Richardus — Tidemannus — Johannes — Petrus — Rhedarus Olavi — Arnulphus — Hemmingus — Folke Roerikson — Birgerus — Johannes Margaretæ — Johannes Foot — Hermannus — Ulfo Holmgerson — Bochardus — Laurentius Hemmingi — Dager in Dalum — Johannes Haquonason — Hemmingus — Gudmundus Nicolai — Laurentius Unge — Joannes — Laurentius — Eschillus Nicolai — Petrus — Jacobus — Germundus Laurensson — Sixtus Fasteson — Ragvaldus — Petrus Christierni — Sweno Fasteson — Claudius Gässling — Nicolaus Petri — Petrus Wikmanni — Thomas Nicolai — Nicolaus Laurentii — Henricus — Clemens — Finvidus Johannis — Jordanus — Laurentius Petri — Nicolaus Sunonis — Egislus — Johannes — Birgerus Petri — Narvo — Petrus Caroli — Jacobus Ingemundi — Michael — Laurentius Magni — Ærengislus Elifsson — Andreas — Halvardus — Everhardus — Germundus — Laurentius Petri — Olaus — Joannes — Nicolaus Nicolai — Hemmingus Olai — Franciscus — Jacobus — Christophorus Johnson — Ulfo Olavi — Matthias Johannis — Nonvolfus Johannis — Ericus van Lijpen — Johannes Ingemari — Petrus Bornschoe — Nicolaus Rååd — Johannes Trymbil — Joannes — Andreas Philippi — Canutus — Petrus — Laurentius Rawalli — Johannes Bagge — Ako Werman — Olaus Johannis — Daniel — Claudius Ingevasti — Martinus — Laurentius — Laurentius — Arwidus Siggonis — Johannes de Klingesboda — Petrus Petri — Jacobus Davidis Giuto — Byrgerus Petri — Nicolaus Andreæ — Johannes Helsing — Johannes Lönemus.

Förutan dem af Catholska Clericiet, som i detta Herdaminne blifwit upptagne, äro ock namnen förwarade efter många högre och lägre tjenstemän, som härtill icke kunnat på tjenliga ställen införas. Somlige, Canonici kallade, hafwa warit Ledamöter af Domcapitlet, Biskopen till biträde i stiftets styrelse, hwartill han länge endast begagnade Munkar. Andre nämnas Præbendati, det will säga Föreståndare af Præbenden, eller fromma stiftelser med rikliga underhåll, till wissa Helgons ära, och aflidna menniskors åminnelse, med mässor, förböner och mångahanda begängelser. Några innehade mindre tjenster, eller woro de högre Canikernas vicarier. Ehuru föga interesse desse personers anförande, ofta med blotta namnet, kan hafwa för läsaren och historien, må dock ett lyckligare tidehwarf icke alldeles förgäta äfwen dem, som wåra förfäder, i sin missledda gudaktighet, ansågo lika så nödiga, som de woro betungande att underhålla. Af dem, som wåra fornforskare framletat utur de dunkla häfderna har utg. endast haft tillfälle att samla följande:

Af 1258 4 Sept. är Påfwen Alexander IV:s [det står Alexander 18. /SZ] bref till Ärkebiskopen i Upsala, att wäl hade Legaten Wilhelmus af Sabina föreskrifwit, att 5 Caniker skulle wara wid hwarje Domkyrka, men det hade icke blifwit werkstäldt, hwarföre Ärkebisk. nu befalldes med sina suffraganeis inom wiss tid bestyra derom.

Richardus, Artium Magister et Episcopi Aros. D. Petri Sacrista. A:o 1296.

Tidemannus, förste Canonicus i Westerås, som kunnat träffas, förrättade 1299—1300, tillika med nästföljande, Biskopswal, då Nicolaus Catilli blef utsedd. Nämnes sedan 1307 wid ett jordköp. Fick 131 8 af Biskopen ersättning för jord, som war skingrad af hans Præbende. Stiftade sjelf 1328 St. Johannis præb. och altare i Domkyrkan. Le fde ännu 1339, men nämnes följ. år Canon. bonæ memoriæ.

