www.zenker.se

Liber 1995

December 1994
Januari 1995 Februari 1995 Mars 1995 April 1995 Maj 1995 Juni 1995
Juli 1995 Augusti 1995 September 1995 Oktober 1995 November 1995 December 1995

Farfar och Christian får samma julklapp: en nyutgiven atlas med alla unga afrikanska länder inritade.
Med hjälp av 12 domkrafter ifrån Småland lyfter Rolf gamla lagårn och cementerar en ny, hög grund och får på så sätt en lagård med den rymd som myndigheterna föreskriver. Det låter äventyrligt.

Erik återvände på ett par dagars besök till Farsta i nov. 94.

Praefatio

År 1995 fyller Becca 25 och Maria precis dubbelt så mycket. Christian bara 20.

Farfar råkar falla på Oxbacksvägen och kommer hemstapplande med blod drypande från näsa och öron och haka och ser skrämmande ut. Men som jag säger till Birr: Ein deutsches Kind weint nicht. Inte heller gör han det på Gullmarsplans T-banestation, när väggen som han lutar sej emot visar sig vara en automatisk dörr som plötsligt öppnar sej, när avstigande ska fram. Och Gerd ramlar baklänges och får ett stort sår på armen. Nästa gång halkar han på Lysviksgatan, som varken är plogad eller sandad. Är Du OK? frågar folk honom, och visst är han det fast pannan blöder.

I mitt julbrev till Hertha berättar jag om allt detta och säger avslutningsvis: Gerd ist ein richtiges Stehaufmännchen. Och knappt har jag skrivit det, så blir det allvar och Gerd får svårt att få luft och skakar i hela kroppen, men när ambulansen kommer är den hemska upplevelsen över, och efter noggranna undersökningar på Södersjukhuset får vi fara hem efter en hemsk natt. (Men borde jag inte meddela läkaren Wilhelmina Ekström, att jag själv lyckats ställa rätt diagnos: Reflux, nämligen, och ej hjärtinfarkt?)

Låt oss alla hoppas på ett gott nytt år 1996 och Araguacemas lyckliga nedkomst!

Quod evenit.....

En sommarkväll i Strömsta skog kommer en bil bakom oss och stannar. Det är Lill-Annas dotter Linnéa, som tagit sig det gamla familjenamnet Sporrong, eftersom pappa Gunnar Andersson var av vallonsläkt. Hon tar fram 3 små fällstolar, och där sitter vi och hon visar gamla foton bl. a. från julottekaffe, där kantor Strömberg, 93 år, kommer med sin sedvanliga Püppchen tulpan, som synes på bordet. Han berättar om sin bilresa till Polen i somras, där han blev häktad ett par dar, eftersom de kommunistiska makthavarna tyckte att det var oroväckande att en så gammal man for omkring i deras land.

En kall jul på 70-talet med Lill-Annas döttrar. Stefan och Erik får dela på Kiruna-jackan! Obs! Onkels typiska tumme.

Brevutkast:

Min man Gerhard (Gerdt) Zenker blev under ett intensivt åskväder illa skadad i öronen. Vi befann oss på vårt sommarställe. Han var i övre våningen, där parabolen sitter ovanför på taket och där telefonledningen går in i huset. Det hördes ett fruktansvärt brak, när åskan slog ned. Jag ropade på honom men fick inget svar. I stället kom han nedför trappan och höll för bägge öronen: "Det gör så ont och jag hör ingenting". Vi sökte Dr. Bernadotte i Uppsala och är nu tillbaka i Stockholm och vore tacksamma, om Ni på Södersjukhuset, där han tidigare varit för sin dåliga hörsel och fått Hörat-apparaten, ville undersöka om det finns något att göra.

Det är inte bara det att han hör så mycket sämre. det är också en plåga för honom att allt han hör är alldeles förvrängt. Han kan överhuvdtaget inte lyssna på musik längre av den anledningen. F. ö. fungerar "Hörat", men våra röster som talar till honom blir också förvrängda.

Farsta den 15 nov. 1994

Märta Zenker

Vi blev kallade till dr Gunnar Björk, och efter hans undersökning skickade till audionom Jarlemark, som tar avtryck för snäckor till båda öronen. Gerd hör med dem något bättre. Men han stänger av batterierna ideligen.

Han tänker väl som Moma, när jag klagade på hennes undanmanövrer: Du tror väl inte att jag tänker slösa batteri på Dej!

December 1994

På fjärde-adventsöndagen far vi ut till Salta med allt vårt gepäck. Så härligt att kunna lasta allt på skottkärra, som Christian monterade i september, och köra allt fram till dörren. Nu har man ju fått lära sej att det är så farligt att bära tungt. Det var underbara soldagar sista veckan i advent.

Den 23 kommer Stefan ut med A och Christofer, som springer runt och bekantar sej med omgivningen, och på julaftonsmorgonen redan kl. 10.10 kommer 4 från Brütten och hämtas av Onkel. Christina stannar hemma hos Andreas tidigare kallad Fido.

Christian är förkyld efter sin vistelse i Kalifornien, och efter julaftonen stiger febern så att han blir sängliggande hela julen. När han sen kommer hem till Brütten, konstaterar läkaren att det är mässling.

Video: Julafton 1994 (2 min 30 sek).

Två nytillkomna julfirare, Fredrik och Pelle, bjuds, liksom vi alla på en jättegod julmiddag, dock utan risgrynsgröt. A:s magnifika tårta ersätter den, men rimmar gör vi ändå.

Julottan är som vanligt okristligt tidig och från Salta kommer bara Araguacema, Teresa och farmor. Så Christina Klingberg frågar vad det har blivit av karlarna.

Teresa var på fest med socionomstuderande ute på Sköndal och låg över hos oss. Här skickar hon så vackra bröllopsfoton till 1994 års Liber.

Rolf är den ende som också illustrerar sina julklappsverser.
Lennart Johansson, Ragnhild Wendin, Gustav Andersson, Lars Ånöstam, Folke Forsberg, Louise Ungert, Bertil Gustavsson, Per Lindgren, Lars-Olof Legnerfält.

Julgranen var ovanligt vacker i år och det är inte bara som man brukar säga. Den var extra vacker och "välklädd". I flygeln hade vi ingen gran och det kändes, tycker farmor, väldigt tråkigt att inte få känna den där grandoften. Det måste bli en ändring!

Onkel uppvaktades i sin säng på Annandagen, som sen avslutades med att Erik och Maria bjöd alla på Furan. Men Christian är fortfarande sjuk och har hög feber, när dom avreser redan på tredje dag jul. Då hade Karin hunnit gästa Becca och Pelle och varit med Annica på Joar.

