Mamma Märta återupptog bilkörningen efter många år, nu när pappa Gerd fått en "stroke". /SZ

Moma började sen hos tandläkaren. Och jag glömde sätta på halvljus. Sånt är tråkigt, när gatubelysningen tar slut och det är beckmörkt vid Ulunda-korset.

Sen blev både Stefan och jag sjuka och Rolf skjutsade Moma, men kom kvickt tillbaka för att spela presidentval på datorn med Stefan. Och Teresa går i lagårn för att tjäna ihop till kläder.

Den 5 januari återvände onkel hem. Och Birr bjöd oss andra på middag i sitt nyrenoverade otroligt fina kök med nya möbler från Tant Elsa. Jag var ruskigt förkyld, men vi snottrade ändå. Återvände till Stockholm i kylan. Det blev -22 på Salta.

Stefan hade glömt bort prof. Hoppes 70-årsdag. Då låg han i sängen i influensa. Nu skriver han kort till Gunnar-dagen i stället.

Jag var på rea hos Williams och köpte en prickig klänning, och Gerd går nu både hos logopeden May Larsson och sjukgymnasten Margit Eriksson i Gubbängen.

Om Onkel kan förtäljas att han och hela Rymdbolaget flyttat in i nya lokaler, och onkel har fått ett skrivbord så stort, att bakom det går solen aldrig ned.

Vi hade hela jultvätten med till Farsta och maskinen går i ett.

En dag på väg från sjukgymnasten träffade vi Lennart och Anna Greta Wässman på T-banan och bjöd hem dom på kaffe.

Rolf och Birr hade personalfest för Knutte och Ellinor på rest. Kabaret.

Gerd får korsord i läxa av May, och han får beskriva vad han ser på bilder i tidningar. En dag for vi från May till Gallerian och drack kaffe med tårta på Glada Laxan.

Under tiden for Erik till en av de små Antillerna, som heter Cayman, för att hjälpa till med deras flygekonomi. Han hade det varmt och fint men hann aldrig bada.

Gerd och jag däremot rusade till tåget vid Hökarängen för att slippa frysa och vänta på nästa, och då snubblade Gerd i stentrappan och slog käke, arm och höft. Sen hade han ont i knäet efteråt.

Vi får så söta brev från stora och små i Brütten.

När Erik var på Cayman, fick han där i radio höra om de extremt låga temperaturerna hemma i Schweiz.

