Januari 1915 Februari 1915 Mars 1915 April 1915 Maj 1915 Juni 1915 Juli 1915 Augusti 1915 September 1915 Oktober 1915 November 1915 December 1915 Brev från Axel af Sillén till brodern Elof, sannolikt i januari 1915 (odaterat)
Bäste Herr Sillén!
Enligt mitt löfte i julas skall jag nu skrifva några rader. Känner Du igen första svenskskrifningen efter jullofvet? Orsaken till att jag nu skrifver är emellertid inte det löftet, utan att jag nu också fått någon slags influsiensa, som Gustafsson säger, och därför är inne.
Trettondags afton reste jag till Strengnäs och återvände gående på trettondagen via Löt och Sandåsa. Tid 3½ t. Väg 2½ mil.
Vi ha ej gjort annat än under rubriken diverse men skola i dag börja köra grus till nya vägen. Viken lade sig i går ända ut till Hornby. Jag tänkte taga upp en gödselpråm till odlingen nu i höst, men det går väl ej nu, utan jag får taga den i vår i stället.
I går konstaterade jag en ko vid Brösicke i sista stadiet af tuberkulos och måste troligen sälja den. Då blir Otto nog inte glad.
Min första landtbrukselev Herr Larsson ringde på i går och berättade, att han varit och sett på Ökna vid Åkers bruk och tyckt bra om gården. Det vore roligt om han köpte den.
I dag är det -14°, men kaminen fungerar till belåtenhet!! Är det kallt i Örebro? Har Du ännu mött Herr Pettersson? Var god och hälsa honom då från mig äfvensom dess fru. Samt den förtrollande lille ljuslockige gossen med de änglalika barnaögonen. - Vore tacksam för mer ingående beskrifning öfver den adliga ätten AF Silléns medlemmar i Örebro samt om de ha mycket snygga inventarier.
Eljest allt lugnt här. Samt hälsningar från Karin [?], C... och brodern
Axel af Sillén
Min adr = Eknäs per Stallarholmen
Brev från Julius af Sillén till Elof af Sillén den 12 januari 1915
Strengnäs 12/I 15
Kära Elof!
Tack för ett brefkort med underrättelse om din ankomst till Örebro och uppgift om din adress! Jag hade nog besvarat det tidigare, om jag icke under den gångna veckan haft full sysselsättning med influensan, som ansatt oss alla tre - nej alla fyra, ty äfven vår tjänarinna har haft en släng, och en ganska ordentlig sådan af slefven. Ännu är ingen riktigt kry igen, men vi hoppas dock, att det onda skall stanna vid influensan och icke utveckla sig till något allvarligare.
Vi skulle naturligtvis bra gärna vilja höra ännu mera om huru du har det och finner dig i Örebro. Hur mår du? Hurudan mat får du på din hushållsskola? Hur trifs du i ditt rum? Hinner du fram och åter, ehuru det ligger så aflägset från kasernen? Har du kvar din doktor med det välkända namnet såsom rumskamrat? Har du gjort några familjevisiter eller annars några trefliga bekantskaper? Finnes det teater, musik eller något sådant i Örebro? Behöfver du något, t. ex. pengar? Har du böcker? Bedrifves arbetet med fart eller ha ni tämligen ledigt?
Du ser, att det finnes tillräckligt många frågor att besvara. Jag skall bara göra en fråga till, som dock icke är af militärisk natur, nämligen: vet du, om mitt bref till Salta och Tulta [?] kommit fram? Jag väntade intet svar - tvärtom, jag skref så, att intet svar skulle ges - men jag ville gärna höra, om min nyårshelsning kom Gunhild till handa. Jag gissar, att hon skrifvit därom till dig.
Nytt från Strengnäs vet jag icke utöfver hvad som står i tidningen, som jag hoppas du har något nöje af? Från Eknäs är ej heller något att meddela, såvidt jag vet, och dessutom sade mig Axel i går - pr telefon - att han afsändt ett bref till dig.
Wickmans vilja så fort som möjligt sälja gården. Men de begära ett mycket högt pris: 70000 kronor, hvilket jag ej kan tro vara möjligt att erhålla. Bertil är hemma och säger sig skola besöka Axel, så snart det blir möjligt att utan fara komma till honom, och det blir nog snart, ty nu ha vi haft mellan 5 och 10° köld en hel vecka.
Mamma och Märta helsa dig hjärtligen. När du härnäst skrifver, så skrif till Mamma för att glädja henne (såvida du ej har något särskildt ärende till mig)!
Far
Brevkort från Gunhild till Elof den 13 januari 1915 [Odaterat men med poststämpel]
Enköping onsdag.
Min lilla vän!
Tusen tack för brev och kort. Hoppas du inte väntat allt för mycket på brev och nu blir besviken. Men jag tycker vi ska spara att prata tills vi träffas. Jag reser väl då på lördag och är i Örebro 5,47. Om du inte är ledig då, kan jag ju sitta i nån väntsal eller så och vi träffas utanför station, det blir kanske vid ½ 7-tiden, antar jag. Rysligt bra vore det om du ville vara snäll o. beställa rum, slapp jag tänka på det.
Vi resa ej härifrån förrn i dag i en hemsk kyla.
De hjärtligaste hälsningar från
din egen Gun.Brev från Wendela af Sillén till Elof den 14 januari 1915
Strengnäs d 14 Janu 15.
Käraste Elof!
Tack, mycket för brefvet, roligt att Elof vill skrifva till sin gamla moder. Nu har ju Elof varit rätt länge i Örebro. Bra, att Elof fått ett rum, är det hyggligt folk? Jag känner just en Husägare i Örebro heter August Janson son till vår Arendator. Elof kunde fråga, om, de Elof hyr af känna honom, då kunde Elof gå och helsa dom ifrån mig så mycket. Elof går väl till Tyko och helsar ifrån mig? Äfven skall Elof gå till Lindmans och helsa ifrån oss, jag tror nämligen, att de skulle bli mycket missnöjda, om ej Elof gick dit med helsningar ifrån oss. Gör nu det är Elof snäll.
Elof har väl en varm "Olle" i detta rysliga kalla väder, i går afton var här 18 grad. Och var föröfrigt så försigtig som möjligt. Har Elof läst om en Godsägare i Sörmland, som fått en hagelsvärm i magen, bara för de alltid har laddade bössor hängande. Huru är det möjligt för Elof, att hinna äta sig mätt, när det är så långt till Kasern? Finnes ej mat på närmare håll? Och äfven är ju rummet alldeles för långt borta tycker jag.
Här är ej alls före, men de köra nu öfver sjön med lätt lass. Nu är bara 5 grad kallt. Om lördag qväll, skall jag kanske gå på ett Hönsföredrag i Landtmannaskolan. Igår hade eder Mormor varit 92 år, om hon lefvat.
Jag är så rädd, att Axel ger sig ut för tidigt på sjön, det är nog bra farligt vid Vastäng. Ännu hostar jag något litet, har ej varit ute på gatan på detta nya år. Har ej mera att förkunna, utan blott helsningar ifrån oss alla.
Gud bevare Elof för allt ondt beder
Mamma.
Brev från Axel af Sillén till Elof den 14 januari 1915
Eknäs d. 14. 1. 1915
B. B.
Tack för ett i går ankommet bref! Det var ju glädjande att se att Du tycks ha det ganska bra. Jag sjelf ligger inne i dag (hjärtat krånglar litet men skrif för all del ingenting till U o. 175 [sic]). Här ha vi det ganska kallt, i går kväll -20°. Kalle kör gödsel, Andersson kör hem ved.
Vid Brösicke har det varit otur. I går sålde jag en af de dyra Länna korna till slakt för 100 kr och i går hade vi in hans ladugårdskarl till sjukhuset i Strengnäs. Han hade ledgångsreumatism och skulle bli obrukbar för rätt lång tid. Ja, det finnes bekymmer på landtbruk!
Här är det inte mycket före till att i köra på hjuldon [?] och man kan därför säga att det är "hjulföre". I söndags var "Strandberg" här och åt en spritfri middag och han undgick sålunda att blifva alltför flammig. Bertel har ännu inte varit här ute, ej heller Larsson. Skref jag, att Larsson reflekterade på att köpa Ökna i Åker? Jag börjar bli minnesslö.
Vintern går bra för sparkstötting. Jag skjutsade gubben Olsson härom dagen ut till Lunudden. I slutet på veckan kommer assistenten för första gången. Om måndag är jag bjuden till Bär-Anders [?] på kaffe. Han var här och frågade om jag ville hålla till godo med att komma. Jag kunde ju inte säga, att jag inte ville hålla till godo, utan tackade, men vet inte hur jag skall göra.
Jag tänker redan nu börja annonsera efter landtbrukselev. Du tänker väl tillbringa sommaren här? Jag måste nog skaffa mig en jungfru om vi bli 3 stycken. Du kan ju vid tillfälle meddela dina planer. Jag funderar också på att taga Anderssons långe son som går hemma nu igen, men då inte taga någon landtbrukselev eller piga i sommar - om Du tänker vara här?
Sven f. .... annons har jag inte sett, men jag prenumererade först häromdagen på tidningen. Jag tog Dagens Nyheter för ½ år för omväxlings skull. Jag hade inte p.... några särskilda försäljningsplaner m.m. Jag måste nog köpa en del halm och har gjort upp med "Gusten" om tre stackar. Vid Brösicke är halmen också snart slut, men det är ju en dålig tröst.
Hälsningar broder
Axel af Sillén
Det är godt om tid, när man ligger till sängs. Se nästa sida!
Brev från Gunhild till Elof den 18 januari 1915
Upsala den 18 jan. 1915.
Min älskade!
Tack för allt under dessa båda härliga dagar, som jag fick vara hos dig, o. som dock gingo alltför fort. Tänk att detta som man gått och längtat efter så mycket nu är ett minne blott. - Klockan är nu snart halv åtta, så jag förmodar, att du nu sitter i ditt lilla rum och njuter en välbehövlig vila. I mina tankar sitter jag bredvid dig i soffan och talar om framtiden. Jag har i dag talat med mamma om våra angelägenheter, och hon ville så gärna rådgöra med dig litet, innan hon meddelar sig med respektive parter.
Om du därför begärde tjänstledighet för "dina affärers skötande" så låg det ju fullkomlig sanning i det. Hur oändligt välkommen du är, behöver jag ju inte säga. Alltid skall vi väl kunna klara oss undan landstormsbefälhavares ögon på något sätt.
Resan hem gick bra, men tåget blev nära en timme försenat. Emellertid hade jag sällskap på tåget med tre kamrater, ja, d.v.s. vi reste förargligt nog i var sin vagn och träffades ej förrän på stationen här. I dag ha flickorna rest ut till Brogård, och jag känner mig verkligen outsägligt glad, att jag ej behövde följa med nu i denna kyla och blåst.
Skickar nu studentkortet, som efter att ha gjort en titt ut till Salta anlänt hit under min bortovaro. Det syns ju mycket tydligt att det är taget efter åtskilliga strapatser. - Nu får jag väl gå och hoppas på att jag har två roliga händelser att emotse: ett besök av dig, också - vinsten på lotteriet! Bägge delarna i en ej alltför avlägsen framtid.
Så sändes dig de hjärtinnerligaste hälsningar och tack från
din Gun.
Brev från Märta af Sillén till brodern Elof den 20 januari 1915
Kära Elof!
Hur mår du? Det är så länge sedan vi hörde något ifrån dig. Vi må ungefär som vanligt, mamma har endå fullkomligt övervunnit sin influensa, pappa är nog också bra från sin influensa.
Axel kom inåkande i söndags med Carina med en sparkstöting, som Axel stod bakpå.
Nyss var Wettervik inne, och frågade efter din adress, han är nämligen utmobiliserad till 26, han visste inte om han skulle till Örebro.
Ellen Wenberg kom på visit i går, med hälsningar från dig, hon talade om, att du hade hjälpt henne bära en väska, och hennes Festman hade i gengäld visat dig vart du skulle taga vägen.
Idag har vi nära 5 grader varmt men vi har havt, mellan 12-13 grader kallt i går, så vi har stor omväxling i väderleken.
I måndags var Axel bjuden på ett större bondkalas, nämligen till Bonden i Lilla Utåker, sokens pampar hade varit där, och så hade det vankats mycket mat.
Igår lär Kjellgren på Stallholmen ha dött, jag vet inte om det är sanning.
Jag såg i Strängnästidningen att Friherrinnan och Fröken Britta Wrangel har bildat en kyrklig ungdomsförening uti Aspö, med 80 medlemmar, jag blev ganska förvånad när jag fick se det.
Ja nu kära Elof har jag ingenting mera att omtala.
Sänder därför tillsist hälsningar från oss alla, igenom din alltid tillgivna (kusin.)
Syster
Märta/
Brev från Axel af Sillén till Elof den 21 januari 1915
Eknäs 21. 1. 1915
B. B.
Tack för i dag ankommet bref. Då slädföret i natt gått bort, så att vi ej kunna fortsätta vår påbörjade gödsel körning har jag nu tid att besvara det.
Bland nyheter härifrån märkas följande: I söndags åkte jag till Strengnäs med - Carina och sparkstötting. Det gick ganska bra om jag också behöfde hjälpa till litet. Jag åkte vägen Eknäs - Brunnsberg - Klahammar - Vaxäng - Strengnäs. Återvände till Eknäs på måndagen och blef då inbjuden till Klahammar. Klahammars herre och Strandberg stodo nämligen på trappen, då jag åkte förbi. Det var rätt snygga inventarier och ganska trefligt invändigt.
Samma dag på kvällen var jag inbjuden till Bä..-Anders, som då fyllde 60 år. Jag var mycket tveksam om jag skulle gå eller ej, men jag gick och är belåten med att jag gjorde det. Bland inbjudna märktes Prästen, Skolläraren, Nämdeman Holmberg, Lundgren, Snickarn Henning Karlsson i Eknäs m. fl. m. fl. Strandberg var äfven inbjuden, men kunde ej komma, då gubben Kjellgren var mycket sjuk. Han dog också samma kväll. Det var för öfrigt nästan fullständigt likt en s. k. herrskapsbjudning och gick mycket hyggligt till. Kollossalt med mat, smörgåsbord, fisk, kyckling, ost o. kex. Efterrätt, kaffe med likör. Jag och de andra honoratiores gingo hem efter maten men de andra gingo visst ganska sent. Klädsel svart långrock och hvit halsduk, kavaj o. hvit halsduk tror jag äfven förekom. Jag Hällevadsholms-cheviot.
Hjertat lugnade sig som väl var, men fick nog en knäpp af Bär [?]-Anders tillställning. Vi ha kört ut omkring 100 lass gödsel till skiftet IV. Grålle alias Thor går nu i par med Olga [?], så att vi kör med 3 par. I dag vedhuggning, hackelse sk.... o. div. Vedförrådet räcker ännu rätt länge. I dag är det stor-jakt här. ...hammarsten [?] fick nämligen löfte att gå hit med något jaktfrämmande (jag höll på att skrifva just liksom Emil). Hararna ha nämligen ätit upp en del träd igen och jag blef naturligtvis arg och tror på att de skulle utrotas, så är nu får Ekult [??] också skjuta harar här. I går fick jag en, som Kalle skjutit.
