Onk + A bjuder på fest.
Rolf idkar passiv rökning.

Ja, med julen kom förstås de båda nyförlovade Stefan och Araguacema. Brüttnarna kom in corpore och spred också de glädje omkring sig i Birrs fina kök.

Vi får ej heller gjömma Eva-dagen, som Birr kan fira på morgonen.

Araguacema är inte förtjust i julskinka än, utan får hålla sig till den goda räkpajen och risgrynsgröten. Vem fick egentligen mandeln? Men upp i julottan ska hon förstås, och Onkel och farf lassen sich das auch nicht nehmen. Men Teta är i år bunden vid sjuklägret.

Folk, som inte sett Ää på länge, häpnar över hans mustasch, men jag förklarar att han klär ut sig till schweizare genom att bära den.

Farfar och Karin ska just skåla med varann, men de unga älskande har bara ögon för sej själva.

Observera Birrs servis, som är gjord efter fynd från en båt som gick under utanför Ängsö för 200 år sedan.

När Barbro var liten, kallade hon Riddarhuset för "vår villa i Stockholm". I vaktstugan på Kynnefjäll har morbror Erik tillbringat avsevärt många fler timmar än på Riddarhuset för att rädda Bohuslän från kärnavfall.

Julefrid sänker sig över slott och koja. [Nedan Strömsta slott.]

Pappa och jag går i Ersta kyrka, äter sen lunch där med den underbara utsikten över Stockholm och vandrar vidare på Söder och ser hur återuppbyggnaden av Katarina kyrka fortskrider.

Januari bjuder på många vackra dagar utan snö. Araguacema far till Hamburg och hälsar på Eliane.

Efter Barbro Kallenfeldts begravning är vi tillsammans med Inga bjudna till Sonja Silvén och hennes barn Ulf och Agneta, Annika och Lars Gunnar.

Ett av våra söndagsnöjen var en utfärd med pendeltåg till Handen i en sån snålblåst, så vi var glada att efter en kopp kaffe ta första lägenhet hem igen.

Vi ser mycket på TV och där är det Anne Wibble, finansministern, mera känd som Rolfs studiekamrat på Handelshögskolan i nationalekonomi. På den tiden brukade Rolf bygga luftslott och säga: "Då, du Anne, när jag sitter som direktör bakom mitt blanka skrivbord, då kommer Du in som min sekreterare och frågar om direktören önskar en kopp kaffe."

Jag går med Greta Björnsson på rea hos Bredenbergs och Twilfit och hon bjuder på kaffe på Panorama-cafét i Kulturhuset.

Nu blir det dags att deklarera igen.

Medan vanligt folk dansar kring guldkalven (farmor tycker sig ana en ljusning på USA-marknaden), dansar man mitt under gudstjänsten framför altaret i Farsta kyrka. Das wirkt befremdend!

På Birrs födelsedag ringer Folke Björnsson, att Greta fått en propp i hjärnan och finns på Danderyds sjukhus och ber att jag ska komma dit. Jag far dit dan därpå. Stackars Greta får ligga i korridoren. Sen går jag direkt till Karin Hedin på syjunta och på hemvägen ramlar jag pladask vid tågbyte på Centralen i sällskap med Kristina Hammarström. Men jag är glad att jag inte brutit benet. Så får jag plötsligt se att vänstra handen står vinkelrätt ut från armen och blir svimfärdig. Kristina följer med i taxi till Södersjukhuset och väntar där till Gerd, Stefan och A kommer. Men dom stackarna får vänta tills halv två på natten innan operationen är klar. Dom törs nämligen inte operera förrän det gått 6 timmar efter sen jag druckit cider och ätit en banan. Jag var vid gott mod för jag hade inte insett hur förskräckligt besvärligt det är med bara en hand.

Rolf ringer och berättar att dom är lyckligt hemma från Paris. Men det hade hörts en kraftig smäll när blixten slog ner i flygplansvingen. Det trodde man ju inte kunde hända. - Och Stefan far till London trots alla IRA-bomber.

