Åter i Stockholm lyckas farmor på Rea komma över vit (vintervit) ylleblus och dito kjol 618:- (1264:-).

Seniorerna besöker Frimurarorden. Hochinteressant!

Vi bjöd Harry, garagegrannen på kaffe, när vi fick höra att hans Aina dött för flera veckor sedan.

När man ringer till Salta för att träffa Rolf, kan det låta så här:

Zenkers har fått en telefonsvarare i julklapp, tala nu.....

Jag hade så svårt att gå, så jag i min förtvivlan köpte 2 par skor på Scholls, ett par 37 och ett par 38 och satte ihop. Detta var innan jag fick mina ortopediska.

Margareta, som nu bor i egen våning i Enköping, hade fått en uppgift på Ljunggården, nämligen att följa patienter till sjukhuset när så behövdes. Då kom facket och satte stopp för denna insats, som var oavlönad.

Vi var på så trevlig middag hos Sixtens i februari tillsammans med Villes och en lärarfamilj Arvidsson.

Onkel åter i Toulouse och på den goda restaurangen L'Entrecôte.

Greta och jag drack kaffe på NK och köpte sen gardiner till salen på Salta på Harald Löfberg.

Så var det deklarationsinformation på Fanfaren och då kom D.N. och ville fotografera mej. Det här var ett nytt initiativ som skattemyndigheten tagit. Men inte ville man gå genom hela Sverige som en stackare som ej kan deklarera själv.

Sen blir det Calgary-OS och semla, en jättestor med mycket vispgrädde åt Onkel, som ej som alla andra har för mycket kolesterol. [Ironi. /SZ]

Den 27 februari kom Rolf lyckligt hem med sin familj efter fjällveckan.

Vi hade Björnssons hemma en kväll och Sixtens och Montys en annan. Och Elsa Günther på söndagen innan det var dags att belamra bordet med deklarationsblanketter.

Vi vinner 4200 på 55 premieobligationer.

När vi lämnar Brütten för att det är sista dagen som vi får flyga billigt, säger Gerd åt flickorna: Nu är Ni väl glada att Ni får flytta in i Ert rum igen? - Nej, Ni kan stanna ett halvt år tills det blir billigt att flyga igen!

På påskresan ut till Salta satt Gerd utan rock i bilen och blev hes så han ej kunde prata. Usch, så orolig man blir. Och Gerd kunde ej vara med på Beckas 18-årsdag i flygeln. Hon fick två silverstakar.

"Geijer" var det svåra storkrysset i Sv.D.

Avslutningen utelämnad.

Hade hört av Ulla Carlowitz att man skulle passa sina ögon, så att man inte brådstörtat måste in på sjukhus, så när jag märkte att det ena var sämre än det andra skrev jag till Huddinge och bad om tid. Nej, man måste ha remiss. Då gick jag till City-Akuten och fick öronen utpetade och sedan även på deras ögonavdelning. Början till grå starr, men inget att bekymra sig för. Den kvinnliga läkaren var närmast sur för att jag besvärade.

23 april. Mandeltårta med EZ på och telefon till Brütten, men då hade dom gått på Hippemayers silvriga bröllop, sa Karin. Christian och Christina vill ej prata. "Det blir för dyrt." Dom satt nog och såg på något ruskigt i TV.

ERIK TILL WASHINGTON.

ONKEL SÄTTER KANOTEN I SJÖN PÅ ÄNGSÖ 30/4.

Den 10 maj hade Ulla C. syjunta och Valter hälsade i dörren. Han hade yrsel.

På pingstdagen åt Rolf, Teta och Annica middag med oss i salen. Tetas studentexamen närmar sig och hon vill ha bjudning, men utan oss gamla.

På annandagen far vi till Simtuna tingshus, där kyrkoherde Blomfelt ("ej von B, adlig är jag endast på mödernet") håller föredrag om Skalm av Karelen, en svensk krigare på 1600-talet som gifte sig till Salta ("alldeles som hr Zenker").

Vi fick den allra sista parkeringsplatsen och kunde sen vandra in och hälsa på alla Gerds gamla vänner och bekanta. Dricka kaffe i den underbara solen på gräsmattan, åka ner i gruvan och titta på alla utställningar. Gerd hälsade på Munck och sin kinesiske vän, som jag kom att sitta vid under lunchen tillsammans med ing. Öhrn.