Kontrollassistenten, f.d. bokhållaren på Tynnelsö, har nu varit här. Nästa gång skall han bo vid Brösicke [?]. I dag skall jag till Gusten och köpa halm. Jag har försökt träffa Gusten flera gånger men det går ej. Vid Brösicke räcker halmen troligen en vecka till. Här räcker den nog litet längre, men nog måste jag köpa litet mera.
Hälsning från brod. Axel
Brev från Gunhild till Elof den 22 januari 1915
Upsala den 22 jan 1915.
Min älskade!
Hjärtligt tack för brevet! Eftersom jag vet, att du i morgon har permission till elva, och sålunda god tid att läsa några rader från mig, ville jag sända en liten hälsning. Tack för förra lördagskvällen, som jag i morgon, då du får detta, i tankarna lever om och om igen. - Så har jag en liten sak att förtälja, som rör vår och landsbygdens "ljusnande framtid": elektrifieringen. Morfar ringde i går och berättade för mamma, att han fått kallelse till ett sammanträde i denna sak och Karlsson likaså. Morfar lät ganska villrådig, hur man skulle ställa sig till saken, och mamma visste ej hur mycket han skulle våga säga. Efter att ha sovit på det och vi funderat gemensamt, ringde mamma i dag och fick höra, att löjtnant Treschow varit inne sedan han först varit på besök vid Salta. Karlsson hade sagt, att han ingenting ville göra, förrän han fått förlängt kontrakt! Då gick det ju ganska lätt för mamma att säga, att han aldrig kommer att skriva under något kontrakt vid Salta mer.
Så nu är ju första steget taget, men som du vet, ville ju mamma tala vid dig innan hon gör något vidare. Det kan ju hända, att morfar sen han tagit sig en funderare, kommer med några frågor, som han i pur förvåning, troligen, i dag underlät, och då kanske det kommer att gå längre än man tror. - Du undrar, när det vore lämpligast för mig, att du kommer. Du är välkommen när som helst precis. Jag har studerat min gamla tidtabell och det ser ut som om det bara funnes två möjligheter hit, ett tåg, som går från Örebro 6,18 f.m. och är här 11,20, samt ett vid 11-tiden som är här 5 på eftermiddagen.
Det är ju rysligt att behöva förspilla en hel dyrbar dag på tåget, såsom sker med detta sista. Hjärtligt välkommen! O, vad jag längtar!
Många hälsningar från de mina och din egen
Gun.
Brev från Axel af Sillén till Elof den 26 januari 1915
Eknäs den 26. 1. 1915
B.B.
Då jag ej kommit mig för att skicka af brefven fortsätter jag litet till. Bland nyheter märkas att Bertel varit här i trenne dagar. Vi åkte skridsko till Stallarholmen och gingo sedan hit. Men hem åkte vi hela vägen härifrån. Det var härlig is och vi trampade med resp. löpare [?] förbi Lagnö o. Morrarön och voro i Strengnäs efter 1 ¾ timme.
Jag har som Du ser varit i Strengnäs rätt mycket på sista tiden. I dag är Kalle till Strengnäs för att hämta kraftfoder (Raps). Han åker öfver Tynnelsö. Larsson [?] var idag inne och drack kaffe med cognack (den senare hemköpt till Bertel) på förmiddagen.
Fröken Belin kom hem i går och Otto kommer visst om söndag.
I dag hafva de kört bort Lönnkvist's halmstack. Jag bjöd 40 kr men han bad mig då draga till Helvetet, hvarefter vi afbröto förhandlingarna.
Jag glömde berätta att Bertel uppträdde här iförd jägmästar uniform och tillvann sig därför rätt stor uppmärksamhet från befolkningens sida.
Hj. hälsningar från
broder Axel.Jag har tänkt företaga en färd till Kusta o. Irsta om vädret blir lämpligt.
Densamme
Brev från Julius af Sillén till Elof af Sillén den 1 februari 1915
Strengnäs 1/II 15
Kära Elof!
Tack för brefvet, kärkommet och innehållsrikt. Särskildt roade mig i hög grad din skildring af middagen hos - ja hvad heter han i förnamn? Kanske Gustaf efter sin farfader och min farbroder? Jag hoppas, och jag tror fullt och fast, att de krigiska löjtnanternas förhoppningar skola förblifva ouppfyllda liksom hittills. Att unga officerare hysa sådana förhoppningar, kan man naturligtvis icke förvåna sig öfver.
Har du icke hört några uppgifter om tiden för reservbefälskursens afslutning? Eller åtminstone några antydningar om hvad herrar officerare tro om saken? Det vore glädjande, om du kunde berätta, att det verkligen blir slut på fälttåget i midten af mars.
Du skulle just nu väl behöfvas på Eknäs för att trösta Axel i en svår bedröfvelse. Carina har nämligen blifvit sjuk, som jag befarar, illa sjuk. Hon hade för tre eller fyra dagar sedan vid Brössike, där Axel var ute och inspekterade, skurit sig - på hvad, vet man icke - i en fotled. Hålet var betydligt djupt: gick ända in till benet, sade djurläkaren. I går kom Axel in åkande med Carina liggande i släden och visade henne för hr Börjeson. Denne kunde icke säga något bestämdt om utgången, men förberedde Axel på möjligheten af döden genom blodförgiftning. Och illa såg det ut, att djuret inte alls ville äta socker. Det skulle säkert bli en stor saknad för Axel, om hon doge. I mindre grad för oss, hennes vänner i staden.
En annan nyhet af mer glädjande art är att Wetterwik nu blifvit inkallad till krigstjänstgöring. Hvar han befinner sig, vet jag inte. Kanske du redan har funnit honom i Örebro?
Har du varit hos någon mera människa?
Har du böcker att läsa? Har du pengar?
I går bespisades vi af Eknäspatronen, som frikostigt skänkt oss en stor grå hare. Han hade tre stycken dylika hängande i sin visthusbod. De ha gjort stor skada på hans träd: några träd lära vara ohjälpligt fördärfvade.
Alla helsa tillönskande allt godt och snar hemkomst!
Far.
Brev från Gunhild till Elof den 2 februari 1915
Upsala den 2 februari 1915.
Min egen älskade!
Jag sitter här nu vid namnsdagsbordet, som står dukat till morfars ankomst, med de röda nejlikorna mitt framför mig, och tänker på hur oändligt längesen det är vi talades vid, och då är det blott två dagar. Kanske jag riktigt från början skall berätta hur denna märkeliga dagen förgått. Klockan 8 i morse steg morfar hit in, vid mindre gott lynne kunde man vid första anblicken märka. En febril ängslan bemäktigade sig mig: Hur skulle det avlöpa? Emellertid avlägsnade jag mig på behörigt avstånd, vilket dock ej hindrade mig att uppsnappa ett och annat ord och luckorna har mamma sedan utfyllt.
Ja, det talades om att det skulle bli ny arrendator på Salta, jag och nån mer. Så sa morfar nånting om att när det är en helt främmande som skall arrendera en gård måste man framhålla alla fördelar naturligtvis men när det är en som skall bli släkt måste man tala om nackdelarna också. Känner han till det då? Har han sett det? Hur har han sett det? Har han varit på trakten? Vem är det då, är det han, som var lantbrukselev på Ingeborg för en 2 à 3 år sen?!! Vet hans föräldrar av allt? Har hon varit där? På detta sätt avlöste den ena frågan den andra och han ljusnade allt mer och mer, helst då han fick höra, att du var sörmländing såsom han själv. Så kom vi över till frågan om Karlsson under det bästa solskenshumör i världen, och han sa då: Nog skall jag framställa frågan o. "pillra" med Karlsson, men när jag skall kunna få något svar, det är en annan sak. När nya kontraktet skulle göras upp hade han göra att fundera på det i 15 månader.
Angående det elektriska, var han inne på konferens hos major Kistner i ett par timmar, och det resulterade i ett beslut att träffa samman med löjtnant Treschow i Enköping. Antagligen blir det väl så att vi få ljus, nu när de tänker samråda med själva agitatorn.
Vi förehöll naturligtvis för morfar vikten av att bevara hemligheten. Han sa då: För mormor måste jag väl tala om det, utan att säga något namn, för om det är något te' människa, så ska hon väl börja fålla handdukar! Sen gick mamma och han ute på torget och lallade och då sa han: Tänk, när vi få köpa laggkärl åt Gullan. Med ett ord sagt, verkade han överförtjust åt alltihopa. När han reste sa jag till honom: Snälla morfar, gör vad morfar kan, och tänk på hur glada två människor bli.
Min älskade, du ser nu hur det ena mörka molnet skingrats, och nu få vi väl hoppas och bedja, att det måtte gå lika lätt med det andra. - Jag har velat skriva redan i dag för att infria mitt löfte att underrätta dig fortast möjligt.
Jag har tänkt så mycket på hur trött min gosse skulle vara, innan han lyckligen kom i kasern på tisdagskvällen. Jag gick och lade mig strax efter klockan åtta, och kände mig inte allt för utvilad på måndagen, och jag hade ändå ingen sträng tjänstgöring som du.
Tack, min älskade för att du kom. Vad jag undrar hur och när vi få träffas härnäst.
Mamma och Henning hälsa dig.
De hjärtevarmaste hälsningar från din egen
Gun.
Brev från Julius till Elof den 3 februari 1915
Strengnäs 3/II 15
Kära Elof!
Du får samtidigt en postanvisning på 100 kronor. Dessa pengar äro emellertid icke uttagna på din sparbanksbok. När Mamma gaf mig din fullmakt, som jag tills vidare har i förvar, bad jag henne lämna mig din sparbanksbok för att gå och taga ut pengarna. Jag trodde nämligen, att hon hade den i förvar. Detsamma tycktes också hon tro, ty hon gick för att taga fram boken. Men om en stund meddelade hon mig, att hon icke hade någon bok. Som jag ej hade några pengar för tillfället, lånade Mamma dig de 100 kronorna, som jag nu sänder.
Men frågan är: hvar är sparbanksboken? Har du den själf - t. ex. på Eknäs eller i stället nedlagd i ditt skrin i Sörmlands Bank? Eller har Mamma fått den i förvar? Skrif straxt några rader till svar. Är boken bortkommen, så måste åtgärder ofördröjligen vidtagas.
Allt väl! Alla helsa hjärteligen genom
Far.
Brevkort från Gunhild till Elof den 3 februari 1915 [Odaterat men med poststämpel]
Upsala, onsdag.
Min älskade!
Tack, tack för brevet, som gjorde mig outsägligt ängslig, ehuru det var så kärkommet. Är så rädd att du är sjukare än du låter påskina. Feber, det är ju rysligt. Jag har haft riktiga samvetskval, att jag höll dig kvar så länge på lördagen, du kanske var sjuk då också o. behövde vila. Jag skrev ett brev till ditt rum i går men ville skicka dig en hälsning till kasern, om du ej varit in till stan och fått det. Hoppas i alla fall, att du sköter dig väl och blir riktigt frisk snart. Köp dig lite honung och ha den i té, som du väl kan få lite där du hyr rummet, tycker jag. Du tyckte ju själv att du blev lite bättre av det. Hoppas också, att du blir bra, när du får läsa brevet o. se, hur gynnsamt sakerna nu stå för oss, än så länge åtminstone.
Tusen hälsningar från din oroliga Gun.
Brev från Gunhild till Elof den 5 februari 1915
Upsala den 5 februari 1915
Min älskade Elof!
Tack för brevet, som lugnade något min oro. Jag tycker det är så rysligt att veta dig ligga sjuk så där borta i främmande land. Jag bara önskar, att jag kunde få komma till dig och svalka din feberheta panna. Måtte det ändå inte bli något farligt. I dessa sjukliga tider är man ju rädd för det minsta. Tack för att du talade om sanningen i alla fall. Jag förstod ju så väl, att det inte bara var hostan, som drev min gosse att sjukskriva sig. Om du nu bara finge stanna kvar tills du blir riktigt frisk. Du måste ju tänka på strapatserna, som vänta norrut.
Som du nu ser, har åter en svängning i denna evinnerliga elektricitetsfråga ägt rum. Nu vill [jag?] höra, om du tycker det är tråkigt, om vi avstår från början, för att sedermera kanske under både bättre tider och omständigheter få ordna med det själva. Nu när Karlsson fått veta besked kan man ju inte begära, att han skall göra ett handtag i denna saken, och då blir det ju ytterligare en del utgifter för oss och kanske också svårigheter. Hoppas, att min gosse inte grubblar på detta något, så febern ökas. Undras mig mycket emellertid, huru länge Karlsson skall fundera på saken. Han hade ju som vi trodde blott hostat, då den framställdes.
Jag undrar hur du skall få mitt förra brev, nu när ni ej få permission. Kanske du kan skriva till "herrskapet Johnsson" och be dem returnera det åt dig. Dess nyheter äro ju nu lite gamla o. förlegade i synnerhet sen K. fått avgörandet i sin hand, men det bleve ju lite lektyr för min sjuke gosse.
Nu när du kommer upp o. ut i tjänsten igen, måste du sätta på dig en "Olle" och riktig vinterutrustning. Lova mig det!
De varmaste hälsningar
från din Gun, som med oro väntar på någon underrättelse om ditt tillfrisknande.
Brev från Gunhild till Elof den 6 februari 1915
Upsala den 6 februari 1915
Min älskade!
Ehuru jag inte har något särskilt att förtälja, sätter jag mig för att prata en liten stund i frid och ro med dig. Brevet från i går hopravsades i sådan fart, så jag nästan undrar om du fick något sammang [sic] i det. Jag blev hindrad, när jag höll på med det och måste sen skynda för att få det med kvällståget. Jag tänker att söndagen skall bli ganska lång för dig nu, när ni ej få permission och så när du är dålig. Hoppas i alla fall att förbättringen skall fortskrida. Jag har i går och i dag haft duktigt ont i halsen igen, men det är ryckvis, så det är väl inte så farligt.
Så ville jag ock i ostörd ro få tacka dig, min älskade, för det ordet "vi ska inte dölja något för varandra". Det är ju en av de förnämsta grundvalarna för vår levnads lycka. Hur skulle väl ett liv utan ömsesidigt förtroende gestalta sig? Kanske just i denna stund vår lycka står inför ett avgörande. Mamma skrev nämligen i går ett brev ut till fru Karlsson och nämnde antydningsvis den verkliga orsaken. Denna kvinna är nämligen mycket romatiskt anlagd, och när hon får höra, att det är kärlek med i spelet, är vi nästan säkra på att hon kommer att ställa sig på de unga längtandes sida. Hennes ord väger nog ej heller så litet i vågskålen.
Jag skall nu ej trötta dig längre, men jag tänker, att jag genom några rader skulle kunna skingra bort någon minut för dig.
Farväl alltså för denna gång.
De hjärtevarmaste hälsningar
från Gun.Brev från Julius till Elof, sannolikt den 7 februari 1915
Söndag e.m.
Kära Elof!
Fick nyss ditt bref, som genom misstag på posten hamnat i målaren Nyströms låda och legat där hela dagen. I morgon skall jag svara ordentligt, men i dag skrifver jag för att be dig icke följa med till Norrland, om du icke känner dig fullt återställd efter influensan. Det skulle under rekonvalescensen gå mycket lätt att få en dödlig lunginflammation el. dyl. Gör som jag beder dig!
