Vi ha under ögonen en kort dagbok 67,
blott på ett par blad, öfver denna resa, såsom det synes på stilen,
af baron Taube, konungens följeslagare och vän. Vi låna derutur ett
par ställen: »Den 10 Juni reste vi (från Åbo) till Parolamalm, dit vi
kommo den 11 om morgonen: en märkelig dag genom den olycka, som träffade
konungen, som om aftonen, då han såg på exercisen, blef af sin för ett
kanonskott skyggande häst kastad till marken och afbröt venstra armen,
hvilket förorsakade en allmän förvirring. Jag trotsar det olyckliga
ödet att göra mig mera bestört, än jag blef af denna händelse. Man förde
konungen till Tavastehus, som är på en half mils afstånd. Han blef buren
af 200 lifdragoner, som vexlade om med hvarandra. Hvad man känner af
att se sin herre i ett sådant tillstånd låter ej uttrycka sig. Jag blef
samma natt skickad af konungen att kungöra olyckan för kejsarinnan.
Jag kom till Petersburg den 15 om morgonen och begaf mig genast till
Czarskozelo, der jag hade den äran att blifva presenterad och admitterad
till monarkinnans bord. Jag återreste om aftonen och fann vid min återkomst
till Tavastehus den 17 om aftonen till min stora tillfredsställelse
konungen så väl, som man kunde önska. Den 22 försökte konungen för första
gången att vara ute. Karelska och Kymmenegårdska bataljonerna exercerade
för hans maj:t, den första till häst under en major Broberg, den senare
till fots efter Sprengtportens reglemente under major Edenhjelm. Det
sista var förvånande. Jag erinrar mig aldrig någonstädes ha sett större
agilitet och uppmärksamhet hos soldater» ....
Den finess 68,
som Gustaf III lade i alla saker, hade redan födt ett misstroende, som
hos honom såg politik i de enklaste tilldragelser. Den, som skrifver
dessa rader, har af en berömd läkare 69
hört försäkras, att armbrottet var verkligt, och att han sett vedermälen
deraf ännu på Gustaf III:s döda kropp. Emellertid ansågs af flere alltsammans
såsom ett föregifvande, man visste ej rätt af hvilka politiska skäl.
70
Så talades derom i den högre societeten i Stockholm; och så tros af
många än i dag.
Konungen skrifver sjelf dagen efter händelsen till generalamiralen
Trolle: »Under revyen af de här församlade trupper har jag i går haft
den olyckan att falla af hästen och bryta venstra armen mellan axeln
och armbågen. Brottet är efter de lärdes utsago ett godt brott, hvilket
uppskjuter endast min entrevue med kejsarinnan på 8 dagar. Denna prinsessa
reser ända till Fredrikshamn mig till mötes. Som ryktet alltid plägar
göra sådana accidenter större, än de verkligen äro, så skyndar jag mig
att gifva generalamiralen mitt verkliga tillstånd till känna. Detta
ändrar på intet sätt de stora värf, jag nu har för handen. Venstra armen
blir väl frisk, tills allt skall börjas, och för öfrigt är högra armen
bra och kan föra värjan, samt hufvudet redigt och friskt. Jag anmodar
derför generalamiralen å nyo att ej för denna accident något minska
af allt, hvad till vårt verks utförande kan vara af nöden; det är fredrikshamnska
mötet, som skall decidera allt. Tavastehus den 13 Juni 1783.»
Nästa
avsnitt ¦ Innehåll