15. Januar 1985. Muttis 104. Geburtstag. Liebe Märta und lieber Gerd! Heute brachte mir die Post Euer feines Kaffeepäckchen, da habe ich mich mächtig gefreut. Ich war gerade ganz pleite und fürchtete schon den nächsten Besuch. Denn jetzt bei dem sooo tiefen Schnee und schwierigem Strassenbahnverkehr fährt auch niemand in die Stadt in das Intershop, der mir etwas besorgen könnte. V. Geld habe ich etwas, das hinterliess Hertha u. mir je 50.- Jochen Schweitzer aus Münster mein Neffe, als er im November hier war. Und ich habe Glück gehabt, der Zoll hat es nicht durchstochen wie das vom Geburtstag im September und Hertha's jetzt. Also habt Dank dafür. — Sehr gern wüssten wir, wie es Euch geht, ganz besonders Gerd, und auch Gunhild. Hat Gerd, besser, hast Du Gerd, die Kur noch bekommen von der Märta schrieb? Im alten Kopf, in dem ich schon in der Muttersprache nach Worten suche[n] muss, muss es doch in Deiner 2-Sprachigkeit ein dauerndes Suchen sein. Da sagt mein lieber Dr. immer: suchen Sie nicht, das strengt an, das Wort kommt von selbst wieder, und so ist's auch immer bald. — Der Kälte wegen brauche ich Euch nicht zu bedauern, Ihr habt es jetzt sogar ein paar Tage weniger kalt gehabt als wir Dresdener, die in der DDR meist die niedrigsten Temperaturen, oft sogar in ganz Deutschland, haben. Komisch, jetzt waren 2x Stuttgart u. Freiburg bei -20°, die sonst so warm sind. Wir hier haben bis -17° gehabt, das war in meiner kleinen Wohnung recht unangenehm. Das heisst, das Wohnzimmer bekomme ich mit meinem guten alten Kachelofen, allerdings mit Beihilfe von dem kleine[n] elektr. Ölofen (5 Rippen), mollig warm. Aber teuer wird der Winter. Im Schlafzimmer, direkt unter dem schrägen Dach, da habe ich + 2-3°. Aber da mache ich gegen 2030 den Ölofen aus, und im Schlafzimmer den Lufterhitzer an. Beide Öfen schafft die alte Leitung nicht die uns mit 6 amp. abgesichert ist. 2130 mache ich den Lufterhitzer aus und die el. Bettheizdecke an, so komme ich ins warme Bett. — Hertha will immer, dass ich im Wohnzimmer schlafe, hat Angst dass ich mich erkälte, aber ich schlafe kalt viel besser. — Übrigens: Das Briefbild oben ist das Schlösschen Hoflösnitz, dort waren die Grosseltern Zenker im Sommer als Grossvater Zenker im Zug starb, ein Zugbeamter brachte Oma die Nachricht. Grossvater war damals Bundesratbevollmächtiger. Er kam von einer Sitzung im Bundestag wo er natürlich die sächsischen Interessen verteidigen musste. Bismarck war für Schutzzoll, Sachsen für Freizoll. Grossvater hat Bismarck sehr verehrt, musste aber gegen ihn in dieser Zollsache stimmen. Bekam dann im Zug den tötlichen Herzschlag. So erzählte es Vater immer. Oma, die ja das sogenannte "2. Gesicht" hatte, hatte am Vormittag gesagt: "Mir hat geträumt ein Eisenbahner bringt mir heute eine böse Nachricht." Als sie 1914 kurz ehe sie starb von den um sie versammelten Kindern Abschied nahm, gab sie auch Segenswünsche und Grüsse an uns Enkelkinder auf, die sie alle mit Namen nannte. Deiner, Gerd, war auch schon dabei. Da sagte Tante Else Immisch zu ihr: "aber Muttchen, Du hast ja Heinz vergessen!" Da sagte sie ganz klar: Den brauch ich nicht zu grüssen, den sehe ich bald wieder. Ganz kurz darauf starb er. Er war Marineflieger, lag in Griechenland, war 2x über dem Mittelmeer abgeschossen worden und kam beide Male wieder in seinen Standort an. Dort machte er eines Tages, wie täglich, von einem Felsen aus einen Kopfsturz um zu schwimmen, an der gleichen Stelle wie immer. In der Nacht war Sturm gewesen und das Meer sehr aufgewühlt und der Grund verändert. Er brach das Genick. — Heinz, 3-5 Jahre älter als Nessi und ich, war unser Lieblingsvetter u. Backfischschwarm mit dem wir stolz beiderseits eingehenkelt durch Bärenfels zogen wo Immisch's ihre silberne Hochzeit feierten. Ein Marineleutnant!! — Das war eine lange Abschweifung. Von hier ist zu erzählen, dass Renate v. Hausen am 15. 11. noch ein 5. Kind bekam, erst sehr erschrocken und unglücklich über diese Tatsache, herrscht nun Glückseligkeit in der Familie über den kleinen Ulrich v. Hausen. 9 Jahre Pause, und Renate 43 u. Lotar 45 Jahre. Ich glaube, Märta, sie würde sich sehr freuen wenn Du ihr einen Glückwunsch schicktest. Sie fragt so oft nach Gerd und Dir.

