Nicolaus Nicolai Prytz, född i Torpa församling, Strängnäs stift 1605. Gift 1639 med Anna Malmenius (f. 1624, d. 26/6 1650), prostens i Stora Tuna dotter. Gift andra gången den 22 juni 1651 med Sara Månsdotter (d. 17/5 1685), då Biskop Laurelius war på bröllopet. Död den 22 april 1689.
Ur Prosten Munktells Herdaminne (se även Magnus Prytz och Sigrid Normontani):
Fadr. uppgifwes för prest, men förekommer icke i det stiftets [Strängnäs] Herdaminne. Modr. blef omgift med då warande Commin. ib., sist Pastor i Gagnef, Petrus Björkskogensis. Något studerad begaf han sig i krigsståndet och tjente upp sig till Lieutenant med Rytteriet. Den gamla berättelsen är, att han wid ett stridstillfälle, då prest icke war tillstädes, hållit bön och förmaning till soldaterne, som så behagade, att Konung Gustaf Adolf erbjöd honom understöd och befordran, om han wille studera widare och såsom lärare gagna med sina gåfwor.
Detta anbud antog han, återwände hem, men begaf sig till Dorpat 1631, der han finnes hafwa flera gånger disputerat och 1636 blifwit Magister. Till detta stift kom han följ. år och anhöll i Domcapitlet att blifwa intagen till tjenst. Det bewiljades, och "då han gjort sin probam legendo, declamando et disputando", satts han samma år till Rector i Köpings skola. Pwgd [prästvigd] 5 Nov. 1638. Ethices Lector wid gymnasium 1640 och 1647 Pastor i Haraker, såsom praebende, hwartill han i ett Consist. Majus utsågs, såsom äldst och mest meriterad. Kyrkoherde här [V. Färnebo] 1648. Prost i contractet, äfwen öfwer Norberg och Wåhla, "emedan han höll god disciplin wid magt". Praeses i prestmötet 1643. Riksdagsman 1655 och 1658.
En ättling i rakt nedstigande led på svärdssidan, Sten Selin, gav 2010 ut en bok om vår gemensamme anfader: "Nils Prytz är Gud allena räkenskap skyldig". Den väver på ett intressant och spännande sätt samman Nils' öde med stormaktstiden. Vissa uppgifter här är hämtade från hans bok. Rekommenderas!
Owanlig war hans wäg och en owanlig man förblef han. Hade kunskap, erfarenhet, förmåga och lust att werka, men fråga kan dock uppstå, om han mera gagnade såsom lärare än om han förblifwit i sitt förra stånd. I hela sin lefnad behöll han stränga militairiska façoner, och med sin käpp, någon gång med yxhammaren, jemte hårda ord, tuktade han det stela Fernebo-folket så, att bonden tog hatten af sig i samma stund han öppnade porten. Men han hade alltför sträft, bittert, ända till grymt sinnelag, fullt af egenkärlek och högmod, hwarigenom han begick orättwisa handlingar, åstadkom förargelser, uppretade många, uttröttade Biskop och Consistorium, till och med Konungen, som en gång befallte att han skulle taga afsked, men till slut ej wille höra talas om den wresige mannen, som ock allt synes af Consist. prot. och behållna bref.
I församlingen woro twå partier, det ena med och det andra emot honom, hwaraf uppkom oenighet och inbördes hat. Sina Adjuncter misshandlade och fördref han. Wid Capellanswal skulle han allena råda. I sin wrede tillslöt han kyrkan och predikade i socknestugan. Consistorii citationer aktade han oftast alls icke, men blef dock twå gånger så illa fast, att han måste skrifwa "sin concionem poenitentialem" och i Capitlet praesentera. Sin klockare slog han förderfwad, att den gamle måste ligga under läkarehand. Twå gånger wille han uppsäga pastoratet, men icke till sin måg, som han, utom annat missnöje, ansåg för swag att styra den hårda församlingen och återtog sin afsägelse.
En synnerlig hans wän war Mäster Pehr i Fahlun, som, wid ett kärt besök säges följt honom ut i socknen att tukta några drängar, men lyckades icke bättre, än att de båda fingo hugg. Till slut yttrade han sig, ledsen med allt, wilja flytta till Stockholm, då döden förekom hans afsigt 22 april 1689. Begrofs i kyrkan af Biskop Carlsson, som dock mången gång beklagat sig öfwer honom. Ömkeligt är att se, huru Biskop och Consist. än bestraffade, citerade och befallte honom, än åter krusade för den meriterade senioren och merendels lät honom få sin wilja fram.
Skrifter: Oratio de Jurisprudentia, Dorp. 1636. 4:o. - Likpred. öfwer Fru Sophia Örnestierna, Ups. 1659. 4:o. - Dito öfwer Joh. Mattsson Hammarström i Westerås 1677. 4:o.
Barn med Anna Malmenius:
- Samuel f. 1640, dog som barn.
- Daniel 1642 - 1643.
Barn med Sara Månsdotter:
- Magnus Prytz
- Margaretha 1653 - 1654.
- Anna Prytz f. 1655, "gift med följande Pastor", dvs Petrus Christ. Christiernin (1642 - 1717)
- Andreas Prytz, f. 1658, organist i Västra Färnebo, sedan bofast i Björsbo med stor avkomma
- Carl Prytz, 1661 - 1682, stud.
- Claes Prytz f. 1662, efter många öden hemmansbrukare i socknen
- Johanna Prytz, ogift.
En avlägsen släkting till mig, Elin Lans Åkesson, berättar:
Kom av en händelse in på din hemsida, såg att även du är släkt med Nicolaus Prytz. Min släkt bor kvar i byn Björsbo i Sala kommun, mina föräldrar bor ett stenkast från gården Vretaberg där han bodde, det finns bl.a. en matkällare som man antar är från hans tid. Vår släkt kommer från hans son Carl, vår släktgård kallas därav Kalles. I Björsbo finns även gården Magnuses, det var Magnus gård, och även den gården har fortsatt drivits av Magnus ättlingar.