Mera i morgon.
Mamma o. Märta helsa. Carina är bättre.
Far.
Brev från Axel af Sillén till Elof den 8 februari 1915
Eknäs pr. Stallarhlm d. 8. 2 1915
B. B.
Tack för brefvet i dag! Jaså, Du ligger sjuk i Örebro! Det kan väl inte vara så värst roligt.
Hufvudnyheten här är att Carina som väl är blifvit betydligt bättre och hoppas jag att hon snart skall blifva bra. Märta har varit här i 2 dagar och återvände i går, skjutsad af Kalle öfver isen. I natt har det kommit rätt mycket snö, så att det är nu utmärkt före. Gödsel är i det närmaste utkörd och isen är upptagen.
I dag höllo vi på att köra hem halm från Opptuna. Jag är inte så mycket ute nu för tiden. Jag knallar och hugger litet ved och lämnar ut kraftfoder. Börjar ju bli rätt gammal förresten. Men jag får väl börja arbeta litet m. mot våren igen. Vore roligt om Du snart finge komma ifrån Örebro.
Fröken har haft det ganska lindrigt i vinter tror jag. Med mjölkkörningen går det bra. Vi köra på morgnar ½ 5 härifrån. För närvarande kastar jag in c:a 150 l. hvarannan dag. I går hade jag besök af en f. d. exerciskamrat numera [?] slaktare i Stockholm. Han ville köpa djur och ville att jag skulle ta en 4-årig ädel häst på utfodring. Den var hvarken körd eller riden, utan jag skulle rida den. Det är ju ganska frestande men det är så tomt i ladan och på magasinet att det blir väl ej utaf. Samuelsson har legat till sängs hela tiden sedan han kom från mobiliseringen. Han har influensa och har fått ondt i ett öra. Vi skola endera dagen hämta torfströ i Strengnäs. Jag märker att mina bref börja bli som Mammas. Rapphöns och fasaner gå nu i trädgården på gräsmattan utanför salsfönstret.
Är mycket nöjd med att hafva gått in i kontrollföreningen. Assistent för en särskild bok öfver det ekonomiska utybytet från ladugården, där allt medtages d. v. s. å ena sidan foderkostnad, löner, mjölkning, lyse, medicin m. m. och å andra försåld mjölk samt dito kalfvar. Januari månads resultat blef 112 kr. förlust! Men då är ju äfven ungdjurens foderkostnad medräknad men ej deras tillväxtvärde. Och det är ju proportionsvis ganska mycket ungdjur.
Nu börjar det snöa igen, det blir nog riktig vinter nu igen.
Hälsning broder
Axel.Brev från Julius till Elof den 9 februari 1915
Strengnäs 9/II 15
Kära Elof!
Du har väl, hoppas jag, fått mina sista rader, i hvilka jag bad dig icke i onödan utsätta dig för några faror för förkylning i Norrland? Och jag hoppas, att du, så vitt på dig ankommer, följer detta goda råd.
Huru är det nu med din helsa? Är du kvar på sjukhuset? Hvilken läkare sköter dig? Hvad har han sagt om ditt deltagande i fälttjänstöfningarna i Norrland?
I Strengnäs och på Eknäs är allt sig likt. Alla må som vanligt, och Carina är på bättringsvägen. I dag ha vi påskhelsning af rättaren Andersson med sonen Kalle och själfägande bonden Karlsson. De äro i staden för att hemta torfströ. Hit ha de medfört litet ved, som jag köpt af patronen på Eknäs.
Jag har nu i Sparbanken uttagit din bok. Räntan för år 1914 uppgår till 80 kronor 77 öre. Hela den i sparbanken innestående summan utgör 2008 kronor 62 öre. Jag nämner detta, emedan du behöfver känna räntans storlek för att kunna deklarera. Du minnes väl, att detta skall vara gjordt före d. 1 Mars?
Nyss hörde jag, att årsklassen 1911 ånyo skall inkallas. Kan detta drabba äfven den, som deltager i reservbefälskursen? I annat fall får du ju en god ersättning för dina nuvarande besvärligheter. Jag hoppas, att det är så.
Alla helsa hjärtligen genom
Far.
Brev från Gunhild till Elof den 9 februari 1915
Upsala den 9 februari 1915
Min älskade gosse!
Hjärtligen tack för brevet, fortfarande från sjukbädden, och halsfluss på köpet. Jag hoppas att du är mycket försiktig, och ej går med på manövern, om du ej är absolut bra. Halsfluss kan visst bli mycket farligt, om den vanskötes.
Ännu har ej Karlsson lämnat något officiellt svar, men det har ändå inträffat du sade, som jag måste meddela dig. Han hade i dag nämligen varit i stan och träffat Lindberg i Drällsta (som mamma visst talade med dig om) och hade sagt till honom: Jag har blivit uppsagd! Och dom vill t. o. m. ha bort mig ett år förr. Men endera flyttar jag i vår eller också stannar jag till 1917. Lindberg var genast inne i situationen men låtsade om ingenting, utan pumpade honom så gott han kunde och fick veta, att han ville avträda, som det står, med 60 klavbundna nöt à 200, och 600 kr. st. för hästarna (gamla usla krakar åtminstone en del, bl. a. en åkarhäst som han själv givit 50 eller 100 för). Så ville han bo i mammas flygel och åtnjuta hennes fördelar fullständigt till 1917. Dessutom ett "litet" avstående.
Ljusa utsikter, eller hur? Lindberg ville sedan för vidare pumpning bjuda honom på kaffe, men då sade han sig ha brått, för han skulle ner och tala med morfar. Emellertid ha vi fått veta nu, att han visst ej varit ner till morfar och dra därav den slutsatsen, att hans utlåtande var till stor del bluff, och eftersom han vet att mamma och Lindbergs är goda vänner, hoppades han naturligtvis, att det skulle komma fram till den det vederbör. Dessa hemska fordringar kan och törs han väl aldrig komma fram till morfar med, man kan ju i alla fall därav se hans hjärtas åstundan. Mamma tycker i alla fall, att detta utslag var ganska gynnsamt, emedan det bevisar, att han funderar och reflekterar och ej utan vidare ger ett avslag.
Min älskade gosse, vad det är tråkigt att skriva såna här torra affärsbrev och kanske ännu tråkigare att få dem, men jag vill ju delgiva allt, som händer. Tänk om det dock skulle ligga någon avsikt i Karlssons yttrande "i vår", vore det då alldeles omöjligt för dig, om han hade rimliga anspråk för övrigt? Om man åtminstone skulle våga låtsas reflektera därpå för att utröna hans tankar. Vi få ju alltid lov att tänka på hans eget yttrande, att han alltid handlar så att det kan tydas på två sätt. Ack, om du vore här så att vi dagligen och stundligen tillsammans kunde få dryfta alla såna här saker, som kommer för. Och så det eländiga permissionsförbudet, som gör det omöjligt att få träffa dig, ifall det bleve nödvändigt att resa till Örebro för att tala vid dig. Emellertid var det ett ljuvligt rykte, att det skulle bli slut där den 28. Tänk om du då kunde komma denna vägen. Välkommen!
Beträffande elektricitetsfrågan har vi för vår del lämnat den helt i morfars händer, och han elektrifierar troligen, då på sin egen risk.
Ack min gosse, vi måste be Gud, att han styr allt till det bästa, så att de tavlor du målat i sista brevet snart måtte få bli verklighet. - Kanske det är svårigheter för dig både att mottaga och avsända brev på sjukhuset, och kanske jag kommer för ofta, men det är svårt för mig att alldeles vara borta från ditt sjukläger.
De hjärtevarmaste hälsningar från din
Gun.Brevlapp från Julius till Elof den 10 februari 1915
Strengnäs 10/II 15
Kära Elof!
Vill du ha din militärpels dig tillskickad?
Borde du kanske efter din sjukdom ha ylletröja närmast kroppen?
Huru mår du? Här allt väl.
Far
Odaterad biljett från Julius af Sillén till Elof
Kära Elof! Tag inte på dig ylletröjan, som jag skickar dig, förrän den blifvit ordentligt varm och icke förrän du behöfver den. Jag skulle ha skickat ännu en, - till ombyte - men jag fruktade, att den bara skulle förtynga packningen!
Vi ha af Märta, som fick bref, hört, att du är bättre, och glädja oss däråt.
Brev från Gunhild till Elof den 12 februari 1915
Upsala den 12 febr. 1915.
Min älskade Elof!
Tack för ditt brev med den glädjande underrättelsen om ditt tillfrisknande. Genast jag öppnade det fick jag ögonen på de orden "din nu friska gosse", och du kan tro, att det gjorde mitt hjärta gott. Jag har gått och varit så ängslig, att du skulle få difteri och allt möjligt.
Orsaken till att jag fattar pennan redan i kväll är inneliggande skrivelse, som anlände samtidigt med ditt brev, och som jag ville, att du så snart som möjligt skulle få del av. Du ser att den närmast har formen av ett ultimatum. Han har nog kommit underfund med, att han förtjänar platt intet, om han stannar till 1917, högst litet, om han lämnar det 1916, men skapligt nog, om han kunde göra nån kupp i år. Kan du finna någon som helst mening i första delen av brevet? Han har ingenting sagt till morfar, utan skrev till mamma direkt. Vi nämnde det i alla fall i kväll i telefon, och morfar genomskådade ögonblickligen listen. Nu gäller det att ha den rätta visheten och låtsa fullkomlig likgiltighet, för vi tro, att han hellre tar ett rimligt avstående än stannar kvar till laga fardag och får ingenting. Mamma har också pr. omgående svarat, att hon anser det opraktiskt att ta emot något i vår, utan hoppas på normala tider och priser längre fram. Vi få väl åter hoppas det bästa. Emellertid har Karlsson visst lovat att köra fram stolpar till elektr. ledningar. - En stor trygghet i detta kaos är likväl, tycker jag, att vi ha morfar så helt på vår sida. Han tycks inte alls ha uppgett tanken på att få bort Karlsson 1916.
Vad det är försmädligt, att du ska sluta precis 2 dar efter sen jag börjat med mitt arbete. Emellertid hoppas jag, att i min egenskap av extraelev det ej skall bli så svårt att få någon ledighet t. ex. vid påsken. Mina kamrater säga, att de ej få lov mer än en gång var åttonde vecka, och det är ju ej vidare ljusa utsikter.
Och så till sist den gamle Ciceros slutönskan: Si me amas, cura ut valeas!
Tusende varma hälsningar
från din Gun.P.S. De mina hälsa hjärtligt.
Brev från Wendela af Sillén till Elof den 13 februari 1915
Strengnäs d 13 Febr 15.
Kära Elof!
Kära Elof!
Tack, för brefvet af den 1 Febr. Gudskelof, att Elof nu är frisk igen, influensan är ej alls rolig att ha' tycker jag. Väl att Elof ej sjuknade i Upsala. Elof tycks ej tycka om, att jag varnar för, olyckor och förkylningar, nu sér Elof, att det mycket väl behöfs, och med mitt svaga förstånd så tror jag, att en olycka kunde drabba en märkvärdigare menniska än Elof. Jag skall derför ej varna Elof, för olyckor, men bedja Gud för Elof kan ej Elof missunna mig.
Just nu kom ett kort ifrån Elof hvilket jag får tacka för, men huru hänger det ihop, att Axel är med på det, nu vet man ju aldrig var ni äro.
Ja! det var en ljuflig tid, när ni var små, och man kunde hålla reda på er. Skall Elof nu till Norrland? Och när blir det? Härifrån är ej något att berätta när Elof, har Strengnäs tidningen.
Pappa är just likadan, ej ett smul bättre åtminstone. Har Elof fått något tvättat åt sig? Och köpt strumpor åt sig, det vore väl skäl, att köpa till Manövern Jag får tacka för helsningen ifrån Uppsala. Jag har nog, och kommer alltid, att tycka och känna det svårt, att Elof, som jag hållet så mycket af, gick och hade sådana vigtiga hemligheter för sig, och ej omtalade på åratal för sina gamla förälldrar, utan, att det bara var en ren slump att vi fick veta det. Kanske vi ej fått veta det förrän det skulle lysa för eder.
Blif nu ej ledsen för att jag skrifver mina innersta tankar, men man tycker allt, att man förtjenar bättre, för alla bekymmer och omsorger man haft för eder i öfver 20 år.
Nu skulle jag gerna vilja förmana Elof, men skall ej göra det bara än en gång, säga huru glada vi äro, att Elof är frisk.
Helsa Tyko och Lindmans beder M-a.
Märta tackar så mycket för brefvet, samt Pappa helsar så mycket.
Brev från Gunhild till Elof den 17 februari 1915
Upsala den 17 febr. 1915
Älskade gossen min!
Med hjärtat överfyllt av jublande tack först och främst för brevet i måndags och sen för de båda korten i dag, vill jag nu själv få sända dig en hälsning. Vad jag är glad, att jag fick din adress, du må tro, att det kändes så tomt vid tanken på att inte få skriva till dig på hela 10 dagar. Ack, vilken outsäglig lycka att ha en vän, en liten hjärtevän, som tänker på en, varhelst han befinner sig i vårt härliga land. Och så utsikten att få förenas med honom inom en ej alltför avlägsen framtid.
Apropos det, var Lindberg i Drällsta här i lördags och redogjorde klart och tydligt för sitt sammanträffande med Karlsson, som visst hade varit åtskilligt säker på sin sak, bl. a. bjudit Lindberg ut till Salta för att fiska i sommar, då han skulle komma att få det så ledigt och bra.
Emellertid räknade mamma och Lindberg ut, att Karlsson nog tänkt sig den lilla nätta förtjänsten av minst 30.000. Han hade sagt att han fått "sparken". Är det inte rysligt? Lindberg ställde sig oförstående o. frågade om det var något kontraktsbrott. Nej, jag tror det är frågan om giftas. Jag har mina funderingar på en, som var på Ingebórg för ett par år sen, som var på Salta några gånger, o. när jag i fjol skjutsa dom till Strängnäs, träffas dom o. han tog 'na hem på middag. Tänk om han nu upprepar det till var o. en, som frågar orsaken till att han slutar. Detta är ju precis, vad han själv grundat ut. Hur ska det bli, nu kommer väl allmänheten att överraska oss i stället för vi dem?
Vet du, jag har funderat på en sak, som nog skulle ge Karlsson fart. Om vi t. ex. förlovade oss i vår, då bleve det naturligtvis alltid tal om giftermål, o. om då han inte gör nån min av att ge sig i väg 1916, låter vi påskina, att vi gifter oss ändå och bor i mammas flygel o. "njuter hennes förmåner", tror du inte då, att han tar ... [Nästa blad saknas.]
Brev från Axel af Sillén till Elof den 18 februari 1915
Eknäs d. 18. 2. 1915
Käre Elof!
Tack för brefvet med deklarationen, som jag nog ska framlämna ordentligt. Din kommunaldebetsedel har jag nyligen fått och skall väl försöka att på ett eller annat sätt likvidera densamma. Den löd å kr: 57.00.
