1 Ces lettres font foi de l'intimité
qui regnoit entre nous et de la confiance reciproque.
2 Ehuru sins emellan ingalunda vänner.
3 Anteckningen är, äfvensom
den följande, på franska.
4 D. 9. Okt. Han rördes af slag på
rådssalen och afled kort derefter på sitt embetsrum.
5 Brefvet är af d. 6 Dec. 1776. Der säges:
»Jag har sökt de mörkaste färger för att utmåla regementsförändringen
1680, ty eljest skulle jag aldrig kunna ådagalägga skilnaden emellan
enväldet 1680 och 1772 års regeringsform.» — »För öfrigt» — tillägger
han — »har jag i allt sökt gå medelvägen; ty jag skulle eljest få terrible
kritiker, så mycket mer som under våra partitider fanatici alltid valde
k. Karl XI till sin heros.» — Schönberg hade af 1762 års ständer fått
uppdrag att skrifva k. Karl XI:s historia. Visst är, att författaren
till det i texten längre fram nämda brefvet gör Karl XI full rättvisa.
Att detta bref är af Schönberg, torde vara lika ostridigt, som att det
aldrig ingått i den samling af Bref om svenska regeringssättet, af hvilka
andra och tredje flockarna utkommo i Stockholm 1777 och 1778, ehuru
utan författarens namn. Alla dessa bref äro skrifna efter revolutionen
1772, det förstnämda deremot 1768, utgör troligen utkastet till de senare
och var ej ämnadt för publiciteten.
6 Friherre Arvid Bernhard Horn,
kallad såsom generallöjtnant, kaptenlöjtnant vid lifdrabantkorpsen och
ambassadör i Polen till kongl. råd och kansliråd 1705, grefve 1706,
kansler vid akademien i Pernau 1707, president i kanslikollegium 1710,
kansler vid Upsala akademi 1718. Nedlade sina embeten 1719. Landtmarskalk
på riksdagen 1720, återkallad till riksråd och kanslipresidentsembetet
samma år, kansler vid Åbo akademi 1723. Å nyo landtmarskalk riksdagen
1726—27 och 1731. Trädde ur rådet 1738. Död på Ekebyholm i Upland den
18 April 1742.
7 Hedvig Sofia dog i Stockholm
den 11 Dec. 1708.
8 Friherre Nicodemus Tessin, kallad
såsom hofmarskalk och öfverintendent till kongl. råd 1712. Grefve
1714. Kansler vid Lunds akademi s. å. Öfverstemarskalk 1717. Högste
ordningsman öfver politien och justitie-väsendet 1718. Nedlade
sitt embete såsom öfverstemarskalk 1727. Död i Stockholm 1728.
9 Karl Gustaf Tessin kallades såsom
öfverintendent, kansliråd och minister vid franska hofvet till riksråd
1741, ambassadör hos kejsar Karl VII 1742. Ambassadör vid danska hofvet
1743. Öfverstemarskalk vid det furstliga hofvet s. å. Ambassadör
vid preussiska hofvet 1744. Kansler vid Åbo akademi 1745. President
i lagkommissionen s. å. President i kanslikollegium 1747. Guvernör för
kronprinsen s. å. Öfverstemarskalk hos drottning Lovisa Ulrika.
Nedlade sitt embete såsom kanslipresident 1752 och såsom kronprinsens
guvernör 1756, samt alla sina embeten 1761. Död på Åkerö i Södermanland
den 7 Januari 1770.
10 Man ihågkomme, att detta är skrifvet
1765.
11 Generalen grefve Charles Emile
Lewenhaupt, landtmarskalk vid 1734 och 1741 års riksdagar, öfverbefälhafvare
öfver armeen i Finland, entledigad från befälet den 19 Aug. 1742 jämte
generallöjtnant Buddenbrock, instäld för krigsrätt och en riksens ständers
kommission, som dömde bägge till döden, hvilket straff Buddenbrock undergick
den 16 Juli och Lewenhaupt, sedan han rymt men blifvit ertappad, den
4 Aug. 1743.
12 Frih. Mathias Alexander v. Ungern
Sternberg, då öfverstelöjtnant vid lifregementet. Landtmarskalk
äfven vid 1746 års riksdag; 1747 generallöjtnant; 1751 general; 1753
fältmarskalk. Dog 1763.
13 Nils Adam Bjelke, son till
den år 1739 ifrån rådsembetet entledigade grefve Thure Gabriel Bjelke,
med dennes första fru, Charlotta Piper.
14 Fröken Hedvig Taube, 1743 af
kejsar Karl VII förklarad riksgrefvinna Hessenstein. Dog 1744. Moder
till k. Fredriks bägge naturliga söner, grefvarne Hessenstein.
15 Friherre Otto Fleming, sedermera
riksråd 1755, trädde ur rådet 1765. Återinkallad 1769, men undanbad
sig förtroendet, död på Sätuna i Upland den 24 Nov. 1778.
16 Grefve Klas Ekeblad kallades
såsom kansliråd och rappellerad ministre plenipotentiaire vid franska
hofvet till riksråd 1746. Riks-kansliråd 1747. Ofverstemarskalk 1750.
President i kanslikollegium 1761. Åbo akademis kansler 1762. Lemnade
sin rådsstol 1765. Återkallades 1769. För andra gången kanslipresident
s. å. Rördes af slag på rådssalen å Stockholms slott och afled en kort
stund derefter på sitt embetsrum å kungl. slottet den 9 Okt. 1771.
17 Grefve Klas Strömberg, kallad
såsom hofmarskalk till riksråd 1751. Vice guvernör hos kronprinsen under
grefve Tessins vistande på landet åren 1754, 55. Nedlade sitt rådsembete
1761. Död på Klastorp i Södermanland, barnlös, den 25 Juni 1782.
18 Kallad 1751 till kronprinsens informator
och samma år adlad. Skildes år 1756 från nyssnämda sin befattning. Dog
1763 den 12 Aug. såsom hofkansler.
