Brev och bilder från 1914

Mycken tack för brevet som jag bekom just några timmar innan jag lämnade Uppsala. Som ni vet, befinner jag mig på en gård i Västergötland omkr. en mil från den stora staden Skövde. Jag trivs här alldeles charmant och har det bättre än man kan önska sig. Läser med två små rara töser, och det påminner mycket om den gamla goda tiden, då vi brukade leka skola.

Trakten härnere är alldeles gudomlig och lovar att bli det ännu mer till sommaren förstås. Jag har från mina fönster en härlig utsikt över Billingen och dess förgreningar, ett mindre berg som heter Borgundaberget och så längst bort skymtar Ålleberg fram litet. Kyrkan och prästgården i församlingen, som förresten heter Sjogerstad, ligga så högt, att man vid klart väder däruppifrån kan se Omberg tvärs över Vättern.

Ni håller väl på att som bäst rusta er för bondetåget nu. Det gör vi härnere också. Ja, d. v. s. inte jag personligen, i andanom gör jag det allt. Jag tycker det är förfärligt tråkigt, att man skall vara så långt borta nu vid ett sånt märkeligt tillfälle. Min patron skall emellertid resa, så jag hoppas få höra en detaljerad skildring ändå. Jag känner mig riktigt stolt över att vara upplänning nu, och den stoltheten underblåses inte så litet. En ung upplandsbonde har varit i Skara o. hållit ett föredrag i försvarsfrågan, och han prisas och berömmes storligen på alla möjliga kalaser och kafferep. De goda västgötarna tro kanske att alla däruppe ska vara så präktiga som han.

Så tråkigt att er far är så klen. Frida Svensson talade just om det i julas en gång. Ja, tänk, vad julen gick fort i år, man hann knappast komma ut på landet förrän det var dags att packa igen. Men ett idealiskt vinterväder var det, och jag gladde mig så mycket att få komma ut på landet igen o. njuta därav, o. nu är det sin kos alltihop.

Vykort (med eget foto) från Gunhild till Axelina Erlandsson den 13 mars 1914 från Skultorp, Västergötland

De hjärtligaste gratulationer på Matilda-dagen! Här är nu det härligaste vinterväder med före, som ständigt ökas på.

Skulle vara roligt få komma och titta på alla blommorna. Det brukar vara rikligt med såna denna dag. Jag mår fortfarande utmärkt här nere.

Hjärtligt tack för brevet och det trevliga kortet. Skada att patron på Ingeborg rört på sig litet, annars var det ju utmärkt.

Ni undrar om man för den sköna naturen härnere kan glömma Mälartrakten. Ja, jag vet inte vad jag skall säja om det. Hemtrakten är naturligtvis alltid kärast, men roligt är det ju att trivas bra och tycka om den plats, där man har sitt arbete. Jag tror förresten, att jag har rysligt lätt att kunna trivas, bara man är omgiven av något så när hyggliga människor. Jag har också nu haft den stora glädjen här att märka, att mina små kunskapsfrön börja bära frukt. Jag hade talat med min äldsta elev om spartanerna och lakoniska svar o. sen en dag när vi voro ute och gick, sa hon helt plötsligt: Nu ska vi ta riktigt lakoniska steg!

Utom genom promenader fördrives tiden av tidningsläsning. Jag, som förr aldrig brytt mig om sådant, har nu i en hast blivit kolossalt politiskt intresserad. Men det ligger ju i luften. Ni skulle hört alla dessa gamla västgötagubbar, då de återvände från bondetåget! Det var riktigt rörande. Femtio, sextio-års gubbar, som aldrig lämnat sin torva knappt, o. så komma ut så långt o. se så mycket underligt med ens! Tänk så grant där var o. så snälla dom var. Nog syns det att vi ha något att försvara alltid. Så lät det från alla.