Min hemresa var verkligen betydligt tröttsam. Jag anlände till W-ås på aftonen och uppsökte då Johannes, hos hvilken jag intog en enklare supé. De ökade inkomsterna märktes tydligt på den verkligen mycket trefliga och dyrbara inventarieuppsättningen. Mjuka skinnstolar, i hvilka man ej kunde intaga annat än horisontal ställning, samt mattor i hvilken man sjönk ned till knäna, badrum liknande en mindre simhall, ja det måtte löna sig att sälja tjära och terpentin. På Johannes "tjärkontor", som han visade mig på kvällen sutto en 7 à 8 personer och skrefvo på mer eller mindre egendomliga skrifmaskiner. Särskildt utländsk korrespondent m. m.
Följande morgon vaknade jag vid att [det] snöade (egendomlig svenska, hvaremot nog åtskilligt skulle kunna anmärkas) och jag hade ingen annan råd än att med skridskorna på ryggen styra ut på Västeråsfjärden. Jag fick åka en halfmil med en skjuts, men eljest fick jag gå hela vägen. Jag gick alltså vägen Wästerås - Geddeholm - Fagerö fyr - Långholmen - Säby - Lagnö. Jag gick efter karta lodräta [eller kanske vågräta vägen eftersom det var på sjön (kanske du inte förstår ändå. Våg i vågrät hänsyftar på sjön ex. ångbåtsvåg o. s. v. Det är därför ganska kvickt)]. När jag löpte in i Säby-viken var jag emellertid betydligt trött och vägen Säby - Lagnö tillryggalades med stor svårighet. Vid Lagnö skulle de just äta middag så att [jag] fick deltaga i denna måltid, men det var så smutsigt, att det var svårt att få ned något. Därifrån ringde jag på till Eknäs efter skjuts som mötte mig vid Algö.
Här har snöat rätt mycket. I morgon skall jag väl till auktion vid Tynnelsö och titta litet. Eljest intet nytt annat än att jag haft bref från [svårtytt], som den 25 sept blef sårad i Frankrike, men som nu var bättre och snart skulle ut igen. Han skref att [svårtytt] har äfven blifvit sårad.
Hälsningar
broder AxelV...ing är nu alldeles bra och hälsar.
Brev från Julius till Elof den 22 februari 1915
Strengnäs 22/II 15
Kära Elof!
Tack för brefkortet, som nyss kom och tillfredsställde min längtan att få höra, huru du hade det i fält. Hoppas, att du redan förut fått ett par tidningar och ett brefkort på latin - förstod du det? Jag vet inte, om jag kan våga hoppas det? Jag hade af Axel fått din långa adress, så att jag förmodar, att det gick bra?
Här har, såvidt jag vet, intet märkeligt inträffat. Ej heller synes politiken ge anledning till farhågor, d. v. s. farhågor för krig. Annars ser det nog mörkt ut: för affärer och arbetsmöjligheter. Men kriget torde nog torka in, eftersom vi väl icke, förmodar jag, komma att med vapenmakt skydda vår handelsflotta mot Tyskland.
Men trots det, i mina ögon, lugnande utseendet af res publicæ förmodar jag, att de värnpliktiga ännu länge måste göra sig beredda på förnyade inkallelser. Och min stora undran är nu, om du också skall in den 6 mars? Vet du något därom?
Wetterwik är i Boden och har det enligt bref till Törnwall ganska oangenämt.
När kommer du nu hem? Mamma och Märta helsa dig hjärtligast genom
Far
Brev från Elvira Tiblin till Elof den 25 februari 1915
U. järnbrog 10 25/2 1915
Bästa Herr Sillén!
(Tror vi behåller titlarna till det blir mer officiellt).
Karlsson har i dag varit hos morfar och fått besked - han hosta. Men nu blir en annan fråga om arbetet - dagsverkena till elekt. anläggn. som skall gå efter budning. Troligen nekar han, det får man vara beredd på. Vi undrar nu om inte vore klokast att skjuta upp med anläggningen med risk af inträdesafgift. Det tror jag man spar ihop för öfrigt, ty man får genast börja betala 1 kr pr tnl. om det begagnas eller icke.
Går jag tillbaka till tisdagens förhandlingar så undrar morfar om jag kunde begära lika stort arrende af den "nya arrendatorn" som K. gifvit plus hälften i den nya utgiften (närmare 300). K. ger 2,900 kontant.
För mig synes det hela vara ogynnsamt för begge parterna, jag vill ej gifva ett bestämt besked förrän Gullan fått några rader med bestämd uttalad önskan för eller emot.
Med ett hjärtligt tack för alla hälsningar och önskan om snart tillfrisknande och i hopp att allt måtte ordna sig på bästa sätt vill jag inte trötta längre utan slutar med bästa hälsningar
Elvira Tiblin.
Brev från Gunhild till Elof den 25 februari 1915
Upsala den 25 febr. 1915.
Min älskade!
Tack skall du ha för alla hälsningar från Nordanland och särskilt för den, som du skrev som svar på mitt brev. Du kan inte tro, vad den gjorde mig lycklig. Vilka utsikter! Det är nu dubbelt så roligt att gå och fantisera om framtiden, när vi ha så säkra konturer. Jag är så glad, att du samtycker med mitt förslag. För mig stod det ju bara som en hägring, när jag skrev ner det, men mamma och jag ha nu talat om det, och hon tycker att det kunde gå alldeles utmärkt, för Henning kommer då troligen att vara ute på exercis, om han skall bli reservofficer eller ej, och för tre personer blir det ju alltid god plats. Jag är förvissad om att vi kan ställa det ganska idylliskt för oss. Och tänk så praktiskt. Då har du ju god tid att så småningom köpa det du behöver till jordbruket. Och last but not least, att vi två få gården och ströva över de för mig så kära markerna. Jag hoppas innerligt att de måtte bli det även för dig. Det blir också en mer och mer ljuvlig känsla att slippa ge Karlsson några pengar. Dom kan ju vi i stället skaffa oss några rara kattor eller något annat trevligt för.
Jag minns nu att jag ej talat något om den slutliga uppgörelsen angående elektriciteten. Vi ha nu antecknat oss, med förbehåll att få installera om två år. Det är ju utmärkt, eller hur. Så var det en annan sak, som låg oss tungt om hjärtat, och det var de 40 grova tallarna som skulle huggas till stolpar. Det skulle ha tagit ett rysligt hål i vår vackraste talldunge. Men så ringde morfar på en vacker dag, och talte om att han köpt istället. Var det inte bra snällt? Han är vid ett sällsport briljant lynne om dagarna, och vi förstå gott orsaken.
Du ska tro, att jag utstod kval här några dagar angående mitt brev. Ditt kort fick jag ej förrn på onsdagsmorgonen och jag hade förut undrat så att du ej nämnt något om mitt brev. Jag tyckte att adressen var ganska oviss (för säkerhets skull hade jag ju skrivit avsändare bakpå) och sedan kom jag att tänka på, att det kanske var censur på såna där fältbrev och började därför bitterligen ångra, att jag så hade anförtrott mina käraste drömmar åt brev. Hoppas emellertid att du får det oöppnat. Glöm inte att tala om det nästa gång.
Jag har varit så glad för var dag det varit töväder här, för då har jag tänkt, att ni inte kunnat ha så kallt däruppe heller.
Vad jag undrar när vi nu ska kunna träffas. Nog är det bra förargligt, att min ledighet skall ta slut jämt 3 dar innan din börjar. Jag reser nämligen ut till Brogård den 1, d. v. s. nu om måndag. Min adress blir då Brogård, Wattholma.
Så ville jag till sist att detta brev skulle bli dig en välkomsthälsning tillbaka till södern, ehuru jag ej vet vilken dag du återvänder.
De hjärtevarmaste hälsningar
från din Gun.
Brev från Julius till Elof den 28 februari 1915
Strengnäs 28/II 15
Kära Elof!
Hur har du det?
När får du slippa ut?
Har du uppe i Norrland fått ett bref, ett brefkort, två tidningar?
Här och på Eknäs allt väl.
Välkommen hem snart!
Alla helsa!
Far
Brev från Gunhild till Elof den 1-2 mars 1915
Brogård den 1 mars 1915
Min älskade!
Fast klockan strax är 10 och fast jag skall opp klockan ½ 7 i morgon bittida måste jag skriva några ord till dig. Du vet ju i alla fall att tankarna flyger dit, var jag än är.
Tack, tack för brevet, som kom ungefär samtidigt med mig. Du kan inte tro hur kärkommet det var, så här på en främmande ort. Så förfärligt ledsamt att ni ej få rycka ut förrn den 8. Jag har det nämligen så i denna vecka, att jag kan få bli ledig från lördag kväll, ja, kanske redan fredag kväll o. över söndagen. Jag har gått och hyst ett litet hopp, att möjligen kunna få träffa dig i Upsala då, men nu är ju det komplett omöjligt. Mycket troligt är i alla fall att jag får behålla samma syssla nästa vecka och får komma hem då. Ack min egen gosse! Men det är väl obilligt begärt nästan att du skulle ge dig ut på resa så genast efter hemkomsten till de dina. Jag vill i alla fall inte riktigt släppa hoppet utan underrättar väl så fort jag får klarare upplysningar. Vi få ej förrn på söndag e.m. veta veckans syssla och den 8 är ju på måndag. Så vet jag ej heller säkert var du vistas då, men hoppas det du får mitt brev i tid ändå, om jag skriver till Strängnäs. Nu går jag och hoppas och längtar. Det är ju en hel evighet sen vi träffades, o. sen kanske jag ej får lov på 8 veckor. Vet ej hur det blir i påsk.
Du vill jag ska säga mina tankar om förlovningen. Jag har just sett i almanackan att den 24 maj inträffar på Annandag Pingst. Pingst "hänryckningens tid", vad säger du därom? Visserligen är det ju mycket osäkert om jag kan bli fri då, men vore det ej förtjusande? Detta är min tanke blott. Nu vill jag höra din, kanske du kunde ha något bättre förslag. Hoppas i alla fall snart få språkas vid muntligen.
God natt nu min älskade. Jag fortsätter i morgon. Posten går bara varannan dag.
Tisdag e.m. kl. ½ 6. Ja, nu har min första arbetsdag på Brogård gått av stapeln, och jag känner mig nästan lite trött. Jag har stått och manglat och strukit hela dan och det anses likväl här som en lindrig syssla, så det är väl bara min ovana, som gör det. Jag har ju haft det så stillsamt och ledigt i Upsala. Emellertid är jag mycket glad åt att jag åtminstone tills vidare får bo i ensamt rum, så att jag i ostörd ro kan få sitta och skriva till min älskade. Detta i all synnerhet som det från början var meningen, att jag skulle bo tillsammans med två andra. - Inte behöver du vara rädd att skriva för ofta. Det märks inte alls. När posten kommer läggs den på ett bord, och sen river alla tag i en fart sina brev. Jag kommer nog här ute i ensamheten att längta dubbelt så mycket efter dina brev och - dig själv.
Jag har nu tänkt på ditt förslag om att vi skulle gifta oss hösten 1916. Jag tror, att den tid, du kommer att gå sysslolös där i alla fall skall bli till nytta. Så undrar du om dispositionsrätten till flygeln. Den gäller året om naturligtvis, för innan Henning började skolan bodde vi ju därnere ett par år. Det är ju endast för vår skolgångs skull som mamma flyttat, så hon kommer förstås, att när Henning slutat åter bosätta sig på landet. Du kanske tycker, att det blir för trångt för oss då, men vi kan ju dela flygeln precis mitt itu. I alla fall hoppas jag du säger, vad du anser bäst. För min del tror jag att Karlsson vill bort, när han får höra talas om detta och om han ej vill, så ha vi ju denna utväg till hands. Vi måste få talas vid muntligen, det är så svårt att i brev komma riktigt till rätta.
Vad jag är glad att du inte blev överansträngd av den myckna skidåkningen uppe i Norrland. Jag var rädd för det, då du nyligen legat sjuk.
Nu skall jag ringa på hem ett tag. Det går så utmärkt varenda dag, om jag vill. Man blir genom telefonen inte fullt så avsöndrad, som jag annars skulle känna mig här. Det är så lustigt att jag inte kan känna någon full samhörighet med mina kamrater här.
Med hopp om snart återseende, de hjärtevarmaste hälsningar från din Gun.
Vykort från Wendela af Sillén till Elof, början av mars 1915
Kära Elof!
Tack, mycket för två bref, två kort. Vill nu bara önska Elof välkommen hem igen frisk och kry. Försök, om det är möjligt ta med sig allting hem. Hoppas Elof har notan qvar? Här är allting sig likt, hvarken bättre eller sämre. Jag tror nog Axel är glad få hjelp och sällskap. Som sagdt mycket välkommen hem till oss alla. Det lider nu mot våren som väl är.
Helsa Tyko ifrån M.Alla helsa.
Vykortet visar interiör från Strängnäs domkyrka.
Brev från Gunhild till Elof den 7 mars 1915
Upsala den 7 mars 1915.
Min älskade!
Tusen tack för brevet, som jag fick i går. Den utlovade fortsättningen kommer mig väl ej tillhanda förrän på måndag. Som du ser är jag i dag hemma och har fri söndag. Det känns outsägligt skönt, men tiden går alltför fort och jag är så trött, så trött. Flickorna därute trösta mig i alla fall med, att det voro de allesammans efter första veckan, men nu går det så lätt för dem. Inte tror jag, att jag kommer att trivas där, utan kommer att längta rysligt tills det ska bli slut. Jag känner mig så ensam och övergiven och långt skild från alla, som jag håller av. Men i dag känner jag mig glad och lycklig igen att vara hemma hos min mamma, och när du får detta, har du också varit hemma hos din litet.
Jag är så glad åt det du skrev om samhörigheten i ditt hem och förstår dig så fullkomligt, då det ju är precis likadant med oss, i all synnerhet som mamma levat som avskild från andra och vi varit hennes lilla värld under så lång tid. - Jag har i alla fall fått veta nu, att jag har hela lördagen och söndagen i nästa vecka fria och njuter vid blotta tanken därpå. Dom skrattar åt mig därute för att jag längtar hem, och när min ledighet höll på att hotas, och jag brast ut i gråt önskade de att ingen värre sorg i livet måtte träffa mig och det är ju en from önskan, men den kan ju sägas på olika sätt. Och de flesta människor äro nog också ganska kalla och ytliga och sätta sig över samhörighetskänslan. - Du kan inte ana vad jag är glad och tacksam, att jag slipper undan med dessa tre månader. Det är också knappast troligt att jag kommit lyckligt undan därifrån efter ett helt år.
Vi motse nu med allra största förväntning den 14 mars, då Karlsson skall lämna arrendet, om han har några vänliga ord och upplysningar att ge. Fru K. skrev av gammal vana ett vykort med en rörande vers på, till Maria-dagen, så nu börjar jag åter hoppas på hennes sentimentalitet. Annars har vi ju vår "reträtt". Nu hoppas jag att det ej ska bli någon oöverskådlig tid tills jag får ledigt igen så vi kan få träffas.
Vill du framföra mina vördsamma hälsningar till dina föräldrar.
En hjärtevarm hälsning till dig själv från
Gun.
Brev från Gunhild till Elof den 9-11 mars 1915
Brogård den 9 mars 1915
Älskade gossen min!
