www.zenker.se

Liber 1996

December 1995
Januari 1996 Februari 1996 Mars 1996 April 1996 Maj 1996 Juni 1996
Juli 1996 Augusti 1996 September 1996 Oktober 1996 November 1996 December 1996

Praefatio

I dag, den 1 december, är det höchste Zeit att sätta i gång med Liber, men efter ett tämligen brådstörtat uppbrott från Salta i "halt eller mycket halt" väglag, som väderlekstjänsten formulerade sig, så blev både det ena och det andra kvar på Salta, som t.ex. redaktörens dagbok. Nåja, urklipp och andra dokument finns med och tack vare vårt sinnrika lösbladssystem ska vi väl kunna komplettera en del luckor. Årets viktigaste händelse står emellertid klar för vår syn: Lilla Kerstin Amandas lyckliga födelse den 4 mars 1996. Födelsedagen hade doktorn bestämt i förväg. Nedkomsten skulle ske med kejsarsnitt.

I skrivande stund är den lilla i Brasilia hos Araguacemas syster Jurema, medan hennes far och mor och bror ger sej ut på en flygresa i Brasilien. Måtte allt gå väl och vi alla få samlas till en god jul på Salta.

Gott nytt år, kära läsekrets, önskar

Red.

Quod evenit?

December 1995

Ja, Christina hade stannat i Schweiz för att fira jul med Fido. Och Pelle var väl hos sina barn och Anders i föräldrahemmet. Men annars var allt enligt övlig sed. Och ett jätteberg med julklappar. Inte underligt då att Christina tappade bort sin lilla trosa med därtill hörande BH i pappershögen. "Farmor, hur kunde Du veta min storlek?" - Jo, jag tog min egen, 75B, så klart. - Efter jul hade Rolf så när eldat upp garnityret, men - i sista stund hittade han det och skickade i väg det till Schweiz.

Redan den 16 oktober var Kerstin Amanda en liten människa som fastnade på plåten. Och Araguacema var bergfast viss om att barnet var en flicka.
I höstas såg vi, apropå det här vackra julkortet från Strömsta, en intervju i TV med Rolf Klingberg om hans uppfödning av hjortar. Det var så vackra höstbilder med parken i granna färger, och så när inspelningen verkade vara över, får vi plötsligt se tre stora älgar springa förbi matbon på Salta. Fotografen, på hemväg, hade blixtsnabbt fått upp kameran igen. Och samma sak hände nu i november, när Gerd och jag satt vid frukostbordet så strök 3 rejäla älgar förbi vårt fönster och ner förbi södra gaveln ut i trädgårn. Och Rolf hann också se dom ståtliga djuren.
A. till Stefan före avresan till middagen på Grand, där Stefan ska tala på Flygtekniska föreningen: Yrkar Du verkligen på att jag ska ha ringar på vartenda finger?
Glatt överraskade blev vi av julkortet med Rock-Olga och Loket. känd från TV-bingo.

 

Erik, Karin och Margareta firade jul i Säffle allt medan Fredrik Wernberger var skolelev i USA ett helt år. Barbro och Christoffer hälsade på honom over there. Men snart var han hemma igen. Då tog dom vägen över Salta. Och sen fyllde Fredrik 18 år under hösten.

Följande text i Liber 1996 om december 1995 handlar nog i själva verket om december 1994 (jfr "Praefatio" i Liber 1995).

Knappt hade jag lagt sista hand vid Liber 95 och skrivit julbrev till Hertha och berättat om hur Gerd ramlat och snubblat så många gånger under året (1995). Ja, säger jag, han är en richtiges Stehauf-männchen! En sån som reser sej upp så fort man puttar ikull den. Knappt har jag skrivit det, kommer Gerd ut i köket och kastar sej över bordet med brevet under svåra stönanden. Medan jag ringer efter ambulans, hör jag hur han ramlar ner på golvet. Där ligger han med stolen över sej och jag rusar ner och öppnar porten och snart är två ambulanser på plats; varför vet jag ännu i dag inte. Vi åker i väg till SöS och Gerd har nu kvicknat till. Det är mitt i natten, strax efter 23, men först kl. 4 kommer en dr. Vilhelmina Ekström och en massa prover tas. 6.30 frågar jag om vi inte kan åka hem. Jo, visst. Och väl hemma blir allt snart bra sen vi sovit halva dan. Då var Gerd glad och pigg igen, kokade kaffe och läste högt för mej ur Sv. D. om Internet.

Medan Gerd dan därpå är hos tandläkaren sticker jag i väg till Rodier och köper en dräkt, som han sen totalt dömer ut, så jag får lämna den tillbaka.

Vår hjärtspecialist, Dr. Sandström, har röntgat mej: Slingrig aorta. - Jo, jag tackar, jag, säger jag. Äsch, säger hon, det har alla, som varit med ett tag. Sen ringer han till Södersjukhuset och pratar med en neurolog om Gerd och om han kan ge den och den medicinen. - Nej!

Då säger jag att jag tror inte alls att det var något åt hjärtat, som var felet med Gerd, utan det var för han hoppat över Tagamet några dar som han fick en s.k. Reflux. - Du har nog rätt, sa Dr. Sandström, och därvid blev det och inga nya ordinationer.

Den 17 december far vi till Salta med bilen full av mat, kläder och julklappar. Byggmästare Janne har lackerat trappan till övervåningen blank och fin. Så värmer jag upp Stefans flygel och sätter upp de elektriska stakarna i hans och våra fönster.