Gerd var så nöjd: "Hör Du, det gick över förväntan, sitt här, så ska jag gå en runda till."

Underbar mat och fantastiskt god glace. Inte vågade jag dricka vin. Så fick vi var sitt paraply.

Knutte lånar barnvagnen som både pappa Elof, jag och Rolfs barn legat i, till en dräktparad i Orresta.

Den 30 maj har Onkel två dar kvar på sin semester och sticker till Köpenhamn för en natt och går på Tivoli.

Foten gör ont efter en vrickning och han törs ej springa på hela sommaren.

I början på juni drog vi oss till Stockholm dels för tandläkarbesök, dels för att Teta skulle ha fest på Salta redan före studentexamen. Och fredagen den 3.6 for jag med Onkel ut till Arlanda, dit Erik anlände bra trött för att på söndagen fortsätta till Helsingfors på sammanträde. Han sov sen till 6.30 och jag, som alltid vaknar tidigt, sov till 9.45 och missade så många av de dyrbara timmarna med honom. Gerd stannade hemma men vi for in och mötte Onk. på NK. Sökte förgäves lämplig datalitteratur, åt lunch på Arnolds och såg på Maraton i regn, där både Stefan och Erik hade bekanta med.

Sen till Farsta. Jag somnade 1.30 och vaknade 4.30. Vi for i väg med bilen till Arlanda för att Erik säkert skulle komma med Pan Am. Till Salta kom vi redan kl. 9.00 och gick då i säng, men ack, först väckte oss Becka, sen Rolf som skulle upp och städa efter Tetas lyckade studentfest. Rolf hade också tagit emot kyrkoherde Blomfelts kulturresenärer, som skulle bese bl. a. Skalms Salta.

Först kommer en glad snickarfamilj med 4 barn i alla åldrar. Sen [visitkort utelämnat] med sambo. [Rekommendationsbrev utelämnat.] Sture utbrast, nästan innan han hunnit stiga ur bilen: "Här vill jag bo till döddagar!" - "Du ska då alltid rusa i väg", sa [hans fru], som tyckte det var för ensligt. En akademiker från Ultuna blev så ledsen, när vi beslöt oss för [snickaren X med fru och barn], som var och alltfort är så begeistrade. Och har lätt för att underhålla både gården med sin yrkeskunnighet, och oss med sin entusiasm. Dom bjöd t.o.m. dit oss i augusti, men vi fick tacka nej för min operation. Sen beror det på hur häftigt dom renoverar.

Då kommer Karl Gustaf Insulanders kontrakt till heders. Han ringde in förslaget från Hjulsta till Farsta och bad sen om ursäkt för att han uppehållit mej i en halvtimma.

Till all lycka avgränsade jag ämnet till "Europe's Future in Remote Sensing". Det här var ett år innan Berlin-muren föll! /SZ

Genom Rotary-förmedling hade jag åter kommit i kontakt med min brevvän från 1931, Emine von Halle, nu Harms. Och när sommaren var så ljuvlig ringde jag till Travemünde och bad dom komma hit. Leider geht das nicht, wir haben Gäste eingeladen für nächste Woche. - Dan därpå ringde Emine: Wir kommen. Die Gäste haben wir ausgeladen. Am Dienstag 22 Uhr sind wir bei Euch.

Lika varmt och härligt var det när klockan slog 22 och en telefonsignal kom från bensinstationen i Enköping. Gerd och jag for in och tänkte: Vad har vi ställt till med? Det var som att ha svarat på en äktenskapsannons, föreställer jag mej. - Där stod dom emellertid vid B.P. Vi omfamnade varann och deras röda Mercedes fick följa efter oss. Dom är så förtjusande och vi blev genast så goda vänner. Det var som om vi känt varandra sen 1931.

Hellmuth Harms, som varit professor i Strassburg i teknisk fysik och kollega till Weizsäcker, hade, när alla universitet var stängda 1945 satt upp ett plakat i Hamburg: Ich lese wieder! Han fick 7 studenter, som Emina försörjde med mat. Nu har hans son övertagit rektoratet och har 1000 studenter.