Video: Tredjedag jul 1994 (1 min 24 sek).

Teta och Fredrik bjöd på middag på Stigsbo, där Christofer uppförde sig som en gentleman som vanligt. Jag hade Liber 71 med för att vi skulle se om det stod något om Teresa, när hon var i den åldern. Det gjorde det och det var rörande att läsa om henne och Becca men även om Rolf, hur han varit ute med sedermera finansminister Ann Wibble och roat sig. Och när Birr beskyllde honom för att dofta parfym, så urskuldade han sig med att han stått nära parfymdisken i Rotebro och blivit sprayad där på Obs-varuhuset.

Den 29 december redan skjutsar Stefan hem A och Christofer. Han hämtar Charito på Arlanda och återvänder till Salta för att lägga puzzle, något som inte går för sej i så små barns närvaro.

På nyårsaftonen får Gerd och jag, mest jag, besök av en glad Joppe, som prisar min figur, frågar var Gerd befinner sig (framför TV:n) och vill krama mej och lovar att när jag en gång blir gammal så ska han sätta i gång jordfräsen åt mej.

Stefan har återvänt till den stora nyårsfesten som A. ordnat och som varar till kl. 4.00 med nattgäster lite varstans.

Video: Nyårsafton 1994 i Törnskogen (54 sek).

Januari 1995

Det nya året kommer med sol och -10° och vackra promenader. Onkel, A och C är tillbaka över Trettonhelgen.

Men sen den 9 januari ska också vi återvända till Stockholm. Jag går upp tidigt och ner i källarn efter åtskilliga påsar potatis, som jag dock först måste ta in i stugvärmen, så att dom inte fryser. I sista minuten sen ut med potatisen i bilen och de krukväxter som ska med. De övriga tar Rolf så ömt hand om. På Strängnäs-bron sticker solen rakt i ansiktet på en, fast man sitter på en kudde för att ha glädje av det nedfällda bländskyddet. Lyckligt uppe på motorvägen i Södertälje börjar motorn att konstra och jag frågar pappa om vi ska stanna: Nej, kör! Och allt går vägen, som man säger.

Hemma i Farsta har vi en trevlig kaffestund med Ulla Westbro, som är dotter till porträttmålaren Åslund. Han har gjort flera porträtt av Gustaf V som finns på slottet. Och hans bror Hilmer, som flyttade till Amerika är mera bekant och skriver sig Osslund.

Brev från Märta till Rolf.

På lördagen den 21 bjuder vi Hasse Björklund: "Din goda vän, som Du presenterade på Atlas' bolagsstämma, är välkommen också." "Vi träffas inte längre", sa han kort. Efter 2 tim. ringer han: Har Du bjudit någon i hennes ställe? Nej. Får jag då ta med Birgit Nilsson? Hon är rektor. - Sixten och Anna Stina och Eva Merk var också med, liksom Stefan och A. Christofer satt i ett hörn i sin höga stol, tyst och snäll tills han utbrast: Skål! Det var ett nytt ord.

Karl var sjuk. Kanske vågade han inte gå ifrån flickorna, eftersom jag på en direkt fråga om dom fick följa med sagt, att det blev för trångt vid bordet. Vi hade redan bjudit för många.

Birgit hade sån exklusiv choklad med. Den for jag sen med till Peygenet och bad Ann-Margret att överlämna till Mariann, när hon flög till Minneapolis på 60-årsdagen.

Bara Gerd och jag var bjudna på en mycket, mycket trevlig middag till Ken och Kurt Åstedt.

 

Och Pelle och Becca dukar upp den ena rödvinsflaskan efter den andra till hela storfamiljen.

Ture Tibbelin.

Februari 1995

Den 7 februari ger Araguacema en strålande fest för syjuntan. Hon har ju varit med i den innan Christofer kom till världen. Festen börjar med champagne, sen en underbar färsk lax med örter. Den har stått 2 tim. i ugnen på låg värme. Efter alla goda drycker ramlar Karin W. över det ena lilla soffbordet så skivan går itu. Hasse Sandberg skjutsar Kickie och njuter så av festen. Jag åker med till Ropsten.

Med hjälp av Mikael Kindstrand på SE-banken och Sven Larsson på Föreningsbanken upprättas vår deklaration med alla konstiga turer med "vändning" av aktier etc. av Onkel och lilla mej.

Gerd har nu fått färdtjänst "för all framtid". Så bra, då behöver vi inte komma med nytt foto varje gång. Så nu gör vi en långresa till Muttis grav och hälsar på Greta Björnsson på Siggebo-gården på hemvägen.

Lördagen den 11 februari får vi vara med och fira Britta Edklints 80-årsdag med lunch i Immanuelskyrkan och imponeras av den stora anläggningen, allt bekostat av församlingen.

Medan jag är på SCB-årsmöte med föredrag om Tadj Mahal, passar Gerd på att prova den nya T-banan till Skarpnäck och Erik, Maria och Christina ger sig av till Oman. Erik simmar i varm bassäng där, något som ska vara bra för hans "frusna" axel.

 

Vykort från Christina Zenker till fam. Gerd Zenker den 12 februari 1995.

Dagen efter är det busväder. Jag ringer till kyrkoherden i Tyska kyrkan och frågar om det blir någon minnesgudstjänst med anledning av att det är 50 år sen Dresdens förstöring. Nej.

Annars är det många artiklar i tidningarna om Dresden, och Stefan har spelat in från tysk TV ett program som börjar med Laubegast och slutar med eldhavet, ett program som tar timmar, som farfar ser på pausenlos! Jag har alltid trott att hela Technische Hochschule blev evakuerad till Vilsbiburg, och nu får jag höra att det bara var professor Liszt och hans grupp som kom dit, sammanlagt 10 personer med sekreterare och fruar. - Innan pappa gav sig av från Vilsbiburg och letade sig över gränsen till Schweiz skrev han ett kort till Mutti undertecknat Gerd Wärstduweiter.

Det påminner om moma, som hade kommit överens med mig om en hemlig kod redan 1941, när jag återvände till Tyskland efter föräldrarnas silverbröllop, där "Johansson" skulle betyda USA efter vår t. f. kyrkoherde Emil J. från Worcester. Så lurade hon också die geheime Staatspolizei grundligt, när hon skrev: I natt har Johansson varit i Prag. Hoppas han inte kommer till Er. Det ska inte vara lätt att vara hemlig polis alla gånger!

