www.zenker.se

Liber 1997

December 1996
Januari 1997 Februari 1997 Mars 1997 April 1997 Maj 1997 Juni 1997
Juli 1997 Augusti 1997 September 1997 Oktober 1997 November 1997 December 1997

Jan Fischer, Karin och Rüdis barnbarn, får njuta av en äkta Salta-betonad adventsstake. Han är lika gammal som Kerstin Amanda.

Praefatio

Det är med tungt hjärta jag går att sammanfatta år 1997, det år då Gerd, världens godaste, tåligaste och mest uppoffrande lämnar mej för alltid.

Bara en gång har jag sett honom utom sej, och det var efter det hemska åsknedslaget i flygeln, när hans hörsel blev, inte bara försvagad, utan också på något sätt förvriden. När vi sen återkom till Farsta och han skulle pröva om han ändå kunde njuta av alla sina musikinspelningar och märkte att det inte gick, kastade han dom alla i vild förtvivlan i en hög på golvet.

Red.

1974 i Karl Gustaf Insulanders båt.

"Var hennes dag som dagg och diamant? Som bärnsten måste hennes kvällar varit."
har någon skald sagt inför ett etruriskt gravmonument. [Johannes Edfelt, se www2.math.uu.se/bullen/html/bull680.html]

Quod evenit?

December 1996

Folktom "Praya" i Brasilien, där de våra hade det underbart.

En dag frågade A. Christofer: Vad önskar Du Dig till julklapp? - Svar: Farmor.

Vid hemkomsten till Sverige hade Christofer svårt med att komma i gång och prata svenska. Men vid landstigningen i Brasilia talade han portugisiska inom en vecka.

Han brås tydligen på Rolf, som ögonblickligen, tack vare sina mångskiftande språkkunskaper också behärskar delar av portugisiskan.


Kerstin Åslund-Stenmark, Kerstin Maurd, Beatrice Lundborg.
Rolf bemöter veganer i Uppsala.

Vi går dagligen på promenad, men bara till Strömsta gränsen vid Solberga.

Birr, eller vem annars, hade åter klätt granen så enastående vackert och hon serverade som vanligt ett gott julbord. Men Teresa och Fredrik firar den här gången "Westerberg-jul" hos Fredriks syskon i Uppsala.

Julmiddag den 28 dec i Fiskartorpet serverad på den vackra duken, som Wilhelm köpt i Libanon och som passade precis till servisen. En glad fest med så många snapsvisor.

Christian och Christina for dagen innan med buss till Arlanda. Men Karin är kvar till den stora festen i aftondräkt med Annica och Thomas i Boglösa bygdegård. Thomas skjutsar sen Karin till Arlanda efter den lyckade festen.

På nyårsafton är Rolf på fest i Törnskogen, och jag frågar om han, som vanligt, var Life of the Party. - Ack, nej, det var Nisse från Atlas Copco med brasiliansk fru.

Januari 1997

Det var nyårsbön kl 16.00 och jag tänkte att det var en skaplig tid att gå för Gerd som inte fått vara med i julottan. Men det var fel för den lilla hosta som han hade blev värre och den 3. jan hade han 38,5. Och på Trettondagsafton kommer jour-läkaren Anders Öberg från Vela och ger penicillin och vill att han ska in på sjukhuset: För Du kan inte orka att sköta om honom. - Joo, visst orkar jag.
Min ögonläkare Per-Arne Granström, med. dr.

En dag i mitten på 40-talet, 43-44, kom en man cyklande till Salta, ställde cykeln vid stenmuren och lindade av sina benlindor. "Nej, vi öppnar inte", sa mamma och mimmi, men gjorde det ändå, fast dom trodde att det var nån som ville sälja något och pappa Elof hade så svårt att säga nej. Ett digert bokverk om Sveriges Försvar gömde han skamset på flygelvinden t. ex.

Professor Torstensson, ty det var han, var god vän med professor Giesecke på tyska legationen, och genom den förbindelsen lyckades jag få tillstånd att resa till Sverige från Dresden påsken 1944 med pojkarna, varav Ää ännu hade 2 veckor kvar till sin födelse.

Nu är Birr åter sjuk också, men blir bra till RLF-möte i Västerås, där dom också övernattar. Men Gerd blir snart bättre och vi börjar åter att gå några steg. Först bara en bit ovanför Källarbacken, nästa dag till Hallonbacken, men dan därpå säger han: Inte bra, inte bra, men han går upp som vanligt och äter frukost. Sover sen hela e.m. tills det blir matbud på söndagen. På tisdagen den 28 januari tycker jag att han sluddrar lite på rösten och ber Rolf att komma. Vi beslutar att fara till Uppsala och där blir han väl omhändertagen och ska skivröntgas. Han är hela tiden klar i huvudet och kan läsa sin lilla korta aftonbön: Låt mig i detta glada hopp Få somna in och vakna opp!

Sen får vi höra att det kommit in en svår trafikolycka så dom skickar honom till Södersjukhuset av brist på tid. Och lyckas heller inte förklara för honom vad som skall ske och där ligger han i ambulansen och vet ingenting och undrar hur jag kunde lova att komma nästa dag. Och nästa dag, onsd. d. 29 jan. hämtar Stefan mej kl. 22.00 först på själva Valter-dagen. Den 30 jan. får jag höra av underläk. Westerberg att man dels ska göra skivröntgen på hjärnan och ultraljud på halspulsådrorna. I ådrorna visar det sej vara en massa "grums" som kan åtgärdas antingen med operation eller ballongblåsning beroende på vad kirurgen anser med tanke på Gerds ålder.

Nästa dag far jag till NK för att köpa nya gardiner till flygeln. Jag vill passa på nu för att inte behöva lämna Gerd när han kommit hem.

Februari 1997

På lördag e.m. far jag ut till Törnskogen. Kerstin är först tveksam, när hon ser mej; sen solig och glad. Sen far Stefan och jag till SöS på söndagen. Men på måndagen får Gerd komma hem i avvaktan på kirurgens beslut. Det är ansträngande att först vänta på färdtjänsten i sjukhushallen och sen gå uppför våra trappor. Och Gerd sjunker utmattad ner på Eriks säng. På natten kallar han på mej. Benet är förlamat. - Vi måste till SöS igen, säger jag, men Gerd vill inte. Han inser dock att det är nödvändigt. - Doktor Westerberg: Vi trodde inte att det skulle gå så fort. - Men de gav inte de mediciner som han brukade ta. Tagamet har vi inte här. - Men jag har ju skickat med alla sorter, som han brukade ta. - När jag berättade det för läkaren på Enköpings lasarett, frågades: Har Du anmält dom?

Dan därpå kom Araguacema, så vacker, med kakor. Gerd ler mot henne.

