Fotnoter till Gustaf III:s papper - del 1

1 Ces lettres font foi de l'intimité qui regnoit entre nous et de la confiance reciproque.

2 Ehuru sins emellan ingalunda vänner.

3 Anteckningen är, äfvensom den följande, på franska.

4 D. 9. Okt. Han rördes af slag på rådssalen och afled kort derefter på sitt embetsrum.

5 Brefvet är af d. 6 Dec. 1776. Der säges: »Jag har sökt de mörkaste färger för att utmåla regementsförändringen 1680, ty eljest skulle jag aldrig kunna ådagalägga skilnaden emellan enväldet 1680 och 1772 års regeringsform.» — »För öfrigt» — tillägger han — »har jag i allt sökt gå medelvägen; ty jag skulle eljest få terrible kritiker, så mycket mer som under våra partitider fanatici alltid valde k. Karl XI till sin heros.» — Schönberg hade af 1762 års ständer fått uppdrag att skrifva k. Karl XI:s historia. Visst är, att författaren till det i texten längre fram nämda brefvet gör Karl XI full rättvisa. Att detta bref är af Schönberg, torde vara lika ostridigt, som att det aldrig ingått i den samling af Bref om svenska regeringssättet, af hvilka andra och tredje flockarna utkommo i Stockholm 1777 och 1778, ehuru utan författarens namn. Alla dessa bref äro skrifna efter revolutionen 1772, det förstnämda deremot 1768, utgör troligen utkastet till de senare och var ej ämnadt för publiciteten.

6 Friherre Arvid Bernhard Horn, kallad såsom generallöjtnant, kaptenlöjtnant vid lifdrabantkorpsen och ambassadör i Polen till kongl. råd och kansliråd 1705, grefve 1706, kansler vid akademien i Pernau 1707, president i kanslikollegium 1710, kansler vid Upsala akademi 1718. Nedlade sina embeten 1719. Landtmarskalk på riksdagen 1720, återkallad till riksråd och kanslipresidentsembetet samma år, kansler vid Åbo akademi 1723. Å nyo landtmarskalk riksdagen 1726—27 och 1731. Trädde ur rådet 1738. Död på Ekebyholm i Upland den 18 April 1742.

7 Hedvig Sofia dog i Stockholm den 11 Dec. 1708.

8 Friherre Nicodemus Tessin, kallad såsom hofmarskalk och öfverintendent till kongl. råd 1712. Grefve 1714. Kansler vid Lunds akademi s. å. Öfverstemarskalk 1717. Högste ordningsman öfver politien och justitie-väsendet 1718. Nedlade sitt embete såsom öfverstemarskalk 1727. Död i Stockholm 1728.

9 Karl Gustaf Tessin kallades såsom öfverintendent, kansliråd och minister vid franska hofvet till riksråd 1741, ambassadör hos kejsar Karl VII 1742. Ambassadör vid danska hofvet 1743. Öfverstemarskalk vid det furstliga hofvet s. å. Ambassadör vid preussiska hofvet 1744. Kansler vid Åbo akademi 1745. President i lagkommissionen s. å. President i kanslikollegium 1747. Guvernör för kronprinsen s. å. Öfverstemarskalk hos drottning Lovisa Ulrika. Nedlade sitt embete såsom kanslipresident 1752 och såsom kronprinsens guvernör 1756, samt alla sina embeten 1761. Död på Åkerö i Södermanland den 7 Januari 1770.

10 Man ihågkomme, att detta är skrifvet 1765.

11 Generalen grefve Charles Emile Lewenhaupt, landtmarskalk vid 1734 och 1741 års riksdagar, öfverbefälhafvare öfver armeen i Finland, entledigad från befälet den 19 Aug. 1742 jämte generallöjtnant Buddenbrock, instäld för krigsrätt och en riksens ständers kommission, som dömde bägge till döden, hvilket straff Buddenbrock undergick den 16 Juli och Lewenhaupt, sedan han rymt men blifvit ertappad, den 4 Aug. 1743.

12 Frih. Mathias Alexander v. Ungern Sternberg, då öfverstelöjtnant vid lifregementet. Landtmarskalk äfven vid 1746 års riksdag; 1747 generallöjtnant; 1751 general; 1753 fältmarskalk. Dog 1763.

13 Nils Adam Bjelke, son till den år 1739 ifrån rådsembetet entledigade grefve Thure Gabriel Bjelke, med dennes första fru, Charlotta Piper.

14 Fröken Hedvig Taube, 1743 af kejsar Karl VII förklarad riksgrefvinna Hessenstein. Dog 1744. Moder till k. Fredriks bägge naturliga söner, grefvarne Hessenstein.

15 Friherre Otto Fleming, sedermera riksråd 1755, trädde ur rådet 1765. Återinkallad 1769, men undanbad sig förtroendet, död på Sätuna i Upland den 24 Nov. 1778.

16 Grefve Klas Ekeblad kallades såsom kansliråd och rappellerad ministre plenipotentiaire vid franska hofvet till riksråd 1746. Riks-kansliråd 1747. Ofverstemarskalk 1750. President i kanslikollegium 1761. Åbo akademis kansler 1762. Lemnade sin rådsstol 1765. Återkallades 1769. För andra gången kanslipresident s. å. Rördes af slag på rådssalen å Stockholms slott och afled en kort stund derefter på sitt embetsrum å kungl. slottet den 9 Okt. 1771.

17 Grefve Klas Strömberg, kallad såsom hofmarskalk till riksråd 1751. Vice guvernör hos kronprinsen under grefve Tessins vistande på landet åren 1754, 55. Nedlade sitt rådsembete 1761. Död på Klastorp i Södermanland, barnlös, den 25 Juni 1782.

18 Kallad 1751 till kronprinsens informator och samma år adlad. Skildes år 1756 från nyssnämda sin befattning. Dog 1763 den 12 Aug. såsom hofkansler.