19 Georg Gustaf Wrangel, kallad
1756 såsom öfveradjutant till kavaljer hos kronprinsen. 1757 premiermajor
vid drottningens lifregemente. 1757 och 1759 förste generaladjutant
vid armeen i Pommern. 1760 minister vid Neder-Sachsiska kretsen, men
rap-pellerad 1761; tog 1769 afsked såsom öfverste med generalmajors
namn, heder och värdighet, hvilken 1775 ökades till generallöjtnants;
blef s. å. landshöfding i Vesterbotten och ledamot af regala bränvinsbrännings-direktionen.
Landshöfding i Halland 1781. Envoyé extraord. och minister plenipotent.
i Italien 1789. Utnämd minister i London 1793, men emottog ej denna
beskickning. Tog afsked från landshöfdingeembetet s. å. Död i Livorno
den 7 Dec. 1795.
20 Fredrik Silfverhjelm, son af
fältmarskalken Göran Silfverhjelm, kallad år 1756 såsom löjtnant vid
lifgardet till kavaljer hos kronprinsen. Dog såsom karakteriserad öfverste
1783.
21 Friherre Karl Henrik Wrangel
utgick i kriget såsom generalmajor och chef för Skaraborgs regemente.
1743 chef för Nerikes och Vermlands regemente och general. 1754 fältmarskalk.
Dog den 23 Mars 1755.
22 Axel Gabriel Lejonhufvud, kallad
1756 såsom kapten vid Vesterbottens regemente till kavaljer hos kronprinsen.
Tog 1766 såsom öfverstelöjtnant i armeen afsked ur krigstjensten. Landtmarskalk
vid 1771 års riksdag. 1775 president i Åbo hofrätt. Dog den 19 Juni
1789.
23 Ulrik Bark, son af riksrådet
grefve Samuel Bark, kallad såsom kapten vid lifgardet till kavaljer
hos kronprinsen. 1758 öfverstelöjtnant vid Björneborgs regemente. 1762
öfverste i armeen. 1769 riksråd. Utgick ur rådet den 12 Maj 1772. Återkallades
den 22 Aug. s. å. Dog den 2 Dec. s. å.
24 Friherre Karl Fredrik Scheffer
kallades såsom kansliråd och minister i Paris till riksråd 1751. Trädde
ur rådet 1761, men blef samma år åter inkallad. Nedlade sitt embete
såsom guvernör för kronprinsen 1762. Lemnade för andra gången sin rådsplats
1765. Grefve 1766, men ej introducerad. Återkallad i rådet 1769, men
undanbad sig. En af de 18 i Svenska akademien 1786. Dog barnlös, på
hemresan från varma baden i Aachen och södra Frankrike, på Trolleholm
i Skåne den 27 Aug. 1786.
25 Friherre Fredrik Sparre. 1770
kansliråd. 1773 hofkansler. 1781 riksråd och guvernör för kronprinsen
Gustaf Adolf. Nedlade sitt guvernörsembete 1787. Entledigad från rådsembetet
och förordnad till ledamot i konungens högsta domstol 1789. 1792 öfverstemarskalk
för drottning Sofia Magdalena. Den 16 Juli s. å. rikskansler. Grefve
1797. Tog afsked s. å. Dog den 30 Juni 1803.
26 Tjenstgörande kavaljer.
27 Grefve Gustaf Fredrik Gyllenborg,
den bekante skalden. F. 1731. 1762 kammarråd. 1774 kansliråd. Död den
30 Mars 1808.
28 Samuel Klingenstjerna, professor
i geometrien vid Upsala akademi. Fick titel af kansliråd och slutligen
af statssekreterare. Dog den 20 Okt. 1765 i Stockholm.
29 Grefve Thure Gabriel Bjelke,
som år 1739 hade blifvit entledigad ur rådet, samt hans son, den förr
omtalte grefve Nils Adam Bjelke. Fadern återinkallades i rådet 1761
och dog i Stockholm den 11 Maj 1763.
30 Grefve Karl Vilhelm Düben,
då kammarherre och handsekreterare hos drottning Lovisa Ulrika. 1761
öfverkammarherre och hofmarskalk. 1763 envoyé i Berlin och Petersburg.
1764 hofkansler. 1769 president i kammar-revisionen. Nämd till riksråd
1788, men följande året entledigad och kallad till ledamot i konungens
högsta domstol. Dog i Stockholm den 29 Dec. 1790.
31 Friherre Joakim von Düben,
ifrån 1759 statssekreterare vid inrikes civil-expeditionen, tillika
förvaltare af drottning Lovisa Ulrikas enskilda kassa. 1766 riksråd.
Entledigad 1769. Återkallad i rådet den 27 Mars 1772. Kanslipresident
d. 27 April s. å. Åter entledigad d. 22 Aug. s. å. Dog på Riksten i
Södermanland d. 27 Jan. 1786.
32 Nils Palmstjerna inkallad i
rådet 1746. Friherre 1747. Kansler vid Lunds akademi 1752. Trädde ur
rådet 1762, återkallades s. å. men antog ej kallelsen. Dog på Sörby
i Nerike den 11 Febr. 1766.
33 Karl Fredrik Pechlin, friherre
von Löwenbach. Chef för Jönköpings regemente 1761. Generalmajor 1770.
Tog afsked 1773. Dog på Varbergs fästning den 29 Maj 1796.
34 Det nu följande är en med rödt bläck
af prinsen tillagd not.
35 Dåvarande generalen, sedermera fältmarskalken
och riksrådet grefve Axel von Fersen.
36 Dåvarande generallöjtnanten och öfversten
för Östgöta kavalleri, inkallad i rådet 1761, entledigad 1769, återkallad
1771. Trädde för andra gången ur rådet den 22 Aug. 1772, men blef samma
dag åter inkallad och tillika utnämd till riksstallmästare. Dog i Stockholm
d. 24 Jan. 1778.
