|
|
Farfar och Christian får samma julklapp: en nyutgiven
atlas med alla unga afrikanska länder inritade. |
|
|
Med hjälp av 12 domkrafter ifrån Småland
lyfter Rolf gamla lagårn och cementerar en ny, hög grund
och får på så sätt en lagård med den
rymd som myndigheterna föreskriver. Det låter äventyrligt. |
|
|
Erik återvände på ett par dagars besök
till Farsta i nov. 94.
|
|
|
|
Praefatio
År 1995 fyller Becca 25 och Maria precis dubbelt så mycket.
Christian bara 20.
Farfar råkar falla på Oxbacksvägen och kommer hemstapplande
med blod drypande från näsa och öron och haka och ser
skrämmande ut. Men som jag säger till Birr: Ein deutsches
Kind weint nicht. Inte heller gör han det på Gullmarsplans
T-banestation, när väggen som han lutar sej emot visar sig vara
en automatisk dörr som plötsligt öppnar sej, när avstigande
ska fram. Och Gerd ramlar baklänges och får ett stort sår
på armen. Nästa gång halkar han på Lysviksgatan,
som varken är plogad eller sandad. Är Du OK? frågar
folk honom, och visst är han det fast pannan blöder.
I mitt julbrev till Hertha berättar jag om allt detta och säger
avslutningsvis: Gerd ist ein richtiges Stehaufmännchen. Och
knappt har jag skrivit det, så blir det allvar och Gerd får
svårt att få luft och skakar i hela kroppen, men när
ambulansen kommer är den hemska upplevelsen över, och efter
noggranna undersökningar på Södersjukhuset får vi
fara hem efter en hemsk natt. (Men borde jag inte meddela läkaren
Wilhelmina Ekström, att jag själv lyckats ställa rätt
diagnos: Reflux, nämligen, och ej hjärtinfarkt?)
Låt oss alla hoppas på ett gott nytt år 1996 och Araguacemas
lyckliga nedkomst!
Quod evenit.....
|
|
En sommarkväll i Strömsta skog kommer en bil bakom oss och
stannar. Det är Lill-Annas dotter Linnéa, som tagit sig det
gamla familjenamnet Sporrong, eftersom pappa Gunnar Andersson var av vallonsläkt.
Hon tar fram 3 små fällstolar, och där sitter vi och hon
visar gamla foton bl. a. från julottekaffe, där kantor Strömberg,
93 år, kommer med sin sedvanliga Püppchen tulpan, som synes
på bordet. Han berättar om sin bilresa till Polen i somras,
där han blev häktad ett par dar, eftersom de kommunistiska makthavarna
tyckte att det var oroväckande att en så gammal man for omkring
i deras land.
|
En kall jul på 70-talet med Lill-Annas döttrar.
Stefan och Erik får dela på Kiruna-jackan! Obs! Onkels
typiska tumme.
|
Brevutkast:
Min
man Gerhard (Gerdt) Zenker blev under ett intensivt åskväder
illa skadad i öronen. Vi befann oss på vårt
sommarställe. Han var i övre våningen, där
parabolen sitter ovanför på taket och där
telefonledningen går in i huset. Det hördes ett
fruktansvärt brak, när åskan slog ned. Jag
ropade på honom men fick inget svar. I stället
kom han nedför trappan och höll för bägge
öronen: "Det gör så ont och jag hör
ingenting". Vi sökte Dr. Bernadotte i Uppsala och
är nu tillbaka i Stockholm och vore tacksamma, om Ni
på Södersjukhuset, där han tidigare varit
för sin dåliga hörsel och fått Hörat-apparaten,
ville undersöka om det finns något att göra.
Det
är inte bara det att han hör så mycket sämre.
det är också en plåga för honom att
allt han hör är alldeles förvrängt. Han
kan överhuvdtaget inte lyssna på musik längre
av den anledningen. F. ö. fungerar "Hörat",
men våra röster som talar till honom blir också
förvrängda.
Farsta
den 15 nov. 1994
Märta
Zenker
|
|
Vi blev kallade till
dr Gunnar Björk, och efter hans undersökning skickade
till audionom Jarlemark, som tar avtryck för snäckor till
båda öronen. Gerd hör med dem något bättre.
Men han stänger av batterierna ideligen.
Han tänker väl
som Moma, när jag klagade på hennes undanmanövrer:
Du tror väl inte att jag tänker slösa batteri
på Dej!
|
December
1994
På fjärde-adventsöndagen far vi ut till Salta
med allt vårt gepäck. Så härligt att
kunna lasta allt på skottkärra, som Christian monterade
i september, och köra allt fram till dörren. Nu
har man ju fått lära sej att det är så
farligt att bära tungt. Det var underbara soldagar sista
veckan i advent.
Den 23 kommer Stefan ut med A och Christofer, som springer
runt och bekantar sej med omgivningen, och på julaftonsmorgonen
redan kl. 10.10 kommer 4 från Brütten och hämtas
av Onkel. Christina stannar hemma hos Andreas tidigare kallad
Fido.
Christian är förkyld efter sin vistelse i Kalifornien,
och efter julaftonen stiger febern så att han blir sängliggande
hela julen. När han sen kommer hem till Brütten,
konstaterar läkaren att det är mässling.
Video: Julafton
1994 (2 min 30 sek).
Två nytillkomna julfirare, Fredrik och Pelle, bjuds,
liksom vi alla på en jättegod julmiddag, dock utan
risgrynsgröt. A:s magnifika tårta ersätter
den, men rimmar gör vi ändå.
|
|
Julottan är som vanligt okristligt tidig och från
Salta kommer bara Araguacema, Teresa och farmor. Så Christina
Klingberg frågar vad det har blivit av karlarna. |
|
|
|
|
|
|
Teresa var på fest med socionomstuderande ute på
Sköndal och låg över hos oss. Här
skickar hon så vackra bröllopsfoton till 1994
års Liber.
|
|
|
|
Rolf är den ende som också illustrerar
sina julklappsverser.
|
|
|
Lennart
Johansson, Ragnhild Wendin, Gustav Andersson, Lars Ånöstam,
Folke Forsberg, Louise Ungert, Bertil Gustavsson, Per Lindgren,
Lars-Olof Legnerfält.
|
Julgranen
var ovanligt vacker i år och det är inte bara som man brukar
säga. Den var extra vacker och "välklädd". I
flygeln hade vi ingen gran och det kändes, tycker farmor, väldigt
tråkigt att inte få känna den där grandoften. Det
måste bli en ändring!
Onkel uppvaktades i sin säng
på Annandagen, som sen avslutades med att Erik och Maria bjöd
alla på Furan. Men Christian är fortfarande sjuk och har hög
feber, när dom avreser redan på tredje dag jul. Då hade
Karin hunnit gästa Becca och Pelle och varit med Annica på
Joar.