Det tycks nu börja bli vår på allvar härnere. Föret är alldeles slut, sorgligt nog, för vi hade behövt det mycket längre. Ladugården och stallet, som båda brunno ned i höstas, skola nu byggas om, och då behövs det mycken körning. - Jag tänker försöka få ferier från och med sista april o. sen hela maj månad, men får då lov att läsa i sommar förstås. Jag vill nödvändigt hem till Upsala och sätta på mig studentmössan. Inte kan jag göra det härnere i ensamheten. Kommer väl då troligen att göra en liten titt åt Teda-hållet, så kanske vi träffas något då.

Ni vill höra mig diskutera, men jag vet inte, om jag vågar mig in på nånting sådant, enär jag saknar all vana däri. Vi äro nämligen alla så likasinnade härnere. Vad den "delade linjen" beträffar, så anser jag, att sakkunskapen bör vara den avgörande, men "sunda leken arma förståndet" säges ju. Tycker jag, att något, som är helt givetvis bör var bättre än det delade, ty det är ju svagare. Och tänk den Staaf. Jag tycker han borde dömas till döden som landsförrädare eller åtminstone landsförvisas. Det kanske låter hårt, men så mycket ont, som han gjort. Tänk bara att stå och säja om spionerihistorierna, att de äro överdrivna, när de inte nog kunna omtalas. Var enda människa man träffar nästan, har ju sett dessa eländiga sågfilare, som gått omkring och frågat om både det ena och det andra och ritat kartor. Jag hoppas att Ni såsom idkare av den ädla modernäringen också är högersinnad, annars måste Ni tycka, att jag är bra hätsk. Men jag känner mig verkligen så upprörd ända in i själen ibland av allt, man ser och hör. Det var en gubbe härnere, som röstat med vänstern sist, men som nu ändrat sig till det bättre, och han höll alldeles på att sjunka genom jorden av blygsel, då någon var så ogrannlaga att påminna honom om hans dumhet sist. Det är ju lyckligt i alla fall, när det tar den vändningen. Annars rycker ju socialisterna fram fasansfullt o. det är ju rysligt att tänka, att de i en framtid kanske komma att ta ifrån de enskilda deras jordbitar.

Nu nog med politiken. Jag kan inte ta ledigt hela sommaren, för jag skall läsa in en av flickorna i 3dje klass i Skövde o. hon har bara gått i 1sta i folkskolan förut. Kommer antagligen att resa härifrån den 29 apr.

Hjärtligt tack för breven! Ni ber om tillåtelse att skriva, men jag kan inte förstå att det behövs att ge någon sådan särskilt, då jag säger "tack" för breven! - Nog undrade jag litet i Stockholm, när jag reste, att Ni inte syntes till, men så förstod jag, att det väl blivit något krångel med mitt kort. Det blev ej heller så lång tid att vänta mellan tågen.

Härnere är nu alldeles gudomligt med "sommarsol och sång". Göken sitter ibland alldeles utanför fönstren och ropar, så man blir nästan trött på det. Med kvällarna blev det inte så besvärligt som jag tänkte. Vi sitter uppe och pratar ganska länge o. sen måste man ju tvinga sig till att sova, när man vet att en ny arbetsdag förestår.

Så lustigt att lektor Nordström är förlovad. Är det med dottern till kaptenen på Strängnäs Express? Jag tror det var i sällskap med henne vi sågo honom i somras. Inte kommer jag hem till midsommar i år och knappast torde det väl bli nån cykelfärd av heller. Vi ha ganska mycket oläst, och sommaren kilar så fort i väg.

Jaså, Ni tänker bli jordbrukare på egen hand. Har Ni hört efter med Strömsta? Det lär visst vara till salu, men Didring [klipp ur Enköpings-posten 1909] har visst frågat vår arrendator, om han inte ville arrendera det också. Skulle inte det lämpa sig utmärkt för Er, Ni som tycker om det där gamla, stämningsfulla?

Härnere är så gruvligt torrt, att allting torkar bort. Klövervallarna äro alldeles röda, och det ser ganska hotande ut med allt. Det har visst inte regnat något sedan jag var här sist, förrän nu i dag, då det kommit några droppar, men ingenting att tala om. Uppåt landet är det visst inte så farligt.