37 Grefve Nils Filip Gyldenstolpe,
kammarherre hos konungen 1757, hos kronprinsen 1762. Öfverkammarherre
och hofmarskalk 1764. Landshöfding i Gefleborgs län 1773. Vice guvernör
åt kronprinsen 1789. En af rikets herrar och guvernör för den unge konungen
1792. Entledigad 1794. Död d. 20 Febr. 1810.
38 Troligen grefve Knut Karlsson Posse,
då major vid grefve Lievens regemente och kavaljer hos hertig Karl.
Död 1771 såsom öfverstelöjtnant vid Tavastehus regemente.
39 Anders Rudolf Du Rietz, öfverste
för Helsinge regemente 1762. Generalmajor 1770. Landshöfding i Göteborg
1772. Generallöjtnant 1776. Friherre 1778. Tog afsked 1790. Dog d. 21
Okt. 1792.
40 Fredrik Karl Sinclair. Öfverste
1762. Friherre 1766. Riksråd 1769. Grefve 1771. Generalguvernör i Pommern
1772. Dog i Karlskrona den 20 Juni 1776.
41 Troligen den år 1756 anklagade friherre
Hans Gustaf Rålamb. 1761 konungens tjenstgörande hofmarskalk.
1778 tjenstfri. Död den 29 Sept. 1790.
42 Friherre Fredrik Ribbing kallades
såsom öfverste för Elfsborgs regemente till riksråd 1766. Entledigad
1769. Återkallad den 27 Mars 1772. Grefve 1777. Öfverstemarskalk hos
drottning Lovisa Ulrika 1779. Dog i Stockholm den 11 Okt. 1783.
43 Samuel Gustaf Stjerneld, 1747
öfverste för Vestmanlands regemente. 1751 friherre; 1758 generalmajor.
1764 generallöjtnant. 1770 chef för Jemtlands regemente 1772 general.
1773 fältmarskalk. Död den 4 Febr. 1775.
44 Pehr Kalling. 1747 öfverste
för Nerikes och Vermlands regemente. 1751 friherre. 1757 generalmajor.
1763 generallöjtnant. 1765 riksråd. Entledigad 1769. 1771 grefve. 1772
den 12 Maj återkallad i rådet. Den 22 Aug. s. å. entledigad. Död den
3 Mars 1795.
45 Thure Gustaf Rudbeck, öfverste
vid Uplands regemente 1759. Landtmarskalk riksdagen 1765—66. Generalmajor
1766. Friherre 1771. Överståthållare i Stockholm 1772. Landshöfding
i Upsala län 1773. Tog afsked 1782. Död den 8 Jan. 1786.
46 Friherre Karl Johan Ridderstolpe,
hofrättsråd i kongl. Svea hofrätt 1757. Erhöll landshöfdings titel 1762.
Riksråd den 11 Maj 1772. Ville afsäga sig denna höga värdighet, men
emottog densamma på ständernas anhållan. (Jfr. Riksd. Tidn. 1772 s.
218.) Entledigad d. 22 Aug. s. å. Död d. 29 Jan. 1785.
47 Anders Nordencrantz. Efter
att ha varit konsul i Lisahon adlad 1743, förut kallad Bachmanson, 1746
kommerseråd. Erhöll afsked 1762. Dog d. 19 Juli 1772. Bekant för en
mängd skrifter om den tidens finans- och partifrågor.
48 Friherre Jakob Filip von Schwerin.
Grefve 1766. Kallades såsom president i Wismarska tribunalet till riksråd
1769. Öfver-stemarskalk hos drottning Lovisa Ulrika 1771. Död i Stockholm
den 2 Jan. 1779.
49 Dateradt Göteborg den 15 Okt.
1766. T. S. Grefve K. F. Scheffer var nu aflägsnad ur rådet
i följd af 1765 års partihvälfning.
50 Karl, förmäld med prinsessans syster
Lovisa 1766.
51 Karlberg d. 10 Juli 1767. T. S.
52 Evénemens mémorables de 1768.
53 Den år 1760 den 15 Okt. började
riksdagen varade till den 21 Juni 1762.
54 Riksrådet Kalling nämdes
till riddare af kejserliga ryska S. Andreæ och Alexander Newsky
orden 1766.
55 Bilägret firades i Stockholm den 4
Nov. 1766. Förmälningen par procuration redan i Köpenhamn den. 1 Okt.
s. å.
56 Förut hade konungen kallat en af de
trenne, hvilka ständerna till en ledig plats i rådet satte på förslag.
Vid 1766 års riksdag stadgades, att den, som trenne gånger varit på
förslag, var fjerde gången sjelfskrifven. Riksrådet friherre Joakim
von Düben trädde i anledning af detta beslut i rådskammaren.
57 Friherre Fredrik von Friesendorff
kallades såsom president och landshöfding till riksråd 1761. Entledigad
1769. Död på Valstanäs i Upland den 25 Aug. 1770.
58 Kristian VII, nu på sin resa i Paris.
59 Friherre Esbjörn Kristian Reuterholm,
kallad såsom hofmarskalk till riksråd 1765. Entledigad 1769. Å
nyo inkallad i rådet 1771. Åter entledigad den 22 Aug. 1772. Död
på Svidja i Nyland den 20 Jan. 1773. Hade, ehuru riksråd, undanbedt
sig att emottaga något ordenstecken.
60 Gustaf Adolf Hjärne — yngste
son af den bekante läkaren arkiatern Urban Hjärne — kallades såsom öfverste
för Nylands infanteriregemente till riksråd 1761. Friherre 1762. Grefve
1770. Nedlade sina embeten den 27 Mars 1772. Åter inkallad i rådet den
22 Aug. s. å. Nedlade rådsembetet den 12 Maj 1789. Dog den 13 April
1805 vid nära 90 års ålder.