Video: Tredjedag
jul 1994 (1 min 24 sek).
Teta och Fredrik bjöd
på middag på Stigsbo, där Christofer uppförde sig
som en gentleman som vanligt. Jag hade Liber 71 med för att vi skulle
se om det stod något om Teresa, när hon var i den åldern.
Det gjorde det och det var rörande att läsa om henne och Becca
men även om Rolf, hur han varit ute med sedermera finansminister
Ann Wibble och roat sig. Och när Birr beskyllde honom för att
dofta parfym, så urskuldade han sig med att han stått nära
parfymdisken i Rotebro och blivit sprayad där på Obs-varuhuset.
Den 29 december redan skjutsar
Stefan hem A och Christofer. Han hämtar Charito på Arlanda
och återvänder till Salta för att lägga puzzle, något
som inte går för sej i så små barns närvaro.
På nyårsaftonen
får Gerd och jag, mest jag, besök av en glad Joppe, som prisar
min figur, frågar var Gerd befinner sig (framför TV:n) och
vill krama mej och lovar att när jag en gång blir gammal så
ska han sätta i gång jordfräsen åt mej.
Stefan har återvänt
till den stora nyårsfesten som A. ordnat och som varar till kl.
4.00 med nattgäster lite varstans.
Video: Nyårsafton
1994 i Törnskogen (54 sek).
Januari
1995
Det nya året kommer med sol och -10° och vackra
promenader. Onkel, A och C är tillbaka över Trettonhelgen.
Men sen den 9 januari ska också vi återvända
till Stockholm. Jag går upp tidigt och ner i källarn efter
åtskilliga påsar potatis, som jag dock först måste
ta in i stugvärmen, så att dom inte fryser. I sista minuten
sen ut med potatisen i bilen och de krukväxter som ska med. De övriga
tar Rolf så ömt hand om. På Strängnäs-bron
sticker solen rakt i ansiktet på en, fast man sitter på en
kudde för att ha glädje av det nedfällda bländskyddet.
Lyckligt uppe på motorvägen i Södertälje börjar
motorn att konstra och jag frågar pappa om vi ska stanna: Nej,
kör! Och allt går vägen, som man säger.
Hemma i Farsta har vi en trevlig kaffestund med Ulla Westbro,
som är dotter till porträttmålaren Åslund. Han har
gjort flera porträtt av Gustaf V som finns på slottet. Och
hans bror Hilmer, som flyttade till Amerika är mera bekant och skriver
sig Osslund.
|
|
Brev
från Märta till Rolf.
|
På lördagen
den 21 bjuder vi Hasse Björklund: "Din goda vän,
som Du presenterade på Atlas' bolagsstämma, är välkommen
också." — "Vi
träffas inte längre", sa han kort. Efter 2 tim.
ringer han: Har Du bjudit någon i hennes ställe?
— Nej.
— Får
jag då ta med Birgit Nilsson? Hon är rektor. - Sixten
och Anna Stina och Eva Merk var också med, liksom Stefan och
A. Christofer satt i ett hörn i sin höga stol, tyst och
snäll tills han utbrast: Skål! —
Det var ett nytt ord.
Karl var sjuk. Kanske
vågade han inte gå ifrån flickorna, eftersom jag
på en direkt fråga om dom fick följa med sagt,
att det blev för trångt vid bordet. Vi hade redan bjudit
för många.
|
|
Birgit
hade sån exklusiv choklad med. Den for jag sen med till Peygenet
och bad Ann-Margret att överlämna till Mariann, när
hon flög till Minneapolis på 60-årsdagen.
Bara Gerd
och jag var bjudna på en mycket, mycket trevlig middag till
Ken och Kurt Åstedt.
|
|
Och Pelle och
Becca dukar upp den ena rödvinsflaskan efter den andra
till hela storfamiljen.
|
|
|
Ture
Tibbelin.
|
|
|
Februari
1995
Den 7 februari
ger Araguacema en strålande fest för syjuntan. Hon har
ju varit med i den innan Christofer kom till världen. Festen
börjar med champagne, sen en underbar färsk lax med örter.
Den har stått 2 tim. i ugnen på låg värme.
Efter alla goda drycker ramlar Karin W. över det ena lilla
soffbordet så skivan går itu. Hasse Sandberg skjutsar
Kickie och njuter så av festen. Jag åker med till Ropsten.
Med hjälp
av Mikael Kindstrand på SE-banken och Sven Larsson på
Föreningsbanken upprättas vår deklaration med alla
konstiga turer med "vändning" av aktier etc. av Onkel
och lilla mej.
Gerd har
nu fått färdtjänst "för all framtid".
Så bra, då behöver vi inte komma med nytt foto
varje gång. Så nu gör vi en långresa till
Muttis grav och hälsar på Greta Björnsson på
Siggebo-gården på hemvägen.
Lördagen
den 11 februari får vi vara med och fira Britta Edklints 80-årsdag
med lunch i Immanuelskyrkan och imponeras av den stora anläggningen,
allt bekostat av församlingen.
Medan jag är på SCB-årsmöte med föredrag
om Tadj Mahal, passar Gerd på att prova den nya T-banan till
Skarpnäck och Erik, Maria och Christina ger sig av till Oman.
Erik simmar i varm bassäng där, något som ska vara
bra för hans "frusna" axel.
|
|
|
Vykort
från Christina Zenker till fam. Gerd Zenker den 12 februari 1995.
Dagen efter är
det busväder. Jag ringer till kyrkoherden i Tyska kyrkan och frågar
om det blir någon minnesgudstjänst med anledning av att det
är 50 år sen Dresdens förstöring. Nej.
Annars är det många artiklar i tidningarna
om Dresden, och Stefan har spelat in från tysk TV ett program
som börjar med Laubegast och slutar med eldhavet, ett program
som tar timmar, som farfar ser på pausenlos! Jag har alltid
trott att hela Technische Hochschule blev evakuerad till Vilsbiburg,
och nu får jag höra att det bara var professor Liszt
och hans grupp som kom dit, sammanlagt 10 personer med sekreterare
och fruar. - Innan pappa gav sig av från Vilsbiburg och letade
sig över gränsen till Schweiz skrev han ett kort till
Mutti undertecknat Gerd Wärstduweiter.
Det påminner om moma, som hade kommit överens
med mig om en hemlig kod redan 1941, när jag återvände
till Tyskland efter föräldrarnas silverbröllop, där
"Johansson" skulle betyda USA efter vår t. f. kyrkoherde
Emil J. från Worcester. Så lurade hon också die
geheime Staatspolizei grundligt, när hon skrev: I natt har
Johansson varit i Prag. Hoppas han inte kommer till Er. Det
ska inte vara lätt att vara hemlig polis alla gånger!
