Ny fråga om utdelande af denna värdighet synes ej ha uppstått
förr än år 1787. Konungen upplifvade detta år det gamla riksdrotsembetet
och utnämde dertill grefve Karl Axel Wachtmeister, som derigenom tog
platsen af riksmarskalken grefve Göran Gyllenstjerna, förut den äldste
i rådet. Grefve Gyllenstjerna ansåg upplifvandet af ett embete, som
medförde företräde för riksrådsvärdigheten, svårligen förenligt med
regeringsformen och begärde sitt afsked. Konungen lät göra honom enträgna
föreställningar mot detta steg och upprepade dessa, då grefvens opasslighet
ej tillät ett personligt samtal, i ett egenhändigt bref, utan att han
kunde förmås till att mer än på några månader uppskjuta utförandet af
sitt beslut. Under tiden lät konungen erbjuda grefve Gyllenstjerna ett
furstediplom. Schröderheim, som nytjades i dessa underhandlingar, har
förvarat den biljett, i hvilken den gamle rådsherren meddelade sitt
svar till honom. Den lyder: »Det är förlåtligt, att jag ej sansade mig
i allt i en så kort stund. Ber derför T. vara så god och på vederbörlig
ort anmäla, att jag ej annat kan än anse såsom en onåd, om någon förändring
sker i det stånd, hvari jag är född, lefvat och tänker dö. Vale et fave!
G. G.»
Sedan Axel Oxenstierna nekade att emottaga den af Kristina
honom erbjudna hertigtitel, är här den andre svenske ädling, som undanbedt
sig furstlig värdighet.
Nästa
avsnitt ¦ Innehåll