www.zenker.se

Liber 1998

December 1997
Januari 1998 Februari 1998 Mars 1998 April 1998 Maj 1998 Juni 1998
Juli 1998 Augusti 1998 September 1998 Oktober 1998 November 1998 December 1998

Praefatio

.

  Seid umschlungen, Millionen!
Diesen Kuß der ganzen Welt!
Brüder - überm Sternenzelt
Muss ein lieber Vater wohnen.
 
Quod evenit?

December 1997

Rolf och Birr hade blivit uppvaktade på Luciadagen av Frida i norra flygeln med tärna. Nu beställde jag att dom skulle komma och sjunga hos oss när schweizarna beräknades komma i hyrd bil från Arlanda tisdag den 23 december. Det blev en lång väntan, då tiden var svår att precisera, men ändå väldigt rart, när dom äntligen kom.

Julaftonsbordet var vackrare än någonsin och granen likaså. Jag hade bävat så för den här kvällen, rädd att falla i gråt och ej kunna sluta, men omgiven av så mycken värme från alla håll och Rolfs ord om hur vi nu gick att fira jul utan farfar, så gråter jag nu i stället, när jag skriver dessa rader.

De båda mågar som lämnat familjen skickade sina julhälsningar.

Med hjälp av Karin Günthers man, Thure Flobecker, hade Rolf upprättat bouppteckning efter Gerd och på ett synnerligen förtjänstfullt och rättvist sätt delat allt som jag avstod mellan pojkarna. "Rolf kan dela och fördela
Skickligt på det stora hela
Kände knappast ens av stanken
Stanken från Enskilda Banken."
("Stanken från Enskilda Banken" citat från ett demonstrationståg för längesen. Nuvarande SEB.)

Tack, snälla Teresa, för en sån vit blus av högsta kvalité men ack, ej strykfri.

Christofer, i spetsen för dem som besökte julottan, la sej emellertid genast att sova på kyrkbänken. Ett halvår senare var han med på gudstjänst i Teda skola och hans första fråga var: Var kan jag ligga nånstans? Men då fick han ett uppdrag av Alf Svantesson, nämligen att dela ut psalmböcker och blev så entusiasmerad, så när vi efter kaffedrickning skulle fara hem brast han ut i gråt och ville stanna. Kanske han blir kyrkvärd en dag som sin fars morfar.

Erik och Maria hade avsett att bjuda på julmiddag på restaurant men överallt dit jag ringde svarades: Vi har stängt på juldagen utom stadshotellet: Hit är Ni välkomna. Vi har disco hela dagen. Då grep Birr in och sa: Vi har tillräckligt mycket mat kvar.

Schweizer-borna vill dan därpå snarast hem till sina kära. Dock efter att först ha iakttagit en kär rit: Att gratulera Onkel på Stefan-dagen.

Tyvärr måste jag avstå från Hettis fina inbjudan på grund av en magåkomma, men alla som var med var entusiastiska.
[Utskrift nedan. /SZ]

Liebe Märta! So oft denke ich zu Dir hin, trotzdem ich mich kaum melde. Nun wünsche ich Dir erst mal ein gutes Weinachtsfest und [daß] Du gesundheitlich nicht zu sehr belastet bist. Sei nicht traurig - Du hast ja Kinder und Enkel um Dich, das lenkt doch sehr ab. Für Deinen Brief danke ich noch herzlich, extra danke für das Foto vom Grab. Wie schön und frei kann er dort sein. Wenn ich an die Friedhöfe hier in der Stadt denke. Heute wäre der Geburtstag von Erna. Ja, sie fehlt mir sehr, trotzdem die letzten drei Jahre schwer traurig waren. Meine Nachbarn und vor allem Brigitte sorgen lieb für mich. Ich habe ein neues gutes Gesundheits-Bett mit allen "Finessen". Schlafe nun wirklich besser. Das Wetter ist meistens mies. Jetzt glatt. Aber ich komme nicht hinaus. Alles ist mühsam. Auch die Augen machen nicht mehr so mit.

Sannolikt från Hertha? Jag har inte jämfört handstilen. /SZ

På nyårsdagen for jag med till Törnskogen för att vakta barna medan Stefan skjutsar A och Sara till nyårsfest i Kulturhuset, där det visade sig vara fest med 1000 personer, polisingripande, bråk och inget roligt. Svart taxi hem 400 kr. Stefan och jag vissna i magen. Vi äter bara välling.

Januari 1998

På nyårsdagen vill Gitti [grannfru i Törnskogen] bjuda mej, men det går inte för Kerstin är så förkyld. Stefan skjutsar A på födelsedagsfest på restaurang, sen tar vi en Ouzo och blir genast bättre.

Den 5 januari är jag åter på Salta. Nu kommer Bertil Larsson, agronomen i Risberga, ordförande i Teda Hembygdsförening och ber mej teckna ned det jag berättade, när föreningen var på Salta, om gårdens senare öden: "Det blir snart nog historia."

Jättetrevlig fest hos Birgit och Bengt Törnberg på Kyrkogatan. Hela Enköping där, bl. a. Olle Strand, familjen Frisell, Per Björkman, Karl Gustaf samt den trevlige bankdirektören i SHB "vad han nu heter". Varannan dag har jag magbesvär. Det är alls inte roligt. Och inte kan jag vara med på Märta (finska) Wikholms begravning.

Går nu hos Tottes Hårs efterträdare, den unge Anders, som ger mej en komplimang för mitt tjocka hår. Jag: Visst är det besynnerligt, när mina föräldrar även som unga hade så tunt hår. - Anders: Men kanske brevbäraren hade en bra kalufs.