Fredagen den 22 december måste jag fara till stan för att bunkra mat till helgen. Just då kom Stefan och A och Christofer, den senare så besviken, när inte farmor fanns på plats, så han lär ha fallit i gråt.

När vi sen sitter och äter middag på lördagen den 23 får Gerd en sån hemsk tandvärk. Ingen jour i Enköping. Ingen i Uppsala. Men där kan man komma på Akademiskas öronklinik och få smärtstillande. Usch, nej och sen ha hela helgen framför sej och allt stängt. Då kommer lilla A med en glänsande idé: Ring till vår persiske granne. Det gör Stefan. Dom ska just gå på bio. Men kom 22.30. Snälla Stefan skjutsar till snälla tandläkaren, som behandlar tandroten och 1.30 är vi hemma igen.

Schweizarna kommer med hyrbil mellan 15-16 på själva julafton som är en söndag. Då samlas vi genast till glöggen som Birr bjuder på före den sedvanliga goda middagen. Teresa har tillfrisknat som väl är till helgen.

Så fort vi kommit till Salta sätter vi på de elektriska ljusstakarna hos Stefan och oss. Hos Birr lyser det redan med julljus i alla fönster.

Julottan var som alltid så fruktansvärt tidig, 5.30. Någon i Teda lär nån gång för längesen ha uttryckt en önskan om att få ha det så. Den gode Christian körde i den gnistrande stjärnklara vinternatten. Och när vi efter åtskilliga tändstickor hade lyckats tända ljuset i gravlyktan, stod vi andäktiga och hörde klockorna ringa och tänkte på alla Teda-bor, som suttit i kyrkan under så många hundra år. Det var en oförglömligt vacker julmorgon.

Och knappt stod prästen i predikstolen, den nye kyrkoherden Wedmar (han hade som en av sina första åtgärder i sin nya gärning ringt till Rolf och bett att å köpa ved: Nomen est omen), när han inledde sin predikan med orden: Jag ringde till Betlehem i går kväll. Han hade tjänstgjort vid FN-trupperna i Gaza.

Hur kort ska jag klippa i nacken? frågar Totte. Då berättar jag om expediten som en gång sa till mej: Jag säljer ingen polo-tröja till den halsen. Halsen är för kort nämligen och då är det bäst att Totte klipper kort och avslutar med en spets därbak.

I Paris sa dom i en affär åt Maria angående den kappa hon bar: Ce manteau n'est plus digne de vous, Madame. - Då var det ju bara att köpa en ny!

Videoklipp: Stefan-dagen den 26 december, 1 min 23 sek.

På Annandagen bjöd Maria oss alla till Glada Grisen i Nykvarn på ett försenat 50-årskalas. Araguacema är inte särskilt rädd för att ta sej ett glas fast hon är i välsignat tillstånd och beställde en Kir. Royal? frågade servitören. Ja, tack. Och där stod sen större delen av champagneflaskan i ett hörn och skummade för sej själv. Den här gången satt vi på nedre botten och undfägnades med en läcker måltid. Karin slog följe sen med Annica och firade vidare i Enköpings nöjesvärld.

Det tycks som om Christian och Karin dröjde sig kvar någon dag längre än dom övriga schweizarna, så rart!

Videoklipp: Christian och Karin före avfärd, 30 sek.

På nyårsafton skulle Rolf och Birr fira hos Birgitta Norrman. Då lovade Rolf att köra Toyotan hem åt oss och hjälpa till med att bära upp alla mina par skor, potatis och alla julklappar upp för våra trappor, tack. Så farf och jag satt framför TV:n och vakade in 1996. Erik och Maria hade det nog lika rart i Paris.

Videoklipp: Christofers "lunch" den 31 december, 1 min 19 sek.

Januari 1996

Vid det hastiga uppbrottet från Salta blev min röda hatt till den röda Lodenrocken kvar. Som tur var kunde jag sen få hämta den hos Birgitta Norrman, som varit på Salta.

När vi varit ute och handlat kommer Liljas söta, söta pojke och erbjuder sej att hjälpa oss att bära upp. Jag ger honom en chokladask, som han inte vill ta emot. "Ja, men Du har hjälpt oss förut och gör det kanske nån gång igen." - "Ja, så fort jag ser Er komma, så kommer jag springande."

Araguacema har kommit in på Karolinska för blödningar. Inget allvarligt. Hon är strax hemma igen. Men det blev ett dyrt kalas, för medan hon var på toan i ett par minuter försvann 900:- ur hennes handväska.

Videoklipp: Lek med Christofer, 43 sek.

I Göteborg rådde blixthalka i januari. 300 till sjukhus stod det i Sv. D. Dan efter den rubriken cyklade morbror Erik med en back öl, ramlade och bröt lårbenshalsen.

Februari 1996

Samtidigt som Christina njuter i Australien är farmor på Lena Halléns 80-års kalas på Jungfrugatan och halkar omkull på Sibyllegatan på hemvägen, där det är svallis vid stuprännan. Hon reser sej emellertid oskadd men märker vid hemkomsten att nycklarna tycks ha glidit ur fickan. Besök på Bergsgatan sen hos Polisen. där det just den 13 februari upphittades en mängd nycklar, dock ingen som liknade mina.

Videoklipp: Ankomst med färdtjänst till Törnskogen, 2 min 12 sek.