Den 13 april får jag sånt beröm, när Dr. Wintzell tar bort första skruven ur armen på Hoffmans bandage, en grej som bara existerat i 19 år, för att jag inte säger något. Dessvärre skriker jag, när de sista skruvarna avlägsnas. Tur var det i alla fall att jag fick den behandlingen, fast den lilla AT-läkaren ville skriva ut mej, fast det hade läkts snett: "Men man ska inte vara så petnoga" ansåg hon ju. Akta er noga för unga läkare!

Den stora Carl Larsson utställningen på Nationalmuseum fick A och Stefan ej se mycket av, för just som dom löst biljett var det stängningsdags. Men ändå roligare är det onekligen att prova brudklänning. I en liten affär på Hantverkargatan upptäckte Araguacema ett ungt par, som såg så lyckliga ut och hon var så näpen i sin klänning, som nu skulle avhämtas. Då rusade A fram till brudgummen och sa på engelska: Det betyder olycka, om brudgummen är med och provar! - Men som tur var förstod han inte, vad hon menade.

På Bredenbergs, där vi också provade, viskade ett par kunder till varandra: En sån vacker brud!

Greta och Folke kommer överraskande och hälsar på. Greta mår inte bra efter sin sjukdom och de flyttar nu till ett servicehus med restaurang.

Skärtorsdag: Busväder och snöhinder. Onk och A kommer och hämtar. Jag kan ännu inte köra med båda armarna. A. städar undan råttlorten i köket. Så härligt att ha hjälp!

På Långfredagen skiner solen och medan Stefan fjussar i nya trädgårn töar snön bort. Araguacema lagar sina härliga foreller och till det dricker vi det goda portugisiska vinet, som jag fick av Olle Insulander till 75-årsdagen.

På påskaftonen bjuder Birr på stor supé. Brita Edklint är också med men blir hastigt dålig, så vi bryter snabbt upp.

På påskdagens högmässa orienterar jag mig med Märta Stina, hur hon ska ha det i sommar. Och när hon ska till England. När ska det kunna bli bröllop?

På påskdagen bjuder Birr oss igen. Den här gången på räkpaj tillsammans med Rolf Klingberg och hela hans hus och dess anförvanter. Och anschliessend är det kaffe på Strömsta med bullar och tårta för oss allihopa.

I sommar ska Becca till Barcelona, årets OS-stad och arbeta på disco tillsammans med sin goda vän Siri.

När vi återvänder på annandagen, berättar Araguacema i bilen att hon haft sin tröst i Psaltarpsalmen nr 91 och läser den på portugisiska utantill. Vi förstår åtminstone ordet pestilens.

Härligt att i vårens tid få bege sig till Berwaldhallen på bolagsstämma. På Nobels sitter vi ovanför Björn Wahlström, som strax efteråt blir avsatt, och ser hur nervöst han plockar med sina händer allt under det han försäkrar: Mina medarbetare är så goda och snälla människor. Ett glas vin och 3 sandwiches bjud vi på men får framförallt var sin påse med hem innehållande alla sorters klister och lim av vilka RX kommer väl till pass i Liber.

På Volvo ber jag ett par framför oss att peta på damen i grönt framför dom. Där sitter nämligen Lotte Ekstedt.

På hemväg från Rom tar Stefan vägen över Amsterdam för att komma hem lite fortare. Tänk, så underbart att ha nån som väntar på en därhemma! Gerd och jag gör en liten provtur med Toyotan första maj. Jag kan köra igen! "Hon är bra", säger Farf. om Araguacema. Rolf berättar om den hemska bilolyckan vid Spelbo, där 4 personer omkom. Olle Insulander hade hört en fruktansvärd smäll. Det är så härliga dagar nu i maj och Gerd och jag ger oss av på långpromenad, via Skönstaholm hade vi tänkt nå Skogskyrkogården per buss, men det fanns ingen hållplats, så vi fick ta T-banan hem. Berusade av våren dricker Araguacema och jag kaffe i Kungsan. Det är fruktansvärt dyrt. Bättre vore att äta lunch.

