www.zenker.se

Liber 1987

December 1986
Januari 1987 Februari 1987 Mars 1987 April 1987 Maj 1987 Juni 1987
Juli 1987 Augusti 1987 September 1987 Oktober 1987 November 1987 December 1987

Praefatio

1986 års Liber avslutade red. på Luciadagen redan, önskande alla sina läsare en god jul enligt övlig sed. Men så skulle det inte bli. Moma dog på Malmgården, ålderdomshemmet i Fjärdhundra, två dagar innan hon skulle komma till Salta efter sin Falu-vistelse.

Quod evenit?

December 1986

Morbror Erik hade sagt i telefon att moma hade ramlat några gånger och att hon nu var så osäker på benen, så han måste leda henne var hon gick. Nu skulle han strax före jul fara till Säffle och hjälpa Barbro på julresan till Falun, och eftersom jag ännu inte kunde resa till Salta, skulle han lämna moma på Malmgården i Fjärdhundra, där hon trivts så bra i våras. Det var vinterväglag och jag ringde till Karin för att höra, om de vågat ge sig ut. Ja, det hade inte heller funnits nån återvändo, sa Karin, för det hade varit sån Aufregung, som det alltid var för moma, när hon skulle byta vistelseort, om det så bara var som förr i världen, när hon for från Farsta till Lidingö. Erik sa, att jag inte skulle få ringa till henne på Malmgården, för då kunde hon ramla på väg till telefonen.

Men ramla, det gjorde hon i alla fall på lördagskvällen den 20 december, och efteråt andades hon så kort, så hon fick fara in på lasarettet, ifall hon skulle ha brutit något. Jag ringde till Rolf, som for in till sjukhuset och satt hos henne, medan undersökningarna pågick. Rolf frågade, om hon inte hade lunginflammation, eftersom hon hässjade så, men det förnekade dom. Rolf läste julpost, som redan kommit, bl. a. ovanstående rara från Christian. Sen fick hon återvända. Och på 4:de adventsmorgonen kl. 9.30 ringde föreståndarinnan till Farsta: "Jag är så ledsen..."

Mamma hade klätt sig i sin "grekiska" söndagsklänning och suttit i stolen och druckit kaffe. Efter nån timme kom dom med ett glas saft. Och när biträdet sen kom för att hämta glaset, var hon död. Om hon ändå fått dö på Salta, där hon föddes och där hon levat i 92 år!

Jag sa till föreståndarinnan, att vi kommer ut genast. Nej, gör inte det, de har redan hämtat henne med ambulans och det är ett sånt hemskt oväder. Jag ringde till Säffle och träffade Barbro: Pappa kommer aldrig att klara det här.

Vi skulle i alla fall ha åkt till Salta på söndagen, så allt var förberett och klart, men det var vår första färd med nya Toyotan och ett under att vi kom fram med dödsbudet i hjärtat och det hemska vintervädret. Vid Ingeborgs, Huseby, kvarn tog ej ratten utan vi körde rakt in i snövallen på Tedavägen men lyckades backa ur.

Jag pulsade över gården på Huseby och knackade på hos Werners och fick ringa till Rolf. Stanna och vänta på snöplogen, sa han. Men när jag kom ut till Gerd i bilen, sa han att tre bilar passerat, så nog kunde vi köra. Alltså i väg! Det gick bra ända ned på Valla gärde. Bilen arbetade sig fram i den djupa snön tills det var stopp. Där stod vi. Gerd kunde ju bli förkyld i snöstormen. Usch, vad nervöst.

Då kom plogbilen och chauffören var rasande: "Vad skulle Ni här att göra" och tog bilen baklänges på släp tillbaka till Karång, där han ställde den på vänster sida av vägen. "Var sitter fläktknappen?" sa han. — Vet inte. Bilen är ny.

Nu gick det bra att köra till Valla, där jag skulle möta och gjorde det på vänster sida, så omtöcknad som man var. Den mötande bilen var Rolf, den gode, som kommit för att bistå. Nu satt vi fast för långt ute på vänsterkanten. Då kommer Valle från Strömsta med traktorplog som nästa räddande ängel och drog loss Toyotan med Rolf vid ratten. "Akta Dej nu, så det inte går som för Axel Klingberg när det rycker till!" — Men det gjorde det och det blev en obetydlig skråma på bakluckan.

Vi tumlade in till Birr och fick kaffe och kuse innan jag började ringa till Märta-Stina och Svantesson för att ordna om jordfästning, så att den skulle kunna ske medan Erik och hans familj var kvar i Sverige. Morbror Erik for från Säffle till Enköping för att ta farväl av mamma samma kväll. Jag hann baka saffransbröd, innan dagen var slut, fjärde advent, den 21 december.

Det var nu underligt att ha så mycket att bestyra, dels med begravning och dels med julförberedelser. Nisse Schuberth kom över med en vacker blomma från Kurö och satt kvar och drack kaffe och hade god tid på sig. Olle och Gunilla kom också. Dom skulle fira jul i Östergötland.

Onkel hämtade som vanligt vid Arlanda den 23 på kvällen. Barna hade gruvat sig för att komma till svensk jul, när sorgen låg tung över Salta.

Men alla paket var ju redan färdiga och alla verser skrivna också åt Moma, som skulle fått en ny psalmbok både av morbror Erik och oss: Fädernas kyrka var utesluten ur nya psalmboken. Den hade sjungits på Erik Schuberths begravning med stor inlevelse, för alla visste att det var sista gången.

Småflickorna läste Tomten ur det ex. av Rydbergs dikter som han själv dedicerat till farfar Julius af Sillén med tack för dennes översättning av Teaitetra [väl Platos Theaitetos?]: "Snön lyser hvit på taken", med tydligt uttal av h-et.

Men först måste jag ju också berätta om hur Gerd gått och lagt sig den 23 rätt sent, men jag satt uppe vid telefonen efter midnatt och spejade ut efter Brüttnarna, då plötsligt Christian stegade in på verandan och berättar att Maria är hos Rolf för att väcka honom och få traktorhjälp till Onkels Audi, som sitter fast vid Valla. Så har dom aldrig tidigare gjort entré till jul.

1984, när Gerd insjuknade den 26 september och min födelsedag kom 1 månad senare, hade jag inte vågat hoppas på nån present. Gerd hade trots allt varit på NK och köpt extra fina strumpor, som jag knappt nändes ha, utan ville klistra upp i Liber direkt. Nu är dom i alla fall här!!

Märta-Stina ville själv läsa tacksägelsen för mamma på nyårsaftonen, så den kom inte i ottan, där det var en annan präst. Men vi var många i ottan.