13 februari far jag till den utomordentlige italienske skomakaren
Capaldi på Ortopedhuset och beställer 2 par nya skor
à 1000:-. [Mammas
ena ben var sedan barndomen kortare p.g.a. polio. Hon behövde
därför tjockare sula på ena skon. /SZ]
På kvällen kommer Stefan med Christofers stol och kappsäck.
Han ska vara hos oss under föräldrarnas Paris-resa. På
natten före avresan kommer Stefan plötsligt på att
Araguacema säkert behöver visum och ger sig hastigt iväg
till ambassaden på morgonen.
|
|
|
Margaretha
Hulthage, Ingemar Hulthage, Samuel Hulthage, Jacob Hulthage,
Ingrid Hulthage. |
"Greta i Borgs" är död, min gamla skol-
och lekkamrat, dotter till marsken, foder-marsken, Arvid Eriksson,
som Rolf kallade för "morbror Eriksson" 1944.
Greta var gift med fil. lic. Hulthage och jordfästningen
var i Jehovas Vittnens regi. |
|
Jag möter A. på Åhléns vid en
kopp kaffe, medan hon försvinner på toaletten och gör
make up. Vi tar adjö, Christofer och jag, och tar T-banan till
Farsta. Allt går bra. Han går uppför våra trappor
och jag lämnar barnvagnen nedanför. Men hur ska det bli,
när vi ska somna? Jo, farf flyttar in i Ääs rum, Christofer
ligger i min säng och jag i farfars. Först läser vi
Den lilla, lilla gumman och Tomtebobarnen. - Så,
nu kan Du släcka lampan. - Det gör han och somnar på
min arm, 1 år och knappt 9 mån. gammal. Kl. 7 ramlar han
ur sängen, men lägger sig igen och somnar om. ½ 9
går han upp och hoar på farfar. "Tyst, farfar
sover!" Då lägger han sej i sängen igen.
|
|
Stefan ringer från Paris 2 gånger om dan för
att höra att allt är väl. Vi går till
Drevviken med brödkanter för att mata änderna,
men då har han somnat i vagnen och är omöjlig
att väcka. - Men Stefan och A, dom sover minsann inte
utan går på brasiliansk nattklubb, där Stefan
låter sig fotograferas i famnen på primadonnan
- se nästa sida!
Jag ropar "Matbud" åt
Gerd, när frukosten är klar. Dan därpå,
när Christofer ser att det är dukat och färdigt,
springer han till Farf och säger: MATBUD!
En gång när Paulo frågar honom
allt möjligt och bl. a. pekar på en tallrik, svarar
Christofer: Matbud.
Jag hade köpt Tant Brun för att ha
till tröst om Christofer skulle börja gråta
mitt i natten och störa grannarna. Men när han sov
tryggt hela tiden kunde jag inte hålla mig längre
utan tog fram den en kväll och började läsa.
Mest blev han fängslad av hur Farbror Blå hytte
med näven åt skolpojken som klättrade upp
på planket och stal Tant Gröns päron: Du!
Du!
|
|
Vår husläkare i Enköping.
↑
|
|
|
På lördagskvällen kom Stefan och A hem igen, och det
var stor glädje och så var det roliga slut för vår
del, men nästa dag, när vi går till Gubbängen, kan
vi inte låta bli att säga "tåg, tåg!"
var gång T-banan rullar förbi.
Mars
1995
Birr berättar i tel. att
Rolf är nedslagen av ett TV-program från Nordnytt, som
nämnt om en förtroendevald i Enköping "som använt
antibiotika i stor utsträckning". - Alla kan förstå
att det är jag!
Under tiden är Rolf i färd med att medelst
12 lyftkranar från Småland höja upp Gamla lagårn
och palla under med en försvarlig mur och sålunda få
luft och ljus åt kreaturen. Något som veterinären
yrkat på.
Men inte nog med det - han har större planer:
Mera om detta längre fram.
Vi får nu 6000:- i ersättning av Heba för
omak de vållat oss, när golvet måste rivas upp
p. g. a. läckage på lilla toaletten förra sommaren.
Jag försöker få upp en flaska Chatelet
och gör så hemskt illa ett revben, så det fick
sig en knäck! Det verkar vara början till en lång
sjukdomsperiod. Dr. Sandström är inte hemma men "Du
kan träffa dr. Lantz, dom brukar jobba ihop." Jag
får medicin som ger utslag. Var det Calciopenet eller acetylsystein?
Jag ringer sköterska och strax kommer det tel.: Det här
är Dr. Lantz. - Nej, men hej, säger jag lite
förvånad. - Jag är inte den Du tror, säger
Dr. Lantz. Jag är Bo Lantz och inte ens släkt med den
andre Lantz. Och så får jag komma till honom i stället
för till Peter L. Jag har över 39° en vecka och hostar.
Birr ligger också sjuk med hosta.
Medan A och Paulo är på fest med brassar
och angolaner kommer Stefan och Christofer med 4 timmars inspelning
från Dresden bl. a. om Schillerplatz och bron av järn,
"das blaue Wunder", från vilken Mutti slängt
Mein Kampf 1945.
|
|
|
Våra rara grannar.
|
|
A:s kusin Paulo tackar för maten, när han putsat
våra fönster.
|
Algot
Karlsson, Ivar Karlsson.
|
|
Rolf och Eva Sandberg har ett rap-framträdande på
Wilhelm Klingbergs 50-årsdag, men Birr är fortfarande sjuk.
Och jag med. Som vanligt får jag frukost på sängen av
Gerds ömma händer.
Vykort
från Erik Zenker till föräldrarna den 6 mars 1995.
Brev
från Märta till Rolf Zenker den 7 mars 1995.
Förr i världen var Hakon och Maja alltid på Salta
på midsommarafton med sina tre barn. En gång hörde
man Carl-Hakon ropa: Bilen brinner, bilen brinner! - Det
var en stor fin lyxbil, men den rådige chauffören tog
sin uniformsmössa och fyllde den med vatten från dammen
- och så var elden släckt.
Undrar just om vår chaufför Robert Lundkvist hade nänts
använda sin chaufförsmössa i en liknande situation.
Var den ju dock försedd med ett krönt .
|
|
Andres
Haas, Carl-Hakon Swenson, Ann-Kersti Swenson, Margaretha Winberg,
Lars-Gösa Swenson, Agneta Wändell.
|
|
|
På Sabbatsberg frågar dr. Lantz, när han tittar
på plåtarna, om jag är rökare. - Misstänker
Du cancer? - Ja.
Samma kväll Agatha Christie med Onk, A, Paulo och Rymdbolaget.
Vi har fått förstärkare till telefonen så
farf ska höra signalen. Det låter hemskt alarmerande,
när det ringer.
|
April
1995
Nu kostar vår privatläkare bara 180:- men klippning
på Ma Griffe 215:- . Tänk, vad Birr sparar som, mirabile dictu,
klipper sej själv.
