Praefatio

När årets Liber utkommer har redaktören just gått i pension. Men från uppdraget som Liber-redaktör finns ingen annan pensionsdag än den år och ohälsa dekreterar. Så är vi då glada att hälsa varandra — läsare och bidragsgivare — med tillönskan om en givande läsning.

Red.

← Ser hon nämligen en klunga med skolpojkar, går hon utan vidare fram och ställer sig mitt ibland dem.

5 år.

Christian har ritat av gårdsplanen på Salta.

Den 15 januari tände vi ljus på Muttis grav. Det var då hennes 100-årsdag.

Jag hade varit sjuk och börjat arbeta igen, men det var för tidigt och jag sjuknade om. Men den 26 januari var det så roligt att få börja igen.

Teresa har många vänner på SCB. Hon älskar att vara där och få sitta i mitt andra rum, det där jag är sekreterare åt Elisabeth. Hon frågar olika personer på SCB: Är Du chef eller sekreterare? Och flera svarar förstås: Varken det ena eller det andra.

Staffan Wahlström ska vara tjänstledig i ca 2 år för specialuppgift och man hoppas allmänt att Lotta Gellerstedt ska bli hans vikarie, vilket också sker fram i juni. Under förvintern skriver Staffan (och jag) en rapport till LU81 (Långtidsutredningen), och det är Gustaf Adlerceutz på Ekonomidepartementet, som är vår kontaktman.

Moma får åter ett adelsstipendium. Anna Sodenstierna, som moma träffade i Gastein, berättade ju om att man kunde söka på Riddarhuset. Hon dog senare under året och fick en fin runa i Sv.D.

Skulle Onkel köpa villa nu, när priserna var på väg nedåt? Medan han var i Brütten på hemväg från Val d'Isère, såg vi på en villa som hade ett sånt läckert sovrum och som tillhörde en jugoslavisk familj. Samma kväll var vi på trevlig middag hos Ken och Kurt tillsammans med Karin och John Bertil.

I Sevilla tog vi in på Hotel Bécquer och strövade sen fram till den upplysta katedralen vid 23-tiden, när plötsligt en 15-årig pojke i hög fart kom rusande bakifrån och slet i min väska, dock utan att få den med sig. En spanjor som gick bakom oss kom fram och beklagade det inträffade. Dom har särskilt hög arbetslöshet i Sevilla, men det är en tjusig stad. Vi åt lunch ute i utställningsparken. Där satt ett ungt japanskt par vid bordet bredvid med en stor dyrbar kamera. Gerd erbjöd sig att knäppa dom och av ren artighet fotograferade dom oss sen.

Sen for vi med järnväg till Malaga och handlade Mitbringsel, vin bjöds man på där på varuhuset El Corte Inglese medan högtalarna spelade Våren av Vivaldi.

I Brütten var det 20° varmt och underbart att få sitta under den fina markisen, Maria utan strumpor. Såna härliga varma dagar har vi inte upplevt på läng i Schweiz med våra mars-nov. resor. Om kvällen bjuder Erik på ett glas medan vi sitter och språkar och Maria förlänger hängslorna på tvillingarnas kläder. Dom ändrar sig ju både andligen och lekamligen mellan varven. Ofta kommer "Ugglan" fram när något spörsmål ska verifieras. Var det Thunberg som berättar i sin reseskildring hur han besöker Gerds förfader Chalybäus i Kiel på tidigt 1800-tal?

Efter sedvanlig grosszügige Bewirtung hos Vyskocils var det dags att plocka Himmelsschlüssel vid Vita Parcours till hemresan.

På påskdagen spelade Per-Åke Köndell fiol i kyrkan. Och Köndells kom med hem på kyrkkaffe. Sen var vi bjudna i flygeln på middag med Britta, som kommit ut med Eskils familj.

Erik Johansson är klen och flyttar till stan. Onkel övertar Tallbacken [men flyttar aldrig in] och farfar tjänstgör som inrednings-"decorator" och sätter upp gardiner för att huset ska se bebott ut.

Lilly Sandberg bjöd på middag med sin jättefina räk- och kaviartårta som entré.

Under våren när vi far och tittar på villor i Sundbyberg, visar Stefan oss omkring i sin hembygd. Som sakkunnig har han Sonny Lundin med sig. Vi får inblick i många trevliga hem: en jugoslavisk flygares, en engelsk bankmans, en svensks med en persisk fru och porträtt av shahen på väggen, m.fl.