Araguacema var, kort före sin nedkomst, med Gitti, den persiske tandläkarens fru, på restaurant Martini vid Östermalmstorg. Christofer var också med och han tyckte antagligen att restauranten med sina många bord påminde om ett vanligt Garden Party på Skältorpsvägen 8A med en massa småbord, så han trodde nog att alla som satt där var mammas gäster. När hans mamma nu genast sa till honom: Jag ska gå på toaletten först. Jag kommer strax, så gick han runt överallt och upprepade detta vid alla borden: Mamma kommer strax. Hon är bara på toaletten. - Det uppskattades synbarligen av alla bordsgästerna.

Mars 1996

Christofer klappar på mammas runda mage och får höra att därinne ligger hans syster och vilar sej. Gerd och jag kommer nu och installerar oss i Törnskogen. Gerd på nedre botten, Christofer och jag i sängkammaren. Han vaknar och märker att mamma inte är på plats och börjar gråta. Jag försöker trösta honom med att mamma är på sjukhuset och ska hämta hans syster.

"Jag vill inte ha nån syster!"

Snart somnar han igen och sen står det inte på förrän Stefan ringer och berättar att en välskapad flicka just har sett dagens ljus och att han själv har fått vara med hela tiden. Araguacema mår bra.

Anm. Efter Christofers svåra förlossning blev det denna gång ett planerat kejsarsnitt av en kvinnlig kirurg. Jag frågade litet oroligt om hon gjort det här förut någon gång. Ja, mer än 200 gånger, blev svaret. Och jag var den ende mannen i operationssalen! /SZ

Måtte jämställdheten ha slagit igenom bättre, när Kerstin Amanda stiger ut i yrkeslivet!

Tisdagen den femte mars kommer Stefan och hämtar oss 3 och vi tar på oss våra bästa kläder och är lyckliga att få se den näpna lilla i mammas famn. Christofer är mycket intresserad och tycker nog att det inte är så dumt med en liten syster ändå. Kerstin skriker lite och då kommer sköterskan och tar hand om henne, för gråta det ska hon inte behöva göra.

Videoklipp: Kerstin 2:a dygnet 5 mars, 1 min 43 sek.

Redan på själva födelsedagen ringde Araguacema och sa att jag skulle ringa till Schweiz, till Salta, till Göteborg, Stigsbo, Becca i Uppsala och Annica i Enköping och berätta den glada nyheten. "Och till Joppe, farmor", tillfogar Christofer.

Senare på dagen skjutsar Stefan mej och Christofer till Christina Wijkmarks bostad i Sollentuna, för där är 80-års mottagning. Hennes dotterdotter Alexandra ska snart nedkomma. Det blev även det i mars och en pojke, Jonatan. Vidare marsbarnbarn får Hans Björklund, en liten Martin, son till Per. Och Jochen och Christine i Olpes närhet får en son vid namn Jan.

Videoklipp: Kerstin 3:e dygnet 6 mars, 1 min 34 sek.
Videoklipp: Hemkomst 7 mars, 44 sek.

Margaretha Kihlberg f. Schuberth.

Christofer är först reserverad och rör ej sitt saftglas men strax slår han över åt andra hållet och kryper upp i Lottes knä och kramar och klappar och summerar efter taxi-resan hem: Det var roligt med tanterna.

En dag var vi med Stefan på Edsvikens solbelysta is, där han på skridskor drog Christofer i pulka runt hela banan, medan vi promenerade försiktigt för att ej halka.

Den 15 mars på Christofer-dagen kom Rolf, Teresa och Annica, ja Becca var väl också med, för att se Kerstin, men dom började med att sjunga för namnsdagsbarnet, som blev så skrämt och började gråta och vågade knappt titta på Teresas fina hängbjörk. Den var behängd med karameller.

Videoklipp: Gudmor Teresa, 10 sek.

Videoklipp: Christofer rutschar och dansar "Hakuna matata", 51 sek.

April 1996

Anm. Det som var ett aprilskämt 1996 är numera i det närmaste verklighet. /SZ

Rolf har fått ett implantat enligt Brånemarks system och är stormförtjust. Aldrig har det varit så smärtfritt hos tandläkaren nån gång som nu.
Jag var med Christofer på vårdcentralen i Sollentuna och hade lämnat födelsenumret 93-04-23. Vi fick vänta en stund och Christofer lämnade mej för han hade hittat en kamrat från dagis och jag satt och pratade med hans föräldrar när sköterskan kom och frågade om jag var ensam eller hade nån med. "Trodde Du att jag var född 1893?" frågade jag då. (Hon hade ju brickan för Christofer 930423.)

Araguacema är nu i full gång igen och har gjort en härlig laxpaj och tillika en äppeltårta, som hon bjuder Rolfs på.

Videoklipp: Talövning med Kerstin, 22 sek.

Karin anländer från Schweiz till Törnskogen, hämtad av Onkel.

Christofers födelsedag, 3 år, firas med Musse Pigg dekorationer som Junior gjort i jättestor skala och Christofer blir lätt besvärad av så mycket uppmärksamhet kring hans person.

Via Uppsala, först Farsta tillsammans med Annica, hos Becca som dock är sjuk, anländer Karin till själva slutmålet för sin svenska resa, Salta nämligen med möjlighet att träffa Tomas från Boglösa, han som har biltelefon. - Men, säger Karin, Du behöver inte skjutsa mej. Det kan Farmor göra. - Tok heller, säger Farmor, och så fick det bli. Och vid 2-tiden är Karin lyckligt hemma efter en ölkväll i Enköping.

En annan ölkväll på puben i Enköping deltar Rolf och Birr i när Anders Sjöling spelar. Jag trodde att det var yngre personer än 50-åringar som gick på sånt. Men det tycks ha gått vägen.