61 Se Hans exc. riksrådet hr baron Reuterholms
vota uti kgl. maj:ts rådskammare angående en utnämd hofrättsdivision
att upptaga kongl. kammarkollegii sista genom trycket divulgerade och
till kongl. maj:t stälda skrift uti den bekanta Cronackerska saken.
Stockholm 1769.
62 Denna finnes i de Gustavianska papperen.
63 Nästan alla de dertill af Reuterholm
föreslagna ledamöter af hofrätten voro ifriga mössor, såsom sedan syntes
af de flestes vota i hofrätten uti den så kallade inaktivitetssaken,
eller om man skulle lyda rådet, äfven i fall konungen afsäger sig regeringen.
64 Matthias von Hermansson, riksråd
1769. Grefve 1771. Entledigad från rådsembetet den 4 Maj 1772. Återkallad
i rådet den 22 Aug. s. å. För andra gången president i kammarkollegium
1777. Nedlade sina embeten 1789. Död i Stockholm den 25 Juli 1789.
65 Le comte de Modène,
som i April månad 1768 efterträdde baron Breteuil såsom fransk minister
i Stockholm. — Ett bref ifrån konung Adolf Fredrik till hertigen af
Choiseul hade förmått franska hofvet att understödja planen. Brefvet
var uppsatt af grefve Karl Fredrik Scheffer, såsom synes af en skrifvelse
från denne till kronprinsen den 17 Maj 1768, hvarvid Gustaf gjort följande
egenhändiga anmärkning: »Det, hvarom här är fråga, var ett bref ifrån
konungen till hertigen af Choiseul, som bestämde Frankrike att understödja
oss, och var en af anledningarna till den stora händelsen den 12 Dec.»
(kungens afsägelse).
66 Hvilka dessa deputerade voro upplyses
framdeles.
67 Torsdagen den 15 Dec. 1768.
68 Ryske ambassadören.
69 Om denna kungliga namnstämpel, hvarmed
de rådets beslut tecknades hvilka konungen ej ville underskrifva, se
min Teckning af Sveriges tillstånd från konung Karl XII:s död till konung
Gustaf III:s anträde till regeringen, i E. G. Geijers Saml. Skr.
nya uppl. Bd. 6: 2. s. 178.
70 Hvilka samtliga förklarade sig inaktiva,
tills konungen åter inträdt i regeringen. I Svea hofrätt, der mössorna
voro starkast, genomgick denna förklaring senfärdigast och svårast.
71 Kronprinsen hade redan besökt Upsala
detta år (1768) och som kansler presiderat i consistorium academicum
d. 13 Okt, vid en öfverläggning om informationsverket; hvarvid han sjelf
gaf ett yttrande, som finnes uti consistorii academici afgifna betänkande
och i konungens skrifter del. 1.
72 Anders Berch, förste professor
i kameral-lagfarenheten i Upsala. Dog 1774.
73 Anders af Botin, kameralisten
o historieskrifvaren. Kammarråd 1762. Adlad 1767. Dog 1790.
74 Det ansåg prinsen således ännu omöjligt.
75 Riksrådet friherre Joakim von Düben,
kanslipresident.
76 [Snarare till den förut såsom kronprinsens
vice guvernör omtalte grefve Nils Adam Bjelke, hvilken nu var landshöfding
i Nyköping, men följande vår blef riksråd och öfverste-marskalk.]
77 Grefve Karl Vilhelm Düben — »svår
att begripa, få menniskor ha känt honom nog. Slug, fin, kall, alltid
vänlig. Hans insigter, smak och amabilitet gjorde honom till favorit
hos Lovisa Ulrika.» Anteckningar af Elis Schröderheim.
78 Fransk legationspredikant.
79 Riksrådet Hjärne var gift med Anna
Maria Ehrensvärd. Af hans svågrar var den ene, Karl, öfverste, den andre,
Fredrik, öfverstelöjtnant, vid artilleriet. Tredje brodern var fältmarskalken
grefve Augustin Ehrensvärd.
80 Det synes af det följande, att grefve
Fersen undandragit sig detta.
81 Riksrådet friherre Joakim von
Düben, med hvars dotter grefve Karl Vilhelm Düben var gift.
[Grefve Nils Adam Bjelke var gift med en annan dotter, hvarigenom förvexling
i afseende på adressaten synes hafva uppstått.]
82 Denna synes grundad på en uppsats,
troligen af rikshistoriografen Schönberg, som finnes i Gustavianska
papperen och tyckes vara första utkastet till Schönbergs efter 1772
författade utförligare bref om svenska regeringssättet.
83 Troligen till d. v. öfversten friherre
Sinclair.
84 Erik von Stockenström, nu justitiekansler,
inkallades i rådet 1769, friherre 1770, grefve 1771. Nedlade sina embeten
den 27 Mars 1772. Återkallad i rådet den 22 Aug. s. å. Lemnade för andra
gången rådsstolen 1789. Död i Stockholm den 23 Febr.
1790.
85 Friherre Ulrik Scheffer, inkallad
i rådet 1769. [Förläggarens
anmärkning: Noten i förra upplagan, som går ut på
att öfversten friherre Per Scheffer skulle varit i fråga
att väljas till landtmarskalk, måste hafva tillkommit genom
förbiseende af, att äfven den mer betydande brodern Ulrik
den tiden var öfverste.]
86 Att härmed likväl ej menas, det konungen
skulle vara utesluten från delaktighet i lagstiftningen, synes af det
följande.
87 Représentants des États
i det franska — Riksens ständers fullmäktige i det svenska konceptet.
88 Detta förslag innehöll således en
omvändning af det gällande förhållandet, enligt hvilket ständerna satte
tre på förslag och konungen valde.
89 Så, har jag trott mig böra öfversätta
orden: »Ni le roi, ni les États aurant aucun droit d'y rien changer,
l'innover ou l'expliquer«
90 Svea hofrätt och kommersekollegium,
der mössorna voro starkast, dröjde, och Stockholms konsistorium inskränkte
sig till en underdånig bön, att kongl. maj:t för samvetets skull ej
ville undandraga sig den tunga regeringsbördan.