So nun gute Nacht. Dieser Brief entstand in Etappen, teilweise bei Dr. Heckemanns wo ich heute Morgen von 9-13 "Hans hielt". Sie musste fort, er war in der Praxis und die Maler waren in der Wohnung. Bitte, bitte Märta schreibe uns doch kurz, wie Gerd den Weihnachtsstrubel bekam. du hast sicher unheimlich viel geleistet. In Liebe denkt an Euch Eure Nanna. Grüsst bitte "Alle!"

Gerd och jag fick göra ett par försök innan T-banan kom igång i kylan och vi nådde T-centralen. SJ hade stora svårigheter, och när Enköpings-tåget äntligen var uppvärmt och klart så hade föraren gett sig därifrån, så det tog ytterligare tid innan man fick tag i en ny.

På Hjulsta stor mottagning och gående lunch. Rolf skjutsade oss, och vi åt sen middag i flygeln. Birr var hemma och förberedde Brittas 70-årskalas. Becka var dålig. Sen sjuknade alla hos Rolf i influensa.

En dag hälsade Gerd och jag på hos Kallenfeldtarna i Sundbyberg per pendeltåg och hade kaffebröd med oss. Och en kväll bjöd Ingela på middag i sin ungkarlsvåning på Hantverkargatan.

Nu är det dags att börja deklarera så smått. Gerd och jag på banken, där vi skriver upp aktierna och så vidare.

På Farsta gymnasium visas filmen Carmen, Carmen. Rolf till Finland med Farmek. Och han låg över hos oss, eftersom han måste gå upp kl. halv sex.

Den 9 mars for vi med Onkel i bil till Salta för att deklarera. Det var massor av snö, och vattenledningen var delvis frusen. Annika låg över hos oss och vi spekade Sherlock Holmes. Jag hann med att åka skidor medan dom andra deklarerade och deklarerade.

Vi bjöd hem Norelius och hade så trevligt i deras sällskap.

Nu är det soliga härliga vinterdagar, och vi tar en promenad förbi Eriksdal i strandkanten till Södersjukhuset. Choklad och smörgås fick vi på Båtklubben.

Kim Jenkins, Svante Astermo..

På skärtorsdagen hade Gerd träff hos May med tre andra patienter. Han hade gruvat sig för det, men sen var det så trevligt. Sen for vi till Salta i lätt snöyra, och Birr kom och hjälpte oss att bära in allt gepäck.

Teresa var i Skåne, och Becka firade sin 15-årsdag i Härnösand.

Onkel bjöd på Liebfraumilch på långfredagen. Vi var bara några få nu, när Teta och Becka var borta. Men på påskaftonen var det stor middag i flygeln med Birrs släkt inklusive Bengt Erik, Carinas friend.

Och på påskdagen kom Ingela med Cilla och Johan till högmässan i Teda i sällskap med Jan Signeul (som blev momas stora förtjusning: "Sån vacker klänning fru af Sillén har", och så var han släkt med hennes en skolkamrat).

Inför vår avresa från Brütten hade vi en liten högtidlighet i barnkammaren på söndagskvällen. Vi dukade upp med blommor och presenter på skrivbordet och sjöng för Maria — födelsedagsbarnet som snart skulle fylla.

Nu var det flygstrejk i Sverige.

Gerd och jag hade ett par dar i förväg undersökt var jag skulle kunna parkera på 50-årsjubileet i Strängnäs. Det fick bli nedanför Rogge-borgen, och dit körde jag sålunda ensam f. f. g. Där träffade jag först Ragnar Kihlberg och hans syster Gudrun, som bor i den lektorsgård, där pappa Elof föddes 1890, och som hon nu förevisade på min begäran.

Sen samlades alla jubilerande studenter vid Roggeborgen. Maj-Britt Baehrendtz såg nästan lika ung ut som när vi tog studenten 1935 och hade samma glada väsen. Arne Ringby var hjärtsjuk och dog strax efteråt.

Efter kaffe i, och visning av, biskopshuset av biskopinnan Simonsson följde sammanträde i bönsalen. Sen tittade vi in i domkyrkan. Kerstin Sandvall-Lindholm bjöd mig på glace på en pizzeria, och medan vi väntade på middagen gick vi upp till väderkvarnen.

