De inre ärendena fästa nu allt mindre konungens uppmärksamhet.
Han har sin blick riktad på den stora politiska verldsteatern, otålig
att der få spela rol. Ar 1781 ämnade han göra en resa till Paris. Franska
hofvet af böjde detta besök.18
Redan förut var konungen missnöjd med sin gamla vän, grefve Vergennes.
Han sänder den 1 April 1780 en depesch till grefve Creutz, att uppläsas
för Vergennes, och tillägger: »den är något stark, men lämpad efter
den kunskap jag har om mannens karakter. Jag har ofta varit tvungen
att tala till honom på detta sätt under 1772 års riksdag, och han blef
alltid ganska räsonabel efter en konversation af sådan art.»
Frankrike hade likväl fortfarit att upprätthålla sina
gamla förbindelser med Sverige, mer än man kanhända, under de allt mer
förändrade omständigheterna, kunde förmoda. 19
De extraordinära subsidier, som från den 1 Januari 1773 på tre år hade
blifvit beviljade till iståndsättande af Sveriges krigsmakt och flotta,
fingo i anledning af 1773 års krigsrustningar anticiperas för de bägge
följande åren, stigande till en summa af 3 millioner livres. 1775 förnyades
den extraordinära subsidiekonventionen, hvarigenom Frankrike utfäste
sig att ännu under tre år, räknade från den 1 Januari 1776, betala till
Sverige en årlig summa af 800,000 livres, till upphjelpande af rikets
försvarsverk. 1777 betaltes det sista af Sveriges fordran på de gamla
subsidierna (enligt öfverenskommelsen af år 1771), och på samma tid
medgaf Frankrike att för året 1778 öka de nämda extraordinära subsidierna
af 800,000 livres med en tillagd summa af 700,000 livres och att emellertid
en ny öfverenskommelse finge uppgöras. Detta verkstäldes ock mot slutet
af 1778 då, den 2 Dec., en konvention tecknades, hvarigenom Frankrike
under sex års tid, beräknad ifrån den 1 Jan. 1779, förband sig att i
årliga subsidier erlägga en och en half million, emot förnyelse å Sveriges
sida af de förbindelser, som 1738 års traktat innehöll, utan att hvarje
artikel denna gången upprepades; och det egentligen af det skälet, att
man genom en simpel konvention trodde sig förekomma det uppseende, som
en formlig traktat i sakernas dåvarande belägenhet hade kunnat uppväcka.
Dertill kom äfven å svenska sidan, att en konvention af denna beskaffenhet
ej behöfde med rådet kommuniceras. 20
Nästa
avsnitt ¦ Innehåll