Dom plågar Gerd med att försöka sond-mata honom, men det klarar dom inte, varken läkare eller sköterskor. Då ska det bli dropp. Till detta behövs en narkossköterskas hjälp. Men det hela blir bortglömt. Efter två timmar stöter jag på översköterskan. Då går det i ett huj. På lördagen den 8:e hämtar Stefan mej på SöS på kvällen. Kerstin glittrande glad och kan gå. A och Sarah i sina bästa kläder på brasiliansk fest. Som två systrar. Christofer sover hos mej men ska upp på toan stup i kvarten.

Sönd. d. 9 febr. ska Stefan och A. till en dam på St. Eriksplan men skjutsar mej först till SöS i hällande regn. Jag möts av Gerds fasansfulla stönanden. Han har fått lunginflammation. Jag stannar över och vi får ett eget rum, Gerd och jag. Men vad hjälper det? Tel. med Sarah: "Mal" - "Farfar?" - "Ja." - Tel m. Rolf. Jag så orolig. En läkare från akuten kommer upp: "Det låter så hemskt, men han har inte ont."

På måndagen den 10. kommer Rolf och blir förskräckt att se pappa så förändrad. Han har tulpaner med, men dom märker inte Gerd. Överläkaren Adner: "Inget att hoppas på. Vi får ta en dag i sänder." - Jag åker till Farsta och byter kläder, medan Rolf sitter där.

Rolf övernattar i Farsta. Jag får mat i sjukrummet d. 11 februari, men går ut till Rapport och tar en kopp te tillsammans med den unge mannen från Tungelsta, vars far har alla olika begonior i hela Amerika på sin dator.

Gerd får antibiotika och mycket morfin. Men syster konstaterar andningsuppehåll emellanåt. Han drar allt glesare och djupare suckar. Dom kommer och vänder honom då och då, så jag flyttar över pallen till andra sidan. Gerd tar min hand och kysser den ivrigt och kysser och kysser. Jag ser hur ledsen han är över att han inte kan och inte orkar säga något. Jag håller om huvudet och känner på halspulsådern hur häftigt den bankar och så bara stannar den kl. 21.35.

Jag håller min kind mot hans så värmen dröjer kvar nästan en timme. Sluter hans ögon. Sen ringer jag på nattsyster som är så rar. Hon frågar om jag vill träffa någon läkare. Jag frågar om det blir obducering. - Nej, det görs inte, när man är viss om dödsorsaken. Hon följer mej ut och jag tar taxi hem och ringer A. som tänder ljus för farfar, och talar med Stefan och Rolf.

Samma vecka dör Werner Aspenström på Södersjukhuset och SvD publicerar en dikt som han skrev nästan ett år tidigare. Han måtte ha haft ett långt lidande.

Rolf kommer hem från Knivsta, magsjuk. Stefan har tagit sig ledigt och kommer hit till Farsta för att ordna. Vi far till Gubbängen à la recherche du temps perdu. Men vi ordnade just ingenting - vi var bara tillsammans den 12 febr. Och den 13 febr. på torsdagen hade Teresa tänkt komma till mej i Farsta, men då kom vi överens om att träffas i stan i stället. Då åt vi på Martini och hade ett så rart samtal.

Och mitt i all sorgen kunde jag inte låta bli att berätta för Teresa om hur det var när Gitti och A med Christofer var här en vecka före Kerstins födelse och A. sa till Christofer: "Mamma kommer strax. Jag ska bara gå på toaletten först." - Och Chr. han trodde väl att han tillhörde värdfolket. Det var ju lika många småbord som det brukar vara i deras trädgård i Törnskogen, när det är fest. Så han gick runt och sa till alla, även till kyparna: "Mamma kommer strax. Hon ska bara gå på toaletten först." Och alla log förstående. Dom hade ju just sett hennes stora mage.

Sen gick Teresa och jag till fotoaffären i närheten och beställde förstoringar av farfar till alla barn och barnbarn.

Lördagen den 15 febr. är Stefan och jag på begravningsbyrån i Enköping. Jag har fått kontakt med Karin i Brütten och hon faxar till Erik och Maria i Thailand. Christina har fortsatt till Australien där hon hälsar på en flicka. Stefan och jag äter middag hos Birr och Rolf men kan inte bestämma begravningsdagen förrän vi får kontakt med Erik.


Vi återvänder till Stockholm; jag från Akalla till Farsta för att höra tacksägelsen i Farsta kyrka, men det blev ingen.

På måndagen den 17. är Erik och Maria hemma igen. Då kan vi bestämma begravningsdagen till den 22 febr.

Jag till Törnskogen och Stefan och A far till Paris. Ana är där och Junior kommer på kvällen. Sarah är fantastisk med barna. Men dom är så disharmoniska ändå. Kerstin skriker hela kvällen. Den här Paris-resan hade Gerd och jag varit inbokade för länge. När han var dålig på Trettonhelgen i flygeln suckade han: Inte februari, inte februari! och det tog ett bra tag innan jag förstod vad han menade. "Nej, snälla Du inte far vi till Törnskogen, när dom far till Paris. Det går ju inte." - Då blev han nöjd.

På väg till Salta från Törnskogen köper jag hastigt en svart klänning hos Sandströms nära tandläkaren, som jag också har tid hos. Rolf hämtar och vi köper mjölk och vin.

Försiktigt efter potatis i källarn i halkan, bakar, bäddar, alltmedan Rolf och Birr dukar vid småbord till Joar ska komma med de färdiga smörgåstallrikarna och även middagsmat till oss alla i familjen.

Under tiden har Stefan och A. kommit hem och det berättas att Christofer är överlycklig.

Ää och jag till kyrkan kl. 12.00 på lördagen för att få vara ensamma där, men det är inte klart ännu.

Märtha-Stina satte själv in notisen i Enköpings-posten.

Cirka 50 personer deltog med oss på Salta. Till middagen sen hämtade Christian Margareta och skjutsade sen också hem Erik, Karin, Margareta och Barbro.

Ingela med barn hade kommit och Karin tillsammans med Karin Flobecker.

Stefan höll tal och Birr läste upp sin syster Mariannes rara hälsning och sist sjöng vi Så tag nu mina händer.

[Mikrofilm] Är det verkligen ingen som tänker ta upp Gerds fallna mantel och börja studera kinesiska? Kerstin, kanske?

Den 13 februari 1945 tänkte Mutti fara ut till Gerd i Klotzsche till middagen och stanna där över natten. Men det blev ändrat, så Gerd for hem till Ermelstrasse i stället och upplevde där den första bombningen. Hertha blev kallad till en förlossning och gav sig ut och hjälpte den stackars modern i bombregnet. Mutti stod tyst med böjt huvud, men Frau Maune hon ropade hela tiden: Lieber Gott, wenn Du mich überleben lässt so werde ich nie mehr über andere Leute schwatzen.