Erik ringer och bjuder oss att komma till Brütten i
påsk. Men det går inte. Jag har tyvärr feber varannan
dag alltsen Birrs 51-årsdag, som jag firade med 39°.
Rolf har haft expertis på Salta inför lagårdsbygget:
Olle Melin + en ekonom från Uppsala. Och dom beviljar gärna
ett saftigt banklån.
Jag kan inte tänka mig att fara till Salta och dona
till påsk trots att Araguacema erbjuder all hjälp. Men på
annandagen är dom tillbaka igen och då är vi i Törnskogen.
Christofer är alltid så glad, när vi kommer, och kikar
ner mellan trappstegen från övre våningen.
Video Christoffer med
Farmor och Farfar. 28 sek.
På påskdagen, när alla firar på Salta,
promenerar vi till Sköndal bland blommande vitsippor och krokus.
Det är den 16 april.
Lördagen den 22 firar vi Christofers 2 årsdag här
i Farsta. Den riktiga festen ska bli först när hans moster
Jurema kommer i juni. Han blir glad åt sin traktor. - Men
dan därpå far Onkel till Salta och stiger i kanoten.
Det är +19°. Gerd och jag går på Söders
höjder och lyckas få ett bord på Fjellgatans uteservering
med den fantastiska utsikten och alla glada mäniskor som är
som berusade i vårvärmen. - Erik är i Washington.
Man vet aldrig var man har honom nånstans i världen.
Jag hos tandläkaren - inget hål - 450 kr, tack. Sen
far jag ensam på Atlas bolagsstämma, men får ingen
Anschluß just. - Man klagar på att ingen kvinna finns
i styrelsen, men Wallenberg menar att kvinnor inte är så
hemma på kompressorer. Men hr Gavlevik förmodar att dom
är väl knappast heller representerade i Electrolux. Då
säger Wallenberg: Är det någon dam här som
är villig att bli styrelsemedlem så utnämner jag
henne på stående fot. - Skulle jag ha anmält
mej? - Araguacema skulle nog ha vågat, hon som uppträder
i Teda kyrka på påskdagen och sjunger Ave Maria till
Paulos gitarr-ackompanjemang, så att man talar om hur vackert
det var långt efteråt.
|
|
Tilli
von Ehrenheim.
|
Christofer fick en tavla av Kjell Ringi, skolkamrat
till Lars Wernberger, på sin dopdag av morbror Erik och hans
familj. |
Maj
1995
1:a maj gör vi en utflykt till Handen av alla
ställen. Då var det vackrare på Reymersholme. Annars
tycks Gerd ha en faiblesse för Skarpnäck, för dit
far han gång på gång på den nya T-banan.
Och en gång, när jag är "ute på stan",
byter han tåg vid Gullmarsplan och far med buss på nya
äventyr till Liljeholmen.
Nu sätter Gerd på batteriladdaren den 2
maj så vi ska kunna fara ut till Salta. Men ack, då
tappar han en guldtand, dagen efter det att han avslutat ett tandläkarbesök.
Lindhé tar emellertid emot omgående och sätter
fast den i ett huj. Den 4 maj startar vi och Gerd går upp
och ned för trappan otaliga gånger med alla grejor, och
jag med.
Sonja Silvéns måg och Annikas man. →
|
|
Vi byter vinterdäcken i Enköping den 5 maj och
då kommer Onkel ut på kvällen med Christofer. På
lördagen far Stefan till Ängsö men det vackra vädret
förbyts i regn, men Christofer gör det ingenting. Han jublar
högt när han får komma ut och hälsa på alla
kalvarna i deras små radhus. Och jag är mäkta imponerad
av lagårdsbygget, som ser ut som ett Parthenon i det här stadiet.
Video
Besök hos kalvarna. 20 sek.
Gerd och jag går ut i Bastuhagen några dar senare.
Där är det slätt och fint som på ett salongsgolv
efter förra sommarens torka. Kvigorna har gnagt av alla tuvorna.
Men det finns just inga vitsippor eller gullvivor. Medan jag letar efter
blommor kommer vi ifrån varandra och jag springer hem och letar
efter Gerd, men där är han inte. Och inte hör han, när
jag ropar, men till slut hittar vi varann bland alla buskarna.
Märta-dagen närmar sig. Jag har fått en ovana
att vakna kl. 5.30 och gå och lägga mej däruppe
och försöka somna om. Men hur ska det bli med uppvaktningen,
och hur ska Gerd klara brickan med den fina koppen upp för
trappan? - Gör Tycker-Du?-kaka och Rolf och Birr kommer
på kaffe. |
|
Henrik
Brors.
|
|
|
Nu ska vi fira 60-årigt studentjubileum i Strängnäs.
Jag föreslår Uno Murray att ta norra vägen
från Sthlm, då kan jag hoppa in i bilen i Svinnegarn.
Maj-Britt och Kerstin är redan med. Vi tittar först
in på Roggeborgen, vår gamla skola, nu bibliotek,
och bibliotekarien Rut Lundström blir entusiastisk,
när hon får höra att jag är Julius
af Silléns barnbarn. Är det dock han som valt
tänkespråken målade på väggen
i Bönsalen. Kaffe på Schelins, rundtur med buss,
besök i Domkyrkan, där man tagit fram Karl XII:s
begravningsregalier, sådana dyrbarheter som legat
gömda i kungaparets kistor. Långtråkigt
Strengnenses-sammanträde, där medlemmarna började
ropa. Till beslut! Till beslut!
Mina klasskamrater såg lika unga ut som för
60 år sen och Maj-Britt, som fått proteser i
båda knäna och höften opererad, sprang som
en hind över Strängnäs kullerstensgator.
Hon hade lovat sin mor Ella Pohlmer, 104, att vi
skulle komma och hälsa på, hela klassen,
och det var ett fantastiskt möte. Hon var också
sej tämligen lik och klar i huvudet och kände
igen oss. - Unos styvmor var bara 96, en söt dam som
pappa Elof troligen känt.
Britta Edklint håller på att sälja Gustavsvik
med Rolfs hjälp och nu skulle Rolf och Birr dit söndagen
den 14 maj och ta hand om inventarier, men nu var det ett
sånt Herrans snöoväder så resan måste
uppskjutas. Men Joppe kom och bad Stefan att köra honom
till Hummelsta i halkan.
|
|
|
12 maj, när jag skulle sätta på värme
i Onkels flygel, tänk att det ska behövas i maj månad,
får jag se att det läcker ur kylskåpet. Måste
larma Rolf i lagårn.
Sen kunde vi fira Stefan allihopa med A:s härliga
paj. Och Christofer fick se sej själv speglas i termoskannan
och sa: "Pappa, Christofer." Därmed betecknande
sej själv f.f.g.
Stefan sätter upp vägskyltar: Bil, barn, boll!