Rolf och Birr har kaffekalas för alla hyresgäster med barn. Lekar och påsar. Men Stefan och Christofer får bud att A. är så svullen i halsen och måste få penicillin på Sollentuna sjukhus. När Christofer går nerför trappan i flygeln på morgonen och Stefan ligger kvar i sängen, ropar han till mej: Skyddar Du mej, Farmor, skyddar Du mej?

Måndag den 19 januari är det bildvisning i Hembygdsföreningen. Birr hemkommen från Västerås varnar mej för snöyra. Jag får be Bertil Larsson att han hämtar. Mycket vackra bilder från Teda. Vackrast ändå: Bastuhagen i full blom.

 

Arne Fredriksson, Lennart Södergran, Bertil Larsson, Per Börjesson, Seppo Virmelä, Ivar Karlsson, Marianne Hellman Jacobsen.

Jag återvänder till Farsta. Taxin fastnar på Valla gärde och kommer ej loss. Vi får ta vägen över Tillinge. Jag ska ju på fest i vidstående palats, som jag besöker f. f. g.
Superb mat och trevligt. Vågade ta T-bana hem kl. 24.00, men Lilly tyckte det var farligt och ringde mitt i natten för att se om jag kommit hem levande.
Ingrid Sjölander.

Februari 1998

Den 11 februari är det redan ett helt år sen Gerd dog. Ofattbart.
 

Medan Stefan är i Spanien, blir Rolf invald i styrelsen för den nya Föreningssparbanken i Enköping.

Jan Åkesson, Bertil Fredriksson, Bertil Berglund, Jan-Erik Sivander, Bertil Stenlund, Bengt Carlsson, Göran Olsson, Anna Sönne.

Jag bjöd Ulla Westbro på den här utställningen inklusive kaffe på Austria efteråt till tack för att hon gått upp och röjt undan alla Sv. D. och eftersänt alla brev efter nyår, eftersom jag blev kvar längre än tänkt på Salta.

Nu är Araguacema och Kerstin hemma i Brasilia och farmor är i Törnskogen och gör då och då med Christofer en tur till Farsta för att se att allt står rätt till där. På väg från T-banan till Pendeltåget på Centralen observerar han de musikanter som sitter där och spelar. Han bjuder då upp mej till dans. En annan gång, när vi köper en varm grillad kyckling i Farsta, kramar han påsen: Min kära rara kyckling och äter den sen hemma med stor förtjusning.

Jag passar vid en dylik Farsta-resa på att klippa mej hos Ingalill Bondelid på ateljé Ma Griffe. Vi är nästan ensamma där på f.m. och Christofer vägrar att gå hem från frisörsalongen. Jag får inte på honom kläderna. Madame hjälper mej tillsammans med en tillskyndande kund. Väl hemma frågar Stefan: Hör Du, Du, bet Du farmor på tunnelbanan? - Nej, det var hos frisören!

Den här ristningen tycker vi oss skönja i den liggande stenen en bit väster om stora skålgropstenen i Älvkvarnsbacken. Men på den här är det ju en helt överflödig fördjupning ovanför.

Medan jag ännu låg har Stefan flyttat pianot på egen hand ävensom den förgyllda spegeln och Le paralytique soigné par ses enfants.

Saras vän i Brasilia, Anderson, ringer var dag men blir skrämd, när räkningen kommer. Fortsätter dock samtalen lika ihärdigt. - Sarah är så duktig i skolan.

Mars 1998

1 mars pratar jag med Karin Z om EXIT i Schweiz, där man kan få dö på egen begäran, vilket inte är tillåtet i Sverige. Men, säger jag, är man som ett paket, då kan man ju inte ta sig till Schweiz för egen maskin. - Jag kan komma och döda Dej, säger Karin kärleksfullt.

En måndag f.m. far jag på tandläkarbesök till Bab [granne i Törnskogen], men vågar ej hälsa på de mina, som alla fem är så febriga och förkylda. Christofer och Kerstin sitter emellertid i lilla fönstret och knackar på det och vinkar.

4 mars är Rolf på Riksdagen för att lobba så ej svenska bönder ska ha högsta skatterna av alla bönder i EU.

Nästa dag lunch på Gondolen med Kerstin Lindholm, Maj-Britt Baehrendtz och Uno Murray. Nils-Erik B. är dålig och Maj-Britt undrar hur lång tid hans sjukdom kan ta. "Han kan leva lika länge som Du och jag", svarar Uno.

KERSTIN AMANDA fyller 2 år just medan alla fem i familjen är sjuka.

När Stefan kommer hem måste han direkt till Sollentuna sjukhus med A, som får penicillin. När dom kommer hem har Kerstin varit medvetslös, berättar Sara.

Iväg till Sollentuna igen. Stängt! St. Göran nästa. Stängt. Där håller dom på att flytta till nya Astrid Lindgren sjukhuset och där tar dom emot.

Tanden som Bab lagat lossnar igen. Jag får komma söndag morgon kl. 10.00 från Farsta och stiger upp 6.30. Man vet ju hur gles söndagstrafiken är. T-banan hackar sej fram p.g.a. att det nya signalsystemet inte funkar. Får ta taxi i Sollentuna, men kommer för sent ändå. På fem minuter har emellertid Bab klistrat dit tanden. - Tre dar senare åter till Bab, som håller på att inte få loss min brygga, som han ska sätta fast lite säkrare. Då går min egen avslipade tand sönder. Ny reparation.

Sen till Ulla Westbro på så trevligt kaffe med hennes släkt och boyfriend.

En dag går jag också till Dr. Sandström och klagar över den arytmi, som jag fick av den gamla bordslampan i fönstret på Salta. Han sätter på mej en bandspelare på bröstet, som jag ska ha i ett dygn. Ingen fara visar det sig.