19 Georg Gustaf Wrangel, kallad 1756 såsom öfveradjutant till kavaljer hos kronprinsen. 1757 premiermajor vid drottningens lifregemente. 1757 och 1759 förste generaladjutant vid armeen i Pommern. 1760 minister vid Neder-Sachsiska kretsen, men rap-pellerad 1761; tog 1769 afsked såsom öfverste med generalmajors namn, heder och värdighet, hvilken 1775 ökades till generallöjtnants; blef s. å. landshöfding i Vesterbotten och ledamot af regala bränvinsbrännings-direktionen. Landshöfding i Halland 1781. Envoyé extraord. och minister plenipotent. i Italien 1789. Utnämd minister i London 1793, men emottog ej denna beskickning. Tog afsked från landshöfdingeembetet s. å. Död i Livorno den 7 Dec. 1795.

20 Fredrik Silfverhjelm, son af fältmarskalken Göran Silfverhjelm, kallad år 1756 såsom löjtnant vid lifgardet till kavaljer hos kronprinsen. Dog såsom karakteriserad öfverste 1783.

21 Friherre Karl Henrik Wrangel utgick i kriget såsom generalmajor och chef för Skaraborgs regemente. 1743 chef för Nerikes och Vermlands regemente och general. 1754 fältmarskalk. Dog den 23 Mars 1755.

22 Axel Gabriel Lejonhufvud, kallad 1756 såsom kapten vid Vesterbottens regemente till kavaljer hos kronprinsen. Tog 1766 såsom öfverstelöjtnant i armeen afsked ur krigstjensten. Landtmarskalk vid 1771 års riksdag. 1775 president i Åbo hofrätt. Dog den 19 Juni 1789.

23 Ulrik Bark, son af riksrådet grefve Samuel Bark, kallad såsom kapten vid lifgardet till kavaljer hos kronprinsen. 1758 öfverstelöjtnant vid Björneborgs regemente. 1762 öfverste i armeen. 1769 riksråd. Utgick ur rådet den 12 Maj 1772. Återkallades den 22 Aug. s. å. Dog den 2 Dec. s. å.

24 Friherre Karl Fredrik Scheffer kallades såsom kansliråd och minister i Paris till riksråd 1751. Trädde ur rådet 1761, men blef samma år åter inkallad. Nedlade sitt embete såsom guvernör för kronprinsen 1762. Lemnade för andra gången sin rådsplats 1765. Grefve 1766, men ej introducerad. Återkallad i rådet 1769, men undanbad sig. En af de 18 i Svenska akademien 1786. Dog barnlös, på hemresan från varma baden i Aachen och södra Frankrike, på Trolleholm i Skåne den 27 Aug. 1786.

25 Friherre Fredrik Sparre. 1770 kansliråd. 1773 hofkansler. 1781 riksråd och guvernör för kronprinsen Gustaf Adolf. Nedlade sitt guvernörsembete 1787. Entledigad från rådsembetet och förordnad till ledamot i konungens högsta domstol 1789. 1792 öfverstemarskalk för drottning Sofia Magdalena. Den 16 Juli s. å. rikskansler. Grefve 1797. Tog afsked s. å. Dog den 30 Juni 1803.

26 Tjenstgörande kavaljer.

27 Grefve Gustaf Fredrik Gyllenborg, den bekante skalden. F. 1731. 1762 kammarråd. 1774 kansliråd. Död den 30 Mars 1808.

28 Samuel Klingenstjerna, professor i geometrien vid Upsala akademi. Fick titel af kansliråd och slutligen af statssekreterare. Dog den 20 Okt. 1765 i Stockholm.

29 Grefve Thure Gabriel Bjelke, som år 1739 hade blifvit entledigad ur rådet, samt hans son, den förr omtalte grefve Nils Adam Bjelke. Fadern återinkallades i rådet 1761 och dog i Stockholm den 11 Maj 1763.

30 Grefve Karl Vilhelm Düben, då kammarherre och handsekreterare hos drottning Lovisa Ulrika. 1761 öfverkammarherre och hofmarskalk. 1763 envoyé i Berlin och Petersburg. 1764 hofkansler. 1769 president i kammar-revisionen. Nämd till riksråd 1788, men följande året entledigad och kallad till ledamot i konungens högsta domstol. Dog i Stockholm den 29 Dec. 1790.

31 Friherre Joakim von Düben, ifrån 1759 statssekreterare vid inrikes civil-expeditionen, tillika förvaltare af drottning Lovisa Ulrikas enskilda kassa. 1766 riksråd. Entledigad 1769. Återkallad i rådet den 27 Mars 1772. Kanslipresident d. 27 April s. å. Åter entledigad d. 22 Aug. s. å. Dog på Riksten i Södermanland d. 27 Jan. 1786.

32 Nils Palmstjerna inkallad i rådet 1746. Friherre 1747. Kansler vid Lunds akademi 1752. Trädde ur rådet 1762, återkallades s. å. men antog ej kallelsen. Dog på Sörby i Nerike den 11 Febr. 1766.

33 Karl Fredrik Pechlin, friherre von Löwenbach. Chef för Jönköpings regemente 1761. Generalmajor 1770. Tog afsked 1773. Dog på Varbergs fästning den 29 Maj 1796.

34 Det nu följande är en med rödt bläck af prinsen tillagd not.

35 Dåvarande generalen, sedermera fältmarskalken och riksrådet grefve Axel von Fersen.

36 Dåvarande generallöjtnanten och öfversten för Östgöta kavalleri, inkallad i rådet 1761, entledigad 1769, återkallad 1771. Trädde för andra gången ur rådet den 22 Aug. 1772, men blef samma dag åter inkallad och tillika utnämd till riksstallmästare. Dog i Stockholm d. 24 Jan. 1778.