Hjärtligt tack för alla försändelser! Om Ni visste, vad det var roligt att läsa den lilla tyska boken. Jag har nämligen gått och bedrövats lite smått över att mina språkkunskaper skulle alldeles flyga sin kos, men till min stora glädje märkte jag nu, att det ännu fanns lite kvar. Jag läste den under de tyska lektionerna, då jag satte min lilla elev att skriva läxan. Tycker Ni inte det var genialiskt?

Man vet ju inte, vad man gör i hettan. En dag gjorde jag något i mitt tycke ännu mer genialiskt - jag somnade. Jag letade nämligen opp en riktigt lång nordisk hjältesaga, som hon fick läsa högt o. satte mig sen bakvänt till rätta med ovan nämnda påföljd. Jag vaknade emellertid lagom till kapitlet var slut, så hon märkte inget. Sen frampå dan blev det ett svårt åskväder, och då var det ju förlåtligt, om man var lite tung.

Jaså Ni var o. besökte min gamla hembygd under midsommaren. Jag firade denna högtid mycket stillsamt i år. Gick till vila kl. 10 redan. Det blir aldrig detsamma att vara borta vid högtiderna. Apropos det, nämnde Ni min födelsedag. Ja, det blir nog det värsta av allt att inte få fira den hemma. Visserligen har jag firat den en gång utan att vara hos mina anförvanter, men det var dock hemma. Ni kanske minns det.

Det är ännu ej alls bestämt, när vi skola sluta, men nog ville jag gärna fara hem ett tag. Emellertid har jag funderat mycket på att resa ner till Baltiska utställningen, o. naturligtvis kan jag inte göra båda delarna. Hoppas nog få komma hem i slutet av september i alla fall. Jag börjar nästan önska som Sæterjenten: Gud give, att snart det lakked mod höst!

Hjärtligt tack för brev o. böcker! Särskilt glad blev jag över det sista brevet, då jag just funderat på, vart jag skulle sända mina tacksägelser nu, när Ni skulle ut på exercis. Ack, vad detta allt som händer och sker är ohyggligt. Man kan ju omöjligt fatta, att det verkligen är sant. Nog har man ju hört att världskriget hängt på ett hår flera gånger, men aldrig har man ändå satt sig in i att det kunde bli verklighet. Emellertid måtte det vara mycket oroligare uppåt landet än härnere, så jag är nästan glad, så länge jag kan stanna här. I Teda kyrka hade ju t. ex. mobiliseringsordern o. ringningen kommit mitt i natten. Vi märker egentligen ingenting särskilt, annat än det ena tåget med militär efter det andra som passerar. Det hade varit meningen, att jag skulle stannat här till omkr. d. 20 sept, då jag skulle börjat en kurs i Upsala, men nu kanske allt blir förändrat. Det är väl inte säkert, om ens skolorna kan börja under sådana här förhållanden, och då kanske jag skall stanna och fortsätta läsningen.

I torsdags hade vi en gudstjänst i kyrkan med anledning av kriget. Det var underligt att få vara med om något sådant. Det kändes nästan, som skulle jag slitas sönder, då jag slog upp första psalmen, nr. 376 "bön om fred". Att behöva uppleva något sådant i vårt fredliga land! Det hela avslutades med Vår Gud är oss en väldig borg, som sjöngs i sin helhet, och efter det blev då åtminstone jag lite lugnare, det var nästan som ett löfte, tyckte jag.

Vår färd till Baltiska utställningen förföll naturligtvis. Den skulle annars ägt rum i torsdags. Sammalunda går det väl med den utfärd du Ni omnämnde. Man kan nu inte varken tänka på eller tala om någonting annat. Hoppas nu snart få höra något från Er.

Genom ditt bref till Mamma fingo vi den glädjande vissheten, att du, åtminstone när det skrefs, fanns kvar i Malmköping. Jag hade för öfrigt redan förut skaffat mig underrättelse därom. Jag bad nämligen Axel gå till Riks och telefonera till dig. Han träffade visserligen icke dig själf, men väl en upasserska på värdshuset, som talade om att du nyss gått därifrån. Måtte du nu få stanna kvar i lugn och ro, där du befinner dig!

