1974 i Karl Gustaf Insulanders båt.

"Var hennes dag som dagg och diamant? Som bärnsten måste hennes kvällar varit."
har någon skald sagt inför ett etruriskt gravmonument. [Johannes Edfelt, se http://runeberg.org/blm/1942/0516.html]

Folktom "Praya" i Brasilien, där de våra hade det underbart.

En dag frågade A. Christofer: Vad önskar Du Dig till julklapp? - Svar: Farmor.

Vid hemkomsten till Sverige hade Christofer svårt med att komma i gång och prata svenska. Men vid landstigningen i Brasilia talade han portugisiska inom en vecka.

En dag i mitten på 40-talet, 43-44, kom en man cyklande till Salta, ställde cykeln vid stenmuren och lindade av sina benlindor. "Nej, vi öppnar inte", sa mamma och mimmi, men gjorde det ändå, fast dom trodde att det var nån som ville sälja något och pappa Elof hade så svårt att säga nej. Ett digert bokverk om Sveriges Försvar gömde han skamset på flygelvinden t. ex.

Professor Torstensson, ty det var han, var god vän med professor Giesecke på tyska legationen, och genom den förbindelsen lyckades jag få tillstånd att resa till Sverige från Dresden påsken 1944 med pojkarna, varav Ää ännu hade 2 veckor kvar till sin födelse.

Nu är Birr åter sjuk också, men blir bra till RLF-möte i Västerås, där dom också övernattar. Men Gerd blir snart bättre och vi börjar åter att gå några steg. Först bara en bit ovanför Källarbacken, nästa dag till Hallonbacken, men dan därpå säger han: Inte bra, inte bra, men han går upp som vanligt och äter frukost. Sover sen hela e.m. tills det blir matbud på söndagen. På tisdagen den 28 januari tycker jag att han sluddrar lite på rösten och ber Rolf att komma. Vi beslutar att fara till Uppsala och där blir han väl omhändertagen och ska skivröntgas. Han är hela tiden klar i huvudet och kan läsa sin lilla korta aftonbön: Låt mig i detta glada hopp Få somna in och vakna opp!

Sen får vi höra att det kommit in en svår trafikolycka så dom skickar honom till Södersjukhuset av brist på tid. Och lyckas heller inte förklara för honom vad som skall ske och där ligger han i ambulansen och vet ingenting och undrar hur jag kunde lova att komma nästa dag. Och nästa dag, onsd. d. 29 jan. hämtar Stefan mej kl. 22.00 först på själva Valter-dagen. Den 30 jan. får jag höra av underläk. Westerberg att man dels ska göra skivröntgen på hjärnan och ultraljud på halspulsådrorna. I ådrorna visar det sej vara en massa "grums" som kan åtgärdas antingen med operation eller ballongblåsning beroende på vad kirurgen anser med tanke på Gerds ålder.

Nästa dag far jag till NK för att köpa nya gardiner till flygeln. Jag vill passa på nu för att inte behöva lämna Gerd när han kommit hem.

Dom plågar Gerd med att försöka sond-mata honom, men det klarar dom inte, varken läkare eller sköterskor. Då ska det bli dropp. Till detta behövs en narkossköterskas hjälp. Men det hela blir bortglömt. Efter två timmar stöter jag på översköterskan. Då går det i ett huj. På lördagen den 8:e hämtar Stefan mej på SöS på kvällen. Kerstin glittrande glad och kan gå. A och Sarah i sina bästa kläder på brasiliansk fest. Som två systrar. Christofer sover hos mej men ska upp på toan stup i kvarten.

Sönd. d. 9 febr. ska Stefan och A. till en dam på St. Eriksplan men skjutsar mej först till SöS i hällande regn. Jag möts av Gerds fasansfulla stönanden. Han har fått lunginflammation. Jag stannar över och vi får ett eget rum, Gerd och jag. Men vad hjälper det? Tel. med Sarah: "Mal" - "Farfar?" - "Ja." - Tel m. Rolf. Jag så orolig. En läkare från akuten kommer upp: "Det låter så hemskt, men han har inte ont."

På måndagen den 10. kommer Rolf och blir förskräckt att se pappa så förändrad. Han har tulpaner med, men dom märker inte Gerd. Överläkaren Adner: "Inget att hoppas på. Vi får ta en dag i sänder." - Jag åker till Farsta och byter kläder, medan Rolf sitter där.