Johannes, Canon. 1299—1300, deltog i ofwannämnda wal och följde den föregående till Ärkebiskopen i Upsala med en widlöftig skrifwelse derom. Rätteligen handlar brefwet om tre wal wid samma tillfälle, ty Domprosten på stället Haqvinus och Canon. Upsal. Öarus blefwo först hwar efter annan walde, men recuserade.

Petrus. Canon. 1299, den tredje wid samma förrättning närwarande, som per manum Domini Tidemanni subscripsit. Ser således ut, som han ej kunnat skrifwa, hwilket med flera sådane herrar denna tid inträffade. Ännu flere hörde till detta walcollegium, men deras namn woro illa skadade eller bortrifne af den föråldrade skriften.

Rhedarus Olavi, 1320, då han af Bisk. Israel befullmägtigades att afdömma en träta emellan Ärkebiskopen och Rectoren i Håtuna församling. Död wid 1330 då Biskop Egislus fick en swår process med Sigfridus, Decanus i Upsala om den Præbenda, som Rhedarus innehaft.

Arnulphus, Canon. 1320, samtyckte med sin underskrift till Bisk. Israels förordning om Domkyrkans uppbörd, och huru den skulle fördelas emellan Canikerna.

Hemmingus, Can. af lika underskrift 1320. För 1325 förekommer, att en borgare i Westerås, Evfrardus, hade anförtrott honom en summa penningar, att öfwerstyra till borgarens broder, som då war Scholaris Prisiensis, men Knut Porse hade under sitt sjöröfweri fått medlen i sitt wåld, hwarföre nu en annan antogs, att utsöka dem af wåldswerkaren.

Folke Roerikson, Can. 1322, sändes af Bisk. Israel med Carolus de Birkesta (Björksta) att öfwerföra flera års Denarium s. Petri af detta stift till Ärkebisk. i Upsala.

Birgerus, Sacerdos Aros., försålde 1325 sin ärfda gård i Westerås till Caniken Tidemannus, men hade icke sjelf insegel att sätta under salubrefwet.

Johannes Margaretæ, Choralis Aros., intagen såsom wittne till samma köp 1325.

Johannes Foot, Episc. D. Egisli Officialis generalis, gaf 1332 till den nästföljande fullmagt, att personligen i Theda socken utkräfwa pensiones annuales, som bem. Can. Tidemannus acqvisiverat. Tillika med Nicolaus de Tunom sände han 1333 Scholarem Aros. Olaum med en excommunicationsskrift till Canikerne i Strengnäs, emedan de icke utlagt den hjelp, som Påfwen upplåtit Biskopen i Westerås.

Hermannus, Præbend. Aros., mottog 1332 berörde fullmagt af den föregående, som deruti kallar honom sin dilectum in Christo Filium.

Ulfo Holmgerson war 1335 [står 1435] Canik både i Upsala och Westerås. En rik man, som med flere jordagods förbättrade den præbenda, som han här innehaft. Peringsköld har mycket om honom i sina Monum. Ulleråkerensia.

Bochardus, Proventoprest wid Tidemanni præb. och altare 1345. Efter Påfwens speciela tillstånd af K. Magnus Ericsson förordnad 1348 till Canonicus härstädes.

Laurentius Hemmingi, Can. 1346, förekommer i en Compromissio in Arbitros Episc. Egisli et Sigfridi Decani Upsal., hwarom förut wid Canonic. Rhedarus är nämndt.

Dager in Dalum, Præb., blef likasom ofwanst. Bochardus s. år 1348 efter Påfwens tillstånd flyttad till et Canonicat wid Skara Domkyrka.

Johannes Haquonason, Clericus Aros. Dioes. 1351, då han wittnade i ett köpebref.

Hemmingus, Præb. 1353, intygade en gåfwa till Joh. Bapt. altare. Kan möjligen wara den förr skrefne år 1320.