Nästa dag tog Gerd en Handwagen och gick till Högskolan, ryckte ner ett par gardiner och lindade in en del av sina tekniska litteratur i dom. Och fort ut och la sej i ett öppet dike, för nu kom det stora amerikanska angreppet. Förut hade han efter arbetsdagens slut haft ansvaret för en luftvärnskanon med assistans av ryska krigsfångar på höjderna ovanför Tekniska Högskolan till kl. 22.00 om kvällarna.

Jag korresponderar med Rolf, när han lägger Sv.D. + EP på trappen. Veganer har just tänt på Farmeks slaktbilar i Johanneshov. Dessutom har ett par stora fötter tydligen kikat in i vår sängkammare och efterlämnat ett par grova fotavtryck framför fönstret.

Muttis mamma, Frau Landesbischof Agnes Helene Ackermann, död ung i början på 1900-talet, när Mutti var guvernant i Nancy. Muttis bror var Onkel Rudi, befälhavare över tyska u-båtsflottan i Medelhavet under första världskriget med två söner: Werner g. m. Adelheid, Hamburg, där Rolf var hos Sigrid och de andra tre systrarna, och Rolf Ackermann i jordbruksdepartementet i Berlin under minister Darré. Onkel Rudi drog upp en ung flicka ur en vak vid skridskoåkning i Kiel på 1800-talet. Det blev sen hans hustru Hertha, dotter till Amiral Ehrlich. Muttis syster var Tante Marga g. m. Onkel Schultzky, föräldrar till 3 begåvade söner. Hon var farmor till Regi.

På söndagen den 23 febr. återvänder jag från Törnskogen till Farsta, där mycket post väntar. Nu säger jag upp garaget, men det träder inte i kraft förrän 3 mån. senare. Jag skriver tackbrev hela veckan och får så många varmt deltagande brev.

← Den ödesdigra för tidiga hemresan den 3 februari, då benet förlamades.
Meddelande till sjukhuset, när jag for till Sollentuna. Föranledde tydligen ingen åtgärd, eftersom han fick lunginflammation, medan jag var borta.
Sara, Olofs mamma, lärde mej att sköta en baby, när Olof, hennes tredje barn, ännu var ett "lindebarn": Men så här kraftiga barn får Du säkert inte, sa hon. Han var en jättebaby, nämligen.
Sara Klingberg, Olof Klingberg, Bengt Hansson, Ragnhild Klingberg, Jonas Klingberg, Ola Klingberg, Mårten Klingberg.

Christofer har blivit så fascinerad av ett stort, fint kort från Margareta föreställande Jona i valfiskens buk av Albertus Pictor i Härkeberga kyrka. Nu beger vi oss dit med A. och alla barna, d.v.s. till Storkyrkan för att i stället se något annat hemskt, nämligen St. Göran och draken. Vi slår oss ner på en bänk och blir starkt gripna av det hemska gapet och det stora svärdet. Dom andra går omkring i kyrkan, men Christofer sitter kvar och mediterar.

Mars 1997

1 mars åker jag med min shoppingvagn på tåg till Törnskogen. Ingen sittplats, tyvärr och 527 går bara en gång i timmen, men ack, vilken fin middag med anka och Mouton-Rotschild. Ana är där med sin son Juan.

På söndagen går Stefan och jag med två barnvagnar och sen deklarerar Stefan. - Mitt ben gör så ont.

På fredag kväll den 7 mars far Stefan och jag till Salta. Gravsättning på lördag. Vi följs åt till kyrkan Stefan, Rolf, Birr, Annica och jag kl. 10, där Gerds urna står framför altaret med kandelabrar på ömse sidor.

Vi sjunger Jesus för världen och Märtha-Stina läser Fader vår. Stefan bär urnan och klockorna ringer tills han sänkt den i graven.

Högtidligt och gripande.

Vi dricker litet kaffe i flygeln och återvänder sedan till Törnskogen efter en promenad till Solberga. Dagen därpå har vi en härlig promenad i för mej helt okända trakter vid Edsbergs slott och sjö. Mycket vackert.

Sara på Kerstins 1-årsdag med stolt pappa.


Videoklipp: Kerstin går, 22 mars, 35 sek.

Har Ni alla hört talas om hur det var när A och Christofer var i Sollentuna Centrum och råkade i en dispyt med varann? Christofer fick se en kvinnlig polis därutanför och sprang till henne och sa: Ta mamma! - Gärna det, sa A, men är Du säker på att Du klarar Dej hem själv? Då gav Christofer upp.

På lunch hos Lilly berättar Iris Sjöstedt om ett märkligt sammanträffande. Hon har tid hos Dr. Berggren kl. 14.30 och ropas upp och blir införd till Dr. Stenman. - Är inte dr. Berggren här i dag? - Jo, hur så?

Då är det två stycken Iris Sjöstedt som ska till var sin läkare samma dag, samma klockslag, och hur lätt äger inte en förväxling rum. Märkligt med så ovanligt namn!

Christofer-dagen firas tillsammans med en brasiliansk journalist och A i sin vackra Dirndl-klänning.

På SCB:s årsmöte träffar jag min f. d. chef Rune Sandström, som numera också är pensionär och dessutom latinelev hos Sixten Klingberg, 90.

Sven Kyhlstedt.

På Palmsöndagen far Christofer och jag per tåg till Salta och hämtas av Rolf. Härligt god påsksupé hos Birr och Rolf i sällskap med Carina och Nils Henrik samt lille Valdemar. Jag dristar mej att framföra. Mein Sohn heißt Waldemar weil es im Walde war, vilket Gerd inte vågade inför de båda prästerna, fast han hade det på tungan, så fort han hörde talas om den unge prästsonen.

Araguacema och jag var i kyrkan påskdagen, då A. hade en röd ros med till graven. Christina Olsson-Blomkvist delade ut påskliljorna från altaret till oss, den fåtaliga menigheten, och den goda A. lade sina på Joppes trappa.

På Annandagen far alla Törnskogarna tidigt hem. Christofer till mej: Tag Toyotan Du, Farmor!

April 1997

Efter 70-årsuppvaktning den 5 april för Finska Märta i Rönninge tillsammans med Erik och Karin och många bibliotekarier, far jag dagen efter till Törnskogen och leker med våra små. Samma dag händer en fruktansvärd olycka, då två bröder, som klättrat upp i en sopbil för att leka, blir sammanpressade till döds, 6 och 10 år gamla.

Christofer följer med mej hem till Farsta och vi går på biblioteket och till rutschkanan. Men sen längtar han så efter mamma, så jag måste be Stefan att komma och hämta. Då sov han hela vägen hem och Stefan, han for till Linköping följande dag.

Christian sällskapar med en flicka som heter Judith. Dom skickar kort från Turkiet. Och Emina och Helmut från Meran. Och lilla Ää ska alltid vara värst han och far till Georgia.

Nu vill jag snart fara ut till Salta och påta, men tandläkaren ojar sej över mina dåliga tänder. Du ska se att Du nog klarar av det, säger jag och får honom att lägga på ett kol.