37 Grefve Nils Filip Gyldenstolpe, kammarherre hos konungen 1757, hos kronprinsen 1762. Öfverkammarherre och hofmarskalk 1764. Landshöfding i Gefleborgs län 1773. Vice guvernör åt kronprinsen 1789. En af rikets herrar och guvernör för den unge konungen 1792. Entledigad 1794. Död d. 20 Febr. 1810.

38 Troligen grefve Knut Karlsson Posse, då major vid grefve Lievens regemente och kavaljer hos hertig Karl. Död 1771 såsom öfverstelöjtnant vid Tavastehus regemente.

39 Anders Rudolf Du Rietz, öfverste för Helsinge regemente 1762. Generalmajor 1770. Landshöfding i Göteborg 1772. Generallöjtnant 1776. Friherre 1778. Tog afsked 1790. Dog d. 21 Okt. 1792.

40 Fredrik Karl Sinclair. Öfverste 1762. Friherre 1766. Riksråd 1769. Grefve 1771. Generalguvernör i Pommern 1772. Dog i Karlskrona den 20 Juni 1776.

41 Troligen den år 1756 anklagade friherre Hans Gustaf Rålamb. 1761 konungens tjenstgörande hofmarskalk. 1778 tjenstfri. Död den 29 Sept. 1790.

42 Friherre Fredrik Ribbing kallades såsom öfverste för Elfsborgs regemente till riksråd 1766. Entledigad 1769. Återkallad den 27 Mars 1772. Grefve 1777. Öfverstemarskalk hos drottning Lovisa Ulrika 1779. Dog i Stockholm den 11 Okt. 1783.

43 Samuel Gustaf Stjerneld, 1747 öfverste för Vestmanlands regemente. 1751 friherre; 1758 generalmajor. 1764 generallöjtnant. 1770 chef för Jemtlands regemente 1772 general. 1773 fältmarskalk. Död den 4 Febr. 1775.

44 Pehr Kalling. 1747 öfverste för Nerikes och Vermlands regemente. 1751 friherre. 1757 generalmajor. 1763 generallöjtnant. 1765 riksråd. Entledigad 1769. 1771 grefve. 1772 den 12 Maj återkallad i rådet. Den 22 Aug. s. å. entledigad. Död den 3 Mars 1795.

45 Thure Gustaf Rudbeck, öfverste vid Uplands regemente 1759. Landtmarskalk riksdagen 1765—66. Generalmajor 1766. Friherre 1771. Överståthållare i Stockholm 1772. Landshöfding i Upsala län 1773. Tog afsked 1782. Död den 8 Jan. 1786.

46 Friherre Karl Johan Ridderstolpe, hofrättsråd i kongl. Svea hofrätt 1757. Erhöll landshöfdings titel 1762. Riksråd den 11 Maj 1772. Ville afsäga sig denna höga värdighet, men emottog densamma på ständernas anhållan. (Jfr. Riksd. Tidn. 1772 s. 218.) Entledigad d. 22 Aug. s. å. Död d. 29 Jan. 1785.

47 Anders Nordencrantz. Efter att ha varit konsul i Lisahon adlad 1743, förut kallad Bachmanson, 1746 kommerseråd. Erhöll afsked 1762. Dog d. 19 Juli 1772. Bekant för en mängd skrifter om den tidens finans- och partifrågor.

48 Friherre Jakob Filip von Schwerin. Grefve 1766. Kallades såsom president i Wismarska tribunalet till riksråd 1769. Öfver-stemarskalk hos drottning Lovisa Ulrika 1771. Död i Stockholm den 2 Jan. 1779.

49 Dateradt Göteborg den 15 Okt. 1766. T. S. Grefve K. F. Scheffer var nu aflägsnad ur rådet i följd af 1765 års partihvälfning.

50 Karl, förmäld med prinsessans syster Lovisa 1766.

51 Karlberg d. 10 Juli 1767. T. S.

52 Evénemens mémorables de 1768.

53 Den år 1760 den 15 Okt. började riksdagen varade till den 21 Juni 1762.

54 Riksrådet Kalling nämdes till riddare af kejserliga ryska S. Andreæ och Alexander Newsky orden 1766.

55 Bilägret firades i Stockholm den 4 Nov. 1766. Förmälningen par procuration redan i Köpenhamn den. 1 Okt. s. å.

56 Förut hade konungen kallat en af de trenne, hvilka ständerna till en ledig plats i rådet satte på förslag. Vid 1766 års riksdag stadgades, att den, som trenne gånger varit på förslag, var fjerde gången sjelfskrifven. Riksrådet friherre Joakim von Düben trädde i anledning af detta beslut i rådskammaren.

57 Friherre Fredrik von Friesendorff kallades såsom president och landshöfding till riksråd 1761. Entledigad 1769. Död på Valstanäs i Upland den 25 Aug. 1770.

58 Kristian VII, nu på sin resa i Paris.

59 Friherre Esbjörn Kristian Reuterholm, kallad såsom hofmarskalk till riksråd 1765. Entledigad 1769. Å nyo inkallad i rådet 1771. Åter entledigad den 22 Aug. 1772. Död på Svidja i Nyland den 20 Jan. 1773. Hade, ehuru riksråd, undanbedt sig att emottaga något ordenstecken.

60 Gustaf Adolf Hjärne — yngste son af den bekante läkaren arkiatern Urban Hjärne — kallades såsom öfverste för Nylands infanteriregemente till riksråd 1761. Friherre 1762. Grefve 1770. Nedlade sina embeten den 27 Mars 1772. Åter inkallad i rådet den 22 Aug. s. å. Nedlade rådsembetet den 12 Maj 1789. Dog den 13 April 1805 vid nära 90 års ålder.

