Becca har flyttat ihop med Jeanette →

Sverige skakas av bankstrejk och demonstrationer. Bl. a. av lärarna som bråkar bakom kravallstaket. Prästerna går i demonstrationståg, och poliserna. Feldt avgår och Allan Larsson kommer i hans ställe.

Men glömsk av sele och pisk och töm sitter Onkel i sin kåta långt uppe i Lappmarken och myser. I Enköping skriver vi på listor för en levande landsbygd.

I Farsta är renoveringen av vår våning i full gång. Visst bereder det en del omak, men det blir så fint och målarpojkarna är så trevliga.

Den 10 februari är vi bjudna på fin middag på Salta, när Brita Edklint fyller 75. Jag har Carinas boyfriend till bordet och frågar om han hunnit lika långt i sina teologistudier, som hon. (Hon har just börjat.) - Neej, jag har kommit lite längre. Jag är teol. dr. !! Med är bl. a. också Britas bror, Sven Höglander med fru. Och hennes syster Gunvor Carlsson var en gång morbror Eriks och min guvernant på Salta år 1927.

Annars fylls dagarna med promenader och T.V. Särskilt intressant var intervjun med Ingvar Kamprad, Ikea chefen, som alltid åker tåg med röd avgång, d.v.s. till lågpris, och inte tycker om annan mat än husmanskost.

Ulla Carlowitz bjöd oss och Åstedts på en jättetrevlig middag i sitt lilla kök.

Iris arbetade långt över 80-årsdagen, som fritidskonsulent i Sofia skola. Här hennes gäster en annan gång: Greta, Lilly, Märta, Margit. ↓

Under tiden var Erik med hela familjen i Florida.

Under tiden har Becca tagit anställning i skoaffär i Stockholm. Hon pendlar nu från Enköping till Don och Donna på Drottninggatan. Där är det lätt att slinka in och hälsa på.

Så är vi på trevlig middag hos Björnssons igen.

När det blir dags för Beccas 20-årsdag far vi till henne i Romberga. Hon har en ny fästman men han kom inte då. I stället var det gamla Johan, som vi hann hälsa på.

Jag har föreslagit att syjuntan kunde, liksom man gör på Kränzchen i Tyskland, träffas på kondis, vilket fick till följd att vi uppsöker pingstvännernas "slott". Men inte är det som att vara "hemma".

Ingela bjuder på middag dagen före Ann Margrets bröllop. Vi far till Floragatan i sällskap med Ingeborg Lind. Sen är vi med på vigseln i Oscarskyrkan och får ett glas champagne i deras hem.

Dagen efter är Mariann och Rüdi, Karin och Onkel i Farsta på kaffe. Det är varma, ljuvliga dagar. Men det kom åter snöglopp i början på april, vilket inte hindrar Onk. att sjösätta kanoten den 8.4. för att komma in i Guiness Rekordbok.

Nu kommer Göran Brorsson och inreder vårt nya badrum, som blir färdigt till påsk.

På påsken arbetar vi i trädgårn med att beskära buskar osv. och är på påskdagen hos Rolf och Birr med Edklints och Teta och Annica. Sen tog vi in trädgårdsmöblerna igen och for till Farsta: först jag på Kens syjunta och sen hälsade vi på hos Kallenfeldtarna tillsammans med Ulla Carlowitz.

Den 21 april tar vi T-banan till det nya eleganta Flygcityt vid Centralen f. v. b. Brütten. Nu bär det av till Eriks 46 årsdag. Barna har en vecka kvar av påsklovet, så vi kan rå om varandra. Karin: "Farm, jag är bjuden på lunch hem till en kamrat i morgon, blir Du ledsen om jag är borta ett par timmar?" - Den 23 är också Vyskocils med.