Efter dagens möda har det åter blivit en stilla aftonstund till att ensam i ostörd ro få tänka på min hjärtevän. Tack, tack för ditt kärkomna brev, som jag fick, när jag på söndagskvällen återkom hit. Jag hade känt mig ganska nedstämd hela tiden, medan jag var hemma, vid tanken på att genast få ge mig i väg, det märktes nog alltför väl på brevet jag skickade från U. Men så när jag väl kom tillbaka och fått läsa ditt brev flög allt missmod sin kos, och jag kände mig onämnbart lycklig vid tanken på vilken gåva av höjden det är att få älska och älskas så.
Denna vecka går också arbetet mycket lättare. Jag har hört mig för hos flickorna, vad de tro om ledighet i påsk, och lärarinneeleverna ha lov en vecka, men de tro ej att extraeleverna få det. Nog vore det väl grymt att gå här och staka under så många helgdagar. Alldeles tappa modet och hoppet få vi väl ändå inte.
Du vill höra lite om hur vi ha det i allmänhet. Ja, här förrättas arbeten av de mest rysliga slag. Bl. a. fick ett par av flickorna i förra veckan kalka hönshuset och hade då osläckt kalk, vilket naturligtvis hade till följd, att de blevo alldeles brända om armar o. händer. En av dem fick också i ögat, och hon kan ej se ordentligt än. Det var ju ett svårt förbiseende av dem som makten hava, att inte laga så att kalken var släckt. En annan gång hade en flicka, som arbetade i mejeriet fått svavelsyra i ögat o. fått brännsår på hornhinnan. Du hör alltså, att man kan vara utsatt för både det ena o, det andra, men man måste ju vara försiktig.
Du undrar också, hur jag tillbringar min fritid. Då måste jag först säga, att den är mycket liten, fast denna vecka skall jag ju egentligen vara ledig efter 4, men oftast blir det något litet extra. En gång i förra veckan fick jag vara vikarierande köksa och fick då vara i rörelse i ett hela dagen, så att jag absolut ej fick tid över till att elda mitt rum. Du förstår nog, att det inte kändes så ljuvligt på kvällen, eller rättare på morgonen därpå, när det varit så kallt ute, och mitt rum inte är av det varmaste slag. En god del av min ledighet sitter jag framför brasan försjunken i tankar och drömmar, eller framför ditt porträtt, som jag här ej kan neka mig att ha framme. Det gör väl ingenting? Något egentligt umgänge med kamraterna på fritiden kan det ej heller bli tal om, då den infaller så olika för olika sysslor. Oftast så lägger jag mig mycket tidigt, redan ½ 9 ibland, jag är ju inte van att gå opp i någon otta om mornarna, men det går alldeles utmärkt o. är förtjusande friskt o. härligt.
Här talades en dag vid bordet om att det stod utlyst auktion vid Närlinge i Björklinge på grund av jordbrukets upphörande. Det är ju Ebbe v. Engeströms gård, och det undrades mycket, vad som kunde menas därmed. En av mina kamrater här, som i somras hade plats där i närheten säger, att det allmänt talades om, hur det i längden skulle gå för dem, med deras överdådiga levnadssätt, ofta stora middagar och så reste de bort med par hästar mitt i brinnande skördebrådska o. d.!
I kväll har du alltså varit ifrån krigsstrapatserna en hel dag. Vad det ska kännas skönt att åter få vara hemma. Skall du när du fått vila ut, åter till Eknäs och hjälpa din bror?
Nu börjar tiden lida, så jag tror att jag får ge min gosse en godnattkyss och fortsätta en annan dag.
- Torsdag kväll. Så har då åter en arbetsdag gått, och jag får tid att prata med min gosse. Du ska tro jag varit uppe sen klockan 4 i morse och bakat, och för var kaka jag kavlat ut har jag stått och tänkt på hur förtjusande det måtte ska bli, att en gång i eget hus få göra det. Och så tittar min älskade man in ett par ögonblick, då han har tid. Ska det inte bli gudomligt alltihop?
Jag hoppas nu i morgon fredag få resa hem över söndagen. Tänk om du då hade något tillfälle att ringa på ett tag. Jag tycker det vore så roligt om man fick höra rösten ett tag, man kommer ju så liksom närmare. Men det kanske är besvärligt för dig att göra det. Reser tillbaka söndag kväll kl. 8.
Nästa gång du skriver, ville jag så rysligt gärna höra om du talt något med dina föräldrar om vår förlovning och vad de tycka.
Många varma hälsningar från din egen flicka!
Brev från Gunhild till Elof den 19-20 mars 1915
Brogård den 19 mars 1915.
Min älskade!
Tusen tack för brevet, som jag fick vid återkomsten från Upsala. Vad det var ledsamt, att alla dina anhöriga äro så dåliga. Men det var ju skönt att du var ledig nu så att att du kunde hjälpa din bror. Jag hade, som du väl förstått av mitt brev hyst ett litet hopp om att du skulle ringa på söndagen, men sen tänkte jag att du kanske rest ut till Eknäs, och då ej hunnit få det. Vad det skulle varit förtjusande, om du kommit över isen så där oförmodat. Jag var i söndags så trött och förbi, att jag nästan trodde jag skulle få lov att stanna hemma någon dag, men sedan gick det över.
Denna vecka är jag i ladugården, och där är det kolossalt arbetsamt, och också mycket roligt, men det är väl det, som jag egentligen har minst praktisk nytta av. Emellertid går det an, när man bara är i rörelse och får gno på jämt, för då hinner man inte känna efter, om man är trött. Jag tror också, att det är rysligt nyttigt att så här få träna upp musklerna.
Jag frågade häromdagen en av lärarinnorna om hur jag får det med påsklov, och hon ringde då till föreståndarinnan som sa, att extraeleverna ej brukade få lov men om jag tycktes vara trött och behövde det skulle det gå för sig. Ljusa utsikter! Jag sa till lärarinnan här, att nog kunde man väl vara trött så att man behövde lov, det vore ju helt naturligt, så pass ovan som jag är, men det var ju ännu fjorton dar kvar. Så nu beror det på, vad de menar med begreppet "trött", om det är detsamma som utarbetad. Jag skall väl i alla fall hoppas det bästa, att jag blir så pass trött, att jag kan få lov, utan att vara överansträngd.
Jag trivs nu lite bättre här, alla äro ju snälla och glada. Såg i tidningen, när jag var hemma att ny inkallelse av 1911 års klass äger rum den 15 april. Ska du då få lov och ut igen? Alla, som är födda 1890, stod det.
Har hört att Karlsson i Salta är ganska klen och har måst söka läkare. Jag undrar så om inte detta skulle kunna göra honom villig att avstå. Det skulle väl under såna omständigheter bara vara skönt att komma ifrån det hela.
Här ha vi nu så förskräckligt kallt om dagarna, att vi rakt kan frysa oss fördärvade.
Om du kunde ana, vad dina brev förljuva tillvaron för mig här! De allra hjärtinnerligaste hälsningar från Din Gun.
Din vädjan, att jag inte skall överanstränga mig är nog inte så lätt att hörsamma, då man här måste göra vad som är en förelagt o. extraeleverna ha det ej alls bättre, men jag skall i alla fall vara försiktig.
Fredag e. m. kl. 5. Tack min lilla vän för ditt förtjusande brev, som jag fick på middagen. O, dina luftslott äro bedårande! Jag ringde just nyss och frågade mamma, om hon hört något från Salta, och hon hade hört, att Karlsson fortfarande var krasslig. Vet du när jag sitter och tänker på det, är det riktigt, som om det vore något slags underbar ledning i detta. Han kanske nu blir nedstämd till humöret och glad om någon vill vara så snäll och befria honom! Annars trodde mamma att vi ingenting absolut bestämt kunde få veta förrn i sommar, och det är väl ändå god tid, eller hur?
Vad jag är glad, att du slipper ut på mobilisering nu igen, det stod i tidningen att reservbefälen slippa. Jag ryser vid blotta tanken på att du möjligen kunnat bli skickad upp till Boden. Jag tycker, när du var i Umeå att vi voro alldeles förskräckligt skilda åt. Nu måste vi få träffas mycket, men hur? Mitt hopp står ännu till påsken. Också har jag ju nu bara 2 hela månader, och en och en halv vecka kvar här! Jag längtar oerhört till sommaren. Tänk att få gå ute i de härliga sommaraftnarna och drömma och bygga luftslott, som ska bli verklighet. Vad jag önskar att din sista plan skall få realiseras. Så idylliskt vi skulle få det. Jag ville visst inte att vi skulle ha något storartat bröllop, och har mycket undrat, hur du ville ha det i detta avseende. Bröllopsdagen bör väl i alla fall vara de ungas egen dag, och de få ju då knappast äga varandra ostörda ett ögonblick. Jag glömmer aldrig, hur rörigt och otrevligt, de hade det hos Wetterströms. Har du tänkt något mer på, hur vi ska ha det med förlovningen?
Lördag middag. Som du ser hinner jag bara skriva små bitar i taget, mellan de olika turerna i ladugården. I går var vår föreståndarinna, fr. Norrby ute och flickorna sa, att hon satt och fixera mig så väldigt. Det var väl antagligen för att utröna, om jag skulle vara tillräckligt trött, och de sade också, att jag såg rätt blek ut, och det var ju inte dumt. Om jag får fortsätta en vecka till i ladugården blir jag nog mera blek, tills hon kommer ut härnäst. Våra lärarinnor här ha varit upp till Stockholm på lantbruksveckan. Du har inte varit där? Det hade nog varit ganska intressant, tror jag.
Och nu farväl för denna gång, min egen gosse.
Din Gun.
Brev från Gunhild till Elof den 25 mars 1915
Brogård Marie Bebådelsedag 1915. [Nedan står söndag, men Marie Bebådelsedag inträffade en torsdag. Kanske hon här med "söndag" menar "helgdag"? /SZ]
Min älskade!
Eftersom jag i dag har en ledig söndagseftermiddag slår jag mig väl ner och pratar med dig ett slag. Annars var det just en av flickorna, som sa, att här kan man då inte märka att det är söndag annat än på maten. Arbetet får ju till en stor del lov att pågå som vanligt. Denna vecka har jag inte haft det fullt så knogigt som förra, och har därför haft god tid att längta efter brev, som jag hoppas nu skall vara på väg. Vi ha då i sanning en sjuklig postgång. Jag har grubblat min hjärna outsägligt med hur jag skall i tid hinna underrätta dig om vårt påsklov. Emellertid har jag nog gott hopp om att åtminstone få någon dag, och sannolikt är att det blir över påskafton och påskdagen. Jag kunde i alla fall ingenting bestämt få veta förrän på söndag, då ett schema över sysslorna för veckan sättes opp.
Nu hoppas jag innerligt, att du ville komma till Upsala då. Som jag är mycket oviss om att brev skrivet på måndagen härifrån i god tid ska hinna fram till dig, har jag funderat på en annan sak. Jag kan ju i alla fall skriva några rader på måndag, men om du ser, att du ej får något i rättan tid, så kunde du kanske ringa på allmänna till överföringen i Stockholm, som då ringde till oss (1989 Upsala) och fick så veta, om jag fått lov och vilka dagar! Det är den enda utväg jag kan finna. Jag talade just med mamma om detta i går och hon hälsade, att du var så välkommen. Vad jag hoppas och längtar!
Vet du denna vecka har jag och en flicka till kalkat svinhuset här. Du ska tro det kändes gott i händer och ansikte ett par dagar. Det står så skönt i redogörelsen, att här utföras arbeten, som vanligen utföras av kvinnor, och detta har blivit ett riktigt slagord, när vi hålla på med våra olika sysslor.
Karlsson har nu varit in med arrendet, men han hade ej sagt något om 1916, bara att han hade sockersjuka, så nu få vi väl se, hur det kan gå. - Nej nu ser jag att det är mjölkdags igen.
Farväl min lilla vän.
Din Gun.
Välkommen, välkommen!
Brev från Gunhild till Elof den 28 mars 1915 [odaterat, men av sammanhanget Palmsöndagen]
Brogård söndag.
Älskade!
Då skjuts just nu går till station skyndar jag att underrätta dig om att jag får lov från påskaftons e.m. t. o. m. Annandagen. Kommer till U. vid ½ 6 tiden. Hoppas du då är där redan. Välkommen! Vad denna vecka ska bli lång till lördagen. Men sen måste vi också göra vår samvaro lång också. Tack för ditt brev, som en av flickorna kom och väckte mig med en kväll ½ 11. Hon hade varit till station o. jag hade redan sovit några timmar. Du ska tro det var angenämt att bli väckt så där med en hälsning från min egen gosse.
Nu måste jag sluta. Hoppas alldeles säkert att du kommer på lördag em.
Tusen hälsningar från
Din Gun.Odaterat fragment av brev från Elvira och Gunhild Tiblin till Elof kanske inför påsken 1915?
Hjärtligt väkommen! E. T.
Instämmer! G. T.
Jag har tänkt på att den möjligheten, att någon från Ibg. skulle kunna vara med samma tåg hit, inte är utesluten. I så fall hoppas jag du ej låter dig bekomma, om jag på stationen går helt oigenkännande förbi. Vi träffas väl häruppe i alla fall sen. Detta är ju naturligtvis mycket eventuellt, men man kan ju aldrig så noga veta.
Hjärtligt tack för breven!
Välkommen, välkommen till
din Gun.
Brev från Gunhild till Elof den 9 april 1915
Brogård den 9 april 1915.
Käraste gossen min!
Tack för ditt kära brev, som jag fick då jag höll på och stökade i mejeriet. Som du hör är jag fortfarande kvar där och kan alltså inte ta avstånd från den förtjusande 50-litern. I alla fall är jag så långt borta från allt omkring mig och lever helt i de ljuva minnenas värld. Du ska tro jag blev glatt överraskad, när jag vid ½ 9 tiden på tisdagen fick veta, att jag fick stanna hemma till kvällen. Jag vaknade gång på gång hela morgonen och funderade på att gå och säga farväl till min gosse och åka med ett stycke på väg, men så tyckte jag, att jag handlade klokast mot mig själv med att försöka vila ut den lilla stund jag trodde mig ha kvar. Om jag vetat detta hade jag ju kunnat följa dig ända till Enköping o. rest tillbaka genast igen, eller hade du kunnat stanna en dag till, men det kanske var bäst att du for, för sen blev ju vädret vått och otrevligt och så hade vi besök flera gånger på dagen och förresten tillbringade jag väl en fyra fem timmar hos tandläkaren.
O, vad jag är glad att du slipper ut på mobilisering. Då behöver det ju inte dröja så länge kanske innan vi få träffas igen. Jag tyckte att 2 mån. lät som en omätlig tidrymd. Nu om söndag är jag troligen också ledig och får åter sitta och drömma i blåa soffan, men ensam. En av mina kamrater här har förlovat sig i påsk, och har i dag kommit hit för att packa o. ge sig iväg, så nu blir väl fackskolan utsinnig.
Ack om jag hade min gosse här och fick krama honom ett tag och säga godnatt. Nu får jag emellertid låta mig nöja, men ger dig i tankarna en kyss.
Din egen flicka.
Brev från Gunhild till Elof den 15 april 1915
Min egen älskade!