13 februari far jag till den utomordentlige italienske skomakaren Capaldi på Ortopedhuset och beställer 2 par nya skor à 1000:-. [Mammas ena ben var sedan barndomen kortare p.g.a. polio. Hon behövde därför tjockare sula på ena skon. /SZ]

På kvällen kommer Stefan med Christofers stol och kappsäck. Han ska vara hos oss under föräldrarnas Paris-resa. På natten före avresan kommer Stefan plötsligt på att Araguacema säkert behöver visum och ger sig hastigt iväg till ambassaden på morgonen.

Margaretha Hulthage, Ingemar Hulthage, Samuel Hulthage, Jacob Hulthage, Ingrid Hulthage.
"Greta i Borgs" är död, min gamla skol- och lekkamrat, dotter till marsken, foder-marsken, Arvid Eriksson, som Rolf kallade för "morbror Eriksson" 1944. Greta var gift med fil. lic. Hulthage och jordfästningen var i Jehovas Vittnens regi.
Jag möter A. på Åhléns vid en kopp kaffe, medan hon försvinner på toaletten och gör make up. Vi tar adjö, Christofer och jag, och tar T-banan till Farsta. Allt går bra. Han går uppför våra trappor och jag lämnar barnvagnen nedanför. Men hur ska det bli, när vi ska somna? Jo, farf flyttar in i Ääs rum, Christofer ligger i min säng och jag i farfars. Först läser vi Den lilla, lilla gumman och Tomtebobarnen. - Så, nu kan Du släcka lampan. - Det gör han och somnar på min arm, 1 år och knappt 9 mån. gammal. Kl. 7 ramlar han ur sängen, men lägger sig igen och somnar om. ½ 9 går han upp och hoar på farfar. "Tyst, farfar sover!" Då lägger han sej i sängen igen.

Stefan ringer från Paris 2 gånger om dan för att höra att allt är väl. Vi går till Drevviken med brödkanter för att mata änderna, men då har han somnat i vagnen och är omöjlig att väcka. - Men Stefan och A, dom sover minsann inte utan går på brasiliansk nattklubb, där Stefan låter sig fotograferas i famnen på primadonnan - se nästa sida!

Jag ropar "Matbud" åt Gerd, när frukosten är klar. Dan därpå, när Christofer ser att det är dukat och färdigt, springer han till Farf och säger: MATBUD!

En gång när Paulo frågar honom allt möjligt och bl. a. pekar på en tallrik, svarar Christofer: Matbud.

Jag hade köpt Tant Brun för att ha till tröst om Christofer skulle börja gråta mitt i natten och störa grannarna. Men när han sov tryggt hela tiden kunde jag inte hålla mig längre utan tog fram den en kväll och började läsa. Mest blev han fängslad av hur Farbror Blå hytte med näven åt skolpojken som klättrade upp på planket och stal Tant Gröns päron: Du! Du!

Vår husläkare i Enköping. ↑

På lördagskvällen kom Stefan och A hem igen, och det var stor glädje och så var det roliga slut för vår del, men nästa dag, när vi går till Gubbängen, kan vi inte låta bli att säga "tåg, tåg!" var gång T-banan rullar förbi.

Mars 1995

Birr berättar i tel. att Rolf är nedslagen av ett TV-program från Nordnytt, som nämnt om en förtroendevald i Enköping "som använt antibiotika i stor utsträckning". - Alla kan förstå att det är jag!

Under tiden är Rolf i färd med att medelst 12 lyftkranar från Småland höja upp Gamla lagårn och palla under med en försvarlig mur och sålunda få luft och ljus åt kreaturen. Något som veterinären yrkat på.

Men inte nog med det - han har större planer: Mera om detta längre fram.

Vi får nu 6000:- i ersättning av Heba för omak de vållat oss, när golvet måste rivas upp p. g. a. läckage på lilla toaletten förra sommaren.

Jag försöker få upp en flaska Chatelet och gör så hemskt illa ett revben, så det fick sig en knäck! Det verkar vara början till en lång sjukdomsperiod. Dr. Sandström är inte hemma men "Du kan träffa dr. Lantz, dom brukar jobba ihop." Jag får medicin som ger utslag. Var det Calciopenet eller acetylsystein? Jag ringer sköterska och strax kommer det tel.: Det här är Dr. Lantz. - Nej, men hej, säger jag lite förvånad. - Jag är inte den Du tror, säger Dr. Lantz. Jag är Bo Lantz och inte ens släkt med den andre Lantz. Och så får jag komma till honom i stället för till Peter L. Jag har över 39° en vecka och hostar. Birr ligger också sjuk med hosta.

Medan A och Paulo är på fest med brassar och angolaner kommer Stefan och Christofer med 4 timmars inspelning från Dresden bl. a. om Schillerplatz och bron av järn, "das blaue Wunder", från vilken Mutti slängt Mein Kampf 1945.

Våra rara grannar.

A:s kusin Paulo tackar för maten, när han putsat våra fönster.

 

Algot Karlsson, Ivar Karlsson.


Rolf och Eva Sandberg har ett rap-framträdande på Wilhelm Klingbergs 50-årsdag, men Birr är fortfarande sjuk. Och jag med. Som vanligt får jag frukost på sängen av Gerds ömma händer.

Vykort från Erik Zenker till föräldrarna den 6 mars 1995.
Brev från Märta till Rolf Zenker den 7 mars 1995.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förr i världen var Hakon och Maja alltid på Salta på midsommarafton med sina tre barn. En gång hörde man Carl-Hakon ropa: Bilen brinner, bilen brinner! - Det var en stor fin lyxbil, men den rådige chauffören tog sin uniformsmössa och fyllde den med vatten från dammen - och så var elden släckt.

Undrar just om vår chaufför Robert Lundkvist hade nänts använda sin chaufförsmössa i en liknande situation. Var den ju dock försedd med ett krönt .

Andres Haas, Carl-Hakon Swenson, Ann-Kersti Swenson, Margaretha Winberg, Lars-Gösa Swenson, Agneta Wändell.

På Sabbatsberg frågar dr. Lantz, när han tittar på plåtarna, om jag är rökare. - Misstänker Du cancer? - Ja.

Samma kväll Agatha Christie med Onk, A, Paulo och Rymdbolaget.

Vi har fått förstärkare till telefonen så farf ska höra signalen. Det låter hemskt alarmerande, när det ringer.

April 1995

Nu kostar vår privatläkare bara 180:- men klippning på Ma Griffe 215:- . Tänk, vad Birr sparar som, mirabile dictu, klipper sej själv.

