... skulle iväg till Indien på nyårsdagen, så han behövde väl något gott innan.

Och idag till sist var vi hos Valerie, det har blivit tradition den 2 januari. Hon bjöd på champagne och kinesisk mat, det har också blivit tradition.

Nu orkar jag knappt föra pennan längre, vi har just varit och spelat tennis, och Maria skickar mig hit och dit över planen. Igår såg vi en sån vacker film på TV, Out of Africa om Karin Blixen. Fast rutan var lite i minsta laget för de afrikanska vidderna. Och i kväll har vi äventyrsfilm av Steven Spielberg The Raiders of the Lost Ark, fast på franska. Så mycket tid för julklappsböcker har det inte blivit ännu. Och i morgon börjar arbetet igen, nog är det bättre med lov!

Många hälsningar

E + M + C + C + K

Sjön ligger nu som en spegel och sen Onkel skjutsat mig till Ikea för komplettering av bokhyllan Billy, ger han sig ut på skridskor ända till Biskopen. Ett par dar senare far han runt Ängsö och sen till Gisselholmen. Det är nästan så man är glad, när hans farliga ledighet är slut, men då ska han till U.S.A. och SAS är utsatt för så många bombhot. Han lugnar oss med att nu ska han åka med British Airways. Kl. 24.00 kommer jag för sent till nyheterna. Hör bara: Detta var den andra katastrofen som drabbat Storbritanniens flyg på en vecka. — Jag ringde genast TT och fick höra att det var i Skottland. Senare visade det sig vara en bomb. [Här blandar Mamma ihop två olyckor. Lockerbie-sprängningen ägde rum den 21 december 1988. När jag flög till USA den 8 januari råkade ett British Midland plan ut för haveri samma dag. /SZ]

Rolf satt och drack kaffe med oss, när Inger och Karl Gustaf kom hem från Madeira och hade orkidéer med sig åt oss.

Annars gick dagarna i flyttningens tecken alltfort. Rolf och jag sorterade och bar. Kring verandan växte det upp en mängd av saker som skulle brännas. Rolf körde ut det till Älvkvarnsbacken, men då kom det klagomål från myndigheterna, att där fick det inte vara något skräpupplag.

När jag varit på syföreningens årsmöte i Ekeby, somnade jag först kl. 2.00 på natten och måste upp 4.45 för att ta första tåget till Huddinge sjukhus. Söta dr Laila Gustad konstaterade att allt var bra.

Olle Insulander, som hjälpte oss med olika gamla lås, åt Linsensuppe m.m. på middag en dag. Han var skeptisk till den hälsosamma rätten men bad sen att få ta om!

En dag bjöd vi Alvar Lindell, som putsar våra gamla möbler så fint, på lunch. Han kom med tulpaner och berättade om sina många utländska resor, bl. a. till Australien. Han hade också ämnat sig till sydpolen, men den resan inställdes av resebyrån.

Rolf fick en röd skjorta på Valter-dagen och vi kaffe tillsammans med Becka och Johan i norra flygeln.

Renate skriver och är ledsen, för Ari har gått ifrån Daniel och tagit med sig Katharina, 3 år.

Jag ligger i förhandlingar med El-varuhuset om en ny frysbox, som ska stå i mjölkkammaren. När den kommer, 2490 kr (2760), blir jag rädd att den inte ska klara en sträng vinter därute, trots försäljaren Ulfs försäkringar, ber att få skriftligt på det och far in och får ett av mig formulerat dokument undertecknat.

Nu kommer Björnssons till Salta och ligger över. Dom har så vackra blommor med sig. Nästa dag är jag bjuden på damlunch till Inger, 69, och efter en kort kamp med mig själv beslutar jag att ta Björnssons blommor med till henne för att slippa fara till stan och handla. Det är 16 damer där på en riktig hälsoservering, om man undantar den smaskiga chokladtårtan till efterrätt. Alf är där och videofilmar oss. Fantastiskt att få se filmen med sig själv omedelbart efteråt!

Det blir följaktligen sent och mörkt vid hemresan. Vid Nybo höll jag på att köra på en karlslok, som klev ut i vägbanan! När jag kommer hem är allt mörkt och låst. Kan karlsloken ha varit Gerd som gått ut för att möta? Jag far ut igen och vänder vid Ingeborg-Huseby. Ingen syns till. Jo, vid Tripparbo är det nån — ja, det är Gerd, alldeles uttröttad efter sin vandring ända till kvarnen.