Gerd och jag går varje dag den stora rundan förbi Farsta sjukhus och över Nynäsvägen. Farfar knotar över den långa promenaden men jag säger att den dan kan komma då vi inte orkar gå så långt och dessa vandringar kommer att stå i ett rosa skimmer.

Den 22 april på Salta är det +21°. Vi sitter länge på offerstenen i Älvkvarnsbacken och ser Rolfs nya lagård lysa som ett feeri på natten. Har Du en slant att offra? - Nej, säger Gerd, bara en femma. - Den 23 april upprepar jag samma fråga och då kommer vi överens om att ta femman och ägna 2,50 var åt våra kära födelsedagsbarn Erik Z 52 och Christofer 3 år.

Videoklipp: 3-årsfest för Christofer, 47 sek.

Ej i Liber.

Maj 1996

   
2 bilder ej i Liber.

Vad kan Sågargatan i Uppsala ha med Rolf eller Erik att göra?

Visserligen har Becca och Pelle flyttat till Uppsala, där han håller på att doktorera och Becca genast lyckades få arbete i en skoaffär, men ändå.

Lilla Kerstin utvecklas dag för dag och är harmonisk och nöjd. Och Christofer är inte alls svartsjuk. Men en dag är han försvunnen och Araguacema letar förtvivlad. Då ringer lilla persiska Sara från sin skola, att Christofer tagit sej dit. Han har gått över den trafikerade vägen där bussarna och alla andra bilar kör med god fart. Nu, när Sara vill ringa till Araguacema, säger emellertid lärarinnan: Det är inte Din sak! - Men Sara står på sej och A kan gå och hämta Christofer välbehållen.

Nu droppar det in foton från förra årets studentjubileum. Mannen till höger kände jag igen på rösten, en känd TT-uppläsare, som Maj-Britt Baehrendtz kände från sin journalisttid.
Nu kommer Strengnenses Vårhälsning ut med 1935 års studentkull. Nu är det morbror Eriks tur att jubilera med Eveland, Knut Leijonhufvud och Inger Vestmark.
Kerstin Lindholm f. Sandvall, Maj-Britt Baehrendtz f. Polmer, Uno Murray, Ulrich Henschke, Renate Henschke, Daniel Henschke, Katharina Skunke.

Juni 1996

Stefan njuter nu sin välförtjänta pappaledighet och fräser i trädgårn och fiskar och ser på fotboll i TV som förhäxad. Men kommer Christofer in mitt i matchen och säger: Ska vi spela fotboll, pappa?, då flyger han upp: Ja, det gööör vi! Men är det Tour de France, då är Christofer ändå i vägen. Då säger Onkel: Farmor, det är ju Tour de France, Du måste ta hand om honom!

Vi gör täta utflykter till lagårn för att få träffa Rolf och kalvarna. Byggmästarn håller nu på att stänga in Solberga hage åt dom och drar en el-ledning utmed hela vägen. I Elofs Lund går Donna med sin fölunge Dream-Boy.

Stefan konstruerar en pålitlig grind, som ska hindra Christofer att rusa ut på vägen.

Persiske tandläkaren med fru och barn var här i 2 nätter hos Onk och ute på sjön. Sen kaffe hos oss.

På detta bröllop var Liber-redaktören yngsta tärna i blekrosa spetsklänning. Alla i olika pastellfärger och höll följaktligental till marskalkarna. Det var på den tiden när Palmolive annonserade: Tärna på många bröllop - men aldrig brud. Ty hon använde inte Palmolivetvål.

"Var hennes dag
Som dagg och diamant
Som bärnsten måste
Hennes kvällar varit"

säger skalden om den etruriska kvinnans leende.

Sven Kyhlstedt, Ulla Kyhlstedt f. Serrander, Gustaf Bureus.
Karin Hakelius, Jerker Nilsson, Olle Hakelius, Kerstin Maurd.

Jag träffade Karin Hakelius med man och den lilla sonen, som föddes strax efter disputationen. Ja, vattnet hade gått ett par tre timmar efteråt, så det var perfect timing. Vi möttes på kyrkogårdsvandring i Näs, där Olle Törnberg berättade vid ett antal gravar, bl. a. vid kyrkoherde Ljungkvists. Denne brukade åka med häst och vagn till sin kollega kyrkoherde Åkerlund i Teda för att ta ett glas och dra en spader. När han så kom på natten och kröp ner till sin hustru, sa hon: Är det Du, Ljungkvist? - Ja, vem fan skulle det annars vara kl. tre på natten, svarade prästen.

Åkerlund har f. ö. döpt undertecknad, som vid ett senare tillfälle frågade mamma: Vem är den där fula gubben?

Lilla ljuvliga Kerstin Amanda log emot församlingen under dopet, som ägde rum den 29 juni. Erik kom i hyrbil från Arlanda till Salta på fredagen. Sen hämtade vi officianten, Märtha-Stina, och Margareta i Enköping. Dessförinnan hade Erik och delvis även undertecknad hunnit med promenader åt alla håll på Salta. När vi kom fram var "en sal i övre våningen", som det står i bibeln, omgjord till gudstjänsten med stolar i rader för menigheten. Där saknades dock Rolf och Birr, som firade Eskils 60-årsdag i Småland,

Teresa, gudmodern, läste Karin Boye under akten.

Kerstin hade fått en alldeles egen ny dopklänning, sydd av Charito, dansören f.d. från Paris, som var här några veckor i samband med dopet. Han är också en skicklig kock och stod vid frityrgrytan.