Den 6 maj blir jag friskförklarad i armen. "Du har bra läkkött!" Man tackar och tycker synd om alla andra som får gå så länge i terapi. Gerd vägrar att gå med på Hennes och Mauritz' stämma. Vi som då hade fått 2 underbara påsar i st. f. en. Men på Atlas' årsfest i Berwaldhallen går vi båda med perfect timing. Jag tillstöter nämligen på Gubbängens T-bana, efter sen jag varit på lunch hos Siri Holmér tillsammans med Marianne Lundmark-Haglund och Siris syster, Ulla Larsson, f. d. privatsekreterare åt Pyk, som en gång anställde Gerd och frågade om han varit SS-man.

Först den 9 maj far vi ut till Salta för sommaren och kommer dit samtidigt från Sundbyberg och Farsta. Dan därpå äter vi "Märta"-middag med Rolf, Birr och Annica, men Onk och A far hem tidigt för att se VM.

Nu sätter jag potatis och sår vartefter som Onkel kör med jordfräsen.

Rolf håller föredrag på Ultuna.

Nu har det blivit kallare och blåsigt. När Stefan och A kommer ut på fredagen den 15 maj får vi sitta inne och äta den goda Lasagnen, som Araguacema haft med och den fina tårtan till 52-årsdagen.

Den 16 maj äger A:s första kanotfärd rum, i full storm dessutom. När dom ska hem från sin lilla ö, ber hon till Gud och besvär Onkel, så han erbjuder henne att få stanna ensam kvar på ön.

Jag undrar, om vi inte borde ordna något inför bröllopet, men Onk har lärt sig att säga "Mañana".

Cilla Nordström och Olof har fått en son till, Hannes, den 17 maj. Nu har dom 2 evangelister. Mattias är redan 2 år. Få se, om det blir nån Markus och Lukas också!

Birr har nu en ny fin Toyota Metallic med centrallås, alltså ändå finare än våran.

Urban, Vilhelmina och Beda; Skola sommaren leda: Och lika vackra som de dagarna var blev också juni, juli, augusti.

Araguacema kastade fram ett förfluget ord till Stefan om att det skulle vara roligt att fiska. För det skulle hon få ångra. Stefan blev helt fascinerad och for t. o. m. utan sin fästmö ibland för att sitta bakom sitt spinnspö. En gång kommer han och A båda tillsammans hem tutande. Då hade dom fått en gädda som räckte åt oss fyra. Den dagen glömmer man inte och ännu mindre den då Araguacema fått en jätte-jättestor fisk på kroken, så Stefan måste överta spöet - och tappar gäddan. A: Das kann ich nie verzeihen! Hela båten skakade, sägs det.

Efter en torr vår kom det på trefaldighetsafton 23 mm regn. Härligt, men när vi kom till Svinnegarns källa och hade druckit hälsan, så fanns det ingen sittplats kvar på de uppställda bänkarna. Onkel upptäckte dock 3 tomma stolar och på 2 av dom slog farf och farm sej ned. En dam satte sej bredvid och jag sa något till henne, kanske var det om vädret. Efter landshövdingens högtidstal såg han sig om efter en stol, men ack, där satt vi redan och han fick slå sej ner i det våta gräset.

Araguacema var jätteförtjust i Enköpings Dragspelsklubb och ville engagera dom till bröllopet.

Mitt i vårbruket skär jordfräsen ihop. Ingen har tänkt på att fylla på olja, nu när Gerd inte har ansvaret i år, eftersom jag inte kan köra själv för den brutna armens skull.