På tredjedagen var Erik och Maria, Christian och jag i stan och gjorde beställningar till begravningen och köpte sorgkläder, och sist tog vi avsked av mamma i St. Olofs kapell, Erik och jag.

Karin var hemma och lekte i salongen, där hon som kejsarinna "tar sin apéritif".

Vi samlades på begravningsdagen i skolan. Dit kom också Barbro, samt Ingela och Johan, Ann-Margret och Christer. Och med dem tågade vi in i kyrkan hela släkten.

Någon dag före jul hade jag varit vid graven kl. 8.30 på morgonen med Svantesson ochen gravförvaltare från Enköping för att bestämma var det skulle grävas. Jag kom till fots. Vågade ej köra och parkera i den myckna snön. Men Svantesson hade varit där en timme innan och röjt på parkeringsplatsen för min skull. Senare på sommaren fick han hjärtinfarkt.

Mamma hade så många gånger oroat sig för hur vi skulle kunna lyfta den tunga gravstenen. Nu ligger hon under den bredvid pappa.

Det kom inte så många med hem till Salta som vi väntat. Inga sockenbor, men Köndells, Ola, Birgit, Anna Greta och Lennart Wässman, Brita, Bette, Nisse Schuberth, Karl-Gustaf och Inger, Olle med Ivar och Mikael. Lasse Hakelius. Erik hade skrivit ut psalmverserna, som alla sjöng med i så fulltonigt.

Onkel köper farmors Fermenta.

Michelle Chevrel.
Henric Victorin, Torsten Ström.

Så här till jul är Onkels boning tom...

 

 

Onkel hade köpt julklappar åt oss alla i Kina. Jag fick små porslinsklockor och Gerd en tavla av ett vattenfall.

Januari 1987

Nu går dagarna i kylans tecken. Det är -20 var dag och vi får passa vattenledningen i köket. Det kommer mängder av kondoleanser med gåvor till IM. Jag åker skidor till graven om dagarna tvärs över gärdet, men det är så höga vallar av snö så graven syns ej från vägen. Alla blommor ligger stelfrusna och väl bevarade.

På trettondagen kommer Teta och intervjuar om hur det var förr. Hon ska hålla föredrag om gångna tider.

Kylan håller i sig. Den 10 januari när det är -26° ringer Onkel att han kommer om han slipper frukost och slipper gå ut. Det slapp vi alla den dagen. Det blir söndagskaffe i flygeln med Mossbergs. Onkel sätter in hela stamträdet på datorn med hjälp av Prologue [programspråket Prolog].

Kylan håller i sig och vi äter frukost uppe på hallen för det är så kallt i köket. Och när vi sitter och äter middag ringer Rolf upp att "Ska Stefan fara, så måste han köra upp bilen till Borgs nu för plogen från Strömsta har just gått. Sen kommer han inte fram". Men då samlade Onkel snabbt ihop sin tvätt och for direkt hem på en gång.

Birr har nu bestämt sig att hon kan inte tänka sig att flytta upp i Stora Huset förrän om 5 år, när dom kan ha råd att göra en millionreparation.

Vi stannade hela januari på Salta och städade med den nya Electroluxen, som Gerd gav mig i julklapp.

På Scholls skoaffär har dom uppmanat mig att söka läkarintyg för att få köpa en stor och en liten sko. Det är ingen lätt sak. Nu väntar jag att få komma till Södersjukhuset den 2 februari för att en riktig expert ska se efter om den ena foten verkligen är mindre än den andra. Becka, som arbetat på Bata, säger att hon haft dylika kunder.


Februari 1987

Den 5 februari var Rolf och jag hos Lars Klingberg på SE-banken för ev. skatteplanering utan särskilt resultat. Vi drack kaffe och hade det trevligt på Sandelius. Sen gick jag och köpte ett par slejfskor 165 (325) hos Scholls och Rolf en Fiat för 14000 (6000 mil).

Den 11 februari var Gerd och jag på Tellus och hörde en Dr. Tronner tala om kost. Intressant. En mycket trevlig läkare som vi sen beställde tid hos.

Hela Rolfs familj + Niklas var i Sälen på sportlovet. Med sig hem hade dom en underbar lax åt oss "från Västerdalälvens rena vatten". Under tiden hade vi bouppteckning på Salta med Alvar Ehlin, som Margit Barkfeldt rekommenderat.

Mars 1987

Rolf och jag på rådgivning. Sen på Sandelius i Hötorgsskrapan, och efter det köpte Rolf en Fiat Combi för 10000 på Sveavägen.

 

Anna Pallin, Jörgen Grapenson, Nanna Grapenson, Per Pallin, Olof Pallin, Bengt Pallin, Birgitta Edling, Elisabet Pallin, Signe Söderberg, Märta Grapenson, Edit Grapenson, Sven Grapenson, Rut Ullemar, Britta Nordlund.

Mycket trevlig middag hos Ann Margret och Christer Holm tillsammans med Stefan.
Anders Lindqvist, Sigrid Flensburg, Fredrik Engström.

Efter stor tvekan satte jag mig ensam i Toyotan och for in och hörde Teta yttra: Titta, titta en karl! med stor inlevelse. Gerd var för trött.

Den 14 mars har Rolf och Birr åter stor fest på Salta. Vi under tiden på middag hos Björnssons.

Dessförinnan firade vi Lotte 70 år. Hon bjöd på stor lunch.

 

Tatiana Tolstoy, Marlene Eriksson, Helena Andersson, Magnus Stålhand, Josefin Wall, Anna Hedström, Maud Eriksson, Helena Riddarstråle, Fredrik Isaksson, Björn Müller, Pål Olsson, Niklas Ask, Fredrika Jansson.

Greta Björnsson och jag satt tillsammans med Chris Denell på Blå Porten. Hon bor i Bålsta, visade det sig.

Under tiden går varje söndagsmorgon det flärdfulla TV-programmet Sköna Söndag med vackra kläder och sex-upplysning av Malena. Nu spelar Annika en huvudroll i ett Sköna Söndag program i skolan.

Det är strålande solskensdagar i mars och vi gör våra små utflykter bl. a. till Skeppsholmen, där vi dricker kaffe och ser alla svanarna på isen.

Erik med familj har en lyckad utflykt till München med besök på Neue Pinakothek, "erbaut unter der Regierung von Franz Josef Strauss". — Onkel hade haft fina urväxta kläder från Annika med till Brütten och Christian var så fin i den blå täckjackan. Särskilt lycklig var han för att det låg ett par enkronor kvar i fickan. — Stefan for på tjänsteresa till Paris efter semestern i Schweiz.

Och vi båda gick på lunchkonsert med Beethovens 7:a på Konserthuset. Det var så fullt med folk så vi fick sitta ovanför orkestern. Sen åt vi lunch med ett glas vin på Tobias Sergel. Kunde det vara det vinglaset som gav utslag i provet nästa dag på Sophiahemmet och sen oroade Dr. Tronner?