Emellertid skulle jag gärna vilja veta litet mera om hur du har det. Är tjänsten sig lik, eller bedrifvas öfningarna med större ifver än vanligt och följaktligen äfven med större ansträngning? Jag hoppas, att det går till på sedvanligt sätt.

Här har ingenting mera märkligt inträffat. I förrgår (måndag) var Axel i staden med sin treåriga häst för att försöka dess och sin lycka vid hästpremieringen. Han fick dock intet. Det enda var, att hästen fick komma ut i världen och se sig om på stora landsvägen - och likaså Kalle, som medföljde, mycket fin i nya Stockholmskläder.

Törnvalls pojke har kommit hem från Tyskland, själf oskadd, men med förlust af trossen och krigskassan. Han hade nämligen i München polletterat sina saker till Berln, men ankommen dit fann han ingenting. Den sista penningsändningen hade han rest ifrån: den ligger i München - om den öfverhufvud ligger någonstans.

Likartade öden hade två flickor från Strengnäs - Sjöström från Fridhem och Bergstedt - hvilka i Tyskland tappat bort allt sitt bagage. Flickan Sjöström hade till på köpet varit nog försiktig att gömma sina pengar i kappsäcken!

Kommer du åt tidningar i Malmköping? Vill du ha flera böcker? Har du något angenämt sällskap? Finns det mat tillräckligt? Hur stor är regementets styrka i M.?

Man har sagt mig, att Wettervik icke är inkallad. Om detta är sant, förstår jag det inte riktigt. Jag trodde att Gotlands Reg-te hade fått in hela första uppbådet.

Tack, för efterlängtade brefvet och för kortet i går. Gudskelof, att Elof är frisk. Och att Elof ännu får vara qvar i Malmköping. Jag undrar huru länge? Nu skall ju åter en årsklass kallas in.

Kära Elof, nog mins Elof, att jag sade i telefon, när Elof var på Eknäs, att här ej finnes hvarken Skjortor eller strumpor? Nu sänder jag en Kulört och några af Pappas strumpor. Elof har väl ej gjordt af med 14 Skjortor på en vecka? Det är för mycket. Jag tycker att Elof be'r Frun, der Elof bor visa sig på någon som tvättar, eller också köp i Malmköping tarfliga färdigsydda skjortor och så kallade Militär strumpor, det fins säckert för billigt pris.

Jag sitter nu och väntar på Helge och Axel, som skulle syckla hit. Jag kan ej besvära Bremer med så mycket frukt. [Annan handstil:] Just nu kommo Helge och Axel hit. Kära Elof, akta sig nu om det skulle bli krig.

[Wendelas skrift igen:] Här har Axel varit och plottrat. Välkommen hem och Gud bevare Elof beder

Brevkort från Gunhild Tiblin till Elof af Sillén den 20 augusti 1914

Loringa den 20 aug. 1914.

Hjärtligt tack för brevet och de kanske i någon mån lugnande underrättelserna.

Så var det min stora dag, Ni ville ha reda på. Det är den 25. Det är allt bra löjligt, att själv tala om det, men jag tror ändå jag tyckt bättre om att Ni utan några s. k. ansträngningar vänt Er till mig direkt först som sist.

Hjärtligt tack för lyckönskningarna på födelsedagen. Så är då den dagen, som jag med bävan väntat överstökad, och jag tror, att jag inte ens hemma hade kunnat fira en så trevlig födelsedag, i all synnerhet som det då hade blivit precis mitt i flyttningen.

Som Ni ser, vistas jag för närvarande i "Paris", som stan på dessa trakter kallas. Min lilla elev håller nämligen på att pröva in i flickskolan här, och jag är därför med och hjälper henne litet tillrätta i början. Inte är det precis något roligt att gå här och staka utan att känna knappt och jämt en enda varelse, men det blir ju inte så länge.

Ni undrade vad det var för en kurs jag skulle gå på i Upsala. Jo, det är den där Brogårdskursen, som Ni kanske minns, att jag talade om redan i fjol sommar, men då var jag för ung. Jag trodde så säkert, att Ni hade hört det från "Borgen vid Mälarvåg", för där brukar man väl ha eller kanske rättare ta reda på sin nästas väl eller ve, på övre botten hennes andliga och på nedre hennes lekamliga.

