www.zenker.se

Liber 1992

December 1991
Januari 1992 Februari 1992 Mars 1992 April 1992 Maj 1992 Juni 1992
Juli 1992 Augusti 1992 September 1992 Oktober 1992 November 1992 December 1992

"Får jag bli Din?" Var det så Onk sa till A 1991? Strax före jul ringde A till Salta och sa: Ich bin so "glucklich"! Då hade Stefan nämligen helt oväntat kommit hem med förlovningsringar efter att i hemlighet ha tagit mått på hennes finger. Dan därpå kom dom med en stor bukett röda rosor. Och medan vi satt vid frukostbordet ringde Ingela och gratulerade.
Men vad bryr sig två älskande om det?
På Solvallavägen i december 1991.

Praefatio

Redaktören fattar pennan rekordtidigt i år, den 31 oktober, för att hinna sovra allt material som den allt större familjen ger upphov till. Redan ligger snön vit på taken, sommaren var underbar i år, så kom hösten med sina krispaket och ökande arbetslöshet. Och när riksdagsmännen äntligen samlades i oktober, frågade de enligt skämtteckningarna: "Har de' vatt nåt?"

Redaktionen önskar sina läsare en god jul och hälsa och krafter inför det nya året!

Onk + A bjuder på fest.
Rolf idkar passiv rökning.

Det kan vara intressant att ha med hela panoramat från Valla gärde, som det ser ut i dag inför projektet "Mälarstad", som kanske bebygger Teda med höghus.
Ivar Karlsson, Örjan Eriksson, Anders Jagemo.

Två dagar före sin död skickade Barbro några fotografier från Salta, som hon funnit bland Hillevis papper.
Gunnar Nilsson, Ann-Helen Ardehed, Belisa Berglund, Claes Carlsson, Håkan Andersson (Kylsta), Lars Andersson (Överkålsta).
Quod evenit?

December 1991

Ja, med julen kom förstås de båda nyförlovade Stefan och Araguacema. Brüttnarna kom in corpore och spred också de glädje omkring sig i Birrs fina kök.

Vi får ej heller gjömma Eva-dagen, som Birr kan fira på morgonen.

Araguacema är inte förtjust i julskinka än, utan får hålla sig till den goda räkpajen och risgrynsgröten. Vem fick egentligen mandeln? Men upp i julottan ska hon förstås, och Onkel och farf lassen sich das auch nicht nehmen. Men Teta är i år bunden vid sjuklägret.

Innehöll paketet månne Kjell Olof Feldts bok Alla dessa dagar... (forts. ur citatet: inte visste jag att det var de som var livet.) Tänkvärt för oss alla.
Où sont mes lunettes.

Folk, som inte sett Ää på länge, häpnar över hans mustasch, men jag förklarar att han klär ut sig till schweizare genom att bära den.

Farfar och Karin ska just skåla med varann, men de unga älskande har bara ögon för sej själva.

Observera Birrs servis, som är gjord efter fynd från en båt som gick under utanför Ängsö för 200 år sedan.

Efter den goda middagen läses texten och sjungs sångerna, men Viktor Rydbergs Dikter har på senare år varit försvunna, så vi har läst Tomten unisont, hela långa Midvinternattens köld är hård. Med gemensamma krafter har vi kunnat hela!

Teta har en rejäl influensa och tillbringar julaftonen i sängen på "tantens rum".
Christians julklapp från föregående år med en tänkvärd vers för varje dag lider nu mot sitt slut.

När Barbro var liten, kallade hon Riddarhuset för "vår villa i Stockholm". I vaktstugan på Kynnefjäll har morbror Erik tillbringat avsevärt många fler timmar än på Riddarhuset för att rädda Bohuslän från kärnavfall.

Julefrid sänker sig över slott och koja. [Nedan Strömsta slott.]

Erik och Maria ber Onkel om att lätta på Stigsbo-kontot och bjuder på middag på rest. Sarajevo vid Västeråstullen.

Sen ska dom avresa redan före nyår och ut på nya äventyr. Jag sitter på sängkanten hos Erik och Maria, när Christian kommer in. Han väntar tills vi pratat färdigt och säger sen: Jag hörde på radion att ett flygplan från SAS kraschat efter starten från Arlanda. Erik störtar upp och sätter på TV:n: Den danske kaptenen har genom en otrolig glidlandning fått ner planet utan att en enda av de 128 passagerarna skadats. Men själv kan han inte föra ett plan igen och är psykiskt svårt medtagen av upplevelsen. Is på vingen. - Inte roligt att skicka i väg de våra!

På nyårsaftonen är Stefan och Araguacema bjudna till Rolf och Birr med Wilhelm Klingberg och hans Ingela, när telefonen ringer mitt i natten vid 12-slaget. Det är Leo som vill önska sin querida Araguacema gott nytt år.

Januari 1992

Under mellandagarna var Stefan, Araguacema och jag till Uppsala, där vi träffade Teresa i Odinslund och var med henne och en pojke, som heter Fredrik, till hennes lilla, lilla studentrum. Där fick vi kaffe och smörgås. Teresa är ivrig att få flytta ut till Stigsbo med några kamrater, nu när X är uppsagd och inte bryr sig om att betala nån hyra. Vi inspekterar Stigsbo, där det ser illa ut med högar med bråte och en gammal bil på tomten. Ska dom verkligen slå sig ner här i kylan mitt i vintern?

På Trettondagen var julen slut och Ef och A återvänder och vi plockar av granen. Sen ringde Becca dan därpå och bad att få bli hämtad i stan. Det passar bra, då kan vi köpa en laddning råttfällor, innan vi lämnar Salta. Becca kör och farf är mycket imponerad över hur säker hon är bakom ratten. Väl framme sen i Farsta, farf och jag, har vi 32 kollin att bära upp. Då kommer den ljuvliga nya grannfrun Ingela och erbjuder sig att hjälpa till trots sina 2 småbarn.

Araguacema kastar sig med förtjusning över vår Ellos-katalog och beställer Karaoke, vad det nu är, och en urtjusig baddräkt mitt i vintern i svart och guld.

Var det inte så att Erik och Maria lämnade de små hemma och for till Nizza, dagen efter nyår? Jo visst, se Ääs brev!

Stefan köper skridskor, storlek 35, åt Araguacema och så ut på Mälarens is. Stackars flicka, som aldrig stått på ett par skridskor, tvingas nu ut kilometer efter kilometer i härligt solsken. Sen återvänder dom med detta stiliga nummer av E.P.:

[För bättre upplösning av mittuppslaget klicka här.]
Stig Norling, Maria Hedenlund.

 

Pappa och jag går i Ersta kyrka, äter sen lunch där med den underbara utsikten över Stockholm och vandrar vidare på Söder och ser hur återuppbyggnaden av Katarina kyrka fortskrider.

Januari bjuder på många vackra dagar utan snö. Araguacema far till Hamburg och hälsar på Eliane.

Efter Barbro Kallenfeldts begravning är vi tillsammans med Inga bjudna till Sonja Silvén och hennes barn Ulf och Agneta, Annika och Lars Gunnar.

Ett av våra söndagsnöjen var en utfärd med pendeltåg till Handen i en sån snålblåst, så vi var glada att efter en kopp kaffe ta första lägenhet hem igen.

Vi ser mycket på TV och där är det Anne Wibble, finansministern, mera känd som Rolfs studiekamrat på Handelshögskolan i nationalekonomi. På den tiden brukade Rolf bygga luftslott och säga: "Då, du Anne, när jag sitter som direktör bakom mitt blanka skrivbord, då kommer Du in som min sekreterare och frågar om direktören önskar en kopp kaffe."

