Kejsarinnan skickade en kammarherre att underrätta sig
om konungens tillstånd, hvilket så snart förbättrades, att han den 27
kunde företaga resan till Fredrikshamn, der kejsarinnan inväntade honom,
och dit konungen anlände den 29. De tillbragte tillsammans trenne dagar.
Hvad dem emellan förhandlades förblef en hemlighet; men konungen, som,
efter att på hemvägen ha besökt Sveaborg, den 9 Juli återkom till Stockholm,
syntes nöjd och skref redan följande dagen till Trolle: »Generalamiralens
skrifvelse af den 19 Juni har jag fått i går afton af statssekreteraren
Carlsson. Jag anlände i morse kl. 4 efter en utstådd storm. Jag kan
ej nog berömma major Freses 71
hurtighet, habilité och kunskaper. Jag prenumererar på honom hvar gång
jag reser till Finland. Jag ser, att allt är färdigt, och deri känner
jag igen min generalamiral. Jag är högst nöjd med min resa. Vänskap,
prévenance och mycket mera förtroende än förra gången, allt karakteriserar
en stadgad och nyttig förbindelse. Jag kan ej mera anförtro åt papperet.
Turkiska kriget är säkert, och man väntar stundeligen nouveller, att
prins Potemkin satt sig i besittning af Krim. Detta har jag af kejsarinnans
egen mun. Äro Turkarne dermed nöjde, blir intet krig. Det vore just,
som om Danmark cederade sundska tullen och ej sköte på fregatten. Detta
vore ett mirakel. Men sådana ske ej mera i våra tider. Vår entreprise
bör endast vänta på första tidningen om Krims ockupation, och det lärer
snart ske i första dagarne af Augusti eller de sista af Juli. Kan man
derpå vara säker, så skall jag ock vara i Karlskrona. Förr är det mig
en fysisk omöjlighet. Min arm behöfver dessa få dagars hvila. Jag rekommenderar
till dess generalamiralen all försigtighet och tystlåtenhet. Min arm
är så fatigerad, att jag nödvändigt måste vara åtta à fjorton
dagar stilla. Sedan skall jag infinna mig frisk och färdig. Kejsarinnan
frågade mycket efter generalamiralen 72
och talar om honom med all konsideration. Stockholm den 10 Juli 1783.»
(Apostille). »Kommenderingslistan approberas, och projektet
om försänkningen äfven. Jag har ej funnit rådligt att något yppa för
grefve Ehrensvärd. Jag skall muntligen säga orsaken.»----Samma dag skrifver
konungen till öfverste Toll: »Jag är i dag återkommen från min resa,
ganska nöjd med min granne, som lärer nu vara i krig med Turken. Jag
väntar endast på denna tidning, som skall, hoppas jag, snart inträffa.
Och derpå må det gå löst. Jag reser sista dagarne af Juli eller i de
första af Augusti till Karlskrona; min arm tillåter mig det ej förr.
Den fordrar hvila och skötsel. Om jag trodde på omina, så vore jag rädd.
Men det första halfva årets olyckor och förtret kunna blifva ersatta
med det senares succès. För öfrigt är det ej på sådana grunder,
som stora saker böra entrepreneras eller abandonneras. Jag väntar med
otålighet veta, hvad er bror sett och hört; och det hoppas jag snart
få, sedan ni nu vet mig på svensk botten. Till Carlsson kan öfversten
nu allt skrifva. Jag har i går anförtrott honom hemligheten. Lef väl!
Råka mig i Karlskrona!»
Nästa
avsnitt ¦ Innehåll