91 I den häftiga möss-skriften: »Upplysning
för svenska folket om anledningen, orsaken och afsigterna med urtima
riksdagen 1769», hvilken skrift arktals utkom, säges, att kaptenerna
vid lifgardet af egna medel försköto denna utgift. Sveriges tillstånd
påminner författaren af denna skrift (ehuru han säger sig ej förmoda
någon likhet) om Roms under Octavius, hvilken, under sken af vördnad
för lagen, undergräfde rådets myndighet och med förstälda tillbud att
afsäga sig högsta myndigheten sökte med yttersta ifver bevara henne
åt sig och slutligen, ehuru han sjelf regerade med mildhet och ömhet,
lemnade efter sig regeringen åt sin adopterade son Tiberius, som blef
ett mönster af grymhet, våld, liderlighet och alla laster.
92 Dessa bref finnas i Tersmedenska samlingen.
93 Handelsborgmästare i Stockholm. Hans
medtäflare var borgmästaren Cerwin från Karlshamn.
94 Lagman i Norr-Finne lagsaga.
95 Biskop i Strengnäs, ifrig mössa.
96 Filenius, ifrig hatt.
97 Ärkebiskop Beronius.
98 Från Blekinge. Redan 1734 sitt stånds
vice talman, sedan talman vid alla riksdagar utom 1765, då han till
och med utvoterades ur ståndet. Han dog under denna riksdag den 18 Nov.
1769 och efterträddes såsom talman af Lars Torbjörnsson från Bohuslän.
99 Konstitutions-saken.
100 Det utföll med 234 rösters pluralitet
för grefve Axel Fersen framför generalmajoren Thure Gustaf Rudbeck,
hvilken år 1765 såsom landtmarskalk stått i spetsen för mössornas seger.
101 Nämligen rådet i Stockholm.
Blott några rådsherrar hade följt konungen till Norrköping, men
de öfrige, emot konungens vilja, qvarblifvit att föreställa regeringen
i hufvudstaden.
102 Grefve Karl Johan Cronstedt,
president i kammarrevisionen sedan 1767, efterträdde Hermansson
såsom president i kammarkollegium under denna riksdag.
103 Trenne rådsstolar voro lediga genom
dödsfall efter grefve Karl Gust. Löwenhjelm, friherre Karl Lagerberg
och baron Otto Vilhelm De Geer. De som nu i deras ställe inkallades
voro öfversten friherre Ulrik Scheffer, justitiekansleren Erik v. Stockenström
och landshöfdingen i Nyköpings län grefve Nils Adam Bjelke. Till justitiekansler
efter Stockenström nämde den 30 Nov. 1769 ständerna dåvarande statssekreteraren
och äldste revisionssekreteraren Johan Rosir, som äfven denna riksdag
stod på riksrådsförslag, sedermera (1771) friherre och president i Svea
hofrätt.
104 Dagen förut hade på en gång tio
rikets råd blifvit afsatta, näml. Friesendorff, Horn, Kalling, Hermelin,
Gyllenstjerna, Reuterholm, Funck, Ribbing, Lagerbjelke och Düben.
105 Det skedde likväl. Af de år 1765
licentierade, men nu i rådet återkallade herrar: Rosen, Ekeblad, Hamilton,
Rudenschöld, Seth, Karl Fr. Scheffer, Fleming, undanbådo sig den förste
och de tre siste förtroendet. Samma dag, som det förra rådet atsattes,
kallades dessutom till rådsherrar presidenten i kammarkollegium friherre
Mathias v. Hermansson, landshöfdingen Joakim Beckfriis och presidenten
i amiralitetskollegium grefve Karl Hans Sparre. Den sistnämde afsade
sig.
106 Det skedde den 4 Juli. Amiralen
grefve Erik Arvid Sparre (liksom förut hans bror) afsade sig den erbjudna
värdigheten. Den 18 Sept. kompletterades det nya rådet genom inkallandet
af contre-amiralen J. von Snoilsky. Grefve Ekeblad, redan 1761 kanslipresident,
återstäldes nu af 1769 års ständer i denna värdighet.
107 En tunna guld räknad till 100,000
dr smt.
108 Hvad de för sådana ändamål bortgåfvo
vid denna riksdag gick till nära 33 tunnor guld (utom hvad som
beviljades åt hofvet). Mössorna vid 1766 års riksdag berömde sig
deremot af att hafva genom indragningar sparat öfver 66 tunnor guld.
109 Grefve Ad. Lud. Hamiltons Anekdoter.
M.S.
110 Den 11 Sept. 1769 nämd till
hofkansler. Brefvet finnes tryckt i Gustaf III:s skrifter 4:de delen.
111 Skriften: En patriots tankar
om grundlagens nödvändiga förbättring, tryckt i Stockholm 1769,
jämte en annan till den förras försvar: Reflexioner öfver de
omdömen, som blifvit fällda öfver en patriots tankar, voro bägge
författade af assessoren Arvid Virgin, som derför pliktfäldes i
Svea hofrätt till 300 dlr smts böter.
112 Upplysning för svenska folket
om anledningen, orsaken och afsigterna med tirtima riksdagen 1769.
Författaren förblef okänd och åtalet anstäldes emot förläggaren, bokhandlaren
Holmén, som blef dömd till fängelse vid vatten och bröd. Denna
dom blef sedan en af anklagelserna mot rådet vid 1771 års riksdag. Skriften,
som af 1769 års ständer blifvit ansedd förgriplig, förklarades af 1771
års sekreta justitie-deputation för god och nyttig, och förbudet emot
den återkallades.
113 Friherre C. F. Höpken, president
i kammarkollegium 1757, i kammarrevisionen 1767. Tog strax derefter
afsked.