Jag går med Greta Björnsson på rea hos Bredenbergs och Twilfit och hon bjuder på kaffe på Panorama-cafét i Kulturhuset.

Nu blir det dags att deklarera igen.

Februari 1992

1 februari lyckad fest med Sixtens och Merks, som ber att få ta flickorna med sig. Samma kväll reser Ää med hela sitt hus till Hong Kong.

Nyckeln till Provence, utmärkt men lite väl lång tyckte Gerd.
Våra Nöjen och Andras:

Morbror E och Karin fick titta på det stora vackra fotot av de två, som Birr tog i Sundbyberg.
Sven Hofving.

Ved har jag gott om annonserar Rolf och far omkring och säljer i små säckar. En gång ville en liten, liten gumma i en liten, liten stuga bjuda på kaffe, men Rolf hade inte tid, för han skulle på ett sammanträde. Fast efteråt for han till den lilla, lilla gumman och frack en liten, liten kopp kaffe.

Greta Björnsson blev så förtjust i Araguacema, när vi tillsammans var på Bodils vernissage på Doktor Glas, så det stod inte på förrän hon bjöd oss alla fyra hem till sig och Folke på lunch i den vackra våningen på Lidingö vid inloppet till Stockholm där de stora finlandsbåtarna glider förbi tätt under den inglasade balkongen.

Onk. for till Los Angeles och A bor hos oss och Gerd går och möter henne om kvällarna vid T-banan, så inte Farsta-mannen ska ta henne, som han gjort med 15 andra kvinnor i Farsta. [En dag när det ösregnade sa Mamma: "Det ska inte vara roligt att råka ut för Farsta-mannen i det här vädret!"] A. går på kurs både i svenska och i magdans.

Stefan ringde från Pasadena och A svarade: "Ich Dich auch!" - Vi bjuder Montgomerys, Hasse Björklund och Sonja Silvén, och Araguacema lär oss att skåla: Ariba, al dentro, al centro. 15 februari är det full snöyra och jag ramlar två gånger, fast jag går försiktigt och håller i Gerd. Beslutar mig för att skaffa broddar på stövlarna, fast mamma hade det så besvärligt med att knäppa upp dom och ned. Och jag som inte kan stå på ett ben.

Mats från Televerket kommer och vill teckna kabelkontrakt men vår apparat är för gammal. - Lördagen den 22 har jag antecknat: Teta övernattar på Stigsbo.

"Akta Dej, pappa", ropar Christian i Thailand, när Erik inte observerar en gröngul orm i sin väg. - Rolf, Birr, Annica och kanske det också var Becca, kom helskinnade hem från sin skidvecka i Sälen.

 

Är det nån som minns, när vi var på Gröna Lund på 50-talet och både Gerd och jag fick våra karikatyrer gjorda av Al Bergström?

Ja, visst! Se till höger! /SZ

2 bilder ej i Liber.

Medan vanligt folk dansar kring guldkalven (farmor tycker sig ana en ljusning på USA-marknaden), dansar man mitt under gudstjänsten framför altaret i Farsta kyrka. Das wirkt befremdend!

På Birrs födelsedag ringer Folke Björnsson, att Greta fått en propp i hjärnan och finns på Danderyds sjukhus och ber att jag ska komma dit. Jag far dit dan därpå. Stackars Greta får ligga i korridoren. Sen går jag direkt till Karin Hedin på syjunta och på hemvägen ramlar jag pladask vid tågbyte på Centralen i sällskap med Kristina Hammarström. Men jag är glad att jag inte brutit benet. Så får jag plötsligt se att vänstra handen står vinkelrätt ut från armen och blir svimfärdig. Kristina följer med i taxi till Södersjukhuset och väntar där till Gerd, Stefan och A kommer. Men dom stackarna får vänta tills halv två på natten innan operationen är klar. Dom törs nämligen inte operera förrän det gått 6 timmar efter sen jag druckit cider och ätit en banan. Jag var vid gott mod för jag hade inte insett hur förskräckligt besvärligt det är med bara en hand.

Gerd och jag var tillsammans med Araguacema och Elsa Günther i Tyska kyrkan på föredrag om Heinz Rühmann med anledning av hans 90-årsdag. "Das kann ja einen Seemann nicht erschüttern" och te-samkväm.

Gerd klär av och på sin hustru. Utan hjälp klarar jag påklädningen på 55 minuter.

Hjärtligt tack för så rara barnbarn! Och så flotta sen!

Mars 1992

Eva Granbeck, Lena Mineur.

För mig går det inte lika illa som för tjurarna. När jag kommer till Södersjukhuset för kontroll. röntgar dom om och om igen, så jag förstår att det är något galet. Men den söta lilla AT-läkaren säger: "Man ska inte vara så petnoga." När jag förhör mig mera ingående. hur det ligger till, kallar hon på sin chef, som genast bestämmer intagning och ny operation. "Jäklar", säger han, medan han skruvar och sätter i ett s. k. Hoffmans bandage på armen, som är så äckligt bedövad så den hänger alldeles död.

Men nästa dag får jag komma hem med Efs och As hjälp. Araguacema har gjort köttbullar och hjälper mig att skära grytbitar till söndagsmiddag. Men då var vi på rundpromenaden igen. Men jag måste hålla armen upprätt, den får ej hänga.

På Christofer-dagen. Onkels låtsas-namnsdag, ger A. charmant middag, där också Rolf och Birr är med. Jag lyckas få på mej morfars gamla randiga skjorta och med Marias scarf och halsband ser det bra ut.

Nu är det soliga dagar i mitten på mars, så man kan sitta på parkbänkarna vid Ågestabron och blicka ut över Magelungen och språka med folk.

När Stefan är bortrest bor Araguacema hos oss och kommer ofta hem från sin svenskkurs eller sin magdans rätt sent med T-banan. En gång svimmade hon på dansen och alla blev så oroliga och visste inte vad de skulle göra med henne. Men A. sa: Jag måste åka, för min svärfar står och väntar vid T-banan. Und so war es auch.

På Maria Beb. far Araguacema, Gerd och jag på hemlig utfärd med buss från Östra station: Pass auf, jetzt beginnt das Abenteuer! Und zwar kommer vi till stadshotellet i Vaxholm, där vi sitter på verandan med härlig utsikt över den solbelysta fjärden och de vita båtarna. Kyparn kommer med vinlista och menu, men man har ju varit med förr, så man frågar efter dagens rätt, som var nog så god med buffé med grönsaker osv. Onkel är under tiden i London.

På Södersjukhuset är det sån trängsel, så vi får ej de gratis-kolesterolprov, som vi hade tänkt oss. Men vi får i stället höra ett lättsamt föredrag om hjärtsjukdomar, som inleds med: Vi ska alla dö och slutar med: Var inte oroliga om er far dött i hjärtinfarkt: 10 % av oss alla har inte den far vi tror att vi har.

Jag får följa med och ser på två datorer samtidigt hur doktorn undersöker Gerds öron och jag frågar: Vad är det för kraftig gräsvegetation därinne? - Ja, det är det fina luddet, som man har för att utestänga damm. - Vi får en hörselapparat med hem som är så bra, så den förstorar minsta prassel och klirr till outhärdlighet för patienten, och Gerd vill nästan aldrig använda den, tyvärr.

Det är nu 200 år sen Gustaf III mördades på Operabalen och Ulla Lundborg på det af Sillénska stamgodset Ryda kungsgård påminner om det och talar i beslöjade ordalag om "Herrarna kring Gustaf III".