Synd att man vid dessa jubileer bara får träffa dom som var 5 år äldre, eller Pers klass, som var 5 år yngre.

Middagen var dålig i kulinariskt hänseende men mycket trevlig f. ö. Mitt emot mig satt Ulla Märta Aulén, så helt olik den ljusa söta lilla tös, som Einar uppvaktade.

Så fick vi då stiga fram, vi fem jubelstudenter: "Själv student vid... etc. utnämner jag Dig..." sa överste Per Björkman, Karins bror, och hängde lagerkransen om halsen på mig. Jag tog honom i hand och tackade, jag var den första. Han kunde alla fem namnen utantill. Men jag skulle ju ha "ummat" med honom som dom andra gjorde.

Det blev sen en stunds samvaro på Arnes rum innan det var dags att åka hem. Ytterst försiktigt körde jag över Aspön. Hemma vid garaget kom Gerd och Stefan springande. Det här var ju min första ensamma tur sedan ungdomen. Det var också min namnsdag. Och Gerd hade hittat vitsippor i Bastuhagen.

Dagen därpå drog Stefan kanoten via prästgården till Furuberg. Jag var med och balanserade den i skogen. Knut bjöd på kaffe i sin berså, en ljuvlig dag!

Den 16 maj kom Erik och Karin med Moma. Karin hade lagat lax och hade med, och vi åt på altanen.

Erik och Karin for med finska Märta på bilresa mot Skåne.

Nu var det bråttom att ta itu med trädgårdsskötseln, och jordfräsen gick så flitigt, att Anders, lantbrukspraktikanten, sa till Birr: Hur orkar hon? Och Rinman hade sagt till Ulla Carlowitz på Hjulsta: Först går hon med jordfräsen hela dan och sen klipper hon gräs på kvällen. Men efter såna dagar sover man gott.

Onkel ska på tjänsteresa till Paris, och p. g. a. strejken tar han bilen till Köpenhamn. Det tog 7 timmar och — mycket riktigt — när han ska tillbaka är strejken över och Onkel kör hela natten, för bilen måste ju hem.

Så här såg det ut, när det meddelats inför hela klassen att man fått terminsavgiften nedsatt till 13 kr. och man sen blev inkallad till rektorsexpeditionen och fick tacka för att dessa 13 kr. skulle betalas ur "besparingskassan".

Nu är Maria i Milano 4 dagar över die Uffahrt och Erik sköter själv de små.

Barbro hade haft cancer i 3 år men hela tiden varit vid gott mod. "Jag sätter lökar som vanligt. Vem vet, kanske jag lever nästa vår också."

Vid begravningen höll Ulla Carlowitz ett oförgätligt fint tal och slutade med att läsa Kung Liljekonvalje av Dungen. Vid kistans fyra hörn låg var sin stor kudde av liljekonvaljer från de fyra sönerna.

Samma dag var det också Flickskolans sista fest på Stadshotellet. Där lästes namnen upp på eleverna i 3:dje klass vårterminen 1886:

Anna Andersson,
Annie Broberg,
Ester Enlund,
Elvira Erlandsson,

d. v. s. = Mimmi, som är min mormor och som
kallade lärarinnan Lina Husberg för Tant Lina.

Vidare

Elsa Hådell,
Valborg Lagerström,
Berta Molander,
Sigrid Ponsette,
Irma Östlund.

En dag åt vi, tack vare Onkels godhet, lunch på Amarantens bistro. Där satt en amerikansk sällskapsresa, och jag sa till Gerd: Nu går jag fram och pratar med dom. — Nej, gör inte det! — Jo, det blev ett animerat samtal, som slutade: Thank you so much for having talked to us.

Nästa utflykt var Diplomats tehus. Där satt 4 schweizare. Jag sa till Gerd: Nu tilltalar jag dom. — Nej, gör inte det! — Jo! — "Die Schweizer sind in der Stadt. hör ich." - Ja! Punkt. Slut.