Bland gästerna var morbror Erik och Karin och Margareta. Vidare Teresa och Fredrik förstås, men Becca och Annica var i Småland. Ann-Margret och Christer, Marianne von Glehn och Stefans kollega från Tumba, på vars 50-årsdag Araguacema och Stefan nyss varit. Persiske tandläkaren med familj, tjeckiske grannen med familj och grannen på W som har 6 barn och Celestina och flera brasilianska vänner till A.

Videoklipp: Kerstins dop den 29 juni, 2 min 35 sek.

I Näs' nyrenoverade kyrka är alla bänkarna försedda med en så bred psalmbokshylla att man där bekvämt kan placera både smörgås och kaffekopp.

Juli 1996

Videoklipp: Kerstin övas i att sitta, 34 sek.

Nedanstående artikel med större text. Se även i vårt stamträd.


Sophia Elisabeth Brenner, Carina Burman.

Jag hade hittat ett julkort av Elsa Beskow med tre stjärngossar på, som Wille hade märkt med Wilhelm, Mikael, Erland från den tiden när dom var små pysar och skickat till Hetti nu efter 40 år.

När Gerd och jag var ute och gick med Christofer till Solberga sa vi: Horch! Då kunde man höra glassbilen Hemköps bekanta signal ända bort i Svinnegarn, eller som Christofer säger, Spindelgarn. Jag försöker att lära honom skillnaden på att skriva lastbil och glassbil utan större framgång.

Men gärna, ja mycket gärna, kryper han ner i koppartunnan och lägger locket på "ifall nån fluga skulle landa där". - Eller något flygplan, säger jag och då skrattar han omåttligt och talar sen om den saken om och om igen. Han är full av humor. Men en dag rycker han upp en av mina finaste penséeplantor, bara så där. Då sa jag: Inte trodde jag att Du skulle vilja göra mej så ledsen. Jag som älskar Dej så mycket. - Utan betänkande går han och planterar blomman igen.

Nog är det märkvärdigt med en sån liten, att han kan tänka ut nånting som gör att han blir ordentligt uppmärksammad.

Teresas 27-årsdag. Ja, då hade vi en härlig dag på Stigsbo och inspekterade vattenledningen som dragits in i huset och förplägades rikligen. - Innan farbror Axel köpte Stigsbo bodde där två olika familjer som skötte gården. Valfrid i Stenbackens fru var väl dotter till en av bönderna, som bodde i den ena halvan med lilla köket. I den andra delen var det en familj med sex barn, tror jag. Det måste ha varit en mager försörjning för så många familjemedlemmar, men skogen gav väl en del. Mjölet maldes i en liten kvarn i en liten bäck ute i skogen.

Christofer och Kerstin i unga dagar.

Rolf, 65, så ung han ser ut! Tänker man på Alf Insulander och Emil Swenson, som båda dog något över 60 år gamla och som man tyckte var gamla gubbar.

Rolf Klingberg, Rolf Johansson, Roland Redén, Arne Skoog.

Augusti 1996

Våran Rolf lägger Sv.D. och E.P. på trappan åt oss och då har vi tillfälle att byta "ett ord eller två. Alla människors möte borde vara så".
I augusti har Rolf stort jordbruksmöte på gräsmattan i trädgården med grillparty, bevistat av bl. a. Karin Zenkers vårkavaljer Tomas. Men det fick vi höra först efteråt.

Nu härjar den s. k. "galna kosjukan" i England och även i Schweiz. Rolf och Birr gör en veckolång semesterresa till Berlin och Prag, hänförda över den vackra staden i Böhmen. Rolf beställer där in en rejäl biffstek och får den serverad med en engelsk flagga nerstucken i köttet. Inte precis nån aptitretare får man förmoda.

Videoklipp: Kanotutflykt den 13 augusti, 1 min 8 sek.

Gerd och jag fick åka med Wilhelm och Ingela till den glada trädgårdsfesten i Morgongåva. Solen sken ihärdigt och hela trädgården var en prunkande lövsal.

 

Lägg märke till de gamla torpnamn på Strömsta som minner om de vilda djuren. Här bodde mina skolkamrater, som hade lång väg att gå fram till landsvägen och sen 3 km till småskolan.

Sixten Klingberg, Rolf Klingberg, Bertil Larsson, Marianne Hellman Jacobsen, Helmer Gustafsson.

September 1996

Videoklipp: Christofer roar Kerstin, 14 sek.

Födelsedagar i Schweiz.
Bra rea-pris!
Läs dikten och betrakta sen Ingrid Neppelbergs tavla [har ramlat bort] av våra tre vita trädgårdsstolar under Charlamovski-trädet, där Moma, Gerd och jag brukade inta vårt eftermiddagskaffe 1984!
Gerd, Stefan och jag var bjudna till Margareta med Erik och Karin på smörgåstårta och firade hennes 50-årsdag i efterskott. Då var Rolf och Birr i Bryssel hos Torstenssons.
Jan af Sillén, Katarina af Sillén.

Lennart Södergran, Ivar Karlsson, Bertil Larsson.
Gång på gång går tröskan sönder. Ena gången pekar montören på nån detalj, som "ni kunde ha åtgärdat själva". - Då far Rolf ut i förbannelser och svordomar mot Knutte: Djävlar, fan, varför kunde Du inte se det, Din förbannade knöl! - Montörn blir till sej och försöker ta tillbaka vad han sagt, men Knutte bara flinar: Han känner Rolf så väl och känner också igen hans drastiska humor. Men nog skulle man kunna förstå om hans tålamod trutit, när den ena dan går efter den andra med idealiskt skördeväder och grannarna snart är klara. - Sen berättar Rolf att Rolf Klingberg också erbjudit sin skördetröska. Det är som hos Runeberg när bonden Paavo säger till sin hustru: Blanda Du till hälften bark i brödet, ty förfrusen står vår grannes åker.

