År 1909 - storstrejkens år - skulle det ryska kejsarparet besöka Stockholm. Prins Wilhelm (bror till Gustav VI Adolf) hade gift sig med den ryska storfurstinnan Maria Pavlovna, därför skulle tsar Nikolai avlägga en artighetsvisit. Detta var ganska kontroversiellt och tsaren var inte omtyckt vare sig av högern eller vänstern i Sverige. Till råga på allt så befann sig 400 ryska flyktingar i landet, och de flesta var politiskt aktiva. Dessutom var de tämligen radikala med svenska mått mätt.
Den så kallade "Detektivpolisen" bedrev en omfattande spaningsverksamhet kring dessa flyktingar. År 1908 hade det förekommit vilda kravaller på Gärdet, och nere i Skåne så hade en båt, "Amalthea", med strejkbrytare sprängts. Man misstänkte att ryska revolutionärer organiserade eller inspirerade till sådana här handlingar. Eftersom ryssarna var tvungna att anmäla sig till myndigheterna en gång i veckan för att inte bli eftersökta så var det ganska lätt att spionera på dem.
Inför tsarens besök gjorde man razzior hemma hos de misstänkta spionerna. Efter många långa förhör kvarhölls sju stycken, alla hemmahörande på Kungsholmen. Mot dessa personer talade följande indicier: de hade alla deltagit i kravallerna på Gärdet 1908, de hade porträtt av Amaltheasprängarna Anton Nilsson och Algot Rosberg på väggarna, och de hade visat ett onaturligt stort intresse för kungliga slottet och vistats där vid ett flertal turistvisningar. Dessutom hade den ryska detektivpolisen rapporterat till den svenska att det rörde sig om mycket farliga terrorister. De flesta av dem bodde på Fridhemsgatan eller Hantverkargatan. Under tsarens besök togs de i fängsligt förvar, men en 22-årig svensk, Hjalmar Wång, som sades ha stått under ryssarnas inflytande gjorde ett misslyckat försök att mörda tsaren.
Wång hade en revolver och gömde sig i ett träd i Kungsträdgården, men uppeldad som han var, orkade han inte vänta på tsaren. Wångs anteckningar visar att han var besviken på sina "kamrater" och han ville visa dem hur man borde handla. Tsaren hade Wång aldrig haft något ont utav men som vapenvägrare hade han flera gånger blivit "hämtad på egen bekostnad" som det hette när någon blev inkallad med våld. Kanske var det därför han tyckte det var lika bra att skjuta mot två generalmajorer som kom spatserande. Bara den ena, generalmajor Beckman träffades, så illa att han avled direkt. Wång sköt sedan sig själv i huvudet, men överlevde ett halvt dygn på Serafimerlasarettet. Innan han förlorade medvetandet sa han ingenting om mordet. På frågan varför han skjutit svarade han dock förbittrad: "för att jag inte vill leva längre!"
Wång var född i Näsby socken utanför Örebro men hade 1908 flyttat till Stockholm. Under större delen av sin vistelse i huvudstaden hade han bott på Hantverkaregatan 52 hos Brita Blomkvist. Under den tiden hade han försörjt sig som hantlangare åt vedhandlaren Gustafsson på Fridhemsgatan. En tid innan mordet hade han sagt upp sig, hyrt ett rum på Upplandsgatan och istället försörjt sig som kolportör av tidskriften Brand. Det var här han lärde känna många av de ryska anarkisterna. De flesta av dem utvisades efter mordet. Man hade inte funnit några vapen i deras ägo, men en av dem, Paul Pruss efterlämnade en gammal kosackvaggvisa som han gett en ny text. I svensk översättning lyder den:
Som en terrorist skall du se ut
men till förståndet skall du vara nihilist
Jag går ut för att följa dig
och du viftar farväl med din näsduk
huru många bittra tårar kommer jag inte
att ljuta den natten
Jag skall giva dig med på vägen
en revolver af stål
och om du vädrar någon fara
så frukta ej för fiendern
gör dig beredd på den farliga
kampen
ladda geväret,
gå framåt med lidelsens leende på
läpparna.
Sov min älskling, sov min vackre,
vyssj, vyssj. (Refr: Sov min ...)
Stormen rasar i fjärran och ute är det mörkt
en ondskefull spion med rynkade ögonbryn
tittar in till oss genom fönstret
din fader har blivit skjuten under kampen på barrikaderna
(Refr: Sov min &)