Gerd och jag hälsar en söndag på hos Birgit Envall f. Wässman i Skälby, Badelunda.

Att resa till Stockholm Tur och retur lågpris, pensionär, kostar numera 58:- inte 3.20 som förr i världen, när man var något yngre och ej var berättigad till pensionärsförmåner.

Becka och Johan äter middag med oss på altan och det var så trevligt att få rå om dem.

Barna kom alltså på själva Kristina-dagen den 24 juli och var otroligt rara och dessutom så hjälpsamma. "Har mamma sagt åt Er?" Christian: Ja, vi lever under en hård press.

Och när Karin och jag rensade svamp: Vet Du, farmor, vi kunde ju ha hjälpt Dej förr om åren också, men vi tänkte inte att Du kunde vara trött. Du är alltid så glad.

Och Christina är upprörd över att vi ska flytta ner i flygeln: "Hela Din framtid är ju förstörd, Farmor, men Du har ju trägårn!"

Vi går och badar. Och inte minst flickorna tigger att Christian ska få köra Toyotan till Oxbacken. Då sitter flickorna i baksätet och sjunger: Die Gedanken sind frei.

Vi plockar blåbär i Strömsta skog med Onkel och firar flickornas 11-årsdag lite i förskott med flygelns som gäster. Barna har gjort placeringskort:

Av Birr hade barna fått en spökhistoria från Haga till julklapp, så vi gjorde en utfärd dit men kunde ej komma ned i källarna.

Till Ängsö slott var vi på dockskåpsutställning, men där imponerade fängelset allra mest.

På kvällarna gick vi inte i säng utan till Älvkvarnsbacken. Jag såg dåligt i skymningen och hade huvudvärk men var bra på morgonen igen. Då kunde det väl inte vara hjärntumör, som Ingrid Björklund just opererats för?

Barna ville gärna vara hemma på den riktiga födelsedagen och skulle fara den 5 augusti. "Så den 4 äter vi väl i salen", sa Karin. Därvid höll Christian ett sånt fint avskeds- och tacktal, precis som Erik brukade göra.

Medan vi håller på att packa i Tant Evas rum kommer Joppe upp: Jaså det är här Tant Märta är, jag skulle vilja ringa till veterinären. Just då håller Onkel på att tala med Rymdbolaget, så Joppe dricker en kopp kaffe i köket och berättar en hel del [om händelser på trakten]. När vi sen åker i väg till Arlanda kör Onkel om honom vid Spelbo, men då sitter han bredvid och det är en annan som kör.

Nu är Rolf, Birr, Teta och Annica på Rhodos. Johan och Becca har tidigare varit på Mallorca under sommaren. Och det är Joppe som har ansvaret. Knutte är hemma och sköter Viktoria.

Rolf skriver ett kort till farfar, som i själva verket är ett pussel av en modern halvnaken Anadyomene, ett pussel som man först måste lägga för att kunna läsa. Jag skickar det sen till Karin.

Rolf söker nu lån för att renovera mangårds-byggnaden. Det kommer snickare och tittar. Rolf tar hjälp av Roland Sturk, som bistod honom vid lagårdsbygget.

Den 16 juli for jag till Näs' kyrka, där söta Sophie Hakelius gifte sig med en fransk läkare.

Nu hade Rolf och Birr just kommit hem från Rhodos och vi for alla fem och uppvaktade Olle på den ståtligaste mottagning man skådat. Skördetröskorna gick nedanför trädgården och sekreteraren såg till att alla skrev i gästboken.

Vi är ute med kaffe till Rolf och det intas vid den nya vedklyven en blåsig eftermiddag.

En annan dag satt vi vid Oxbackskanten, när Knutte kom och var så rar och deltagande efter min operation.

Lördagen den 10 september, sista varma dagen. ONKEL DRAR UPP KANOTEN.

Alvar Lindell håller nu på att renovera våra möbler och vi bjuder på lunch. Han läser med stort intresse Birger Forells brev. Hans syster och Agnes Insulander var en tid hos Forell i Berlin.

Dan efter kom sen Björnssons på lunch.