Nu är det inte ens en månad kvar till bröllopet. När jag ringer och beställer fotograf Lasse Sandström i Westerlundsgården, han som gjorde ett sånt charmant porträtt av becca, så förutskickar han att han vill se brudparet en vecka i förväg för att bilda sig en uppfattning om hur han ska arrangera bröllopsfotona. Det har Stefan keine Zeit und auch keine Lust [så hade jag sagt i 3-årsåldern /SZ] med, så fotografen får nöja sig med att träffa brudgummens föräldrar lite, en vecka i förväg, när vi ändå ska till biblioteket och låna en etikettbok, så vi vet hur vi ska föra oss.

Marianns fax sjunger vi unisont vid kaffebordet.

Stefan och A kommer ut till midsommar med glas och porslin från Farsta, som jag plockat fram i Farsta, och die gute A. har dessutom lagat mat. På midsommarafton har vi kaffe för Lietje, Aad, Lena, Ivar med barna Olle och lilla Karin, bara ett halvy år gammal, samt Rolf och Christina Klingberg.

Jag motiverade de röda servietterna med att vi skulle komma ihåg. att det var precis ett halvår till julafton!

Rolf pratar med Lietje; Christina Klingberg med Aad v. Ha... Ivar, Lill-Olle.

Jag försöker skriva en bröllopsvisa och tar kontakt med Stefans sekreterare och ber henne kopiera. Hon gör sitt allra bästa med datorn och är så intresserad och frågar vad dom önskar sig, dom unga.

Efter fest på Rymdbolaget för brudparet fredagen den 26 är det dags att flytta möbler i salen, så vi kan duka. Sen far Rolf och Birr till Västervik och hälsar på Torstenssons och vi ställer upp bord och lägger på dukar och det verkar tatsächlich gå att få in alla 64 som är bjudna.

När Maud Krook på Grillby värdshus, som är städslad för att laga kalasmaten: som entrérätt rökt lax med pepparrotsgrädde och rosenbröd, anka l'orange med sallad och jordgubbsglace med brinnande raketer (det var hennes överraskning), får höra att 60 personer är bjudna, då, säger hon, kommer det högst 40 så här i semestertider. "Hemma i Brasilien skulle det komma 80, om vi bjöd 60", säger A. Men efter varje återbud bjuder Stefan nya gäster. Och salen fylls till brädden.

Det ska vara en svensk och en brasiliansk flagga vid varje kuvert. Svenska kan man ju köpa, men dom brasilianska tillverkar Stefan själv med hjälp av datorn [och kollega P-G Jönsson]. Ola Wässman lovar att sjunga. Och som orgelmusik önskar sig Araguacema Jesus, bleibet meine Freude. Stefan har många samtal med officianten och organisten. Och psalmverserna får bli i enlighet med gamla psalmboken.

Så var det ringen. Araguacema önskar sig en slät gullring men märker att Stefan har nånting för sig. A. får inte se den före vigseln, men jag får läsa inskriptionen. Nemo nisi mors. Först ser jag bara "Mors" och tänker: Nu har han totalt missförstått nånting, han som inte kan latin. Men nej! Stefan har valt samma ord som stod i Katarina Jagellonicas ring och som hon hänvisade till, när man ville släppa henne fri ur fängelset på Gripsholm: Nej, bara döden skulle få skilja henne från kungen, Johan III.

Bland återbuden var också Eva och Karl Merk, tyvärr, men Eva kom med sina döttrar en söndagsmorgon och överlämnade present och åt havregrynsgröt med oss i trädgårn.

På fredagen åkte Rolf och jag till kyrkan med björkar och björkkvistar som vi med hjälp av alfolie skulle sticka ner i bänkarna, där ljusen brukar sitta. Men den rara Birgitta Eklund, som är tjänstgörande kyrkovaktmästare och dessutom kyrkvärd, övertar arbetet. Eva Göthberg, den ordinarie vaktmästaren, är på semester i Danmark men har förutskickat att hon inte kommer att ha något nöje av den ledigheten eftersom hon går miste om att få ta hand om bröllopet.