Där satt jag i Vinterträdgården på Royal och höll en plats åt Araguacema i den proppfulla lokalen. Jag hann få en kopp kaffe och en bakelse mellan varven, när jag sprang ut på gatan och spanade. Ingen tillstymmelse till A. Jag fick släppa ifrån mej platsen och inte kom hon. - Sen visade det sej att hon ringt hem från Sollentuna C och fått höra att Kerstin var dålig och åkt hem igen. På det viset gick hon miste om alla presenter som Stefan Persson så generöst delar ut varje år.

Jag går därefter till Flobeckers och blir bjuden på supé sen vi gått igenom pappren. Då tar vi först Gerd. Ägde han fastigheter? - Nej. - Andra tillgångar när han kom till Sverige? - Ja, sin fars nagelsax. Det var allt han kunde bära, när han kröp över gränsen till Schweiz.

Alf Insulander, Mattias Norling.

21 april kom Thure Flobecker för att börja boutredningen. Han var alldeles slut efter att ha gått uppför trapporna och ramlade ned från stolen, medan vi båda höll på att gå igenom siffrorna. Vad Du räknar fort, sa han. Ingen av oss litade nämligen helt på våra kalkylatorer.

Den 22 april 1996 satt Gerd och jag på en sten i Älvkvarnsbacken; det var sent men varmt i den ljusa natten. Jag: Har Du inte en slant som vi kunde offra i kväll? Gerd: Nej, bara en femma.

Nästa kväll, som var den 23, ställde jag samma fråga. - Nej bara den där femman. - , sa jag beslutsamt, offrar vi den: 2.50 för Ää och 2.50 för Christofer. Gesagt, getan. - Nästa kväll hade någon lagt dit en 10:a, och för var kväll hade summan ökat ända tills den nådde upp till över 30 kr. Då försvann allt.

↑ 24 april med A. och Stefan. Lilly och Sten också där. Björn Gustafsson: "Man tackar och bugar" är så rolig.

Lördagen den 26 april 1997 firades Kerstin och Christofer med en jättefest i Törnskogen.

Videoklipp: Födelsedagsfest 26 april, 3 min 44 sek.

Greta Björnson bor nu på Siggebogården och Lilly och jag besöker henne. Och den 30 april far jag per tåg till Enköping, där Rolf hämtar. Tack!

FAR TILL ÅSA (HJULSTA)
← Margareta Wilks sambo på Hjulsta slott.
Tord Harlin, Christina Olsson-Blomqvist, Märtha-Stina Zackrisson, Anders Grape, Ulf Sjögren, Per Larsson, Andreas Rongelid, Anna-Lisa Plahn-Skirgård, Gilla Ejnersten, Beatrice Lundborg.

Maj 1997

Teresa ber om min gamla cykel "Svanen", som Gerd köpte i Gubbängen för 40 kr. Omedelbart när den övergått i T:s ägo blev den stulen i Uppsala.

Jag gräver försiktigt i trädgårn för att se vad benen tål.

7 maj far Rolf och jag med släpkärra till Farsta för att tömma garaget. Han gör 2 resor till tippen i Östberga. Dan därpå, som är Kristi Himmelsfärddag, kommer Stefan och får nässelsoppa.

På Märta-dagen kommer Christofer ner för trappan till mej. Nej, säger jag, jag vill ha kaffe på sängen i dag. Christofer upp igen till pappa och snart kommer kaffet med blommor på brickan. Rolf och Birr på kaffe. Christofer ute och cyklar.

Cecilia Merk serverar på fin och glad middag hos Sixtens tillsammans med Inga och Sten, Gunnel Brandelius och f. riksbankschefen Karl Henrik Norlander, Life of the party.

I min nya rosa-rutiga dräkt tager jag mig i god tid till medaljutdelningen på Långa raden på Skeppsholmen. Sitter en stund utanför och pratar med makarna Ljungholm innan det blir dags att gå in och avnjuta konserten av blåsare i gamla uniformer. Jag spanar förgäves efter A och Stefan. Ska jag ta emot medaljen? frågar jag de omkringsittande. Flera av värdarna spanar utanför tillsammans med mej.

Så dyker A upp i fjärran. Gott sei Dank, då kan vi gå upp två trappor och börja förhandlingarna. Stefan harangeras först och tackar med ett citat av de Gaulle. "Man kan inte ge ordnar åt Frankrike." Så ska vi sätta oss till bords: medaljörer och medföljande vid honnörsbordet, d.v.s. jag bredvid ordföranden. Mitt i middagen dyker också Anders Bloms Ana-Maria upp. "Alla brasilianer kommer alltid för sent", säger Anders på min högra sida.

Jag sa till ordföranden att jag noterat att Astrid II, som skjutits upp från Esrange [nästan: Plesetsk i Ryssland /SZ], inte är större än en ölback. (Man måste ju kunna tala med bönder på bönders vis, men det förstod han inte.) Ingen tackade för maten. Jag borde ha sagt som Adlercreutz på Salta: Tack för maten!

Det var en stor dag i mitt liv och så underbart vackert därute, där fruktträden blommade. Fick åka hem med en trevlig klubbmästare till Skogskyrkogården och sen vidare på vacklande ben.

Lars Bergquist.

[Anm. Denna intressanta artikel har mamma Märta nog lagt in, därför att jag citerade de Gaulle's yttrande "Man ger inte en orden åt Frankrike" (som han lär ha fällt när han erbjöds en brittisk orden) i mitt tacktal för Thulin-medaljen, se ovan. Min avsikt var att framhålla mina medarbetares betydelse. Inte så lyckat kanske, det viskades: "Han jämför sig med de Gaulle!" /SZ]

Från Mariann:

Stefan 57 år firas med middag för Gitti och Bab och Monica Smedberg samt Anders Blom med Ana Maria. Sen Stefan med son och mor till Salta och fräser [jord] och sist ut i kanoten. Då går Christofer och leker i andra flygeln. Han är underbar, pojken, och rosslar inte längre så där konstigt med halsen. Vi går ut med kaffe till gullvivorna i Bastuhagen och leker kurragömma runt enbuskarna. Christofer dirigerar hur vi ska springa.

Videoklipp: Christofer i badet 19 maj, 36 sek. Lillcittran 20 maj, 15 sek. Kullerbytta 31 maj, 34 sek.

A propå Skokloster så övernattar Rolf där på LRF-möte medan Annica ska klippa gräset på Salta. "Annica är min bästa vän", säger Christofer, men hon fick ej i gång gräsklipparen utan målar verandan i stället. Och Rolf som ska ta emot 25 personer från Sörmlands köttklubb på kaffe. Nåja, han klipper själv i all hast och trädgårn blommar så vackert, särskilt stenpäronträdet, som är som en brud, och kastanjen sen.

Baron Banér på Sjöö berättar om sin avfideikommisserade egendom, och Rolf frågar: Hur blir det då med arvsföljden? - "Man får fostra barnen som om det vore!" - Rolf: Bara de två yngsta, väl? - Skrattsalvor som hördes över hela Salta.