Carlowitzens följde med oss till Salta och drack té efteråt. Vi gjorde en sväng upp på Brunnsholms gård, men vågade ej stiga ur när de stora hundarna kom.

Margareta kom till Salta och hade sin vän Barbro med sig en veckända, när vi också bjudit Elsa Günther. Vi var i kyrkan när Anna Lisa Plahn predikade. Sen skickade Elsa bilagda berättelse av Mille om deras flykt till Sverige.

Det var inte många dagar som vädret lade hinder i vägen för Stefans resor med Audin till kanoten vid Ängsöfiskarn. Men sina bästa kalsingar tappade han i sjön.

Och en gång glömde jag att Stefan fått en sån fin kaffeväska av Birr. Då la jag allt i en vanlig Ica-påse och ställde på verandan. Och tror Ni inte, att genast var katten framme och mumsade i sig den mjuka pepparkakan.

Medan vi är inne på ämnet kattor, måste jag påminna om Annikas fyra kattungar, så rysligt näpna. En av dom heter Gustaf Jonsson.

En dag kom Anders', lantbruks-praktikantens, pappa på besök. Han bjöd genast Rolf och Birr att äta middag i hans hem i Jämtland, när dom skulle fara upp på Beckas konfirmation. Annika och Teresa var förstås också med på konfirmationen, som firades den 30 juni. Och Onkel flög upp och bodde med i stugbyn. På kvällen var han och Annika ute och såg sig om.

Bror Thulin hade föreskrivit Erik Schuberth vad han borde säga i sitt tal till Bror på 70-årsdagen, men Erik ville överlåta talandet till Karl Gustaf. Hur det nu var så höll Erik till slut ett mycket kort tal: "Vi tackar Dig för år som gått och önskar lycka för dagar som komma."

Det var oerhört varmt den dagen, den 6 juli. Vi satt tillsammans med Olle Thulin och hans unga trevliga fru + Olle Insulander i grannvåningen hos fru Idla.

Den 11 juli bjöd vi Schuberths och Insulanders på födelsedagsmiddag. Småflickorna serverade.

Momas TV är sönder, och Gerd och jag far in på Rundradios hemska trånga gård med den. Sen hämtar Erik och Stefan den, som tur är.

Marias 40-årsdag firades med pompa vid hemlig utflykt till Stallarholmen. Först besteg vi tempelkullen Nabbgatan 11, moma också. Där var det prisutdelning till alla som hjälpt till att servera den 11 juli.

På Stallarholmens värdshus bjuds vi på en delikat lunch. Det är stort smörgåsbord, och vi får sitta i ett vackert mindre rum.

Men det är två som saknas: Teresa och Christian. Båda f. n. i främmande land.

Nu firas Beckas konfirmation i salen på Salta tillsammans med Birrs släkt. Becka hjälper till med att duka bordet så vackert som möjligt. Och Stefan håller ett så fint tal och berättar för oss hemmavarande om hur högtidlig konfirmationen varit, och hur glad han är att ha fått vara med om den. Och säger att Becka ska veta att i livets alla förhållanden så har hon en säker markstation här bland oss alla på Salta.

Det var ett sånt allvarligt tal, så det kom Maria att utbrista: Ja, men jag har aldrig hört Onkel seriös förr. — Jo, då, sa Erik.

På väg till Stigsbo tog vi en omväg över Nysätra kyrkogård. Där passade vi på att fråga en dam, som satte blommor på en grav, var Ryda kungsgård egentligen låg åt för håll. Ulla Lundborg, ty det var hon [en återkommande fras i Fältskärns berättelser], hade just denna söndagsmorgon haft den af Sillénska släkten så i tankarna och hade nu blivit smått irriterad, när hon såg främmande människor slå sig ned vid och fotografera krigsrådets grav.

Vi blev nu hembjudna till henne och fick kaffe under det stora vårdträdet, och fick ta del av en mängd släktpapper. Stina var särskilt förtjust att få leka med hunden.