Gerd åker nu på pensionärskort åt alla möjliga håll, t. ex. till Nynäshamn, sogar.

Var gång vi kommer till Stigsbo är vi besvikna på byggmästaren som inget gjort. När Gerd ringer säger han: Du trodde väl att jag hade rymt, men Du ska få en älgstek för förseningen. Vi börjar nästa vecka. — Pyttsan.

Påven blir beskjuten på Petersplatsen och i Time ser man honom ännu vinka och le medan mordvapnet redan är höjt mot honom.

STEFAN 41 firas med toscatårta, nytt täcke och Momas gungstol att ha i Tallbacken. Samtidigt inleds kanotsäsongen. Becka är lovad att som Rebecka-present få följa med på jungfruturen från Furuberg men ändrar sig i sista stund.

Den 17 var en härlig syttende maj i Bastuhagen, men Moma fick av blåsten sina ögon alldeles röda så vi for in till sjukhuset, där en ung vikarie ville ta till alla möjliga instrument. Säger sköterskan: Ska Du verkligen göra det? Då griper han till droppar i stället. Säger sköterskan: Ska Du göra det. Då beslutar sig den unge läkaren för att ringa till ögonkliniken i Uppsala och får svaret: Fullkomligt ofarligt - ingen åtgärd. — Under tiden sitter onkel tyst och stilla och arbetar med sina kartor och referenspunkter. — Peter Axelsson har fått en grön Volkswagen fast han bara är 17 år och kör runt, runt.

Moma har i god tid beställt en Apex-biljett för sitt adelsstipendium och flyger den 1 juni till Schweiz. Där har hon en härlig vecka som synes av bilden. Under tiden kommer Lietje över på besök och berättade om sitt hus och sin trädgård i Holland. Nu är all jordfräsning över och allt sått resp. satt. Lietje inspekterar. Hon tycker det är underbart att allting är så oförändrat på Salta. Vi får inte röra något!

Gerd cyklar till kyrkan på pingstdagen. Där är det nära nog fullsatt med konfirmation och dop.

På bröllopsdagen den 8 juni lägger lilla rara Annika förgätmigej runt våra koppar. Sen hämtar vi Moma glad och uppspelt från Arlanda. Dagen därpå är den sedvanliga vårfesten i härbret på Lidingö hos Karin och John-Bertil.

Björnssons, som just kommit hem från sin resa till Sibirien med järnvägen och till Tasjkent och Samarkand, bjuder på rysk champagne. Teresa och farmor i nya klänningar. Teresa har på SCB gjort en kompiskatalog åt mej, där hon förtecknat mina vänner.

Sen far vi till Stigsbo, där Teresa fångar en liten groda och har hos sig i gästrummet. Hon, snart 12 år, kysser den gång på gång men det blir ingen prins av den.

Sen kommer morbror Erik till Salta på väg för att hämta finska Märta. Han ska då hjälpa mig att få i gång gräsklipparen, som är så svårstartad. Han tar ett krafttag och upp flyger hela motorn. Dags att köpa ny.

Stefan hjälper Rolf i höskörden.

Hon fick en ny cykel som hon förstås måste ut och prova fast det ösregnar. På kvällen är det laxkalas i flygeln, när det plötsligt knackar på dörren och där står Gunilla från prästgården och överlämnar 2 höns. Sen Carolina fått sonen Pontus i fårkätten, har Teresa nu fyra husdjur, som hon sköter föredömligt, om det också innebär att hon måste gå upp tidigt på morgnarna och ge dem mat innan skolbussen går.

Rolf och Birr är med Klingbergare och Granlundsflickorna + en regissör från André-filmen på Ängsöspelen. Rolf, som nu börjar låta skägget växa igen, får erbjudande om en statistroll som fransk bonde. Ett annat erbjudande gäller 4 biljetter till Paris för halva priset. Av allt detta blev dock intet.

Vi plockar rätt mycket smultron i Bastuhagen och också lite kantareller.

Moma börjar bli urrig och hes och får småfeber som håller i sig ett slag. Och farfars glasögon är försvunna för gott.