Erik ringer och bjuder oss att komma till Brütten i påsk. Men det går inte. Jag har tyvärr feber varannan dag alltsen Birrs 51-årsdag, som jag firade med 39°.

Rolf har haft expertis på Salta inför lagårdsbygget: Olle Melin + en ekonom från Uppsala. Och dom beviljar gärna ett saftigt banklån.

Jag kan inte tänka mig att fara till Salta och dona till påsk trots att Araguacema erbjuder all hjälp. Men på annandagen är dom tillbaka igen och då är vi i Törnskogen. Christofer är alltid så glad, när vi kommer, och kikar ner mellan trappstegen från övre våningen.

Video Christoffer med Farmor och Farfar. 28 sek.

På påskdagen, när alla firar på Salta, promenerar vi till Sköndal bland blommande vitsippor och krokus. Det är den 16 april.

Lördagen den 22 firar vi Christofers 2 årsdag här i Farsta. Den riktiga festen ska bli först när hans moster Jurema kommer i juni. Han blir glad åt sin traktor. - Men dan därpå far Onkel till Salta och stiger i kanoten. Det är +19°. Gerd och jag går på Söders höjder och lyckas få ett bord på Fjellgatans uteservering med den fantastiska utsikten och alla glada mäniskor som är som berusade i vårvärmen. - Erik är i Washington. Man vet aldrig var man har honom nånstans i världen.

Jag hos tandläkaren - inget hål - 450 kr, tack. Sen far jag ensam på Atlas bolagsstämma, men får ingen Anschluß just. - Man klagar på att ingen kvinna finns i styrelsen, men Wallenberg menar att kvinnor inte är så hemma på kompressorer. Men hr Gavlevik förmodar att dom är väl knappast heller representerade i Electrolux. Då säger Wallenberg: Är det någon dam här som är villig att bli styrelsemedlem så utnämner jag henne på stående fot. - Skulle jag ha anmält mej? - Araguacema skulle nog ha vågat, hon som uppträder i Teda kyrka på påskdagen och sjunger Ave Maria till Paulos gitarr-ackompanjemang, så att man talar om hur vackert det var långt efteråt.

Tilli von Ehrenheim.
Christofer fick en tavla av Kjell Ringi, skolkamrat till Lars Wernberger, på sin dopdag av morbror Erik och hans familj.

 

Maj 1995

1:a maj gör vi en utflykt till Handen av alla ställen. Då var det vackrare på Reymersholme. Annars tycks Gerd ha en faiblesse för Skarpnäck, för dit far han gång på gång på den nya T-banan. Och en gång, när jag är "ute på stan", byter han tåg vid Gullmarsplan och far med buss på nya äventyr till Liljeholmen.

Nu sätter Gerd på batteriladdaren den 2 maj så vi ska kunna fara ut till Salta. Men ack, då tappar han en guldtand, dagen efter det att han avslutat ett tandläkarbesök. Lindhé tar emellertid emot omgående och sätter fast den i ett huj. Den 4 maj startar vi och Gerd går upp och ned för trappan otaliga gånger med alla grejor, och jag med.

Sonja Silvéns måg och Annikas man. →

Vi byter vinterdäcken i Enköping den 5 maj och då kommer Onkel ut på kvällen med Christofer. På lördagen far Stefan till Ängsö men det vackra vädret förbyts i regn, men Christofer gör det ingenting. Han jublar högt när han får komma ut och hälsa på alla kalvarna i deras små radhus. Och jag är mäkta imponerad av lagårdsbygget, som ser ut som ett Parthenon i det här stadiet.

Video Besök hos kalvarna. 20 sek.

Gerd och jag går ut i Bastuhagen några dar senare. Där är det slätt och fint som på ett salongsgolv efter förra sommarens torka. Kvigorna har gnagt av alla tuvorna. Men det finns just inga vitsippor eller gullvivor. Medan jag letar efter blommor kommer vi ifrån varandra och jag springer hem och letar efter Gerd, men där är han inte. Och inte hör han, när jag ropar, men till slut hittar vi varann bland alla buskarna.

Märta-dagen närmar sig. Jag har fått en ovana att vakna kl. 5.30 och gå och lägga mej däruppe och försöka somna om. Men hur ska det bli med uppvaktningen, och hur ska Gerd klara brickan med den fina koppen upp för trappan? - Gör Tycker-Du?-kaka och Rolf och Birr kommer på kaffe.
Henrik Brors.

Nu ska vi fira 60-årigt studentjubileum i Strängnäs. Jag föreslår Uno Murray att ta norra vägen från Sthlm, då kan jag hoppa in i bilen i Svinnegarn. Maj-Britt och Kerstin är redan med. Vi tittar först in på Roggeborgen, vår gamla skola, nu bibliotek, och bibliotekarien Rut Lundström blir entusiastisk, när hon får höra att jag är Julius af Silléns barnbarn. Är det dock han som valt tänkespråken målade på väggen i Bönsalen. Kaffe på Schelins, rundtur med buss, besök i Domkyrkan, där man tagit fram Karl XII:s begravningsregalier, sådana dyrbarheter som legat gömda i kungaparets kistor. Långtråkigt Strengnenses-sammanträde, där medlemmarna började ropa. Till beslut! Till beslut!

Mina klasskamrater såg lika unga ut som för 60 år sen och Maj-Britt, som fått proteser i båda knäna och höften opererad, sprang som en hind över Strängnäs kullerstensgator. Hon hade lovat sin mor Ella Pohlmer, 104, att vi skulle komma och hälsa på, hela klassen, och det var ett fantastiskt möte. Hon var också sej tämligen lik och klar i huvudet och kände igen oss. - Unos styvmor var bara 96, en söt dam som pappa Elof troligen känt.

Britta Edklint håller på att sälja Gustavsvik med Rolfs hjälp och nu skulle Rolf och Birr dit söndagen den 14 maj och ta hand om inventarier, men nu var det ett sånt Herrans snöoväder så resan måste uppskjutas. Men Joppe kom och bad Stefan att köra honom till Hummelsta i halkan.

12 maj, när jag skulle sätta på värme i Onkels flygel, tänk att det ska behövas i maj månad, får jag se att det läcker ur kylskåpet. Måste larma Rolf i lagårn.

Sen kunde vi fira Stefan allihopa med A:s härliga paj. Och Christofer fick se sej själv speglas i termoskannan och sa: "Pappa, Christofer." Därmed betecknande sej själv f.f.g.

