridningen?
3) Är du trots dessa vedervärdigheter vid godt mod? Och om läkaren anser det lämpligt, vill du fortsätta däruppe? Du vet, att du däri får handla efter egen önskan och bästa förstånd.
4) Med hvem talade jag i telefonen i förmiddags? Jag ringde kl. 11 i enlighet med ditt telegram, men det gick inte alls.
5) Har du något pengar kvar efter Stockholmsresan?
Om denna resa och om din sjukdom vet hittills ingen människa utom Mamma det ringaste - icke heller Märta. Det angår ju ingen, om du besökte Stockholm. Tills vidare åtminstone finnes ju ingen anledning att tala därom. Således kan jag denna gång icke helsa från Märta, bara från Mamma.
Gif mig snart svar!
Din fader
Jul. af SillénBrev från Axel af Sillén till Elof af Sillén den 2 november 1909
Alnarp d. 2/10 09. [Feldaterat, framgår av innehållet.]
Broder Elof.
Nyss emottaget Ditt bref, skyndar jag mig att skrifva ett par ord. Det var ju rysligt tråkigt, att Du blifvit sjuk och att Du tror, att Du måste sluta. Jag råder Dig visserligen att gå öfver som reservist, ifall Du tror att Du kan. I annat fall måste Du väl sluta. Jag råder Dig alltså , att om möjligt fortsätta. Dels för pengarna, excercisens o. tidens skull. Men det hafva vi ju talat tillräckligt om.
För att nu tala om mig, så anlände jag i går förmiddag hit. Har i dag haft 3 föreläsningar o. 2 timmar linearritning. Jag bor ganska trefligt. Midt emot mig bor Anselm Alving o. strax bredvid bor en Bager, reservist från Sörmländningen.
Jag får nog rätt mycket att göra kan jag [tro], men jag skall väl försöka att klara utaf det. Jag får nog liksom Du rätt mycket obehag af att inte kunna konsumera tillräckligt med sprit. I går var det auktion på gamla saker och ett rysligt lif. Punchen flödade. Det är tur att jag bor ganska afskildt.
Maten tyckes, som väl, vara ganska bra.
Skall nu med och dricka kaffe.
Hjärtliga hälsningar och kom ihåg att man har inte roligare än man gör sig.
Broder.
AxelAlving o. Wernstedt hälsa.
Brevkort från Julius till Elof den 12 november 1909 adresserat till Volontär Elof af Sillén, Lagnö, Aspö
Strengnäs 12/XI 09
Kära Elof!
Låt mig höra, huru du befinner dig af landtarbetet och hur du för resten har det.
Underrätta genast pr telefon, om hr Hultcrantz svarar ja eller nej. I dag returnerat två skrifvelser från Umeå.
Helsningar!
Din fader
Jul. af SillénBrevkort från Julius till Elof den 19 november 1909 adresserat till Volontär Elof af Sillén, Lagnö, Aspö
Kära Elof!
Tack för brefkortet! Gläder mig af hjärtat öfver att du trifves. Hoppas, att du känner dig frisk?
Borde du inte snart komma in och ordna med kläder?
Ännu intet från hr Hultkrantz? Vill ej gärna annonsera, förrän vi fått hans svar. Glöm ej att telefonera, om det kommer.
Ryttmästarens svar böra vi nog ännu en tid tåligt afvakta.
Mamma - som om lördag far till Sthlm - och Märta helsa dig så hjärtligt.
Vänliga helsningar till ditt herrskap.
Din fader J. af S.
Brev från Julius af Sillén till Elof af Sillén den 23 november 1909
Kära Elof!
Skyndar att besvara ditt bref, som jag nyss fick, på de få minuter, som återstå af frukostlofvet, sedan jag med ditt och Hultkrantz' bref i fickan varit hos statskonsulenten Liljhagen och frågat honom, om han kände till herr Hultkrantz från Björnö, Heljebol. Jo bevars, det gjorde han visst. Han visste berätta, att gamle herrn var en duktig och i sitt län mycket ansedd man, och ansåg sig kunna råda till att antaga platsen. Jag svarade, att detsamma trodde jag - men att det fanns ett "Men", nämligen att eleven skulle äta (och som det synes) vara tillsammans med trädgårdsmästare, mejerska m. m. Han medgaf nu, att detta lät mindre tilltalande. Han ville gärna göra hvad han kunde för att skaffa dig en bättre plats. Skulle genast skrifva till en herre och lofvade dessutom att bjuda ut dig vid lantbruksmötet i Skara i början af december. Emellertid är det ju mycket ovisst, om han lyckas. Gör därför på följande sätt. Skrif till unge Hultkrantz och be honom att få ha hans anbud öppet till våren. Säg honom, att du önskar få komma i arbete så fort som möjligt på en gård, där du sedan får stanna något längre, och att du därför, om du lyckas få en lämplig anställning, anser dig böra stanna kvar där äfven öfver sommaren, men att du i annat fall är tacksam att få komma till Björnö i vår och ber att få längre fram ge definitivt svar. Du ber således att ännu några veckor få uppskjuta ditt definitiva svar och till dess få hafva hans anbud öppet.