31 mars kommer Teresa och lämnar tillbaka bilen, som dom lånat några veckor. "Söt och rar som vanligt", har jag antecknat i dagboken. Men stackars hon har legat sjuk i 39° igen och det med enbart tillgång till Hemlighuset!

April 1992

Rolf ringer och berättar att dom är lyckligt hemma från Paris. Men det hade hörts en kraftig smäll när blixten slog ner i flygplansvingen. Det trodde man ju inte kunde hända. - Och Stefan far till London trots alla IRA-bomber.

Den 13 april får jag sånt beröm, när Dr. Wintzell tar bort första skruven ur armen på Hoffmans bandage, en grej som bara existerat i 19 år, för att jag inte säger något. Dessvärre skriker jag, när de sista skruvarna avlägsnas. Tur var det i alla fall att jag fick den behandlingen, fast den lilla AT-läkaren ville skriva ut mej, fast det hade läkts snett: "Men man ska inte vara så petnoga" ansåg hon ju. Akta er noga för unga läkare!

Den stora Carl Larsson utställningen på Nationalmuseum fick A och Stefan ej se mycket av, för just som dom löst biljett var det stängningsdags. Men ändå roligare är det onekligen att prova brudklänning. I en liten affär på Hantverkargatan upptäckte Araguacema ett ungt par, som såg så lyckliga ut och hon var så näpen i sin klänning, som nu skulle avhämtas. Då rusade A fram till brudgummen och sa på engelska: Det betyder olycka, om brudgummen är med och provar! - Men som tur var förstod han inte, vad hon menade.

På Bredenbergs, där vi också provade, viskade ett par kunder till varandra: En sån vacker brud!

Greta och Folke kommer överraskande och hälsar på. Greta mår inte bra efter sin sjukdom och de flyttar nu till ett servicehus med restaurang.

Skärtorsdag: Busväder och snöhinder. Onk och A kommer och hämtar. Jag kan ännu inte köra med båda armarna. A. städar undan råttlorten i köket. Så härligt att ha hjälp!

På Långfredagen skiner solen och medan Stefan fjussar i nya trädgårn töar snön bort. Araguacema lagar sina härliga foreller och till det dricker vi det goda portugisiska vinet, som jag fick av Olle Insulander till 75-årsdagen.

På påskaftonen bjuder Birr på stor supé. Brita Edklint är också med men blir hastigt dålig, så vi bryter snabbt upp.

På påskdagens högmässa orienterar jag mig med Märta Stina, hur hon ska ha det i sommar. Och när hon ska till England. När ska det kunna bli bröllop?

På påskdagen bjuder Birr oss igen. Den här gången på räkpaj tillsammans med Rolf Klingberg och hela hans hus och dess anförvanter. Och anschliessend är det kaffe på Strömsta med bullar och tårta för oss allihopa.

I sommar ska Becca till Barcelona, årets OS-stad och arbeta på disco tillsammans med sin goda vän Siri.

När vi återvänder på annandagen, berättar Araguacema i bilen att hon haft sin tröst i Psaltarpsalmen nr 91 och läser den på portugisiska utantill. Vi förstår åtminstone ordet pestilens.

Härligt att i vårens tid få bege sig till Berwaldhallen på bolagsstämma. På Nobels sitter vi ovanför Björn Wahlström, som strax efteråt blir avsatt, och ser hur nervöst han plockar med sina händer allt under det han försäkrar: Mina medarbetare är så goda och snälla människor. Ett glas vin och 3 sandwiches bjud vi på men får framförallt var sin påse med hem innehållande alla sorters klister och lim av vilka RX kommer väl till pass i Liber.

På Volvo ber jag ett par framför oss att peta på damen i grönt framför dom. Där sitter nämligen Lotte Ekstedt.

Ljuvligheters ljuvlighet: Att ha en bisittare!
Björnssons bjuder på lunch på Solliden sista april: Vi har beställt bord! - Det visar sig att restaurangen är så gott som tom. Folk väntar väl till kvällen. Sen far vi och beser deras nya våning i Lidingö-Brevik och återvänder dödströtta. Mitt emot oss i T-banan ligger en söt, ung mycket full student. Jag försöker att väcka honom i Farsta men misslyckas.

Maj 1992

På hemväg från Rom tar Stefan vägen över Amsterdam för att komma hem lite fortare. Tänk, så underbart att ha nån som väntar på en därhemma!

Gerd och jag gör en liten provtur med Toyotan första maj. Jag kan köra igen!

"Hon är bra", säger Farf. om Araguacema.

Rolf berättar om den hemska bilolyckan vid Spelbo, där 4 personer omkom. Olle Insulander hade hört en fruktansvärd smäll.

Det är så härliga dagar nu i maj och Gerd och jag ger oss av på långpromenad, via Skönstaholm hade vi tänkt nå Skogskyrkogården per buss, men det fanns ingen hållplats, så vi fick ta T-banan hem.

Berusade av våren dricker Araguacema och jag kaffe i Kungsan. Det är fruktansvärt dyrt. Bättre vore att äta lunch.

Den 6 maj blir jag friskförklarad i armen. "Du har bra läkkött!" Man tackar och tycker synd om alla andra som får gå så länge i terapi. Gerd vägrar att gå med på Hennes och Mauritz' stämma. Vi som då hade fått 2 underbara påsar i st. f. en. Men på Atlas' årsfest i Berwaldhallen går vi båda med perfect timing. Jag tillstöter nämligen på Gubbängens T-bana, efter sen jag varit på lunch hos Siri Holmér tillsammans med Marianne Lundmark-Haglund och Siris syster, Ulla Larsson, f. d. privatsekreterare åt Pyk, som en gång anställde Gerd och frågade om han varit SS-man.

Först den 9 maj far vi ut till Salta för sommaren och kommer dit samtidigt från Sundbyberg och Farsta. Dan därpå äter vi "Märta"-middag med Rolf, Birr och Annica, men Onk och A far hem tidigt för att se VM.

Nu sätter jag potatis och sår vartefter som Onkel kör med jordfräsen.

Rolf håller föredrag på Ultuna.

Nu har det blivit kallare och blåsigt. När Stefan och A kommer ut på fredagen den 15 maj får vi sitta inne och äta den goda Lasagnen, som Araguacema haft med och den fina tårtan till 52-årsdagen.

Den 16 maj äger A:s första kanotfärd rum, i full storm dessutom. När dom ska hem från sin lilla ö, ber hon till Gud och besvär Onkel, så han erbjuder henne att få stanna ensam kvar på ön.

Jag undrar, om vi inte borde ordna något inför bröllopet, men Onk har lärt sig att säga "Mañana".

Cilla Nordström och Olof har fått en son till, Hannes, den 17 maj. Nu har dom 2 evangelister. Mattias är redan 2 år. Få se, om det blir nån Markus och Lukas också!

Obs! Stefans älsklingsblommor, gullvivor, runt tallriken!
Medan MafS avstår från af:et i sitt namn, noteras att Mats Linday applicerar Välb. på Zenker.

Araguacema ger mig en skönhetsmask med gurkskivor och allt. Inte får jag skratta, då kan det bli rynkor i masken, så jag blir tillsagd att sova en timme. Man kan ju verkligen bli full i skratt, men, tatsächlich, så somnar jag mitt på dan, fast det finns så mycket att göra.