Ja, så har vi förstås hållit på att deklarera en längre tid. Den 21 mars sammanstrålade Stefan och Rolf här i Farsta till den ändan. Rolf, febrig och förkyld, med Annika, glad och pigg. De gick senare på Trollflöjten.

Olle Hakelius, Yngve Ahlsten, Ewa Säfwenberg.

Bland månaden mars' begivenheter fanns också seniorföreningens visning av riksregalierna med kaffe på Stadsmissionen och sen besökte Greta, Margit och jag Bredenbergs.

Efter Iris Sjöstedts kalas slank jag ut på Antikmässan. Otroligt vad dom tar betalt t.o.m. för småsaker, som en liten virkask, lik vår svarta, 235 kr. Så gör vi oss i ordning för att fara till Salta f.v.b. till Margareta för att där fira Karins födelsedag. Då just ringer det på dörren och där står ljuvliga Teresa med blommor i handen. Hon har tillbringat natten på golvet i tennishallen i Enköping och inte fått en blund i ögonen.

Stefan har räknat ut att vi måste göra en ansenlig fyllnadsbetalning. Var ta alla dessa pengar? Då kommr Ehlin ut och säger att bouppteckningen är klar. På söndagen blev vi bjudna till Hjulsta på middag i kökskammaren. Salongerna är inte uppvärmda i kylan.

Sen for vi till Farsta och tog oss en promenad på den nu så aktuella Boforsgatan, aktuell genom vapensmugglingen till Dubai och Bahrein och genom Carl Fredrik Algernons mystiska död i tunnelbanan.

Fritz Karrer, Irirs Dölling-Karrer.
En läcker lunch + en schweizerkniv.

April 1987

Fin middag hos Carlowitz. Jag gav av misstag Gerd en blinkning att tacka för maten, men då var det ju Curt som hade värdinnan till bordet.

Becka 17 år.

Gerd har nu avslutat sina övningar hos den rara logopeden May Larsson.

När vi kommer till Salta till påsk får vi f.f.g. se hur lönnarna och almen på stenmuren är avverkade. Allt till det bättre och till mera sol i flygeln.

På långfredagsmorgonen ringde Brita Schuberth och berättade att Nisse hade dött.

På långfredagen, medan vi var i kyrkan, kom Inger och Karl Gustaf på hemväg från kondoleansbesök på Kurö och blev av Stefan bjudna på vin.

Niklas deltog i vår påsksupé och dan därpå även i den fina middagen i flygeln med Eskils och Brita.

Kristina Bengtzén.
Björn Björnsson, Bengt Ahrén.
Vi köpte till att börja med 3 kartor över Glafsfjorden åt Christian.

M. Mitterrand est né le 26 octobre 1916 comme votre rédacteur.

Den 13 april bjöd jag franska kursen på lax med snottring på franska. Mycket lyckat. Sista kursen med Marguerite Gussing.

Det är en solig och härlig vår. Ääs födelsedag firade vi med att unna oss en kopp kaffe på Farsta gård och satt sen ute i solen vid sjön och pratade länge med en främling. Eftersom PK-banken inte ville lämna ut något av momas pengar innan bouppteckningen är klar, får jag låna en rejäl summa av Onkel till fyllnadsinbetalningen. Så var det dags att ta av vinterdäcken den 27 april och köpa nya vårkläder: karminröd blus och blommig kjol därtill hos Geijlers.

På Valborg for jag ensam på kondoleansvisit till Kajsa och Brita. Björkarna slog ut medan jag var där.

Maj 1987

På 1 maj kom Margareta och åt nässelsoppa med oss. Nu sätter vi i gång fräsen och Onkel beskär rosenastrakanträdet. Härligt, härligt. Onkel måste också bevaka TV:n, där Sverige vinner VM i ishockey till Onks stora förnöjelse.

Den 4 maj for vi via Stigsbo, men hade fel nyckel med tyvärr, till Stockholm, jag med röda kinder genom trafiken. Dan därpå ringde jag till 10 olika hotell på Mallorca för att beställa rum, men överallt var det completo. Ändå avsatte alla dessa samtal inga spår i telefonräkningen.

Den 6 maj for vi med taxi till Vasagatans flygbuss. Och allt gick bra och vi möttes av Erik på Kloten och av Christian på cykel på Wegacher. Erik hjälpte oss nu att ringa till hotellförmedlingen på Mallorca och då, då fick vi hotell. Det var stor glädje att vara i Brütten igen, särskilt när jag gömde sega-gubb-påsar i vardagsrummet njöt alla parter.

   
5 bilder ej i Liber.

Nästa dag, medan Erik och Maria spelade tennis, fick vi se på TV. Det var Strauss som var på besök i Schweiz. Vad är det han heter i förnamn nu igen, sa jag till Gerd. "Franz Josef" svarade Karin blixtsnabbt, och när jag berömde hennes allmänbildning tillade hon: Han är komponist. Flickorna spelar klarinett och oboe (för att det påminner om Oh boy, chokladdrycken) och Christian piano.

När vi träder ut på vår balkong i Palma med havet nedanför, börjar Gerd sjunga av glädje.

Jag badade i havet, när det ej var för höga vågor. Annars gick vi långa promenader, for in till Plaça Mayor ett par gånger och besåg den nya fina parken Paseo Maritimo nedanför domen, invigd av kungaparet i oktober 1984. Och dagligen kaffe på Tanzbar.

Min lilla lathund.

På vårt hotell träffar vi nu som förra gången tyskar på semester som haft hemska upplevelser under kriget. Vår bordsgranne hade varit i Norge under kriget, medan hans hustru fick fly från Schlesien. Då dog ett av barnen på tåget och fick kastas ut. "Jag ska aldrig glömma alla dessa barn, som kastades ut i diket."

Åter på Kloten låtsades vi ge flickorna choklad genom glasrutan, men det godtogs ej, när vi kom hem.

Så här roligt har de våra, inte minst Rolf, som har tjurarna på dator.

Brev från Marianne Schweitzer f. Zenker den 14 maj 1987.

Maria 42

och Erik nänns ej klippa gräsmattan, som blommar så vackert med bellis och annat. Karin visade oss dels Serges fina villa, dels Serge själv som hon tog hem på frukosten sista dagen, medan jag i ett huj dammsög alla bokhyllorna på en gång.

 

Erik har slutsträckan i årets SOLA-Rennen och springer in under folkets jubel.

Det var lång taxikö vid Centralen, när en full gubbe ropade: Ska nån söderut? Så fick vi sällskap tills chauffören satte av mannen vid den Gröne Jägaren på Götgatan. Onkel som varit i Sunne ringde på natten kl. 00.00 och det var själva Erik-dagen, som ändade så. Här blommar vitsippor och påskliljor. I Brütten hägg och syrén.