Fredagen den 13 mars kom tvillingarna från Brütten, glada och rara som vanligt.

Här Christina i Helsingfors 1997. Lite senare kom Becca och Markus glada och rara som vanligt också de. Karin följer med till Beccas nya hem och dan därpå möts alla i Stockholm, går ut och äter bl. a. köttbullar. Christina berättar att Annica yttrat: Dom är ju (nästan) lika goda som farmors! - Och obs! denna komplimang fast jag ej var med.

Söndagen den 15 mars, Idus Martii, som vi brukar kalla den dagen, eller är det den trettonde? kommer Christina åter till Farsta och vi gör långpromenad nästan till Hökarängen. Därefter plockar vi fram gamla Liber-årgångar och hon läser med stort intresse. Dan efter passar jag på att tvätta och stryka gardiner för att få hjälp av Christina att hänga upp dem. Sånt törs man bara göra i undantagsfall, när man är ensam, om man inte har mobiltelefonen inom räckhåll.

Vi in, tar té complet på Diplomat Tea House. - Christina återvänder hem efter besök hos Teresa i Uppsala. Och jag går på SCB:s årsmöte för seniorer.

Knut Södergran, John Pååg, Jan Södergran, Ivar Karlsson, Märtha-Stina Zackrisson, Jerker Leijon.

19 mars far jag till Törnskogen, då Stefan och A ska fara till Guyana på uppskjutning i Kourou. Christofer vill följa med men tröstar sej snart och är sen glad hela tiden. Vi går till Konsum och Tofu trycker för grönt ljus och får en glace för besväret.

Sara är så sjuk och har streptokocker och kan ej gå med Kerstin till Dagis för inskolning, och hon menar att Kerstin inte skulle nöja sig med mej, utan skrika hela tiden. Oj, då.

Oj då!, nödgas jag också säga, när Christofer deklarerar att "om man bara springer riktigt fort, behöver man varken se åt höger eller vänster, när man ska korsa gatan. Har Du förstått, farmor?"

23 mars kommer Stefan och A hem, men inte från Kourou. Dom hade "bara" varit i Paris hela veckan, eftersom uppskjutningen inte blev av.

Återvände till Farsta för att sen komma tillbaka över veckändan och åka med Stefan på måndag morgon till Vreten, som erbjuder pendeltåg till Farsta strand. Då kommer Christofer ut i köket sömndrucken, när han märker att något är på gång: Vart ska Du? - Till Farsta. - Ska pappa till Rymdbolaget? - Ja. - Då blir jag jättelessen.

Och Kerstin, nyss fyllda 2 år, är inte den som är den. Hon klättrar upp till bokhyllan och väljer ut ett [VHS-]band att titta på och sätter själv på det, för sånt kan inte farmor. Däremot blir farmor åter så förkyld och måste tacka nej till Becca födelsedag i Södertälje. 39,2° och jag kan inte fatta i drömmen varför inte farfar sköter om mej, när jag är så dålig, utan att det är Christofer som är hos mej i Farsta, tror jag.

Denna vers stod under dödsannonsen, när slottsherren till Fiholm dog. Jag var en gång med Sara och Carl Klingberg här och fick kaffe med de bekanta Fiholms pepparkakorna, som de tillverkade och sålde.

Araguacema och jag hör till de prominenta gästerna på den stora mottagningen på den grekiska ambassaden på nationaldagen. A. överlämnar en otroligt charmant jättebukett till ministerparet, finare än någon annan, som övriga sändebud kan ha haft med. Eulalia och Ulf serverar delikata cocktailsmörgåsar och Junior tar hand om garderoben. Jag la beslag på en av de få stolarna och kom på det viset i samtal med ett grekiskt läkarpar. Dom hade kommit för 1 månads studier men blev klara på att här ville dom verka.

Kerstin Hulter-Åsberg.

Christofer: "Farmor, vad står det här? Kan Du inte ta det här pappret och skriva till Sara att hon ska komma. Hon är ju min syster!"

Sara, som återvänt till Brasilien efter mer än 1 år i Sverige är så efterlängtad. När hon for, sa hon, berättar Christofer: Jag kommer aldrig att glömma Dej!

April 1998

På påskafton skjutsar Stefan tur och retur på dan till den goda påsksupén med Nils Henrik, Carina, Valdemar och alla döttrarna. Birr hade smyckat graven så vackert.

På hemväg till Stockholm efter påsksupén på Salta utbrister Christofer, 4 år, och gör sig till tolk för vad vi alla känner: Å vilken jättefin fest!

Christofer 5 år får gå runt årets alla månader med jordklotet i handen på dagis och mamma har gjort en otroligt grann tårta.

Efter påsk har jag åter feber, uppsöker Vårdcentralen och får träffa en doktor, som försäkrar att det inte är lunginflammation fast det gör ont i ryggen, när jag hostar. Men det var det, visar röntgen i Enköping. Man skulle ha trott sig vara trygg i Jesu händer, men ack nej.

När Stefan var liten pojke, och kanske ända tills han blev gymnasist, brukade jag fråga honom (kanske också Rolf och Erik, men jag är inte så säker på dom senare): Har Du haft nån framgång i dag?

I alla händelser frågade jag aldrig Gerd om såna saker. Men långt efter sen han var pensionerad kröp det fram ett och annat, bl. a. hade Atlas' tekniske direktör och Gerd ätit lunch tillsammans en gång och då hade han sagt till Gerd: Det märkliga med Dej är att Du vet så mycket på så många vitt skilda områden.

Bengt Eriksson hette han och brukade sitta bredvid Wallenberg på podiet i Berwald-hallen på bolagsstämman.