61 Se Hans exc. riksrådet hr baron Reuterholms vota uti kgl. maj:ts rådskammare angående en utnämd hofrättsdivision att upptaga kongl. kammarkollegii sista genom trycket divulgerade och till kongl. maj:t stälda skrift uti den bekanta Cronackerska saken. Stockholm 1769.

62 Denna finnes i de Gustavianska papperen.

63 Nästan alla de dertill af Reuterholm föreslagna ledamöter af hofrätten voro ifriga mössor, såsom sedan syntes af de flestes vota i hofrätten uti den så kallade inaktivitetssaken, eller om man skulle lyda rådet, äfven i fall konungen afsäger sig regeringen.

64 Matthias von Hermansson, riksråd 1769. Grefve 1771. Entledigad från rådsembetet den 4 Maj 1772. Återkallad i rådet den 22 Aug. s. å. För andra gången president i kammarkollegium 1777. Nedlade sina embeten 1789. Död i Stockholm den 25 Juli 1789.

65 Le comte de Modène, som i April månad 1768 efterträdde baron Breteuil såsom fransk minister i Stockholm. — Ett bref ifrån konung Adolf Fredrik till hertigen af Choiseul hade förmått franska hofvet att understödja planen. Brefvet var uppsatt af grefve Karl Fredrik Scheffer, såsom synes af en skrifvelse från denne till kronprinsen den 17 Maj 1768, hvarvid Gustaf gjort följande egenhändiga anmärkning: »Det, hvarom här är fråga, var ett bref ifrån konungen till hertigen af Choiseul, som bestämde Frankrike att understödja oss, och var en af anledningarna till den stora händelsen den 12 Dec.» (kungens afsägelse).

66 Hvilka dessa deputerade voro upplyses framdeles.

67 Torsdagen den 15 Dec. 1768.

68 Ryske ambassadören.

69 Om denna kungliga namnstämpel, hvarmed de rådets beslut tecknades hvilka konungen ej ville underskrifva, se min Teckning af Sveriges tillstånd från konung Karl XII:s död till konung Gustaf III:s anträde till regeringen, i E. G. Geijers Saml. Skr. nya uppl. Bd. 6: 2. s. 178.

70 Hvilka samtliga förklarade sig inaktiva, tills konungen åter inträdt i regeringen. I Svea hofrätt, der mössorna voro starkast, genomgick denna förklaring senfärdigast och svårast.

71 Kronprinsen hade redan besökt Upsala detta år (1768) och som kansler presiderat i consistorium academicum d. 13 Okt, vid en öfverläggning om informationsverket; hvarvid han sjelf gaf ett yttrande, som finnes uti consistorii academici afgifna betänkande och i konungens skrifter del. 1.

72 Anders Berch, förste professor i kameral-lagfarenheten i Upsala. Dog 1774.

73 Anders af Botin, kameralisten o historieskrifvaren. Kammarråd 1762. Adlad 1767. Dog 1790.

74 Det ansåg prinsen således ännu omöjligt.

75 Riksrådet friherre Joakim von Düben, kanslipresident.

76 [Snarare till den förut såsom kronprinsens vice guvernör omtalte grefve Nils Adam Bjelke, hvilken nu var landshöfding i Nyköping, men följande vår blef riksråd och öfverste-marskalk.]

77 Grefve Karl Vilhelm Düben — »svår att begripa, få menniskor ha känt honom nog. Slug, fin, kall, alltid vänlig. Hans insigter, smak och amabilitet gjorde honom till favorit hos Lovisa Ulrika.» Anteckningar af Elis Schröderheim.

78 Fransk legationspredikant.

79 Riksrådet Hjärne var gift med Anna Maria Ehrensvärd. Af hans svågrar var den ene, Karl, öfverste, den andre, Fredrik, öfverstelöjtnant, vid artilleriet. Tredje brodern var fältmarskalken grefve Augustin Ehrensvärd.

80 Det synes af det följande, att grefve Fersen undandragit sig detta.

81 Riksrådet friherre Joakim von Düben, med hvars dotter grefve Karl Vilhelm Düben var gift. [Grefve Nils Adam Bjelke var gift med en annan dotter, hvarigenom förvexling i afseende på adressaten synes hafva uppstått.]

82 Denna synes grundad på en uppsats, troligen af rikshistoriografen Schönberg, som finnes i Gustavianska papperen och tyckes vara första utkastet till Schönbergs efter 1772 författade utförligare bref om svenska regeringssättet.

83 Troligen till d. v. öfversten friherre Sinclair.

84 Erik von Stockenström, nu justitiekansler, inkallades i rådet 1769, friherre 1770, grefve 1771. Nedlade sina embeten den 27 Mars 1772. Återkallad i rådet den 22 Aug. s. å. Lemnade för andra gången rådsstolen 1789. Död i Stockholm den 23 Febr. 1790.

85 Friherre Ulrik Scheffer, inkallad i rådet 1769. [Förläggarens anmärkning: Noten i förra upplagan, som går ut på att öfversten friherre Per Scheffer skulle varit i fråga att väljas till landtmarskalk, måste hafva tillkommit genom förbiseende af, att äfven den mer betydande brodern Ulrik den tiden var öfverste.]

86 Att härmed likväl ej menas, det konungen skulle vara utesluten från delaktighet i lagstiftningen, synes af det följande.

87 Représentants des États i det franska — Riksens ständers fullmäktige i det svenska konceptet.

88 Detta förslag innehöll således en omvändning af det gällande förhållandet, enligt hvilket ständerna satte tre på förslag och konungen valde.

89 Så, har jag trott mig böra öfversätta orden: »Ni le roi, ni les États aurant aucun droit d'y rien changer, l'innover ou l'expliquer«

90 Svea hofrätt och kommersekollegium, der mössorna voro starkast, dröjde, och Stockholms konsistorium inskränkte sig till en underdånig bön, att kongl. maj:t för samvetets skull ej ville undandraga sig den tunga regeringsbördan.

