©Teda hembygdsförening 2008

9. Strömsta från 1300-tal till 2000-tal

Av Rolf Klingberg


Strömsta Säteri med sina 550 ha väl sammanhållen åker- och skogsmark utgör den södra fjärdedelen av Teda socken. Gården har inga fornminnen, ty den ligger så lågt att landhöjningen först under vikingatid och tidig medeltid tog upp åkermarken ur Mälaren. Den forntida bebyggelsen låg på de högre kullarna — närmast då norr om nuvarande Solberga. Under medeltiden bildades en bondby på Strömsta. På 1300-talet omnämns den första gången som tillhörande Ängsö. Karaktären av bondby var kvar ända till slutet av 1500-talet, då "fru Karin till Säby", Karin Göransdotter Gyllenstierna, 1589 lät bygga Strömsta till sätesgård. Fru Karin var 1553-1584 gift med Nils Månsson Natt och Dag och Strömsta ärvdes sedan från far till son inom ätten Natt och Dag (senare Sture) till 1833. Under 1500- och 1600-talen var ägarna till Strömsta mestadels sysselsatta vid hovet i Stockholm. Ön Hovjunkaren i Oxfjärden utanför Strömstas fiskartorp torde ha sitt namn från den tiden. Under dessa århundraden bodde ägarna knappast på egendomen. Den brukades av arrendatorer och fungerade mer som bondgårdar och inte som ett herresäte. Sålunda anges t.ex. från 1631 att Strömsta arrenderas av Erik Hansson, som då endast hade en häst, två ston, två oxar och fem kor.

Den första ägare som lät begrava sig i Teda kyrka var Arvid Ivarsson (Natt och Dag). Han var kammarherre hos Karl X Gustav och deltog i kriget mot danskarna. Vid sin död 1683 var han vice president i Svea Hovrätt. Han lät bygga det Stureska gravkoret till Teda kyrka och gravsättningen där tyder på en starkare knytning till Strömsta än vad tidigare ägare haft. I handlingar från 1686 anges att nu hör till Strömsta Säteri, förutom torpen Lundboo, Månboo och Backa, även Västantorp, Smedstorp, Pålsbo och Solberga.

Även om Strömstas ägare i 150 år tillhörde ätten Natt och Dag använde de själva inte ättenamnet. Däremot tog Sten Arvidsson 1723 upp Sturenamnet, eftersom de även tillhörde den yngre grenen Sture. Sten Arvidsson var en framstående krigare som följde Karl XII, bl. a. genom Ryssland och i Turkiet. Språkbegåvad och med ett oförskräckt sinnelag lämnade han efter sig många historier om ett äventyrligt liv. Han gifte sig 1713 med grevinnan Hedvig Maria Piper från Ängsö och begravdes i Stureska gravkoret i Teda kyrka 1730.

Den förste ägare som större delen av sitt liv verkligen bott på Strömsta och ägnat sig åt dess jordbruk var hans son friherre Sten Gabriel Sture, 1730-1803. Hur den gamla sätesgården från 1580-talet såg ut vet vi inte, men på 1790-talet ville Sten Gabriel Sture ha ett nytt boende och lät då bygga den nuvarande herrgården med två flyglar. Arkitekten Carl Wijnblads ritningar torde delvis ligga till grund för bygget. Huvudbyggnaden är uppförd i sten. Teglet har säkerligen bränts på gården och leran tagits ur dammarna som nu avslutar den långa lindallén, som anlades samtidigt med att herrgården byggdes. Alléer planterades också västerut från herrgården över åkrarna mot Mälaren. Dessa alléer togs dock bort under första hälften av 1900-talet.

Strömsta på 1870-talet. Bilden tillhör Rolf Klingberg.