Men nu kommer Gerd med Toyotan i tanke att jag behöver hem, medan Rolf sätter upp björkarna vid altaret och utanför. Sen går han hem. Jag tappar bort ett par bilnycklar men har reserv och åker hem. Då tar pappa bilen och far till kyrkan igen för att leta efter nycklarna. Då går jag till fots till kyrkan, jag minns inte varför, men nycklarna låg i alla fall i baksätet.

Nu fanns programmen i kyrkan att delas ut. Och allt började gå i lås. Rolf hämtar de tre schweizarna på Arlanda. Jag gör ett jättelass med köttfärsbiffar till bröllopslunch åt alla gäster som ligger över i flyglarna. Vi är sexton stycken. Men så måste jag till Hjortsberga med färska blommor till altaret och sen till stan och hämta rosorna till brudbuketten, som Celestina och Sonja ska binda, när dom gjort jättetårtan. Och detta på själva bröllopsdagen.

Det blir Rolf som far till Arlanda och hämtar Erik, Christian och Christina, som får Araguacemas vackra klänning att ha som tärna och en liten fin korg att bära i handen med risgryn. Hon ska ha ett skärt sidenband om livet och ett i håret.

Så pampig har verandan aldrig varit som efter Teresas magnifika utsmyckning. Och Leo klippte gräs och hjälpte Araguacema på tusen sätt att göra i ordning i flygeln. Och så otroligt fint hon textade placeringskorten! Teta alltså.

Sonja och Celestina da Silva, som A. blivit bekant med på T-banan, när hon hörde dem tala portugisiska, har åtagit sig att göra en bröllopstårta, som blev en sensation, då den var jättestor och i många våningar. Men - den höll på att rasa ihop natten före under tillverkningen i flygeln, så Araguacema fick högst 2 timmars sömn natten före bröllopet.

Mariann hade ringt från Stockholm och frågat om dom fick komma lite före vigseln och hälsa på. Svar: Nej! Sen ångrade jag mig och sa, att Ni kan få komma om Ni inte begär att få kaffe. Men dom avstod, gudskelov, för då hade vi inte hunnit att klä oss fina i våra bröllopskläder.

Jag begriper ändå inte, hur vi hann med så mycket. Då kom nämligen Eliene Hamann med två damer till och två barn med au-pair-flicka från Hamburg i bil. Eliene hade kört hela natten och avstod från att vara med i kyrkan . Hon "valde bort" vigseln, som det heter i årets språkbruk.

← Elienes i Hamburg dotter.

Den andlöst vackra akten, då man satt och önskade att den inte skulle gå över så fort! Men Araguacema, som hade sovit så litet, hade så höga klackar och så lätt för att svimma. tog tacksamt emot att Stefan lade sin arm om henne. Erik läste texten med klar och vacker röst och sen Leo, som själv hade skrivit de ord, som han ville atthans "querida prima" skulle ha med sig på vägen. Det var antagligen första gången som kyrkans valv från 1200-talet fångat upp det språket.

Jan Sellberg skrev att hans ateism hade blivit naggad i kanten i den så vackert lövade kyrkan och vid orgelmusikens Jesus bleibet meine Freude av Bach.

Ingen mer än Stefan hörde att Araguacema viskade ett 'tack' efter sitt ja till brudgummen, och löftet att älska honom i nöd och lust avgav hon på portugisiska.

Champagne serverades i trädgårn och där överlämnades också lysningspresenterna, eftersom det inte hade varit någon speciell lysningsdag.

Sen talade Rolf om hur Stefan gick in på en Mac Donaldbar i Hamburg just för att inta en hamburgare men blev i stället intagen av en Hamburgare och hur han, Stefan, tydligen hade en faiblesse för äldre kvinnor. Rolf hade själv gift sig med en 20-åring.

Erik citerade Wilhelm Busch (Nu är det slut med att enbart vara Onkel): "Onkel heißt er bestenfalles, / Aber dieses ist auch alles." Sen talade morbror Erik, Mariann och Lasse Hakelius, men varför ingen från Rymdbolaget?