91 I den häftiga möss-skriften: »Upplysning för svenska folket om anledningen, orsaken och afsigterna med urtima riksdagen 1769», hvilken skrift arktals utkom, säges, att kaptenerna vid lifgardet af egna medel försköto denna utgift. Sveriges tillstånd påminner författaren af denna skrift (ehuru han säger sig ej förmoda någon likhet) om Roms under Octavius, hvilken, under sken af vördnad för lagen, undergräfde rådets myndighet och med förstälda tillbud att afsäga sig högsta myndigheten sökte med yttersta ifver bevara henne åt sig och slutligen, ehuru han sjelf regerade med mildhet och ömhet, lemnade efter sig regeringen åt sin adopterade son Tiberius, som blef ett mönster af grymhet, våld, liderlighet och alla laster.

92 Dessa bref finnas i Tersmedenska samlingen.

93 Handelsborgmästare i Stockholm. Hans medtäflare var borgmästaren Cerwin från Karlshamn.

94 Lagman i Norr-Finne lagsaga.

95 Biskop i Strengnäs, ifrig mössa.

96 Filenius, ifrig hatt.

97 Ärkebiskop Beronius.

98 Från Blekinge. Redan 1734 sitt stånds vice talman, sedan talman vid alla riksdagar utom 1765, då han till och med utvoterades ur ståndet. Han dog under denna riksdag den 18 Nov. 1769 och efterträddes såsom talman af Lars Torbjörnsson från Bohuslän.

99 Konstitutions-saken.

100 Det utföll med 234 rösters pluralitet för grefve Axel Fersen framför generalmajoren Thure Gustaf Rudbeck, hvilken år 1765 såsom landtmarskalk stått i spetsen för mössornas seger.

101 Nämligen rådet i Stockholm. Blott några rådsherrar hade följt konungen till Norrköping, men de öfrige, emot konungens vilja, qvarblifvit att föreställa regeringen i hufvudstaden.

102 Grefve Karl Johan Cronstedt, president i kammarrevisionen sedan 1767, efterträdde Hermansson såsom president i kammarkollegium under denna riksdag.

103 Trenne rådsstolar voro lediga genom dödsfall efter grefve Karl Gust. Löwenhjelm, friherre Karl Lagerberg och baron Otto Vilhelm De Geer. De som nu i deras ställe inkallades voro öfversten friherre Ulrik Scheffer, justitiekansleren Erik v. Stockenström och landshöfdingen i Nyköpings län grefve Nils Adam Bjelke. Till justitiekansler efter Stockenström nämde den 30 Nov. 1769 ständerna dåvarande statssekreteraren och äldste revisionssekreteraren Johan Rosir, som äfven denna riksdag stod på riksrådsförslag, sedermera (1771) friherre och president i Svea hofrätt.

104 Dagen förut hade på en gång tio rikets råd blifvit afsatta, näml. Friesendorff, Horn, Kalling, Hermelin, Gyllenstjerna, Reuterholm, Funck, Ribbing, Lagerbjelke och Düben.

105 Det skedde likväl. Af de år 1765 licentierade, men nu i rådet återkallade herrar: Rosen, Ekeblad, Hamilton, Rudenschöld, Seth, Karl Fr. Scheffer, Fleming, undanbådo sig den förste och de tre siste förtroendet. Samma dag, som det förra rådet atsattes, kallades dessutom till rådsherrar presidenten i kammarkollegium friherre Mathias v. Hermansson, landshöfdingen Joakim Beckfriis och presidenten i amiralitetskollegium grefve Karl Hans Sparre. Den sistnämde afsade sig.

106 Det skedde den 4 Juli. Amiralen grefve Erik Arvid Sparre (liksom förut hans bror) afsade sig den erbjudna värdigheten. Den 18 Sept. kompletterades det nya rådet genom inkallandet af contre-amiralen J. von Snoilsky. Grefve Ekeblad, redan 1761 kanslipresident, återstäldes nu af 1769 års ständer i denna värdighet.

107 En tunna guld räknad till 100,000 dr smt.

108 Hvad de för sådana ändamål bortgåfvo vid denna riksdag gick till nära 33 tunnor guld (utom hvad som beviljades åt hofvet). Mössorna vid 1766 års riksdag berömde sig deremot af att hafva genom indragningar sparat öfver 66 tunnor guld.

109 Grefve Ad. Lud. Hamiltons Anekdoter. M.S.

110 Den 11 Sept. 1769 nämd till hofkansler. Brefvet finnes tryckt i Gustaf III:s skrifter 4:de delen.

111 Skriften: En patriots tankar om grundlagens nödvändiga förbättring, tryckt i Stockholm 1769, jämte en annan till den förras försvar: Reflexioner öfver de omdömen, som blifvit fällda öfver en patriots tankar, voro bägge författade af assessoren Arvid Virgin, som derför pliktfäldes i Svea hofrätt till 300 dlr smts böter.

112 Upplysning för svenska folket om anledningen, orsaken och afsigterna med tirtima riksdagen 1769. Författaren förblef okänd och åtalet anstäldes emot förläggaren, bokhandlaren Holmén, som blef dömd till fängelse vid vatten och bröd. Denna dom blef sedan en af anklagelserna mot rådet vid 1771 års riksdag. Skriften, som af 1769 års ständer blifvit ansedd förgriplig, förklarades af 1771 års sekreta justitie-deputation för god och nyttig, och förbudet emot den återkallades.

113 Friherre C. F. Höpken, president i kammarkollegium 1757, i kammarrevisionen 1767. Tog strax derefter afsked.

114 Hvilket embetes besättande ständerna 1766 hade tillegnat sig sjelfva. Presidenten Höpkens memorial yrkade tillika en granskning af hela förordningen af den 12 Nov. 1766 om lagarnes behöriga verkställighet samt vidtagandet af sådana åtgärder, hvarigenom regeringslagarnes ändring den ena riksdagen efter den andra kunde undvikas.

