Det sjelfsvåld och den besticklighet, som partitiderna
infört och efter sig lemnat bland domare och embetsmän, fordrade allvarsamma
åtgärder, och konungen underlät ej att i detta afseende gifva exempel,
som blefvo ännu märkligare genom de yttranden, hvarmed de beledsagades.
De klagomål, som i detta afseende fördes öfver Göta hofrätt, förmådde
honom att deröfver förordna en undersökning, hvilken han sjelf öppnade
i Jönköping d. 1 Okt. 1773 190
»Jag har» — säger han i sitt vid detta tillfälle hållna tal — »vid flera
tillfällen, då antingen revisions- eller kriminalmål i min justitie-revision
förekommit, vid hvilka denna hofrätt lagt handen, funnit mig nödsakad
att förehålla hofrätten den mindre laggranhet, som vid så angelägna
måls skötande blifvit ådagalagd; jag har i de landsorter, hvarest jag
framfarit, nog allmänt hört klagas öfver en mindre skyndsam rättvisa;
jag har blifvit underrättad, att en stor del af underdomarena, som lyda
under hofrättens inseende, ofta vårdslöst och äfven ganska sällan sjelfve
förrätta deras vigtiga domaresysslor, utan i stället låta dem vårdas
af unga och oerfarna extraordinarier; jag har hört, att mål rörande
uppbördsverket, som till hofrätten inkommit, ej varda så skyndsamt undersökta
och afdömda, som uppbördsverket och en hel allmoges förmenta lidande
det kräfde; och jag har af allmänna skrifter funnit sådana tillmälen,
som röra det ömmaste af en domares heder och anseende .. . Jag har låtit
hitkalla tvänne riksråd, grefvarne Stockenström och Hermansson, tillika
med min förste revisionssekreter, statssekreteraren Hegardt, å justitiekanslers-embetets
vägnar, på det, sedan hofrätten nu muntligen inför mig aflagt berättelse
om det sätt, hvarpå domareväsendet här varder handteradt, de samme sedermera
må göra sig underrättade, om och huruvida hofrätten tillhåller sina
underhafvande att fullgöra sina skyldigheter; huru de sysslor, som af
hofrätten varda tillsatta, blifva vederbörligen utdelade och fullgjorda,
samt huru alle mine trogne undersåtar, som här hafva någon rättegång
eller andra mål anhängiga, varda i sin ordning till skyndsamt och rättvist
slut förhulpne; hvarefter herrar rikets råd ega att till mig med deras
berättelse inkomma . . . Jag skall med all kunglig nåd och välvilja
omfatta dem, som sina skyldigheter såsom rättskaffens domare utan väld
och mannamån uppfylla; men deremot lemna lagens stränghet rum i anseende
till dem (i fall någon upptäckas skulle), som sina embeten försummeligen
eller orättvist förrätta.» — Dom föll d. 11 Dec. 1775. Af hofrättens
ledamöter afsattes fyra.
Ett olika vitsord erhöll af konungen Åbo hofrätt.
Då han följande året stiftade ännu en hofrätt för Finland i Vasa, säger
han i sitt tal vid installationsakten, som hölls på Stockholms slott
d. 28 Juni 1776: »I den bästa ordning har jag funnit Åbo hofrätt
och dess lagskipning allmänt aktad och vördad i dess vidsträckta domsaga.»
Nästa
avsnitt ¦ Innehåll