Yngve Mattsson, Anna-Karin Olofsdotter, Mats Wennberg.


Erik Johnsson träffade vi på middag hos Klerckers i Saltsjöbaden.

När Gerd skulle debutera bland 100-tals andra i Atlas Copco:s guldklubb med middag på Grand Hotel, fick han lov att åka kommunalt och hade inte förstånd att räkna med nån marginal i trafiken, bilist som han var. När han äntligen anlände till sin plats vid middagsbordet, befanns den vara vid Erik Johnssons sida. Det var inte roligt att leta sig fram dit, när alla redan tagit plats.

Med Lilly Sandberg på hennes 80-årsfest på Bo gård på Lidingö.
Gunila Klosterborg, Lilly Sandberg.

Lennart Södergran, Rune Torén, Kerstin Maurd.

stillhet.


Bengt B W Törnqvist, Torsten Törnqvist, Ragnar Törnqvist, Gunnar Törnqvist, Birger Törnqvist, Bengt Appelgren, Bengt Lundquist.

Bengt var först gift med Barbro Thulin och fick med henne 4 söner, alla med vikinganamn: Torsten, Ragnar, Gunnar, Birger.

Bengt bjöd Rolf att följa med på en av hans båtar sommaren 1958, när Rolf skulle på ett AFS-år till Fredericksburg. Se vidare Liber 1958! Granville hette båten.

RO-RO fartygen: Roll on - Roll off. →

[Se här hur en modern hamn ser ut!]

Vi hör i radio om en skidgrupp på 8 personer som råkat ut för en lavin i Jämtland trots att dom hade reseledare. Sen får vi veta att två av dessa omkommit och att de är Eva och Karl.

Stefan, Rolf, Birr och jag med på jordfästningen i den fullsatta Tyska Kyrkan, där officianter talar både på tyska och svenska. Karls släkt har kommit från Bayern. Efteråt talar Hetti vid samlingen.

Under tiden låg Christofer hemma och yrade med 41° feber. Stefan direkt hem.

Karl Merk, Eva Klingberg Merk, Magnus Björkholm, Christina Wedelin, Göran Holm, Elizabeth Nylund.

Christofer har vattkoppor och tar inte emot på sin födelsedag. Då tänker jag i stället på den 23 april 1996, när det var så ljuvligt varmt. Den 22 april 1996 satt Gerd och jag på stenen i Älvkvarnsbacken och jag sa: Har Du inte en slant på Dej så vi kunde offra? - Nja, bara en femma. - Nästa dag den 23 var det lika underbart ännu kl. 22.00 och jag upprepade min fråga. - "Samma femma som i går i fickan." - "Men då tar vi den och offrar 2.50 var för dagens födelsedagsbarn: Erik och Christofer." - Den stora summan gjorde att för var dag växte pengarna sen i april månad: en 10:a, en 5:a till osv. tills det låg 34 kr på stenen. Sen tog asarna allt. Stenen är ju sen tusen år f. Kr. ett mål där i backen.

Lennart Södergran skänker mej en fin bild av stenen med skålgropar i Älvkvarnsbacken. Men såg han att det finns ett hål i stammen, som Christofer och jag brukar kika på varann igenom?

27 april är Erik lyckligt hemma från Bangkok, dit han flyger då och då i tjänsten.

Jag har varit i Enköping och tagit sänkan. Den kvinnliga överläkaren dr. Åsberg ringer och frågar: Hur känner Du Dej? - Vissen! - Jag förstår det, Du har nu 64 i sänka och måste öka cortisondosen i 4 dar, sen är Du bra igen.

Jag orkar inte gå ut utan sitter i Farsta och skriver ner en del av Saltas historia, det som jag berättat om på mötet på Salta 10 augusti.

Maj 1998

Sista april skjutsar Stefan ut mig till Salta och far första maj till Ängsön för att sjösätta kanoten, men kommer igen moloken: Nyckeln till kanoten kvar i Audin och vi har åkt ut i Toyotan till Salta. Men vad han glömt är att det finns en reservnyckel i bordslådan intill TV:n. Så nästa dag, 2 maj, bär det åter av till Ängsön, men då föredrar Christofer att stanna hemma och leka med Rolf och Birr.

Nu har Christofer fått vattkoppor och jag får ej ta i honom, säger överläkaren i Enköping Dr. Åsberg. - Christofer: God natt farmor, nu ska jag umma med Dej. - Nej, då blir jag smittad. - Jaha, då, då får Du kyssa mej i stället.

Barbros Fredrik tar studenten i Säffle.
Bertil Larsson, Christina Olsson Blomqvist, Gunnel Bergman, Ida Karlsson, Greta Karlsson, Linnéa Tibblin, Nils Karlsson, Lennart Rehn, Verner Jonsson.

Christofer medverkar genom att dela ut psalmböcker till de många närvarande. Vid ankomsten till gudstjänstlokalen var hans första fråga: Var ska jag ligga? i analogi med julottan, där han genast somnade mellan oss på kyrkbänken.

Men här där han var aktiverad kunde han inte tänka sej att fara hem med mej, så det blev en gråtande Tofu jag äntligen fick med.

Christofer och Stefan ser Mount Everest på Cosmonova. Christofer kramar Stefans hand under den spännande filmen. "Nu måste vi fara till Salta och berätta för farmor."

Så vackert kort på andra sidan med mängder av lavendel runt en gammal kyrka.
Christina och Patrik på pingstresa i Bourgogne.
Stefan på ESA-möte i Paris med Marianne Treschow vid sin sida.

Videoklipp: Sommarlekar med Christofer och Kerstin, 2 min 6 sek.

Juni 1998

Videoklipp: Danslek med Araguacema och barnen, 41 sek.