Då jag nu har några minuter, ville jag begagna dem på bästa sätt med att skriva till dig och tacka så för det kära, kära brevet. Om du kunde ana sådana solstrålar de äro, och hur lycklig jag är över att få dem. I dag känner jag mig särskilt lycklig på grund av två orsaker: dels för att min gosse den 15 slapp resa sin väg och dels för att min vistelse här nu är halvliden. Och så dina förtjusande sommardrömmar. Vad det ska bli roligt att få komma till Eknäs och öva kokkonsten! Det får väl i så fall bli någon tid, då lantmannen har som brådast, annars är jag rädd, att jag ej kommer att nyttja tiden rätt! Eller vad tror du?
Jag talade nyss med mamma, och hon bad mig hälsa dig och tacka så mycket för brevet. Du kan inte tro vad hon gläder sig åt vår stora lycka. Hon har ju själv fått pröva så mycken sorg i livet, att hon nu hoppas att vår väg skall få bli så ljus och lycklig som möjligt.
Du talar om våren. Ja, den är då alldeles bedårande och lockar kanske alltför mycket till drömmarnas land. Jag kan inte tänka på sommarn utan att det jublar högt inom mig. Jag undrar så mycket, om du ännu varit inne i Strängnäs och talt med dina föräldrar om vår förlovning, och vad de tycker om våra olika förslag. När jag får höra det skall jag tala om för dig en tredje liten plan, som jag tänkt ut.
Här leker vi redan sommar må du tro och dricker kaffe ute på verandan varje dag, fast nog tycker jag det är lite riskabelt än så länge. Jag har hört att vårfesten i Upsala i år blir den 22 maj, alltså själva pingstafton. Tänk om vi finge fira den tillsammans i år, men det är ju så ovisst för mig, om jag får något lov.
Farväl nu min egen älskade gosse!
Din Gun.
Brev från Gunhild till Elof den 23 april 1915
Brogård den 23 april 1915.
Min egen lilla gosse!
Tusen tack för brevet! Detta är nu andra gången under denna vecka, som jag har ledigt - ungefär en kvart åt gången, och nu måste jag ge dig ett livstecken. Jag är nu husa ska du tro, och får springa och gno i ett sträck precis hela dagen i ända. Visserligen behöver jag inte börja förrn kl. 7, men innan klockan blir ½ 9 eller 9 på kvälln, så hinner benen ge sig till känna många gånger om. Nu är det i alla fall bara två dar kvar i denna veckan, och detta är den syssla, som jag varit mest rädd för av alla, så nog är jag glad, när det är över. I dag ha vi haft främmande av fr. Norrby o. två "norske dame", och man känner sig ganska ängslig och orolig att allt ska vara ordentligt och bra, och så denna uppassning vid ett bord på ungefär 20 personer! Denna spänning tar lika mycket, som nånsin att lyfta en femti liters flaska.
Nu har jag mina små aningar om att få komma med i tvätt nästa vecka och då är vi lediga från fredag kväll till måndag morgon. Tänk, om vi kunde få träffas något då! Jag minns, att du i fjol en gång skrev att du så gärna ville övervara sista april och första maj i Upsala nån gång. Men om ni nu börjat med vårbruket och så har en karl sjuk är det kanske inte så gott att komma ifrån.Tycker du inte i alla fall att det vore bra roligt? Jag vet ju heller inte absolut säkert om jag får lov, men hoppas. Jag vill inte be dig komma, om det faller sig svårt för dig, men har blott velat framkasta ett litet förslag, och ifall du skulle kunna komma, kan jag ju i alla händelser på söndag kväll eller måndag skriva, om jag blir ledig eller ej.
Mitt sista förslag om förlovningen är bara en undran om den ej skulle kunna äga rum nån av de första dagarna i juni, då jag slutat här. Det blir nog ganska obehagligt för mig att komma ut till Salta oförlovad, ty allehanda rykten äro nog i omlopp lite varstans därute efter vad jag kan förstå. Tycker du inte det vore ganska bra, när det ändå ska ske i all enkelhet och ej då tidningarna stå fulla med förlovningsannonser. Jag har funderat ut något alldeles förtjusande i samband med detta, som jag nu ej hinner tala om.
Farväl på samma gång och en kyss från din Gun. Förlåt brådskan o. slarvet!
Brev från Gunhild till Elof den 24 april 1915 [Odaterat, men datum framgår av sammanhanget.]
Brogård lördag e.m.
Min kära Elof!
Av en händelse råkade jag i dag få en förteckning av de nya sysslorna redan i förväg och såg då att jag ej kommer i tvätt utan i trädgården. Följaktligen har jag ej lov sista april utan först på lördag. Kl. ½ 6 kommer jag till Upsala. Du kanske tycker det bleve allt för kort tid för att göra sig besvär och ut o. resa och så är ju det högtidligaste över då, men tänk i alla fall! Du och jag kunde ju få en liten högtid långt härligare än studenternas. Gör i alla fall som dig bäst synes och låt dig inte påverkas av mig. Kanske du nu hinner svara hur du gör när jag får i väg detta i så pass god tid. Jag tänker lärarinnorna ställt det så här för att få ha min vita mössa här valborgsmässoafton. Det ska visst bli lite festligt härute då också, men vad kan det bli mot på Slottsbacken i Upsala. Tänk i fjol reste jag hem från Västergötland till den dagen o. i år är jag 2 mil fr. stan och kan inte komma in!
Det ska i alla fall bli roligt i nästa vecka att få lägga drivbänkar och sådant och så börjar det först kl. ½ 8 om mornarna o. är slut kl. 4, så då får din flicka det riktigt lindrigt och behöver inga förmaningar heller. Men kanske det nu blir min tur att förmana, då det låter som om du skulle tänka dig och arbeta riktigt styvt ett tag.
Nej, farväl min egen gosse, nu måste husan in och ringa till kaffe. Solen steker i dag så hett här och två av flickorna ha redan badat.
Måga hälsningar från
Gun, som hoppas mycket, mycket.
Brev från Gunhild till Elof den 4-6 maj 1915
Brogård den 4 maj 1915.
Min lilla, lilla vän!
Tack, tack för brevet i förra veckan och så kortet med de "multa oscula". Ja, nu har jag varit hemma och firat första maj, och det var ju rätt roligt. Men det blev förstås inte detsamma, när man inte fick vara med kvällen förut och hälsa våren på Slottsbacken. Så var studenterna ovanligt påstrukna i år, och det gör ju alltid sitt till att ta bort en del av den stämning som borde råda. Lite glada kan dom ju få vara kanske den där dagen, men det måtte ju vara nån måtta. Du gick alltså inte miste om så mycket tycker jag. Det hade ju varit förtjusande att få träffas, men jag förstod ju själv, att det var nästan obilligt begärt.
Du kan inte ana sådana dystra moln, som voro lägrade över Brogård förra veckan. Den ena efter den andra började då nämligen stupa av överansträngning. En flicka t. ex. har fått några hemska anfall, troligen i nerverna så hon har måst resa härifrån på en tid. En annan höll också alldeles på att duka under, men har nu repat sig litet igen. En tredje slutligen svimmade tre gånger när vi skulle åhöra ett litet tal vid valborgsmässoelden, som anordnats här. Lyckligtvis står din egen flicka sig ännu ganska bra, och fröjdar sig över att blott ha 26 dagar kvar på denna inrättning. Jag är nu i köket och skall sen vara med om en slakt och en tvätt och får då ledigt två söndagar med tillhörande lördagar (då blir det ju inte mer än 22 dar kvar). Hoppas i alla fall att inte tvätten ska ta alldeles kol på mig. Det var den som bröt en av de ovannämnda.
Nu har jag nog skrämt opp dig riktigt, men var lugn, jag skall försöka ta det med ro och måtta. Om jag fick komma i yttre hushållet i pingstveckan vore jag ju ledig över pingst, och då kunde vi kanske åter börja reflektera på vår första plan. Jag skall i alla fall försöka höra med vår lärarinna här. Maud v. Engeström ringde på lite en dag och påminde mig om att vi skulle ha kamratmöte i år, och det skulle äga rum i pingst. Detta berättade jag för fr. Lutteman o. gjorde den lilla anmärkningen att det är väl inte sagt att det går. Jo men det ska väl kunna gå för sig sa hon, så nu går jag o. hoppas på ledighet.
Torsdag e.m. Tack kära du för brevet i går! Vet du jag har nu fått reda på att det inte blir slakt förrän veckan efter nästa, alltså pingstveckan. Då blir jag alltså ledig pingstafton. Jag tycker att vi kunde få eklatera då, t. ex. just själva pingstafton, då vårfesten är o. sen kunde vi kanske få resa till Strängnäs och fira din födelsedag. Detta är nu bara mina små planer, o. du ska naturligtvis säga som du själv tycker. Kanske du anser att det hela kommer för hastigt uppå? Hoppas du fortast möjligt delger mig dina tankar om saken.
Tänk om du när du ändå reser tull Närlinge kunde göra en liten tripp hit. Om din bror o. din värd vore med gjorde det ju ingenting, eller hur? Jag vet inte alls vad jag nu kan få komma i för syssla o. hur jag får det med ledighet.
Flickorna som ska cykla till stationen med detta sitta här o. vänta redan. Alltså de varmaste kyssar och klappar från din
Gun.
Brev från Gunhild till Elof den 11 juni 1915
Salta säteri den 11 juni 1915.
Min älskade gosse!
Av hjärtat tack för alla dessa härliga dagar och då främst för gårdagen! Den färden glömmer man inte så lätt, och jag hoppas, att vi ska få göra många sådana färder tillsammans i sommar. Men vad det var tråkigt att du skulle få lov att ro nästan hela vägen hem.
I kväll har jag åter varit ute på sjön, och Henning satte opp segel på roddbåten också o. vi for bort till "Hovjunkarn" ungefär. Jag lade mig på bottnen och drömde om vår seglats igår tills jag nästan slumrade in. När vi sen kom i land igen, kom hela sällskapet Karlsson ner och skulle ge sig av till Strängnäs i motorbåten. De frågade, om inte jag ville följa med, och då jag sa att jag just kom därifrån sa Karlsson: "Ja, sommarn är ju lång." Det tycker jag verkligen var riktigt snällt.
Vad jag ska komma att gå och längta efter midsommar! Den här sommaren kommer väl alldeles att skena i väg, bara för att man indelar den i en o. två-veckors perioder och önskar, att dom ska gå så fort som möjligt. Tänk du att det i dag är tre veckor sen precis, sedan vi förlovade oss. Så många ljuva stunder vi upplevat sen dess!
Tack kära lilla du för kortena också! Jag tycker så mycket om dem nu. Men nog är det bra tomt att inte få ha sin egen lilla gosse i levande livet hos sig. Här sänder jag också en kopia av kortet, som Henning tog. Det blev inte riktigt så skarpt, men nog syns det ju, vilka det är.
Jag sitter här alldeles ensam, de mina ha nämligen gått ner till kyrkogården för att vattna (dina plantor lär ha tagit sig bäst) och jag finner att i kväll skulle det vara utomordentligt lämpligt att sitta på "Elofssten" och vänta på solen. Men gå dit ensam gör jag väl ändå inte, utan spar till i midsommar. Och nu godnatt min älskade.
De hjärtevarmaste hälsningar
från din fästmö.
Vill du vara snäll och hälsa Axel så mycket och tacka för senast!
Brev från Gunhild till Elof den 12 juli 1915
Salta den 12 juli 1915.
Min älskade!
Jag vet inte, när jag skrev till dig sist, därför ville jag göra det nu. Mitt hjärta känns så fullt av lycksalighet, att jag inte på något sätt kan ge det uttryck. Emellertid rinner mig i hågen, vad du skrev, jag tror det var i det första brevet efter uppgörelsen i Stockholm: Jag vet att vi ska komma att älska varann mer och mer för varje dag. Tänk vad det var sant. Det känns ju att kärleken växer sig djupare och innerligare för varje stund. Det är också så ljuvt att kunna få anförtro sina små bekymmer åt den man älskar. Det var så tungt för mig att ensam bära på det där tråkiga, jag meddelade dig, och det blev ju mycket lättare sedan, som jag hoppats.
Tack min lilla vän för att du kom och för den härliga seglatsen på söndagen. Är så rädd, att du ska tycka jag var för sjåpig och rädd, men ser du jag är ju inte alls van vid sådana strapatser, så du får ha överseende med mig.
I går, måndag, gick mamma till Tillinge, så Henning o. jag ha huserat ensamma här i natt. Hon kommer förmodligen tillbaka i dag och har nog då pojkarna [Arvedson] med sig. Henning var i går ner och torkade segel o. stökade med båten mellan regnskurarna. Det lär ha kommit en väldig regnskur i går morse vid ½ 5 tiden ungefär. Hoppas att du hann undan den. - Nu ska H. gå till posten, så jag hinner visst inte mer.
Vi längta båda så att du ska komma hit på lördag. Ringer väl nån gång framdeles.
Din Gun.
Brev från Gunhild till Elof den 7 augusti 1915
Salta den 7 aug. 1915.
Min egen älskade!
Åter får jag nu sitta här ensam uppfylld av tacksamhet för alla stunder av onämnbar lycka. Men ack dessa skilsmässor, att det aldrig blir ett slut på dem. Det känns ju precis, som man skulle slitas mitt itu, vilket ju på sätt och vis också sker, när de tu, som äro ett måste ryckas ur varandras armar - av en eländig ångbåtsvissling. Ack sista aftonen på Eknäs och avskedsstunden vid stranden, vilken underbar förening av den högsta jordiska sällhet och den största smärta.
Stackars min lilla gosse, som nu fått sitta alldeles för sig själv. Nog är det väl bra tråkigt, att vi ska ha så långt till varandra, annars hade jag ju kunnat titta över till dig efter arbetets slut eller du till mig. Men vi måste få träffas snart igen. Det är alldeles för långt till den 25.
Vad det skulle vara roligt att höra, hur sällskapet hade det på Fagerudd. Förmodar att Axel nu fick tillfälle att själv iaktta det unga paret från Öfver-Selö och förvissa sig om sakernas tillstånd. Vad jag tycker det var förfärligt tråkigt med Vera Bäckströms förlovning. Man ville nästan hoppas, att det inte ska vara sant. Det tros i stan, att modern är den som tycker om herr pastorn och som hon visst är allrådande, för sin egen skull uppoffrat sin dotter.
Nu ångrar jag mig att jag inte tog med din digra volym hem till lektyr för morgondagen, för hur ska den nu gå. Vi få väl fara ut på sjön litet om det blir vackert, och så får jag sitta och tänka på den förra ljuvliga söndagen, då du och jag voro herre och fru på Eknäs, och förresten hoppas och längta efter den nästa.
Skickar väl detta till Strängnäs för att det skall komma dig tillhanda. Hälsa alla så mycket.
Många kyssar till min lilla vän från
hans egen Gun.
Brev från Gunhild till Elof den 18 augusti 1915
Salta den 18 aug. 1915.
Älskade!
Tack kära du för ditt lilla besök, som gick så rysligt fort, men vi måste ju vara tacksamma åt att få rå om varandra om det blir aldrig så kort. Fast nu var vi kanske lite bortskämda sen sist, då vi fick vara tillsammans så länge.