Rolf övernattar i Farsta. Jag får mat i sjukrummet d. 11 februari, men går ut till Rapport och tar en kopp te tillsammans med den unge mannen från Tungelsta, vars far har alla olika begonior i hela Amerika på sin dator.

Gerd får antibiotika och mycket morfin. Men syster konstaterar andningsuppehåll emellanåt. Han drar allt glesare och djupare suckar. Dom kommer och vänder honom då och då, så jag flyttar över pallen till andra sidan. Gerd tar min hand och kysser den ivrigt och kysser och kysser. Jag ser hur ledsen han är över att han inte kan och inte orkar säga något. Jag håller om huvudet och känner på halspulsådern hur häftigt den bankar och så bara stannar den kl. 21.35.

Jag håller min kind mot hans så värmen dröjer kvar nästan en timme. Sluter hans ögon. Sen ringer jag på nattsyster som är så rar. Hon frågar om jag vill träffa någon läkare. Jag frågar om det blir obducering. - Nej, det görs inte, när man är viss om dödsorsaken. Hon följer mej ut och jag tar taxi hem och ringer A. som tänder ljus för farfar, och talar med Stefan och Rolf.

Och mitt i all sorgen kunde jag inte låta bli att berätta för Teresa om hur det var när Gitti och A med Christofer var här en vecka före Kerstins födelse och A. sa till Christofer: "Mamma kommer strax. Jag ska bara gå på toaletten först." - Och Chr. han trodde väl att han tillhörde värdfolket. Det var ju lika många småbord som det brukar vara i deras trädgård i Törnskogen, när det är fest. Så han gick runt och sa till alla, även till kyparna: "Mamma kommer strax. Hon ska bara gå på toaletten först." Och alla log förstående. Dom hade ju just sett hennes stora mage.

Sen gick Teresa och jag till fotoaffären i närheten och beställde förstoringar av farfar till alla barn och barnbarn.

Den 13 februari 1945 tänkte Mutti fara ut till Gerd i Klotzsche till middagen och stanna där över natten. Men det blev ändrat, så Gerd for hem till Ermelstrasse i stället och upplevde där den första bombningen. Hertha blev kallad till en förlossning och gav sig ut och hjälpte den stackars modern i bombregnet. Mutti stod tyst med böjt huvud, men Frau Maune hon ropade hela tiden: Lieber Gott, wenn Du mich überleben lässt so werde ich nie mehr über andere Leute schwatzen.

Nästa dag tog Gerd en Handwagen och gick till Högskolan, ryckte ner ett par gardiner och lindade in en del av sina tekniska litteratur i dom. Och fort ut och la sej i ett öppet dike, för nu kom det stora amerikanska angreppet. Förut hade han efter arbetsdagens slut haft ansvaret för en luftvärnskanon med assistans av ryska krigsfångar på höjderna ovanför Tekniska Högskolan till kl. 22.00 om kvällarna.

1 mars åker jag med min shoppingvagn på tåg till Törnskogen. Ingen sittplats, tyvärr och 527 går bara en gång i timmen, men ack, vilken fin middag med anka och Mouton-Rotschild. Ana är där med sin son Juan.

På söndagen går Stefan och jag med två barnvagnar och sen deklarerar Stefan. - Mitt ben gör så ont.

På fredag kväll den 7 mars far Stefan och jag till Salta. Gravsättning på lördag. Vi följs åt till kyrkan Stefan, Rolf, Birr, Annica och jag kl. 10, där Gerds urna står framför altaret med kandelabrar på ömse sidor.

Vi sjunger Jesus för världen och Märtha-Stina läser Fader vår. Stefan bär urnan och klockorna ringer tills han sänkt den i graven.

Högtidligt och gripande.

Vi dricker litet kaffe i flygeln och återvänder sedan till Törnskogen efter en promenad till Solberga. Dagen därpå har vi en härlig promenad i för mej helt okända trakter vid Edsbergs slott och sjö. Mycket vackert.