Maria hade föreslagit att farfar skulle låna ut Audin till Rolf, när han skulle ut med hela sin familj på resa genom Tyskland till Schweiz. Och medan farfar trimmade den så tvättade Birr Daf-en så den var som ny tills vi skulle få disponera den. Fatalt nog fick Rolf punktering i Tyskland, och det retade farfar så han önskade att det skulle bli nåt fel på Daf-en för oss. — På Stigsbo blev han bönhörd, när den inte ville starta. Ingen fara - vi hade ju ett laddningsaggregat. Men, o ve, strömmen var borta. Med den långa stången byttes propp i stolpen. Men aggregatet var gammalt och fungerade inte. — Så, rätt som det var, startade Dafen av bara snällhet.

Barna hade fått hemliga påsar med sig i bilen som dom skulle få öppna på vägen när dom mött 27 husvagnar (hästtransport räknas som 10) etc. [Var det den gången de övergick till att räkna pensionärer? /SZ]

Här hemma i Sverige satt vi och såg Lady Dianas bröllop med prins Charles en hel dag. Det var ett ståtligt skådespel, som dock på SCB inte ansågs kunna jämföras med vårt kungabröllop. Alltnog, Stefan spelade in det på sin video och vi fick se det en gång till. — Den 30 juli gjorde vi en hemlig utfärd med Olle och Ulla till värdshuset Gripen i ösregn. Men vi hade trevligt under glatt samspråk.

Och sista juli kom Onkel tillbaka från sin Schweiz-semester. Han hade haft en incident, då han blev påkörd bakifrån i Lörrach. Tyvärr kom han i delo med stadens borgmästare om skuldfrågan. [Ärendet avskrevs.]

När dom kom till Brütten var Erik tyvärr febrig, men Maria tog emot med stor hjärtlighet och härbärgerade alla fem. De for och badade och firade 1-augusti-dagen med raketer. En pojke skrämde Annika och småflickorna genom att kasta en alldeles framför dom. Sen bar det av till Laax, där Vyskocils bullat upp så kolossalt att Rolf och Birr inte ansåg sig kunna ta emot så mycket. Men nån dag senare hjälpte Christian till att äta upp allt som var kvar.

Rolf Klingberg.

Elsa Günther, på besök hos sina fastrar i Farsta, hade sett oss sitta på balkongen och kom upp för att hälsa på. Hon följde sen med oss på urpremiär i Vitabergsparken tillsammans med flera tusen åskådare.

Vi var på lunch på Kurö med Olle och Ulla, Bror Thulin med Herta och så Gertrud, som vi skjutsade hem.

Den 8 augusti kom Rolf hem med de sina, alla glada och strålande nöjda.

Vi for på söndagen till Cillas konfirmation. Lindörn själv styrde skutan ut till ön ifrån Östanå färjläge. Efter samvaron där några timmar kom vi till Roslagskulla och själva konfirmationen. Sist bjöd Ingela och Jan på fin middag. Där var Astrid, Jans bror med dotter och Ann-Margret och Göran.

På Stigsbo plockade vi massor av vinbär och retade oss varje gång på att byggmästarn gör intet eller så litet i dag.

När jag berättar om den förlorade sonen för Christian, så tycker han att det är fullt i sin ordning att ingen slaktar nån gödd kalv för den hemmavarande sonen, för han har ju haft så roligt ändå som fått köra traktor hela tiden.

← Se bild.

Rolf får pengar till en resa, men att resa kan vara farligt, det vet onkel, som kom i närheten av den här elektriska stormen på en av sina resor Paris-Toulouse och hem.

Efter Rolfs födelsedag hamnade vi i sällskap med Britta Edklint i en poliskontroll vid Karlberg, och Gerd fick f.f.g. blåsa i ballong.

Vi besökte Onkel på Rymdbolaget och fick se hans Vita Rum och hans eget arbetsrum med de många fönstren.

Så anländer vi till Brütten och möts av Erik på Kloten och redan på Wegacher av alla tre små och hemma av Maria.

Christian har länge funderat på födelsedagspresent åt farmor. Det blev 4 stycken, av vilka det här är den första, som han inte ville vänta med att överlämna. Jag fick den redan två dagar innan. Bättre gick det för Erik och Maria. Dom sparde den fina junipern och den goda chokladtårtan till den rätta dagen, liksom också flickorna med de goda chokladkakorna. På kvällen kom Vyskocils överraskande från Italien och gratulerade med en flaska Vermouth.