115 Generalen Augustin Ehrensvärd.

116 F. d. hofrättsrådet, nu landshöfdingen i Åbo län Kristofer Rappe.

117 Kammarrådet Karl Stjerngranat.

118 Orden mig och jag äro utstrukna och H. K. H. Kronprinsen satt i stället.

119 Spansk minister vid svenska hofvet.

120 Den Akt om personlig säkerhet samt säkerhet om egande rätten, som vid 1769 års riksdag gick till plena, men af alla stånd, utom presteståndet, afslogs, innehöll likväl förslag till vigtiga förbättringar, nämligen ständernas afskiljande från omedelbar befattning med lagskipningen, med befordringarna, med enskilda besvärsmål och med detaljerna af den ekonomiska och finansiela lagstiftningen.

121 1756 års ständer hade betagit konungen rätten att på ingifvet förslag sjelf nämna till öfverståthållare i hufvudstaden, till öfverste för gardet, till öfverste för artilleriet, till kaptenlöjtnant vid lifdrabanterna, utan skulle dessa beställningar efter de flesta rösterna i rådet bortgifvas. 1766 års ständer tillegnade sig sjelfva rättigheten att nämna justitiekansler och inskränkte konungens inflytande på rådsvalen genom stadgandet, att den, som tre gånger stått på rådsförslag, fjerde gången vore sjelfskrifven. Allt detta blef oförändradt hos ständerna.

122 Saken var ännu oafgjord hos adeln den 11 Nov., då detta skrefs. Den 15 följande Nov. afslogs säkerhets-akten äfven hos adeln med 457 nej mot 431 ja.

123 Han beskylde Pechlin att i sjelfva Riddarhus-förstugan ha köpt röster för 200 plåtar stycket.

124 Han dog den 7 följande Januari. Flera utmätningar för skuld hade öfvergått honom de senare åren.

125 Båda hade varit guvernörer för kronprinsen.

126 Det var den 15 Dec. 1768, som dåvarande rådet inlemnade sitt svar i anledning af konungens diktamen den 12 Dec. om nedläggandet af kronan, tills riksdag utskrefs.

127 Vi ha nämt den hemliga handling, hvari, då konung Adolf Fredrik tog det nämda beslutet, hattpartiets hufvudmän hade med sina namns underskrift försäkrat om sitt understöd och att vid den kommande riksdagen göra allt för konungamaktens återställande enligt rikets gamla lagar. Grefve Ad. Ludv. Hamilton i sina nedan citerade handskrifna anekdoter berättar, att Lovisa Ulrika, med sin vanliga oförsigtighet, visat Pechlin, för att ännu närmare fästa honom vid hofvets intressen, denna skrift, men att han behållit den, hvarigenom han, i fall möss-partiet segrade, haft de nämda herrars öde i sina händer, och att den första underhandlingen vid 1769 års riksdag var att med en ganska stor summa återköpa dokumentet ur händerna af Pechlin, som grefve H. kallar den Svenske Machiavell.

128 I sammanhang härmed må anmärkas, att riksråden Höpken och Strömberg återfingo de dem år 1766 beröfvade rådspensioner till det äldre beloppet af 6000 dlr silfvermynt årligen, att riksrådet grefve H. A. Gyllenborgs pension ökades ifrån 4000 dlr till samma förra belopp. Vid 1766 års riksdag hade nämligen riksrådspensionerna blifvit bestämda till 4000 dlr smt årligen, men endast fyra sådana pensioner på stat uppförda. — Denna inskränkning i anseende till antalet upphäfdes 1769, och samtlige de vid denna riksdag entledigade rådsherrar erhöllo enligt ständernas beslut den 30 Januari 1770 hvardera 4000 dlr smt i pension. — Dessutom återfingo alla, som uppvaktat vid prinsarnes uppfostran, sina indragna löner eller pensioner.

129 På stilen skulle jag tro, att det är från grefve Nils Fil. Gyldenstolpe.

130 Bägge äro på franska språket.

131 Riksrådinnan Ribbing, född Löwen. Bref i denna samling mellan prinsen och henne tyckas å hans sida röja ömmare känslor, hvilka likväl endast med vänskap besvarades.

132 Det med särskild stil utmärkta är i brefvet understruket.

133 Dateradt Ulriksdal den 20 Mars 1765. T. S.

134 Grefve Gustaf Fredrik Gyllenborg blef gift 1764 med Anna-Margareta, dotter af banko-kassören Gottsman.

135 Som skickar Gustaf sin Belisaire och sedermera till honom dedicerar Les Incas.

136 Brefvet derom från K. F. Scheffer till prinsen är dateradt Töresö den 26 Okt. 1767.

137 Correspondence par le baron de Grimm, II: 320.

138 50,000 rdr hamb. bko för kronprinsen, lika stor summa för prinsarne Karl och Fredrik Adolf tillsammans. Ständernas bref härom, hvari de tillika yttra den önskan, att resan måtte företagas incognito och ej af alla de kungliga prinsarne på en gång, är af den 19 Januari 1770.

139 Stockholm den 5 Mars 1770. T. S.

140 Riksrådets.

141 Ekolsund den 4 Juni 1770.

142 Drottningholm den 29 Aug. 1770.

143 Friherre Johan Vilhelm Sprengtporten, ambassadör i Köpenhamn.

144 Baron Johan Fredrik von Nolcken, kammarherre hos drottning Lovisa Ulrika, sedan minister i Petersburg.

145 Kammarherren grefve Adolf H., i sina förr åberopade anekdoter.

146 Je suis dans le dernier désespoir, mais je vis et je vous embrasse. Ulrique.

147 Här äro följande ord utstrukna, men så att de kunna läsas: Vous êtes mon héritier, je n'ai point d'enfans, et selon toute apparence je n'en aurois pas, et je ne les regrette pas, parceque je retrouve en vous tout ce que la patrie peut espérer. (Du är min arfvinge. Jag har inga barn och skall efter allt utseende ej få några, och jag saknar dem ej, emedan jag hos dig finner allt hvad fäderneslandet kan hoppas).