Därefter en sån trevlig dag i Kungsträdgården, följd av en promenad på Söder, Kocksgatan-Folkungagatan för att hämta checkar.

Det puffar ut blå rök ur fräsen, men Joppe klipper till ett nytt filter av gammal skumgummi och så går den igen.

Belysningen på instrumentbrädan klickade, men då kom Kai och la sig på rygg inne i bilen och klarade det.

Gerd får penicillin efter tandbehandling hos Lindhé och sen far vi ut till Salta och vårbruket den 22 maj. Då har hela våren varit kall, so wir haben nichts vom wunderschönen Monat verpasst.

Den 23 hämtade jag Teresa, som går i lära på Chess glasskonditori. Och på kvällen skjutsade jag henne till Tolstoys på studentskiva.

Rolf och Birr var under tiden i Farsta och Onkel på tjänsteresa till Paris och i samband med det hyrde han bil och for till Loire-dalen.

På väg från Stigsbo köper vi plantor till graven i Härnevi plantskola och när Onkel kommer ut tar vi ur altandörren utan momas överinseende. Hon som var så noga med den ritualen.

Brüttnarna är på resa i Elsass.

Stefan i Loiredalen 24 maj.

Ej i Liber.
Onkels födelsedag firades först den 28 maj. Då var det +1° på natten.

Ej i Liber.

Gösta von Stedingk, Agneta Geijer, Reinhold Geijer, Christer von Stedingk, Ingegerd von Stedingk, Gunnila Brändström, Carl-Erik Brändström, Marie Lou von Stedingk, Sten Ljungqvist.

Juni 1987

Onkel for och hämtade min fina fågel, värd 650 kr.
Vår tjusiga ordförande.

Vår tjusiga Staffan Seth, lantmännens jurist.

Kjerstin Halden, Bodil Hedlund, Sten Regnell, Åsa Brandt, Per Erik Hagdahl, J-E Ritzman, S-Å Carlsson, Dagny Zachrisson, K-G Nilsson, Annie Jägbeck-Pybus, Eva Bengtsson, Åsa Brandt, Birgitta Holewa, Kalle Hasmi, Ann-Marie Winberg, Tiina Mark-Berglund, Seija Swanberg, Birgitta Hedman, Ylva Åslund, Håkan Zetterström, Lennart Hennel, Riitta Sorsa, Solveig Danell, Birgitta Lindlöf, Brita Stocke, Staffan Seth..

Den 5 juni var vi bjudna på middag för 16 personer i matsalen. Rinmans, Werners, Lena och Ivar och lilla Mick. Det var Rolf och Birr som var värdfolk. Några dagar senare körde Micks dotter Josefin av vägen och låg länge svårt sjuk. Dan därpå, alltså efter festen, hade vi eftersnack medan Birr diskade.

På Karl Gustafs födelsedag var vi på Hjulsta och drack kaffe med Mobergs och Alf med fästmö Eva. Skjutsade Teta till hennes arbetsplats på pizzeria. För att avvärja närmanden, låtsas hon som om hon hade det ihop med den andre gymnasisten som arbetar tillsammans med henne.

Annika var under tiden med Onkel på sjön. Det var pingstdagen. Sen åt hon middag med oss.

1986 hade morbror Erik haft 50-års jubileum.
Gymnastik-"kaparn".

 

Margen Aronsson, Fred Cronstedt, Göte Ingelberg, Sven-Gösta Wennrud, Åke Noll-Yxhammar. Olof Gäfwert, Knut Leijonhufvud, Carl Montell, Lars Lundblad, Åke Eveland, Lennart Dahllöf, Fredrik Reuterswärd, Margareta Torstensson-Hörberg, Karin Björkman-Flodström, Einar Törnwall, Inger Westmark, Curt Strandberg, Maj Lindgren, Alvar Frykstam, Bo Jonsson, Bertil Wahlström, Gustav Löw, Tycho Ödman.

Stefan har som president i år inbjudit Esa att ha nästa sammanträde i Kiruna. I år var det riskabelt p. g. a. flygstrejk på Arlanda och det dåliga vårvädret, men det hela blev en stor succé, när dom kom dragande med alla sina tolkar och sekreterare och engelsmannen plumsade i vid forsränningen.

Erik hade just tillträtt en ny tjänst som han sökt och fått, när det blev en högre tjänst ledig på Planungsdienst. Han ansåg att han nått så långt som han kunde som utlänning och sökte ej men blev i stället kallad och utnämnd och har det nu mycket stressigt. Han måste också sköta den gamla tjänsten.
Vykort från Karl-Gustaf Insulander.

Teta låg sjuk den 13 juni men fick ändå besök av 2 flickor från Bålsta, som jag sen skjutsade in till stan.

Gerd skrev brev till Karin i Brütten och berättade om räven som lagt sig i ett rede bredvid hönsen. Den var nog sjuk och blev sen skjuten av Torgny på Strömsta.

Annika var med oss i stan och midsommarhandlade medan Rolf och Birr var på faster Gullis begravning. Det är kallt och regnigt och jag plockar liljekonvaljer med vantarna på.

Men den 19 juni är det midsommarafton och då är vi bjudna på "knytis" av Barbro (f. Spång i Prästgården) till skolsalen. Förra året hade vi vin med oss + kaffe och verkade vara ensamma om starka drycker, så i år, när Gerd inte ville vara med för att det var så högljutt, tog jag bara kaffe med. Jag kom in och spanade efter nån bekant. Jo där: Knut Södergran. — Får jag slå mej ner? — Nej, alles besetzt. Men vid nästa bord en plats ledig bland idel främmande ansikten. Men, se på hoppsan vad trevligt det blev med Thorells från Hollingsbo och Anderssons från Strängnäs med maka f. Spång: "Vad trevligt att Du kom! Vad skulle vi gjort annars? Vi hade fått lov att ta fram kortleken."

Så här, som Vallby friluftsmuseum i Västerås, tror vi att Salta såg ut, innan morfar Erlandsson rev och byggde nytt c:a 1888-90. I varje fall hade de båda flyglarna såna här säteritak, innan arrendator Carlsson lade om dem omkring 1910.

Ej i Liber.

Juli 1987

Fredagen den 3 juli hämtade Onkel Christian, Stina och Karin, som kom mitt i natten, glada och rara med limpor och choklad. Så firades Christians 12-årsdag. Han fick en uppblåsbar gummibåt av Onkel, som vi bar till Vaskan, båten alltså. På söndagen var Karin med F+F i Leversta på friluftsgudstjänst och sjöng med så vackert, hemma hos Ivar Karlsson.