Gudmundus Nicolai, Præb., blef 1362 med allt hwad han ägde af Konung Håkan tagen i dess besynnerliga hägn och förswar.

Laurentius Unge, Sacrista, har 1369 med Biskop och Domprost förseglat ett gåfwobref till Domkyrkan.

Joannes eller Jönis de Blacksta, nämnd i ett jordbref 1376. Tillägget torde utwisa adelsstånd.

Laurentius in Sylstum, Chorprester i Domkyrkan 1383. Af ett köpebref s. å.

Eschillus Nicolai, Provento Prest wid Lek Ofradsons altare 1385. Stiftaren hade inrättat Præbendan för hela sin slägt.

Petrus, Præb. 1389, köpte jord i Egby, S:t Ilians socken, ifrån dåwarande Danska uttalet, sedermera Ekeby.

Jacobus in Forsum, Canon. 1390, nämnd utan widare uppgift.

Germundus Laurensson, äfwen 1390, då han med D. Peder på Enxsiö bewittnade en själagift. Har ock såsom Canon. 1392 förseglat ett salubref på jord i Fälandsbro socken till Upsala-Caniken Hans Westmodson, som sedan skänkte den köpta jorden till Westerås Domkyrka.

Sixtus Fasteson, Præb., mottog 1396 på Domkyrkans wägnar fastebref å 5½ öresland i Syltum, Munkatorps socken.

Ragvaldus, Decanus Aros., den förste som finnes nämnd i denna wärdighet. Han anses hafwa lefwat näst före år 1400 och författat Westerås biskopars korta biographier på latinska rim, dem Biskop P. Niger förswenskat och A. A. Stiernman utgifwit på trycket med anmärkningar. Underligt är dock, att han endast nämnes Ragvaldi, såsom son af en Ragvaldus, men icke med sitt egna namn.

Petrus Christierni hade warit Rector altaris S:t Johannis et Catharinæ i Upsala före 1396, men det året kom Påfwen Bonifacii IX:s befallning till biskop Nils i Westerås, att insätta honom i först lediga Cantorie, Canonicat eller annan Præbenda, om han kunde sjunga, läsa och skrifwa latin. Utgången okänd, och åtminstone blef han ej Cantor, ty en sådan, som war betydande man, har icke träffats för Westerås.

Sweno Fasteson, "skäligin man", Præb., begärde på Häradstinget 1396 fasta på jord i Juloppa, Romfartuna socken, som såld war till Præbenda Corporis Christi.

Claudius Gässling, äfwen nämnd Claus, Nicolaus, Provento prester, förekommer i ett gåfwobref 1400. År 1410 blef han förordnad att afkunna Biskoparnes i Linköping, Westerås och Skara dom öfwer Domprosten Andreas i Upsala, som inträngt sig på Strengnäs Biskopsstol. Hade 1441 länge warit intagen in Conventu Fratrum Minorum och dog följande år die S. Jacobi.

Nicolaus Petri, Præb., mottog 1401 häradsfasta å 8 örtugland jord i Fälandsbro till Domkyrkan.

Petrus Wikmanni, och på annat ställe Wilkinni, Præbendat wid Forsby præb., nämnes i ett bref af åren 1404, 1405 och 1413.

Thomas Nicolai, Præb., gaf 1413, tillika med Bengta Niclissa dotter, förmodligen hans syster, ett markland jord i Nordanö, Grytnäs socken, till Wår Fru Præbenda i Westerås.

Nicolaus Laurentii, Caniker, wittnar 1415 i ett gåfwobref på jord, som Wäpnaren Matts Ödgislason skänkte till Barkare prestgård.

Henricus, Præb. också 1415, då han förseglat ett bytesbref angående jord emellan nämnda Wäpnare och Herr Håkon i Barkare.

