Grefve Creutz utsedd till premierminister efter grefve Ulrik Scheffer

Till grefve Creutz skrifver konungen den 5. Februari 1783, vid första underrättelsen att amerikanska kriget närmade sig sitt slut: — »Nyheten om fredspreliminärernas undertecknande 28, som jag i går erhöll öfver Holland, kommer tillika att innan kort medföra en förändring i det inre af min ministèr, hvarom jag anser nödigt att underrätta eder. Grefve (Ulrik) Scheffer har sedan flera år enständigt anhållit om sitt afsked. Hans eget helsotillstånd och i synnerhet hans hustrus 29 nästan oupphörliga sjuklighet ha varit de skäl, hvilka han inför mig gjort gällande. Jag har alltid satt mig emot denna hans önskan, och ni kan lätt döma, att en vänskap, grundad på den mest förtjenta högaktning och det oinskränktaste förtroende, äro känslor som borde förmå mig att göra det lifligaste motstånd. Slutligen, då han i våras återkom till samma yrkande, öfverenskom jag med honom, att han skulle invänta freden, att denna skulle bli den epok, då jag såge mig nödgad att gifva efter för hans åstundan, men att det blefve nödvändigt för honom att ännu ett år efter fredsslutet stanna qvar i embetet för att deri införa sin efterträdare och inviga honom i de ärenden, hvilka jag honom anförtrott. I dag har han skrifvit mig till och uppmanat mig att hålla mitt ord. Gikten, som hos honom satt sig i fötterna, och en fluss, som i dag hållit mig vid sängen, hafva hindrat oss att se hvarandra. Jag tänker emellertid ej så lätt ge vika; men jag har allt skäl att frukta och är öfvertygad, att jag ej skall lyckas. Derför skyndar jag att begagna mig af den kurir, som jag nu sänder er i anledning af amerikanska traktaten, för att prevenera er, det jag ämnar åt eder grefve Ulrik Scheffers plats, och att, om jag ej lyckas att qvarhålla honom, ni inom kort tid får order att återkomma. Åtskilliga arrangementer i afseende på denna förändring, hvilka jag nu ej har tid att för eder detaljera, förbinda mig att ej deklarera eder nomination före eder hitkomst. Men ni kan likväl för det närvarande göra grefve Vergennes förtroende deraf. Jag har emellertid ansett nödigt för edra egna affärer att underrätta eder i tid om en så stor flyttning som den, hvarigenom ni kommer att lemna Paris. Jag ber er derför vara beredd på eder afresa. Såsom pretext kan ni anföra nödvändigheten af er reception såsom riddare och kommendör af min orden den 28 nästkommande April. 30 Jag vill ock säga er, att jag redan nämt eder efterträdare, och att det blir en ambassadör. Den person, som jag kommer att skicka, är redan derom underrättad och har emottagit mitt skriftliga löfte. Hvad Staël angår, så blir jag vid mitt ord. Om han gifter sig med mademoiselle Necker, skall han blifva min minister plenipotentiär. 31 Jag ber er före er afresa göra er försäkrad om förnyelsen af subsidietraktaten, som löper till ända med nästa år 1784; och det lär blifva lättare för er än för er efterträdare att utverka detta i det ögonblick, då ni lemnar ambassaden för att blifva premierminister. Kan ni genom edert inflytande öka summan, så vore det så mycket bättre. Se der, min k. grefve, en oväntad nyhet; men ni hade bort sedan lång tid tillbaka tillräckligt känna min vänskap och mitt förtroende för att förmoda er ämnad till grefve Scheffers efterträdare. Jag vet, att det för er skall blifva en stor uppoffring att qvittera Paris för att återkomma till ett land, der ni ej varit på 20 år. Men jag ber eder betänka, att detta land är edert fädernesland, och att hvarje medborgare är skyldig sig sjelf till dess tjenst. Hvad mig angår, så skall jag blifva glad att återse eder och att finna mig lättad i affärernas börda af en minister med eder skicklighet.»

Ambassadören var så mycket tacksammare, som konungen ännu en gång betalade hans skulder. Han skrifver den 1 Mars 1783: »Jag ser med glädje, att e. m:t befaller mig innan min afresa begära försäkran om subsidiernas förnyelse. Af den nära föreningen emellan e. m:t och detta hof beror i yttre afseende styrkan och lyckan af e. m:ts regering. Jag vill ej för e. m:t dölja, att negotiationen torde bli svår nog. De bägge sista kampagnerna och hr de Fleury's mindre lyckliga administration ha förstört krediten och uttömt den kungliga skattkammaren. En tillväxt i skuld af mer än en milliard, konungens sparsamhet och ministrarnes behof att hushålla skola lägga hinder i vägen. Men den vänskap, som konungen i Frankrike hyser för e. m:t, och, om jag vågar tillägga, den, som förenar grefve Vergennes med mig, derjämte den vigt, som min nya ställning gifver, betaga mig ej allt hopp om framgång. . . Den tafla, jag bilägger af mina skulder, skall synas i sanning förskräckande. Men e. m:ts befallning och min nya bestämmelse fordra, att jag ingen ting döljer. Lyckas det mig att erhålla en fullständig förnyelse af subsidierna skall jag derigenom hafva gjort e. m:t och staten någon tjenst och kan emottaga betalningen af mina skulder utan förebråelse. Är jag nog olycklig att förfela ändamålet, vore det ett brott att inleda e. m:t i en så stor uppoffring af folkets tillgångar för att godtgöra mina förvillelser. E. m:ts rättvisa fordrar då att jag ensam må bli offret. Jag skall underkasta mig att vara olycklig; men jag skall ej vara brottslig.»

Nästa avsnitt ¦ Innehåll

  Senast ändrat eller kontrollerat den 6 april 2005.

Hemsida
Nyheter
Galleri
Curriculum Vitae
Araguacema
Christofer
Kerstin Amanda

Rymd (eng)

Istider och växthusgaser
Historia
Tedas historia
Liber 1932-1999
Släktträd
Litteratur (eng)
Schack (eng)
Cykling
Sport
Webb-tips
Roliga citat (eng)
Kontakt