114 Hvilket embetes besättande ständerna
1766 hade tillegnat sig sjelfva. Presidenten Höpkens memorial yrkade
tillika en granskning af hela förordningen af den 12 Nov. 1766 om lagarnes
behöriga verkställighet samt vidtagandet af sådana åtgärder, hvarigenom
regeringslagarnes ändring den ena riksdagen efter den andra kunde undvikas.
115 Generalen Augustin Ehrensvärd.
116 F. d. hofrättsrådet, nu landshöfdingen
i Åbo län Kristofer Rappe.
117 Kammarrådet Karl Stjerngranat.
118 Orden mig och jag
äro utstrukna och H. K. H. Kronprinsen satt i stället.
119 Spansk minister vid svenska hofvet.
120 Den Akt om personlig säkerhet
samt säkerhet om egande rätten, som vid 1769 års riksdag gick till
plena, men af alla stånd, utom presteståndet, afslogs, innehöll likväl
förslag till vigtiga förbättringar, nämligen ständernas afskiljande
från omedelbar befattning med lagskipningen, med befordringarna, med
enskilda besvärsmål och med detaljerna af den ekonomiska och finansiela
lagstiftningen.
121 1756 års ständer hade betagit konungen
rätten att på ingifvet förslag sjelf nämna till öfverståthållare i hufvudstaden,
till öfverste för gardet, till öfverste för artilleriet, till kaptenlöjtnant
vid lifdrabanterna, utan skulle dessa beställningar efter de flesta
rösterna i rådet bortgifvas. 1766 års ständer tillegnade sig sjelfva
rättigheten att nämna justitiekansler och inskränkte konungens inflytande
på rådsvalen genom stadgandet, att den, som tre gånger stått på rådsförslag,
fjerde gången vore sjelfskrifven. Allt detta blef oförändradt hos ständerna.
122 Saken var ännu oafgjord hos adeln
den 11 Nov., då detta skrefs. Den 15 följande Nov. afslogs säkerhets-akten
äfven hos adeln med 457 nej mot 431 ja.
123 Han beskylde Pechlin att i sjelfva
Riddarhus-förstugan ha köpt röster för 200 plåtar stycket.
124 Han dog den 7 följande Januari.
Flera utmätningar för skuld hade öfvergått honom de senare åren.
125 Båda hade varit guvernörer för kronprinsen.
126 Det var den 15 Dec. 1768, som dåvarande
rådet inlemnade sitt svar i anledning af konungens diktamen den 12 Dec.
om nedläggandet af kronan, tills riksdag utskrefs.
127 Vi ha nämt den hemliga handling,
hvari, då konung Adolf Fredrik tog det nämda beslutet, hattpartiets
hufvudmän hade med sina namns underskrift försäkrat om sitt understöd
och att vid den kommande riksdagen göra allt för konungamaktens återställande
enligt rikets gamla lagar. Grefve Ad. Ludv. Hamilton i sina nedan citerade
handskrifna anekdoter berättar, att Lovisa Ulrika, med sin vanliga oförsigtighet,
visat Pechlin, för att ännu närmare fästa honom vid hofvets intressen,
denna skrift, men att han behållit den, hvarigenom han, i fall möss-partiet
segrade, haft de nämda herrars öde i sina händer, och att den första
underhandlingen vid 1769 års riksdag var att med en ganska stor summa
återköpa dokumentet ur händerna af Pechlin, som grefve H. kallar den
Svenske Machiavell.
128 I sammanhang härmed må anmärkas,
att riksråden Höpken och Strömberg återfingo de dem år 1766 beröfvade
rådspensioner till det äldre beloppet af 6000 dlr silfvermynt årligen,
att riksrådet grefve H. A. Gyllenborgs pension ökades ifrån 4000 dlr
till samma förra belopp. Vid 1766 års riksdag hade nämligen riksrådspensionerna
blifvit bestämda till 4000 dlr smt årligen, men endast fyra sådana pensioner
på stat uppförda. — Denna inskränkning i anseende till antalet upphäfdes
1769, och samtlige de vid denna riksdag entledigade rådsherrar erhöllo
enligt ständernas beslut den 30 Januari 1770 hvardera 4000 dlr smt i
pension. — Dessutom återfingo alla, som uppvaktat vid prinsarnes uppfostran,
sina indragna löner eller pensioner.
129 På stilen skulle jag tro, att det
är från grefve Nils Fil. Gyldenstolpe.
130 Bägge äro på franska språket.
131 Riksrådinnan Ribbing, född Löwen.
Bref i denna samling mellan prinsen och henne tyckas å hans sida röja
ömmare känslor, hvilka likväl endast med vänskap besvarades.
132 Det med särskild stil utmärkta är
i brefvet understruket.
133 Dateradt Ulriksdal den 20 Mars 1765.
T. S.
134 Grefve Gustaf Fredrik Gyllenborg
blef gift 1764 med Anna-Margareta, dotter af banko-kassören Gottsman.
135 Som skickar Gustaf sin Belisaire
och sedermera till honom dedicerar Les Incas.
136 Brefvet derom från K. F. Scheffer
till prinsen är dateradt Töresö den 26 Okt. 1767.
137 Correspondence par le baron de Grimm,
II: 320.
138 50,000 rdr hamb. bko för kronprinsen,
lika stor summa för prinsarne Karl och Fredrik Adolf tillsammans. Ständernas
bref härom, hvari de tillika yttra den önskan, att resan måtte företagas
incognito och ej af alla de kungliga prinsarne på en gång, är af den
19 Januari 1770.
139 Stockholm den 5 Mars 1770. T.
S.
140 Riksrådets.
141 Ekolsund den 4 Juni 1770.
142 Drottningholm den 29 Aug. 1770.
143 Friherre Johan Vilhelm Sprengtporten,
ambassadör i Köpenhamn.
144 Baron Johan Fredrik von Nolcken,
kammarherre hos drottning Lovisa Ulrika, sedan minister i Petersburg.
145 Kammarherren grefve Adolf H., i
sina förr åberopade anekdoter.