Nu närmar sig dagen för Araguacemas avresa till Brasilien med båda barna. Hon har en brasilianska, Anna, med till Salta för att städa i norra flygeln, som de nu tyvärr tänker lämna ifrån sig. Och snart är det Araguacemas 33-årsdag, som nu kommer att gå förbi i stillhet, men vi dukar ett kaffebord, lägger blommor runt koppen och ska komma med paket och ljus och tårta. Jag viskar åt Christofer, att det är hemligt och då skyndar han sej in till mamma som ska lägga sej och sova på soffan och viskar: Det är något hemligt, mamma! och så kommer han ut i köket igen och hämtar ljusstaken och blombuketten och så tågar vi in och sjunger: Här komma mammas vänner små. Och han är så högtidlig.

Videoklipp: Inför avresan till Brasilien, 1 min 46 sek.

Oktober 1996

2 oktober hämtar jag Annica på Enögla Livs och medan jag handlar kan jag ej undgå att höra hur glad och trevlig hon är mot kunderna. Sen tvättar hon ett par fönster i flygeln, så det blir lite fint tills alla kommer från Schweiz. Men tyvärr måste Maria stanna hemma för skolans skull.

Vid månadsskiftet september-oktober kommer Tore Carlsson för att reparera fläkten, sticker in handen, får fingret bortskuret och måste förutom lidandet ligga 3 veckor på Akademiska. Men här är han med, om än med stort bandage.

Nu får alla medlemmar fornminneskartor över Teda, och Gerd och jag häpnar över hur tätt de intressanta ställena är inprickade på Salta. Nån dag före min födelsedag den 26 oktober gör jag en vandring i Bastuhagen med den entusiastiske Lennart Södergran och hans kompis från Stratos "vad han nu heter". [Syftar nog på en skoluppsats som Rolf skrev om John Ericsson, konstruktör av Monitor, "och hans bror vad han nu heter".]

Mona Axelsson, Barbro Bohlin, Lars Bohlin, Ulla Carné, Birgitta Eklund, Manfred Eklund, Maj Ekström, Eri Eriksson, Helge Gustavsson, Sigrid Gustavsson, Eva Göthberg, Erik Göthberg, Robert Göthberg, Annika Göthberg, Kjell Hellman, Marianne Hellman, Eva Jansson, Valdemar Jansson, Tore Carlsson, Christina Klingberg, Rolf Klingberg, Ivar Karlsson, Bertil Kylborn, Yvonne Kylborn, Wilhelm Klingberg, Siri Karlsson, Sven Karlsson, Barbro Larsson, Bertil Larsson, Harry Olofsson, Gun Olofsson, Leif Olofsson, Åsa Olofsson, Alvar Olsson, Lennart Rehn, Märta Rehn, Anita Strömnes, Gert-Ove Strömnes, Alf Svantesson, Eivor Svantesson, Lennart Södergran, Maria Södergran, Gun Spång, Svea Wennerstein, Åke Wennerstein, Kristina Åhlén.

22 oktober på morgonen ringde Karl Gustaf att Inger gått bort. Kl. 8.30 hade prosten Sjöberg och Alf kommit till Hjulsta. Kvällen innan, när K.G. varit hos Inger hade hon lämnat ett par diktböcker till födelsedagspresent åt mej med ovanstående kort och tack för de gångna årens vänskap.

Efter jordfästningen stor samling på Hjulsta. Gerd och jag satt med Birgit och Bengt Törnberg, Margit Barkfeldt, Märta Sverkel. Sven Sandblom sjöng Ulf Lundells Jag trivs bäst i öppna landskap. Vi åkte med Rolf.

Och då syftar DN wahrhaftig nicht på A:s 33 årsdag ....

Snart kommer också gratulation från Farsta församling undertecknad av en diakon. Farfar fick minsann motsvarande av kyrkoherden själv. Än är det sålunda långt till full jämställdhet mellan kvinnor och män i vårt land.

Då min 75-årsdag firades i all stillhet, eftersom en fest helt skulle ha kommit i skuggan av Rolfs 50-årsdag, frågade jag Birr om hon kunde tänka sej att öppna sina salonger för 80-årsdagen. "Ja visst." Så bjudningskort skickades ut, men många av de tilltänkta gästerna skulle utomlands eller hade annat förhinder.

Jag hade ont i benet och insåg att jag inte skulle orka bära glas och porslin, och förresten var ju en del av det som behövdes i Farsta. Underhandlade med Golfrestaurangen Park Astoria och frågade Inger Insulander till råds. Hon och Karl Gustaf hade varit på kaffe med Lekbergs en eftermiddag i augusti. Och vi hade haft så trevligt så hon betonade att så roligt hade dom inte haft på länge. Inger berättade att Rotary numera inte sammanträder på Stadshotellet utan på Joar Blås restaurangskola, där dom får så god mat. "Försök där!" Det gjorde jag och det bestämdes att läraren Pelle skulle ta över. Helst ville dom slippa duka, "men hör efter med Hovdesta Rent a Tent" i Tillinge. Nog är det märkvärdigt hur kulturen breder ut sej på landsbygden. Men jag avstod och fick hjälp av Stefan att bära upp allt porslin.