Clemens, eller efter tidens språk "Herra Clemet Proventoprester", fick 1423 Lagmansdom på ett wret under Præbenda animarum. År 1325 blef han af Ärke-Biskop Johannes consecrerad till Confrater Sacerd. i Wadstena kloster. Hade stort förtroende till wigtiga förrättningar. War 3 år i Nådendal och äfwen skickad till Munkalifs kloster pro reformatione loci et personarum. Antecknad ock såsom bonus cantor et Sermocinator etc. Död i Wadstena 1469 die S. Sixti.

Finvidus Johannis, eller "Fin Jönsson Caneker i Westerårs", sålde 1429 under Själachoren en tomt i Westerås, liggande näst nordan Biskopsgården. Lefde ock 1437.

Jordanus hade tjent wid S:t Johans altare, men war död 1431 och nämnes i ett fastebref såsom den följandes näste foreträdare.

Laurentius Petri innehade 1431 samma Præbenda och fick sig tilldömda 13 örtugland jord i Belja by, Dingtuna socken.

Nicolaus Sunonis heter 1431 Kaniker och Kyrkoprest i "Heseme", ett troligen orätt läst namn, som icke kan lämpas på någon känd församling.

Egislus, eller "herra Egislo Canika", wittnade wid häradstinget 1432, att Fälawiks bro, med jord liggande dertill, af ålder hört till Biskopsstolen och icke, såsom föregafs, till Näsby by.

Johannes eller Hans Papelsedag (närmare synes namnet wara Hans Papehedag), nämner sig Præbendatus perpetuus, då han ock s. år aflade wittnesbörd om Fälaviks bro.

Birgerus Petri, Præb. 1432, uppgifwes warit af Braheslägten. Ännu 1449 war en Birgerus tjenstgörande i Själachoren, som wäl kan wara densamma.

Narvo, Præbend. och Poenitentiarius 1432, den ende med sistnämnda charakter, som träffas för hela denna långa tid. Likwäl skulle alltid en sådan man wara wid Domkyrkan, som hade att absolvera grofwa syndare och förelägga dem åtskilliga botöfningar. Torde wara den Narvidus, som sedan förekommer i Kungsåra eller Norberg.

Petrus Caroli, Artium Magister och Canon., flyttades 1439 till ett bättre Canikdöme. Kallas 1446 Presten wid S:t Henrics præbenda, då Carl Månsson Riddare återgaf honom jord i Medalby, Hubbo socken, att bruka så länge han lefde. 1451 fick han ock lösa igen jord i Hinseberg, Tillberga socken, som en hans fränka bortsålt.

Jacobus Ingemundi, Clericus Aros., fick biskop Olofs fullmagt, dat. Fiholm 1439, att wara Canon. wid den præbenda, som den föregående s. år afträdde. Blef i tjensten insatt per annuli traditionem digitque Episc. impositionem, och fick stallum et locum in Capitulo. Heter 1446 Mäster Jap och war således artium Magister. Biskop Peder gaf honom 1454 fullmagt att förswara presterskapets i stiftet privilegier. Mäster Jap förekommer ock 1468. Ändtligen stiftade han s. k. Årby præbenda i Domkyrkan och synes s. år med döden afgått.

Michael, Canon., afgaf 1440 ett attestatum för Biskopsgården Fiholm, att diket emellan rudasjön och Mälaren wid Syltaboholm alltid hört under Biskopsstolen. Blef 12 Nov. 1441 per Episc. Lincopensem consecratus in fratrem Wadstenensem. Tros ock wara densamme, som 1454 blef Confessor generalis i det klostret och dog 1458.

Laurentius Magni, Præb., nämnd i ett bref 1440.

Ærengislus Elifsson, Kanek, vidimerade 1440 Nils Thursons, Regis Dapiferi säljebref af 1450 till Domprosten Matthæus på jord i Bondabarkarne.

Andreas, Can., kallar sig sjelf Mäster Andreas Bond i ett säljebref på jord i Grådha, Gagnefs socken, till Herr Pæder ib. 1444, emedan hans moder i sitt testamente ålagt honom att sälja egendomen och gifwa penningarne till Domkyrkan och husarmt folk. Sigillet tyckes hafwa adelig sköld, men synes ej om det är Bondewapnet.