Rolf på sparbankssammanträde i Ystad får göra en tur under Öresundsbrobygget.

Rolf bär in drickat åt mej från bilen. Jag har så ont.

Araguacema reser med barnen till Amsterdam. Stefan knackar på fönstret 9.30 på lördagsmorgonen på Salta 13 juni.

Ulla Smed bjuder på så god lunch 17 juni. Sen är det VM i fotboll men Stefan sliter dessemellan i grönsakslandet med fräsen. Jag sätter lite potatis.

På midsommardagen, när jag slår upp psalmboken (i skolan; kyrkan är under renovering) sitter det en fästing som bokmärke just på sommarpsalmen.

Sommardagarna uppfylldes sedan till stor del av oggande om Toyotans bilförsäkring hos Trygg Hansa. Dom kräver flera tusen kronor extra, eftersom jag överfört den i mitt namn. "Då byter jag bolag", sa jag. - O, nej då, sa dom, men pengarna ska vi ha i alla fall. - Nej, sa jag. - Jo, sa dom. - Okej då, sa jag. Så gick jag över till Länsförsäkringar.

26 juni kommer Erik och Maria vid 21-tiden. Vi äter ost och kex med Rolf och Birr. Stefan är på Kerstin Fredgas avgångsmiddag på Långholmen.

Kerstin Fredga.

Dagen efter samlas vi vid Yttergrans kyrka, så märkvärdig, så liten, så urgammal, på "hemlig utflykt". Sen bjuder Erik på dejeuner dinatoire på närbelägna Grans gård efter att jag beställt för 7 personer. Förrätt, oxfilé, glace, kaffe = 1300:-. På söndagen gör vi en tur runt Näs i Eriks hyrbil och till graven, innan dom avreser. Dom kommer med endast tack vare att Swissair sätter in ett större plan.

Videoklipp: Hemkomst från Grans gård, 1 min 18 sek.

Videoklipp: Nästa dag utanför flygeln med Rolf, Erik och Maria, 1 min 45 sek.

Ingen riktig badsommar ännu, men Christofer och Kerstin badar oförtrutet i 17°-vatten vid Oknön. Sen vill alla hem fort till nästa VM-match. Men Kerstin är ändå inte nöjd. Hon gråter hela tiden. Stefan tror att hon längtar hem. Och så är det också. Så fort hon kommer in i bilen, tystnar de klagande ljuden. [Jfr psalm 571.]

Birgitta Eklund.

Juli 1998

Videoklipp: Traktorn attraherar!, 17 sek.

Lördag den 4 juli, när Hertha fyller 85 år och är på kurorten Tharandt, nära Freital, ringer Teresa på sin mobiltelefon kl. 22.30, den rara, [och] står utanför dörren. Jag har somnat framför TV:n. Hon ritar av sin segelbåt. Vem skulle ha trott att hon var så "sjöduglig"? Ständigt jobbar hon på båten.

Bengt och Birgit Törnberg, som jag möter i Solberga, kommer med hem på kaffe. Trevligt.

Frida i norra flygeln, 10 år, som Christofer ska gifta sej med, kommer och leker med det fina slottet med 100-tals delar, som han fick på Per-dagen. Senare läser han och jag: "Apan kan med sina fötter Klia sej och knäcka nätter". Sist somnar han sittande vid köksbordet.

I skrivande stund i Törnskogen den 5 december, när jag känner mej så frisk är det svårt att komma ihåg hur eländig jag varit under det gångna året med lunginflammation 2 gånger och ont i höften och benet dag och natt.

Ingela ringer och gratulerar på Gerds födelsedag den 11/7 och när jag kommer till graven (med 37,8) står det en bukett prästkragar där. "Tror Du inte att det är den där Wilhelmine som varit framme?" säger Stefan, syftande på Gerds andra kärlek. För henne skaffade han motorcykel med bönpall.

Det regnar och regnar på det fina höet på Solberga gärde och till slut tänder Rolf eld på de sista strängarna, så blöta och odugliga, minst 1/3 av gärdet.

Den gode Hans Jörgen Lochmann på besök vid sitt sommarställe i Dalarna ringer långa samtal både när han kommer till Sverige och när han far tillbaka till USA.

Det gute Rolf lägger tidningarna på trappan var morgon och esomoftast blir han hyllad med Dagens Ros i E.P.

Teresa firar sin 29-årsdag i gröna planteringen på Börjegatan med kycklinggryta och glace. Solsken även den dagen.

Christofer har lärt sej cykla i sommar och jag har ett fasligt schå att övervaka honom.

En härlig solskensdag i själva fruntimmersveckan lunch på Björkviksterrassen med hela Törnbergsklanen + K.G. Insulander och Kersti Bergvall.

Rolf och Birr på semester på Mallorca. Stefan hjälper mej att damma bokhyllor mellan Tour de France. Christofer: "Pappa, ska vi sätta upp tältet, när Tour de France är slut?"

Videoklipp: Tältet, 49 sek.

Rolf skjutsar mig till Trimco, där jag fått 2 nya stötdämpare. När Rolf farit, betygar han [reparatören] mej sin varma tillgivenhet: "Jag har alltid tyckt så mycket om Dej." Eller Jussi, som jag hädanefter kommer att kalla honom.

Erik och Maria i Georgia i fruktansvärd värme.

← Rolf eldar upp en tredjedel av höskörden på Solberga gärde. Rolf ger också ekonomiska råd, när han lämnar Sv.D. på flygeltrappan var dag.
Elisif Norbergs man.
Staffan Ahlberg, Tore G Kornerup, Anders Hedin.

Kära läsare, titta noga på detta foto av faster Märtas hus i Domprostgränd. Redaktören ställer gärna upp med mera detaljerade orienteringar.