Jag lovade att skriva om något skulle inträffa av vikt och jag kan inte precis säga det gjort det, men när mamma häromdagen talte vid morfar, sa han, att K. sagt, att det nog inte skulle bli den där Ösmogården, men han skulle se sig om efter något annat till våren. Så då tycks det i alla fall låta rätt säkert. Förargligt är det ju att han inte kan säga något till oss, när vi går här och träffas var dag. Mamma och jag har tänkt mycket på en sak, nämligen hur hans dåliga vete ska duga till utsäde, och om han nu skall flytta så bryr han sig väl inte om att beta det, ifall det är sot på. Rysligt konstigt ser det ju ut, som du själv vet. Råg håller dom just idag på att tröska och den kan väl inte vara någon fara med.
Jag ringde i går, som väl fröken talat om. Ni tycks ha bråttom, som väl alla ha nu. Inte här heller hölls middagstimmen ut i går. Hörde av fröken att Tant skulle komma ut. Vill du hälsa henne så mycket.
Ja, vi ha nu intet annat att göra än så länge än att gå och hoppas - och frukta mobiliseringen i vår. Det vore väl ohyggligt om den skulle komma mitt opp i alltihop.
Tusende kyssar från din egen flicka.
Välkommen tisdag afton!
Odaterat brev från Gunhild till Elof, troligen sensommaren 1915
Salta måndag kväll.
Min älskade!
Tack, tack för det så rysligt kärkomna brevet. Tänk vilken gåva och vilken lycksalighet att ha en liten vän, som man ibland får tala vid på telefon, ibland får träffa i verkligheten och ibland får såna gudomliga brev ifrån. Jag tror jag tillbragte halva lördagseftermiddagen med att läsa detta sista om och om igen. Du kan inte tro vad jag längtar efter posten. Jag måste ju trots, att jag väntade brev, ringa till dig. Och så, när den äntligen kom, kunde jag inte få läsa det genast, emedan vi voro inne hos Hilma på kaffe, varför jag fick låta mig nöja en timmes tid med medvetandet, att det låg i Hennings ficka.
Här sitter nu i afton arrendatorns med en hel del främmande på verandan, och jag kan inte låta bli att tänka på, hur ljuvligt det ska bli, när du och jag få sitta där - helst ensamma - och njuta av den ljumma sommaraftonen kanske månsken, efter en väl använd dag. O, vad jag längtar efter att snart igen få sitta i ditt knä och se på månen, men den låter väl nu vänta på sig en tid, men det får inte lilla gossen min göra. Minns du förra måndagskvällen? Denna rysliga skilsmässa. Det var då vi sutto var för sig och sågo på månen och tänkte och tänkte, jag däruppe, efter att först ha legat på sängen och gråtit bitterligen, och du därnere. Ack min lilla, lilla älskade, älskade vän, kom snart igen, du får inte vänta så länge. Nog är det ju rysligt synd om dig att du ska behöva opp så tidigt på morgonen och ge dig av, när du sen skall gå och arbeta hela dagen, men ack, ändå!
Det har i dag på eftermiddagen stått ett sådant mörkt moln bortåt era trakter, så jag förmodar ni fått regn. Måtte ni inte hunnit få av så mycket råg, för det är väl inte vidare nyttigt för den. - Jag är mycket nyfiken på vad fröknarna fr. Ingeborg hade att förtälja. - Förmodligen att jag "är mycket klen, att Henning är mycket klen och mamma är mycket klen" eller något dylikt.
Nu hoppas vi alla tre så innerligt, att du ska komma snart. Jag ringer väl snart och får besked. Gör mig då inte ledsen, för då blir jag aldrig glad mer.
God natt nu min vän. Jag går nu att sova och att drömma att få slutas i din famn lördag kväll.
Hälsa Axel!
Din Gun.Tisdag middag. Morfar o. mormor är här i dag, o. Karlsson, som just nu reste till stan, sa att han ville tala med morfar om en angelägen sak i enrum. Vad kan det vara? Jag dör av nyfikenhet. Nu träffas dom förstås ej förrn morfar kommer hem igen. Och vi kan väl knappt få veta något pr. telefon sen.
Brev från Gunhild till Elof den 5 oktober 1915
Upsala den 5 okt. 1915.
Min älskade!
Vad det känns underligt att åter få sätta sig och skriva - bara skriva, till sin vän och likaså få bara ett brev igen, nu då vi en lång tid varit vana att gå och få idel kyssar och att rå om varann i livslevande verkligheten. - Nog ha vi haft en ljuvlig sommar och nog hade jag drömt om en sådan, men verkligheten har ju vida överträffat våra drömmar. Och tänk avslutningen! Att få vara i ditt hem och se och lära känna hur goda och ädla dina föräldrar äro, då behöver man sen inte undra över, hur lilla gossen själv kunnat bli så rar. Vi ha ju också under hela tiden märkt hur vi kommit varandra allt närmare och hur vi vuxit tillsammans allt fastare. Ja, vi ha ju varit riktigt gifta några oförgätliga dagar. Måtte nu den stund, då vi få bli förenade för tid och evighet inte ligga alltför avlägsen, därom måste vi be. - Något besked har ännu ej lämnats från Salta.
Hemresan gick ju mycket bra. Jag reste kl. 1 från Sthlm och brydde mig ej om Nordiska kompaniet denna gång. Det får vara till nästa. - Henning har tagit hem en stor katalog från Åhlén och Holm och vet du, dom har så utmärkta saker i linne och duktygsväg, att jag nog kommer att köpa allt vad jag behöver där. Och det bästa är, att de ännu ha de gamla priserna på sina varor. De ha där alla möjliga slags artiklar, som en jordbrukare behöver, tror t. o. m. spadar. Om man köper mycket får man riktigt fina presenter på köpet. T. ex. på 200 kronors order får man en bordsservis för 6 personer.
Skickar här det ena kortet, som ju i mitt tycke är alldeles utmärkt, fast denna kopian är lite svag, men vi ha ej nån annan färdig. Det andra, som vi ej ha något fixerat av än, är rätt bra också, men våra ansikten ha ej kommit med ordentligt, i synnerhet inte mitt. Din bankbok syns ju tydligt och klart.
Ja, nu få vi väl hoppas på att dagarna ska gå så fort som möjligt till den 5. Såg just att H. köpt Tanningebornas bok, som ska bli verkligt roligt att läsa. Och annars blir det till o. sy förstås. -
Till slut tusende hjärtevarma tack för allt hela denna ljuva tid!
Din Gun.
P. S. Plumpen på andra sidan får vara en kyss, vartill jag lägger hundrade andra.
D. S.
Brev från Gunhild till Elof den 10 oktober 1915
Upsala söndagen den 10/10 15.
Min egen älskade!
Har du tänkt på att det i dag är den fjärde fastebot och bönedagen, d. v. s. tacksägelsedagen? Har du också tänkt på, hur mycket du och jag ha fått under det gångna året och sålunda ha att tacka för? Jag satt hela tiden i kyrkan och tänkte på hur lätt det är att be om en sak, vad det nu vara månde, men hur svårt det är att vara tacksam på ett rätt sätt.
När jag så kom hem från kyrkan och fick ditt brev och läsa alla de andra, måste jag ju i ännu högre grad känna mig tacksam över att vi trots allt och alla funnit varandra och den verkliga kärleken. Vad jag i dem läste är ju, vad jag själv hela tiden anat och känt på mig, det som bildat hela den stora avgrunden mellan dig och mig. De reflexioner, som kunde göras med anledning av de uppenbara lögnerna och dåraktiga talet i övrigt, lämnar jag alldeles åsido, emedan jag är rädd, att då bli bitter. Jag kastade dem genast i brasan, emedan jag inte skulle ha mod att läsa dem en gång till. Därtill hade jag ju ditt löfte. Nu vill jag i stället gömma mig i min älskades famn och där glömma all smärta.
Ack, om jag hade dig här, så att jag inte behövde göra det bara i tankarna. Tänk så långt det är till den 5 nov. än! Man lever ju bara med ett halvt liv, när man skall vara skild från det käraste man har så här mycket.
Tack för ditt brev och än mer ditt förtroende. Grundvalen för vår lycka måste ju vila på inbördes förtroende.
Skickar nu det andra kortet, en svagare kopia, där jag syns lite grand, och en bättre, där jag inte syns alls.
Nu hoppas jag snart på brev igen. Vi måste ofta låta höra av oss, annars förstår jag inte, hur det ska bli jul. Jag ringer väl nån gång, när det blir alltför långsamt.
Farväl min lilla vän.
Tusende hälsningar från
Gun.I morgon o. på tisdag är här marknad. Det ska bli roligt höra vad kossorna kosta nu.
Brev från Gunhild till Elof den 16 oktober 1915
Upsala den 16 okt. 1915.
Min kära gosse!
Tack för brevet, som jag fick strax efter sen jag kommit hem från telefonsamtalet i onsdags. Det blev då riktigt mycket av det goda på en dag. Kära du, det är ju så kärt besvär att gå ut och ringa, och ibland kommer jag ju fram direkt. Åtminstone jag tycker, att det är så roligt att nån gång få höra rösten.
Ja, nu har åter en vecka runnit hän, och vi sitta här och njuta vårt otium efter en väl pliktuppfylld vecka. Det är alltid en sån särskild känsla av välbehag på lördagskvällen, vilken nog är kvar ända från skoltiden. Henning läste just nyss opp en artikel ur tidningen, att en älgtjur fällts på Strömsta mark. Tänk, om det var vår ståtliga, som kanske hållit sig kvar på trakten. Det vore väl skada.
Tack för "Bäcklins" i kväll. Du har inte prickat för några, som du särskilt tycker om. De allra flesta äro ju mycket förtjusande, men priserna äro allt därefter också. En enkel målad trästol 12 kr! Jag tror, att den där Gustafsson i Lundby nog skulle kunna göra t. ex. en vardagsrumsmöbel om han fick se efter nån sådan katalog. Det bleve allt betydligt billigare. Jag hörde av en bekant i går, hur rysligt mycket fint och trevligt det fanns på N. kompaniets möbelavdelning. Men där kan man naturligtvis endast få idéer, att tänka på att köpa där är alldeles omöjligt förstås. Roligt ska det i alla fall bli, när du och jag om ett par veckor få gå igenom alltihop. Bara vi visste bestämt när vi finge köpa det vi ska ha. Vi få ju vara tacksamma förstås, att vi vet, att det får bli under loppet av nästa år. En av mina kamrater, som jag träffade i dag, och som varit förlovad nu i två år, har ännu ingen aning om när de kunna få gifta sig. Det ska väl vara bra tråkigt. Jag ser mer och mer för var dag, hur ovanligt lyckligt lottade vi äro på allehanda sätt, och hur ovanligt mycket vi måste vara tacksamma för.
Undrar så mycket om min gosse är i Strängnäs i morgon, eller om mina tankar ska dröja på Eknäs.
Nu är det ju inte stort mer än 14 dar till vi få träffas igen, den vanliga fristen i sommar, fast den varit dubbelt så lång denna gång.
Godnattkyssar i mängd till min lilla gosse från hans egen
Gun.
Brev från Gunhild till Elof den 23 oktober 1915
Upsala den 23 okt. 1915.
Min älskade!
Tusen tack för ditt brev. Jag läste just nu igenom det igen, o. sitter och tänker på hur mycket som inträffat sedan du skrev: Våra utsikter till våren ha nog minskats. Det var ju alldeles märkvärdigt, att det skulle gå så hastigt med Karlsson. Mamma ringde till Stockholm samma dag vi fick veta om det och träffade fru K. som naturligtvis var alldeles uppgiven av sorg. Det värsta tycker hon var att hon inte fick tala med honom alls, för han låg i halvslummer hela tiden. Man kan ju förstå så mycket hon hade behövt veta. Vi ha ännu ingenting hört varken om begravning eller deras planer i övrigt. Troligt är väl emellertid, att inte hon sitter kvar och stretar med jordbruket ett helt år till, i all synnerhet, som Karlsson i kontraktet förbehållit sig att vid enderas död den andra skulle vara fri från arrendet, men det är väl i alla fall inte förrän vid laga fardag.
Så skall nog Elis ut och exercera nästa år, vilket väl också talar för att hon skulle sluta.
Något bestämt skall det väl i alla fall vara, tills du kommer. Tänk, min lilla vän, om vi då verkligen inte skulle ha mer än ett par månader kvar tills vi få tillhöra varann för alltid. Nu blir det ju lättare ändå för oss, att viga oss i all stillhet, för det skulle ju verka rysligt stötande efter ett dödsfall att omedelbart så gott som, ställa till med ett stort bröllop.
Vad jag längtar att få träffa dig och ordna om det ena och det andra.
I morgon bli modren och jag alldeles ensamma här, emedan Henning skall på en begravning upp till Norrtälje-trakten. Det är en adertonårig klasskamrat till honom, som dött i reumatisk feber, och nu skall åtta kamrater från skolan bära honom till graven. - Morfar ringde just nu och berätta, att Karlsson skall begravas i Näs nästa söndag. Karl Gustaf i Strängnäs skall tills vidare ta vid jordbruket, men jag kan väl aldrig tro, att det kan bli för hela tiden sen, när det finns annan möjlighet.
Farväl för i dag!
Fjorton dar i dag har jag allt min egen gosse hos mig.
Hjärtinnerligaste hälsningar
från din
Gun.Brev från Gunhild till Elof den 27 oktober 1915
Upsala den 27 okt. 1915.
Min egen älskade!
Tack, tack för det kära brevet i måndags och ringningen i söndags. Det var så rart, att så där bli väckt av lilla gossen själv. Jag hade nämligen, sen vi skickat i väg Henning, slumrat in ganska djupt, som du kan förstå, då jag inte vaknade förrn ½ 10.
Bjudningskorten till begravningen ha nu anlänt, men jag har rakt ingen lust att fara. Dels är det ju nu så kallt och ruskigt och dels så förskräckligt uppslitande. Vi ha gått här alldeles lamslagna en lång tid, först för Hennings kamrat, som så oväntat rycktes bort, och sen för detta, och jag tror att det skulle vara alldeles ohyggligt att vara med där. Stackars fru Karlsson hon har också legat sjuk själv och måst haft doktor ute, men är visst något bättre. Om det inte blir allt för kallt, reser väl mamma ut ensam. Här är nu lite nätt slädföre, fast det blåser ju så otäckt, att det nog är ganska riskabelt att ge sig i väg ut så där på landet.
Häromdagen var Lindberg (f. d. Strömsta) här och sa då att allting nu går upp i pris så, att det han förut beräknat till 17000, nu skulle åtminstone belöpa sig på 25000. Det är ju lovande. Emellertid kände han till en åkare i Stockholm, som skaffat honom hästar, alldeles utmärkta för 650-800 kr, och lovade, att om vi så ville, hjälpa oss till samma goda. Han lovade säkert att fru K. skulle vilja komma ifrån det hela. Han hade träffat Karl Gustaf i stan en dag, och han hade sagt, att om hon inte kunde komma lös, skulle han sköta om det åt henne. Men jag tycker att ingendera av dem skulle ha nån fördel av det.
Om Karlsson skulle levat och fått Hacksta, hade han naturligtvis tänkt sig, att vi skulle få betala minst de 5000 i avstående, som han själv skulle fått ge. - Annars må vi rätt bra, möjligen att Henning har lite sordin på stämman med anledning av Ulla Tryggers förmälning [med Pehr Gustaf af Ugglas 27 okt. 1915 - Henning då 17 år, Ulla 23. /SZ].
