Borlänge den 17 nov. 46

Kära Ni!

Nu har det redan gått 2 veckor sen min födelsedag och jag har ej hunnit skriva förr. Tack så hemskt mycket för Edra långa brev och den trevliga presenten, som kom så väl till pass. Jag har hyacintlökar i skålarna nu och hoppas att få vackra blommor till nyår i dem. Och Edra brev gjorde mig riktigt "beschämt", hur kunde Ni hinna skriva så utförligt, både Gunhild och Märta då Ni ha så mycket att göra. För mig blir det aldrig av att skriva, fast jag har enorma skulder. Men det är precis som Gerd skriver i sitt brev, vi syskon är förfärligt skrala när det gäller sådant.

Det var verkligen roligt att få höra ifrån Gerd, men tyvärr är brevet ganska opersonligt, tycker jag. Han skulle ha skrivit litet mera, om allt han har för sig. Och vad gör han på sina resor? Skönt, att han behåller huvudet uppe i alla fall.

Även från Mamma och Otto fick jag ett brev där Otto hade ritat riktigt åskådligt och rart deras lilla stuga och hur den ligger i förhållandet till Elbe etc. Så nu kan jag föreställa mig precis var den ligger. Hela brevet handlar mest om deras kamp för brödfödan. De gå ut och "stoppeln", d. v. s. krafsa i åkern efter potatis efter det att bonden har skördat noggrant. De fick ihop så mycket så det räcker tillsammans med den övriga tilldelningen åtminstone över jul. Att hushållet förfaller för övrigt, när de är ute så där hela dagarna är ju klart. Ja, det är fruktansvärt att läsa hur deras tankar så helt är upptagna utav denna kamp. Även över de bortkomna paketen från oss var Mamma så förtvivlad. Men säkert blir det även för oss svårare att skicka i fortsättningen, Sverige får väl snart ingenting längre utifrån. Kakao är ju redan förbjudet att skicka. Och det som var så bra att ha i paketena.

Nu har äntligen Olle Hedbergs bok kommit, som vi skickar som försenad födelsedagspresent. Hoppas Du får glädje av den, kära Märta.

Många hälsningar till Er alla. Vi längta att någon av Er kommer upp snart?

Tusen tack än en gång.

Eder tillgivna Lene.