Med Karin och Andi stegade jag upp i bönsalen i Roggeborgen, där vi bl. a. kunde beskåda regalierna som tagits upp ur Karl IX:s och hans drottnings sarkofager.

Obs! den röda väderkvarnen på kullen mot norr, där lektor Pettersson höll astronomilektion en stjärnklar höstnatt.

Efter 100-årsdagen skrev Ingeborg och tackade för uppvaktningen: "Jag börjar bli gammal, men jag stretar emot". Hon läste, målade många motiv från Stora Sköndal och broderade.

Gnistrande klar i huvudet in i det sista.

Videoklipp: Bad vid Oknön, 1 min 38 sek.

Videoklipp: Märta vid flygeln, 57 sek.

Augusti 1998

Nu kommer Karin med sin fästman Andie och stannar först i Farsta för att köpa förlovningsringar i Sverige, där guldet skulle vara finare och billigare.

På Karins födelsedag förlovar dom sej efter att först per Toyota ha varit i Stockholm för att hämta ringarna. Men dom är ej klara, måste först till Paris-expertis. - Dan därpå gör vi en utflykt till Strängnäs. Vi parkerar vid Roggeborgen, beser den och Domkyrkan, och sen blir jag bjuden på lunch av fästfolket.

Videoklipp: Christofers groda, 53 sek.

16 augusti är sista semesterdagen för Stefan, men han återkommer och plockar ändå mera kantareller. Och Birr bjuder på en underbart god laxmiddag.

Bertil och Barbro Larsson bjuder på jättetrevligt kaffe i Risberga. Han vill göra fin lay-out på mina Salta-minnen på sin dator.

Stefan och Christofer på flygplansmuseet i Arlanda.

I vintras var Becca, Magnus och Annica på Kanarieöarna. God mat, sol och bad, rapporterar dom.

September 1998

Besök på Salta gjorde Guldsmeden Kristian och fru Christina per cykel 1997 en dag, när det var 34° i skuggan.
Kristian Lundeberg, Christina Lundeberg, Ludvig Vladimir Lundeberg, Christina Lundeberg, Sara Wågberg, Frida Wågberg, Linn Wågberg, Christina Åhlén, Svea Wiklund, Elisabet Öhrberg, Lennart Öhrberg, Miss Sofie Carlsson, Nathalie Wedberg, Jimmy Wedberg.

Valdagen är Christofer på promenad med pappa och utbrister: Pappa, jag är så lycklig!

Han kände då ännu inte till valresultatet.

Oscar Spång, Erik Spång, Greta Aspengren, Barbro Björkman, Per Björkman, Nils Björkman.
Här måste jag tacka nej för mina krämpors skull.
Annars skulle man ju titta in oftare i "sin villa i Stockholm", som Margareta sa som barn.

I svart kuvert kom denna inbjudan till en stor ståtlig fest. Den munk med kors på bröstet som öppnade dörren kände jag inte igen. Men det var ju inget att förundras över, så mycket nytt folk som man brukar träffa på fest här. Men den ljushårige med tonsur var i själva verket värden själv.

Både Monica, Ann-Margret och Christofer fick pris för sina kostymer. Vi kom hem kl. 2.00 och Rolf måste upp kl. 8.00 för att flytta hem tjurarna från Solberga. Alla storbelåtna (utom tjurarna).

Annica, Ann-Margret.
 
Köket är också ommöblerat och dekorerat.
Monica Smedberg har blodiga läppar.
Annica och Birr på festen.
 
The show is over.

Orkestern utgjordes av vänner till A. Musiken var öronbedövande för en gammal människa. Men det var verkligen en häftig fest.


Oktober 1998

När det på senhösten blir några vackra dar går skördetröskan sönder, men Rolf får hjälp av Rolf Klingberg.

Den 3 oktober kommer Stefan och Christofer, och Stefan avslutar sommaren med att dra upp en gädda och dra upp kanoten. Sen bjuds vi på jättegod laxmiddag firande Rolfs 57-årsdag med alla rara barn och mormor Britta, som numera bor i Enköping i pensionärslägenhet.

En kväll kommer Bertil Larsson, ordförande i Teda Hembygd, med min Salta-berättelse som han skrivit ut på sin dator och ringer på. Men dörrklockan är ju bara en attrapp. I stället visar han ansiktet mot köksrutan i oktobermörkret.

A propå hemskheter så blir det en lägenhet ledig i Röda byggningen. Ett ungt mycket sympatiskt par, visserligen arbetslösa men ändå, svarar på annonsen. Rolf anser sig inte behöva några personupplysningar. Dom ser ju så rara ut. - Men snart kommer det klagomål från grannarna: "Dom arbetslösa bråkar så vansinnigt och är narkomaner". Men nu är dom uppsagda och avflyttade, gudskelov!

Erik och Karin njuter i Turkiet (Bodrum) i oktober.

Och vad hade Karin för sej med de tre flickorna i Zagreb?

Christofer och Kerstin går på som vanligt - ömsom gnabb och ömsom ömhet. Som t. ex. när farmor hämtat barna på dagis och Kerstin rusar ut på den ishala utförsbacken på körbanan på Skältorpsvägen. Farmor hinner inte med, men Christofer som en blixt efter henne och räddar henne till gatukanten med ett: Du, Du! [Anm. Uttalas på tyska.]

← Dagis 1998.

Christofers verk.

På Dagis kommer "fröken" och visar mej barnas tavla: Vad jag tycker om.

Christofer:

1. Farmor

2. Att sova.

3. Att cykla.

4. Att spela piano.

Olle Hakelius, Ulf K. Rask.
Göran Olsson, Sören Carlsson, Johan Segerholm.