Marianne Hellman, Tore Karlsson, Barbro Bohlin, Ivar Karlsson, Bertil Larsson.
Min 80-årsdag [26 oktober 1996]. Gunilla Hakelius hade varit tveksam om hon skulle kunna vara med, för båda föräldrarna är så pass dåliga och hon far var veckända till Östergötland, men när hon får höra att Erik Z. ska komma, då säger hon: Kommer han, då kommer jag också, om bara föräldrarna är lite bättre.
Gerd och Lars Wernberger på Momas 90-årsdag [25 augusti 1984].
Carl-Fredrik Gadde, Åke Eveland, Knut Leijonhufvud, Margen Aronsson, Inger Westmark, Erik af Sillén, Bo Jonsson.

 

Till Vela och köper pensée-plantor av Dr. Öberg, läkare och trädgårdsmästare.

22 maj. Rolf och jag till Thure Flobecker på lunch. "Att få komma till en sån här fin Östermalmsvåning!" sa Rolf åt Thure.

Känns soffan igen från kontoret på Stigsbo? - Stefan annonserar nu ut Stigsbo, eftersom Teresa och Fredrik flyttar till Djäknegatan i Uppsala efter 5 år därute. "1700-tals idyll" eller hur var det han formulerade sig? Det kom ett stort antal spekulanter. Någon ville köpa huset, en annan hela gården, och det var väl ett dussin till som var intresserade. Hur skulle Stefan kunna veta vilka som var "Zahlfähig"? - Såg Du inte på deras bilar? Hade dom t. ex. en Toyota från 1984 så hade dom säkert "cash" i plånboken? - Men Stefan visste inte vilken bil, som hörde till vem. Och så for han till Paris. Då ringde en kvinnlig, katolsk konstvetare, som var gift med en svensk präst. Hon arbetade som förståsejpåare på Skokloster på somrarna och i Vatikanen på vintern. Och brukar ha häftiga religionsdiskussioner med sin protestantiske man enligt Teresa, som känner till dom. Och det var nu dom två som blev de nya hyresgästerna.

Och dan därpå, lördagen den 31 maj, är Stefan och A. på Rymdbolagets 25-årsfest på Grand Hotel. Stefan har lagt ner ett ansenligt arbete på Festskriften och skördat mycket lov för den.

Jag jobbar hårt i trädgården.

Den 30 maj har svalorna kommit till sin hembygd.

Juni 1997

Så här målade Christofer då, när han var 3 år. Men nu är han 4 och får köra Rolfs nya FRONTLASTARE.

Flickorna Åslund-Osslund på lunch: Nässelsoppa, lax, sallad, chokladdessert med cognac.

Men jag, jag har sån konstig huvudvärk om dagarna. Läkarna säger: Ta Alvedon! Hur vågar dom? Icke så Rolf: Nu far vi in till sjukhuset, mamma, det kan vara Borrelia.

Döm om min häpnad, när dr. Tomas Eriksson, överläkaren, låter mej ligga kvar och få cortison för att jag har 66 i sänka. Han formligen springer i korridoren efter medicinen. Min blodkärlsinflammation behöver det, men det kan ju för all del vara Borrelia också, och dom eländas med mej och tar ryggmärgsprov. Efter 3 nätter med telefon vid sängen kommer Stefan på lördags förmiddag för att hämta mej. Dom säger: Vi brukar inte skriva ut förrän efter lunch. - Ja, men min son vill ut på sjön. - Då kommer dr. Farra ögona böj och sköter den detaljen. - Jordgubbar såldes utanför sjukhuset, härliga.

Från bröllopskrokanen, levererad av NK 39-06-08.

Sen Stefan skjutsat hem mej från sjukhuset, ger han sej nästa dag ut på sjön och direkt hem sen. Då ringer Thure Flobecker att han måste ha Rolfs och min underskrift igen. Och den gode, stackars Stefan kör ut med pappren till oss och lämnar dom sen hos Flobecker.

Rolf och Birr startar på sin sommarresa till Västervik. Joppe är indisponerad, så Rolf åker upp från Västervik och sköter lagårn och sen tillbaka dit ner igen, och nu även med besök hos Maud och Ulf.

Sara Lindh, Pär-Johan Lööf, Ivar Insulander, Per Sjögren..

Solen bryter just igenom dimman efter allt regn, när jag vaknar kl. 4.00 [den 15 juni]: Ska jag eller ska jag inte?

Inte, för jag har "asint" (alls intet) på föttren. Mina ortopediska skor skulle bli totalförstörda i blötan.

Men svampvandringen var fin, 7 september.

Sven Karlsson, Alf Svantesson, Lennart Södergran, Erik Strand, Eivor Svantesson, Åsa Olofsson, Lars Bohlin, Ivar Karlsson, Christina Åhlén, Marianne Hellman-Jacobsen, Bertil Larsson.

När jag är hos dr Leif Sandström och strippar, när han ska lyssna på mej, berättar jag lite om de olika plaggen jag ar av mej, bl. a. Erlandssons väst, som jag först erbjöd Rolf, men som han tackade nej till. "Jättefin", säger Sandström och nyper i tyget.

32 mm regn på midsommardagen. Rolf suckar: Ligghö! - Men då växer i stället allt annat så det sprakar.

Juli 1997

Ur Gerds plånbok.
Tvillingarnas konfirmation i Brütten 1993. Så rart vi har't!

Stefan hämtar, tillsammans med Sara, Christofer och Kerstin, Erik på Arlanda. Kerstin är orolig utan mamma och rätt reserverad mot Erik, men när Birr kommer på gräsmattan kastar hon sej ändå i panik i Ääs famn.

Erik hjälper mej att göra om listen, rabatten, på graven, så inte allt vatten ska rinna av med detsamma.

Vi firar Stefans och A:s 5-åriga bröllopsdag men utan bruden. Hon möter i stället miss Pernambuco hos familjen Göransson, Ulf och Lala (Eulalia). Efter så varma vackra dar kommer Erik till 12° och ösregn. Det är inget vidare för Marias leder.

Videoklipp: Bröllopsdagen 4 juli, 3 min 10 sek.

Christine och Jochen med lille Jan är i Sverige ett par veckor, och nu vill Ingela bjuda släkten så vi får träffa dom. Hon ringer på söndagsmorgonen och säger att det ska bli "gårdsfest och jag ska just gå ner och spola av gården". Jag föreställer mej soptunnor och råttor, men där är det underbart trevligt med trädgårdsmöbler och lummighet. Med är också Johans flicka, konstvetare. Och Cilla med pojkarna.

Jag sätter gulmåra på graven på födelsedagen.
Gustaf Ögren, Ingmar Ögren, Tomas Ögren.
Augusti 1993 på Ingelas sommartorp. Foto: Mariann.
APRIL 1997
KERSTIN: alltid glad, aldrig mätt!