Flickorna ligger nu i soffan i TV-rummet. Jag läser Jerusalem för dom. När vi går med Maria ner mot Töss är hon häpen över Gerds kondition: Så långt han orkar gå utan att vila. - Som tur är, är det extrapris på Nuss-stängeli hos Volk och vi förser oss före avresan den 26. [Enligt biljetten den 27:e. ] Maria och Christian skjutsade oss till Kloten, för Christian skulle få gå upp till pappa och spela dataspel på kontoret.

Stefan hämtar Erik och Maria på fredagskvällen. Barna kan inte komma för dom ska uppföra en musical, flickorna. - Då är det Märta-dagen till råga på allt, sen Onkel, sen firar vi Erik-dagen och Marias födelsedag på söndagen innan dom far.

Gästerna får gå runt och samlas på altan, där Rolf håller tal och överlämnar ett fortskaffningsmedel för Onk till Paris och Toulouse, så han ska slippa ta flyget: en cykel, som Teta hämtar fram bakom syrenerna utsökt prydd med blomster och blågula band. Vi skålar och intar våra platser:

Onkel hade påbjudit raffig klädsel men inga tal!

Laxpaté med löjromssås. Renstek med sockerärter och gelé. Björnbärsparfait. Till detta serverades de mest utsökta viner. Och middagen och kvällen förlöpte under glad stämning. Till Rolfs ackompanjemang sjöng vi När Lillan kom till jorden, det var i maj när göken gol.

Birr hade ordnat med blomstren på bordet.

Stefan har fått nya glasögon, särskilt bra att ha framför datorn. Till mej har läkarna sagt att det inte kommer att finnas några lämpliga, men när jag provat Onkels får jag nytt hopp och Lagerströms gör ett par alldeles förträffliga! Vilken lycka!

Den 22 maj är Ulla C och Åstedts på middag hos oss i flygeln. Mycket trevligt. Dom ligger över och är så förtjusta, när Rolf visar dem runt i sitt nya fina hem. Och först den 23 maj kom svalan, 10 dagar försenad. Men då hade vi senare också svanar som gick och betade på rapsen vid mjölkkammaren.

Med Rolf korresponderar jag emellanåt på trappan, där han är snäll och placerar Sv. D. var morgon.

Jag ville bjuda Wässmans efter konserten, men dom var redan bjudna till Tallmyra-brodern Lennart och hans hustru Anna-Greta. Nu blev vi också ditbjudna med Marie Louises släktingar, så det var ett stort supébord med god mat. Vid midnatt, när vi for hem, var det rimfrost på bilarna.

BIRR PÅ UPPLANDS NATION, bjuden av Teta att fira Mors dag.

Det är roligt att träffa lite folk, som t. ex. arkeologen Thunman, som kommer för att inventera gamla byggnader.

När vi nu far till Stockholm per tåg för att undvika pingsttrafiken, är tåget så fullpackat så vi får sitta på var sitt håll, Gerd och jag. Bredvid mig sitter en man med fotoateljé i Arboga och han börjar omedelbart konversera, precis som om han varit min middagskavaljer, och berättar om sitt hus vid torget i A. Det är från 1600-talet och har 12 rum. Man blir så nyfiken, så man skulle vilja åka dit. Becka är också med på tåget, men hon vill sitta i rökkupé och presenterar oss för Johans kompis Anders.

Efter Johan Nordströms studentexamen hemma hos Ingela far vi till Rissne med T-banan och får hos Onkel se en film om Berlin-murens och dess historia, innan vi far till Salta sent på kvällen.

Stefan är förstås titt som tätt i Paris och blir ofta förkyld på flygresan. Så även till midsommar, så han inte kan vara med, när Lietje hälsar på på "kyrkkaffe utan kyrka".

På sjöresan till Gröneborg hade vår Rolf varnat Christina för solen: "Det är särskilt farligt för rödhåriga, som lätt kan få malignt melanom." - "Men för den som har färgat hår, är det väl inte så riskabelt?"

Becca lånar ofta Johan Norrströms bil och kommer och hälsar på. En gång kommer dom båda och ska ut och bada i Oknöns kalla vatten.