När Onkel kommer brukar vi ibland hinna ner på Valla gärde efter hans påringning: "Nu åker jag!" Men vi går förstås inte genast, för då skulle vi komma alldeles för långt.

Efter ett par veckor ringer Inger och tackar för de så utomordentligt vackra blommorna, som stått så länge, och undrar var dom var köpta. Jag blir alldeles paff och säger som sanningen är: i Stockholm, men ej av vem! Det ska jag göra nån gång. Vet bara inte när!

5 februari hämtade jag Erik, Karin och Margareta. De överraskades av att vi bodde i södra flygeln.

När Henning och Lene gifte sig 1933 hade Lene bett att få bjuda sina släktingar i Stockholm Elisabeth Olbers och dottern Greta: "Hon är visserligen 36 år, men ser ännu bra ut."

Hennings kollega Dr. Bertil Friberg blev blixtkär i henne och tog samma kväll taxi till Stockholm för den svindlande summan 50 kr för att få träffa henne. Men något giftermål blev det aldrig. Han valde i stället tandläkare Lindroth i Enköping, som var mera hårdhänt mot oss patienter än någon karl.

Elisabeth Olbers och Mutti hade samma mormor och när hennes dotter skulle gifta sig med Hallén i Sverige rådde stor förtvivlan i Dresden. Någon sa: Ach, der liebe Gott wird schon seine Hand über sie halten auch in Schweden, och fick till svar: Der liebe Gott kennt die Schweden gar nicht.

Så ledsen var ingen när jag gifte mig till Dresden, kanske 100 år senare.

När Erik flyttade till Schweiz kändes det ju mycket vemodigt och jag sa till mamma: Så här ledsen var Du inte, när vi gifte oss, Gerd och jag. — Nej, då förstod jag ju inte vad det innebar. — Men sen har vi ju tack vare alla rabatter och moderna kommunikationer på intet sätt förlorat Brüttnarna ur sikte.

Bertil Arosenius, Katarina Butovitsch.

Påskaftonen inföll redan den 25 mars och vi hade supé i flygeln för de våra och gjorde några små skrivlekar.

Så far Onkel till Moskva och jag till tandläkaren och inhandlar samtidigt en fondue-gryta till födelsedagspresent åt Becka. Jag far hem efter farfar och vi uppvaktar sen Becka, där Rolf och Birr, Annica, Åke Norrström och lilla Lon-Lon redan finns.

Vi hade förgäves försökt att få med Björnssons på SE-bankens bolagsstämma i Älvsjö. Dom trodde inte det skulle bli nån vidare förtäring. Men tji fick dom. Det var både kaffe och bakelse före och vin och delikatesser efter. Och farf tyckte att "det var roligt att komma ut och lufta på sig".

Men dan därpå när det var Handelsbankens tur var det för tidigt för Gerd, redan kl. 11.00. Men vid förfriskningarna, som folk kastade sig över som vilda djur, träffade jag Gustaf Ögren, som berättade om sin bok om Forell, där vi satt i Royals vinterträdgård, och om sin sambo som är konstnärinna.

Den 29 april gick farf till Granlund och köpte ägg och jag var hemma och marinerade och lagade rabarberpaj till Björklunds besök nästa dag.

Rolf har ramlat och gjort sig så illa att han ligger med ryggskott, men reser sig efter några dar från sitt plågoläger. Och Birr har ryckt upp för mycket ogräs och fått ont i armen.

En tjur från Huseby blir slutligen lokaliserad av Claes Werner, som till slut skjuter den till allas vår lättnad.

Men älgar finns det gott om. Var kväll går dom över Solberga-gärdena, och det hjälper inte att vi försöker skrämma dom från rapsen. Dom bara tittar och äter vidare.

Vi dricker kaffe med Rolf i Bastuhagen och gläds åt barnens glada skratt, särskilt Karins. Ingen kan skratta som hon.

Vi skulle titta efter Annica och ta henne med hem om hon ev. skulle gå dit. Det hade hon gjort, men vi fann ej varandra i folkvimlet.

"Får jag be om störsssta möjliga tystnad."

Titt och tätt hade vi ärende till Oxbacken och Christian körde, medan flickorna satt och sjön: Die Gedanken sind frei...