På Olles ursäkt för ett sent tackkort skrev jag, "postwendend": Det var ej så sent i jämförelse med hur lång tid det tog innan jag fick Ditt tack för senast efter min 80-årsmiddag i min hand. Det dröjde nämligen ett år, innan tackkortet återfanns i Gerds regnrocksficka en dag när det regnade ändå mer än vanligt 1998 och Stefan skulle ta sej ut till postlådan iförd Gerds blanka svarta, fotsida regnrock. Ja, nästan 2 år blev det, när jag tänker efter.

Festen på Hacksta var för 100 personer på förmiddagen och för oss övriga 100 på kvällen i något så sällsynt vackert väder denna sommar och med hög stämning.

Tyvärr var Birr sjuk den dagen, men Olle skickade hem en utvald flaska till henne ur sitt rika födelsedagsförråd.

Erik har inte lust att fara på kongress med sina kollegor, för att det blir så sena kvällar, lika som i Törnskogen, där alla är lika sömndruckna på morgonen.

Man häpnar över att Brütten haft en sån varm sommar, när vår var så felprogrammerad.

Just när Rolf, Birr, Annica och jag skulle fara i väg till Teda skola (tänk så hedrad man kände sej, att Annica kommer till Teda för en sån saks skull), ringde Stefan och berättade att det ändå var cancer som A. hade i magen, fast doktorn några veckor tidigare försäkrat att dom inte behövde oroa sej.

Birr frågade i bilen, när jag satt så tyst: Är Du nervös? - Nej, men jag är så ledsen för att jag just fått veta, att en god vän är så sjuk.

Jag kunde inte berätta före sammankomsten i Teda, för då hade jag inte kunnat sluta att gråta. Nu gick det skapligt i alla fall fast jag glömde en del. Bertil Larsson undrade om jag inte ville använda talarstolen, som prästen har nu om söndagarna, när Teda kyrka är stängd för en så omfattande renovering. - Nej tack, jag orkar inte stå så länge. Så fick det bli en ommöblering som slutade ex cathedram, d.v.s. ett vanligt bord och en stol.

Det var fascinerande att blicka ut över en så stor och uppmärksam menighet, när man är van vid Christofer: Farmor, lyssna på mej. Nu är det jag som talar...

Vid hemkomsten till Salta gick jag med Birr och Rolf upp och berättade om Araguacemas cancer. Där satt vi och oroade oss alla tre för den stora operation hon skulle gå igenom.

Bertil Larsson, Lennart Södergran, Eivor Svantesson.

Den ägde rum den 20 oktober och tog 4 timmar. Magsäcken och mjälten avlägsnades. När hon fördes i väg sa hon till Stefan: Jag har alltid varit Dej trogen och jag har haft ett sånt lyckligt liv. - Efteråt, när han berättade detta för henne, visste hon inte om att hon sagt så. Hon hade redan fått morfin då.

Nu var allt farligt borta, och det gällde bara att äta och öka i vikt, men det är inte så lätt när man är matt och trött.

Jag tror att hon gick ned till 45-46 kg innan det vände. /SZ
Ej i Liber.

Araguacema hade tidigare, både under sommaren och hösten, mått illa och blivit undersökt. Hon måste svälja en slang, som "tittade" efter hur det såg ut i magen. Hon skulle få svar en viss dag, men flera dar dessförinnan ringde doktorn från Danderyds sjukhus en kväll och sa att hon inte behövde oroa sig. Dom hade inte hittat något farligt.

På min födelsedag den 26 far jag till Stefan, som hämtar i Sundbyberg f.v.b. till A. på Danderyds sjukhus. Hon är så pigg och så vacker.

Nästa dag den 27 oktober till Farsta för att ta hand om posten och då far jag med min shoppingvagn upp med hissen till T-baneplattformen, trycker hårt på hissdörren, som tydligen inte kommit i läge än, men strax flyger upp - och jag pladask. Jag försäkrar de tillskyndande att det inte var något farligt. Men snart börjar det göra ordentligt ont och Stefan säger: Far till Danderyd, så har jag er på ett ställe. Där framkastar dom att mjälten kan vara skadad: Då måste vi behålla Dej här. Skivröntgen. - Jag skulle vilja komma i kontakt med min svärdotter, som är canceropererad här för en vecka sen. - Överläkaren: Är det den unga flickan? Henne har jag hört om. 4 tabletter Dixofen + starka Alvedon per dag i 12 dagar. PLÖTSLIGT HAR JAG INTE ONT I EXTREMITETEN LÄNGRE!

Den 30 oktober är Gitti från Iran här och hälsar på, tandläkarens hustru, när Araguacema kommer hem, stödd på Stefans arm och med dropp-apparat. Nu går det inte en dag utan att mängder av brasilianska och andra vänner strömmar till med blommor. Hur orkar Araguacema? Junior säger: Detta hör till vår kultur, men nog måste hon ofta in och lägga sej trots gästerna.

10 dagar efter operationen och en dag efter hemkomsten klär hon sej som en drottning i vitt siden och med tiara i håret och far med Junior på Halloween-party och blir hyllad som den skönaste. - Nu kommer A:s rara syster Iara, så väldigt trevlig, från Brasilia och stannar i 3 veckor och sköter hushållet och stöder A. på alla sätt. Dessutom anländer en liten vit hund, Charlie, som är mycket trevlig men tyvärr totalt döv.

November 1998

Araguacemas jättetrevliga syster Iara kommer till oss på Skältorpsvägen och stannar i 3 veckor, fast hennes datafirma mailar efter henne gång på gång.

Roland Kågström, Birgitta Perkelius Kågström.