Halvardus, Can. 1451. Torde dock wara den, som nämnes Curatus i Björskog wid samma tid.

Everhardus eller "haer Ævert af Wirtseborgh" nämnes Præbendat i ett bref 1461, angående jus patronatus öfwer Lekamens præb. wid S:t Gertruds altare. Måtte dock hafwa lefwat längre tid tillbaka.

Germundus eller "Herr Germunder af Öxetorp", troligen adelsman, hade wid denna tid warit Canon. här och tillika Archidiaconus i Wegsjö, der han ock slutligen blef Biskop och dog 1475.

Laurentius Petri, Proventoprest, mottog 1465 köpebref på 2 markland jord under Domkyrkan af Wäpnaren David Körning.

Olaus Dalakarl, heter ock Proventoprest, då han wid samma köp war närwarande. Jorden war i Bäckaby, Skædrikes socken.

Joannes eller "Mäster Jönis Kanek", wittnade i ett gåfwobref till Arboga kloster 1470.

Nicolaus Nicolai, troligen densamme som Niels eller Nigilse a Backa, Can. 1473. nämnd i ett säljebref af jord i Swidwi till Mäster Jacob i Westerås. Såsom Kanik närwarande i Arboga 1477, då med Borgmästare och Råd stadgades om tidegärden i nya kyrkan. Beseglade s. år en förlikningsskrift emellan Borgmästare och Råd i Westerås å ena sidan och Klerkerne å den andra, om deras egor och mulabete. Ännu 1479 nämnes han i ett salubref af jord under 3 Konungars altare i S:t Catharinæ chor.

Hemmingus Olai är wid Folkerna församling upptagen såsom Curatus, men öfwergaf den tjensten 1475 och mottog i stället Præbenda Patronorum Sueciæ.

Franciscus, uppförd af Bisk. Rudbeckius för Canon. Aros. 1475, men står ibland Domprostarne, antingen af misstag eller emedan han ej kände flera Kaniker.

Jacobus, den förste Archidiaconus i Westerås, enligt Messenii uppgift, 1479 tillsatt af Biskop Lydika eller genom hans bearbetande. Skulle lätt kunna anses wara den märklige Caniken Mag. Jacob Ingemundi, som redan för 1439 är uppförd, men han synes för åldrig till en tjenst, som hade att syssla med Domkyrkans stora inkomster, med stiftets hospital, fattighus och fallande allmosor, efter Dikmans uppgift i dess Antiqu. Eccles. Synes icke lefwat länge. Under detta embete hörde Röklunda hemman, som K. Gustaf 1520 gaf till Westerås hospital.

Christophorus Johnson kallades 1480 till Præbenda resurrectionis af dess Patronus Greger Mattsson till Tyresjö, Riddare och Lagman öfwer Westmanland och Dalarne, och bref afgick till Biskop Lydika om collation på tjensten för samma hederlig herra.

Ulfo Olavi, Can., beseglade 1481 Ingeborgs, Harald Diekens dotters salubref på jord i Simtuna socken till nyssnämnde Biskop.

Matthias Johannis, fordom "Presbyter Eeclesiæ Aros.", blef död i Upsala 1481 och i Domkyrkan derstädes begrafwen.

Nonvolfus Johannis, artium liberal. Baccalauræus et Arosiensis Dioecesis Diaconus, dog ock i Upsala 1481. Deras grafstenar med inscriptioner i Domkyrkan torde ännu wara i behåll.

Ericus van Lijpen, Canon. Aros., beseglade 1484 ett jordaköp i Strengnäs stift för biskopen i Westerås. Men han war Canon. i Upsala och Archidiaconus i Strengnäs då han blef död på förra stället 11 Maj 1488, som hans grafsten ib. utwisar.