FRÅN TEDA TILL BREDA

Det skulle egentligen bli en Tysklandsresa, men alla hotell var fyllda av Östtyskar, som nu efter Währungsunionen den 1 juli kastade sig över till väst med alla sina Trabi-bilar. Så Rolf styrde kosan mot Holland. Med på resan är förutom Annica hennes bästis Maja med mor.

Under tiden övertar vi ansvaret för Brita Edklint, att hon ej har halkat omkull ute eller så. Hon slår en signal kl. 21, som vi inte svarar på, men ibland är vi osäkra: Har hon ringt? Jag ordnar med ett trådsystem på kylskåpet. Men ack, en kväll ingen signal. Och inget svar på Gustavsvik. Jag ringer till Åsögatan: Gudskelov - hon hade rest in till stan och glömt att ringa.

Träffade Kickie och Hasse på gatan i Enköping och bjöd hem dom. Det var jättetrevligt.

Inger Insulander är så urkalkad i skelettet att hon nästan är invalidiserad. Vi far över till Hjulsta och har en Tosca-tårta med och sitter i den nyinredda trädgårdssalongen. Karl Gustaf har dukat med dom bästa kopparna och vi har termos med. Karl Gustafs 75-årsdag firade dom med Agnes och Birger på Ulfhäll, där Inger låg till bords i sin Baden-Baden stol. Nu föreslog jag att dom skulle ta med stolen och komma till Salta och det gjorde dom.

Erik har, för framgångsrikt arbete, fått en belöning: en resa till Kalifornien för sig och sin hustru inkl. vivre. Följaktligen kommer barna ensamma till Salta, hämtade av Onk söndagen den 22 juli. Mulet ute - soligt inne.

Barna är så hjälpsamma. Så säger t. ex. Stina: Farm, jag har inte samvete att sitta och se på TV när Du diskar. Jag hjälper till.

Första vardagen föreslår jag att vi ska gå ut med kaffe i Bastuhagen. Då säger Stina, som skriver en vers var dag: Krönung av dagen blir kanske kaffe i Bastuhagen.

Vi hittar så mycket svamp och Christian hjälper till att rensa en stund. "Farm, blir Du ledsen om jag lämnar Dej ensam och går ut och sparkar boll?"

En kväll är det Poltergeistfilm. Ska vi verkligen se den? "Ja visst", säger Karin, "vi måste ju tränera våra nerver." Jag går emellan köket och TV-n medan flickorna kramar Onks händer, när det blir för ruskigt.

Christian flyttar ner till mej från sitt ensamma rum följande natt, men flickorna har mardrömmar långt efteråt.

Vi ger oss i väg till Källbackalund för att hitta fornminnen. Förgäves, men en trevlig marsch genom skogen. Det är ända upp till 28° varmt, när Karin hittar ett nytt champignonställe vid smedjan.

Vid midnatt en kväll intar vi smörgås och Pommac på offerstenen i Älvkvarnsbacken.

Onk åker då och då med Christian som förare i Toyotan till Oxbacken. Och en dag får barna och jag följa med till Ängsö och vidare ut i kanoten till de stora vidderna, där vi dricker vårt kaffe på en alldeles egen liten ö. Barna är alltid så trevliga att ha med sig ut i skog och mark. Dom sjunger och trallar och ger sin trivsel till känna. Men på barockkonserten på Ängsö slott ville inte Christian följa med. Det gjorde han rätt i, för det var svårt att urskilja när dom höll på att stämma sina instrument och när konserten verkligen började.

Farm får 19 fästingar.

31 juli far vi i 2 bilar till Uppsala. "Usch, ska vi på kultur, det var vi ju med mamma och pappa i fjol i domkyrkan osv." Men efter sen vi lyckats parkera, Onk måste därvidlag överta ledningen och lotsa oss till Odinslund, kommer vi till Slottet, där det helt överraskande pågår en historisk kavalkad. Så märkvärdigt var det ordnat, att skådespelarna förflyttade sig från rum till rum och publiken fick följa efter, tills det hela kulminerade i drottning Christinas tronavsägelse i Rikssalen.