Stefan sätter upp vägskyltar: Bil, barn, boll!

Pappa Elofs 105-årsdag. Med körsbärsblom till graven.

När vi en dag går med kaffekorg ut i Solberga hage, farf, farm och Christofer, får vi alla tre fästingar och Christofer är dessutom så intresserad av myrstacken, så han sätter sej mitt i den.

 

Becca och Pelle bjuder på kaffe i sin fina våning vid torget. Pelles föräldrar följer sen med på Westerlund-sällskapets årsmöte på det vackra Fagerudd.
Här bor Becca och Pelle i takvåningen.
Mycket rolig kväll och många bekanta. T. ex. Annie Lind: "Tänk, om Ni ville komma till oss en gång!"
Ralf Parland.

Juni 1995

Den 3 juni är Araguacemas stora fest, vars make ingen har skådat. Alles was Beine hat är inbjudna, 60 pers. vid små vita bord, buffé och trevlig trollkarl. Christofer, motvilligt påklädd vit sidenkostym, somnar i den nya hammocken. Grannar, kollegor och släkt, Britta Edklint, Eskil och Marianne, Olle Hakelius och Gunilla, Ingela med alla barn och barnbarn plus "nalle" att prata i tel. med [d.v.s. mobiltelefon], och först och främst Jurema med sin tandläkare.

Christian är nu snart klar med sin värnplikt. Vid en högtidlig ceremoni i familjens närvaro blir han dubbad till Korporal av översten.

Araguacema far med de brasilianska damerna till Åland.

Avskrift

Erik Zenker

Dein ausserordentlicher Einsatz hat dazu beigetragen daß es gelungen ist, mit Sabena und der belgischen Regierung die gewünschte Vereinbarung abzuschliessen.

Vielen Dank für diese herausragende Leistung.

Otto Loepfe

Präsident der Konzernleitung

Juni 1995

När vi anlände till Skältorpsvägen 8A är den stora festen i full gång och ett myllrande folkliv breder ut sej på gräsmattan. Trollkarlen uppträder under ballong-baldakinen och får våldsamma applåder. Christofer är klädd i vitt siden för att föreställa Aladdin.
I förgrunden Britta Edklint med Marianne och Eskil. T. h. Gunilla och Olle Hakelius, Ingela Nordström. Väderutsikterna hade varit dåliga men blev, visade det sig, helt missvisande. Den strålande festen avslutades med dans inomhus.
Sten Vedmar, Stig Norling, Ulf K. Rask.
Knut Södergran, Alvar Olsson, Sven Karlsson, Albert Lennkvist, Åke Tibblin, Eivor Svantesson, Alf Svantesson, Ivar Karlsson, Barbro Bolin, Barbro Larsson, Lennart Södergran, Birgit Roxelius, Nils Karlsson, Kerstin Maurd.
Doris Koskinen, Dagny Hällberg.

"Vår klass" på det stora skolmötet i Teda, liknande det för 10 år sen när Moma var med och satt vid bordet för personer födda på 1800-talet. Här Knut Södergran, Alvar Olsson, Sven Karlsson, Albert Lennqvist, Åke Tibbelin i Valla (Gösta var död). Birgit Bagge håller ett bejublat tal om Uno Bagge och hur det var under skoltiden, när man fick sitta på ute-dass och pojkarna sprang och stack upp pinnar i stjärten på flickorna: "Ja, Alf Svantesson, Du var själv en av dom!"

Video Christofers riskabla klättring. 1 min 58 sek.

Christofer var hos oss medan Stefan är på Lejondal. Han springer in bland tjurkalvarna i nya lagårn. Det törs inte jag, så jag lockar ut honom med att vi ska studera alla traktorer, skördetröskan och - inte minst - Rolfs cykel. Och han är nöjd och glad som vanligt.

Skrev sen en meny åt farfar, som blir ensam ett dygn, när Stefan skjutsar mig till ögonoperationen. Det blir sent med alla förberedelser. Dessutom ringer telefonen kl. 2.30 på natten: Quel numéro avez-vous? - Certainement pas le numéro que vous desirez! Qui êtes-vous? - Charito. La maison est vide et ça sonne et sonne. - Stefan kan ge honom instruktion hur han ska ställa av larmet. Svårt att somna igen.

 

 

Nu ska jag operera det andra ögat på St. Erik och är nervös och skriver till min Farstaläkare: Kan jag lita på att Dr. Laurell inte är nån nybörjare? - Han ringer till Salta, dr. Granström, och säger att Laurell är så skicklig.

Operationen är helt smärtfri och jag åker taxi till Farsta för att sen avsynas på St. Erik nästa dag. Och så hämtar Stefan och Christofer. A ringer från Kreta och längtar hem trots att en guldsmed därstädes gör henne sin kur!

När Stefan, Christofer och farmor kommer hem från St. Eriks sjukhus får vi plötsligt se Toyotan och farfar på P-platsen vid Svinnegarns kvarn. - O, vad vi var glada att allt nu var över!

Under tiden har Rolf och Birr, Teresa och Fredrik varit på stor semesterresa till Brütten, Venedig och via Frankrike hem igen. Alla välbehållna men en förslagen ficktjuv i Venedig och hans kompis la beslag på Birrs handväska på serveringen på St. Marco platsen medan dom bad att få veta hur mycket klockan var. Rolf hittade den tomma väskan i en papperskorg - men 4000 kr var borta.

När dom sen i Frankrike skulle fylla på kassan via Föreningsbanken så fungerade inte bankkortet, eller hur det var, så dom fick snåla sej hem och for t. o. m. non-stop från Belgien hem till Salta. Dom var ju 4 som kunde byta av varann från Eindhoven.

Till midsommaren kommer A. med sin syster och La Dentista till Salta från Kreta utan att ha träffat Christian, som också varit där. Och Christofer är lycklig att åter ha både mamma och pappa hos sej.

Följaktligen går Stefan och jag ut i Bastuhagen och hittar massor av champinjoner. Kvigorna blir skrämda och sticker i väg i samlad tropp - bara "oxen" står kvar och stirrar på oss.

Senare erfar vi att "oxen" är en tjur, som tagit sig in till kvigorna från Vallas hage.

Monica Svenske, Tomas Svenske.

Ingeborg Lind, som vi besöker på Sköndal, där hon bjuder på lunch, betecknar Gerd som Sveriges siste gentleman. Det har hon så rätt i, särskilt när vem som helst kan iaktta hur Gerd ser till att alla skolflickor får sittplats i T-banan, innan han själv slår sig ned, född 1909.