Behöfver du inga varmare kläder?
Mamma i Sthlm. Märta helsar!
Hjärtl. helsn. till husbondfolket!
Din fader Jul. af Sillén
P. S.
Svara genast på hr Hultkrantz' bref. Det är alltid bra.
Brevkort från Julius till Elof den 12 december 1909
Strengnäs 12/XII 09
Kära Elof!
Tack för brefvet, som lugnade mig till en del. Men nog önskar jag, att du om tisdag talar vid de Maré. Jag ber dig därför komma in så tidigt, att du hinner detta och äfven får tid att prata med mig om åtskilligt. Jag har nämligen icke, som jag hoppades, fått någon plats för dig genom Liljhagens försorg. Härom ville jag nu också samråda med dig.
Hjärtliga helsningar!
Din fader Jul. af Sillén
Brevkort från Julius till Elof den 14 december 1909 adresserat till Lagnö Gård, Aspö
Kära Elof!
Annonsen, införd i Annonsbladet och Svenska Dagbladet, lyder:
"Landtbrukselev.
Nittonårig yngling, villig att deltaga i alla arbeten, önskar från nyåret plats som landtbrukselev på egendom, där han kan upptagas som medlem af familjen. Svar med uppgift om priset torde sändas till lektor J. af Sillén, Strengnäs."
Skrif ett par rader om 1:o) helsan, 2:o) Svensons svar, 3:o) när Svenson kom på middag.
Pater.
Brev från Jonte Hultkrantz till Elof af Sillén den 16 december 1909
Björnö. Heljebol den 16 dec. 1909.
Välborne Herr E. af Sillén.
Som min bror på grund af sjukdom är förhindrad att själf skrifva har han bedt mig till Eder sända några rader. Detta hufvudsakligen med afseende å något lån som han erhållit af Er och hvilket han på grund af något förbiseende trott sig ha återbetalat, men sedan när allt kommer omkring finner han tillbaks sitt vanliga slarf. Mig har han bedt framföra sin ursäkt och på samma gång afsända pengarna med ett hjärtligt tack för lånet.
Som det antagligen såsom kamrat intresserar Er att höra något om hans sjukdom tar jag mig friheten att mera sans façon tillskrifva Er därom. Min bror har nämligen flera gånger talat om Er så jag känner mig icke absolut främmande för Er. Som vår husläkare ej kunnat ställa diagnosen, som läkarna säga, tillkallades specialist och det är hufvudsakligen på hans utlåtande jag stöder mig. Han antog sjukdomen vara någon slags nervsjukdom med förlamning af de nedre extremiteterna. Han ordinerade att han skulle ligga absolut stilla på rygg, och detta är nära nog mera än hvad hans lifliga lynne tillåter, enär ej han ens får vända på sig långt mindre resa sig opp. I lyckligaste fall hoppades han, att om sjukdomen förlöper normalt, förlamningen skulle gå tillbaks om ungefär ett halft år. Det blir nog förfärligt långsamt för honom, men lyckligt nog har han ett gladt lynne. Det militära har han nog intet hopp om att få fortsätta, men vi invänta bref från Ryttmästare Staël von Holstein och få då höra hvad han råder till. Bäst vore ju om han kunde inställa sig till nästa års mönstringar och då förklaras icke vapenför, men därför har han en panisk förskräckelse.
Som min bror talat om att Ni ämnar slå Er på landtbruk och han själf visst har ett om ock litet hopp om att få Eder hit till Värmland ber jag att fastän Er fullkomligt obekant få hälsa Er välkommen och detta i all synnerhet som vi visst äro ungefär jämnåriga. Hoppas att jag nu ej begått någon indiskretion.
Min bror ber framföra sina hjärtligaste lyckönskningar både till jul och nyår, hvari äfven jag beder att få förena mig.
Jonte Hultkrantz
P. S. Min bror ber mig framföra sin önskan att någon gång få höra af Er genom bref.
Brev från Julius till Elof den 16 december 1909
Strengnäs 16/XII 09
Kära Elof!
Du minns, att vi, när du var hemma sist, kommo öfverens om att du skulle själf bestämma, när du skulle komma hem till julen, och hur länge du skulle stanna hemma. Jag vill ej heller nu göra någon ändring i denna öfverenskommelse. Men väl vill jag be dig att icke taga till alltför kort tid för ditt uppehåll här hemma. Nog kan du väl stanna här ett par veckor åtminstone?
Det skulle göra mig ondt, om du kände dig besvärad af att vara här på den grund, att du slutat med din dragonperiod. Bry dig icke om att vara generad därför: du har ju ingenting att skämmas för. Och för resten, det har allmänheten redan glömt: du vet inte ännu, hur fort folk glömmer allt sådant. Alltså, välkommen snart! Glöm ej att bjuda herrskapet Svensons på den omtalade julklappsinköpsresemiddagen och att om möjligt säga oss, när ni kommer (du kommer naturligtvis med - kanske för att stanna med ens?)