Bengt Törnberg, 70, ska ha mottagning på Björkvik samma dag som barna avreser. Gerd och jag for dit som hastigast och gratulerade en ljuvlig sommarförmiddag, när fåglarna sjöng och naturen var oförglömligt vacker där nere vid Mälaren.

Sen raskt hem och i väg till Arlanda. Hur få en parkeringsplats? Vi fick inte stå på den vanliga. "Då får Du betala 500 kr." Så vi tog oss i väg till ett nytt ställe en bra bit därifrån. Nu mulnade det. Ett kort farväl: "Hälsa alla, hälsa Onkel" och borta var dom. Vi drack kaffe och såg åskan och blixtarna men allt gick bra. Och när vi kom hem hade Onkel återvänt från Solbacka och t. o. m. hunnit klippa gräs.

Der gute Rolf kommer med en bukett på Mors dag.

Inte blev farfar lika vacker som Becka i PK-bankens skyltfönster. Där gladde oss hennes sköna foto nästan ett halvt år i sitt jätteformat.

När första guldbröllopsnotisen står i Sv.D. ringer Tullan Jansson, Pers gamla klasskamrat, ett långt trevligt samtal från Fagerudd och pratar om julen, när Per var död och hans klasskamrater kom till julottan i Teda. Och sen hem till Salta och fick Pers fotografi.

Stefan hem från Verbier.

Lindell har flätat två gamla rottingstolar från erlandssonska hemmet. "Det är bara jag som kan sånt här på trakten." 700:-

Stefan genast till Ängsö och jag till sjön. Dom har börjat snitsla för avverkning.

Christian, Stina och Karin hade spelat in ett band till farfs födelsedag, där dom var och en gratulerar och presenterar sina nummer. T.o.m. jag fick en apostrofering med Beethovens 7:de. Vi satt i Audi Quattro och njöt av uppspelningen.

Stefan for till Sundbyberg på kvällen den 14 f.v.b. tänkte han till Arlanda och hämta Eriks. Nu, när dom ej kom med, var det bara att ta sej ett bad i Sumpan och sen hämta Tante Karin hos Margareta och sen - efter festen - fara till Arlanda.

En som också kom för sent till vårt firande var Teta, som kom dan därpå. Annica är ju på konfirmationsläger i Jämtland och Becca och Johan på väg till Spanien.

Dagen därpå for vi på utflykt till Ulvhäll, där Erik bjöd på lunch med vacker utsikt över Mälaren. Rolf var också med och Onk förstås, som har hand om bankboken.

TETA 20 ÅR

Vi är i norra flygeln på middag och Onk överlämnar den Liegestuhl som han tidigare på dagen inhandlat i Västerås. Fullt med ungdomar kom och välkomnade henne och sen sögs hon upp av kamratlivet i Sverige igen. Vi andra smakade på den goda champagnen som schweizarna medfört men måste redan den 21 upp 5.30. Då bar det av igen. Och Christian får sitta i fören hos Kapitän Allgäuer och är överlycklig. Var det månne den här gången som Erik träffade någon i kön på Arlanda som frågade, om han kände piloten Jansson. — Nej, bara hans fru. — Det är min fru numera!

Följaktligen, när man ändå var uppe i så god tid, var det inte illa att få fara till Wappa, där hallonlandet dignade och plocka i 4.5 timmar.

På tipsrundan vid friluftsgudstjänsten i Leversta fick jag bara 10 rätt, men hade trevligt med alla Södergranar och Alfred Andersson f.d. Salta-arbetare.

Vi har en underbar vår och sommar. Inte förrän vid 17-tiden cyklar jag till sjön för att slippa den värsta värmen. Onk gör en jätteinsats och vräker på vatten på potatisen, kanna på kanna på kanna...

Jag har ont i huvudet och är rädd att det är något åt ögat. Jag tänker så mycket på mej, så jag glömmer att peta ur gulorna ur Gerds och Stefans frukostägg!! Far så in till distriktsläkarn, som konstaterar att trycket är 22. Inte alltför högt "men går Du inte på kontroll?".

Det undrar jag också och skriver till Huddinge gång på gång.

Rolf, Birr och Teta far till Jämtland på Annicas konfirmation.

Rolf har sen antagit inbjudan från Fredericksburg till 30-årsjubileum och avreser via Zürich tur och retur för 1000 kr. "Alltid glad är våran Rolle", citerar Erik ur ABC-boken vid Rolfs ankomst till Zürich.