Jag går fortfarande på terapi och kombinerar det med Ulla Carlowitz' 75-årsdag. Dan därpå (21/5) packar vi bilen full med porslin, duktyg och glas och far till Salta. Men först dagen därpå får jag i uppdrag att beställa Märta Stina Zachrisson till vigsel den 4 juli. Då har hon redan två vigslar bokade, men hon kan hinna med de våra kl. 17.30. Onkel nöjd. Birr har han redan vidtalat om lokal. Så nu kan han gå på firmafest på Stallmästargården och släppa ned magudden, som moma brukade säga. - Araguacema far åter till Eliane i Hamburg och Onkel ger sig ut på sjön.

Söndagen den 31 maj tar Märta Stina emot de unga inför vigseln och rådgör med dem om akten. Och visar Araguacema när hon ska säga sitt ja. Stefan berättar, att han just håller på att lära A att säga ja, tack. Märta Stina: Det här är ingenting att skämta om. (Men inte är det trevligt, när man frågar A: Vill Du ha en köttbulle till, att hon svarar ja, enbart.)

Lagom till bröllopet - mirabile dictu - blir Tedavägen färdigasfalterad och inte som hittills bara från kvarn till Huseby och på andra kanten från Gryta till Uddala.

[Resten av sidan är fastklistrad.]

Jag sover inte så gott, köper därför en flaska vin men måste be Rolf att dra upp den. Armen är för svag ännu, men vinet gjorde susen. Det är så varmt att vi får promenera på kvällen först.

Juni 1992

Rolf Aspengren, Bengt Björkman, Stig Lindman, Bengt Wahlberg, Peter Tolstoy, Bengt Svensson, Hasse Eson, Erik Törnsten, Anders Parrow, Eivor Appelfeldt, Birgitta Hedstad. Arne Samuelsson.
Annica nybakad 5/6 1992.
Det var en sån gassig dag, så farf kunde ej vara med i Skolparken utan fick gratulera hemma på Salta.
Matthias Pettersson, Henrik Roos, Tomas Grip, Fredrik Andersson, Gabriella Hermansson, Eva Bodin, Jörgen Jonasson, Margareta Andersson.

Birr har nu en ny fin Toyota Metallic med centrallås, alltså ändå finare än våran.

Urban, Vilhelmina och Beda; Skola sommaren leda: Och lika vackra som de dagarna var blev också juni, juli, augusti.

Araguacema kastade fram ett förfluget ord till Stefan om att det skulle vara roligt att fiska. För det skulle hon få ångra. Stefan blev helt fascinerad och for t. o. m. utan sin fästmö ibland för att sitta bakom sitt spinnspö. En gång kommer han och A båda tillsammans hem tutande. Då hade dom fått en gädda som räckte åt oss fyra. Den dagen glömmer man inte och ännu mindre den då Araguacema fått en jätte-jättestor fisk på kroken, så Stefan måste överta spöet - och tappar gäddan. A: Das kann ich nie verzeihen! Hela båten skakade, sägs det.

Rolf och Birr deltog.
Björn Wendel, Åsa Swanteson.

Jag följer med Rolf och Birr på LRF-frukost på Hacksta. Gerd måste stanna hemma på grund av "ein schnelles Mach-Fix-chen". Der var en ljuvlig dag i trädgården med filmjölk och smörgås och kaffe och kakor, som Rolf ordnat. Annars är Rolf mycket borta på sammanträden och studieresor, t. ex. till Nynäs och Åkero. Birr har tjänstledigt och arbetar på sin bok. Det ska inte vara lätt i vårens ljuvliga tid, men härligt att få vara hemma. Stefan halkar på Ängsö-klippan med kanoten och bryter sitt revben [på kanotspetsen].

Birr och Rolf i frack samt Teresa, som är toastmaster, är bjudna på Carinas bröllop med teol. dr. Nils Henrik, svenska kyrkans liturgiexpert. Det märkliga är att han avstått från sitt eget efternamn, Lindkvist (?) och tar sin hustrus och numera heter Nilsson. Det väcker ett visst uppseende, inte minst bland hans ämbetsbröder.

Ivar Karlsson, Jan Södergran, Eva Göthberg, Lisa Tibbelin.
Araguacema var också med och Märta Stina ummade med henne! [Kind mot kind.]
Ingen riktig LIBER utan en bild av Olle Hakelius!
Olle Hakelius, Ann Lindén.

Efter en torr vår kom det på trefaldighetsafton 23 mm regn. Härligt, men när vi kom till Svinnegarns källa och hade druckit hälsan, så fanns det ingen sittplats kvar på de uppställda bänkarna. Onkel upptäckte dock 3 tomma stolar och på 2 av dom slog farf och farm sej ned. En dam satte sej bredvid och jag sa något till henne, kanske var det om vädret. Efter landshövdingens högtidstal såg han sig om efter en stol, men ack, där satt vi redan och han fick slå sej ner i det våta gräset.

Araguacema var jätteförtjust i Enköpings Dragspelsklubb och ville engagera dom till bröllopet.

Mitt i vårbruket skär jordfräsen ihop. Ingen har tänkt på att fylla på olja, nu när Gerd inte har ansvaret i år, eftersom jag inte kan köra själv för den brutna armens skull.

Nu är det inte ens en månad kvar till bröllopet. När jag ringer och beställer fotograf Lasse Sandström i Westerlundsgården, han som gjorde ett sånt charmant porträtt av becca, så förutskickar han att han vill se brudparet en vecka i förväg för att bilda sig en uppfattning om hur han ska arrangera bröllopsfotona. Det har Stefan keine Zeit und auch keine Lust [så hade jag sagt i 3-årsåldern /SZ] med, så fotografen får nöja sig med att träffa brudgummens föräldrar lite, en vecka i förväg, när vi ändå ska till biblioteket och låna en etikettbok, så vi vet hur vi ska föra oss.

Marianns fax sjunger vi unisont vid kaffebordet.

Stefan och A kommer ut till midsommar med glas och porslin från Farsta, som jag plockat fram i Farsta, och die gute A. har dessutom lagat mat. På midsommarafton har vi kaffe för Lietje, Aad, Lena, Ivar med barna Olle och lilla Karin, bara ett halvy år gammal, samt Rolf och Christina Klingberg.

Jag motiverade de röda servietterna med att vi skulle komma ihåg. att det var precis ett halvår till julafton!

Rolf pratar med Lietje; Christina Klingberg med Aad v. Ha... Ivar, Lill-Olle.

Det var då det. Också 64 gäster, men dom unga satt vid en tunga in i förmaket.

 

Jag försöker skriva en bröllopsvisa och tar kontakt med Stefans sekreterare och ber henne kopiera. Hon gör sitt allra bästa med datorn och är så intresserad och frågar vad dom önskar sig, dom unga.

Efter fest på Rymdbolaget för brudparet fredagen den 26 är det dags att flytta möbler i salen, så vi kan duka. Sen far Rolf och Birr till Västervik och hälsar på Torstenssons och vi ställer upp bord och lägger på dukar och det verkar tatsächlich gå att få in alla 64 som är bjudna.

Juli 1992

När Maud Krook på Grillby värdshus, som är städslad för att laga kalasmaten: som entrérätt rökt lax med pepparrotsgrädde och rosenbröd, anka l'orange med sallad och jordgubbsglace med brinnande raketer (det var hennes överraskning), får höra att 60 personer är bjudna, då, säger hon, kommer det högst 40 så här i semestertider. "Hemma i Brasilien skulle det komma 80, om vi bjöd 60", säger A. Men efter varje återbud bjuder Stefan nya gäster. Och salen fylls till brädden.