Nu samlar sig bruden för att kasta ut sin bukett bland alla flickor nedanför verandan. Teta blev den lyckliga.

Sen flög också strumpebandet i väg genom luften.

Vår gode vän Folke hade fallit död ner på Bornholm en het sommardag, när han var med Greta på Östersjökryssning. Jag for ensam på begravningen i värmen. Det var en egendomlig akt utan någon präst, inte ett talat ord, endast musik: Vid Frösö kyrka av Peterson-Berger. Där hade dom vigts en gång. Stackars Greta, hur ska hon klara sig?

Vårt brudpar är nu på väg till Tunis. Till Margareta Grahn sa Stefan: Gissa, vem som hittat på att vi ska göra en sån resa mitt i hettan? Men den blev tydligen en stor framgång med mycket nöje.

Dom hoppade i Medelhavet från en stor båt rätt långt ifrån kusten. Hur vågade dom?

Under tiden var vi på Stigsbo och firade Tetas 23-årsdag. Farfar hade varit betänksam att återse Stigsbo, men han tyckte efteråt, att det hade varit så roligt. Teta bor där med Anna, Lars och Fredrik, men bara Fredrik var hemma nu. Synd bara, att det slutade så illa med X, som är skyldig så mycket pengar.

Knappt har Erik och barna kommit hem från bröllopet, så bär det av till Hawaii efter en övernattning i Los Angeles. Kan man tänka sej - 7 timmars flygning från fastlandet till Honolulu. [Omkring 5 h är det väl?] Hur långt måste det inte vara. Dom kommer trots allt välbehållna tillbaka, fast dom där trakterna senare drabbades av förödande oväder.

Hur många utlandsresor har en sån som Stina gjort det här året? Knappt var hon nämligen åter från USA, så kom hon lyckligtvis tillbaka till oss. Utom till Hong Kong var hon ju också på Rivieran!

Men vi ska inte förbigå Beccas Spanienresa, men som tur var kom hon ju hem från Barcelona i sista minuten för att kunna vara med på bröllopet. Hon bad att få ta med sitt "stadiga" sällskap Peter, men då var salen redan proppfull. I skrivande stund, jag har nyss språkat med henne i telefon, är det emellertid en ny fästman på gång.

Det är så otroligt mycket hallon i år. Olle Insulander har lärt mej hur man ska binda fast en pyts på magen, så man kan plocka med båda händerna.

I fruntimmersveckan är Gerd och jag bjudna med Rolf och Birr till Wilhelm och Ingela på Fiskartorpet på Strömsta med så underbart vacker utsikt åt alla håll.

På själva Stina-dagen kommer Onkel tillbaka ensam från Ängsö redan efter en timme. Nanu? Jo, med en stor gädda som fotograferas ur alla vinklar!! Sen far han tillbaka till Araguacema, som sitter kvar i båten, för hon törs ju inte vara på land, där det kan finnas gavarote = spindlar och småkryp. Men kossor och kalvar är hon inte rädd för utan låter dom slicka.

Gerd, Araguacema och jag hälsar på Ivar och Lena i Lekarbo medan Stefan är ute och fiskar.

Nästa dag åker Onk och jag bil till Margaretalund och traskar sen genom hela skogen till Onks hemliga kantarellställe på Strömsta, där det var alldeles gult. Sen satt jag och rensade till kl. 24.00. Och hörde en radiointervju med 2 gummor i Borlänge som bl. a. nämnde dr. Tiblin vid namn.

Gerd och jag for till Badelunda och hämtade Birgit Wässman och for i hennes sällskap till Tant Ellen Swenson, pappas kusin, som nu är 107,5 år och vid full vigör, så när som på att hon inte ser, men hon ser Salta framför sig med de vita flyglarna. Och hon frågar om allt och säger: Rolf, han måste vara väldigt driftig.