På Palmsöndagen far Christofer och jag per tåg till Salta och hämtas av Rolf. Härligt god påsksupé hos Birr och Rolf i sällskap med Carina och Nils Henrik samt lille Valdemar. Jag dristar mej att framföra. Mein Sohn heißt Waldemar weil es im Walde war, vilket Gerd inte vågade inför de båda prästerna, fast han hade det på tungan, så fort han hörde talas om den unge prästsonen.

Araguacema och jag var i kyrkan påskdagen, då A. hade en röd ros med till graven. Christina Olsson-Blomkvist delade ut påskliljorna från altaret till oss, den fåtaliga menigheten, och den goda A. lade sina på Joppes trappa.

På Annandagen far alla Törnskogarna tidigt hem. Christofer till mej: Tag Toyotan Du, Farmor!

21 april kom Thure Flobecker för att börja boutredningen. Han var alldeles slut efter att ha gått uppför trapporna och ramlade ned från stolen, medan vi båda höll på att gå igenom siffrorna. Vad Du räknar fort, sa han. Ingen av oss litade nämligen helt på våra kalkylatorer.

Den 22 april 1996 satt Gerd och jag på en sten i Älvkvarnsbacken; det var sent men varmt i den ljusa natten. Jag: Har Du inte en slant som vi kunde offra i kväll? Gerd: Nej, bara en femma.

Nästa kväll, som var den 23, ställde jag samma fråga. - Nej bara den där femman. - Då, sa jag beslutsamt, offrar vi den: 2.50 för Ää och 2.50 för Christofer. Gesagt, getan. - Nästa kväll hade någon lagt dit en 10:a, och för var kväll hade summan ökat ända tills den nådde upp till över 30 kr. Då försvann allt.

Jag gräver försiktigt i trädgårn för att se vad benen tål.

7 maj far Rolf och jag med släpkärra till Farsta för att tömma garaget. Han gör 2 resor till tippen i Östberga. Dan därpå, som är Kristi Himmelsfärddag, kommer Stefan och får nässelsoppa.

På Märta-dagen kommer Christofer ner för trappan till mej. Nej, säger jag, jag vill ha kaffe på sängen i dag. Christofer upp igen till pappa och snart kommer kaffet med blommor på brickan. Rolf och Birr på kaffe. Christofer ute och cyklar.

Cecilia Merk serverar på fin och glad middag hos Sixtens tillsammans med Inga och Sten, Gunnel Brandelius och f. riksbankschefen Karl Henrik Norlander, Life of the party.

I min nya rosa-rutiga dräkt tager jag mig i god tid till medaljutdelningen på Långa raden på Skeppsholmen. Sitter en stund utanför och pratar med makarna Ljungholm innan det blir dags att gå in och avnjuta konserten av blåsare i gamla uniformer. Jag spanar förgäves efter A och Stefan. Ska jag ta emot medaljen? frågar jag de omkringsittande. Flera av värdarna spanar utanför tillsammans med mej.

Så dyker A upp i fjärran. Gott sei Dank, då kan vi gå upp två trappor och börja förhandlingarna. Stefan harangeras först och tackar med ett citat av de Gaulle. "Man kan inte ge ordnar åt Frankrike." Så ska vi sätta oss till bords: medaljörer och medföljande vid honnörsbordet, d.v.s. jag bredvid ordföranden. Mitt i middagen dyker också Anders Bloms Ana-Maria upp. "Alla brasilianer kommer alltid för sent", säger Anders på min högra sida.

Jag sa till ordföranden att jag noterat att Astrid II, som skjutits upp från Esrange [nästan: Plesetsk i Ryssland /SZ], inte är större än en ölback. (Man måste ju kunna tala med bönder på bönders vis, men det förstod han inte.) Ingen tackade för maten. Jag borde ha sagt som Adlercreutz på Salta: Tack för maten!

Det var en stor dag i mitt liv och så underbart vackert därute, där fruktträden blommade. Fick åka hem med en trevlig klubbmästare till Skogskyrkogården och sen vidare på vacklande ben.

A propå Skokloster så övernattar Rolf där på LRF-möte medan Annica ska klippa gräset på Salta. "Annica är min bästa vän", säger Christofer, men hon fick ej i gång gräsklipparen utan målar verandan i stället. Och Rolf som ska ta emot 25 personer från Sörmlands köttklubb på kaffe. Nåja, han klipper själv i all hast och trädgårn blommar så vackert, särskilt stenpäronträdet, som är som en brud, och kastanjen sen.