Rolf och Birr var på semesterresa till Bryssel, där dom var inbjudna till sina goda och trevliga vänner Torstenssons, han med säte i EU, hon sjuksköterska i Uppsala och båda med hemmet på Drottninggatan i Enköping. Sen fortsatte dom sin bilresa in i Tyskland för att hälsa på den f. d. unga pojken, som kommit liftande till Salta en gång och som Rolf tagit sej an när han var i tonåren och hade stuckit ifrån sin styvmor. Nu var han en etablerad man och bjöd storslaget sina gäster att bo på Kurhotel. Alltnog, på torsdag morgon den 24 kunde Rolf hämta bord i Teda skola och dukningen kunde börja.

Birr och Rolf hade först kånkat ut stora salsbordet och alla stolarna, båda med riskabla ryggar och då menar jag inte stolarna! Jag hade tänkt att det skulle bli minsta möjliga arbete för Birr om vi tog hela kalaset från stan, men usch vad det är mycket att tänka på ändå. Men roligt var det! Många skickade återbud på grund av utrikes resor eller opasslighet. Till slut var vi dock 36 personer, som undfägnades av Restaurangskolan i Enköping på rekommendation från Inger. Och så dog hon själv i veckan på Akademiska efter en oerhört smärtsam tid, nämligen 7 år, med sitt porösa skelett. Och flera operationer som genomförts fast läkarna på förhand sagt att dom inte kunde lova att det skulle bli bättre.

Maria kunde inte komma för sin skola. Hon hade dessutom varit i Paris med elever och fått såna reumatiska smärtor. Och Araguacema och barnen var ju i Brasilien. A. ringde på lördagen den 26 och gratulerade men lät inte alls glad. Sen fick vi höra efteråt att hon kört sin brors bil och krockat med en berusad kusk, som kysste hästen först och sen gav honom ett nådaskott. Tydligen var han beväpnad. Men det som vi inte visste då var att A. fått sina tänder utslagna och måste läggas in och opereras för att dom skulle få bort alla glassplitter. Tänderna skötte La Dentista om alldeles förträffligt. Inte underligt då att A. lät så deprimerad och längtade hem.

Karin, typografen, bidrar till att göra min födelsedag till ett vackert minne.

Det var rysligt synd att inte Christofer var med när barn och barnbarn uppvaktade i flygeln. Då skulle han ha kunnat iaktta hur en liten mus korsade processionen under tonerna till "Här komma...". Nästan dagligen fångades en mus i någon av de många fällorna. Men det var inte det vi skulle tala om nu.

Birr hade haft i uppdrag av Britta Edklint att köpa blommor till mej och hon hade valt ut en magnifik bukett med långa stiliga stjälkar, som hon sen brutalt kapade av till underbart vackra bordsdekorationer. Ingela hade hoppats få åka med Ann Margret och Christer, men dom skulle på juristkongress i Berlin och där sammanstråla med Karin och Rüdi. Men tuff som hon är beslöt hon sej för att hyra en bil, då hennes egen blivit stulen. Då hakade jag på och bad henne ta med Montgomerys och Sandbergs.

Från Eskil och Marianne en "tovad" gubbe.
Stefan, Karin, Barbro, morbror Erik.

Jag hade varit orolig för hur det skulle bli nån fart på middagen med så många som inte kände varann och bad Ulla Smed att kopiera Gaudeamus till tröst för oss alla som är +55, d.v.s. det årtal som arbetsmarknadsminister Margareta Winberg valt för att ge personer i den åldern ett arbete några år före ålderdomen och sålunda, som hon säger, förläna dem ett värdigt slut på arbetslivet. Gerd brukade alltid säga: Så bra som vi har det nu får aldrig våra efterkommande, och det var för 20 år sen, när man ombads arbeta kvar några år.
Och så kom Ää och Stefan med sina underbara tal. Och morbror Erik, just hemkommen från Kreta med Tante Karin. Rolf var "toastmaster" till de verser Birr och han satt ihop. Och sen en verklig överraskning, när Teta och dom andra barnbarnen började "packa kappsäck" och "zaubra". Men är man 80 så är man - jag fattade aldrig, när jag gick runt bordet, att jag skulle hitta en karamell. - Sist talade Sixten på latin.

ELSA GÜNTHER begravdes den 31 oktober. Jag for upp med tåget till jordfästningen i Tyska kyrkan och var sen på Karlavägen med alla hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarn hos Karin och Thure Flobecker.

Barnbarnsbarnen sjöng i kyrkan "Sov på min arm".

Tur och Retur Sthlm kostar nu 140:- mot 4:80 "på min tid" d.v.s. på 30-talet.

Margit Tibblin, Sven Tibblin, Bo Tibblin, Göran Tibblin, Sonja Södergren f. Hofstedt, Roland von Euler.

November 1996

Innan vi återvände till Farsta, bevistade vi utröjningen av flygeln, den norra, som Stefan nu tyvärr lämnar [sparade 5000 kr/mån] och med vilken han hade ett oerhört arbete att frakta lejonparten till Törnskogen och resten till garaget i magasinet. Vidare röjdes också matbon ut åt de nya hyresgästerna. Annica väckte ett visst uppseende genom att tillskansa sej det gamla spröjsade dassfönstret från Gröna Lund, som hon ämnar sätta upp på väggen i sin bostad. Teresa samlade in en del allmogerekvisita.

På syjunta hos Lotte är Ingegerd W. med och ger mej komplimang för röda Lodenkappan och hatten, men framför allt ett nytt råttmedel, som Rolf sen köper på Lantmännen: Temus. Peppar, peppar, men det verkar bra.