Din fader
Jul. af SillénBrevkort från Julius till Elof odaterat och ostämplat, adresserat till Lagnö Gård, Aspö
Kära Elof!
Har redan fått ett anbud på plats åt dig, näml. från baron Hermelin på Mälsåker. Vet ingenting om honom. Skall ut och fråga de sakkunniga. Skulle du själf önska komma dit?
I Annonsbladet har ännu icke annonsen hunnit in. Kommer den snart in, får du nog flera svar!
Helsningar!
Din fader
J. af S.Brev från Julius till Elof den 18 december, sannolikt 1909
Strengnäs 18/XII
Kära Elof!
Vore det inte allra bäst, att du om måndag toge med all din packning och lemnade Lagnö. Sannolikt behöfver du icke återvända dit efter jul. Jag förmodar, att herrskapet Svenson dels gärna se, om de bli af med dig något sånär i tid före jul, dels helst slippa skicka särskild skjuts för dina saker. - Kommer du således med om måndag, så kan jag få på samma gång göra full slutlikvid med Svensons och - ifall mot förmodan det skulle behöfvas - förbereda marken för ditt återvändande. Det vore nog också bäst, att du funnes här, när svaren på min annons börja regna.
Välkommen hem! Helsningar!
Din fader
Jul. af SillénBrev från Stanny von Engeström till Elof den 29 december 1909
Brevpapper med släktens devis "Speravit rebus infestis" Upsala d. 29. 12. 09 Käraste Elof!
Som du nog kan förstå, blef jag mycket förvånad öfver ditt sista bref - och äfven ledsen. Jag kan så väl sätta mig in i hela din tankegång, i synnerhet som jag aldrig trott att du skulle passa i det militära lifvet, men på samma gång gjorde det mig så ondt, att du gjorde dig fri genom en osanning. Det hade jag aldrig trott om dig. Nog förstår jag, att det var svårt för dig att tala i tid, att med ens omkullkasta dina föräldrars framtidsplaner för dig och sedan - ja, sedan var det för sent! Ju längre man dröjer, desto svårare blir det.
Nej, det var inte min mening att hålla en moralpredikan, jag vill bara säga dig, hur glad jag i alla fall är, att du ägnar dig åt det härliga landtlifvet! På studentbalen, där vi sist träffades, undrade jag mycket öfver dig. Du var dig inte alls lik, jag märkte att det låg något bakom din odrägliga ironi (ursäkta adjektivet, men det kan bli för mycket ibland). Att orsaken låg så djupt, tänkte jag dock ej, och förresten vore det ju inte underligt, om du förändrade dig sedan jag sist träffat dig och blifvit mig en fullkomlig främling!
Har det varit en treflig jul i Strengnäs i år? Jag saknar alltid de roliga julbjudningarna. Här känna vi just inga familjer och studenter fara ju sin väg samt och synnerligen. Men julen är ändå en härlig tid! Efter allt arbete och brådskan före jul, som ju har sitt behag, det också, kommer lugnet och friden. Man bara njuter, njuter af att få läsa, skrifva, äta - det hör ju också till, och allt lyses upp och får en särskild stämning af julljusens milda klara sken. O, jul, du vidunderligt härliga jul med de tusen klara ljus! Hur mycken poesi ligger i detta ord! Värme, hemtrefnad, familjelif! Och alla dessa juleljus, som visa uppåt, rikta våra tankar, vår håg och sträfvan uppåt, ända upp till den eviga kärlekens, sanningens och renhetens land! Aldrig äro människorna gladare, vänligare och kärleksfullare än på julen! Aldrig hafva de som då ett behof att dela med sig, att se andra lika lyckliga som de själfva äro! Är det inte förunderligt stort, att julen har en sådan makt? Hur tacksam bör icke den vara, som har ett varmt, godt hem att vara i! Det märker man riktigt, då man ser alla de fattiga hem, där de bli så tacksamma för den minsta gåfva.
Nej, du har säkert redan för länge sedan tröttnat på mina utgjutelser! Man skrifver ofta så mycket, som man icke borde. D. 4de jan. är jag bjuden till Segersjö, till Montgomerys på några dagar, hvilket jag mycket gläder mig åt, och sedan skall jag - som du kanske vet - vara i Sthlm en tid för att presenteras och vara med litet. Jag vet just inte, om det blir roligt; som nöje betraktar jag det knappt, men det är intressant att ha sett och varit med på den sortens lif en gång också. Jag tror, att det är rysligt nyttigt att komma i beröring med olika människor, men jag är nog rädd att jag kommer att finna det lifvet bra ytligt och flärdfullt och tröttnar nog snart på det.
Nu farväl för denna gång. Det skulle vara mycket roligt, om du ville skrifva och tala om dina intryck och idéer! Särskildt dina rön i den sociala frågan skulle mycket intressera mig. Jag hoppas, att du inte läser mitt bref med alltför mycket af din öfverlägsna ironi, utan jag tror, att jag kan lita på dig som förr i världen!
Skrif snart till din vän
Stanny
|
Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se |
|||
| Till Liber hemsida | |||
| Senast ändrat eller kontrollerat den 28 maj 2014. | |||