Baron Banér på Sjöö berättar om sin avfideikommisserade egendom, och Rolf frågar: Hur blir det då med arvsföljden? - "Man får fostra barnen som om det vore!" - Rolf: Bara de två yngsta, väl? - Skrattsalvor som hördes över hela Salta.

Och dan därpå, lördagen den 31 maj, är Stefan och A. på Rymdbolagets 25-årsfest på Grand Hotel. Stefan har lagt ner ett ansenligt arbete på Festskriften och skördat mycket lov för den.

Jag jobbar hårt i trädgården.

Den 30 maj har svalorna kommit till sin hembygd.

Flickorna Åslund-Osslund på lunch: Nässelsoppa, lax, sallad, chokladdessert med cognac.

Men jag, jag har sån konstig huvudvärk om dagarna. Läkarna säger: Ta Alvedon! Hur vågar dom? Icke så Rolf: Nu far vi in till sjukhuset, mamma, det kan vara Borrelia.

Döm om min häpnad, när dr. Tomas Eriksson, överläkaren, låter mej ligga kvar och få cortison för att jag har 66 i sänka. Han formligen springer i korridoren efter medicinen. Min blodkärlsinflammation behöver det, men det kan ju för all del vara Borrelia också, och dom eländas med mej och tar ryggmärgsprov. Efter 3 nätter med telefon vid sängen kommer Stefan på lördags förmiddag för att hämta mej. Dom säger: Vi brukar inte skriva ut förrän efter lunch. - Ja, men min son vill ut på sjön. - Då kommer dr. Farra ögona böj och sköter den detaljen. - Jordgubbar såldes utanför sjukhuset, härliga.

Solen bryter just igenom dimman efter allt regn, när jag vaknar kl. 4.00 [den 15 juni]: Ska jag eller ska jag inte?

Inte, för jag har "asint" (alls intet) på föttren. Mina ortopediska skor skulle bli totalförstörda i blötan.

Men svampvandringen var fin, 7 september.

Stefan hämtar, tillsammans med Sara, Christofer och Kerstin, Erik på Arlanda. Kerstin är orolig utan mamma och rätt reserverad mot Erik, men när Birr kommer på gräsmattan kastar hon sej ändå i panik i Ääs famn.

Erik hjälper mej att göra om listen, rabatten, på graven, så inte allt vatten ska rinna av med detsamma.

Vi firar Stefans och A:s 5-åriga bröllopsdag men utan bruden. Hon möter i stället miss Pernambuco hos familjen Göransson, Ulf och Lala (Eulalia). Efter så varma vackra dar kommer Erik till 12° och ösregn. Det är inget vidare för Marias leder.

Videoklipp: Bröllopsdagen 4 juli, 3 min 10 sek.

Christine och Jochen med lille Jan är i Sverige ett par veckor, och nu vill Ingela bjuda släkten så vi får träffa dom. Hon ringer på söndagsmorgonen och säger att det ska bli "gårdsfest och jag ska just gå ner och spola av gården". Jag föreställer mej soptunnor och råttor, men där är det underbart trevligt med trädgårdsmöbler och lummighet. Med är också Johans flicka, konstvetare. Och Cilla med pojkarna.

En julidag, när Stefan och Christofer kommit hem från Ängsö och ätit middag, gav jag mej ut på den vanliga promenaden till gränsen. Då ropar Christofer: Farmor, Farmor vänta, och så fladdrar han som en fjäril tur och retur till Strömsta gränsen, barfota dessutom.

Jag har avskedslunch för Lekbergs, som nu flyttar till Uppsala. Mycket lyckat trots att Karl Gustaf kom så sent från Alvar Lindells 80-årsdag. Men han hade så charmanta blommor med.

En dag för sent far också jag och uppvaktar Alvar Lindell, som putsat och renoverat så många möbler åt oss. Det blir en trevlig kaffestund med hans dotter Margareta och mågen, innan dom återvänder till Norrland.