Jag hörde i går, att de båda repetitionsklasserna skulle vara hemförlovade igen, men jag har ej sett ryktet bekräftat, varför jag väl sänder detta till den förra adressen.

Det skall verkligen bli underligt att se, hur det går med kriget. Jag trodde aldrig, att det skulle kunna bli långvarigt, när så många äro lidande av det. Vad man i alla fall måste beundra tyskarnas förmåga att arbeta sig fram! Det är nånting rent fenomenalt. Man vågar ju förstås inte lita på alla uppgifter, som lämnas, men man får väl hoppas. Jag har så mycket undrat om man skulle få återse sin hembygd under fredliga omständigheter, och nu kanske man vågar hoppas även det.

Tack för brefvet med underrättelsen om utryckningsdagen. Hvad angår tiden för din fem dagars permission, kan Mamma ej ännu med någon bestämdhet säga, när hon kommer att resa till Köping. Obestämdheten beror däraf, att hon öfverenskommit med Hildegard att göra resan tillsammans med henne, men Hildegard ännu ej kunnat ge något bestämt svar. Dock har Mamma beslutit sig för att under alla förhållanden resa i september - ej senare - vare sig att hon då får sällskap eller icke.

Kan du få permission när du önskar? Skall din permissionsansökan inlämnas långt förut? Skall den vara stödd af några intyg? Meddela dig härom med mig eller med Axel, så att icke något obehag eller svårighet uppstår för dig. Om det gör dig detsamma, när du tar de fem dagarna, vore det ju bra roligt, om du kunde hjälpa Axel, så att han finge följa Mamma. Men du bör naturligtvis ej gå och vänta på Mamma och honom så länge, att du alls icke får någon permission.

Förlåt, att jag ej förr tackat för det så välkomna telegrammet. Ja! nu nalkas edra förälldrar ålderdomen. Gud hjelpe eder när ni kanske snart stå ensamma i verlden.

Tack för kärkomna brefvet i dag, deruti jag ser, att Elof vore hågad ta' permission den 22dra, men nu undrar jag, om ej Elof kunde vara så rysligt snäll och uppskjuta den till den 25 eller 26, ty Märta reser till Irsta den 18de och vill väl vara några dagar och jag kan ej resa ifrån när hon är borta. Axel lär' det visst göra detsamma, när han reser, bara Elof ser om det när han är borta. Svara med några ord, om Elof går in på det?

Jag hade 26 Fruar och Fröknar på Födelsedagen. I lördags sållde Gubben Äpplen och Päron för 26,29, det gick genast klock 7 på morgonen, jag var väl för billig kan jag tro, 2 Kappar Gråpäron har nog ruttnat för mig allra minst, och äfven flera kappar äpplen, den vill ej alls hålla sig i år. Jag är nu uppe i 105 Kron ej så dåligt. Men ett oerhört besvär är det. Gråpäronen tog jag 1,[oläsl.] för, Brinken lär' ha' taget 2,[oläsl.].

Gudskelof att Elof är kry, jag tittade i det längsta i lördags efter Elof. Pappa är ungefär lika ej bättre. Fru K kom i egen person med skjortan, hon hade hittat den i en byrålåda i Stock. Så ledsamt att det ej regnar, huru skall det bli'? Och det förfärliga Kriget, när skall det sluta??

Axels Fröken har varit inne öfver Söndag och Märta har roat henne på bästa vis.

Nu ej mera, hoppas Elof blef väl emottagen på Ånhammar? Nu är rätt mulet. Martin Ullman är förlofvad med en Apotekar dotter ifrån Enköping. Nu ej mera, må så godt, och var rädd om sig

Tusen tack för de två sista breven och amatörkortet! Roligt att Ni se glada ut, trots allt.

Jag är nu som synes lyckligen i hamn i Upsala igen, och fastän det var så rysligt roligt att komma hem, var det inte utan, att det ändå kändes lite underligt att lämna Västergyllen. Jag är nu i full gång med mitt arbete. Det är mycket trevligt och nyttigt, men ganska knogigt. Vi äro upptagna precis varenda eftermiddag, o. när man har ledigt nån gång, så är det en timme eller så, inklämd mellan andra lektionstimmar, o. då har man ju ej mycket nytta av den.