Så flög vi då till London. En vacker resa över Frankrike med Calais och kanalen. Så stora delar av London som går åt till idrottsplatser och parker.

Vi får genast på flygplatsen adress på ett hotell. Går också genast ut för att strosa.

Det var ej långt till Westminster Abbey från vårt hotell, men sen gick vi och gick och var plötsligt på Oxford Street, där vi blev bortmotade av polis. "Don't be afraid", men det är bombhot här, så ni måste härifrån. Vi gick då på en italiensk restaurant och åt saltinbocca innan vi gick hem och lade oss.

Nästa dag på Hamlet. Då regnade det, men garderob fanns ej, utan man fick ta med blöta kläder och Onkels nya fina paraply in i salongen.

Annars regnade det bara på nätterna och vi hade 10-15° varmt i november månad medan affärerna började sin julskyltning.

Hur fin skulle man vara? Skulle det hända något? I sällskap med Lotta, Elisabeth och Bodil åkte jag buss dit. Promenerade sista biten i sällskap med Lars Johnsson, som var så extra trevlig och underhållande. På Domus dukades bordet just av Vicke Säfström, då Lasse -lundgrens tvillingar blivit sjuka. Lasse är med i styrelsen för Domus.

Vi bänkade oss utan placering. Jag kom att sitta bredvid Vicke med Cecilia Sköld på andra sidan. Vi åt och drack med god aptit, en halv flaska vin per man. Göta Strömbergsson, som måste hinna med Örebrotåget, kom och gav mig ett litet personligt paket innan hon bröt upp.

Sen kände jag mimosa-doft men såg inga blommor. Ett paket i aluminiumfolie, som såg ut som en hembakad rejäl sockerkaka, lades framför Lotta, som reste sig och höll ett sånt fint tal till mej och som jag inte minns något av utom att jag på ett så förtjänstfullt sätt hade medverkat till "vårt ansikte utåt", för då inflikade Erling Karlsson "och inåt". Det vart jag så rörd över, för han säger ju sällan något, så TCO-ordf. han är. Jag fick två veckor senare tillfälle att tacka honom för det där "ordet", när han kom och tog adjö och gav mig en TCO-kalender. "Jaså, Du uppfattade det, jag tror ingen annan gjorde det."

Så fick jag då slå upp paketet: två tavlor av Bodil. Jag blev inte lite häpen, när det visade sig att man konsulterat Gerd, och att han varit med för att välja.

Då höll jag ett litet tacktal: Ja, vad ska jag säga, när jag blir så här överraskad, jo jag kan berätta vad min mamma, 87 år, säger, hon som har alla sina jämnåriga på sjukhem eller ålderdomshem, när jag kommer hem om dagarna: "Hur har Du haft det på hemmet i dag?" — Och Ui har ju verkligen varit mitt andra hem under så många år.

Så fick jag rosor och mimosa, dansade ett slag med Johan, kramade sen alla en och en och gick med Anna hem. — Elisabeth skrattade så hejdlöst vid supén. Johan och Annie hade sagt, att dom inte var säkra på vad Elisabeth egentligen röstade på. "Det beror nog på att jag är så osäker själv", sa hon.

Den 8 december var det Greta och Anna som förde mig på hemlig utfärd. Mellanklänning var tillsagt. Vi åkte T-bana och kom till Riche. Greta sa: Nu ska vi in och se om vi kan få en varm korv här. Det hörde en herre på väg in och sa: Då har nog damerna kommit fel.

I vestibulen samlades Anita Bromæus, Margit Gärdet, Lilly, Tora, Inga-Greta, Anna och Greta.De hade varit på olika restauranger och planerat, innan de stannat för Riche. Där fick vi nu västkustsallad först och sen gäddqueneller i vinsås, kaffe med småbakelse. Och vid kaffet läste Lilly upp den här versen, diktad av henne och hennes Sten. →

När klockan började lida, frågade Tora om vi nu skulle få sällskap hem. — "O, nej, nu ska jag på nästa partaj." Gesagt, getan. Tog en taxi till Lottes julbjudning: O, ve, porten låst! — Kommer det just en yngling och ska in.