148 Så brukade Gustaf såsom barn kalla sin forne vice guvernör.

149 Grefve Bjelke var öfverste-marskalk.

150 Écus — lika med 4000 riksdaler i silfver.

151 Medlemmar af franska truppen.

152 Ulrik Scheffer, broder till Karl Fredrik, sedan 1769 riksråd och kansliråd.

153 Dåvarande öfversten friherre Johan Didrik Duwall, sedermera landtmarskalk vid 1786 års riksdag och generallöjtnant.

154 Grefve Fredrik Ulrik Rosen, son af riksrådet, nu kammarherre och hofmarskalk, sedermera landshöfding i Åbo och 1788 riksråd, erhöll af sked följande året och dog 1793.

155 Hofmarskalken John Jennings. [Förläggarens anmärkning: Hofmarskalken Jennings hade utgått ur handelsfirman Finlay och Jennings, hvarför uppgiften derom blifvit utesluten.]

156 Förmodligen krigsrådet Johan Albrekt Voltemat, som 1774 erhöll landshöfdings afsked. Friherre 1778.

157 Fransk chargé d'affaires, sedan ambassadören comte de Modène i Juli 1770 hade lemnat Sverige.

158 Baron Bréteuil, 1766 fransk ambassadör i Stockholm, nu i samma egenskap anstäld i Haag, var en af de ministrar, med hvilka Ludvig XV underhöll en hemlig korrespondens, i hvilken konungen anbefalt honom att med fortfarande uppmärksamhet följa svenska sakerna. Flassan, Histoire de la diplomatie française. T. VII. p. 17. Hos Segur (Politique de tous les cabinets de l'Europe) ser mm. upphofvet till den nämda hemliga korrespondensen i rivaliteten emellan en af Ludvig XV:s mätresser och hans minister för utrikes ärendena. Vergennes, hvilken i Sverige efterträdde le comte de Modène, hörde äfven till denna hemliga korrespondens, som Ludvig XV, utan sitt eget kabinetts vetskap och stundom emot dess planer, förde med flera af sina sändebud. Svenska och polska politiken voro i synnerhet ibland föremålen för denna korrespondens.

159 Generalmajoren friherre Karl Sparre, då landshöfding i Gefleborgs län, sedermera öfverståthållare i Stockholm 1773.

160 Engelska och ryska ministrarne i Stockholm.

161 Med formuläret till denna provisoriska försäkran ankom generallöjtnanten baron Scheffer den 12 Mars till Paris. Konungen undertecknade den 15 följande och hemsände den genast.

162 Då varande fänriken vid gardet P. U. Liljehorn. Dog, såsom generallöjtnant, 1806.

163 Friherre Kristofer Falkengreen, vice amiral och amiralitetsråd. Af 1772 års ständer sedermera kallad till riksråd, vid revolutionen entledigad, men åter inkallad. 1776 president i amiralitetskollegium. Död i Stockholm den 22 Apr. 1789.

164 Madame Du Barry. — Hon hade hufvudsakligen bidragit till hertigens af Choiseul onåd. Dennes plats blef obesatt till den 1 Juni 1771, då duc D'Aiguillon nämdes till minister för utrikes ärendena.

165 Dessa audienser väckte ständernas misstankar. Dock varade de ej länge och kallades slutligen tiggare-audienser.

166 Denna slutades med Januari månad 1770. Förslaget till vicepresident-sysslan i Åbo hofrätt, hvarom det följande handlar, uppsattes i rådet den 1 Maj 1770.

167 Konungens franska MS. har här följande anmärkning i brädden: »II faut ici une note pour faire comprendre ce que c'étoit qu'un förslag

168 Lagman Stjerneld, revisionssekreteraren Wallencreutz och lagman Wallenstjerna uppfördes på förslaget, de bägge senare framför lagman Palén och hofrättsrådet Tollstedt, som voro äldre. Rådsprotokollet härom utkom i tryck under titel: Ofrälsemäns sentomsider tydligen förkunnade öde.

169 Det tryckta rådsprotokollet drog med sig en flod af partiskrifter om frälse- och ofrälse-ståndens rättigheter (dessa skrifter uppgingo inom ett år till nära hundra), som redan utmärkte det förnämsta tvisteämnet för nästa riksdag och under dess lopp födde af sig en mängd förslag, dels till särskilda privilegier för borgare-ocn bondestånden, dels till gemensamma privilegier för svenska odalfolket, med hvilken benämning man började skilja sig från adelsfolket.

170 Gustaf III i ett bref till konung Fredrik II, Stockholm den 20 Mars 1772, säger: »Denna idé har e. m. sjelf gifvit mig i en konversation, som jag lagt mycket på hjertat.»

171 Den första kompositionen ingicks d. 27 Juni. Konungen skulle visa en lika välvilja mot alla sina undersåtar, utan afseende på parti; partierna borde upphöra, deras hämd och bitterhet utsläckas; den yttre politiken borde riktas på fredens bibehållande; för bibehållande af den inre enigheten borde ingen efterräkning ske angående de händelser, som föranledt sammankallandet af 1769 års riksdag; rådet skulle delas lika mellan båda partierna, och ledigheter öppnas för mössorna genom flere nuvarande rådsherrars frivilliga afsked.

172 Med 524 röster emot 450, som voterade på mössornas kandidat, generalmajoren friherre Rudbeck.

173 Med blott en rösts pluralitet.

174 Med 72 röster emot 55. Sebaldt var nu i besittning af en stor popularitet. Han hade 1768 varit den enda af Stockholms magistrat, som protesterade (äfven i en egen utgifven skrift) mot den läran, att konungen genom nedläggande af regeringen mellan riksdagarne försätter kollegierna i fullkomlig inaktivitet.