Hur en Brogårdselev ser ut just nu, kan jag inte visa, men här syns, hur hon såg ut i somras, och hur hon kommer att se ut nästa termin.

Första lördagen efter min hemkomst, var jag ut på en liten tur till Salta och återvände redan på söndagen, emedan jag skulle börja skolan på måndagen. Jag såg inte en skymt av en enda människa på Ingeborg, så jag kan då inte begripa, hur dom kunde veta, att jag återvänt till Norden.

Här i Upsala kommer nog att i år bli jämförelsevis stillsamt, vilket jag tycker intet annat än rätt och billigt är. Visserligen kommer Forsell hit inom de närmaste dagarna, och det ena teatersällskapet avlöser det andra, men mig förefaller det i alla fall otroligt, hur folk under såna tider och förhållanden har makt och förmåga att hänge sig åt nöjen. Även av detta upphöjda slag, enär millioner människor lida under världshändelsernas tryck.

Ni kanske undrade, att jag inte ringde under Er permission, men vi ha ju inte själva allm. tel. o. de tider Ni angav, var jag upptagen på skolan.

Som annat arbetsfolk, sätter jag mig nu på söndagskvällen ner för att skriva några rader. Det ligger nu bakom mig en mer än vanligt arbetsfylld vecka, vi ha nämligen börjat kl. 7 på morgonen o. hållit på till ½ 8 på kvällen. Och under hela denna tid har man varit omgiven av små skrikhalsar från 3-veckor gamla till 2 år. Ni kan kanske tänka Er, att nerverna inte far så särskilt bra därav. Emellertid vill jag nu efter en härlig söndag i ostörd frid o. ro, få tacka så mycket för brevet. - I morgon börjar åter en likadan vecka, men sen få vi lämna barnavården o. återgå till det vanliga. Vi ha det emellertid mycket trevligt o. gemytligt därnere på barnhemmet, det värsta är ju, att det börjar så tidigt om morgnarna. Men det skadar ju inte att man får vänja sig till nästa termin ute på Brogård, då blir det väl ännu tidigare. I förra veckan hade vi ett par gånger som lärarinna i det praktiska arbetet, fröken Nylander, som jag vill minnas, att Ni kände. Hon var mycket snäll o. trevlig, o. jag tycker det är skada, att det var blott för tillfället, som vi fick ha henne.

Till min stora ledsnad, märker jag Er förskräckelse för reservbefälskolan. Hade hela tiden tänkt försöka hinna skriva före den 25, för att om möjligt söka påverka Er. Jag tycker det är så rysligt synd om studenterna här, en del vill nog mycket gärna gå ut, men det kunna de ju inte för sin ekonomi. Och så de liberalas triumf. I "Upsala Nya" finns ganska sötsura artiklar nu, ska jag säga.

Sorgligt, att det aldrig kommer till något avgörande i kriget. Få se, hur länge vi få vara i fred. England tycks ju hitta på alla upptänkliga medel för att ställa till bråk. I Tyskland går dom o. hoppas att vi ska passa på o. ta tillbaka Finland, hörde jag genom en kusin, som nyligen varit i Tyskland o. hade ganska besvärligt att ta sig hem.

I en hast ville jag sända dig de hjärtevarmaste hälsningar som svar pr. omg. på ditt rara brev. Tack, tack därför!

Tack också för i lördags och för att du förstod mig. Jag kunde ju omöjligt skriva något svar, ett enda litet ord kan ju så lätt ställa till det rysligaste missförstånd, och då kom jag att tänka på denna utvägen. Det kunde kanske se lite konstigt ut, men du förstod mig alldeles tror jag.

De senaste dagarnas mäktiga intryck har gjort mig alldeles förvirrad, att jag har svårt att fatta att ~~vårt~~ vi kommit in på detta stadium. Måtte dock detta få vara en fast punkt: Den ljusnande framtid är vår.