En julidag, när Stefan och Christofer kommit hem från Ängsö och ätit middag, gav jag mej ut på den vanliga promenaden till gränsen. Då ropar Christofer: Farmor, Farmor vänta, och så fladdrar han som en fjäril tur och retur till Strömsta gränsen, barfota dessutom.

Jag har avskedslunch för Lekbergs, som nu flyttar till Uppsala. Mycket lyckat trots att Karl Gustaf kom så sent från Alvar Lindells 80-årsdag. Men han hade så charmanta blommor med.

En dag för sent far också jag och uppvaktar Alvar Lindell, som putsat och renoverat så många möbler åt oss. Det blir en trevlig kaffestund med hans dotter Margareta och mågen, innan dom återvänder till Norrland.

17 juli: Teresa 28 år och bjuder på pic-nic på Uppsala högar. En sån vacker kväll med sån vacker utsikt över Upplandsslätten. I stället för Fredrik, som arbetar på Stor och Liten, kommer en gubbe och språkar med oss, men Teresa, rådig som hon är, tack vare sin sociala utbildning, ger honom lite kyckling i en glace-låda och ber honom ta med det hem till sej. På en av de angränsande gravhögarna pågår samtidigt en möhippa.


Den 19 juli väntar Stefan med att fara till Törnskogen för att ej, som han uttrycker sej, "vara i vägen" inför den stora festen. Den vackra Monica Smedberg är A:s högra hand och liksom A. och Sara klädd i nysydda dräkter av vår vän parisaren [Charito], som också står för kosthållet till viss del. Håkan Hedberg med Marianne, Christer och Ann Margret, Birr och Rolf, Rebecca och Annica, som sen fortsatte på Joar Blå mitt i natten. Mycket lyckat.

Videoklipp: Sommarfest 19 juli, 4 min 51 sek.

Ett par dar senare går kopplingen sönder på Audin när Stefan är på hemväg från Ängsö till Törnskogen. Det visar sej att en del behöver rekvireras från Tyskland, så nu får han se hur det är att åka tåg.

Alla syskonen Törnberg bjuder gemensamt på middag på den underbara terrassen vid sjön. Karl Gustaf och jag. Segelbåtarna glider förbi och krasserabatten står i sitt flor. Mycket trevlig samvaro med dom rara människorna.

Christina kommer sen med sin goda vän Tiina, som ska bli konsertpianist och varit i Finland och koncentrerat sej på Sibelius.

Lördagen den 26 juli gör jag hallontårta och dukar i trädgården inför Luther Johanssons ankomst, men plötsligt slår det mej: Var det kanske först i morgon han skulle komma? Nåja, vi äter vår hallontårta med Rolfs, och Luther och Doris får utom allt annat kaffebröd nöja sej med en halv hallontårta. Inte så farligt eftersom han sowieso har diabetes.

Den 28 juli firar vi Christinas 20-årsdag i förskott med att gå upp redan kl. 9.00, Stefan också. Han skjutsar oss nämligen till Härjarö f. v. b. Birka med båt. Christofer besöker kapten på kommandobryggan och vi alla har en rolig dag med kaffeväska och besök i museet. På Salta hade det regnat duktigt under tiden.

Nu far Christina via Uppsala och Teresa hem till sitt land igen.

Då passar Jonas Hummelstrand, som uppvaktade Christina på Fidos tid, på att gifta sej i Teda kyrka. Rolf och Birr var sen på fest i det klingbergska Fiskartorpet.

Karin Andersson med barn och man, våra grannar i den andra flygeln, dricker kaffe med hallontårta. Vi har så mycket hallon i år. Även vår brevbärarinna från Lillkyrka blir bjuden en dag:

Augusti 1997

1 augusti far A och Christofer med Eulalia m. fl. till Helsingfors! Men ack, Onkel hade inte tänkt på att A. som brasse måste ha pass med. Så dom fick bli kvar på båten.

Kerstin kommer, som alltid, storskrattande i min famn på Salta. Dom är till sjöss medan jag är på friluftsgudstjänst med frågesport och kaffeväska i Leversta. Rolf och Birr ägnar sig åt vattenfestivalen omväxlande med Becca och Annica.

Men när Annica har klippt alla gräsmattor och slagit sig till ro, hörs ett fruktansvärt brak och halva kastanjen faller till marken utan att det är det minsta blåst. Och som i år blommade rikligare än vanligt. Vilken lycka att Annica hunnit därifrån!

Videoklipp: Lönn- och plommonkrasch m. m. 23 augusti, 2 min 8 sek.

På en tidigare vattenfestival höll Rolf på att komma i vägen för ett flygplan som störtade under en uppvisning vid Västerbron.

Vid Hembygdsföreningens besök på Salta berättade jag om hur C.A. Erlandsson, min mormors far, började sin bana som springpojke. Då skulle han emellanåt över till Djurgården med varor från den lilla mjölkbutiken på Söder, kanske till Tant Jenny Aspmans förfäder som bodde vid Gröndal. Han fick då en slant för att ta båten över sjön men sparade pengarna och sprang runt via Strandvägen. Studera kartan noga, kära läsare, så ser Ni hur långt det är! När han hade fått ihop 55000:- riksdaler köpte han Salta.

Christina lyckas freda sig på natten mot en berusad spanjor.

Arne Fredriksson, Ivar Karlsson.

När den andra stenen i Älvkvarnsbacken blivit renskurad och ikritad, såg den ev. ristningen ut som ett skepp, liknande detta från Tanum. →

Moma, Gunhild, blev som liten dragen under en rot i Älvkvarnsbacken, när hon var sjuk en gång och levde sen frisk ett långt liv. Lennart Södergran skurar vikingastenen i Älvkvarnsbacken och fotograferar för att skicka till de vittra i Uppsala.

Janne Thorell håller nu på att göra nya fönster till kuporna i flygeln. Christofer kallar honom för "grannen" i st. f. Janne och har stor glädje av samvaron med honom.

Nu börjar svampsäsongen och den är mycket bättre än i fjol. Onkel plockar och plockar på sina hemliga ställen och jag rensar och rensar.

På Helena-dagen, den 18, bjuder jag Siri och Sven Karlsson på kaffe i sällskap med Rolf och Annica. Dom hade kommit med fina blommor till Gerds begravning och nu hade dom också varit till stan för att ha blommor med.

Fin lunch hos Ekholms med Birgit och Harry Sandberg.

Jag far med buss till Kristinas begravning. Det är 28° varmt och jag får en fruktansvärd månadslång snuva, som i slutet på september hade övergått i hosta, men den blev bra i Brütten.

Efter samlingen i Silverdalskapellet, där Ulla C läste Landet som icke är, blev jag bekant med Lars Rolands brorson, som tog mej med i bil till stan så jag kom precis till Enköpingståget, trots att det var spn kö in från Sollentuna. Och under den långa färden underhöll han med att tala om sin verksamhet i balettbranschen, inte som dansare utan som kontaktman över hela den nu kända världen tycktes det.