En superb middag med 50 personer och undertecknad förd av Thure och - framför allt - så många roliga tal och läcker mat.

Jag hem per pedes till pendeltåget och - tänk - Stefan mötte i Sollentuna vid pendeltåget, utan att veta nån tid!

Thure Flobecker, Karin Flobecker.

21 november kom Rolf och Birr på besök. Den kvällen svår bussolycka i Fjärdhundra. Och i Göteborg var tidigare en hemsk olycka, där en mängd ungdomar på diskotek blev instängda av eldsvåda och omkom.

Teresa är nu socialsekreterare.

Becca och Annica studerar datorernas underbara värld. Christian är nybliven löjtnant med egen 3-rummare åt sej och Judith i St. Gallen.

Christina, också i St. Gallen, studerar, som bror sin, ekonomi. Karin och Andi har en 5-rumsvåning, jo jag tackar jag, i vilken dom bjuder farmor övernatta (men dom har ingen gästsäng, så det är kanske med armbågen?).

Christofer älskar farmor (för det mesta) liksom Kerstin.

Den 24 november kommer Stefan hem sent från Paris. Då har A. per telefon meddelat att det just är 65 år sen Gerd och jag möttes f.f.g. Vid midnatt dricker vi ett glas champagne vid A:s säng, en flaska champagne direkt från Paris.

Brev från Märta till Erik Z. den 26 november 1998:

Kära Ni!

Häromsistens fick jag ett sånt trevligt brev från en ung löjtnant. Det har jag aldrig fått förut i hela mitt liv. Hoppas att han hade den spritter nya uniformen på medan han skrev. Brevet överlämnades tillsammans med lite annan post som kommit till Salta av Rolf och Birr, som var här i lördags. Roligt att träffa dem igen. Dom hade just varit på träff hos unge Werners på Huseby och fick höra att ... [div. skvaller].

I går for A:s synnerligen rara och fantastiskt duktiga syster, dataexpert, hem igen. Hon heter Iara och är blond och blåögd, som alla de övriga säger A.

Jag törs knappt skriva det på ett papper, men jag känner mig helt botad från mina besvär. Detta skedde när jag fick så stark medicin, Dexofen. I går kväll meddelar TV att Dexofen är en sån farlig medicin, som orsakat många dödsfall. Men jag lever än.

Jag har inte berättat om Flobeckers 80-årsfest. 50 pers. och jag hade värden. Med var också hans första fru, som höll tal om deras gemensamma studieår i Lund. Sonen Tom, advokat, hade sin styvmor Karin Günther till bordet o. var toastmaster. Alla höll så roliga tal, så det var hemskt trevligt och utsökt mat på en kvarterskrog mittemot på Karlavägen.

När A. låg på Danderyd berättade hon för dom, att hon var Stefans första hustru och hon tyckte att dom helt ändrade attityd mot henne, sen dom fick veta det.

Fantastiskt, när jag skrev förra brevet och omgående fick svar.

Kuß och kram till Er alla fr. Farmchen.

December 1998

Nu har Iara rest hem och i stället kommer Sarah tillbaka, precis sej lik och beredd att börja skolan igen. Och vidare kommer Sandro, Araguacemas systerson.

Nu ber jag Rolf om han har tillfälle att hämta mej ut till Salta och julen. Det blir mycket att ta itu med för att snabbt få huset i julstämning.

Vidare tar jag kontakt med Hasse Eson för att utforska varför han inte skrivit om Bertil Larsson i E.P. Bertil har nämligen fått medalj ur konungens hand i Blå Hallen och middag i Gyllene Salen. Och detta har E.P. tigit ihjäl. - Jag får ringa 4 gånger för att få kontakt med honom. Han har haft så mycket med kyrkospelen och Vårfrukyrkan. Men sen ska han fara till Risberga. - Vi får se när.

Dagis firar Lucia den 11 december i närvaro av pappa och farmor.

Christofer står kvar lite avvaktande vid grinden när han ser alla marschaller och alla små och stora tomtar och lucior. En "fröken": Kom, Christofer, så går Du med mej.

Sen kommer hela tåget sjungande Lucia-sången och en hel repertoar av andra sånger: Staffansvisan, Vi komma från pepparkaksland osv. Christofer är klädd till pepparkaksgubbe under "rymddräkten" (den fina overallen). Några barn läser verser, andra vågar inte. Christofer: Farmor, jag kunde min vers! Men han stod så långt borta, så jag hörde den inte.

Christofer beskådar det album han fått på sin 5-årsdag, där alla kamraterna ritat något för att gratulera.

Nu har Sandro kommit från Brasilien och Araguacema, som plötsligt fick så hemskt ont i sitt operationsställe på magen, ska få komma hem i kväll den 11 december. Dom tror sej ha hittat en liten njursten. Stackars, stackars hon, så ont hon hade, när ambulansen kom.

Quod evenit?

Kära läsare, nu är 1998 års Liber färdig och jag får önska Er alla God Jul och den rätta julstämningen, trots att allt är så annorlunda i år, eftersom Araguacema har valt att stanna hemma. Hon är fortfarande medtagen efter sin canceroperation och doktorn säger att det tar 4 månader innan hon känner sej stark igen. Hon har Kerstin, Sarah och Sandro hos sej, och Stefan och Christofer firar först jul med dom och kommer sen hit på julaftons förmiddag.

Christians Judith är i Afrika och Karin firar med Andie i den nya fina våningen i Winterthur. Markus och Anders stannar hos sina föräldrar som dom brukar.

Och för mej återstår bara att önska att vi alla ska mötas nästa jul, friska och glada.

Red.

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se

 
Till Liber hemsida  
Senast ändrat eller kontrollerat den 2 maj 2017.