Från Lene:

Domnarvet, 30. nov. 33.

Käraste Mimmi!

Första brevet som skrives från vårt hem, skall Mimmi få. Det är gudomligt att vara gift, tycka vi! Ännu kan jag ej förstå så riktigt att jag verkligen är "Doktorinnan Tiblin", men att vara tillsammans med Henning blir skönare med var minut som går!

Vi tänka mycket på det underbara bröllopet som vi fick fira hos Eder. Och nu vill jag tacka Mimmi än en gång med hela mitt hjärta för allting. Det var så härligt att fira bröllopet på Salta, där jag alltid har varit som barn för Eder. Tack, kära Mimmi att jag mottogs med så stor glädje och hjärtlighet, det var alldeles för mycket för mig. Så skönt att jag nu verkligen hör till familjen, men jag vet inte hur jag egentligen skall fatta all lycka.

Här är det så underbart också. Jag höll på tappa andan, när Henning förde mig genom alla rum. Jag går bara som i dröm och är alltid på nytt förvånad att det här är mitt rike, där jag får bo nu för all tid. På det viset, att vi gå bara omkring och glädja oss vid vårt förtjusande hem och äro som riktiga barn ibland i vår glädje, blir inte så mycket färdigt i huset, men ganska hemtrevligt är det redan ändå. Här kommer nog alla människor att jättetrivas och Henning och jag gjorde det redan från första minuten. Så småningom skaffa vi också allt som ännu fattas, det är hemskt roligt att klara sig och ha det bättre för var dag. Med maten är det ju ännu lite primitivt och jag beundrar Hennings tålamod, men också den saken hoppas vi komma underfund med så snart som möjligt. På första kvällen vi åt här, visste vi ju inte ens att vi hade gafflar och knivar i kappsäck och klarade oss med två smörknivar och en liten sked, riktigt skojigt var det.

I Stockholm var det fabelhaft också, men på måndag längtade vi redan "hem", och det är faktiskt mycket skönare här än någon annanstans. Färden från Stockholm till Domnarvet har varit riktigt spännande. Redan före Sala kom vi på isvägar att det var hemskt svårt att köra, det tog mycket mera tid därför och här i Dalarne mötte vi en tjock dimma. Jag fick på så vis lära känna Hennings storartade körkonst redan på första färden i vårt äktenskap. Härligt så tryggt det är när han sitter vid ratten.

I dag ha vi åkt till Falun och jag såg omgivningen för första gången i dagsljus. Åh, så begeistert jag blev! Det är verkligen underbart vackert här. Jag gläder mig redan mycket att min mor och bror också få se det. Mimmi frågade om vi skulle komma ner till Salta igen, men vi har ju alltför mycket o. tänka på häruppe nu, och vilja ju komma i ordning med huset så fort som möjligt. Tänk så härligt, när Ni komma första gången upp till oss och se hur skönt vi ha det och hur lyckliga vi äro!

Många hjärtliga hälsningar från Helene.

Från Henning:

Kära Ni!

Till min frus (!) brev ber jag bara få foga några ytterligare detaljer.

Vi hann ju faktiskt inte träffas o. tala på bröllopet och jag har heller inte mycket minne av detaljerna. Hann jag förresten säga adjö åt Er. Ja, det hela var så stoartat och underbart väl iscensatt. Min tacksamhet mot er alla är omätlig. Jag gladdes åt alla de charmanta talen. Karl Arvids var ett av de bästa jag någonsin hört. Men även Elof hade en synnerligen lycklig dag tyckte jag. Ja, avfärden blev våldsam. Blev nästan kvävd av risgryn. Lyckades äntligen på Vappa gärde harkla ur mig några risgryn som kommit långt upp i näsan. Benzin togs hos vår egen oljehandlare i Enköping. Resan till S. var rätt besvärlig på grund av isbark på rutan. Lene somnade så småningom och vaknade när city lights började lysa i nattmörkret. Lene har visst meddelat att vi bodde på Carlton. Flott hotell, men onödigt dyrt för stockholmsförhållanden. En kväll såg vi Gösta Ekman på Vasan. Utmärkt.

Vad hemresan beträffar så var den den mest riskfyllda färd jag någonsin gjort. Strax innan Sala halkade bilen trots smygfart ned med ena framhjulet i diket så jag fick hjälp av ett par lastbilschaufförer. Om ni kommer per bil så var försiktiga, men det kan ju ändras med väglaget.

Lene har uttryckt sitt gillande av mina arrangements. Vi sitta nu i vårt eleganta vardagsrum. Vi ha det obeskrivligt skönt, men på lördag börjar jag i jobbet igen, så då är det slut med friden. Min vikarie har utfallit till belåtenhet. Hemmet var utomordentligt pyntat och blomstersmyckat när vi kommit hit.

Hälsningar Henning