Annica målar verandan och har en intresserad åskådare i Christofer, som kallar henne för "Annic".

Den 29 juni rensar jag ivrigt i trädgården men Gerd går mot Oxbacken. Så småningom gör jag i ordning middagen och tänker: Nu sitter han nog på en sten i Oxbacken som vi brukar.

Nu hörs steg. Jag går ut för att möta: Gerd kommer instapplande med hela ansiktet fullt av blod, och blod droppar ur näsa och öron och överallt blodskorpor och läpparna svullna, men tänderna är kvar. Jag försöker att tvätta allt i badkaret men inser att vi måste till sjukhuset. Birr kommer och kör upp sin bil på gräsmattan och jag lägger i lakan, som blodet får rinna på.

Gerd blir omedelbart omhändertagen och sydd på hakan. Blodtrycket är 265. "Vi vill nog behålla honom här." - "Då vill jag också stanna, om det går för sej."

Varje timme kommer dom och kontrollerar blodtrycket. Och Gerd får säga sitt personnummeråt varje ny läkare som kommer. För att variera, säger jag: Vad heter Stefans pojke? - Christofer. - Och vad heter Stefans fru? - Araguacema! - Nåja, pojken kunde han ju i alla fall, slår sjukhuspersonalen fast.

Stefan kommer med så fin kaffeväska till sjukhuset. A. har t.o.m. skickat med ett ljus och en liten flaska med mjölk åt Gerd och gjort en nötkaka.

Årets sommarbröllop i släkten, när Pernilla och Gabi vigdes av Carina i en lada i Småland nära Eskils och Mariannes Hovmantorp.

Juli 1995

Så kommer en dag överläkaren dr. Nilsson och säger: Jag ser på personnumret att han är född i utlandet. Är han möjligen släkt med professor Zenker i München? Och underläkaren tillfogar: Han med divertiklarna? - Jo.

När vi sen kommer till distriktssköterskan i Hummelsta, säger hon nästan likadant: Zenker är ett sånt ovanligt namn, är Ni möjligen släkt med Christofer Zenker? Han som har en sån rar mamma.

Alltnog, dr. Nilsson konstaterar att här behöver den kirurgiska expertisen inget göra. Det här kommer Vår Herre och naturen att sköta på egen hand.

På söndagen ber jag att vi ska få fara hem, och det får vi sen dom övertalat oss att stanna på den goda söndagslunchen. Sköterskan frågar mej: Har Du jobbat i vården tidigare? Du verkar så kunnig. - Jo visst, jag har vårdat både barn och barnbarn.

På måndagen tar vi en Püppchen-promenad från trappan och fram till pelargongrytan.

Chefsläkare Bert Nilsson, Enköpings lasarett.

Stefan har skjutsat Jurema och La dentista till Gripsholm och till Uppsala innan dom återvänder med ett: Deus con vos! - Och jag är rädd att Jurema, som är synsk, ska ha sett något hemskt som ödet har i beredskap åt oss.

Stig Norling, Kerstin Maurd.

Omkring 1989, när jag fick mina första ortopediska skor av finaste boxkalv, kostade de 400:- Nu av enklare skinn går dom på 1010:-

Men samtidigt hör skattemyndigheten av sej och vill ta undan min deklaration för specialgranskning. Och strax kommer beskedet: Du måste göra om hela deklarationen.

Här gäller det att hålla huvudet kallt: Jag ringer upp dom och påpekar, att alla Unterlagen finns i Farsta och att jag inte kan avbryta min semester och fara dit så här i sommarvärmen. - "Jo, det är aktier som saknas som inte är upptagna till försäljning." - Jaså dom. Jag berättar utförligt om vår resa med Stefan till Tyskland via Trelleborg, en resa som vi blev bjudna på. (Men nämnde inte incidenten om hur hela besättningen skulle till brandredskapen, "Aber sofort".) - "Och då överförde jag som tack för resan just Trelleborgsaktier på vår sonson." - Ach so meinst Du, farmor, sa skatteexperten och strax efteråt kom ett dokument att allt var glömt och förlåtet.

Stefan Gustafsson.

Paulo berättar hur han frågar Christofer: Vem är det? - Mamma! - Och vem är det? - Paulo! - Och vad är det? (Han pekar på en tallrik.) - Svar: Matbud!

Tyvärr har det blivit läckage på taket uppe hos Rolf och Birr. Den gode byggmästare Brorson, som är fullt upptagen på Hjulsta, kommer och klättrar upp på taket och lagar på övertid, kväll efter kväll.

Det är väldigt besvärligt att åka bil mellan Salta och Farsta nu med alla vägarbeten för både ny järnväg och ny motorväg. Så när vi hamnar i Åkers styckebruk måste jag fråga en av dem: Ursäkta, men var ligger Stockholm? - Ja, det vet vi knappast själva, säger hon och skrattar, men det lär ska vara nånstans åt det där hållet!

Kronprinsessan Victorias stora dag i T.V. Bejublad av hela landet. Och jag får ett besked från dr. Sandström att lungröntgen ser bra ut.

Stefan vattnar på våra "jordbuggar" som Christofer säger.

Christofer gillar den nya, moderna lagårn, där den fjärde väggen saknas för att erbjuda sol och vind fritt tillträde till boskapen. Ett litet Püppchen akutsjukhus har Rolf ändå byggt ifall nån kalv skulle behöva isoleras.

På Gerds 86-årsdag har vi fått en tid hos dr. Sandström, som konstaterar att allt är "perfekt" igen efter olyckan.

Araguacema blev mycket illa bemött på franska ambassaden, när hon sökte visum för att resa med brasilianskorna till Paris. "Jag hatar dem, jag hatar dem", säger hon i telefon till mej. Men Stefan och hon har fått inbjudan till mottagning på ambassaden den 13 (!) juli. Och det var ju roligt.

Den 16 juli firade vi Teresas 26-årsdag med en glad fest en härlig sommarsöndag på Stigsbo. Jag hade sagt till Onkel: Vad tänker Du säga i Ditt tal till Teresa? - Det får stundens ingivelse avgöra. Och det gjorde den också. - Varmt, nästan för varmt, var det också, när vi en dag hade Hasse Björklund och Birgit Nilsson på lunch, och en annan dag Kils och Lundbys på kaffe. Och 1 augusti hela syjuntan med män på en heldag i det fria.