146 Je suis dans le dernier désespoir,
mais je vis et je vous embrasse. Ulrique.
147 Här äro följande ord utstrukna,
men så att de kunna läsas: Vous êtes mon héritier, je n'ai point
d'enfans, et selon toute apparence je n'en aurois pas, et je ne les
regrette pas, parceque je retrouve en vous tout ce que la patrie peut
espérer. (Du är min arfvinge. Jag har inga barn och skall efter allt
utseende ej få några, och jag saknar dem ej, emedan jag hos dig finner
allt hvad fäderneslandet kan hoppas).
148 Så brukade Gustaf såsom barn kalla
sin forne vice guvernör.
149 Grefve Bjelke var öfverste-marskalk.
150 Écus — lika med
4000 riksdaler i silfver.
151 Medlemmar af franska truppen.
152 Ulrik Scheffer, broder till
Karl Fredrik, sedan 1769 riksråd och kansliråd.
153 Dåvarande öfversten friherre Johan
Didrik Duwall, sedermera landtmarskalk vid 1786 års riksdag och
generallöjtnant.
154 Grefve Fredrik Ulrik Rosen,
son af riksrådet, nu kammarherre och hofmarskalk, sedermera landshöfding
i Åbo och 1788 riksråd, erhöll af sked följande året och dog 1793.
155 Hofmarskalken John Jennings.
[Förläggarens anmärkning:
Hofmarskalken Jennings hade utgått ur handelsfirman Finlay och
Jennings, hvarför uppgiften derom blifvit utesluten.]
156 Förmodligen krigsrådet Johan
Albrekt Voltemat, som 1774 erhöll landshöfdings afsked. Friherre
1778.
157 Fransk chargé d'affaires, sedan
ambassadören comte de Modène i Juli 1770 hade lemnat Sverige.
158 Baron Bréteuil, 1766 fransk
ambassadör i Stockholm, nu i samma egenskap anstäld i Haag, var en af
de ministrar, med hvilka Ludvig XV underhöll en hemlig korrespondens,
i hvilken konungen anbefalt honom att med fortfarande uppmärksamhet
följa svenska sakerna. Flassan, Histoire de la diplomatie française.
T. VII. p. 17. Hos Segur (Politique de tous les cabinets de l'Europe)
ser mm. upphofvet till den nämda hemliga korrespondensen i rivaliteten
emellan en af Ludvig XV:s mätresser och hans minister för utrikes ärendena.
Vergennes, hvilken i Sverige efterträdde le comte de Modène,
hörde äfven till denna hemliga korrespondens, som Ludvig XV, utan sitt
eget kabinetts vetskap och stundom emot dess planer, förde med flera
af sina sändebud. Svenska och polska politiken voro i synnerhet ibland
föremålen för denna korrespondens.
159 Generalmajoren friherre Karl
Sparre, då landshöfding i Gefleborgs län, sedermera öfverståthållare
i Stockholm 1773.
160 Engelska och ryska ministrarne i
Stockholm.
161 Med formuläret till denna provisoriska
försäkran ankom generallöjtnanten baron Scheffer den 12 Mars till Paris.
Konungen undertecknade den 15 följande och hemsände den genast.
162 Då varande fänriken vid gardet P.
U. Liljehorn. Dog, såsom generallöjtnant, 1806.
163 Friherre Kristofer Falkengreen,
vice amiral och amiralitetsråd. Af 1772 års ständer sedermera kallad
till riksråd, vid revolutionen entledigad, men åter inkallad. 1776 president
i amiralitetskollegium. Död i Stockholm den 22 Apr. 1789.
164 Madame Du Barry. — Hon hade hufvudsakligen
bidragit till hertigens af Choiseul onåd. Dennes plats blef obesatt
till den 1 Juni 1771, då duc D'Aiguillon nämdes till minister för utrikes
ärendena.
165 Dessa audienser väckte ständernas
misstankar. Dock varade de ej länge och kallades slutligen tiggare-audienser.
166 Denna slutades med Januari månad
1770. Förslaget till vicepresident-sysslan i Åbo hofrätt, hvarom det
följande handlar, uppsattes i rådet den 1 Maj 1770.
167 Konungens franska MS. har här följande
anmärkning i brädden: »II faut ici une note pour faire comprendre ce
que c'étoit qu'un förslag.»
168 Lagman Stjerneld, revisionssekreteraren
Wallencreutz och lagman Wallenstjerna uppfördes på förslaget, de bägge
senare framför lagman Palén och hofrättsrådet Tollstedt, som voro äldre.
Rådsprotokollet härom utkom i tryck under titel: Ofrälsemäns sentomsider
tydligen förkunnade öde.
169 Det tryckta rådsprotokollet drog
med sig en flod af partiskrifter om frälse- och ofrälse-ståndens rättigheter
(dessa skrifter uppgingo inom ett år till nära hundra), som redan utmärkte
det förnämsta tvisteämnet för nästa riksdag och under dess lopp
födde af sig en mängd förslag, dels till särskilda privilegier för borgare-ocn
bondestånden, dels till gemensamma privilegier för svenska odalfolket,
med hvilken benämning man började skilja sig från adelsfolket.
170 Gustaf III i ett bref till konung
Fredrik II, Stockholm den 20 Mars 1772, säger: »Denna idé har e. m.
sjelf gifvit mig i en konversation, som jag lagt mycket på hjertat.»
171 Den första kompositionen ingicks
d. 27 Juni. Konungen skulle visa en lika välvilja mot alla sina undersåtar,
utan afseende på parti; partierna borde upphöra, deras hämd och bitterhet
utsläckas; den yttre politiken borde riktas på fredens bibehållande;
för bibehållande af den inre enigheten borde ingen efterräkning ske
angående de händelser, som föranledt sammankallandet af 1769 års riksdag;
rådet skulle delas lika mellan båda partierna, och ledigheter öppnas
för mössorna genom flere nuvarande rådsherrars frivilliga afsked.