Nu började Sara på Rudbecksskolan och Christofer på dagis. Han gråter, när han måste gå hem.

Jag får ett oemotståndligt erbjudande från ABB om en courtagefri Schweizerfond och nappar. Dan därpå börsras över hela världen men i skrivande stund har det rättat till sig igen.

När Stefan och A kommer ut till Salta 23 augusti stannar Sara för att träffa Rodrigo. Kerstin fäljer med ut i kanoten men Christofer går med farmor för att leta efter Rolf på Hjortsberga-gärdet. Ingen Rolf och tröskan står stilla. Aha: där kommer Rolf från "Hjälmbacken" och sin kaffepaus. Efter några varv somnar Christofer ombord.

Rolf-kaffe tillsammans med Annica och Janne Thorell. Fortfarande +28°. Härlig hallonskörd alltfort och dito vax- och gröna bönor.

Söndagen den 31 augusti tar Stefan mej med i bilen till Margaretalund (så heter också miljöexperten som kartlagt Saltas ekologi och så träffande kallar Bastuhagen för en pärla). Där i Margaretalund sitter Rolf på tröskan, och vi tar oss långt ner i Strömsta skog tills vi, skrämda av röster, smyger hem igen.

Armgart Seidel har fyllt 60 och tackar för gratulation med ett foto från besöket hos oss 1995.

Brev från Armgart den 28 augusti 1997.

Prinsessan Diana omkommer i bilolycka i Paris.

Släkte följde på släkte snart... Stefan, Christofer och Gerd fotograferade av Armgart Seidel 1995.

September 1997

Kaffestunder med Rolf, först i Oxbacken, nästa dag i Ekbacken med shoppingvagnen. Än finns det svamp och hallon, men nu gör jag Hirams äppelsufflé för 6 personer till mej själv. Och just när Rolf kommer hem med tröskan från Oxbacken börjar ett stilla regn. Och rågvetet på trädgårdsgärdet kommer upp som ett skott och lyser grönt 5 september.

Söndagen den 7 september: Först svamputflykt till Leversta med många Södergranar, eller Södergrannar, som det ursprungligen heter. Sen kvällskonsert i kyrkan, där samma personer, delvis, deltar. Får Ni då aldrig nog av nöjen? sa jag till dom.

Det fina plommonträdet som Knutte en gång planterade har dignat nu av sin kolossala rikedom på frukt. Vi plockar massor och fryser in.

Araguacema gör succé på NK, där det är uppvisning, och sen på Martini med Junior, där hon också charmar.

Nu ger jag mej med Rolfs hjälp ut på resa till Arlanda f.v.b. Schweiz. I Kloten möts jag inte bara av Ää. Karin har också hunnit tillstädes, så jag blir så lycklig och hedrad. Jag stannar en vecka och har härliga dagar med så många upplevelser och bl. a. promenader med Christina eller Karin. Och besök på Glatt Zentrum med kaffe. Likaså med Christina på Mövenpick i Winterthur. Nu går hon miste om sin serveringslön och rikliga drickspengar. Det är ju å andra sidan förskräckligt. Men roligt. Folk är klädda i vita skor och sommarkläder 26 september och blomsterprakten är storartad. Överallt dignande rabatter och blomsterlådor på husen.

Videoklipp: Blåslek 27 september, 30 sek.

Söndagen den 28 september har Maria, Erik och jag en oförglömlig upplevelse, när vi far till Mainau i en sån egendomlig dager över Bodensjön med lite Dunst och svaga solstrålar över de fortfarande så underbara planteringarna. Dessa mängder av rosor, dahlior, begonior etc. så sent på året. Vi äter middag på Schwedenschänke och har haft en härlig afton utan de annars köande mängderna av turister. Vilken skapelse av grevinnan Sonja Bernadotte!

Denna dag får Stefan en stor gädda vid Ängsön. På måndagen sen kaffe med Muffi och Tiina i trädgården i Wegacher. Båda så glada och rara. Men Maria har varit hos doktorn och har över 100 i sänka och så ont. Hon går tidigt i säng medan vi spelar kompositörspelet. När vi kommer till Tjaikowski sätter Erik på 1812. Annars nöjer han sig med att nynna den melodi han begär! - Hemresa med Tore Wretman.

Videoklipp: Lekrummet 16 oktober, 1 min 17 sek.

Kerstin älskar att ställa sej framför TV-bilden när Christofer tittar. Men han vet på råd, tar leksakstelefonen, springer ut i köket med den och ropar till Kerstin: Det är till Dej! - Hon kommer genast och säger "lå". Under tiden hinner han springa tillbaka och stänga dörren om sej och TV:n.

Rolf möter på Arlanda och har satt på värmen i flygeln. Jag tänkte mej ut i Bastuhagen, men redan vid el-stängslet plockar jag korg på korg med champignoner och rensar till kl. 2 på natten.

Den gode Thure Flobecker har fått ut bouppteckningen genom att av egna medel betala arvsskatten 98000:-.

Så fina Åkerö-äpplen det är i år!

Oktober 1997

[Se vidare http://www.zenker.se/Books/papillon.shtml]

Videoklipp: Lek i soffan 5 oktober, 1 min 13 sek.

5 oktober. Rolfs födelsedag firas med fin middag. Men det är bara vi fyra damer närvarande: Birr, Teresa, Annica och jag.

Den 6 startar Rolf och Birr en köttresa till England med billigt flyg för en lång rad köttbönder med fruar + en liten baby från Nyköping. Birr har anskaffat tunnbrödsrullar åt gruppen, något som de vanliga resenärerna högeligen avundas dom.

Den 7 hämtar jag Christian och hans Judith vid Stockholms-bussen, glada och rara.

På kvällen kommer Teresa och övernattar här. Hon är ledsen och vi gråter tillsammans. Hon och Fredrik tänker skiljas. "Rara Fredrik." Ja, det säger alla, säger Teresa. Det är så svårt att fatta för oss alla, vi som alltid har tyckt dom vara skapta för varandra.

I f. d. statbyggningen finns det just nu en Therese, en Rebecka och en Annica.

Det drar ihop sej till stor födelsedagsfest i Törnskogen: A:s, min 33 [nej 34], Saras 23 [nej 24] och Amanda-dagen. Men först är jag med Bengt och Birgit Törnberg på Westerlundssällskapet och blamerar mej väldeliga genom att ej hitta nyckeln till galgen till gamla fårskinnspälsen. Lugn, bara lugn, sätt Dej ner och titta i väskan en gång till, säger Hasse Eson, som dröjt sej kvar för att hjälpa mej. - Och rätt hade han. Där låg den lilla, lilla nyckeln, ej så stor som dom brukar vara på sjukhus och dylika ställen!
Av Werner Aspenström, död på Södersjukhuset i början på februari 1997.