På vägen ner på jakt efter en restaurang upptäcker Christian att han har en fästing bakom örat. På apoteket Lejonet lyckas vi få låna en pincett, och Onk som dröjt på gatan kallas in för att med van hand rycka ut den. Sen frågade vi en dam på gatan var vi skulle kunna äta nånstans och hon visade oss en trädgårdsservering vid Fågelsången, där tant Rut bodde. Där beställde Stina Chili sin carne men sa efteråt: Hade jag vetat att det var Onkel som bjöd, hade jag tagit något dyrare!

Nu skiljs våra vägar och Onkel startar en resa söderut mot Alperna. Vi far till Salta i ett otroligt åskregn, som gjorde att bilarna stannade, men jag vågade inte det av risk att bli påkörd.

Söndagen den 5 firade vi med Rolf, Birr och Annica tvillingarnas 13-årsdag. Jag höll på att skriva 14. (Vi firade också Christians 15-årsdag i efterskott, så därför stod det "41" på tårtan.) Rolf erbjuder sig att skjutsa till Arlanda, men Toyota i Enköping föreslår att vi ska ta ut en bärgningsbil, och han får snabbt upp låset.

Den 6 augusti kör vi på motorvägen till Rotebro i värsta rusningstrafik. Det hade varit trevligare att åka över Sigtuna, som vi gjorde på hemvägen. Ett snabbt farväl och borta är dom. I stället dyker farfs gamla kollega Hayagasch upp - ett hjärtligt återseende.

Det av Knutte satta plommonträdet ger rik skörd, men björnbären har haft det för torrt. Hallon får vi bra men alla äpplen, nästan alla, är angripna av rönnbärsmalen. Så är i stället salladen magnifik.

12 augusti kommer Onkel solbränd hem från Arolla.

Den 16 september var det dop i Teda kyrka av Liisa Huttonens barnbarn Camilla Ås, och vi blev bjudna i skolan på smörgåstårta och kaffe.

Samma traktering bjöds i Bankgirocentralen! Och själva kamrern Kickie Nordell kom och satt hos oss: Så roligt att Ni är här båda, sa hon i mammons tempel, precis som Märta Stina brukar säga på ett annat revir.

Den 12 september avslutar Rolf skörden med att tröska rapsen på Stallgärdet.

Gerd hör dåligt och måste stå i kö för hörapparat ytterligare ett år, tycks det. Vi beställer en WHISPER från Göteborg, som är alldeles förträfflig.

Den 29 september är det dags att ta upp kanoten, som varit i sjön nästan ett halvår. Det är vått och slipprigt på stigen vid Skurusundet, så Gerd och jag går ytterst försiktigt, men Onk ramlar och slår sönder ben och hand. Det var för kallt och vått att dricka kaffe på själva berget, så vi slog oss ned i en av de vresiga tallarna som har låga grenar.

Tyvärr har både jag och alla pojkarna för höga värden, men inte farf! →

Den 2 oktober på kvällen sitter vi, rörda, framför TV-n, när vid midnatt Tyskland återförenas vid en ceremoni framför riksdagshuset i Berlin. Visst skulle man ha velat vara med och fått höra alla klockor ringa.

Onkel, i bil fram och tillbaka till Köpenhamn över veckändan!

Sen tar vi oss en tur till Stockholm igen på ett par dar ut till Blockhusudden och alla vackra höstfärger där. Kaffe complet på Skomans och sist köpte vi en röd Lodenrock. Dan därpå sammankallar jag de fem SCB-arna till Sturekatten och dan därpå återvänder vi till Salta.

Klicka på nedanstående bild (ev. två ggr) för förstoring.

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se