Pappa Elofs 105-årsdag. Med körsbärsblom till graven.
När vi en dag går med kaffekorg ut i Solberga hage,
farf, farm och Christofer, får vi alla tre fästingar
och Christofer är dessutom så intresserad av myrstacken,
så han sätter sej mitt i den.
|
|
Becca och Pelle bjuder på kaffe i sin fina våning
vid torget. Pelles föräldrar följer sen med på
Westerlund-sällskapets årsmöte på det
vackra Fagerudd. |
|
Här bor Becca och Pelle i takvåningen.
|
|
|
Mycket rolig kväll och många bekanta. T. ex. Annie
Lind: "Tänk, om Ni ville komma till oss en gång!"
|
|
|
Ralf
Parland.
|
|
|
Juni
1995
|
Den 3 juni är Araguacemas stora fest, vars make ingen
har skådat. Alles was Beine hat är inbjudna, 60
pers. vid små vita bord, buffé och trevlig trollkarl.
Christofer, motvilligt påklädd vit sidenkostym,
somnar i den nya hammocken. Grannar, kollegor och släkt,
Britta Edklint, Eskil och Marianne, Olle Hakelius och Gunilla,
Ingela med alla barn och barnbarn plus "nalle" att
prata i tel. med [d.v.s. mobiltelefon],
och först och främst Jurema med sin tandläkare.
Christian är nu snart klar med sin värnplikt. Vid
en högtidlig ceremoni i familjens närvaro blir han
dubbad till Korporal av översten.
Araguacema far med de brasilianska damerna till Åland.
|
Avskrift
Erik
Zenker
Dein
ausserordentlicher Einsatz hat dazu beigetragen daß
es gelungen ist, mit Sabena und der belgischen Regierung
die gewünschte Vereinbarung abzuschliessen.
Vielen
Dank für diese herausragende Leistung.
Otto
Loepfe
Präsident
der Konzernleitung
Juni
1995
|
|
|
|
När vi anlände till Skältorpsvägen 8A är
den stora festen i full gång och ett myllrande folkliv breder
ut sej på gräsmattan. Trollkarlen uppträder under
ballong-baldakinen och får våldsamma applåder. Christofer
är klädd i vitt siden för att föreställa
Aladdin. |
|
I förgrunden Britta Edklint med Marianne och Eskil. T. h. Gunilla
och Olle Hakelius, Ingela Nordström. Väderutsikterna hade
varit dåliga men blev, visade det sig, helt missvisande. Den
strålande festen avslutades med dans inomhus. |
|
Sten
Vedmar, Stig Norling, Ulf K. Rask.
|
|
Knut
Södergran, Alvar Olsson, Sven Karlsson, Albert Lennkvist,
Åke Tibblin, Eivor Svantesson, Alf Svantesson, Ivar
Karlsson, Barbro Bolin, Barbro Larsson, Lennart Södergran,
Birgit Roxelius, Nils Karlsson, Kerstin Maurd.
|
|
|
|
Doris
Koskinen, Dagny Hällberg.
|
"Vår klass" på det stora skolmötet i
Teda, liknande det för 10 år sen när Moma var med
och satt vid bordet för personer födda på 1800-talet.
Här Knut Södergran, Alvar Olsson, Sven Karlsson, Albert
Lennqvist, Åke Tibbelin i Valla (Gösta var död).
Birgit Bagge håller ett bejublat tal om Uno Bagge och hur
det var under skoltiden, när man fick sitta på ute-dass
och pojkarna sprang och stack upp pinnar i stjärten på
flickorna: "Ja, Alf Svantesson, Du var själv en av
dom!"
|
Video
Christofers riskabla klättring. 1 min 58 sek.
Christofer var hos oss medan Stefan är på Lejondal.
Han springer in bland tjurkalvarna i nya lagårn. Det
törs inte jag, så jag lockar ut honom med att vi
ska studera alla traktorer, skördetröskan och -
inte minst - Rolfs cykel. Och han är nöjd och glad
som vanligt.
Skrev sen en meny åt farfar, som blir ensam ett dygn,
när Stefan skjutsar mig till ögonoperationen. Det
blir sent med alla förberedelser. Dessutom ringer telefonen
kl. 2.30 på natten: Quel numéro avez-vous?
- Certainement pas le numéro que vous desirez! Qui
êtes-vous? - Charito. La maison est vide et ça
sonne et sonne. - Stefan kan ge honom instruktion hur
han ska ställa av larmet. Svårt att somna igen.
|
|
|
|
|
|
Nu ska jag operera det andra ögat på St. Erik
och är nervös och skriver till min Farstaläkare:
Kan jag lita på att Dr. Laurell inte är nån
nybörjare? - Han ringer till Salta, dr. Granström,
och säger att Laurell är så skicklig.
Operationen är helt smärtfri och jag åker
taxi till Farsta för att sen avsynas på St. Erik
nästa dag. Och så hämtar Stefan och Christofer.
A ringer från Kreta och längtar hem trots att en
guldsmed därstädes gör henne sin kur!
När Stefan, Christofer och farmor kommer
hem från St. Eriks sjukhus får vi plötsligt
se Toyotan och farfar på P-platsen vid Svinnegarns kvarn.
- O, vad vi var glada att allt nu var över!
|
|
|
|
Under tiden har Rolf och Birr, Teresa och Fredrik
varit på stor semesterresa till Brütten, Venedig och
via Frankrike hem igen. Alla välbehållna men en förslagen
ficktjuv i Venedig och hans kompis la beslag på Birrs handväska
på serveringen på St. Marco platsen medan dom bad att
få veta hur mycket klockan var. Rolf hittade den tomma väskan
i en papperskorg - men 4000 kr var borta.
När dom sen i Frankrike skulle fylla på
kassan via Föreningsbanken så fungerade inte bankkortet,
eller hur det var, så dom fick snåla sej hem och for
t. o. m. non-stop från Belgien hem till Salta. Dom var ju
4 som kunde byta av varann från Eindhoven.
Till midsommaren kommer A. med sin syster och La Dentista
till Salta från Kreta utan att ha träffat Christian,
som också varit där. Och Christofer är lycklig att
åter ha både mamma och pappa hos sej.
|
|
Följaktligen går Stefan och jag ut i Bastuhagen och
hittar massor av champinjoner. Kvigorna blir skrämda och sticker
i väg i samlad tropp - bara "oxen" står kvar
och stirrar på oss.
Senare erfar vi att "oxen" är en tjur, som tagit
sig in till kvigorna från Vallas hage.
|
|
Monica
Svenske, Tomas Svenske.
|
Ingeborg Lind, som vi besöker på Sköndal,
där hon bjuder på lunch, betecknar Gerd som Sveriges
siste gentleman. Det har hon så rätt i, särskilt
när vem som helst kan iaktta hur Gerd ser till att alla skolflickor
får sittplats i T-banan, innan han själv slår sig
ned, född 1909.