Av hjärtat tack för brevet! Jag skulle som svar nästan ordagrant kunna skriva av det, så uttrycker det mina egna tankar. "Redan börjar jag undra, när vi ska få träffas igen." "För min del tycker jag inte om långa offentliga förlovningar."

Jag tycker du gärna kunde ta och resa hit på en liten titt nu på lördag eller söndag. Det vore väl bra roligt och högtidligt att få gå tillsammans i vår lilla förtjusande Trefaldighetskyrka och få fira det nya kyrkoårets början. Och så att få samtala om möjligheten att också få fira det borgerliga nyåret gemensamt. Jag funderar så mycket på, hur vi ska kunna träffas i jul, utan att väcka någa misstankar. Hoppas att du snart skriver och säger hur du gör.

Så stygg du är, som tror, att du kommer "störande" emellan mina läxor, o. så till på köpet tänker vänta i fjorton dar med att skriva, då du i Stockholm sa, att du skulle göra det ofta, och det kallar då sannerligen inte jag för ofta. - Tänk du, om jag våren 1916 skulle bli kuggad i min examen, är du då villig att bli min elev?

Vi ha hört, att vi ska få sluta redan den 18 dec, men ack så mycket att göra innan dess. Två tentamina och en provlektion och jag stackare utan pedagogiska anlag!

Sten Åkerlund skall nu rycka in och hans Maja går och gråter varje dag, för hon tror, att han skall bli skjuten, fast vi inte har nå krig, - av något vådaskott! Hon ska nu sköta hela gården, men det gråter hon inte för. Pappan har erbjudit sin hjälp, men hon litar på sin egen arm. - Nog är det väl märkvärdigt, att det skulle bli såna enastående tider just, när du tänkte börja på egen hand. Tur i alla fall, att det bröt lös innan du hann skaffa dig något.

I hopp om att snart i ostörd ro få utbyta tankar, sänder jag dig de hjärtligaste hälsningar.

Ett varmt tack för breven! Stor glädje beredde mig din fars brev o. särskilt de orden Gud välsigne eder båda. Din moders tårar förvånar mig inte, det måste ju vara en oerhörd uppoffring blotta tanken på att lämna ifrån sig sitt älskade barn. Men inte tror jag att kärleken från barnets sida behöver minskas, fast den delas. Åtminstone tycker då jag, att det bara är som om man fått liksom ett rum till i hjärtat eller en utvidgning, eller vad jag ska säja.

Med tanke på din moders tårar kommer jag nu med ett litet förslag. Vore det inte på sin plats, att vi försakade det möte i jul, som vi glatt oss åt, och du i stället får vara i ditt hem de få dagar du har på dig. Vad order om kommendering beträffar har jag inte hört ett ord därom här. Värst bleve det ju med vårt filipin, men vi få väl då anta, att du vinner. Vi ha just fått höra, att vi ska vara på Brogård den 18 jan. Hoppas att min resa till Södern inte skall bli omintet.

Nu kanske jag skulle tala om lite hur tiden förflutit sedan "den söndagen". Dagen efter satt jag i kakelugnsvrån och läste på tentamen, men tänk dig, hur det skulle gå. Tankarna ville bara flyga sin väg, långt bort från kamin. Emellertid redde jag mig bra. Sen en dag i veckan var jag ute som biträdande lärarinna i ett skolkök, o. där var avslutningsmiddag för en hel del notabiliteter, o. du kan kanske förstå, att man kände sig lite orolig.

I söndags var det ju Lucia, och då gick vi kamrater upp till fr. Nylander och bjöd henne kaffe på sängen kl. 7 på morgon. Jag var inte vidare förtjust i att få försaka min härliga söndagsvila, i all synnerhet som jag suttit uppe till kl. ½ 1 natten förut, och hade det inte varit fröken Nylander från Strängnäs, så hade jag sannerligen inte gått dit. Emellertid blev det riktigt trevligt. Flickorna hade klätt ut sig, några till dråpliga bondtyper, o. andra till Lucior. Jag skickar här hela sällskapet, som du får o. titta på. Jag står uppkrupen i ena hörnet som du ser o. fr. Nylander i mitten.

