En olycklig duell

En olycklig händelse kastade ett sorgeflor öfver den sista tiden af konungens vistande i Paris. Kammarjunkaren Karl Peyron, nu i konungens svit, hade förut varit i fransk tjenst och begärt, såsom det säges, sitt afsked hellre än att gå om bord till Amerika; hvarför han af sin chef grefve de la Marck blifvit tadlad. Grefven var en son af grefvinnan de la Marck, med hvilken Gustaf III allt sedan sitt första vistande i Paris hade underhållit en brefvexling, som likväl efter konungens besök i Spa (der ett brouillerie synes egt rum) vitnar om en tilltagande köld och med Maj månad 1784 fullkomligt upphör. Grefvinnan hade sjelf afrådt Peyron att från Italien följa konungen till Paris. 59 Han kom emellertid; och grefve de la Marck yttrade sig om honom på ett sätt, som hade en utmaning å Peyrons sida till följd. Konungen skrifver till grefve Creutz ifrån Paris den 27 Juni: »Den stackars Peyron, förtviflad öfver grefve de la Marcks uttryck och förföljelser, hade bjudit ut honom sistlidne tisdag på operabalen. De duellerade i fredags uti Boulognerskogen kl. half 9 på morgonen. Peyron har blesserat grefve de la Marck under axeln så farligt, att det är ganska osäkert, om han kommer sig. 60 Grefve de la Marck har stuckit Peyron på samma gång under örat, så att han föll utan att framföra ett ord död i armarna på grefve Schwerin, som hade åtföljt honom. Vicomte de Noailles var grefve de la Marcks sekundant. Konungen har förbjudit all undersökning, och Peyron blef om aftonen offentligen begrafven i den närgränsande kyrkan. Se der slutet af den olyckliga historien i Brest och af grefve de la Marcks högmod! Se till, hur ni kan bereda hans stackars mor på denna förfärliga underrättelse. 61 — Det är ännu en omständighet, som gör denna död för mig ännu mer sorglig. Han var på vägen att göra sin lycka. Den engelska damen, om hvilken ni hört honom tala, en dotter af en chevalier Barrow (?), som gifvit honom en son i Boulogne utan sina föräldrars vetskap, har slutligen fått föräldrarnes samtycke. Hon kommer för att begära mitt och skulle gifva honom en förmögenhet af 200,000 francs. Hon kommer kanhända i morgon. Döm om hennes förtviflan. Af hvad ni sett i tidningarna om Peyron, har han varit hemligen gift med henne. Således är barnet, som har min sons ålder, äkta.» — Denna händelse gjorde ett ganska djupt intryck på konungen. Han säger i nästa bref, Paris den 1 Juli: »Jag är oändligen nöjd både med hofvet och staden och i synnerhet med publiken, som emottager mig på alla spektakel med ganska smickrande acklamationer. Men efter den olycka, som händt mig, tynger mig Paris, och allt. återkallar för mig bedröfliga föreställningar, från hvilka jag ej kan skilja mig, och som plåga mig så mycket mer, ju mer jag måste bemöda mig att dölja dem för den verld, i hvilken jag lefver. 62 Jag hoppas för öfrigt, att jag skall ha orsak att ej ångra denna resa; såsom menniska blir den mig alltid tung genom den förlust jag gjort. — Jag hoppas återse er snart. Endast mitt fädernesland skall kunna läka mig. Det är i dag jämnt ett år, sedan vi voro i Fredrikshamn.» (Härvid sätter konungen ett stort nota bene.)

Nästa avsnitt ¦ Innehåll

  Senast ändrat eller kontrollerat den 5 maj 2005.

Hemsida
Nyheter
Galleri
Curriculum Vitae
Araguacema
Christofer
Kerstin Amanda

Rymd (eng)

Istider och växthusgaser
Historia
Tedas historia
Liber 1932-1999
Släktträd
Litteratur (eng)
Schack (eng)
Cykling
Sport
Webb-tips
Roliga citat (eng)
Kontakt