Efter Sten Gabriel Stures död 1803 ärvdes gården av sonen, friherre Sten Sture. Han deltog i kriget i Finland 1808-1809, som överste för Uplands Regemente. Han omkom genom en drunkningsolycka på Mälaren 1812. Änkan, Charlotta Ingelotz, med tio döttrar innehade sedan gården till sin död 1831. 1832 såldes gården till döttrarnas farbror, friherre Gustaf Sture. Denne sålde den 1833 - efter mer än 250 år i släkten Natt och Dag/Stures ägo - vidare till major Johan Fredrik Norlin. Major Norlin, som redan 1810 köpt Brunnsholm och också förvärvade Salta, ägnade sig framgångsikt åt att driva gårdarna. Major Norlin var dock barnlös och vid hans död 1852 testamenterades de till fru Norlins systerson major Fredrik Gripensvärd. Även om major Gripensvärd var adjutant till Prins August brukades gårdarna i egen regi, och för 1879 anges att på Strömsta fanns 18 hästar, 16 oxar, 60 kor och 12 ungnöt.

I början av 1880-talet sålde Fredrik Gripensvärd (d. ä.) alla sina gårdar, varvid Strömsta 1881 gick till löjtnant Tauvon. Därefter såldes gården 1904 till grosshandlare Anders Fischer och 1906 vidare till grosshandlare W. Dieding.

1918 fick Fredrik Gripensvärd (d. y.) möjlighet att köpa tillbaka sitt barndomshem Strömsta som fadern sålt 1881. Han satte igång med stor renovering och modernisering av mangårdsbyggnaden och hade stora planer på hel nybyggnation av gårdens ekonomibyggnader och arbetarbostäder. Det hann dock inte helt genomföras innan pengarna var slut och han, för att rädda den ekonomiska situationen, 1922 var tvungen att sälja gården till sin svåger Erland Klingberg.

Erland och Fredrik var från början gamla officerskamrater och de gifte sig med två systrar Fogelmarck från Mackmyra Bruk. Fredrik och Siri Gripensvärd var barnlösa och med dem dog ätten Gripensvärd ut. Men via dem fick nuvarande ägarfamiljen Klingberg en viss släktrelation med Strömsta tillbaka till mitten av 1800-talet.

Erland Klingberg bodde på Mackmyra, men drev under 1920-talet Strömsta med hjälp av förvaltaren Erik Hofving.

1930 tog Erland och Anna Klingbergs yngste son Carl vid 25 års ålder över som förvaltare på Strömsta. Då var gården med tillhörande torp fortfarande ett i huvudsak självförsörjande litet samhälle, där cirka 65 personer levde på och av vad gården producerade. Efter Erland Klingbergs död ärvde äldste sonen Axel Strömsta, medan Carl med familj flyttade till den ursprungliga släktgården Mackmyra Bruk utanför Gävle.

Axel Klingberg var från början civilingenjör och arbetade inom cellulosaindustrin bl. a. i USA, där han gifte sig med en tysk läkare, Gertrud Eisman. De kom hem till Sverige i mitten av 1930-talet, då Axel omskolade sig till lantbrukare genom att gå på Sala lantmannaskola. Han köpte och drev under några år Stora Kil i Tillinge innan han tog över Strömsta. Under 1940-, 50- och 60-talen lades grunden till dagens moderna jordbruk på Strömsta. Alla öppna diken lades igen, mjölkkorna försvann, handelsträdgården avvecklades och torpjordarna planterades med gran. Hästarna ersattes av traktorer, självbindare byttes till skördetröskor. Och de 25 anställda på Carl Klingbergs lönelista i mitten av 1930-talet, hade vid Axels bortgång 1971 krympt till 4 kvarvarande trotjänare. Axel Klingbergs Dödsbo fortsatte sedan att under inspektor Valdemar Janssons ledning varsamt sköta jord och skog.

Axel och Gertrud Klingberg var barnlösa. Efter Gertruds död 1986 lyckades jag, som är Carls äldste son, förvärva gården 1987 och återvände därmed till det första barndomshemmet, där jag på 1930-talet växte upp och började i Teda skola innan flytten upp till Mackmyra. Efter agronomexamen återkom jag en period till Enköpingsbygden då jag 1959-63 arrenderade Refvelsta Gård i Fjärdhundra. Därefter arbetade jag 25 år i livsmedelsindustrin i Stockholm, bl. a. som VD för AB Kronfågel. Nu återvände jag till praktiskt lantbruk genom att äga, bebo och driva Strömsta Säteri.