2 bilder ej i Liber.
Christian och Annika gjorde ensamma ett besök på Gröna Lund.

Olle Hakelius, Lena Johansson, Stig Norling.

 

 

 

← Rolf, Birr och Annika deltar. Samma dag är det bröllop på Hjulsta.

 

Karl-Göran Hedstad, Alf Insulander, Eva Söderlundh Jung, Rolf Söderlundh, Britt Söderlundh, Olle Lundgren.

Stina och Karin ser en ruskig film av Faulkner i flygeln. Karin: Man måste ju passa på att njuta innan pappa och mamma kommer. — Men vi njöt också, när vi hade kaffe med oss och var med Rolf, när han röjde i sjöskogen. Karin: Det här är paradiset. Jag ska bo i skogen, när jag blir stor!

Efter en vecka är det dags att hämta Erik och Maria. Och också dags att städa igen, men det tycker flickorna är överdrivet. Och kanske jag också, när det visar sig att Erik kommer i tröja utan att ha kavaj med.

Becka skänker sitt porträtt. Hon hade suttit på Tammerfors, när en assistent till Sighsten Herrgård, som just nu är mycket omtalad för att han själv berättar om sin Aids, sen det ändå läckt ut från epidemisjukhuset, en assistent, säger jag, går fram till Becka och undrar om han får ta några provkort av henne ute vid Grönsöö.

Farfars 78-års dag!

Inger Insulander ville också komma och gratulera, men jag tackade nej för vi hade rätt så rörigt och inte mycket kaffebröd att bjuda på. Men tror Ni inte att hon kom ändå, den goda, med gurkor och tomater, när vi just satt på altan och drack kaffe.

Rolf och Birr var på sommarbjudning hos Lennart Thorstensson i Småland.

Vi fem vuxna gör en vandring runt Stefans nya ägor [Jag hade just köpt Solberga av morbror Erik. /SZ] och över gärdet via Oxbacken hem. Vidare gör vi en utflykt till Västerås för att köpa Regenschutz åt Christian och jordgubbsnät åt oss.

 

 

Det är nu varmt och vackert och vi gör Hemlig utfärd. Tyvärr orkade inte farfar följa med, men tänk vad han skulle ha njutit. Från flygeln kom bara Rolf och Annika, och Rolf i sista minuten. Han hade måst ta emot Farmek.

Ej i Liber.
Kerstin Degerbeck.

Det var så varmt och härligt. Inte minst smörgåsbordet, som Onkel bjöd på. Så fort vi landstigit for han till kanoten på Ängsö medan vi besåg domkyrkan och plockade jordgubbar på Aspön.

T. h. om Roggeborgen, där farmor tog studenten den 20 maj 1935, skymtar i grönskan Lektorsgården där morfar Elof af Sillén föddes den 24 maj 1890.

Vi tog vägen hem över Strömsta, men var fanns farfar? Farmor cyklade runt och letade men till slut kom han åkande med Sven Karlsson. Gerd hade gått för att möta oss. Han visste att det bara var en 2-timmars resa, men inte att vi stannade på Aspön och sen for över Strömsta. Gerd hade kommit ända till Kvarnen och sen suttit uttröttad på en sten, då han blev funnen av Karlssons.

Innan die Brüttemer for den 17 juli, hade vi vorgefeiert tvillingarnas 10-årsdag. Nu skjutsade Onkel till Arlanda och stack sen direkt på semester →

Ej i Liber.

Men Gerd, Christian och jag for liksom hela Rolfs familj till Bålsta för att fira

Teresa 18 år.

Teta är nämligen husvakt i en villa, som bebos av hennes klasskamrat med föräldrar. Nu är dom i Spanien och vi är bjudna på fest. Hon bjöd på Quiche Lorraine och hembakade petit choux-er. Efteråt gick vi till tennisplanen, där Rolf spelade med alla barnen.

Teresa slutar nu hos Masouds Kebab-restaurang i Enköping och flyttar över till Åhléns vid Fridhemsplan och tar sin boning i Farsta.

Engadin 87. Chefen var också där och bjöd på fin middag på restaurangen för vilken Christina bad om sitt mycket varma personliga tack.
Engadin 87. Karin och Christina.

Måndagen den 20 juli förbereder Christian sin Arvika-resa med att packa. Vi far som hastigast in till stan för att köpa matsäck, men Christian kan ej gå ur bilen för han har inget gelé i håret. — Så startar vi båda i +28° värme kl. 8.15. Gerd är glad som en spelman att få rå sig själv ett par dar.

Ej i Liber.

Under muntert samspråk färdas vi vägen fram.

"Farmor, dom här båda långtradarna måste Du köra om på en gång. Du kan inte kila in dej mellan dom."

"Mamma tycker att man ska lägga ned sina pengar på resor. Och det låter ju förnuftigt."

Kaffepaus på en lagårdsbacke före Arboga. Sen kommer en stor rondell, där jag missar avfarten mot Karlstad. "Det gör ingenting. Kör runt en gång till och ta av åt höger."

Lunch hos Barbro och pojkarna i Säffle med smultron och glace.
[Barbro påpekar att Fredrik har ett kex i munnen. Det är inte tungan!]

Vi zaubrar för Fredrik och Christoffer, men snart är Christian ivrig att komma i väg att möta sina scoutkamrater i Arvika, dit de kommer med buss. Jag har fått lova att dra mig tillbaka så fort vi får se bussen och frågar om han haft obehagliga erfarenheter av föräldrarna på åhörardagar eller så. "Ja, mamma skrattar så högt och ska alla sjunga, då är det bara mamma som sjunger med. Pappa är lugn."

Barbro eskorterar oss ut ur Säffle. Det är en sån vacker väg med många sevärdheter, som vi kör förbi.

Kl. 16.00 är Kontikibussen framme vid Ingestrandsbadet och jag installerar mig i Kanotcentrets rum, som är rent och fint men hemskt varmt och toaletten stängs kl. 20.00. Men då sitter jag på restaurangen och ser alla pojkarna komma dit och köpa sig mat. Alla utom Christian. Han nänns inte ta av sina pengar. Jag smusslar åt honom lite money men han beställer ändå bara det billigaste: Värmlandstårta för 8 kr. Inte underligt att han fick ont i huvet och inte kunde sova på natten utan gick ut och la sig utanför tältet över en timmerstock. Men först hade han hjälpt mig parkera i uppförsbacken. "Lägg in en växel, farmor, men glöm inte den när du far."

Jag sov uruselt i värmen, jag också, och väcktes 3 gånger av de schweiziska busschaufförerna. Kl. 6.15 gick jag i alla fall ned och badade i den varma Glafsfjorden. Då får jag se Christian komma rödögd, ideligen snytande sig. Då gick vi ned till sjön igen och åt Hönökaka etc ur vår matsäck. Svårt att lämna honom så ledsen.