Jag håller nu på att gå igenom hela huset från golv till tak. Vad ska man kasta och vad behålla? Vid kontakt med Frälsningsarmén svarar dom att det i vår välfärd inte längre finns behov av gamla kläder. Men riktigt gamla då? Jag tar komtakt med Enköpings museum och erbjuder dom den gamla brud- eller aftonklänningen av vit tyll och siden. Den har länge legat över en bjälke i garderoben och är fullständigt nersotad. Dom ska försöka renovera den. Sen kommer textilexperten Eva Lindahl, dotter till fornforskaren Kjellén i Grillby, ut och ser på vad vi har för övrigt. Hon plockar ett par papperssäckar fulla och råkar i stor hänförelse över hemvirkade dambindor: "Något sånt har alla museer sökt. Vi blir dom enda i Sverige att ha sådana."

lyckas Ingrid och Oskar Mossberg få tag i fr.o.m. 1 oktober och därmed faller en sten från vårt hjärta. Nu blir hela den stora upplösningen lättare att utföra. Vi bjuder dom på avskedskaffe.

Nanna 90 år blir så avfestad och får 83 brev!

Vid besiktningen av Toyotan i september säger mannen om Toyota 1984 års Corolla: Den är som ny! - Jag kunde inte låta bli att klappa honom.

Lite senare samma dag var jag med Inger, Anna Britta Törnberg och Birgit Morsten på damlunch hos Margit Barkfeldt. Sen kom Olle Insulander över för att fotografera på Salta som ett minne före den stora omflyttningen.

Jag hälsade på Karin Thulin på långvården, 93, med båda fötterna amputerade, men nöjd ändå. "Jag har bestämt mig för att inte gnälla. Det är så många som gnäller ändå."

På Birgitta-dagen firade vi Rolf + Birr. Fin middag med Johan och Becca närvarande.

Teresa kommer upp på Salta med sina svensk-amerikanska kamrater för att visa "Stora Huset". Hon går nu på Folkhögskola i Jönköping, som en förberedelse för Amerika-studierna i Chicago i februari. Nu gör flickorna (och pojkarna) en resa till Athen och Delfi och övernattar i Farsta några stycken på vägen dit.

Becka går på KomVux i Enköping och är så rasande duktig med att studera engelska, matte och ekonomi. Hon och Johan har ett sånt rart litet hem. Dit skulle jag och barna gå på visit i somras och hade med gurkskålen som present och alla tre hjälptes åt att hitta en lagom böjd gurka på Domus som skulle passa i skålen. Men så var dom ej hemma....

Olle Insulander och Ulla bjöd på så fin god och glad middag efter 70-årsdagen.

Rolf for till Västerås och köpte IKEA-bokhyllor åt oss. sen skulle Rolf och Stefan skruva ihop dom. Då visade det sig vara olika färgbad, aj då. När Rolf skulle byta fanns inte den rätta färgen, så vi köpte en hylla till för att få två lika.

Nu är Evas byrå och Ryda-sekretären avhämtade hos Alvar Lindell. Fantastiskt fina för 800 kr. och då har han varit till Sala för att komplettera faner i en specialaffär.

Vi har efter den fina våren och sommaren också en underbar höst. Den 15 oktober dricker vi f. f. g. kaffe utanför flygeln. Men brunnarna sinar och Rolf måste sätta i gång och borra ny brunn nedanför trädgården.

Nu börjar dom att måla och tapeterna i flygeln och vi får ny korkmatta i köket och i gästrummen. Mattorna går på 14.000. Just då hittar jag en räkning på målning och tapetsering i hela flygeln från 1946, när den stora ombyggnaden var: 600 kr.

Ja, det är ett bestyr att gå igenom allt och man stupar i säng på kvällen, men vaknar för tidigt. En dag när jag är på väg till Enköping tycker jag att det känns konstigt i huvet och att jag ser sämre. Beslutar mig och far till Huddinge för kontroll den 25 oktober. Men nej, jag ser i stället bättre än sist. Nöjer mej med ögonsjuksköterskans diagnos och far hem. Min födelsedag firar vi den 29. Jag får ett badrumsskåp av Onkel och ett av Gerd och en fiskgryta av Birr, som genast invigs med inkokt lax.