ROLF-dagen, men Rolf är inte så glad, för det är inget tryck i vattenledningen. Det måste vara en läcka. Rörmokarn kommer - förgäves, hittar ej. Nästa dag lokaliserar Rolf den själv och lagar med en träplugg.

Nu i oktober börjar mössen komma in, potatisen är upptagen och nerburn, lite i sänder. Olle och Ulla Smed kommer på en trevlig middag. Rolf krattar löv och Gerd och jag hämtar granris till graven. Och den 9 oktober tar frosten dahliorna. Åh!. Då sätter vi på vinterdäcken och gör oss redo för en tidig avfärd i dagsljus den 14 oktober till Farsta. Hjärtligt återseende med våra grannar Ingela och Patrik, som hjälpte oss att bära upp. "Vi trodde att ni aldrig skulle komma hem." Patrik har gjort värnplikten i Enköping.

Stina frågade i somras: Vilken tid tycker Du har varit den roligaste i Ditt liv? Och jag svarade: Det är nu. Stina blev nog lite häpen och sa: Jag skulle i alla fall inte vilja vara 48. Då blev jag så orolig och förstod, hur stressigt Erik måste ha det. Sen skriver Erik i oktober: Nu, när det blivit officiellt, kan jag berätta, att jag tillträder en ny post inom Swissair den 1 november. Då blir man ju lite smått stött, att man som modershjärta inte fått en vink om detta i förväg.

[Då var det annat när Stefan Löfven utsågs till ny s-ledare. Media tog reda på det genom att ringa till hans mamma! /SZ]

Farm 76 år uppvaktas på sängen av Gerd med "Här komma" och av A med den härliga brasilianska födelsedagssången, som slutar med jubelrop och armar uppåt sträck men börjar med bön om Guds välsignelse. Tur att man inte har främmande, för telefonen ringer hela dan. Stina skriver och önskar mej 76 skojiga år till.

A. bjuder på lunch på NK-restaurangen i Farsta. Sen är vi också tillsammans på syjunta hos Ken och på kaffe hos den svarta Adelai, som A. träffat på T-banan. Men tyvärr förkyler jag mig där och får feber och är rostig en hel månad. Och pappa som så gärna ville gå på Requiem på Allhelgona.

På födelsedagen måste vi gå till gynekolog dr. Rasmussen, för A. har ont. Hon får medicin och order att hålla sig stilla i 14 dar.

Gerd får lov att gå till banken och gå och handla. Sen tar jag pengarna och går till med. dr. Per Arne Granström i Farsta läkarhus och frågar om dom där läkarna på Södersjukhuset har rätt i att jag borde går-starr-opereras. Plötsligt har det nämligen blivit "inne" på sjukhusen att operera så många som möjligt. Tidigare var det en status för sjukhusen att ha så långa köer man rimligtvis kunde ha. Ja, Granström vill sätta in en plastlins, så jag slipper ha glasögon.

Vi köper en ny TV av vår gamla handlare i Hökarängen, en SABA. Dom har bara mono, så efter ett par veckor får dom hem en stereo, så vi slipper det trummiga ljudet. Mats, gotlänningen i Rissne, hjälper oss med en massa nya kanaler, som vi dock snart tappar bort, så Stefan får plocka fram dom igen.

Christina kommer till Sundbyberg ett par dar innan dom övriga kommer till Salta, då hämtade av Onk.

På en tur med T-banan till Hötorget reser de utan biljett, A och Christina, och blir haffade av en kontroll. Ingen av dom är i stånd att förklara att spärren är obemannad och det kommer bötesföreläggande, som Onkel dock får hävt efter en förklarande skrivelse.

Videoklipp: Julstök med Christina, 61 sek, 7 MB.

Inför julen tänker vi tillbaka på det gångna året med både bröllop och förlovning önskande alla våra unga lycka för livet, där inbegripande även Becca och hennes nya vän, som också heter Stefan.

Redaktionen

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se