Annica målar verandan och har en intresserad
åskådare i Christofer, som kallar henne för "Annic".
Den 29 juni rensar jag ivrigt i trädgården
men Gerd går mot Oxbacken. Så småningom gör
jag i ordning middagen och tänker: Nu sitter han nog på
en sten i Oxbacken som vi brukar.
Nu hörs steg. Jag går ut för att möta:
Gerd kommer instapplande med hela ansiktet fullt av blod, och blod
droppar ur näsa och öron och överallt blodskorpor
och läpparna svullna, men tänderna är kvar. Jag försöker
att tvätta allt i badkaret men inser att vi måste till
sjukhuset. Birr kommer och kör upp sin bil på gräsmattan
och jag lägger i lakan, som blodet får rinna på.
Gerd blir omedelbart omhändertagen och sydd på
hakan. Blodtrycket är 265. "Vi vill nog behålla
honom här." - "Då vill jag också
stanna, om det går för sej."
Varje timme kommer dom och kontrollerar blodtrycket.
Och Gerd får säga sitt personnummeråt varje ny
läkare som kommer. För att variera, säger jag: Vad
heter Stefans pojke? - Christofer. - Och vad heter
Stefans fru? - Araguacema! - Nåja, pojken
kunde han ju i alla fall, slår sjukhuspersonalen fast.
Stefan kommer med så fin kaffeväska till
sjukhuset. A. har t.o.m. skickat med ett ljus och en liten flaska
med mjölk åt Gerd och gjort en nötkaka.
|
|
Årets sommarbröllop i släkten, när
Pernilla och Gabi vigdes av Carina i en lada i Småland
nära Eskils och Mariannes Hovmantorp.
|
|
Juli
1995
Så kommer en dag överläkaren dr. Nilsson och säger:
Jag ser på personnumret att han är född i utlandet.
Är han möjligen släkt med professor
Zenker i München? Och underläkaren tillfogar:
Han
med divertiklarna? - Jo.
När vi sen kommer till distriktssköterskan i Hummelsta,
säger hon nästan likadant: Zenker är ett sånt
ovanligt namn, är Ni möjligen släkt med Christofer
Zenker? Han som har en sån rar mamma.
Alltnog, dr. Nilsson konstaterar att här behöver den
kirurgiska expertisen inget göra. Det här kommer Vår
Herre och naturen att sköta på egen hand.
På söndagen ber jag att vi ska få fara hem, och
det får vi sen dom övertalat oss att stanna på
den goda söndagslunchen. Sköterskan frågar mej:
Har Du jobbat i vården tidigare? Du verkar så kunnig.
- Jo visst, jag har vårdat både barn och barnbarn.
På måndagen tar vi en Püppchen-promenad från
trappan och fram till pelargongrytan.
|
|
Chefsläkare Bert Nilsson, Enköpings
lasarett.
|
|
Stefan har skjutsat Jurema och La dentista till Gripsholm och till Uppsala
innan dom återvänder med ett: Deus con vos! - Och jag är
rädd att Jurema, som är synsk, ska ha sett något hemskt
som ödet har i beredskap åt oss.
|
Stig
Norling, Kerstin Maurd.
|
|
Omkring 1989, när jag fick mina första ortopediska
skor av finaste boxkalv, kostade de 400:- Nu av enklare skinn
går dom på 1010:-
Men samtidigt hör skattemyndigheten av sej och vill
ta undan min deklaration för specialgranskning. Och strax
kommer beskedet: Du måste göra om hela deklarationen.
Här gäller det att hålla huvudet kallt: Jag
ringer upp dom och påpekar, att alla Unterlagen finns
i Farsta och att jag inte kan avbryta min semester och fara
dit så här i sommarvärmen. - "Jo,
det är aktier som saknas som inte är upptagna till
försäljning." - Jaså dom.
Jag berättar utförligt om vår resa med Stefan
till Tyskland via Trelleborg, en resa som vi blev bjudna på.
(Men nämnde inte incidenten om hur hela besättningen
skulle till brandredskapen, "Aber sofort".)
- "Och då överförde jag som tack för
resan just Trelleborgsaktier på vår sonson."
- Ach so meinst Du, farmor, sa skatteexperten och strax efteråt
kom ett dokument att allt var glömt och förlåtet.
|
|
|
Stefan
Gustafsson.
|
|
Paulo berättar hur han frågar Christofer: Vem är det?
- Mamma! - Och vem är det? - Paulo! - Och
vad är det? (Han pekar på en tallrik.) - Svar: Matbud!
Tyvärr har det blivit läckage på taket uppe hos Rolf
och Birr. Den gode byggmästare Brorson, som är fullt upptagen
på Hjulsta, kommer och klättrar upp på taket och lagar
på övertid, kväll efter kväll.
Det är väldigt besvärligt att åka bil mellan Salta
och Farsta nu med alla vägarbeten för både ny järnväg
och ny motorväg. Så när vi hamnar i Åkers styckebruk
måste jag fråga en av dem: Ursäkta, men var ligger
Stockholm? - Ja, det vet vi knappast själva, säger
hon och skrattar, men det lär ska vara nånstans åt
det där hållet!
Kronprinsessan Victorias stora dag i T.V. Bejublad av hela
landet. Och jag får ett besked från dr. Sandström att
lungröntgen ser bra ut.
Stefan vattnar på våra "jordbuggar"
som Christofer säger.
|
|
Christofer gillar den nya, moderna lagårn, där
den fjärde väggen saknas för att erbjuda
sol och vind fritt tillträde till boskapen. Ett litet
Püppchen akutsjukhus har Rolf ändå byggt
ifall nån kalv skulle behöva isoleras. |
|
|
På Gerds 86-årsdag har vi fått en tid hos dr. Sandström,
som konstaterar att allt är "perfekt" igen efter olyckan.
Araguacema blev mycket illa bemött på franska ambassaden,
när hon sökte visum för att resa med brasilianskorna till
Paris. "Jag hatar dem, jag hatar dem", säger hon
i telefon till mej. Men Stefan och hon har fått inbjudan till mottagning
på ambassaden den 13 (!) juli. Och det var ju roligt.
Den 16 juli firade vi Teresas 26-årsdag med en glad fest en
härlig sommarsöndag på Stigsbo. Jag hade sagt till
Onkel: Vad tänker Du säga i Ditt tal till Teresa?