17 juli: Teresa 28 år och bjuder på pic-nic på Uppsala högar. En sån vacker kväll med sån vacker utsikt över Upplandsslätten. I stället för Fredrik, som arbetar på Stor och Liten, kommer en gubbe och språkar med oss, men Teresa, rådig som hon är, tack vare sin sociala utbildning, ger honom lite kyckling i en glace-låda och ber honom ta med det hem till sej. På en av de angränsande gravhögarna pågår samtidigt en möhippa.

Den 19 juli väntar Stefan med att fara till Törnskogen för att ej, som han uttrycker sej, "vara i vägen" inför den stora festen. Den vackra Monica Smedberg är A:s högra hand och liksom A. och Sara klädd i nysydda dräkter av vår vän parisaren [Charito], som också står för kosthållet till viss del. Håkan Hedberg med Marianne, Christer och Ann Margret, Birr och Rolf, Rebecca och Annica, som sen fortsatte på Joar Blå mitt i natten. Mycket lyckat.

Videoklipp: Sommarfest 19 juli, 4 min 51 sek.

Ett par dar senare går kopplingen sönder på Audin när Stefan är på hemväg från Ängsö till Törnskogen. Det visar sej att en del behöver rekvireras från Tyskland, så nu får han se hur det är att åka tåg.

Alla syskonen Törnberg bjuder gemensamt på middag på den underbara terrassen vid sjön. Karl Gustaf och jag. Segelbåtarna glider förbi och krasserabatten står i sitt flor. Mycket trevlig samvaro med dom rara människorna.

Christina kommer sen med sin goda vän Tiina, som ska bli konsertpianist och varit i Finland och koncentrerat sej på Sibelius.

Lördagen den 26 juli gör jag hallontårta och dukar i trädgården inför Luther Johanssons ankomst, men plötsligt slår det mej: Var det kanske först i morgon han skulle komma? Nåja, vi äter vår hallontårta med Rolfs, och Luther och Doris får utom allt annat kaffebröd nöja sej med en halv hallontårta. Inte så farligt eftersom han sowieso har diabetes.

Nu far Christina via Uppsala och Teresa hem till sitt land igen.

Då passar Jonas Hummelstrand, som uppvaktade Christina på Fidos tid, på att gifta sej i Teda kyrka. Rolf och Birr var sen på fest i det klingbergska Fiskartorpet.

1 augusti far A och Christofer med Eulalia m. fl. till Helsingfors! Men ack, Onkel hade inte tänkt på att A. som brasse måste ha pass med. Så dom fick bli kvar på båten.

Kerstin kommer, som alltid, storskrattande i min famn på Salta. Dom är till sjöss medan jag är på friluftsgudstjänst med frågesport och kaffeväska i Leversta. Rolf och Birr ägnar sig åt vattenfestivalen omväxlande med Becca och Annica.

Men när Annica har klippt alla gräsmattor och slagit sig till ro, hörs ett fruktansvärt brak och halva kastanjen faller till marken utan att det är det minsta blåst. Och som i år blommade rikligare än vanligt. Vilken lycka att Annica hunnit därifrån!

Videoklipp: Lönn- och plommonkrasch m. m. 23 augusti, 2 min 8 sek.

På en tidigare vattenfestival höll Rolf på att komma i vägen för ett flygplan som störtade under en uppvisning vid Västerbron.

Vid Hembygdsföreningens besök på Salta berättade jag om hur C.A. Erlandsson, min mormors far, började sin bana som springpojke. Då skulle han emellanåt över till Djurgården med varor från den lilla mjölkbutiken på Söder, kanske till Tant Jenny Aspmans förfäder som bodde vid Gröndal. Han fick då en slant för att ta båten över sjön men sparade pengarna och sprang runt via Strandvägen. Studera kartan noga, kära läsare, så ser Ni hur långt det är! När han hade fått ihop 55000:- riksdaler köpte han Salta.

Janne Thorell håller nu på att göra nya fönster till kuporna i flygeln. Christofer kallar honom för "grannen" i st. f. Janne och har stor glädje av samvaron med honom.

Nu börjar svampsäsongen och den är mycket bättre än i fjol. Onkel plockar och plockar på sina hemliga ställen och jag rensar och rensar.

På Helena-dagen, den 18, bjuder jag Siri och Sven Karlsson på kaffe i sällskap med Rolf och Annica. Dom hade kommit med fina blommor till Gerds begravning och nu hade dom också varit till stan för att ha blommor med.