172 Med 524 röster emot 450, som voterade
på mössornas kandidat, generalmajoren friherre Rudbeck.
173 Med blott en rösts pluralitet.
174 Med 72 röster emot 55. Sebaldt var
nu i besittning af en stor popularitet. Han hade 1768 varit den enda
af Stockholms magistrat, som protesterade (äfven i en egen utgifven
skrift) mot den läran, att konungen genom nedläggande af regeringen
mellan riksdagarne försätter kollegierna i fullkomlig inaktivitet.
175 Med 84 röster emot 61.
176 Grefve Horn och friherre Lagerbjelke.
Desse intogo genast tvänne nu lediga platser vid rådsbordet. De öfriga
skulle i mån af timade ledigheter inkallas.
177 Vid konungens kröning instiftades,
såsom bekant är, Vasaorden, till hvars dekoration flera utkast, ritade
af konungen, finnas bland dessa papper. Men det var äfven fråga om inrättandet
af en egen orden för andliga, under namn af den Kongl. Gustavianska
orden. Man ser flera förslag till ordensdekoration, ritade af konungens
hand, och ett egenhändigt utkast till statuter. Orden skulle ha 3 klasser.
Den föreslagna ordens-dekorationen föreställer en röd, emaljerad stjerna
med Vasar emellan uddarna, i midten Gustaf I:s bröstbild på den ena
och Gustaf Adolfs på den andra sidan. Nordstjerneordens utsträckande
äfven till andliga ledamöter synes ha gjort detta förslag öfverflödigt.
1778 var likväl åter fråga om en egen orden för prester.
178 Hofauditören Camitz, som låtit trycka
talet, måste rymma ur riket.
179 Rådet att upphöra med korruptionen
hade kommit från grefve Karl Fr. Scheffer. Han skrifver till Vergennes
i Dec. 1771: »Min tanke är, att ni med denna månad bör upphöra att besolda
riksdagsmän, af hvilket stånd de må vara. — Jag bör likväl ej dölja
för er, att konungen ej finner detta vara utan olägenheter. Sök att
diskutera detta med honom.»
180 Major Adam Ludvig Boye, vice-korporal
vid lifdrabanterna.
181 Denna afskrift finnes bilagd och
lyder: Hvem skulle vilja skiljas från Stockholm förr än han
sett en efterlängtad konungens kröning och ett godt slut på riksdagen?
— Ingen — af oss, som på detta papper teckna sina namn.
182 Lorenz Vilhelm Creutz, öfverste
i armeen.
183 Karl Konstantin de Carnall,
öfverste för Björneborgs regemente.
184 Denna klubbs ledamöter voro särdeles
missnöjde med grefve Axel Fersen. I ett annat bref till kungen utan
datum, men vid samma tid, skrifver Sinclair: »Grefve Axel Fersen har
synts mig brydd öfver det missnöje, som herskar mot honom i klubben.
Han beklagade sig öfver, att jag för några dess ledamöter betygat e.
m:ts välbehag öfver den tillgifvenhet, klubben hade visat e. m:t, och
mente, att detta hade gifvit mössorna anledning att beskylla e. m:t
för dubbelhet.»
185 Se min Teckning af partitiderna
(Geijers Saml. Skr., nya uppl., Bd 6:2, s. 193) om de inskränkningar
i adliga privilegierna, hvilka adeln i den föreslagna konungaförsäkran
trodde sig finna.
186 Ändamålet var att få den förre justitiekansleren
Rosir omvald. Det lyckades ej. Ständerna valde först borgmästaren Sebaldt,
som afsade sig; hvarefter deras val föll den 27 Mars 1772 på lagmannen
Liljestråle, som sedermera beklädde detta embete till 1779, då han på
begäran erhöll afsked.
187 En écu var 6 daler kopparmynt eller
2 daler silfvermynt. 1 livre svarade mot 1 daler silfvermynt. 1 riksdaler
i silfver, ursprungligen lika med 9 daler kopparmynt, var denna tid
genom stegrad kurs ungefär lika med 18 daler kopparmynt (efter hvilken
grund realisationen sedermera verkstäldes). En écu utgjorde nu således
1/3 riksdaler i silfver,
enligt 1830 års myntfot, 42 skillingar 9 runstycken banko eller 1 riksdaler
16 skill. riksgälds.
188 Nämligen derigenom att de öppnade
tillträde för lika många kandidater af motsatta partiet.
189 De nyssnämda 10,000 écus.
190 Riksrådet Sinclair blef i sjelfva
verket, efter riksrådet Liewen, som rappellerades, den 11 Maj 1772 nämd
till generalguvernör i Pommern.
191 En summa penningar till utdelning
hade hos honom blifvit nedsatt.
192 Klas de Frietzcky, disponent
af Storfors bruk, bekant riksdagsman allt sedan 1760 års riksdag. I
egna efterlemnade anteckningar, som finnas på Upsala bibliotek,
beskyller han Sinclair att, med konungens vetskap, ha tillstält de trätor
emellan stånden, som så länge utdrogo denna riksdag. Frietzcky dog på
Säbylund i Nerike den 9 Okt. 1803 och var den siste af sin ätt.
193 Konungens anm.: »Den ifrågavarande
katastrofen var hela rådets afsättning, emot de högtidligaste löften
att konservera hälften. Det var i de tre ofrälse stånden. Adeln förklarade
sig ej förr än efter påskhelgen.»
194 Konungens anm. »Pastor i
Katarina, då riksdagsman af presterskapet från Gestrikland.»
195 Konungens anm. »Riksdagsman
af skånska presterskapet.»
196 Konungens anm. »Borgmästare
i Kristianstad.»
197 Konungens anm. »Sinclair.»
198 Konungens anm. »Assessor
eller lagman. Bondeståndets sekreterare.»
199 Konungens anm. »Rudenschöld,
Bjelke eller Bark, Hjärne.»
200 Konungen.