Nu for Erik och Maria hem och flickorna var kvar, och det var hemskt roligt. De låg i tält med Annika. Birr var där och sa god natt och jag ropade, att jag kommer också och nattar er. — "Ja, det är klart att Du gör. Annars vore Du väl ingen riktig farmor" sa Stina.

När Annika har nån kamrat här och dom ska leka skola, är det hemskt roligt, det är bara det att då ska dom stora jämt vara lärarinnor.

När farmor strupplade i sjöskogen och ramlade handlöst, såg Karin och Stina först förskräckta ut, men Stina sa, att om Du brutit benet, då hade Karin fått stanna hos Dej och jag hade gått hem efter Farfar och Rolf.

Stina och Karin får följa med Teresa och Åsa på en hemlig resa med buss till Furuvik, något som tvillingarna storligen uppskattade.

Karin, 8, frågar Onkel varför han inte gifter sig. — Nej, då skulle jag ju kunna få en massa otäcka barn. — Ja, men Du kunde ju låta bli att lägga Dig naken på henne.

Christian fick följa med Teta till Västerås för att se Polisskolan II, tillåten från 11 år, varför jag skrev ett intyg. "Men det behövdes inte. Jag stod på tå."

Rolf och Birr skulle ta en liten semester, men hur ska dom våga det. Den ena elektriska apparaten efter den andra går sönder i flygeln. Hushållsmaskinen går med dubbel hastighet. Ljuset lyser extra starkt i glödlamporna. I stora huset har 2 TV-apparater och ett elektriskt element gått sönder. Inte törs man fara bort då.

Peter Tolstoy har 50-årskalas. Rolf för hans mor till bordet. Hon heter Märta. — "Det heter min mamma också. Då kanske jag får säga mamma?" — Nej.

Nu har elektriska montören i Uddala kallat på expertis från Älvkarleby. Dom sätter upp mätare på flygelns vägg. Sen lägger dom ut en extra jordkabel på gräsmattan, vilken Birr var nära att klippa av med gräsklipparen. Hur skulle det ha gått?

Christian får följa med Rolf och Birr och Annika på deras Västgöta-resa till Sommarland. Där prövar Rolf på att åka surbräda eller vattenskidor eller vad det nu var. Alltnog, där alla andra hade ramlat, där stod han, och Birr rusade till för att få hans autograf efteråt.

Ja, Rolf har roligt vart han kommer. Nu höll jag så när på att glömma hurusom han i våras helt planlöst var i Stockholm för att slappa av lite och kom med på Hägerstens hembygdsförenings ångbåtsresa, där han träffade folk med de mest skilda levnadsöden. Var det inte rentav en kopplare från Bangkok? — Suckar Stefan: Mamma, varför är inte jag som Rolf?

Christian var mycket förtjust åt att få följa med till Sommarland och hade en karta över anläggningen med hem till Brütten för att visa. Mest intryck på honom gjorde kanske ändå besöket på en pizzeria, där man fick välja olika sorter. Christian stannade för pizza Hawaii, och väl återkommen till Salta bad han att få en bit mark att uppföra en pizzeria på. Under Christians ledning fick farmor slå kers och gräva och bära plank och stör, och inte minst bära tillbaka allt efter Christians hemresa. Han skulle baka pizzorna i köket och springa ned med dom och komma in i skänkrummet bakom ett skynke, så att gästerna skulle tro att pizzorna gräddades på platsen. Störst var bekymret för parkeringsplatser ifall lagårdsbacken och magasinsplanen ej skulle räcka till.

Rolf har förklarat för Annika, att om hon ej kan få nån intressent för sina kattungar, så måste alla utom en avlivas. Ett par skänks bort. Men en dag är Annika lite ledsen vid sjön och vill inte gå med oss hem. Hon visste att en skulle dö just då. Sen blev det begravning i plommonhäcken med kors på graven och blommor.