Fin lunch hos Ekholms med Birgit och Harry Sandberg.

Jag far med buss till Kristinas begravning. Det är 28° varmt och jag får en fruktansvärd månadslång snuva, som i slutet på september hade övergått i hosta, men den blev bra i Brütten.

Efter samlingen i Silverdalskapellet, där Ulla C läste Landet som icke är, blev jag bekant med Lars Rolands brorson, som tog mej med i bil till stan så jag kom precis till Enköpingståget, trots att det var spn kö in från Sollentuna. Och under den långa färden underhöll han med att tala om sin verksamhet i balettbranschen, inte som dansare utan som kontaktman över hela den nu kända världen tycktes det.

Nu började Sara på Rudbecksskolan och Christofer på dagis. Han gråter, när han måste gå hem.

Jag får ett oemotståndligt erbjudande från ABB om en courtagefri Schweizerfond och nappar. Dan därpå börsras över hela världen men i skrivande stund har det rättat till sig igen.

När Stefan och A kommer ut till Salta 23 augusti stannar Sara för att träffa Rodrigo. Kerstin fäljer med ut i kanoten men Christofer går med farmor för att leta efter Rolf på Hjortsberga-gärdet. Ingen Rolf och tröskan står stilla. Aha: där kommer Rolf från "Hjälmbacken" och sin kaffepaus. Efter några varv somnar Christofer ombord.

Armgart Seidel har fyllt 60 och tackar för gratulation med ett foto från besöket hos oss 1995.

Brev från Armgart den 28 augusti 1997.

Prinsessan Diana omkommer i bilolycka i Paris.

Kaffestunder med Rolf, först i Oxbacken, nästa dag i Ekbacken med shoppingvagnen. Än finns det svamp och hallon, men nu gör jag Hirams äppelsufflé för 6 personer till mej själv. Och just när Rolf kommer hem med tröskan från Oxbacken börjar ett stilla regn. Och rågvetet på trädgårdsgärdet kommer upp som ett skott och lyser grönt 5 september.

Söndagen den 7 september: Först svamputflykt till Leversta med många Södergranar, eller Södergrannar, som det ursprungligen heter. Sen kvällskonsert i kyrkan, där samma personer, delvis, deltar. Får Ni då aldrig nog av nöjen? sa jag till dom.

Videoklipp: Blåslek 27 september, 30 sek.

Söndagen den 28 september har Maria, Erik och jag en oförglömlig upplevelse, när vi far till Mainau i en sån egendomlig dager över Bodensjön med lite Dunst och svaga solstrålar över de fortfarande så underbara planteringarna. Dessa mängder av rosor, dahlior, begonior etc. så sent på året. Vi äter middag på Schwedenschänke och har haft en härlig afton utan de annars köande mängderna av turister. Vilken skapelse av grevinnan Sonja Bernadotte!

Denna dag får Stefan en stor gädda vid Ängsön. På måndagen sen kaffe med Muffi och Tiina i trädgården i Wegacher. Båda så glada och rara. Men Maria har varit hos doktorn och har över 100 i sänka och så ont. Hon går tidigt i säng medan vi spelar kompositörspelet. När vi kommer till Tjaikowski sätter Erik på 1812. Annars nöjer han sig med att nynna den melodi han begär! - Hemresa med Tore Wretman.

Videoklipp: Lekrummet 16 oktober, 1 min 17 sek.

Kerstin älskar att ställa sej framför TV-bilden när Christofer tittar. Men han vet på råd, tar leksakstelefonen, springer ut i köket med den och ropar till Kerstin: Det är till Dej! - Hon kommer genast och säger "lå". Under tiden hinner han springa tillbaka och stänga dörren om sej och TV:n.

Rolf möter på Arlanda och har satt på värmen i flygeln. Jag tänkte mej ut i Bastuhagen, men redan vid el-stängslet plockar jag korg på korg med champignoner och rensar till kl. 2 på natten.

Den gode Thure Flobecker har fått ut bouppteckningen genom att av egna medel betala arvsskatten 98000:-.

Så fina Åkerö-äpplen det är i år!

Videoklipp: Lek i soffan 5 oktober, 1 min 13 sek.

5 oktober. Rolfs födelsedag firas med fin middag. Men det är bara vi fyra damer närvarande: Birr, Teresa, Annica och jag.