Augusti 1995

Christina har inte varit här på ett år, men nu kommer hon och säger rart: Farmor, Du är Dej precis lik. - Men detsamma kan inte vi säga om henne, för hon har blivit ändå vackrare sen sist. Vi firar hennes 18-årsdag med en liten kofta från Selma Jansson och kaffe med "tycker Du"-kaka [uppkallad efter Marias fråga, när Erik föreslog att hon skulle be om receptet /SZ] och chokladtårta ute i solen, när Uno Murray dyker upp. "Du kunde inte ha kommit lägligare", säger jag, och han komplimenterar Christina för hennes skönhet. - Vi har sjungit för henne förstås: Vak upp, hallå, hurra osv. Video 32 sek. Och Rolf, Birr och Annica kommer på middag. Dan därpå hinner vi ut i Bastuhagen "som kröning på dagen" innan det är dags att allt för tidigt fara till Arlanda.

Och nästa morgon kommer Christofer: "Var är Christina? Christina är borta? Hurra, hallå." - Han letar efter henne och är så besviken, men minns födelsedagssången.

Stefan, Araguacema och Christofer ligger 2 nätter ute vid Rövargrundet i sitt lilla tält och får en härlig avslutning på sommaren den 13 augusti i underbar värme, även på natten.

Den dagen är Gerd och jag bjudna till Anna Britta Berwick på Björkvik. Hos henne serveras en läcker förrätt, och hos Bengt och Birgit på deras terrass med underbar sjöutsikt huvudrätt, och till sist visar Olle och Gugge sin villa med nytt fint Ikea-kök, som inspirerar mig att riva ut våra gamla skåp på Salta, nu när Rolf har sån trevlig byggmästare som "ställer upp", som man säger nu för tiden, på sin fritid.

Rolf lovar att hämta skåpen med sin släpvagn på Ikea. Det gör han också, men på hemvägen skär bilmotorn ihop och han måste ringa Birr, som släpar hem honom. O, vad tråkigt...

Alla 4 flickorna Tiblin kom först till Teda kyrka och sen på inkokt lax och glace med hallon. Här på väg till nyaste lagårn. Närmare Monet än så här kan man ju inte komma, tänker Mariann, som tagit det lyckade fotot. Jämför t. ex. de höga fönstren i bakgrunden på båda konstverken.
Med Ingela och Karin i Källarbacken i augusti. "Samma torka." [Så brukade det stå i morfar Elofs dagbok. /SZ]
Mikael Insulander, Gunnel Bergman, C-E Sjöding, Mirjam Håkansson, Agneta Bernardzon, Stig Norling, Ulf K. Rask, Olaf Meyer, Bo Lundqvist.

September 1995

Äntligen blir det av att bjuda Pelles föräldrar på kaffe. Och innan vi somnar säger Gerd spontant: O, så trevliga människor!

Hans Björklund och Birgit Nilsson kommer på lunch dagen efter.

Wernbergers har lämnat Fredrik på Arlanda f. v. b. AFS i USA och tittar in på Salta på hemvägen.

Ett par dar senare är vi på läckert kaffe hos Lekbergs i Haga skola, medan skördetröskorna dånar utanför så vi måste sitta inne för dammets skull.

Mari Ann och Bengt Ekholm bjuder på lunch på Beckasinen och visar den fina inrättningen med bibliotek, swimming pool, vävstuga etc. Sen på natten sitter vi ute i den ljuva värmen och ser på stjärnorna.

Nu kan man tala med Christofer i telefon, t. ex. om Annica: Annick målar, säger han, och pappa fisk, pappa kanoten. Men här far han med en osanning, för pappa arbetar.

Nu plockar jag ur alla skåpen i köket, för Rolfs byggmästare ska sätta upp IKEA-skåp, som Gerd och jag valt ut på en trevlig utfärd till Västerås med lunch därstädes. Nu står porslin på alla bord i alla rum och jag måste säga till Stefan: Hälsa Christofer att han inte är välkommen. Stefan kommer ensam. Ingvar Carlsson, statsministern, är inte heller han välkommen (här gäller det Paris) efter Margot Wallströms demonstration mot kärnsprängningarna på Tahiti.

Synd att inte Christofer får sitta med oss på stenen vid Älvkvarn och se det märkliga när halmpressen slänger upp balarna på traktorvagnen.

Det blev en långvarig reparation av Rolfs bil efter Ikea-resan för vår skull med bärgning och allt. Som tur är kan han ha vår Toyota nu när vi far till Schweiz, och han hjälper oss ombord på tåget och ropar åt konduktören: Kör inte förrän jag kommit av. I Stockholm sen rusar förstås alla i väg, alla utom en elegant, stilig dam med extremt höga klackar, som stannar och ber att få hjälpa till att bära.

Nästa dag åker vi färdtjänst till Arlanda och möts av Erik, som är irriterad över vår stora bag. Vi borde ha snyggare bagage. Själv är han klädd i jeans och sladdrig röd jacka och fritidsskor, så han har då ingenting att säga. Alla rara är hemma utom Christian, som är i det militära. - Det är sommar och varmt här nere och vi går till "kojan" som vanligt och Erik skjutsar oss till Kyburg. Och efter en kort sejour återvänder vi till Arlanda, där Rolf möter.

Men medan vi packar upp på Salta får jag se en bil som kl. 24.00 kör ner till lagårn och vidare ut mot Oxbacken. Vad kan det vara? Ska jag alarmera Rolf? Jag gör det till slut. Tänk, om nån tänker stjäla nån maskin! Rolf sätter sej i bilen och kör ner till lagårdarna. Inget syns. Det måste vara en timmerbil som hämtar virke i Sjöskogen. Deras dyra, tunga bilar måste tydligen vara i tjänst dygnet runt.

Dagen efter vår hemkomst är Märta Stinas avskedsfest, en församlingsafton, där jag lyckas vinna en frågesport genom en djärv chansning: Finns det nån runsten i Gamla stan? - Det gör det antagligen. - (Ja visst, det kände Erik till att en fanns inmurad i ett hus där.)

Märtha-Stina Zackrisson, Margareta Stéen.

Under vår resa till Schweiz inföll Araguacemas 32-årsdag som firades med en stor, lyckad fest.

Oktober 1995

Rolfs födelsedag firas först den 8 oktober på söndagen med alla barn närvarande på en god middag, där samtalet som på alla andra ställen dessa dagar rörde Mona Sahlin och hennes kontokort. Stefan och Christofer var också med. Den sistnämnde skötte sig vorbildlich.

Ett par dar tidigare hade Rolf haft LRF på smörgås och öl-sammankomst i salen.

