En olycklig händelse kastade ett sorgeflor öfver den sista
tiden af konungens vistande i Paris. Kammarjunkaren Karl Peyron, nu
i konungens svit, hade förut varit i fransk tjenst och begärt, såsom
det säges, sitt afsked hellre än att gå om bord till Amerika; hvarför
han af sin chef grefve de la Marck blifvit tadlad. Grefven var en son
af grefvinnan de la Marck, med hvilken Gustaf III allt sedan sitt första
vistande i Paris hade underhållit en brefvexling, som likväl efter konungens
besök i Spa (der ett brouillerie synes egt rum) vitnar om en tilltagande
köld och med Maj månad 1784 fullkomligt upphör. Grefvinnan hade sjelf
afrådt Peyron att från Italien följa konungen till Paris. 59
Han kom emellertid; och grefve de la Marck yttrade sig om honom på ett
sätt, som hade en utmaning å Peyrons sida till följd. Konungen skrifver
till grefve Creutz ifrån Paris den 27 Juni: »Den stackars Peyron, förtviflad
öfver grefve de la Marcks uttryck och förföljelser, hade bjudit ut honom
sistlidne tisdag på operabalen. De duellerade i fredags uti Boulognerskogen
kl. half 9 på morgonen. Peyron har blesserat grefve de la Marck under
axeln så farligt, att det är ganska osäkert, om han kommer sig. 60
Grefve de la Marck har stuckit Peyron på samma gång under örat, så att
han föll utan att framföra ett ord död i armarna på grefve Schwerin,
som hade åtföljt honom. Vicomte de Noailles var grefve de la Marcks
sekundant. Konungen har förbjudit all undersökning, och Peyron blef
om aftonen offentligen begrafven i den närgränsande kyrkan. Se der slutet
af den olyckliga historien i Brest och af grefve de la Marcks högmod!
Se till, hur ni kan bereda hans stackars mor på denna förfärliga underrättelse.
61
— Det är ännu en omständighet, som gör denna död för mig ännu mer sorglig.
Han var på vägen att göra sin lycka. Den engelska damen, om hvilken
ni hört honom tala, en dotter af en chevalier Barrow (?), som gifvit
honom en son i Boulogne utan sina föräldrars vetskap, har slutligen
fått föräldrarnes samtycke. Hon kommer för att begära mitt och skulle
gifva honom en förmögenhet af 200,000 francs. Hon kommer kanhända i
morgon. Döm om hennes förtviflan. Af hvad ni sett i tidningarna om Peyron,
har han varit hemligen gift med henne. Således är barnet, som har min
sons ålder, äkta.» — Denna händelse gjorde ett ganska djupt intryck
på konungen. Han säger i nästa bref, Paris den 1 Juli: »Jag är oändligen
nöjd både med hofvet och staden och i synnerhet med publiken, som emottager
mig på alla spektakel med ganska smickrande acklamationer. Men efter
den olycka, som händt mig, tynger mig Paris, och allt. återkallar för
mig bedröfliga föreställningar, från hvilka jag ej kan skilja mig, och
som plåga mig så mycket mer, ju mer jag måste bemöda mig att dölja dem
för den verld, i hvilken jag lefver. 62
Jag hoppas för öfrigt, att jag skall ha orsak att ej ångra denna resa;
såsom menniska blir den mig alltid tung genom den förlust jag gjort.
— Jag hoppas återse er snart. Endast mitt fädernesland skall kunna läka
mig. Det är i dag jämnt ett år, sedan vi voro i Fredrikshamn.» (Härvid
sätter konungen ett stort nota bene.)
Nästa
avsnitt ¦ Innehåll