Det ska vara en svensk och en brasiliansk flagga vid varje kuvert. Svenska kan man ju köpa, men dom brasilianska tillverkar Stefan själv med hjälp av datorn [och kollega P-G Jönsson]. Ola Wässman lovar att sjunga. Och som orgelmusik önskar sig Araguacema Jesus, bleibet meine Freude. Stefan har många samtal med officianten och organisten. Och psalmverserna får bli i enlighet med gamla psalmboken.

Så var det ringen. Araguacema önskar sig en slät gullring men märker att Stefan har nånting för sig. A. får inte se den före vigseln, men jag får läsa inskriptionen. Nemo nisi mors. Först ser jag bara "Mors" och tänker: Nu har han totalt missförstått nånting, han som inte kan latin. Men nej! Stefan har valt samma ord som stod i Katarina Jagellonicas ring och som hon hänvisade till, när man ville släppa henne fri ur fängelset på Gripsholm: Nej, bara döden skulle få skilja henne från kungen, Johan III.

Bland återbuden var också Eva och Karl Merk, tyvärr, men Eva kom med sina döttrar en söndagsmorgon och överlämnade present och åt havregrynsgröt med oss i trädgårn.

2 juli for A. och jag in och köpte mat, bl. a. en varmrökt lax att ha dagen efter bröllopet. Vi skulle också ha hämtat de hyrda vinglasen, men det glömde jag. Det var bara att fara in en gång till. Annica hjälpte till att bära de 10 dussinen vinglasen till bilen. Och nu kom Leo, Araguacemas jätterara kusin från Hamburg, och likaså Klaus, advokaten.

På fredagen åkte Rolf och jag till kyrkan med björkar och björkkvistar som vi med hjälp av alfolie skulle sticka ner i bänkarna, där ljusen brukar sitta. Men den rara Birgitta Eklund, som är tjänstgörande kyrkovaktmästare och dessutom kyrkvärd, övertar arbetet. Eva Göthberg, den ordinarie vaktmästaren, är på semester i Danmark men har förutskickat att hon inte kommer att ha något nöje av den ledigheten eftersom hon går miste om att få ta hand om bröllopet.

Men nu kommer Gerd med Toyotan i tanke att jag behöver hem, medan Rolf sätter upp björkarna vid altaret och utanför. Sen går han hem. Jag tappar bort ett par bilnycklar men har reserv och åker hem. Då tar pappa bilen och far till kyrkan igen för att leta efter nycklarna. Då går jag till fots till kyrkan, jag minns inte varför, men nycklarna låg i alla fall i baksätet.

Nu fanns programmen i kyrkan att delas ut. Och allt började gå i lås. Rolf hämtar de tre schweizarna på Arlanda. Jag gör ett jättelass med köttfärsbiffar till bröllopslunch åt alla gäster som ligger över i flyglarna. Vi är sexton stycken. Men så måste jag till Hjortsberga med färska blommor till altaret och sen till stan och hämta rosorna till brudbuketten, som Celestina och Sonja ska binda, när dom gjort jättetårtan. Och detta på själva bröllopsdagen.

Det blir Rolf som far till Arlanda och hämtar Erik, Christian och Christina, som får Araguacemas vackra klänning att ha som tärna och en liten fin korg att bära i handen med risgryn. Hon ska ha ett skärt sidenband om livet och ett i håret.

Så pampig har verandan aldrig varit som efter Teresas magnifika utsmyckning. Och Leo klippte gräs och hjälpte Araguacema på tusen sätt att göra i ordning i flygeln. Och så otroligt fint hon textade placeringskorten! Teta alltså.

Sonja och Celestina da Silva, som A. blivit bekant med på T-banan, när hon hörde dem tala portugisiska, har åtagit sig att göra en bröllopstårta, som blev en sensation, då den var jättestor och i många våningar. Men - den höll på att rasa ihop natten före under tillverkningen i flygeln, så Araguacema fick högst 2 timmars sömn natten före bröllopet.

Ego till stan och hämtar blommorna till brudbuketten som Sonia och Celestina binder så vackert med "rejält med gypsofilia".

Mariann hade ringt från Stockholm och frågat om dom fick komma lite före vigseln och hälsa på. Svar: Nej! Sen ångrade jag mig och sa, att Ni kan få komma om Ni inte begär att få kaffe. Men dom avstod, gudskelov, för då hade vi inte hunnit att klä oss fina i våra bröllopskläder.

Jag begriper ändå inte, hur vi hann med så mycket. Då kom nämligen Eliene Hamann med två damer till och två barn med au-pair-flicka från Hamburg i bil. Eliene hade kört hela natten och avstod från att vara med i kyrkan . Hon "valde bort" vigseln, som det heter i årets språkbruk.

← Elienes i Hamburg dotter.

4 juli 1992

Färdiga för avfärd till fotografen i Enköping, som ger Stefan en eloge för den fina fracken med dess revärer. Så är den också skräddarsydd åt Gerd i Dresden 1939.

Den andlöst vackra akten, då man satt och önskade att den inte skulle gå över så fort! Men Araguacema, som hade sovit så litet, hade så höga klackar och så lätt för att svimma. tog tacksamt emot att Stefan lade sin arm om henne. Erik läste texten med klar och vacker röst och sen Leo, som själv hade skrivit de ord, som han ville atthans "querida prima" skulle ha med sig på vägen. Det var antagligen första gången som kyrkans valv från 1200-talet fångat upp det språket.

Jan Sellberg skrev att hans ateism hade blivit naggad i kanten i den så vackert lövade kyrkan och vid orgelmusikens Jesus bleibet meine Freude av Bach.

Ingen mer än Stefan hörde att Araguacema viskade ett 'tack' efter sitt ja till brudgummen, och löftet att älska honom i nöd och lust avgav hon på portugisiska.

Champagne serverades i trädgårn och där överlämnades också lysningspresenterna, eftersom det inte hade varit någon speciell lysningsdag.

Utom sin vackra pärlstickade "Intimwäsche" hade Araguacema också införskaffat ett läckert strumpeband, som det var meningen att Stefan skulle lösgöra ovanför hennes knä och sedan kasta ut bland alla ungkarlar för att den lycklige erövraren sen snart nog själv skulle stå brudgum. Men Stefan vägrade till att börja med: inte ville han prisge sin hustrus knä att beskådas av allt folket. Dabei är ju modet just nu så kort-kort, så alla yngre damer visar mycket mer än bara knän.

Det gick ganska smärtfritt att slå sig ned vid borden, fast det var svårt för personalen att ta sig fram och servera. Rolf skötte toastmasterskapet med den äran och kunde göra sej hörd i sorlet förstärkt med sin präktiga Farmek-klubba. Pappa utbringade först brudparets skål och sen berättade jag Wie es eigentlich gewesen, när det gick decennium efter decennium och Onkel hela tiden försäkrade, att nog skulle han gifta sig nån gång.

Vid Teda kyrka var också Inger och Karl Gustaf närvarande under vigseln. Liksom också Christine och Jochen från Alpen, men de hade inga bröllopskläder, utan kom i husvagn på bröllopsresa. Men på söndagen kom dom till Salta och parkerade vid magasinet och hälsade på.

Sen talade Rolf om hur Stefan gick in på en Mac Donaldbar i Hamburg just för att inta en hamburgare men blev i stället intagen av en Hamburgare och hur han, Stefan, tydligen hade en faiblesse för äldre kvinnor. Rolf hade själv gift sig med en 20-åring.

Erik citerade Wilhelm Busch (Nu är det slut med att enbart vara Onkel): "Onkel heißt er bestenfalles, / Aber dieses ist auch alles." Sen talade morbror Erik, Mariann och Lasse Hakelius, men varför ingen från Rymdbolaget?