Vad kan Gerd ha antecknat om impressionisterna? Om sej själv brukade han säga att han var en tekniskt intresserad humanist.

Gerd hade köpt en konstbok om impressionisterna på Bertelsmann. Den gav jag till Sixten Klingberg på hans 70-årsdag. Då var Gerd ledsen, förstår jag först nu, när jag läser hans stenografi.

Videoklipp: Tangofest 25 oktober, 2 min 10 sek.

Ja, det var en ståtlig fest i Törnskogen. A. var strålande vacker i sin charmanta röda aftonklänning, och inte heller jag gick av för hackor i min paljetterade sak, köpt till Björklunds stora fest i Wennergren-huset. Och Sara i ljusblå långklänning gav mej ett så vackert smycke. Och Christofer hade köpt en sagobok åt mej om bl. a. Askungen. Han slog upp paketet åt mej och tillade: Du tar väl inte med den till Salta?

På hemvägen säger Rolf: O, så många sköna damer!

Nu har Birr kommit hem från sin resa med "jobbet" till London och Portugal.

Den 24 oktober tar Rolf in tjurarna från Solberga. Alltid lika spännande att se hur det går till.

Plommonträdet, som Knutte planterat, är överlastat med frukt och en morgon har grenarna spjälkats upp och lagt sig på marken. Vi skördar och skördar.

November 1997

När jag får denna inbjudan, undrar jag vad det kan vara för kyrka. Svaret kom i Farsta-bladet: "Prisa Gud i gamla Konsum."

I Teda tändes ljus också för Gerd på min begäran och för Kurt Södergrans fru. Sen stod vi ute i kyrkporten och sjöng Härlig är jorden medan orgeln ackompanjerade. +10°.

Ingela kom ut för att minnas Lenes 90-årsdag.

Videoklipp: Klädda för Halloween-party i Kulturhuset 1 november, 17 sek.

Videoklipp: Kerstin som catwoman 7 november, 23 sek.

Maria och Erik söker Lindring för hennes onda i Österrike. Vi hoppas att det ska verka på sikt. Nu fortsätter behandlingen i Zürich.

Morfar Vyskocil, som var så glad och pigg i september, insjuknar allvarligt och vårdas på sjukhus.

Morbror Erik hälsar på Finska Märta på Radiumhemmet och bor här i Farsta.

9 november firas Annicas födelsedag i den nya våningen i Enköping. Jag har köpt en svart blus åt henne "small". Den tror hon är för liten, men icke: Farmors vana öga vet bäst. - Nu får jag träffa Beccas nya, som heter Markus och är ingenjör på Scania Vabis.

På Kurt-dagen glad och god lunch hos Åstedts.

När Stefan och A ska på middag hos Waroléns på Ingarö, övernattar Christofer här och äter plommonkräm. Dan därpå får jag följa med på lunch hos Ulf Göransson och Eulalia med härlig brasiliansk mat.

Kerstin Forsell på SE-banken hjälper mej med överföring från dödsboet.

Ernst Wiberg, Per Wiberg, Thomas Wiberg, Stefan Wiberg.

Min fina födelsedagspresent: att med Stefan, A och Sara gå på Svansjön. Mycket, mycket vackert. Publiken applåderade och skrek, inte minst A.!

December 1997

Jag hade fått en sån hemsk stöt av den gamla Strindbergs-lampan i fönstret. Det forsade elektricitet genom hela kroppen, och efteråt slog hjärtat hipp som happ. Så jag vände mej till kardiologen Sandström, som sa som vanligt: Du är frisk. Men när han undersökt med ultraljud ger han s. k. betablockerare. Det visade sig inte vara så bra. Jag fick magbesvär och blev inte av med dem förrän i skrivande stund den 12 december. Man hofft's wenigstens. 18 oktober fick jag stöten och den 10 december for jag akut in till Sabbatsberg, där Sandström lät ta EKG. Bra. Bort med medicinen - och jag bra! Hurra!

Kanske beroende på att jag haft det så trevligt i dag på Stanford Alumni Club på Handels med två nobelpristagare, en i fysik, en i ekonomi. A. charmant, kom 1 timme för sent, orolig att jag stått ute och väntat, störtar in och kramar mej högljutt och väcker uppseende med sin skönhet. Sen går hon fram till den kinesiske pristagaren och pratar med honom och vänder sej så till en herre bredvid och säger: "Det ska finnas en nobelpristagare till här." Han hjälper henne leta, men hittar ingen mer, ty den andra som A. efterlyser var han själv. Jag träffar Börje Dernulf, SCB, som, när han sen går, kommer till mej och säger adjö och: Vad det var roligt att se Din svärdotter!

Björn Westerberg, Robin Teigland.

Finska Märta, som hade kommit till Salta som krigsbarn på 40-talet och sen stannat i Sverige och blivit bibliotekarie fyllde 70 år.

Hon insjuknade sen under hösten och morbror Erik for flera gånger och hälsade på henne på Radium-hemmet. Hon dog sen i december på Södertälje lasarett.

Jag försöker att rensa ut lite ur olika skrivbordslådor. Men vad gör man, när allt är "hochinteressant"? [Blandat material fram till "Slutord".]

Jan Delden.
"Ut mine" storhetstid I. (Jmf. "ut mine stromtid" av Fritz Reuter.)
"Ut mine" storhetstid II.
Erik och Maria på semester.
Erik och Maria.

 

Morbror Erik af Sillén i sin trädgård i Falun 1984.
Momas, Gunhild af Silléns 90-årsdag 25 augusti 1984 med Birr och Märta (red.).
Obs! Havamal-citatet från Farbror Axels inramade "tavla" på Stigsbo. Med det undre citatet välkomnades gästerna. Efter någon tid vände han på tavlan och då kom det övre citatet fram!

När Atlas Copco ännu hette Atlas Diesel genomläste jag Gerds rapporter och rättade svenskan. Långt efteråt, när Gerd hade blivit varm i kläderna och läste igenom sina gamla redogörelser, tyckte han att dom lät så löjligt litterära och föga tekniskt sakliga.

Ut mine storhetstid III.

Slutord 1997

När vi var unga, Gerd och jag, då sa vi båda till varann: Jag vill dö först! Nu är jag glad att jag fick vara hos honom in i det sista. Han hade velat säga ett farväl men orkade inte.

Annars talade vi mycket med varann trots hans afasi, som gjorde honom så hämmad om det var någon som lyssnade. Då var det nära nog omöjligt för honom att få fram vad han velat säga.

Annat var det när vi båda var i Törnskogen med Christofer, när Kerstin föddes. Då sa Christofer, 3 år, så observant vid frukostbordet: Farmor! Farfar pratar.

Red.

Gerd, Märta och Araguacema hos Lena Insulander.

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se

 
Till Liber hemsida  
Senast ändrat eller kontrollerat den 10 augusti 2017.