Armbrottet på Parolamalm

Vi ha under ögonen en kort dagbok 67, blott på ett par blad, öfver denna resa, såsom det synes på stilen, af baron Taube, konungens följeslagare och vän. Vi låna derutur ett par ställen: »Den 10 Juni reste vi (från Åbo) till Parolamalm, dit vi kommo den 11 om morgonen: en märkelig dag genom den olycka, som träffade konungen, som om aftonen, då han såg på exercisen, blef af sin för ett kanonskott skyggande häst kastad till marken och afbröt venstra armen, hvilket förorsakade en allmän förvirring. Jag trotsar det olyckliga ödet att göra mig mera bestört, än jag blef af denna händelse. Man förde konungen till Tavastehus, som är på en half mils afstånd. Han blef buren af 200 lifdragoner, som vexlade om med hvarandra. Hvad man känner af att se sin herre i ett sådant tillstånd låter ej uttrycka sig. Jag blef samma natt skickad af konungen att kungöra olyckan för kejsarinnan. Jag kom till Petersburg den 15 om morgonen och begaf mig genast till Czarskozelo, der jag hade den äran att blifva presenterad och admitterad till monarkinnans bord. Jag återreste om aftonen och fann vid min återkomst till Tavastehus den 17 om aftonen till min stora tillfredsställelse konungen så väl, som man kunde önska. Den 22 försökte konungen för första gången att vara ute. Karelska och Kymmenegårdska bataljonerna exercerade för hans maj:t, den första till häst under en major Broberg, den senare till fots efter Sprengtportens reglemente under major Edenhjelm. Det sista var förvånande. Jag erinrar mig aldrig någonstädes ha sett större agilitet och uppmärksamhet hos soldater» ....

Den finess 68, som Gustaf III lade i alla saker, hade redan födt ett misstroende, som hos honom såg politik i de enklaste tilldragelser. Den, som skrifver dessa rader, har af en berömd läkare 69 hört försäkras, att armbrottet var verkligt, och att han sett vedermälen deraf ännu på Gustaf III:s döda kropp. Emellertid ansågs af flere alltsammans såsom ett föregifvande, man visste ej rätt af hvilka politiska skäl. 70 Så talades derom i den högre societeten i Stockholm; och så tros af många än i dag.

Konungen skrifver sjelf dagen efter händelsen till generalamiralen Trolle: »Under revyen af de här församlade trupper har jag i går haft den olyckan att falla af hästen och bryta venstra armen mellan axeln och armbågen. Brottet är efter de lärdes utsago ett godt brott, hvilket uppskjuter endast min entrevue med kejsarinnan på 8 dagar. Denna prinsessa reser ända till Fredrikshamn mig till mötes. Som ryktet alltid plägar göra sådana accidenter större, än de verkligen äro, så skyndar jag mig att gifva generalamiralen mitt verkliga tillstånd till känna. Detta ändrar på intet sätt de stora värf, jag nu har för handen. Venstra armen blir väl frisk, tills allt skall börjas, och för öfrigt är högra armen bra och kan föra värjan, samt hufvudet redigt och friskt. Jag anmodar derför generalamiralen å nyo att ej för denna accident något minska af allt, hvad till vårt verks utförande kan vara af nöden; det är fredrikshamnska mötet, som skall decidera allt. Tavastehus den 13 Juni 1783.»

Nästa avsnitt ¦ Innehåll

  Senast ändrat eller kontrollerat den 24 april 2005.

Hemsida
Nyheter
Galleri
Curriculum Vitae
Araguacema
Christofer
Kerstin Amanda

Rymd (eng)

Istider och växthusgaser
Historia
Tedas historia
Liber 1932-1999
Släktträd
Litteratur (eng)
Schack (eng)
Cykling
Sport
Webb-tips
Roliga citat (eng)
Kontakt