Början af 1780-talet var utmärkt af hårda år. Redan 1781
var skörden så klen, att flere landsorter måste bispringas med allmänt
understöd. 1782 års ymnigare växt hade icke hunnit ersätta det föregående
årets brist, då det hårda missväxtåret 1783 inträffade. Den följande
vintern var ovanligt sträng, och det dröjde långt in i Maj månad, innan
den utifrån införskrifna spanmålen hann inkomma. Konungen, i sin berättelse
till ständerna, erinrar, huru de så mycket tadlade kronobränneriernas
magasin då öppnades till de nödlidandes undsättning, och att, ehuru
en så allmän sädesbrist knappt under århundradet i Svea rike hade inträffat,
spanmålen dock bibehölls vid ett skäligt pris. 8
Af införskrifven spanmål skaffades det på flere orter bristande utsädet,
och konungen inhemtade af landshöfdingarne, att de åkrar voro få, som
1784 blefvo osådda. Skörden blef i allmänhet bättre, än man af den stränga
föregående vintern och vårens torka kunde vänta. Men hela Norrland fick
ny missväxt, och det allmänneligen svåra året 1785 följde. Huru nöden
för det närvarande skulle botas och i en framtid förekommas hade, säger
konungen, länge varit ämne för öfverläggning. Ett stadgadt spanmålspris,
lämpadt efter jordbrukarens möda och utgifter, vore rätta medlet till
åkerbrukets uppmuntran; och till detta behof voro allmänna förrådshus
lika angelägna som till rikets försvar vid främmande anfall. Sockenmagasinen
uppfylla illa deras ändamål. Konungen hade derför, genom cirkulär till
landshöfdingarne af den 7 Mars 1784, utstakat planen till sådana allmänna
förrådshus och tillbjudit landthushållare att om spanmålsleveranser
ingå kontrakt med kronan, men endast ett mindre antal hade antagit detta
anbud. Konungen föreslog nu, att sådana förrådshus på allmän bekostnad
skulle inrättas. I propositionen till banko-utskottet — i hvilken konungen
erinrar derom, att det kreditiv på banken af 50 tunnor guld, som 1778
års ständer honom lemnat, icke af honom blifvit begagnadt — begär
han, att banken, till spannmålsmagasins inrättande, måtte lemna kronan
ett räntefritt lån af 1 million riksdaler att utgå med 200,000 riksdaler
årligen i fem år; och skulle hvarje år sex procent af kapitalet afbetalas
med inkommande tullmedel. — Så grundlades allmänna magasinsinrättningen,
efter hvars uppkomst de olyckliga följderna af missväxtår så märkbart
blefvo lindrade — en inrättning, visserligen umbärligare, sedan riket
numera, äfven i vanliga år, producerar sitt eget behof af spanmål (hvilket
i denna tid ännu var långt ifrån att vara fallet), men hvars ändamålsenlighet
i ett land, der en frostnatt kan förstöra en stor del af skörden, man
svårligen kan bestrida. 9
Det var den enda af konungens propositioner vid
denna riksdag, som blef beviljad; och detta ej ens till fullo. Bankoutskottet
svarade, att banken icke, utan äfventyr för sin säkerhet och realisationens
bestånd, kunde ingå i större förskott än till beloppet af den summa,
hvartill det redan lemnade kreditivet uppgick, nämligen 833,333 1/3
rdr; hvilka bankofullmäktige af ständerna (nämligen af de tre stånd,
som garanterat banken, i hvars styrelse ännu bönderna ej hade någon
del) auktoriserades att på konungens reqvisition låta utbetala sålunda,
att under åtta år skulle utgå årligen 100,000 rdr och det nionde året
33,333 1/3 rdr. Banken skulle
för hvarje utgående summa erhålla tullstyrelsens förskrifning, hvaruti
denna pantförskrifver alla kronans tullinkomster, förbinder sig att
i ränta erlägga tre procent årligen, samt att årligen afbetala 3 procent
af det utgående kapitalets primitiva belopp; och förbehöll sig banken,
att den härigenom skulle anses fullkomligt ha uppfylt all sin förbindelse
att biträda riket vid all påträngande nöd och för dess välfärd vådliga
händelser. — Också blef ett af konungen äskadt lånebiträde för Falu
bergslag afslaget.
Nästa
avsnitt ¦ Innehåll