Johannes Ingemari efterträdde Jacobus i Ärke-djekne-embetet, och icke långt derefter, 1487, war han i walet att blifwa Biskop, som icke lyckades. År 1490 upprättade han Chorum et altare defixionis Christi här i Domkyrkan, hwartill ÄrkeBiskop Jacob och 5 Biskopar gåfwo hwardera 40 dagars aflat, dat. Holmis 14 Juni s. å.

Petrus Bornschoe, Eccles. Aros. Canonicus, och "Martinus Benechini ejusdem Ecclesiæ Vicarius" hafwa såsom Procuratores et Syndici D. Electi Olavi et integri Capituli 1487 i Lübeck gifwit sin handskrift på upplånta 1000 florener, att dermed söka Påfwens confirmation på samme Electi Olavi Biskopswa1, dat. nämnda år 4 Sept.

Nicolaus Rååd, Canon. Aros. 1487, men såsom Ärkedjekne har han 1492 bekräftat borgmästarens i Westerås Bengt Trymbils testamente till S:t Sigfrids præbenda. Afdömde jemte flere 1494 en process emellan Domcapitlet i Strengnäs och Conventet i Eskilstuna. Ännu 1499 beseglade han ett köpebref på jord i Upsala stift till 3 Konungars præbenda i Westerås Domkyrka.

Johannes Trymbil satte såsom Canon. 1487 sitt insegel under ett köpebref på jord i Barkare socken för Jungfru Mariæ præbenda. Likaså bewittnade han 1492 troligen sin broders, Borgmästaren Bengt Trymbils stiftelsebref af ett altare i Domkyrkan, troligen hennes Patroner och isynnerhet S:t Sigfrid till ära, med åtskilliga gårdar och husgeråd till Præbendatens underhåll.

Joannes, "hedherlig och biskidelig man Mäster Jönis Kanik", bewittnade 1490 Ragnild Ravidsdotters testamente till Arboga kloster. Äfwen 1500 ett dylikt gåfwobref.

Andreas Philippi, Præbend., deltog ock 1492 i stadfästelsen af ofwannämnde Borgmäst. Trymbils testamente till S. Sigfrids præbenda.

Canutus, Canon., satte äfwen 1492 sitt insegel under samma fundationsbref. Troligen den Knut Pedersson som 1500 war Decanus och gaf till Domkyrkan flera gods emot själaryckt och dubbel begängelse årligen med mässor, almosor, ljus och klockor samt vigiliis, hwilket allt Biskop Olof confirmerade.

Petrus, Decanus 1494 och således i den tjensten framför den förestående. Det war det nämnda året han med flere afdömde den förut wid Nicol. Rååd anförda twisten in Ecclesia S:t Nicolai Aros. pro tribunali sedentes 7 Jan. hora audientiæ causarum consueta etc. Af successionen synes att han snart afgått.

Laurentius Rawalli, Canon., har lefwat på 1480- och 1490-talen och anses af Benzelius i dess Utkast till Swenska Folkets Hist. wara Auctor till Lilla Krönikan, som Hadorph utgifwit. Död 1500 och hans grafsten finnes ännu i Domkyrkan.

Johannes Bagge, af Adel, war Canon. 1494. Har det året med sina bröder Ture, Nils och Görgen utgifwit ett quittobref dat. Lund die Tiburtii på 200 Ungerska Gyllen i förlikning af Johan Månsson Natt och Dag, som ihjälslagit deras broder Jeppe.

Ako Werman har såsom Notarius 1494 undertecknat några Westerås Kanikers utslag i twisten emellan Strengnäs Domcapitel och klostret i Eskilstuna.

Olaus Johannis förestod 1496 Jungfru Mariæ præbenda i Domkyrkan.

Daniel uppgifwes på grafstenen i Domkyrkan warit Canonicus och blifwit död 1503. Der nämnes ock hans moder, wälbördig qwinna Ragnil på Högsbyn och hans broder, Mäster Tynne.