En dag var sen räven framme och tog den sista plus en fin brun höna, så bara fjädrarna var kvar på gräsmattan.

Ja, se där, det var bara två fel på gossen!

Birr är inte riktigt bra. Hon känner att allt gungar omkring henne men bjuder ändå på kaffe på Rolfs födelsedag. Sen går vi till sjön, och Rolf går ut för att skörda det sista. När jag går ut för att tömma hönshinken, får jag se ambulansen köra fram till flygeln. Det är Birr som blivit så dålig. Blodet bara rusade runt i kroppen och hon trodde att hon skulle dö. Becka hade ringt efter ambulans. Rolf kom hem och åkte efter i sin bil till sjukhuset. Där blev Birr fort bättre och fick åka hem. Du är välkommen nästa gång det här inträffar, sa doktorn. — Sen dess har hon varit dålig och är i skrivande stund lite bättre men inte alls bra, sjukskriven till nyår.

Vi försöker förmå Ää att fara till Liechtenstein och rösta, men han kan inte det, för påven väntas dit just den aktuella söndagen.

Med Annika spelar vi ofta Författarspelet: "Det sitter en hund och tjuter i Jakobs kyrkas portal." Så kunde hon också en fråga om Selma Lagerlöf i testen till Vi i femman. Och ordet allergi, för det har mamma.

Stefan har en Tycho Brahe-dag. Han försover sig, kastar sig i kläderna och märker, när Kihlberg kommer in för att presentera en engelsman, som ska försäkra satelliten Viking, att han glömt att raka sig. Kör hem för att göra det på lunchrasten men backar på en pelare i rymdgaraget. Det kostar multum det.

Rymdbolaget har nu flyttat in i nya lokaler nära de gamla. Men är dom hälsosamma? En stor del av byggnadsarbetarna insjuknade under arbetet.

Stefan, som ogärna vill bli sedd på Solvalla, använder en lätt förklädnad! Men ett vant öga känner igen hans gamla blodiga trenchcoat.

Nu kom Becka till oss för att prya hos Onkel på Rymdbolaget. Hon går i säng tidigt för att hinna med make up-en, som tar 1½ timme och gör sig så fint mot den karminröda fuskpälsen och de blå mockastövlarna. Becka blir god vän med Onkels sekreterare och får i uppdrag av Onkel att lista ut, när hon har födelsedag.

Becka och farmor var på Glada Änkan, innan vi avreste till Schweiz, och Becka flyttade över till Onkel. Där ligger hon i salen och går i säng ½ 9, så Onkel får ändra sina kvällsvanor radikalt.

Nu fick vi ligga i flickornas rum i Brütten och möttes av det här rara anslaget på dörren av Stina. Observera "PS" som gällde när vi återkom från Mallorca.

Min födelsedag firades först på lördagskvällen p g a alla olika aktiviteter som familjen har, men då minsann med champagne från Eriks 40-årspresent och med tre "Schokolade" och med väldoftande tvålar, och med Rouge et noir, som jag sen läste på Mallorca.

Till Mallorca kan man bara åka onsdagar och lörd-sönd. Vi for den 30 oktober. Den 28 var Vyskocils på middag. Då sprang Erik och Christian till Vita Parcours för att se månförmörkelsen.

Vi träffade en mycket berest familj på Mallorca. De var från Aussig, mannen hade varit i rysk fångenskap och väl behandlad där. Han hade tiggt i Wien innan han tagit sig hem. Nu hade de varit jorden runt på kryssning och f. ö. besett den nu kända världen. — Den vackraste byggnaden ansåg dom vara Stockholms stadshus, och den största lyckokänslan hade dom haft på Gornergrat och i Zermatt.

Vi hade så trevliga pratstunder med alla tyska familjerna på hotellet och på konditoriet. Men den 9 november var det dags att återvända till Brütten.

Hela familjen var oss till mötes, när vi väl hade traskat igenom den långa, nya hallen.

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se