"Känner Ni för att sjunga lite igen?" sa Rolf och tog upp Birrs utmärkta visa.
Fotoblixten gör ej full rättvisa åt stämningen i salen, när brudparet dansade i stearinljusbelysning.

Nu samlar sig bruden för att kasta ut sin bukett bland alla flickor nedanför verandan. Teta blev den lyckliga.

Sen flög också strumpebandet i väg genom luften.

Mäkta stolta är vi över våra barnbarn Annica, Becca och Teresa. Får jag dessutom tillägga, att Teresa bär sin farmors aftonklänning, inköpt på Leja på 50-talet för 98:-.

Någon hade utrustat Onkels bil med skylten "Nygifta" och plåtburkar och skor, som skulle skramla på vägen. Men se, en taxi kom och förde brudparet till Strängnäs.

Videoklipp: Christians film från bröllopet (nerklippt), 2 min 45 sek, 21 MB.

I stället blev det Erik och Stina som for i väg med Onkels bil och hämtade de nygifta på Rogge. Men det passade rätt bra ändå, för mellan Erik och Stina var det hart när samma åldersskillnad. Detta var dagen därpå, som var en söndag med vackert väder och vi kunde sitta ute alla 17 personerna, varav 2 småflickor, och äta. Den ena av de två små var nervös och orolig men hennes kusin lugn och harmonisk, kanske för att hon har 1 million dollar att se fram emot då hon fyller 18 år. Men till dess dröjer det ännu 15 år.

Redan den 7 juli kom det första översvallande tackbrevet. Det var från Ingrid Maier "som gått som i ett rus i 3 dar". Vi andra gick alltjämt i detta rus. Och Margareta Grahn, sekreterare på Rymdbolaget, hade hört av Marianne von Glehn, att "det var ett sagobröllop". Och Sellberg tycker att "Stefan såg ut som en doyen i diplomatiska kåren, eller var det bara fracken som gjorde det?"

Araguacema hade köpt medicin åt Olle Insulander i Hamburg. Den for vi över till Spelbo med, och efter ett par dar kom han med en Orrefors-skål till brudparet.

Nu blir det tillfälle att återuppta fisket igen. En dag kommer dom hem med en gädda som räcker åt oss fyra, men för det mesta är dimensionen som på den vänstra fisken.

Gerds 83-årsdag firas med kaffe vid jasminbusken i skuggan. Och när dagen begynte svalkas planterar vi hans fina filo- nej rododendron från Birr och Rolf och vattnar rikligt i torkan. Stefan och A. hade köpt en lika förträfflig ståltermos som dom själva fått till lysningspresent, och jag hade hittat en liten vit tevagn av plast, så lätt att jag kunde bära den på lillfingret. Bra att ha, när man söker skugga eller lä eller - varför inte - emellanåt också sol.

Vår gode vän Folke hade fallit död ner på Bornholm en het sommardag, när han var med Greta på Östersjökryssning. Jag for ensam på begravningen i värmen. Det var en egendomlig akt utan någon präst, inte ett talat ord, endast musik: Vid Frösö kyrka av Peterson-Berger. Där hade dom vigts en gång. Stackars Greta, hur ska hon klara sig?

Vårt brudpar är nu på väg till Tunis. Till Margareta Grahn sa Stefan: Gissa, vem som hittat på att vi ska göra en sån resa mitt i hettan? Men den blev tydligen en stor framgång med mycket nöje.

Dom hoppade i Medelhavet från en stor båt rätt långt ifrån kusten. Hur vågade dom?

Under tiden var vi på Stigsbo och firade Tetas 23-årsdag. Farfar hade varit betänksam att återse Stigsbo, men han tyckte efteråt, att det hade varit så roligt. Teta bor där med Anna, Lars och Fredrik, men bara Fredrik var hemma nu. Synd bara, att det slutade så illa med X, som är skyldig så mycket pengar.

Knappt har Erik och barna kommit hem från bröllopet, så bär det av till Hawaii efter en övernattning i Los Angeles. Kan man tänka sej - 7 timmars flygning från fastlandet till Honolulu. [Omkring 5 h är det väl?] Hur långt måste det inte vara. Dom kommer trots allt välbehållna tillbaka, fast dom där trakterna senare drabbades av förödande oväder.

Hur många utlandsresor har en sån som Stina gjort det här året? Knappt var hon nämligen åter från USA, så kom hon lyckligtvis tillbaka till oss. Utom till Hong Kong var hon ju också på Rivieran!

Men vi ska inte förbigå Beccas Spanienresa, men som tur var kom hon ju hem från Barcelona i sista minuten för att kunna vara med på bröllopet. Hon bad att få ta med sitt "stadiga" sällskap Peter, men då var salen redan proppfull. I skrivande stund, jag har nyss språkat med henne i telefon, är det emellertid en ny fästman på gång.

Det är så otroligt mycket hallon i år. Olle Insulander har lärt mej hur man ska binda fast en pyts på magen, så man kan plocka med båda händerna.

I fruntimmersveckan är Gerd och jag bjudna med Rolf och Birr till Wilhelm och Ingela på Fiskartorpet på Strömsta med så underbart vacker utsikt åt alla håll.

På själva Stina-dagen kommer Onkel tillbaka ensam från Ängsö redan efter en timme. Nanu? Jo, med en stor gädda som fotograferas ur alla vinklar!! Sen far han tillbaka till Araguacema, som sitter kvar i båten, för hon törs ju inte vara på land, där det kan finnas gavarote = spindlar och småkryp. Men kossor och kalvar är hon inte rädd för utan låter dom slicka.

"Har åldrats, tror jag", sa Folke Malm, när jag hälsade på honom i gravkapellet.

Gerd och jag var med, först i Enköping, sen vid kaffet i Teda skola bland alla gamla bekanta i Nybergska släkten.

Niclas Engström, Sigurd H Bringeland.

Medan Stefan är i Paris bjuder vi syjuntan och dess män till Salta. A. gör Lasagne och jag paj med hallongelé. Det regnar under lunchen men sen kan vi gå över till Araguacema och få se brudklänningen. Under tiden kommer solen fram, och kaffet serveras på bruna gruppen. "Ni får röra Er överallt, bara inte gå ner i trädgårn!" Vips var alla där, medan jag gick in efter kaffet. Där växte ogräset kämpahögt, dels på grund av min brutna arm och dels p. g. a. bröllopsbesvär.

Annat främmande, som däremot kom apropå, var Inga Kallenfeldt, 90 och gnistrande klar, tillsammans med Norinders. Vidare Hillevi Ahl med Inga Tibblin-Nilsson från Bålsta.

Så jätteroligt att få ha Stina här en vecka. Men hon stackare har Hawaii-tiden kvar i kroppen och vaknar pigg och nyter kl. 3 på morgonen. Stina och jag skjutsade Rolf till Skåne-tåget och sen bar det sig inte bättre än att dom hamnade på Rea för att Stina skulle få en födelsedagspresent, men hon gillade ingenting, så farm blev tvungen att köpa en skär-randig sommarklänning åt sej själv i stället för 362:- (725:-).

Augusti 1992

Araguacema törs ju inte sitta ute i skogen och dricka kaffe, ifall det skulle komma nån gräshoppa eller trollslända eller annat otyg, så vi gick med kaffet till Älvkvarnsbacken. Där kunde hon sitta på vägen men måste flytta sej, när bilar körde förbi och vinkade, eller som Stina säger "bara gapade".

Araguacema mår inte bra. Hon har så ont i magen och far till Akademiska i Uppsala, där dom konstaterar missfall. Men hon är snart bra igen och kan följa med till Arlanda när Stina far, lite tidigare än hon egentligen vill, men SAS hotar med strejk.

