Jag hittade tre gamla brev som Mamma dikterade för att skicka per e-post till Erik och Maria i Schweiz. Inget märkvärdigt - bara några spontana bilder ur vardagen.
- 1999-05-16
- 1999-05-30
- 2000-06-09 (Mamma och Erik hade/har båda bröllopsdag den 8 juni)
Tack för Eriks brev igår kväll! Så skönt att Du har operationen bakom Dig, och nu önskar vi Dig alla ett riktigt gott nytt år med friska tag i den nya bilen. Du skulle kunna få köpa en utomordentlig dito för en billig penning. Vid besiktningen 1997 sade officianten: "Vilken fin bil Du har! Vad ska Du ha för den?" - "Skulle Du vilja ha den?", sade jag. - "Na ja, jag funderar egentligen inte på att byta bil", och därvid blev det.
I söndags, när Stefan och A. var på väg till Italien, kände jag att min tinning började kännas av igen, så jag for till expertisen på Huddinge sjukhus, pendeltåg nonstop från Sollentuna. Dom frågade om jag ville ligga på en vagn. - "Tar det lång tid då?" - "Ja." - "Timmar?" - "Ja." - "Ja tack, då vill jag ligga." - Det blev från 1130 till 1830. Min sänka var hög: 66. För lunginflammationen, men dom trodde sig också kunna urskilja att den var hög av för litet kortison i det läget, så jag fick ett nytt schema på hur jag skulle ta. Sedan var det också fråga om sockersjuka. Det får jag nog veta per telefon den 17:e. Gud bevare en stackare för det.
Jag är så trött om morgnarna men blir bättre vad dagen lider. Sarah är också alldeles slut idag, för hon har dansat samba i teknologkarnevalen från Tekniska högskolan på kortegen från utgångspunkten via Kungsgatan och tillbaka. På väg i två och en halv timme, nästan naken, och syntes i Aktuellt någon sekund. Berätta det för Christina, som sedan sett henne; hon var så söt.
Stefan och Araguacema berättade så målande om Sarah för en restauratör i Italien, så han skickade foton av sin son på Internet, och bjöd dessutom Stefan och A. på det ena och andra i sin restaurang, "eftersom vi ju praktiskt taget redan är släkt". Ni anar inte hur vederkvickta och glada de var, när de kom hem i fredags kväll, med kappsäckarna fulla av presenter och Mitbringsel. Och ändå var Monica här med sin lilla dotter tills sent. Och ikväll är en ung man här. Men nu (15/5) somnar jag, 2310. Hälsa alla Era rara och Mofi från Farmchen et consortes. Hörde att Berns flygplats stod under vatten, men idag har Stefan, Christofer och jag varit på utflykt till Salta i skapligt men ganska kyligt väder - särskilt inne. Stefan klippte gräset, och jag skulle gå ut i mjölkkammaren att tina upp, då det visade sig att nyckeln var försvunnen. Förlamade satt vi där tills jag kom på att den där gamla dörrn kan man nog öppna med ett ryck ändå. Gesagt, getan. Och i samma ögonblick hittade jag nyckeln i gräset utanför dörren, där den legat sen i julas.
Ni hade säkert hemskt trevligt på middagen på Marias födelsedagsrestaurang med barnen?
Ha det så bra!
/Farmchen
När vi var på Salta stack Christofer genast upp till Rolf. När han sen kom ner, berättade han att Birr sagt att de skulle ha gamla vänner på middag. "- Farmor, Är Du gammal? Gå då upp till Birr och ät lite."
Hasse Björklund ringde till Rolf och frågade var jag var i pingst. Jag föreslog att vi skulle gå ut och dricka te tillsammans när jag fick höra att hans äldste son är chef för Sjöhistoriska muséet, så Hasse visste var Amfion var. Förargligt, jag tror Morbror tog den boken, eller har Du också en?
Vive la Reine - vi vill ha regn! Rolf har inte sått riktigt färdigt än, men längtar efter regn ändå. I söndags när vi var på Salta, tog sig A. en liten promenad på sin Vespa, svimmade och åkte omkull. Hon har ju alltid haft lågt blodtryck. Nu körde hon på trottoaren och skrapade knäna och fick hjälp hem av två rara damer. Christofer på Salta började gråta och ville omedelbart hem. Häromdagen var han ledig en dag hemma och vilade sig och kom plötsligt på att fröken Veronica på Dagis skulle sluta, rusade efter en liten notislapp och bad mig skriva: "Fröken Veronica, Du får aldrig glömma mig! Christofer Zenker." Sen sprang han iväg med den. Dan därpå frågade jag om hon hade kommenterat det lilla brevet. - Jodå, hon hade tackat så, men mer vill jag inte berätta för Dig, Farmor.
Tänk att alla människor köper nya bilar i år! Sarah har träffat en brasiliansk student på Nätet. Han studerar i Braunschweig. Hon har bjudit hit honom, och nu är han här på en vecka.
Stefan och Christofer stack till Salta i morse för att ge sig ut på sjön. Nyckeln till kanoten glömde Stefan (sitter troligen på Audi-nyckeln. /sättarens anm.), så det blev bara Oknön, där Christofer plumsade i utan att ta någon skada i det kyliga vattnet. Nu kommer själva orsaken till mitt brev, utom den att tacka för Ditt idag: Rolf ska i LRF:s regi ro kyrkbåt på Siljan i sommar. Hoppas att det är i Leksand, där Terserus verkade.
Jag är smått invalidiserad av ett långt sår på vänster ben, som jag ådragit mig på sängkanten, när jag kliade Kerstin, som har sån allergi.
Önskande Er alla allt gott, och hälsande till alla,
Farmor et consortes.
Kära rara brudpar!
(Jag tänkte ju bara på mig själv den dagen.) Det var verkligen roligt att Karin var här på Stefans stora dag. Jag tyckte den firades så trevligt och värdigt som anstår en 60-åring och dock med så mycken ungdom . Roligt att Becca och Micke var med också. Vid eftersnack med grannarna, som jag hade dan därpå, beundrade dom Barbro som såg så ung ut så dom trodde att hon var Fredriks flickvän. Beccas Micke verkar också så rar.
Nu hör man ju från alla håll, även Sydamerika, att Maria är så mycket bättre. Då kanske man vågar hoppas på en visit framåt hösten.
Om allt går som vi tänkt oss, far vi till Salta i morgon. Vi satte två rader potatis sist.
Den 12 juli är Stefan och jag bjudna på minnesfest i Teda skola för gamla elever. Stefan orkar ej skriva mer. Sen får Du ett handskrivet brev från Salta. Gudskelov att Christina snart är hemma. Det låter ju kusligt, hur hon bett om att vi inte ska vara oroliga.
Kuss och kram F.
9/6-00 på kvällen
Kära Erik och Maria!
Pingstaftons morgon och jag oroar mig så för Er ev. resa till Sardinien, rövarnas egen ö. Morbror E. Och T. Karin var där för en månad sen och deltog i en utfärd, då bussen övermannades av maskerade rövare, som hotade guiden och begärde lösen. Sen kom en utsänd från sv. Ambassaden i Rom för att lugna de svenska deltagarna, när de väl var tillbaka på hotellet. Hur dom blev fria vet jag egentligen inte.
Glad pingst!
Eder M.