I torkan kan skörden nu börja ovanligt tidigt; t.o.m. får Knutte sätta i gång medan Rolf är borta. Det värsta är att brunnen sinar. En söndagsmorgon är det tomt i ledningarna. Medan Knutte och Joppe försöker att ordna det hela, får mor sköta sin toalett i Solberga och likt Fröding "tork sej i röven med rosor". Men på kvällen var det klart, d.v.s. det kom vatten ur den nya, tredje brunnen, men det var som en lervälling.

Under tiden har Rolf hos mäklaren, som har 40 mäklare under sig, fått en Cadillac till sitt förfogande. Han hälsar på Nancy Redgrave, men pappa R. är död och mamman dålig och på ålderdomshem, dom f.d. fosterföräldrarna [åt Rolf vid hans USA-sejour 1958-59].

Den 3 augusti kom barna åter för tredje gången denna underbara sommar. Onkel hämtade.

Tvillingarna 12 år. Kaffe med Birr, Teta och Becca. Annars gick vi till sjön och badade eller till Bastuhagen och blev "anfallna" av kvigorna.

Den 7 augusti sticker Onk i väg till Danmark och Stina suckar: Vad det är tomt efter Onkel. Då föreslår farf att vi ska fara till "Bresse" = Bredsand på hemlig utfärd. Teta har inte tid, men barna är förtjusta åt det fina badet.

Hela sommarn åkte alla tvillingar gratis, men nu var det 2 dar för sent. Barna får var sin 50-lapp att åka för och jag sitter på en bänk. Stina vill att jag ska gå med i Lustiga huset. "Fünf Kronen, das kannst Du Dir wohl leisten." — Aber, gewiss.

På kvällen den 9 augusti, när flickorna ligger i våra sängar, skrattar dom så väldigt och Karin säger: Farmor, Christina och jag är så glada. — Varför det då? Är det för att ni ska fara hem i morgon? — Nej, för att vi har en sån skojig farmor.

Christian är nöjd bara någon har ett ärende till Oxbacken så han kan få köra Toyotan dit.

Den 10 augusti fick vi åka i väg långt bort på Arlanda till stor parkering p.g.a. ombyggnadsarbeten. På kvällen står Onks röda Audi åter vid Mjölkkammaren.

Efter frisörbesök får jag se att farfs leverfläck vid tinningen börjat blöda och blivit så stor. Ringde runt till läkare och sjukhus i Stockholm: Det är bara att ställa sig i kö.

Nästa morgon far vi in till Akuten i Enköping och en ljuvlig underläkare Ann Carlsson opererar bort den för 60 kr. Frisören tog 90! Hon ska just lämna Enköping och får farfars blomsterkuponger.

Både Rolf och Erik har lidit svårt av ryggskott i sommar men är nu återställda.

Dresden 25.8.89 — Lieber, lieber Gerd! — Nun kommt Deine grosse Schwester ganz klein, traurig und grosser Scham an Dir. Ich habe ja so ganz und gar nichts an 11.7.? an Deinen Geburtstag gedacht. Erst als Mariann jetzt hier war und davon erzählte lief es mir ganz heiss durch das Herz. So viel und oft sind meine Gedanken bei Euch, aber an einen Geburtstag dachte ich nicht. Das ist mir leider in letzter Zeit so oft passiert. Zahlen scheint mein Gedächtnis nicht mehr zu kennen. Es war der 80. sagte Hertha, die mich leider nicht vorher aufmerksam machte. Nun möchte ich Dir heute noch nachträglich von ganzem Herzen gratulieren und dabei die Hände falten und Gott bitten, dass Er Dich auch im neuen Lebensjahr so treu behüten möge wie bisher. — Der so überraschende Besuch von Mariann war mir ein grosses Geschenk für das ich im tiefsten Herzen dankbar bin. Es waren 2 schöne Tage. Leider habe ich sie immer nur in Herthas Begleitung und nicht ein mal allein erlebt, aber Hertha konnte ihr ja auf allen Wegen helfen, was ich nicht mehr kann. Auch den Spaziergang bis zur Elbe schafft mein nun gleich 91 jähriges Herz nicht mehr. Eine Runde um's "Viereck" ist der tägliche Weg von ½ Stunde. Da kann ich meine liebe Frau Horn noch täglich besuchen, die nun 97 Jahre alt ist, und geistig noch klar ist. Auch der Weg zu von Hansen's geht nicht mehr, aber sie kommen zu mir. Das Gebein ist arg steif geworden, das Herz streikt oft, aber ich bin voll Dank dafür, dass der Kopf noch klar ist, und dass "meine Kinder", nun Ehepaare mit Kindern immer oft zu mir kommen zu einer Plauderstunde. Leider reist gerade eine mir besonders liebe Familie nach Kanada aus, das tut mir so leid. — Jetzt ist es 16.00 und Frau Horn wartet, leb wohl lieber Bruder und Du, Märta die Du den Brief wohl vorlesen wirst, und bitte, bitte seid mir nicht böse, dass ich den Geburtstag verpasste. Ich lebe so zeitlos hin, das ist schlimm. Aber von ganzen Herzen lieb hat Euch Eure Schwester Nanna.