Rolf är under tiden på semester på Gran Canaria. Han skulle ut och surfa med sin kamrat. Det fanns just då bara en bräda att hyra. Rolf avstod, kamraten drev till havs och Rolf måste larma en båt, som for ut och hjälpte hem honom. Tänk, om det funnits två brädor, vem hade då larmat?

På hemvägen från Arlanda fick Rolf lämna Amazonen på Huseby för snöhinder.

Före pensioneringen låter farmor undersöka sig både ändes och tvärs, så länge man som statstjänsteman får det gratis. 84 i blod och 28 i sänka. Det tycker dom duger och fröjdar sig över att levern är så fin. — Hur så? — Ja, utan alkoholskador!

Sonja Södergren bjuder oss gamla Ui-are på supé hemma hos sig 12 stycken. Drink, rostbiff med potatisgratin, kuvertbröd, ostkex, kaffe och tårta. Hon är 80 år fyllda.

När vi far till Salta på Luciafesten i skolan, föredrar Moma att stanna för att ej bli sjuk. Annika är dålig och kan ej vara med.

Teresa säger till Birr: Far Du på juloratoriet, som jag vet att Du så gärna vill. Jag ska vara barnvakt, jag.

Den 12 december far vi till Salta och bakar kakor och bullar och 9 tårtor till avskedsfest på Ui. På Luciadagen kommer Teta, Becka, Annika och Rolf och Birr med Britta upp, och flickorna är så fina Lucior och sjunger bl. a. Lusse lelle, Lusse lelle 8 dagar före jul. Vi dricker ett glas glögg tillsammans.

På måndagen traskar moma och jag över gärdet till Oxbacken och tar ris till kronan. Och den 15 är vi på middag på Wappa med Ehrenheims f.f.g., Schuberths, Annemarks, Dolfis. Vackert bord med eterneller. Nässelsoppa med förlorade ägg. Stek med olika sallader, fruktkompott med kiwifrukt, päron, hallon mm.

Efter Wappa-festen återvänder vi över Uppsala, där vi hämtar en rejäl älgstek i fängelset, och kommer lagom till SCB för att jag ska hinna med den enhetsledningsavskedslunch som Britt-Marie ordnat och beställt på Coq Rôti. Där serveras som inledning gravad oxfilé, sen hälleflundra i vinsås och kaffe med liten bakelse. För 8 personer går detta på 850 kronor. Jag dock bjuden.

På torsdagen så bjuder jag alla på kaffe, snabb, med saffransbullar och tårtor, "en underbar tårta" av Hiram. Beräknat för 90 personer. Anna hjälpte till att duka så fint, och gästerna fick slå sig ned kring tre runda bord, och visserligen kom de i etapper, men det verkade inte som någon hade något att göra.

Gerd, som skulle vara framme med tårtorna kl. 13.00 senast, hade haft en hektisk resa, som tog över 1 timme, med köer på Götgatan och två snölastade lastbilar som krockat på Strandvägen. Nu var han nära nog slut och fick vänta 2½ timme i cafeterian för att kunna köra hem alla fat. Då var jag också slut och struntade helt enkelt att gå på det sista enhetsledningsmötet. Det möte då dom hade planerat att ytterligare uppvakta mej med en jättestor cyklamen, som jag i stället fick ta emot dan därpå.

Fredagen den 18 december var min sista dag. Då bjöd Margit Eriksson på lunch på Min lilla trädgård och gav mig en fin tändsticksask som hennes syster gjort. Anita Andrén-König kom också med present: brevpapper. Av Lilly och Greta fick jag en lyckospindel att ha på kragen. Och sen kom dom indroppandes en efter en, och dels tackade dom för i går och dels ville dom säga adjö.

Hade aldrig kunnat drömma om att så mycken välvilja skulle strömma emot mig av folk som jag haft väldigt litet att göra med. Men dom känner mej genom Ui-bladet mer än jag känner dom. Och självaste Elmhammer, chef för all utbildningsstatistik, rättsstatistik, jordbruksstatistik, prognosinstitutet och Ui, hade frågat Zerny hur det nu skulle bli med Ui-bladet.

Staffan W.: Du har varit ett sånt stöd. Vem ska man nu fråga om allt? — Staffan Sollander: Det finns flera här som borde sluta, men Du skulle vara kvar. — Lars Bergman: Det har varit fint att ha haft Dej här. — Jan Lille: Ska man gratulera eller?

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se