Vid lunch i Kristinehamn träffade jag ett franskt par från Grenoble och fick prata lite. Nu körde jag åter fel i Arboga-rondellen och kom till Strängnäs, men det gjorde ju inget. Så rart att vara hemma hos Gerd igen.

Nästa dags kväll ringde Christian från automat i Arvika: Jag kommer i morgon bitti kl. 5.19 till Västerås, men jag kan vänta, om Du inte vill hämta så tidigt. Sen sa det "klick" och samtalet var slut. Men först hade vi fått ett brev:

Han hade plötsligt fått reda på i Glava att bussen till Arvika skulle gå om 5 min. och sagt: Nu far jag. Chauffören var snäll och körde honom till stationen, men sa, att han nog kunde få ligga på polisstationen, om det ej gick något tåg. Men det gjorde det kl. 01.01. Till dess hade han sällskap med en man som presenterade sig som f. d. lärare i naturkunnighet, numera alkoholist.

Christian var lite rädd för det här med alkoholen men hade underhållning alla dessa timmar och lärde sig latinska namn, t. ex. Falcus peregrinus och fick höra om fjärilar så stora som fåglar som finns på Himalaya.

På tåget bad han om väckning i Västerås och kunde sova lugnt i 3 timmar.

Han åt jordgubbar på Salta och vi gick båda i säng.

Kl. 12 vaknade han och sa: "Mmm" om blomkålssoppan, det första riktiga målet sen föregående dags morgon.

Erik är på kurs i ett benediktinerkloster i Fischingen i Thurgau. Ståtligt.

Teta har fest i Bastuhagen för 120 bjudna och ett stort antal objudna gäster som kommer med sprit och öl och ställer till bråk, så Rolf måste ut 3 gånger på natten och Birr inte kunde sova en blund. Dagen efter kan Annika och Christian samla ihop tomglas för stora summor och långt fram på hösten hittar farmor ölburkar i häcken. För pengarna köpte han After eight åt pappa och mamma.

Christians del i tomglasen. Sen var det burkar också för 10 kr.

När Rolfs är i Stockholm och hälsar på Teresa på Åhléns, får Christian köra traktor med Joppe och är överlycklig. Iförd lantmännens mössa, Rolfs konfirmationsrock och Ääs tröja, den rödsvarta från Arbetarboden, liknar han Per. När jag ska leta fram lämpliga kläder, säger han: Men bara om dom finns på nedre botten (så jag ska slippa springa).

Den 30 juli tar han adjö i flygeln och "Rolf gav mig betyget att jag kör lika bra som han, och nästa år ska jag få 20/tim som Annika. Farmor, jag skulle ju egentligen i stället betala för att få köra traktor." I sängen på kvällen, där vi ligger i Banka, får han ingen riktig ro utan talar bara om växlar och traktorer.

Avresedagen vaknade jag alltför tidigt och Christian sa: Vad hände? Åh, då har vi 40 minuter kvar, och han somnade om, han.

Christian ställde sig i kö på Arlanda, medan jag parkerade. "Kan jag säga att jag fyller 13?" — Ja, visst. — När jag kom tillbaka hade han nått fram och höll på att dividera om att han ej behövde Begleitung: "Jag har flugit 1000 gånger."

2 bilder ej i Liber.

Och Rolfs reste till Åland, men Becka stannade kvar.

Ja, vem är Teresa kär i just nu? I somras var det en tysk pojke, som hon träffade på skolresan Lübeck-Berlin-Hamburg.

 

Augusti 1987

Bouppteckningen är klar och jag har fått fullmakt av Erik och kan skicka honom hans ungefärliga del. Jag plockar mycket smultron i Bastuhagen i år.

Den 3 augusti kom Onkel från sin semester i bil Lappland - Norge - Saas Fee med bra väder trots den i gemen så regniga sommaren, som varken ger bönor, hallon eller tomater.

Vi hade otäcka åskväder medan Rolf och Birr var på Åland med Annika i sol. Det fräste och blixtrade och Becka kom upp och sökte gemenskap. Men den dan vi hade det allra värsta ovädret kom hon ej och jag trodde att hon farit iväg, men sen visade det sig att hon och en kamrat haft rockmusiken på så infernaliskt högt, så dom ej märkt åskans hejdlösa brakande. Hur ska det gå med ungdomens hörsel?

Becka har en ny vän som är 7 år äldre än hon. Karin och Stina tycker att han är på tok för gammal.

Farmor kommer till Statoil i Farsta för att köpa ↓
Jag låser upp på Lysviksgatan för att ställa in den där. Där ligger Teresa och sover kl. 12, innan hon ska iväg på sitt eftermiddagspass på Åhléns och märker ej att jag både hanterar i köket och badar. Här har hon ritat av sin älskades fot →

Den 5 augusti får vi hem Björn Lövendahl, managing director på Björck och Börjesson, bosatt i Hårlemanska längan på Ekolsund. Han ska se på biblioteket men tycker efter en hastig överblick att det är tämligen värdelöst. 1500 för Goethe exempelvis. Efter hans besök åter häftig åska. Sallad och spenat slås sönder av den häftiga hagelskuren och hos Joppe slås kökslampan i 1000 bitar, när han sitter under den vid köksbordet. Säden lägger sig ytterligare och Rolf får senare ersättning ur sin hagelskadeförsäkring. Sen kom Alvar Olsson med besked att tre kvigor stod i Lasses grönsaksland, medan han var i stan. Gerd, Stefan och jag ut och jagade tills Lasse kom till undsättning. Då kommer Rolfs hem sent bruna och fina från Åland.

Medan Rolf berättar för oss och Margareta, som jag hämtat vid bussen, lägger Onkel sitt 2000-bits pussel från 47-årsdagen.

Inger ringde och bjöd på hallonplockning på Wappa, "för Du är den som är mest tacksam".

Hilde Dörries kommer cyklande med sin brorsdotter Gundula, som ska stanna i 10 dar. Hilde, 52, ser rysligt ung och trevlig ut, högst som 35, och G. är ljus och söt. Vi har så trevligt med dem, men nästa dag meddelar Hilde att Gundula längtar hem till sin häst och återvänder via Vasamuseet i hällande regn, först per cykel till Enköping, sen tåg till Tyskland.

På väg ut i Strömsta skog träffar vi en man som visar sig heta Holm från Vela och som tycker det är omväxlande att gå här i skogen efter 40 resor till Kina och ett otal resor till Ryssland.