Rolf lägger Sv.D. på trappan. Då kan man skicka en hälsning.

Mina skor lämnades den 15 augusti ca, och dom nya fick jag först den 17 januari 90.

Rolfs födelsedag firades med middag i köket, som nu är helt nyrenoverat med fina skåp och diskmaskin och modern spis. Men Rolf är trött och ger själv tecken till uppbrott efter maten. På fredagskvällarna hämtar han nämligen Annica från discot mitt i natten.

Fredagen den 13 oktober hämtar vi bilen hos Trimco. Inget fel men börsras igen i USA.

Trevlig middag hos Bengt och Birgit Törnberg-Morsten på Kyrkogatan med Anna-Britta och KG:s.

Onkel kommer hem från Moskva med champagneskaja och inför hans kommande stora resa New York — Washington — Vancouver — Paris — London — Paris — München får vi lov att spänna klädstreck inne för att få tvätten torr till hans utflykt eftersom det regnar. Annars är det +10° hela hösten nästan ända fram till stora snöyran som började den 21 november.

Lena Ekstedt-Öijer, Bengt Törnberg, Anna Britta Berwick, Sven Ekstedt.

Brüttnarna har en semestervecka i
ANTIBES

När jag frågade barna vad som var roligast på Singapore-resan, säger Christian: Det var att gå i affärer, men templen var väl bra för min allmänbildning, förstår jag. Och visst är dom allmänbildade. När jag gissar att det förs så kultiverade samtal hemma vid middagsbordet, har jag delvis fel, säger tvillingarna. Det är i stället herr Gantner, läraren, som har bibringat dom alla kunskaper om freon m.m. — Man borde skriva till honom och komplimentera honom! Ja, farmor, gör det! Sagt och gjort.

Men att dom kan så mycket om Picasso, det är Marias förtjänst: "Och ändå har vi inte en enda Picasso hemma. Fast en gång hade vi, när vi hyrde på en semesterort i Frankrike, men det var bara en kopia."

Min födelsedag tillbringar jag på Margit Erikssons 80-års firande till farfs förtrytelse. Men han har ordnat med en högtidsstund på kvällen med en kopp choklad och har köpt bakelse och Poltava-boken av Peter Englund, författaren som är så upprörd över den usla svenska historieundervisningen, som han kallar för en "motorcykelfärd genom ett museum".

Då har Erik ringt från Arlanda. Han är på sammanträde på Strand Hotell, där hans lilla rum kostar 1300 kr, och inte har han tid att komma ut till Farsta, för på kvällen är det middag på restaurant Eriks, där gästernas namn är broderade på servietter, "åtminstone mitt". Dit kommer finansmannen Thomas Fischer i vit Rolls Royce med röd klädsel och blondin. Vi har ju alldeles glömt att informera Erik om Fischer och hans roll i Ebbe Carlsson-affären.

Dan efter våra sprutor är vi bjudna till Ulla Carlowitz på julkaffe, men Gerd stannar hemma, för syster Karin säger att man inte ska riskera sin hälsa och sitt hjärta när det är -19°.

På syföreningsauktionen får jag åka med Birr och får höra att Werner hastigt lämnat Ingeborg-Huseby och flyttat till Waterloo.

Strejeker och löneförhandlingar präglar hösten och vintern. Ett farligt crescendo. Nu ska visst alla olika lärare få samma lön. Till slut har universitetslärarna mindre lön än gymnasielärarna.

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se