- Det får stundens ingivelse avgöra. Och det gjorde
den också. - Varmt, nästan för varmt, var det också,
när vi en dag hade Hasse Björklund och Birgit Nilsson på
lunch, och en annan dag Kils och Lundbys på kaffe. Och 1 augusti
hela syjuntan med män på en heldag i det fria. |
|
Augusti
1995
Christina har inte varit här på ett år,
men nu kommer hon och säger rart: Farmor, Du är Dej precis
lik. - Men detsamma kan inte vi säga om henne, för hon har
blivit ändå vackrare sen sist. Vi firar hennes 18-årsdag
med en liten kofta från Selma Jansson och kaffe med "tycker
Du"-kaka [uppkallad
efter Marias fråga, när Erik föreslog att hon skulle be
om receptet /SZ] och chokladtårta ute i solen, när
Uno Murray dyker upp. "Du kunde inte ha kommit lägligare",
säger jag, och han komplimenterar Christina för hennes skönhet.
- Vi har sjungit för henne förstås: Vak upp, hallå,
hurra osv. Video
32 sek. Och Rolf, Birr och Annica kommer på middag. Dan
därpå hinner vi ut i Bastuhagen "som kröning på
dagen" innan det är dags att allt för tidigt fara till
Arlanda.
Och nästa morgon kommer Christofer: "Var är
Christina? Christina är borta? Hurra, hallå." - Han
letar efter henne och är så besviken, men minns födelsedagssången.
Stefan, Araguacema och Christofer ligger 2 nätter ute vid
Rövargrundet i sitt lilla tält och får en härlig
avslutning på sommaren den 13 augusti i underbar värme,
även på natten.
Den dagen är Gerd och jag bjudna till Anna Britta Berwick
på Björkvik. Hos henne serveras en läcker förrätt,
och hos Bengt och Birgit på deras terrass med underbar sjöutsikt
huvudrätt, och till sist visar Olle och Gugge sin villa med
nytt fint Ikea-kök, som inspirerar mig att riva ut våra
gamla skåp på Salta, nu när Rolf har sån
trevlig byggmästare som "ställer upp", som man
säger nu för tiden, på sin fritid.
Rolf lovar att hämta skåpen med sin släpvagn på
Ikea. Det gör han också, men på hemvägen skär
bilmotorn ihop och han måste ringa Birr, som släpar hem
honom. O, vad tråkigt...
|
|
|
|
|
Alla 4 flickorna Tiblin kom först
till Teda kyrka och sen på inkokt lax och glace med hallon.
Här på väg till nyaste lagårn. Närmare
Monet än så här kan man ju inte komma, tänker
Mariann, som tagit det lyckade fotot. Jämför t. ex.
de höga fönstren i bakgrunden på båda
konstverken. |
|
|
Med Ingela och Karin i Källarbacken i augusti.
"Samma torka." [Så brukade det
stå i morfar Elofs dagbok. /SZ]
|
September
1995
Äntligen blir det av att bjuda Pelles föräldrar
på kaffe. Och innan vi somnar säger Gerd spontant:
O, så trevliga människor!
Hans Björklund och Birgit Nilsson kommer på lunch
dagen efter.
|
|
|
|
Wernbergers har lämnat Fredrik på Arlanda f.
v. b. AFS i USA och tittar in på Salta på hemvägen.
Ett par dar senare är vi på läckert
kaffe hos Lekbergs i Haga skola, medan skördetröskorna
dånar utanför så vi måste sitta inne för
dammets skull.
Mari Ann och Bengt Ekholm bjuder på lunch på
Beckasinen och visar den fina inrättningen med bibliotek, swimming
pool, vävstuga etc. Sen på natten sitter vi ute i den
ljuva värmen och ser på stjärnorna.
Nu kan man tala med Christofer i telefon, t. ex. om
Annica: Annick målar, säger han, och pappa
fisk, pappa kanoten. Men här far han med en osanning, för
pappa arbetar.
Nu plockar jag ur alla skåpen i köket,
för Rolfs byggmästare ska sätta upp IKEA-skåp,
som Gerd och jag valt ut på en trevlig utfärd till Västerås
med lunch därstädes. Nu står porslin på alla
bord i alla rum och jag måste säga till Stefan: Hälsa
Christofer att han inte är välkommen. Stefan kommer
ensam. Ingvar Carlsson, statsministern, är inte heller han
välkommen (här gäller det Paris) efter Margot Wallströms
demonstration mot kärnsprängningarna på Tahiti.
Synd att inte Christofer får sitta med oss på
stenen vid Älvkvarn och se det märkliga när halmpressen
slänger upp balarna på traktorvagnen.
Det blev en långvarig reparation av Rolfs bil
efter Ikea-resan för vår skull med bärgning och
allt. Som tur är kan han ha vår Toyota nu när vi
far till Schweiz, och han hjälper oss ombord på tåget
och ropar åt konduktören: Kör inte förrän
jag kommit av. I Stockholm sen rusar förstås alla
i väg, alla utom en elegant, stilig dam med extremt höga
klackar, som stannar och ber att få hjälpa till att bära.
Nästa dag åker vi färdtjänst
till Arlanda och möts av Erik, som är irriterad över
vår stora bag. Vi borde ha snyggare bagage. Själv är
han klädd i jeans och sladdrig röd jacka och fritidsskor,
så han har då ingenting att säga. Alla rara är
hemma utom Christian, som är i det militära. - Det är
sommar och varmt här nere och vi går till "kojan"
som vanligt och Erik skjutsar oss till Kyburg. Och efter en kort
sejour återvänder vi till Arlanda, där Rolf möter.
Men medan vi packar upp på Salta får jag
se en bil som kl. 24.00 kör ner till lagårn och vidare
ut mot Oxbacken. Vad kan det vara? Ska jag alarmera Rolf? Jag gör
det till slut. Tänk, om nån tänker stjäla nån
maskin! Rolf sätter sej i bilen och kör ner till lagårdarna.
Inget syns. Det måste vara en timmerbil som hämtar virke
i Sjöskogen. Deras dyra, tunga bilar måste tydligen vara
i tjänst dygnet runt.
|
|
Dagen efter vår hemkomst är Märta Stinas
avskedsfest, en församlingsafton, där jag lyckas vinna en frågesport
genom en djärv chansning: Finns det nån runsten i Gamla stan?
- Det gör det antagligen. - (Ja visst, det kände Erik till att
en fanns inmurad i ett hus där.)
|
Märtha-Stina
Zackrisson, Margareta Stéen.
|
Under vår resa till Schweiz inföll Araguacemas
32-årsdag som firades med en stor, lyckad fest. |
|
|
|
|
Oktober
1995
Rolfs födelsedag
firas först den 8 oktober på söndagen med alla barn
närvarande på en god middag, där samtalet som på
alla andra ställen dessa dagar rörde Mona Sahlin och hennes
kontokort. Stefan och Christofer var också med. Den sistnämnde
skötte sig vorbildlich.
Ett par dar tidigare
hade Rolf haft LRF på smörgås och öl-sammankomst
i salen.
Genom telefon från
Reinhilt blir vi påminda om morbror Eriks guldbröllop.
Men då säger Gerd: Det har jag vetat hela tiden.