Claudius Ingevasti, Clericus et Præb. Aros. 1504, då han gjorde en själagift till Hel. Lekamens præbenda. I brefwet nämnes hans fädernesgård på Smedjegatan och han war således född i staden. Förekommer ock 1505. [Står 1405.]

Martinus kallar sig Sacristanus 1504, då han tillika med flere af Capitlet beseglade nämnde Claudii gåfwobref.

Laurentius, Canon. Aros., död 1505 och begrafwen i Domkyrkan, der en sten med kort inskrift bewarar hans minne.

Laurentius, död såsom warande Decanus Eccles. Aros. 1508. Haus grafsten har funnits i Domkyrkan, men blifwit förstörd.

Arwidus Siggonis förekommer redan 1509 i ett bref såsom Canon. Aros. Wistades 1520 utom riket, såsom fallen i Konung Christians onåd, men blef intagen i Konungens dagtingan med Fru Christina Gyllenstierna s. år om han innan midsommaren infann sig i riket. Dalin i sin Sw. R. Historia nämner honom för Archidiaconus, men det året och länge derefter innehades bewisligen denna tjenst af en Matthias. Om Arvidus är den som på 1530-talet war Rector Scholæ i Westerås synes swårt att antaga.

Johannes de Klingesboda war Decanus 1510 och har låtit uppsätta den stora stentaflan i muren wid Domkyrkans westra dörr och deruti inhugga sitt namn med flera figurer. Klingsbo i Stora Schedwi war säkert hans födelseort och att han warit af adel ses af wapnet neder på taflan.

Petrus Petri Jol.. död 1510. Hans grafsten i Domkyrkan säger att han warit Præbendat och verbi Dei declamator egregius.

Jacobus Davidis Giuto kallas på grafstenen i Domkyrkan Presbyter, men utan årtal, då han dog. Synes dock tillhöra denna tid.

Byrgerus Petri olim Præbendæ S. Erici Vicarius, död 1513 enligt grafstenens inskrift i Domkyrkan. Dödsåret troligen rättare 1517.

Nicolaus Andreæ hade till 1517 warit Riksföreståndaren Sten Stures Capellan, då denne herre, som efter sina föräldrar hade jus patr. till S:t Erics Præbenda, bad ödmjukligen att Biskopens nåde (Otto Swinhufwud) wille nu i vacancen efter Birger unna Herr Nils confirmationen derpå.

Johannes Helsing, en af de sista Præbendater, då Reformationen snart upphäfde dessa fåfänga stiftelser. Hans boställe i staden lades under skolstaten och kallades wanligen Höraregården ännu i sednare tid.

Johannes Lönemus, märklig såsom siste Catholske Kaniken, af de så kallade Canonici residentes, då wisserligen flere s. k. rurales, som tillika woro Curati på landsbygden, lefde på samma tid. (Canonici Rurales, som ännu en tid nämnas, swarade emot sedermera Contracts-Prostar.) Denne samtyckte till Lutherska religionsförändringen, biwistade det afgörande Riksmötet i Örebro 1529 och underskref dess beslut. Hans namn torde härleda sig ifrån en Bergsmans egendom Lönemossa wid Stora Kopparberget.

Desse och nästan oräknel. flere woro öfwer 400 års tid mera och mindre så kallade Själarycktare i Westerås, wid 15, närmare 20 Præbenden, som till namnen äro kända, hwarigenom förnämligast i Domkyrkan alla wäggar och hörn woro uppfyllda af capell, chor och altare m. m. så egentligen för aflidnas förmenta själsro, att de lefwande hade alltför litet rum i det stora templet och minst någon för dem nödig underwisning och uppbyggelse. Huru stor mängden war af Mässe-prester kan slutas deraf, att Præbendestiftaren stundom föreskref, att hans årliga begängelse skulle hållas med 20 till 30 Klerker på samma gång, då likwäl flere synes blifwit lånade ifrån andra altaren emot särskild wedergällning.

Åter till "Herdaminne"-start