Nu är bara köket tillgängligt häruppe, sen stora salsskåpet står mitt i dörren för att Stark skulle kunna lyfta på korkmattan och kontrollera att virket är friskt under huset.

Erik med familj tillbringar höstlovet vid Homburg och gör ett mycket trevligt besök i OLPE.

Vi dricker födelsedagskaffe i flygeln med Becca och Johan.

Vet alla förresten att Becka har antagit namnet Alexandra? Är det nån mer som vill byta för- eller efternamn nu när det går så lätt?

1 november skulle jag till tandläkarn och fick som tur var åka med Rolf till tåget. Han skulle fortsätta till Lövstabruk på köttklubb i det halkiga väglaget. Bara på väg till Enköping låg det 2 bilar i diket.

En kväll krockar Rolf med ett rådjur vid Spelbo och måste ta fram domkraften och avliva djuret, som efterlämnade en buckla på bilen. Hur lätt skulle han inte själv ha kunnat köra i diket?

Jag blir bjuden av syföreningen att vara med i skolan. Den kvällen är Maj i Sjogsta värdinna. Men man känner sig ju löjlig, när man inte kan sy nå' vidare.

1:a advent på kyrkkaffet sitter vi tillsammans med familjen Lindkvist från Lundby och jag berättar om hur Margareta och jag gick vilse i Strömsta skog och kom till deras trakter. Då visade det sig att fru L. gått vilse och hamnat på Salta och blivit bjuden på kaffe i flygeln 1978. Birr eller Mona?

Den 28 november ligger vi för första gången på decennier åter i flygeln. Knutte och Joppe bär ner sängarna och Knutte undrar i vilken Christian ska ligga "för jag ska strö lite kli-pulver i den". Onkel räknar ut hur alla ska kunna ligga i flygeln i jul, men glömmer därvid sig själv. Men Christian skulle väl kunna dela rum med Onk. och ligga i fältsängen? Det har säkert stora män gjort före honom.

När vi håller på att flytta in i flygeln kommer Becka och hälsat på: "Jag har ju varit dagbarn här en gång i tiden hos Tant Mona!"

När vi sovit två nätter i flygeln och sitter i köket vid frukosten kommer en av de unga målarna, han är från Bred, för att göra en sista översyn av allt. - Ska vi bjuda honom på kaffe, när dom tar 170 kr/tim för sitt arbete, det blir dyrbara droppar? Men man kan ju inte låta bli och han är så trevlig. Så det blev en lång trevlig samvaro. - En smörgås till? - Ja tack, jag är aldrig mätt! - Vi talade om våra präster, om Hylanders osv. Det ska kännas bra underligt att flytta ner från huvudbyggningen, sa han. Ja, nu har jag det värsta kvar. Jag får alltid det värsta jobbet, nämligen att gå med räkningen. Man blir ju alldeles matt själv, när man ser vad det kostar. Men då var räkningen redan skriven och kaffestunden gratis!

Den 5 december drar Onk åter ut en visdomstand men det gick lättare den här gången.

Jag är glad att åter bli opererad av själva docenten Per Arne Granström under det att Rolf är på resa till Danmark med Enköpings Lantmän.

Men det finns också andra nöjen för Rolf. Den 10 december är han inte på Nobelfesten men på Musikhögskolan på teosofisk (?) dans och musik. Han kommer till Farsta först ½ 3 på natten och fortsätter på söndagsmorgonen.

Vi tar sprutor mot den nya influensan. Dom ska träda i kraft först om 10 dar och ger 70 % skydd. På kvällen talar jag med älgjägarn från Stigsbo. Dom ligger alla så sjuka och har ont i mage och leder, så nåt älgkött kan det bli först efter helgen.

Medan influensan slår till som värst i Falun insjuknar barbro i Säffle och kommer till lasarettet i Karlstad för sin höga feber och risk för hjärnhinneinflammation. Karin far dit. På Salta är 170 tjurkalvar sjuka och får sprutor. Men då har Rolf ett glädjeämne att han får sälja mängder av sin kluvna (klyvda) björkved till regementet genom Ivar Karlsson i Leverstas förmedling.

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se