Genom telefon från Reinhilt blir vi påminda om morbror Eriks guldbröllop. Men då säger Gerd: Det har jag vetat hela tiden. Men han hade inte tänkt nämna det flera dar i förväg.

Onkel ringer en kväll kl. 22.00, förtjust: Han har varit på föräldramöte. Man klagar på Christofers bordsskick och att han tar ifrån andra deras leksaker. "Vill någon säga något?" - Onkel: Ja, jag. En sån god äppelkaka!

Ett par dar senare ringer Araguacema och låter alldeles förstörd: Har Du Stefans nummer till arbetet? - Då har det varit slagsmål på hennes svenska språkkurs mellan araber och somalier, kvinnor. Dom har kastat stolar på varann, så en blev medvetslös. Arabiskan hade påpekat: Vi får inte äta i korridoren, bara i lunchrummet. - Det har Du inget med att göra - och så var slagsmålet i full gång med ambulans och polis. A. bad att slippa vittna för sin graviditets skull.

Alvar Lindell är snäll och kommer ut och åtgärdar Engvall-sekretärens gångjärn.

Min födelsedag är full av telefonsamtal hela dagen från in- och utland. Bl. a. från Mariann. Rolf och Birr kommer på kvällen och sist ringer Dagmar Montgomery, som fått numret hit i Sollentuna efter att först ha pratat med Christofer i 10 minuter.

Stefan och A har varit på middag på Grand, bjudna av flygtekniska föreningen, där Onkel talat inför 450 personer. Och Erik har varit i London och talat om Strategies with success.

 

På lördagen sen kommer Stefan och A och gratulerar och Stefan sätter upp Röda Klara, som är grå. [Konservöppnare. /SZ] Vi går till offerstenen, där Christofer slänger ut alla pengar i naturen, 4:65, som jag noga samlar upp igen.

 

Farmor, 79, gratuleras av Araguacemas kusin [nevö] med ett par öronclips, som han själv provat ut för att de ej ska nypa till för hårt.

På Annicas födelsedag är jag först på Statoil och får däcken skiftade i förtid, sen hämtar jag madrassen på Kemtvätten och bär den ut till Statoil för att sen gå till Lisa Tibbelin på Kryddgården och dricka té. Hon är så besviken att Gerd inte är med. Sen besiktning i Fanna. Men sist härlig laxmiddag på Annicas födelsedag. Alla med utom Fredrik.

Foto: Linnéa Sporrong. Oktober 1976.

November 1995

Så är sommaren slut och vi återvänder till Farsta den 1 november, för den 2 november är jag bjuden till Marianne Lundmark i Djursholm med Strängnäs-, och ett par andra, flickor. Och tur var väl det, för sen bryter ett fasligt snöoväder löst.

Till Allhelgonadagen törs vi ej ge oss ut till Sollentuna, men dan därpå. Då strålar Christofer över hela ansiktet, ja han storskrattar, när vi kommer och bjuds på så mycket gott kaffebröd och middag med smördegsfisk och sen entrecôte och glace.

Tre stycken var vi som hade tagit fel på syjuntedag hos Ken och stod där och bultade på, när ingen var hemma. Då gick vi på kondis i Vällingby, Karin, Kickie och jag.

Araguacema svimmar vid busshållplatsen. Christofer kliver ur vagnen på den så trafikerade gatan, där 2 herrar också väntar på bussen utan att hjälpa till. Av en slump kommer "Sandro-pojken" dit just då och han hjälper A. hem.

Vi gav oss ut på en lustresa till OnOff i Bandhagen för att köpa en el-tandborste. Men ack, slutsålt. Hem via Gullmarsplan, där vi stod inne i hallen och väntade. Men vi stod för nära de automatiska dörrarna, så dom öppnade sig ideligen. Och det blåste kallt. Då drog jag Gerd i rocken för att han skulle flytta på sej, vilket han också gjorde och lutade sej mot väggen. Men det var ingen vägg som vi båda trodde, utan en automat-dörr, det också. Och när folket kom strömmande och den öppnades, ramlade Gerd baklänges, men kom snabbt på fötter igen, oskadd som det tycktes. Men på kvällen fick vi se ett stort blödande sår på underarmen.

Stefan hämtar oss vid Danderyds T-bana och jag promenerar med Christofer i hans första PULKA. Araguacema berättar om hur hon haft en diskurs med kurslärarinnan om huruvida Turandot är en saga om en prinsessa eller inte. A får nu en lärare i stället och trivs mycket bättre.

Den 25 november kommer Araguacema med stora matpåsar och städar och står i, för jag har så yrsel så jag måste hålla mej i möblerna för att kunna ta mej fram. Det verkar otäckt, vad kan det vara? Plötsligt kommer jag på orsaken: Jag orkar inte bära hem en back öl längre och vattnet i kranen är så varmt och äckligt och av vinet till maten törs jag inte dricka mitt vätskepensum. Så då blir jag ändå tvungen att dricka vatten och blir bra på en gång och struntar i dr. Sandströms medicin.

Christofer drar Stefan med sej för att titta på vår fina rullgardin. Han har inte glömt hästen och kon som han senast såg på sin 2-årsdag, 7 månader tidigare.

Gerd är så förkyld och får stanna hemma från Lottes lunch på St. Görans restaurangskola till hennes stora besvikelse. Och jag upptäcker plötsligt att jag har så ont i höften att jag måste stöda mej på Ulla och knappt kan ta mej upp på 41:an, men dom bakomvarande i kön hjälper till.

Anders Hakelius, Christina Domeij, James Hindmarsh, Ulf Nilsonne.

December 1995

Söndagen den 3:dje advent far vi ut till Salta, sen Gerd först nappat åt sej den tunga väskan och burit ner den i bilen. Här är det fint i köket nu när Rolfs byggmästare sanerat råtthålen bakom spisen och lackerat trappan.

Vorwärts und aufwärts! Snart 2 ½ år.

Slutord

är kanske för tidigt att rikta till läsarna redan den 21 december denna strålande vackra vinterdag med -10° just före vintersolståndet i morgon. Influensan härjar och nyss ringde Teresa att hon ligger sjuk, medan Fredrik har farit till Uppsala för att köpa en febertermometer.

Annat är det med Christofer. När pappa kommer hem från sina utländska resor och han hör bilen, står han vid dörren och väntar och ropar sen: Pappa champagne, champagne! För då har Stefan sin lilla flaska från flyget med sej hem.

Hälsa önskar redaktionen sin läsekrets för 1996!

 

 

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se

 
Till Liber hemsida  
Senast ändrat eller kontrollerat den 1 juni 2014.