Efteråt i Uppsala hos Ingrid Maier är det partaj och gästerna droppar in den ena efter den andra. Araguacema tröttnar till slut på att presentera sig, och när den sistkomne frågar: Und wer bist Du?, svarar hon: Eine gute Frage, die ich mich immer stelle, wenn ich in den Spiegel gucke!

9 augusti är Stefans sommarlov slut och firas med middag i Mariefred, sen dom unga först besökt slottet.

Men redan på tisdagen är dom tillbaka, bjudna till Rolf och Christina på Strömsta, och Stefan meddelar i sitt tacktal, att nu har A. fått komma på två slott inom loppet av en vecka, varpå Rolf K. blygsamt förklarar: Vi kallar inte Strömsta för ett slott, vi kallar det herresäte.

[Resten är fastklistrad. /SZ]
Lilly Sandberg, Greta Björnsson och Iris Sjöstedt, alla från SCB, låter sig rödbetssoppan med crème fraîche väl smaka. Dom kommer per tåg och hämtas och skjutsas.

Gerd, Araguacema och jag hälsar på Ivar och Lena i Lekarbo medan Stefan är ute och fiskar.

Nästa dag åker Onk och jag bil till Margaretalund och traskar sen genom hela skogen till Onks hemliga kantarellställe på Strömsta, där det var alldeles gult. Sen satt jag och rensade till kl. 24.00. Och hörde en radiointervju med 2 gummor i Borlänge som bl. a. nämnde dr. Tiblin vid namn.

Gerd och jag for till Badelunda och hämtade Birgit Wässman och for i hennes sällskap till Tant Ellen Swenson, pappas kusin, som nu är 107,5 år och vid full vigör, så när som på att hon inte ser, men hon ser Salta framför sig med de vita flyglarna. Och hon frågar om allt och säger: Rolf, han måste vara väldigt driftig.

ROLF-dagen, men Rolf är inte så glad, för det är inget tryck i vattenledningen. Det måste vara en läcka. Rörmokarn kommer - förgäves, hittar ej. Nästa dag lokaliserar Rolf den själv och lagar med en träplugg.

Jag måste ju också berätta om hur jag lockade Araguacema med på antikutställningen på Grand för att se på vackra möbler. Men för hennes del var det smyckena som tog överhand. Juvelerarna plockade fram sina dyrbarheter ur montrarna och riktade sina lampor på dom, när hon undersökte dem så noga och hittade något litet fel på baksidan av nån ädelsten. Det skulle måhända ha gått att pruta lite på de 40000 som ifrågavarande smycke betingade. Ett halsband med massor av stenar i olika färger för 50000 var så vackert på hennes hals och hennes förtjusning så vild så mitt hjärta flög upp i halsgropen. Men vi kom därifrån utan att något avslut gjordes, om man undantar 3 Kalle Anka för 10 kr som A köpte på Sergels torg. En annan kund, en herre, sa till mej: Jag önskar jag hade råd att köpa allihopa, d.v.s. alla gamla Kalle Ankor!

September 1992

Det är Rolf som faxar.

Denna träff var visserligen 1991, men Algot, nu 94, är lika pigg i år.

Tur att man har gott om vin hemma, gåvor av sommarens gäster, särskilt när det vankas spaghetti, ty

Pasta senza vino
E come un bacio senza amore
, säger A.

Nu far Stefan och Araguacema till Hamburg för att därifrån söka inresetillstånd och uppehållstillstånd för A. Stefan återvänder och far nästa lördag åter till Hamburg, nu för att hämta A. På hemvägen haffas han av polisen i Småland för fortkörning: Tack, tusen kronor!

Araguacema har ny frisyr - Mein Gott, men den försvinner snart. - Hon börjar på möbelrenoveringskurs för en tjusig rumän.

Sverige i kris. Bildt och Ingvar Carlsson ger ut 2 krispaket och farmor köper obligationer.

Stefan och Marianne von Glehn.
Det vackra universitetet i Bonn, där farf gick in på den kinesiska institutionen 1966 för att se om dom hade nån intressant litteratur, och jag kom nån timme senare och frågade vaktmästarn om Herr Zenker hade gått. "Nein, Herr Professor Zenker ist noch da." Sen köpte vi Expressen och satt på en parkbänk och läste om att dom borgliga segrat i valet i Sverige.
Anna-Lisa Plahn Skirgård, Håkan Ström.

Det är provval till ärkebiskop. Stockholmsbispen Henrik Svennungsson kommer på förslag, men Stockholms präster röstar inte på honom, för honom vill dom ha kvar, tror man.

Gunnar Weman, som morfar känner från Medevi, kan det bli. Vi får se! [Ja, det blev han! /SZ]

En lördag i september kommer A. hit med en rosenbukett i famnen. Så småningom börjar vi förstå, att det är nånting smått på väg.

Oktober 1992

Margaretha Ingestedt.  

Äntligen blev det av att fara och hälsa på Petterssons på Kil, dit vi varit bjudna i flera år. Men det var svårt att hitta; vi hade ju inte varit där sen Axel och Gertrud Klingbergs tid. Sen fick jag höra att dom dragit en ny väg. Det var i alla fall en mycket trevlig eftermiddag sen vi frågat efter vägen på 8 ställen.

Leo har varit hemma i Brasilien och han skickar med A. äkta Brasilia-kaffe till oss. Och från Elianes presentshop får jag två läppstift!

Sen far Onkel till Australien och är borta en vecka, och då kommer Araguacema till oss.

Men dessförinnan firar vi Rolfs 51-årsdag med alla "mågarna". Här får vi se film från deras bröllop 1964. Så många av gästerna som redan är döda.

Jag har sen ett häftigt resonemang med postgirot, som påstår att vi har ett underskott på 5000:- Men dom ger med sej utan att jag behöver kalla nån för Idiot, vilket Araguacema råkar ut för på posten i Rissne, när dom inte vill godta hennes pass från Brasilien som legitimation. Då går hon till banken och tar ut pengar där och sen tillbaka till Posten: Här ser ni då!!

Sixten har fyllt 86 år!

 

Gudrun Torstendahl.

Nu i oktober börjar mössen komma in, potatisen är upptagen och nerburn, lite i sänder. Olle och Ulla Smed kommer på en trevlig middag. Rolf krattar löv och Gerd och jag hämtar granris till graven. Och den 9 oktober tar frosten dahliorna. Åh!. Då sätter vi på vinterdäcken och gör oss redo för en tidig avfärd i dagsljus den 14 oktober till Farsta. Hjärtligt återseende med våra grannar Ingela och Patrik, som hjälpte oss att bära upp. "Vi trodde att ni aldrig skulle komma hem." Patrik har gjort värnplikten i Enköping.

Stina frågade i somras: Vilken tid tycker Du har varit den roligaste i Ditt liv? Och jag svarade: Det är nu. Stina blev nog lite häpen och sa: Jag skulle i alla fall inte vilja vara 48. Då blev jag så orolig och förstod, hur stressigt Erik måste ha det. Sen skriver Erik i oktober: Nu, när det blivit officiellt, kan jag berätta, att jag tillträder en ny post inom Swissair den 1 november. Då blir man ju lite smått stött, att man som modershjärta inte fått en vink om detta i förväg.