Snart ha vi inte mer än en vecka kvar. Du kommer väl allraminst på fredag, kanske på torsdag? Tag ett studentkort med, så få vi skicka en sån där dubbelram till Strängnäs till tants namnsdag.
Tusende kyssar och klappar från
Gun.
Jag syr lakan och servietter och dukar och örngott för brinnande livet om dagarna ifall ---
Brev från Gunhild till Elof den 23 november 1915
Upsala den 23 nov. 1915.
Min älskade!
Tack, tack för det kära, kära brevet, för en liten stund sen. Det var riktigt längesen jag nu fått något brev, men tänk så många ljuva stunder vi i stället fått uppleva tillsammans. Hur kärt var det inte att få ha dig här i vårt lilla tjäll, och kunna få krama om dig riktigt, när som helst. Du kan inte tro, hur tomt det blev efter dig. Jag bara gick och drömde och längtade tillbaka eller framåt i tiden, naturligtvis mest framåt. Kan du fatta att precis om två månader i dag, det är vår största dag i detta livet, kanske det är för mycket sagt, men givet är det väl en av de största. Vet du jag börjar så fundera på, om det inte skulle lämpa sig bra att vi vigde oss någon av de allra närmaste dagarna efter tredje lysningssöndagen. Jag har flera skäl till detta, men det få vi väl talas muntligt vid om i Stockholm sen i jul.
Henning håller varenda dag nästan på och ordnar [sic] om att han tycker jag bestämt för dyr salsmöbel, så till sluts får jag väl samvetskval själv med. Men jag anser, att när vi ska ta oss så billigt fram med det andra, så kan det ju vara roligt att ha något gediget, så vida man inte tänker som så, att det vore bättre att ha pengarna nu och skjuta upp det till bättre tider. Och så blir detta en sak, som kan stå i generationer, det tror jag bestämt. Det blirju i alla fall inte fullt 2000 för sängkammarn o. saln. Så beställer vi en sån där hörnsoffa i Lundby till vardagsrummet. Här tar dom 140 för att göra en sån, oklädd, men nog hoppas jag kunna få den billigare där.
I går kväll ringde Lindberg igen, sen han talat med vagnmakarn i Sparrsätra. Han hade sagt, att om han fick beställning på 5 vagnar skulle han göra dom för 225, och Lindberg tyckte nästan vi skulle besluta oss för det, emedan dessa vagnar nog bli starkare än Wibergs, som trots att de äro ansedda att vara utmärkta, nog bli lite vekare i alla fall. Så är det ju inte så lång frakt att räkna med där heller. Han rådde oss som sagt till detta, såvida vi inte hos Wibergs skulle få något riktigt extra släktskapspris, men det anser inte mamma troligt, för det fick inte dom. Han hade ju också kvar bara 3 vagnar och priserna skulle ju där höjas efter 1 jan.
Om du får tänka på det här lite nu, kan du ju ge mig besked, och jag ringer till Lindberg, så beställer nog han pr. telefon till Sparrsätra. Så skulle jag ha frågt dig i telefon i går, om du vill att han (Lindberg) ska ge ett ord i förskott till den där åkarn i Stockholm. Det kanske du kunde tala vid honom på telefon om själv från Stallarholmen eller Strängnäs. Han har riks 207.
I går kväll fick jag se inneliggande meddelande om inkallelse, som orsakade mig lite bekymmer först, men vid närmare eftertanke, måste detta väl utgöra en liten garanti för att du inte behöver ut åtminstone före 1 maj. Tror du att sen äldre årsklasser får avlösa dessa - i vårbruket? Jag ser nu i almanackan vad A-klassen är för nånting, alltså äro mina bekymmer onödiga.
Lindberg berättade att morfar på middagen för Treschow berättat, att vi skulle ta emot i vår. Jaså, ja då ska väl farbror låta dom som är unga sköta sig själva, dom behöver lära sig att reda sig ensamma. - Ja, när jag inte behöver hjälpa dom med pengar, tänker jag inte bry mig om något, sa Grossvater. Var det inte utmärkt av Lindberg. Han är väl en uppriktig vän. Han säger, att han nog skulle kunna göra mycket för oss, om han inte vore rädd att stöta sig med morfar.
Min lilla älskade vän, inte behöver du vara rädd, att jag ska överanstränga mig med att bara sitta stilla och sy. Det går undan nu, så det är snart klart. Hoppas snart få träffas i Sthlm o. köpa "brudelin", om du inte tycker det är onödigt alldeles att du reser med.
Jag är så glad att jag har ditt stora fina kort att titta på, för det är precis, som om jag hade min gosse livslevande hos mig. - Jag blev så nyfiken på vad du hade att säga i går. Hoppas du snart skriver och talar om det. Idag är sånt ruskigt blåsväder, att jag inte tror det lönar sig att ringa till min gosse.
Tusende hjärtevarma kyssar från din egen Gun.
I söndags satt jag och läste brudvigseln och jag blev så rörd därav. Hur ska det bli i kyrkan då, den stora dagen? Vi måste läsa den tillsammans nån gång och riktigt sätta oss in i det. Alltsamman.
Brev från Gunhild till Elof den 6 december 1915
Upsala den 6 dec. 1915
Älskade!
Tack för i går kväll. Det hördes ju nu igen så illa, att jag alldeles glömde bort det väsentligaste, som jag skulle tala om. Först och främst var det att faster i Stockholm ringde hit i lördags och frågade mamma, om det var lämpligast att ge oss försilvrade knivar till lysningspresent. Och det är ju alldeles utmärkt med sådana, som jämt äro fina o. aldrig behöver skuras. Så nu ha vi då knivar att äta med åtminstone. Jag vet nu redan fem eller sex lysningspresenter, så vi kanske inte bli alldeles så utan, som jag först trodde.
Det andra, jag skulle tala om, var att morfar ringde i lördags kväll och var så i tagen, emedan en herre, som handlar med egendomar, bjudit 110,000 för Salta. Han hade visst ansett det vara för riskabelt att bara köpa och sälja i dessa tider, utan ville nu i stället ha tag i nån egendom, där han kunde bosätta sig för framtiden. Jag undrar så mycket om morfar framhållit Salta o. dess "förtjänster" eller om han börjat med det själv. Emellertid svarade mamma, att hon inte säljer det för 200,000 nu.
I går satt jag som du hörde inne precis hela dagen, utom då jag var ut och pratade med dig. Det var ju så omänskligt kallt, men vackert var det, med så mycket "rim" på träden. I går kväll stod i Aftonbladet om de tre högsta vinsterna i Teaterförbundets lotteri, och inte behöver vi vara bekymrade om hur vi ska få avsättning för sals och sängkammarmöblerna. Men än har ej allt hopp övergivit mig. Ännu finns linneutstyrseln och motorbåten o. en massa annat att glädja sig åt. Dragningslistan i sin helhet kommer väl inte förrän om nån vecka kan jag tro.
I dag skall jag börja gå hos min sömmerska och sen får jag väl promenera dit var dag, och det blir ju utmärkt för att få frisk luft. Även tandläkarn väntar ju, men den drar jag mig för i det längsta.
Som det nu ser ut, kanske du på skridskor kan ta dig över till våra trakter om 12 el. 13 dar. Men för all del ge dig inte ut, förrän du är riktigt säker på isen. Det dröjer kanske länge ännu, innan de stora fjärdarna bli så starka, att de äro farbara. - Nu har det varit prisutdelning på utställningen, men inte fick modren något, o. vad som värre var, ingen av Landsbergarna heller. Det tycker jag var rysligt, dom som stretat och stått i så för den här saken. Lisas kandidat hade undrat vad det var för ett flabbande på Lisa och Henning, när dom kom ut då om kvällen.
Älskade gossen min, tänk att det nu bara är omkr. 40 dar till vi ska "hjonelag bygga". Det är så underbart och ofattligt och lycksaligt att tänka på samma gång.
Farväl nu min kära, lilla vän.
Tusen kyssar från
Gun.Brev från Gunhild till Elof den 12 december 1915
Upsala, söndagkväll kl. 10 d. 12/12 15.
Min egen älskade!
Det är i dag min sista söndag i Upsala som ogift, och därför ville jag sända min brudgum en hälsning fast det är långt lidet på aftonen. Det kändes rätt underligt att gå i kyrkan här för sista gången, så underbart stämningsfullt och gripande. Där mötte mig också fjärde versen av ps. 51, Ditt hjärta öppne sig, bjud Kristus hem till dig, han aktar hos dig gästa, att dig för evigt fästa. Den versen har följt mig ständigt. Det var den, som min pappa skrivit i min första psalmbok, den sjöngs både vid min och Hennings konfirmation o. så nu i dag. Jag har tänkt att den skulle få bli vår utgångspsalm efter vigseln, det passade väl bra. Vi måste ju främst av allt bjuda Kristus som den främsta gästen till vårt hem och bygga vår lycka på honom. På Gud, och ej på eget råd, vill jag min lycka bygga, hade jag tänkt mig som ingångspsalm.
Efter gudstjänsten i dag hade jag ett par flickor här på litet avskedskaffe, och dom sa nästan ingenting annat än Jag kan inte fatta, att Gullan ska gifta sig. De tycker nog, att jag var bra lycklig. Och de missta sig inte, dom kan väl bara inte uppskatta, i hur hög grad jag är det, och vi båda, som få gifta i så unga år, utan någon lång väntan.
Kanske min lilla gosse hade trott, att jag skulle ringa i dag, men jag har inte hunnit, för dels voro ju flickorna här på förmiddagen, och sen Jenny Walkendorf, min "brudsätta" om du vet, vad det är, här på eftermiddagen, och vi satt och ordna om bröllopet, hur det bäst ska arrangeras, och det kan vi hålla på i det oändliga med, fast det inget egentligt bröllop ska bli. Jag har nu provat min brude dräkt en gång och ska sen springa varje dag jag är kvar till andra ändan på stan, där sömmerskan bor, så nu får jag nog frisk luft.
Mamma träffade härom dagen Helga Svensson och talade då om att vi skulle lysa i januari o. gifta oss i stillhet, så nu är väl det uttelefonerat till alla olika grenar av familjen. Det var kanske bäst att förbereda lite smått på slaget, att det ej skulle falla för hårt.
Jag är så rädd att inte isarna ska bära dig om lördag, hoppas du på något sätt kan bli underrättad därom, så ingen olycka sker. Jag ringer väl snart, så jag får höra, hur det blir. Lindberg ringde i kväll o. ville gärna träffa dig, så kanske han kommer på lördag, men det var ej riktigt säkert.
Detta är väl det sista brevet jag skriver till min älskade, från Upsala. Tack för alla, som jag själv fått mottaga här, och tack för alla små ljuva stunder vi haft tillsammans under den gångna tiden.
Farväl till om lördag.
Hjärtevarmaste hälsningar från din egen
Gun.Hoppas du i tid får reda på om intyg för äktenskapets ingående.
Brev från Gunhild till Elof den 22 december 1915
Salta den 22 dec. 1915.
Min egen älskade!
Jag vill nu tacka dig för att du vågade dig ut på så svaga isar en sådan lång väg för att glädja mig några dagar. Tiden ilar nu så snabbt, och det dröjer ju inte länge innan jag får behålla dig här för alltid. Kanske jag inte hinner skriva något mer brev till min fästman såsom hans fästmö, det är rätt underligt att tänka. Vi ha ju så dålig postgång här, och så blir du ju här en liten tid inom kort. Men hur roligt det än är att få o. skriva brev till sin älskade, vill jag dock inte alls jämföra det med att ha honom hos sig alla dagar.
Vad jag är glad att du kom i väg i går och inte behövde ge dig av i en sån hemsk kyla som det varit i dag, 27° i morse sägs det här. Tack för att du ringde och underrättade om framkomsten. Det var bra att du gjorde det själv, för det tar ju lite tid att sitta och vänta, och så här näst för' jul är det ju lite bråttom.
Henning o. Elis ha i denna kyla varit till stan, och den förstnämnde är nu lycklig ägare till "Rajak"-strumpor o. pjäxor och sporttröja. Det behövdes nog på alltsammans i yrvädret. Han hade i dag igen träffat Lindberg, som börjat tala om vagnarna, så det är väl bäst, att du ringer till honom så fort som möjligt, när helgdagarna är över. Han berättade också att hela bouppteckningen här inte gått på mer än 27000. Detta visste han genom länsman Brosenius, som är hans hyresgäst. Allting har visst blivit lågt värderat, hästarna till 400 kr. Brosenius hade också blivit anmodad att hålla auktion. Tänk om man för dessa priser kunde få överta, fru Karlsson kunde ju då slippa procenten till auktionsförrättarn. Men det är väl inget hopp om det. Du kunde väl i alla fall slå dig i språk med Karl Gustav med anledning av utsädesfrågan.
Men lämnom nu detta jordiska för den stundande högtiden. Att ett helt år skridit fram sen jag sist satte mig ned för att önska min gosse god jul. Även då kom jag själv för att vara hos dig på julafton, i år dock något förstorad. Kanske du tycker det är tråkigt, att det är just det samma som då, men jag vågade inte "sitta om", men ville ändå ha en liten, liten gåva till min älskade på själva julafton.
Så får jag då önska dig en god och fridfull jul och allt, allt gott, som din fästmö nånsin kan önska dig. Vill du också framföra mina julönskningar och hälsningar till de dina.
God jul min älskade gosse och välkommen hit snart igen.
Din egen Gun.
Mamma och Henning hälsa dig och önska dig en god jul.
Brev från Julius af Sillén f. Terserus till Gunhild Tibblin den 30 december 1915. [Hon blev hans svärdotter den 16 januari 1916.]
Strengnäs 30/XII 15
Kära Gunhild!
Tack för julklappen, den mest kärkomna du möjligen hade kunnat tänka ut! Jag hade redan förut en bild af dig, men i väl litet format och icke på långt när så vacker som den jag nu fått. Ty denna sista är verkligen alldeles förträfflig. Men det förstås, att det inte är fotografiens förträfflighet utan dess föremål som gör den till min käraste julgåfva.
Kära Gunhild, måtte det år, som nu skall ingå, bli för dig ett lyckligt år och det första af många lyckliga år! Må du få behålla den lekamliga helsan, utan hvilken lyckan nog kan trifvas men dock har svårt att få vara ostörd och isynnerhet att dela med sig, och än mer: må du få ega obruten den sinnets spänstighet och det glada - om också ödmjuka och undergifna - mod som är lyckan själf! Måtte du i nyårsgåfva få en god make, en som verkligen förtjänar en god hustru! Gud gifve eder båda allt godt i detta år och i de kommande!
Jag ber dig också till din moder framföra mina och de minas hjärtligaste nyårsönskningar. Jag hade nog gärna önskat att själf få önska henne ett godt nytt år, men du vet nog, hur det är med min fruktan för resor. Och när jag ej själf kan komma på nyårsbesök, vet jag, att hon af ingen hellre mottager mina och allas våra välönskningar än af dig.
Henningio inveni optimo, philologo doctissimo
S. D. P.
Julius af Sillén
|
Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se |
|||
| Till Liber hemsida | |||
| Senast ändrat eller kontrollerat den 19 juni 2014. | |||