Vi återvände sen på söndagen, där solen stod otäckt i ögonen uppför Strängnäsbron. Stefan dessutom norra vägen utan vinterdäck.

I Farsta började säsongen med tandläkarbesök.

Marianne Zelleroths man.

Plötsligt är det fel på TV:n i flygeln. Stefan hemma i Törnskogen: Be Wilhelm att titta på den! Jag frågar Rolf: Kan jag verkligen besvära Wilhelm? - Klart att Du kan.

Dom kommer båda på söndagskvällen på hemväg till Stockholm. Wilhelm misstänker att bildröret är slut.

Nästföljande lördag den 9 november kommer Onk med en ny TV från EL-GIGANTEN, en NOKIA som fungerar även när den stått ensam några veckor. Vidare for jag med Rolf till Bålsta till nån annan GIGANT och köpte nytt kylskåp. Summa för båda kapitalvarorna c:a 12000:-

[Mammas dagboksanteckningar 9-17 november 1996.]

Vi får så rara utförliga brev från Onkel om återseendets glädje i Brasilien. Se bifogade!

December 1996

Fritiof Nilsson Piraten, Södra Harpie, Tre tallrikar, Jutta Andrén, Fågeltofta, Anders Franck.

Hem från tandläkaren den 5 december på snöfri gata ämnar jag skaffa mej kondition genom att ila till T-banan, men ack - ramlar pladask men slår bara ansiktet - illa nog med allt blod och sen alla blåmärken. När jag tror att det inte syns längre, frågar folk ändå. Nej, men vad har Du gjort?

Iris Törnblom och jag hade trevligt med Stig Lundeborg och Claes Lagerkvist. Stig uppträdde sen som jultomte och hela seniorföreningen sjöng Se då krypa tomtar fram ur vrårna Tip-Tap-Tip-Tap, Tippe Tippe Tip Tap.

Stig Lundeborg, som var chef på en helt annan avdelning än mitt UI, kallade mej helt oväntat för "Märta".

Endast klippning.

På Paus kostar klippning 180:-

Videoklipp: Carnatal, en karnevalsliknande fest i Natal. 40 sek.

Den 15 december, äntligen, kom Araguacema tillbaka med barnen och då också sin dotter Sara, 15 år, som är så söt och rar. Stefan hade varit tvungen att resa direkt till Paris på möte, och A hade haft en mycket lång resa till Sverige med många byten och förseningar.

Gerd och jag var på plats i Törnskogen för att välkomna. Och snart var huset fullt av folk, för Kerstin hade urinvägsinfektion och skulle ha en spruta. A. kallade på Bab och Gitti för att dom skulle ge den. Men dom ville hellre att Ulrika, som är sjuksköterska och flygvärdinna och gift med en läkare skulle komma. Och så blev det. Sprutan skulle ges några gånger till och Ulrika kom på morgonen, men hon betonade att så här starka saker ger vi ej till småbarn i Sverige, och nu måste man hålla ögonen på Kerstin för det är troligt att hon snart får en infektion av samma slag igen.

Stackars A. var dödstrött och det var naturligtvis barna också. Christofer var inte så fin på att tala svenska längre. I stället hade han redan efter en vecka gått över till portugisiska i Brasilia. - Dagen därpå, när Stefan kom från Paris och klev in med orden: Finns här några snälla barn? började Christofer storgråta men blev snart glad igen. Stefan visade en film från A:s systers bröllop och från den resa som Stefan och A gjort med Christofer till en härlig badstrand [Fernando de Noronha] och till en karneval långt norrut [Natal].

Dan därpå, lördagen den 17 återvände vi till Farsta för att starta bilen och se att allt var under kontroll. - Men O, ve, den var död och batteriladdaren hade vi glömt på Salta. Då kom en Guds ängel i form av Forså: Ge mej nycklarna. det där fixar jag! Gesagt, getan.

Nu gällde det att plocka i ordning allt efter fönsterreparationerna. Vi hade fått aluminiumlister uppsatta av ett team från Västerås. En av montörerna var antikvitetshandlare på sommaren och hörde sej för om det fanns signatur på den och den möbeln.

När vi så hade köpt en vacker azalea åt Forsås och ummat med [kramat om] dom, var det dags att lasta bilen. Men Herre min jämmer: den var död igen, fast jag kört en sväng.

Då yrkade Gerd på att vi skulle köpa ett nytt batteri hos OK. Den modell vi skulle ha var inte inne, men dom skulle skaffa den och kom också efter 2 timmar och satte i den. Så det blev snart skymning innan vi kom i väg och hade burit ner och lastat allt.

Allt gick vägen, som man säger, ända till Svinnegarns kvarn, där jag stannade för att släppa förbi en långtradare, som jag haft bakom mej sen Strängnäs tillika med en lång rad av andra bilar. Nå, så svängde jag sen för att nå Teda-vägen, när en bil i hög fart tutade, så jag hann stanna i sista minuten.

Erik och Maria uteblir från julfirandet då Maria har så ont av sin reumatism. Christian sätter fot på granen och klär den också. Alla hjälper till att diska. Tvillingarna får sova hos Birr

På juldagsmorgonen var kyrkan full av folk; tack vare att ottan var först kl. 7.00 hade många stadsbor kommit ut. Och även Stefan och A var med, dock inte Gerd.

Slutord 1996

skrives först ett gott stycke in på år 1997, när Gerd redan är död.

Red.

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se

 
Till Liber hemsida  
Senast ändrat eller kontrollerat den 2 juni 2014.