Den 6 startar Rolf och Birr en köttresa till England med billigt flyg för en lång rad köttbönder med fruar + en liten baby från Nyköping. Birr har anskaffat tunnbrödsrullar åt gruppen, något som de vanliga resenärerna högeligen avundas dom.

Den 7 hämtar jag Christian och hans Judith vid Stockholms-bussen, glada och rara.

På kvällen kommer Teresa och övernattar här. Hon är ledsen och vi gråter tillsammans. Hon och Fredrik tänker skiljas. "Rara Fredrik." Ja, det säger alla, säger Teresa. Det är så svårt att fatta för oss alla, vi som alltid har tyckt dom vara skapta för varandra.

I f. d. statbyggningen finns det just nu en Therese, en Rebecka och en Annica.

Vad kan Gerd ha antecknat om impressionisterna? Om sej själv brukade han säga att han var en tekniskt intresserad humanist.

Gerd hade köpt en konstbok om impressionisterna på Bertelsmann. Den gav jag till Sixten Klingberg på hans 70-årsdag. Då var Gerd ledsen, förstår jag först nu, när jag läser hans stenografi.

Videoklipp: Klädda för Halloween-party i Kulturhuset 1 november, 17 sek.

Videoklipp: Kerstin som catwoman 7 november, 23 sek.

Maria och Erik söker Lindring för hennes onda i Österrike. Vi hoppas att det ska verka på sikt. Nu fortsätter behandlingen i Zürich.

Morfar Vyskocil, som var så glad och pigg i september, insjuknar allvarligt och vårdas på sjukhus.

Morbror Erik hälsar på Finska Märta på Radiumhemmet och bor här i Farsta.

9 november firas Annicas födelsedag i den nya våningen i Enköping. Jag har köpt en svart blus åt henne "small". Den tror hon är för liten, men icke: Farmors vana öga vet bäst. - Nu får jag träffa Beccas nya, som heter Markus och är ingenjör på Scania Vabis.

På Kurt-dagen glad och god lunch hos Åstedts.

När Stefan och A ska på middag hos Waroléns på Ingarö, övernattar Christofer här och äter plommonkräm. Dan därpå får jag följa med på lunch hos Ulf Göransson och Eulalia med härlig brasiliansk mat.

Kerstin Forsell på SE-banken hjälper mej med överföring från dödsboet.

Ernst Wiberg, Per Wiberg, Thomas Wiberg, Stefan Wiberg.

Jag hade fått en sån hemsk stöt av den gamla Strindbergs-lampan i fönstret. Det forsade elektricitet genom hela kroppen, och efteråt slog hjärtat hipp som happ. Så jag vände mej till kardiologen Sandström, som sa som vanligt: Du är frisk. Men när han undersökt med ultraljud ger han s. k. betablockerare. Det visade sig inte vara så bra. Jag fick magbesvär och blev inte av med dem förrän i skrivande stund den 12 december. Man hofft's wenigstens. 18 oktober fick jag stöten och den 10 december for jag akut in till Sabbatsberg, där Sandström lät ta EKG. Bra. Bort med medicinen - och jag bra! Hurra!

Kanske beroende på att jag haft det så trevligt i dag på Stanford Alumni Club på Handels med två nobelpristagare, en i fysik, en i ekonomi. A. charmant, kom 1 timme för sent, orolig att jag stått ute och väntat, störtar in och kramar mej högljutt och väcker uppseende med sin skönhet. Sen går hon fram till den kinesiske pristagaren och pratar med honom och vänder sej så till en herre bredvid och säger: "Det ska finnas en nobelpristagare till här." Han hjälper henne leta, men hittar ingen mer, ty den andra som A. efterlyser var han själv. Jag träffar Börje Dernulf, SCB, som, när han sen går, kommer till mej och säger adjö och: Vad det var roligt att se Din svärdotter!

Björn Westerberg, Robin Teigland.

Finska Märta, som hade kommit till Salta som krigsbarn på 40-talet och sen stannat i Sverige och blivit bibliotekarie fyllde 70 år.

Hon insjuknade sen under hösten och morbror Erik for flera gånger och hälsade på henne på Radium-hemmet. Hon dog sen i december på Södertälje lasarett.

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se