[Då var det annat när Stefan Löfven utsågs till ny s-ledare. Media tog reda på det genom att ringa till hans mamma! /SZ]

Nu när Araguacema är hos oss, har vi fiesta på Farsta torg att bjuda på. Hon är starkt betänkt på att gå upp och sjunga, nu när publiken uppmanas att göra soloframträdanden. Hon hoppar i alla fall upp och lyckas fånga en av de godispåsar som slängs ut i folkvimlet. Sen är vi på middag hos Greta Björnsson på Lidingö och på kvällen är det reportage från Strömsta och Rolf Klingbergs hjortar och - plötsligt ser man matbo'n på Salta och båda flyglarna och tre älgar som korsar vägen ner mot statbyggningen. Det såg väldigt stiligt ut. Antagligen var TV-teamet på väg hem från Strömsta och hade sinnesnärvaro nog att få upp kameran igen, när älgarna kom.

Farm 76 år uppvaktas på sängen av Gerd med "Här komma" och av A med den härliga brasilianska födelsedagssången, som slutar med jubelrop och armar uppåt sträck men börjar med bön om Guds välsignelse. Tur att man inte har främmande, för telefonen ringer hela dan. Stina skriver och önskar mej 76 skojiga år till.

A. bjuder på lunch på NK-restaurangen i Farsta. Sen är vi också tillsammans på syjunta hos Ken och på kaffe hos den svarta Adelai, som A. träffat på T-banan. Men tyvärr förkyler jag mig där och får feber och är rostig en hel månad. Och pappa som så gärna ville gå på Requiem på Allhelgona.

På födelsedagen måste vi gå till gynekolog dr. Rasmussen, för A. har ont. Hon får medicin och order att hålla sig stilla i 14 dar.

 

November 1992

Videoklipp: Besök i Farsta med nya videokameran, köpt i Singapore, 53 sek, 5 MB.

God middag är vi bjudna på hos Sixten och Anna-Stina Klingberg, just hemkomna från sin turkiska resa.

Där är också familjerna Serndahl, Arvidsson och Brandelius.

Dala Hemtjänst levererar tvättmaskin på Solvallavägen.

Med Greta Björnsson till Twilfit på mannekänguppvisning med vin och osttallrik och blir förmånskund och får köpa rutig jacka (har kostat 1095, till förmånspris 800).

Onkel bjuder oss och Rolf och Birr på en fantastisk upplevelse. Och Araguacema bjuder på kaffe und Kuchen och en härlig middag.
Teta och Fredrik lånar Rolfs släpvagn och kommer hit och hämtar de båda gröna fåtöljerna.
Fredagen den 13 november:
och
Fredrik Westerberg
förlovar sig. Dom bor på Stigsbo.

Gerd får lov att gå till banken och gå och handla. Sen tar jag pengarna och går till med. dr. Per Arne Granström i Farsta läkarhus och frågar om dom där läkarna på Södersjukhuset har rätt i att jag borde går-starr-opereras. Plötsligt har det nämligen blivit "inne" på sjukhusen att operera så många som möjligt. Tidigare var det en status för sjukhusen att ha så långa köer man rimligtvis kunde ha. Ja, Granström vill sätta in en plastlins, så jag slipper ha glasögon.

Vi köper en ny TV av vår gamla handlare i Hökarängen, en SABA. Dom har bara mono, så efter ett par veckor får dom hem en stereo, så vi slipper det trummiga ljudet. Mats, gotlänningen i Rissne, hjälper oss med en massa nya kanaler, som vi dock snart tappar bort, så Stefan får plocka fram dom igen.

Farf tyckte att Verdi lät makaber, så en vecka senare lyssnade vi på Mozart. Båda kyrkorna var fyllda av ungdom.

x) Ää ber att få lite Stigsbo-pengar översända till att betala sin vattenledning med, och Onkel får i väg 50000:- 20 minuter innan kronan blir flytande den 19 november och förlorar 10 % i värde till att börja med. Senare ändå mera.

Äntligen ett tillfälle att få se Globen, men man kunde lika bra ha suttit framför TV:n, för talarna visades på bildskärm, när dom berättade, att en Handelsbanksaktie är värd ett cigarettpaket och en SE-banksdito en tablettask.

Men är det någon proportion då till att klippning utan tvättning kostar så pass? →


Rolf har byggt ett annex till lagårn, ett rum isolerat med halmbalar för kalvar.

Emina har hittat foton, som jag skickade till henne, när hon ännu var Emina von Halle 1932 för att presentera mig och familjen. Nu gör hon kopior. Det här har Erik tagit med sin kamera, som han fick av farbror Axel, och vi står i Biskopsgränd i Strängnäs på våren 1932, när vi var och såg oss för, där vi skulle gå i skolan sen på hösten.

Nu får farm kallelse till gråstarroperation på Södersjukhuset i dagarna tre. Först på fredagen provtagning i flera timmar. Sen på lördagen operation av med. dr. Per Arne Granström och på söndagen efterkontroll.

Araguacema går nu på svensk-kurs 6 timmar om dan och bakar en jättestor smörgåstårta till julfesten, vars rest hon sen kommer till Farsta med, så vi får njuta men inte Stefan. Han är i Rom.

Gerd sätter bilbatteriet på laddning medan jag möter Greta, Margit, Iris och Lilly på Skomans och därefter julklappsköp.

December 1992

Den 4 december får jag komma till Södersjukhuset för flera timmars provtagning, och på lördagen den 5 december opererar med. dr. Per Arne Granström det sämsta ögat. Det tycks vara lite knepigt, för där är ärrbildning från operationen på Huddinge sjukhus, som han också gjorde. Jag ligger under ett grönt hyende och en maskin suckar och bråkar för att hålla vätskebalansen i ögat. En kopp kaffe och en smörgås, och jag får taxi hem.

Helt nya färger uppenbarar sig, särskilt på min nya jacka, som jag trodde var tomteröd och som i stället är gredelin och karmin. Men ögar är ärrigt efter föregående operation. Det hör jag att han säger, innan han "tråcklar ihop".

Gerd och jag är bjudna på god middag hos Greta Björnsson, som numera efter Folkes död bor på Hiertagården vid Foresta på Lidingön. Likaså var vi hos Sixtens med latinlärarna Arvidsson och Werndahl (?) och Pia Brandelius' mor. Och så till sist till Hasse Björklund som gått på matlagningskurs sen han blivit ensam och bjöd på en suverän middag; tillsammans med oss var familjen Kars. Han regeringsråd på UD och hon Ingrid, kollega till Ingrid Björklund och dessutom syster till professor Gunnar Hoppe.

som Rolf byggde åt sina kalvar utanför lagårn åt Häggbacken till. Sen far han till London på en 10 dagars jordbrukskurs allt under det att IRA är i full verksamhet i England. Det dras också Erik just som Rolf far hem. Han håller föredrag där.

Kaffe och en kuse på SCB kostar 40 kr. Det var dyrt!
Onk får julpåse på stämpelklockan. [Nej, vi har aldrig haft stämpelklocka! Frihet under ansvar!]

Christina kommer till Sundbyberg ett par dar innan dom övriga kommer till Salta, då hämtade av Onk.

På en tur med T-banan till Hötorget reser de utan biljett, A och Christina, och blir haffade av en kontroll. Ingen av dom är i stånd att förklara att spärren är obemannad och det kommer bötesföreläggande, som Onkel dock får hävt efter en förklarande skrivelse.

Videoklipp: Julstök med Christina, 61 sek, 7 MB.

Slutord

Inför julen tänker vi tillbaka på det gångna året med både bröllop och förlovning önskande alla våra unga lycka för livet, där inbegripande även Becca och hennes nya vän, som också heter Stefan.

Redaktionen

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se

 
Till Liber hemsida  
Senast ändrat eller kontrollerat den 1 juni 2014.