De närmaste dagarna och större delen av nätterna har jag tillbragt med att läsa på tentamen i hälsolära, som i dag gått av stapeln och som också gick mycket bra.

Jag måste visst berätta en ny plan, som jag utarbetat för ett ev. sammanträffande i jul, även om vi nu försaka det. Jag tyckte nästan det varit bättre, om jag kommit över i något litet ärende till Ingebórg en kväll, då du vore där. Då bleve det ju din plikt att följa mig ett stycke på väg sen, efter gammal god sed.

Nu har jag strävat slut här och om fredag kväll hoppas vi vara välbeställda vid Salta i det stora mörkret, som lär vara rådande på landet. Detta är alltså det sista brev jag kan skriva härifrån i år, och ditt nästa brev ska du vara snäll o. adressera till Salta, Teda Enköping. Det är bäst att tydligt skriva ut allt det där, för det kan ibland hända, att våra brev i julbrådskan få gå ner till morfars, och sen är inte han så noga med när vi ska få dem.

Vill du framföra min vördsamma hälsning till dina föräldrar, att jag är mycket tacksam för en hälsning från dem.

Och så de allra hjärtevarmaste hälsningar från din egen (du får kalla mig vad du vill.)

P. S. Det var sant, vi hade häromdagen julmiddag i skolan med lutfisk och gröt, och jag fick mandeln i gröten!

En liten avskild stund mitt i julstöket måste jag ha för att få önska min lilla vän en god jul. Som du vet, är postgången härute mycket kontinental, och julhälsningen blir därför rätt gammal.

Vi äro nu här lyckligen och väl på det för mig trots mörker och ruskväder ändock så oändligt kära stället. Det känns så underligt att ha varit borta härifrån ett helt år, med undantag av den lilla titten i höstas och nu åter få trampa de kära stigarna. Promenaderna har dock ännu ej utsträckts längre än till Valla handelsbod.

Vår gamla rättarmor börjar visst tycka det ser rätt betänkligt ut, att jag inte "har något". Hon är ju fyllda tjugo år. Och jag, jag går under tiden i de allra lyckligaste drömmar och förhoppningar. Men så kommer tanken på kriget. Tänk om det skulle grusa all vår lycka. O, att det vore frid på jorden och allas vilja vore god.

Kära, jag skickar nu som en liten julgåva det du själv begärt, taget för din räkning hos "stans bästa fotograf". Vet ej vilket du kan tycka är bäst och överlämnar därför båda i din ägo.

Törs jag nu be dig framföra min vördsamma hälsning till dina föräldrar, och så till sist den allra hjärtevarmaste julhälsning till dig själv från din

Jag längtar att få träffa dig för att få tacka dig för den kära julklappen, jag kan ju inte göra det skriftligen så som jag vill. Tack särskilt för det som var inuti. Det grep mitt hjärta.

Tack också för brevet och fotografiet. Jag gick själv efter att ha varit med en julhälsning till pappa, vid kyrkan 1½ timme och väntade på postgubben. Då kunde jag inte vänta längre, utan överlät åt vår käre Karlsson, som gick i Granlund och väntade, att taga hem posten, som på grund av det svåra väglaget var 4 tim. försenad. Och sen blev den visst ytterligare försenad en kvart oppe hos Karlssons, som naturligtvis måste ta tid på sig att begrunda avsändare o. avsändningsort o. mottagare på paketkortet. Sen i går kväll satt fru K. härnere o. sa nånting om att kärleken, när den kommer ser Gullan, så föryngrar den, o. den kommer säkert en gång i ens liv, och hon såg naturligtvis mycket menande ut. - Emellertid hoppas jag på att de äro diskreta, men själva har dom nog saken ganska klar för sig.

Jag undrar så mycket, när du tänker komma. Troligen kommer väl Frida ut till den sedvanliga tredjedagsjulfesten och har präst med sig, men hon kan väl ej stanna så länge. Annars är hon nog mycket beredvillig att följa med till vägs, om jag kommer. I hopp om att snart få träffas skriver jag ej mer.