Den 17 augusti kom Jan Forsberg för att värdera silver etc. Han arbetar på Auktionsverket och hade redan värderat på Albavägen och var mycket trevlig. Sen in med silvret i bankfacket igen och till Stigsbo och plockade vinbär. Birr har bett att få flytta in sina påsar på elektriska garderoben, så vi byter och flyttar våra sängkläder och dylikt upp i statbyggnaden. Sen var det slut med jordgubbsskörden och hönsen hade fritt fram och började värpa ute.

Birr har gjort så fint i flygeln med nya tapeter och ny målning och nya möbler. Hon kan vara lika stolt över sitt verk som Rolf över sina döttrar!

Ej i Liber.

Då vaknar vi den 23 augusti av häftig blåst, så häftig så Onkel måste upp för att flytta bilarna till magasinsgårn, och detta kl. 7.00 en söndagsmorgon. Men en stor gren kan ju blåsa ned. Nu är almen fälld och ett flertal lönnar, men stora lönnen och kastanjen skulle bra behöva sågas ur.

Rolf-dagen är det kaffe i flygeln. Han får överdrag till sin beg. Fiat. — Den 29 augusti först börjar Rolf skära havre på trädgårdsgärdet.

Tänk om Teta och Becka kunde sluta röka! Det är så ruskigt att se dem sitta på trappan med sin cigarett, när man vet att det är så farligt. "Men förstår Du, farmor, vi törs ej äta svamp efter Tjernobyl, vi som ska få barn", sa Becka. — Onkel är tre dagar med hela etablissemanget på Åland. Och Annika går på högstadiet nu hos en klassföreståndarinna som heter Aila.

September 1987

Becka hade fått arbete ett par veckor på Skeberga gård hos Erik och Sylvia von Ehrenheim med att binda buketter av säd, som sen såldes i Stockholm för 50 kr/st. och av raps som dom tog 200 kr för. En dag kom Tilli på besök med sin dotter Ulla och blev så charmerad av Becka, som visade sig vara så väluppfostrad i det hon presenterade sig med både för- och efternamn och dessutom gjorde en liten nigning. — Nu kom jag att tänka på att Tilli vid mammas död sagt: Glöm inte bort mej! Så Gerd och jag anmälde vår ankomst och blev guidade i parken av Ulla och sen bjudna på kaffe i flygeln, där Tilli sitter i sin rullstol.
Johan Dahlberg.
Inte minst Erik och Maria är fascinerade av altarskåpet.

Vi har haft Toyotan på Trimco och fått den omlackerad och fin på bakluckan. Onkel kom tidigt en fredag från Lantmäteriverket i Gävle och hjälpte mig få hem bilen. Sen kunde vi dricka kaffe med Rolf i Hallonbacken alla fyra.

Men på söndagen hade Onkel det så jäktigt: Dator - puzzle - VM i Rom. Patrik Sjöberg tar guld och Onkel kan ej slita sig från TV-n, utan vi far först och det var vidrigt att köra i allt regnande.

I Stockholm var jag först hos Lindhé och fick min nya gullkrona och sen var vi på jättetrevlig middag hos Ken och Kurt tillsammans med Carlowitz' och Ulla B.

Den 11 september kl. 1.30 på natten till den 12 blev Onkels puzzle klart, men den 2000:e biten fattades.

Vi var bjudna till Margareta på födelsedagskaffe. Och det passade bra, för under tiden hade Birr 33 arbetskamrater i salen.

På Gerhard-dagen hade vi bjudit Carlowitzens och Åstedts, som kom fnissande och uppspelta med stora kappsäckar och den fina kartan av Pars Uplandiae för att äta middag med Karl Gustaf och Inger. Stockholmarna låg kvar och Curt diskade medan vi andra torkade och stuvade undan.

Under tiden var Erik i Montreal i Iata-ärende och Onkel på disputationsmiddag, där han höll tal och sa: Jag begriper ingenting.

På middag hos Björklunds på Gyllenstiernsgatan hade vi kommit med bil till Kungsängen och skulle hem samma väg, så jag kunde ingenting dricka, varför Gerd av ren artighet tog ett glas whiskey före maten, fast han ska akta sig för vin. Men vinet lossar tungans band och vi hade det så trevligt, så vi pratade om det långt efteråt.

Björnssons kom på lunch den 15:de.
2 bilder ej i Liber.

Det är så roligt att hitta så mycket svamp men ack så besvärligt att rensa. En vacker dag stod Olle Insulander i trädgården. Jag visade honom hur fint hans pappa Alf skrivit och tackat för deltagande, när Ivar flög ihjäl sig. Det hade varit såna slitningar mellan far och son under uppväxttiden, men under de vuxna åren ett sånt ömt förhållande.

Karin, hösten 87.

När jag är i Stockholm per tåg på lunch hos Margit Eriksson, får Gerd leva loppan igen. Det skulle ha varit fransk kurs också, men ingen ledare dök upp. Nästa gång kom Mme Moreau, som vikarie för sin dotter Isabelle, som slutgiltigt leder kursen. Inte är det som på Mme Gussings tid!

Under Stefans puzzelläggande går den trearmade fotlampan i kull och upplöses i sina beståndsdelar. Aber Gerd - nicht spät - skruvar sönder den än värre, för att sen låta den uppstå i sin gamla gestalt. Men det behövs 3 detaljer, som jag ska köpa i stan, och Gerd kan ej komma på vad det heter. Jag gissar på glödlampor, skruvar, muttrar. — Nej, o nej! — Men kan Du rita, vad det ska vara? — Av en elegant teckning framgår att det ska vara tre — strömbrytare.

Lars Fröstad, Olle Hakelius, Ann Lindén.
[Christian Zenker]

27 september bommar vi för altandörren igen.

Oktober 1987

Vår älskade Rolf, fotot taget för bra många år sedan, fyller 46 år. Det firas med middag i flygeln. Kan det rara fotot vara taget i Fredericksburg?
Ivar Karlsson, Märta Stina Zackrisson, Åsa Svantesson, Jan Södergran. Nils Södergran, Clas Erik Sjöding.

Nedanstående tyder på att ovanstående är från 1986. Jag var "stand-in" för min brittiske efterträdare hösten 1987. /SZ
Sven Ruthner var min klasskamrat i gymnasiet. /SZ
Maria Almquist, Eva Ruthner, Karin Westman Berg.

Nog måste man dokumentera även vårt besök på Furan med förfallna rikskuponger som erbjöd en fantastiskt god plankstek.

Och så var det dags för nästa kalas: 4 SCB:are, som Folke Björnsson erbjöd sig att skicka ut.

Efter lunch och promenad i det fria serverades kaffe och doppa:
Ivar Sandhill, Erik Törnsten, Bo Björkman, Carl-Axel Wadström, Lena Johansson.