I dag är Strömsta en rationellt driven spannmålsgård som trots den för trakten relativt stora skogsarealen, 320 ha, endast ger underlag för en helårsanställning på den arbetsplats som på 1930-talet hade 25 namn på lönelistan. Och den genom tidigare århundraden relativt stora gården är nu med sina 185 ha åker för liten för att framöver fortsätta som egen driftsenhet. Samverkan med granngårdar måste göras i snabbt tilltagande utsträckning för att rationellt brukande ska kunna upprätthållas.

Strömsta Säteri våren 2008. Foto Christina Klingberg.

Strömsta speglar väl den stora sociala och driftstekniska utveckling som jordbruksbygden i Mälarens närhet har genomgått under 1900-talet. Dagens djurliv på gården är ett hägn med dovhjortar i beteshagarna bakom den gamla ladugården, där korna försvann för 50 år sedan. Runt herrgården med park och gårdscentrum ligger de bördiga åkrarna väl samlade och skyddade av omgivande skog, med Oxfjärden inom synhåll i väster. Riklig tillgång på kronhjort, dovhjort och vildsvin i markerna må vara påfrestande för skogsbruket, men ger tillfälle till god jakt och härliga naturupplevelser.

Så har det som under århundraden varit herresäte och ekonomisk bakgrund för samhällets högre ståndspersoner och givit arbete och levebröd till kanske en fjärdedel av Teda sockens innevånare, genom samhällets utveckling glidit över till att bli en vacker miljö runt ett exklusivt boende.

Strömstas ägarlängd
1380-talet Morgongåva av Arvid Bengtsson till Birgitta Posse
1453 Föregåendes arvingar
1490-talet Olof Jonsson
1500-talets början Ivar Månsson Örn, g.m. Karin Axelsdotter Tott
1540-talet Änkan, Karin Axelsdotter
1558 Hennes son Ivar Ivarsson g.m. Karin Göransdotter Gyllenstierna (tidigare g.m. Nils Natt och Dag)
1588 Genom bakarv Karin Göransdotter Gyllenstierna
1605 Hennes son Nils Nilsson Natt och Dag, g.m. 1 Anna Gylta, 2 Sigrid Wasa, Erik XIV:s dotter
1613 Hans son Ivar Nilsson, g.m Christina Posse
1651 Deras son Arvid Ivarsson Natt och Dag, g.m. Märka Kurck
1683 Deras son Sten Arvidsson Natt och Dag, g.m. Hedvid Maria Piper
1730 Deras son Sten Gabriel Sture, g.m 1 Sophia Löwen, 2 Eleonora Gustava Bonde
1803 Hans son i andra giftet Sten Sture, g.m Charlotta Ingelotz
1812 Charlotta Ingelotz och Sten Stures döttrar
1832 Genom köp Gustaf Sture, bror till Sten Sture
1833 Genom köp Johan Fredrik Norlin, g.m. Emerentia Charlotta von Andersson
1852 Emerentia Charlotta von Anderssons systerdotters son Fredrik Gripensvärd, g.m. 1 Hilda Gustafva Spens, 2 Clara Lovisa Maria Spens
1881 Genom köp G. Tauvon
1904 Genom köp Anders Fischer
1906 Genom köp W. Didring
1918 Genom köp Fredrik Gripensvärd, g.m. Siri Fogelmarck
1922 Genom köp Erland Klingberg, g.m. Anna Fogelmarck
1938 Deras son Axel Th. Klingberg, g.m. Gertrud Eisman
1987   Rolf Klingberg, g.m. Christina Stübner

Innehåll ¦ Nästa avsnitt

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se

 
Senast ändrat eller kontrollerat den 14 november 2015.