175 Med 84 röster emot 61.

176 Grefve Horn och friherre Lagerbjelke. Desse intogo genast tvänne nu lediga platser vid rådsbordet. De öfriga skulle i mån af timade ledigheter inkallas.

177 Vid konungens kröning instiftades, såsom bekant är, Vasaorden, till hvars dekoration flera utkast, ritade af konungen, finnas bland dessa papper. Men det var äfven fråga om inrättandet af en egen orden för andliga, under namn af den Kongl. Gustavianska orden. Man ser flera förslag till ordensdekoration, ritade af konungens hand, och ett egenhändigt utkast till statuter. Orden skulle ha 3 klasser. Den föreslagna ordens-dekorationen föreställer en röd, emaljerad stjerna med Vasar emellan uddarna, i midten Gustaf I:s bröstbild på den ena och Gustaf Adolfs på den andra sidan. Nordstjerneordens utsträckande äfven till andliga ledamöter synes ha gjort detta förslag öfverflödigt. 1778 var likväl åter fråga om en egen orden för prester.

178 Hofauditören Camitz, som låtit trycka talet, måste rymma ur riket.

179 Rådet att upphöra med korruptionen hade kommit från grefve Karl Fr. Scheffer. Han skrifver till Vergennes i Dec. 1771: »Min tanke är, att ni med denna månad bör upphöra att besolda riksdagsmän, af hvilket stånd de må vara. — Jag bör likväl ej dölja för er, att konungen ej finner detta vara utan olägenheter. Sök att diskutera detta med honom.»

180 Major Adam Ludvig Boye, vice-korporal vid lifdrabanterna.

181 Denna afskrift finnes bilagd och lyder: Hvem skulle vilja skiljas från Stockholm förr än han sett en efterlängtad konungens kröning och ett godt slut på riksdagen? — Ingen — af oss, som på detta papper teckna sina namn.

182 Lorenz Vilhelm Creutz, öfverste i armeen.

183 Karl Konstantin de Carnall, öfverste för Björneborgs regemente.

184 Denna klubbs ledamöter voro särdeles missnöjde med grefve Axel Fersen. I ett annat bref till kungen utan datum, men vid samma tid, skrifver Sinclair: »Grefve Axel Fersen har synts mig brydd öfver det missnöje, som herskar mot honom i klubben. Han beklagade sig öfver, att jag för några dess ledamöter betygat e. m:ts välbehag öfver den tillgifvenhet, klubben hade visat e. m:t, och mente, att detta hade gifvit mössorna anledning att beskylla e. m:t för dubbelhet.»

185 Se min Teckning af partitiderna (Geijers Saml. Skr., nya uppl., Bd 6:2, s. 193) om de inskränkningar i adliga privilegierna, hvilka adeln i den föreslagna konungaförsäkran trodde sig finna.

186 Ändamålet var att få den förre justitiekansleren Rosir omvald. Det lyckades ej. Ständerna valde först borgmästaren Sebaldt, som afsade sig; hvarefter deras val föll den 27 Mars 1772 på lagmannen Liljestråle, som sedermera beklädde detta embete till 1779, då han på begäran erhöll afsked.

187 En écu var 6 daler kopparmynt eller 2 daler silfvermynt. 1 livre svarade mot 1 daler silfvermynt. 1 riksdaler i silfver, ursprungligen lika med 9 daler kopparmynt, var denna tid genom stegrad kurs ungefär lika med 18 daler kopparmynt (efter hvilken grund realisationen sedermera verkstäldes). En écu utgjorde nu således 1/3 riksdaler i silfver, enligt 1830 års myntfot, 42 skillingar 9 runstycken banko eller 1 riksdaler 16 skill. riksgälds.

188 Nämligen derigenom att de öppnade tillträde för lika många kandidater af motsatta partiet.

189 De nyssnämda 10,000 écus.

190 Riksrådet Sinclair blef i sjelfva verket, efter riksrådet Liewen, som rappellerades, den 11 Maj 1772 nämd till generalguvernör i Pommern.

191 En summa penningar till utdelning hade hos honom blifvit nedsatt.

192 Klas de Frietzcky, disponent af Storfors bruk, bekant riksdagsman allt sedan 1760 års riksdag. I egna efterlemnade anteckningar, som finnas på Upsala bibliotek, beskyller han Sinclair att, med konungens vetskap, ha tillstält de trätor emellan stånden, som så länge utdrogo denna riksdag. Frietzcky dog på Säbylund i Nerike den 9 Okt. 1803 och var den siste af sin ätt.

193 Konungens anm.: »Den ifrågavarande katastrofen var hela rådets afsättning, emot de högtidligaste löften att konservera hälften. Det var i de tre ofrälse stånden. Adeln förklarade sig ej förr än efter påskhelgen.»

194 Konungens anm. »Pastor i Katarina, då riksdagsman af presterskapet från Gestrikland.»

195 Konungens anm. »Riksdagsman af skånska presterskapet.»

196 Konungens anm. »Borgmästare i Kristianstad.»

197 Konungens anm. »Sinclair.»

198 Konungens anm. »Assessor eller lagman. Bondeståndets sekreterare.»

199 Konungens anm. »Rudenschöld, Bjelke eller Bark, Hjärne.»

200 Konungen.

  Senast ändrat eller kontrollerat den 22 mars 2005.

Hemsida
Nyheter
Galleri
Curriculum Vitae
Araguacema
Christofer
Kerstin Amanda

Rymd (eng)

Istider och växthusgaser
Historia
Tedas historia
Liber 1932-1999
Släktträd
Litteratur (eng)
Schack (eng)
Cykling
Sport
Webb-tips
Roliga citat (eng)
Kontakt