Men han hade inte tänkt nämna det flera dar i förväg.
|
|
Onkel ringer en kväll
kl. 22.00, förtjust: Han har varit på föräldramöte.
Man klagar på Christofers bordsskick och att han tar ifrån
andra deras leksaker. "Vill någon säga något?"
- Onkel: Ja, jag. En sån god äppelkaka!
Ett par dar senare ringer Araguacema och låter alldeles förstörd:
Har Du Stefans nummer till arbetet? - Då har det varit slagsmål
på hennes svenska språkkurs mellan araber och somalier, kvinnor.
Dom har kastat stolar på varann, så en blev medvetslös.
Arabiskan hade påpekat: Vi får inte äta i korridoren,
bara i lunchrummet. - Det har Du inget med att göra -
och så var slagsmålet i full gång med ambulans och polis.
A. bad att slippa vittna för sin graviditets skull.
Alvar Lindell är snäll och kommer ut och åtgärdar
Engvall-sekretärens
gångjärn.
Min födelsedag är full av telefonsamtal hela dagen från
in- och utland. Bl. a. från Mariann. Rolf och Birr kommer på
kvällen och sist ringer Dagmar Montgomery, som fått numret
hit i Sollentuna efter att först ha pratat med Christofer i 10 minuter.
Stefan och A har varit på middag på Grand, bjudna
av flygtekniska föreningen, där Onkel talat inför
450 personer. Och Erik har varit i London och talat om Strategies
with success. |
|
|
|
På
lördagen sen kommer Stefan och A och gratulerar och Stefan
sätter upp Röda Klara, som är grå. [Konservöppnare.
/SZ] Vi går till offerstenen, där Christofer
slänger ut alla pengar i naturen, 4:65, som jag noga
samlar upp igen.
|
|
|
Farmor, 79, gratuleras av Araguacemas kusin [nevö]
med ett par öronclips, som han själv provat ut för
att de ej ska nypa till för hårt.
På Annicas
födelsedag är jag först på Statoil och
får däcken skiftade i förtid, sen hämtar
jag madrassen på Kemtvätten och bär den ut
till Statoil för att sen gå till Lisa Tibbelin
på Kryddgården och dricka té. Hon är
så besviken att Gerd inte är med. Sen besiktning
i Fanna. Men sist härlig laxmiddag på Annicas födelsedag.
Alla med utom Fredrik.
|
|
|
|
Foto: Linnéa Sporrong. Oktober 1976.
|
November
1995
Så är sommaren
slut och vi återvänder till Farsta den 1 november, för
den 2 november är jag bjuden till Marianne Lundmark i Djursholm
med Strängnäs-, och ett par andra, flickor. Och tur var
väl det, för sen bryter ett fasligt snöoväder
löst.
Till Allhelgonadagen
törs vi ej ge oss ut till Sollentuna, men dan därpå.
Då strålar Christofer över hela ansiktet, ja han
storskrattar, när vi kommer och bjuds på så mycket
gott kaffebröd och middag med smördegsfisk och sen entrecôte
och glace.
|
|
Tre stycken var vi som
hade tagit fel på syjuntedag hos Ken och stod där och
bultade på, när ingen var hemma. Då gick vi på
kondis i Vällingby, Karin, Kickie och jag.
Araguacema svimmar vid
busshållplatsen. Christofer kliver ur vagnen på den
så trafikerade gatan, där 2 herrar också väntar
på bussen utan att hjälpa till. Av en slump kommer "Sandro-pojken"
dit just då och han hjälper A. hem.
Vi gav oss ut på
en lustresa till OnOff i Bandhagen för att köpa en el-tandborste.
Men ack, slutsålt. Hem via Gullmarsplan, där vi stod
inne i hallen och väntade. Men vi stod för nära de
automatiska dörrarna, så dom öppnade sig ideligen.
Och det blåste kallt. Då drog jag Gerd i rocken för
att han skulle flytta på sej, vilket han också gjorde
och lutade sej mot väggen. Men det var ingen vägg som
vi båda trodde, utan en automat-dörr, det också.
Och när folket kom strömmande och den öppnades, ramlade
Gerd baklänges, men kom snabbt på fötter igen, oskadd
som det tycktes. Men på kvällen fick vi se ett stort
blödande sår på underarmen.
Stefan hämtar oss
vid Danderyds T-bana och jag promenerar med Christofer i hans första
PULKA. Araguacema berättar om hur hon haft en diskurs med kurslärarinnan
om huruvida Turandot är en saga om en prinsessa eller inte.
A får nu en lärare i stället och trivs mycket bättre.
Den 25 november kommer
Araguacema med stora matpåsar och städar och står
i, för jag har så yrsel så jag måste hålla
mej i möblerna för att kunna ta mej fram. Det verkar otäckt,
vad kan det vara? Plötsligt kommer jag på orsaken: Jag
orkar inte bära hem en back öl längre och vattnet
i kranen är så varmt och äckligt och av vinet till
maten törs jag inte dricka mitt vätskepensum. Så
då blir jag ändå tvungen att dricka vatten och
blir bra på en gång och struntar i dr. Sandströms
medicin.
Christofer drar Stefan
med sej för att titta på vår fina rullgardin. Han
har inte glömt hästen och kon som han senast såg
på sin 2-årsdag, 7 månader tidigare.
Gerd är så
förkyld och får stanna hemma från Lottes lunch
på St. Görans restaurangskola till hennes stora besvikelse.
Och jag upptäcker plötsligt att jag har så ont i
höften att jag måste stöda mej på Ulla och
knappt kan ta mej upp på 41:an, men dom bakomvarande i kön
hjälper till.
|
|
Anders
Hakelius, Christina Domeij, James Hindmarsh, Ulf Nilsonne.
|
|
December
1995
Söndagen den 3:dje advent far vi ut till Salta, sen Gerd först
nappat åt sej den tunga väskan och burit ner den i bilen. Här
är det fint i köket nu när Rolfs byggmästare sanerat
råtthålen bakom spisen och lackerat trappan.
|
Vorwärts und aufwärts! Snart 2 ½
år.
|
Slutord
är kanske för tidigt att rikta till läsarna redan
den 21 december denna strålande vackra vinterdag med -10°
just före vintersolståndet i morgon. Influensan härjar
och nyss ringde Teresa att hon ligger sjuk, medan Fredrik har farit
till Uppsala för att köpa en febertermometer.
Annat är det med Christofer. När pappa kommer hem från
sina utländska resor och han hör bilen, står han
vid dörren och väntar och ropar sen: Pappa champagne,
champagne! För då har Stefan sin lilla flaska från
flyget med sej hem.
Hälsa önskar redaktionen sin läsekrets för
1996!
|
|
Ansvarig
utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se
|
|
Till
Liber hemsida |
|
Senast
ändrat eller kontrollerat den 1 juni 2014. |
|
|