Nu avreser Brüttnarna till Florida, mellanlandar och övernattar i Boston och bor sen i en fin bungalow med 2 TV-apparater och besöker Disney Land och Cape Kennedy. Och har paradisiskt. Vi har det inte hellar så illa med kaffe med Rolf vid Enberga först och sen påtår vid Ängsöspetsen på en uppvärmd klippa när vi "nattar" kanoten.

Det stora börsraset.
Agneta Uddenberg.

Vi åker nästan alltid över den nya Strängnäsbron till Farsta för att slippa den hetsiga trafiken på Sveavägen.

Ingen möda hade lämnats ospard för att göra dagen festlig. Greta och jag höll ihop på föredragen och champagnen sen på I/UI, och även om vi inte vann på de olika lotterierna, var det roligt.

Onkel hade träffat Bo Justusson veckan innan och meddelat att jag skulle gå och höra honom. På tåget hem kom han in i vår kupé och viskade med folk, som tittade på mej, och så småningom letade han sig fram. "Ja man kan säga att Stefan åker i lyxklass på det här området, medan jag får ta mig fram i turistklass."
Bo Justusson, Gudrun Rabbinowitz.

Inte förrän den 31 oktober kunde vi fira Annikas och min födelsedag i salen. Deltog gjorde också Eva Sandberg med dotter Linn. Det blev ett hastigt uppbrott, för Teresa kom upp efteråt och skulle skjutsas.

November 1987

På söndagen kom Ingela, Ann-Margret och Christer för att fira Lenes 80-årsdag och tända ljus på hennes grav. Rolf och Becka var med på middagen, och Becka har blivit så stor och för sig så väl, precis som Tilli von E. sa.
2 bilder ej i Liber.

Den söndagen stannade Onk kvar på Salta och for på morgonen 8.45 till Arlanda f. v. b. Kiruna. Vi iväg till Farsta och den franska kursen, där jag skulle berätta vad som stått i tidningarna under veckan. →

Dan därpå firades i Blackeberg Ullas 70-årsdag i efterskott med en glad damlunch.

Den 5 november plockade Gerd i vinterdäcken och vi for till Statoil och bytte. Tack, 100:-

Vi är mycket upptagna av spionen Berglings rymning, organiserad av hans hustru, sen han själv i fängelset fått nytt namn och ny identitet. Och jag berättar om händelsen i mina brev till Brütten, men Erik föredrar att tiga ihjäl saken.

Sen kom Erik och Karin till Salta för att "taga arv". Vi höll på att dela i 4 dar, men blev ändå inte färdiga, så Lars får komma sen och hämta bokskåpen med Apollo och Diana m.m. Vi får skjuta upp vår Schweiz-resa en dag. Tänkte skjuta upp den helt och hållet, men så sa Maria att barnen har glatt sig så, och vem kan då stå emot?

Så fredagen den 13 november blev rätt jäktig med biljetthämtning, på banken att betala skatten, pälspoplinprovning hos Niegeman, sen marknadsstudie i samma fråga, köp av Mitbringsel och sist slår vi till med kappan och hatt därtill.

Wikar skriver att han hoppas kunna bila ut till Salta i sommar trots sina prostatabesvär. Han har tydligen bilen kvar, men till julottan kommer han väl knappast i år med sin lilla tulpan.

Rune Landert.

Swakaran skulle Niegeman ha reparerat för 2000:- men det får anstå nu, och han ritar med framgång över de nötta ställena med en svart penna.

Efter all denna Aufregung är det inte underligt om man vaknar kl. 4.30, onödigt tidigt för att med taxi hinna till Vasagatan och till Arlanda sen med flygbussen à 28 kr. Då är flyget från Helsingfors dessutom ¾ försenat. En bil har krockat med planet och det har kommit in glas i motorn. Dom flyger upp ett plan från Zürich och allt går väl.

På Kloten sticker jag ned näsan i min blårävskrage, för att barna ej ska känna igen oss, när vi kommer nedför trappan. Men nej, dom är ju i skolan och Erik säger: Hier ist das Einmummen bei Demonstrationen untersagt.

Kiwi-tårta fick man köpa till extrapris på Christian-dagen i går och den kommer till pass idag!

Jag har också en hälsning från Onkel till Erik: Stefan har satt in en summa på Eriks skogskonto. Deras skogar sträcker sig som bekant över tre kyrksocknar: Jumkil, Åkerby och Bälinge. Själv berättade jag som barn för mamma, att "när jag var liten, då bodde jag i Åkerby och klockan klingar skär och blå", som jag sett på ett vykort.

I Brütten sitter Christian och visar mig sin fina bok om Kampfflugzeuge. Sen vill flickorna visa alla vackra broschyrer från Florida, men då får inte Christian vara med "för Du har redan suttit så länge med farmor". — Sen föreslår jag att alla ska berätta om det roligaste som hänt den senaste veckan, då säger Stina: Att Ni kom hit! och då blir man ju så rörd så den leken kom av sig.

Christian har hållit föredrag om mården i skolan. Se här hans stolpar:

På söndagen var det besök av Valerie, Christians gudmor, och trevlig samvaro. Det hade inte varit frost än och träden var gula, solen sken och det blommade här och var i trädgårdarna på väg till "kojan" och Enteweiher. Maria skjutsade till Migros för inköp av den sedvanliga oljan. Och Vyskocils bjöd på festlig middag innan det var dags att ta farväl av våra fem kära. Erik prisade Marias skönhet: "Ja, hon blir vackrare för var dag som går!" Då kom Stinas bon mot: Hur äcklig ska hon inte ha sett ut från början.
Christina på Schulreise 87.

Den 20 november var vi hemma igen och fick höra att Rolf har problem i lagårn: 2 tjurar på den tredje dör. Men dom har haft en bjudning i salen + ett Farmek-möte, som Rolf klarat själv och bjudit på tomatsoppa.

När vi kom tillbaka från Salta i somras fungerade inte tvättmaskinskopplingen och jag måste anlita Brolin, som sa, att det där var inte hans sak, men hur det var så fixade han det. Nu är jag så rädd var gång att det ska bli nåt fel igen.

Teresa ordförande i gymnasiets litterära förening och ger ut tidningen Possumus, se bilaga [24 sidor].

Rolf på Farmek-riksdag i Tylösand.

Becka bor mera hos sin boyfriend än hemma, fast också Ingelas Johan kastar längtansfulla blickar efter henne. Morbror Erik och Tante Karin blir helt betagna av Beckas charm, när hon kommer upp och hälsar.

Hur många gånger har jag inte mött Åke Ortmark vid Karlaplan och häpnat över att han inte hälsar. Man känner honom ju så väl från TV.

December 1987

1.12 läkarbesök hos Tronner. Gerds prov bra, mina visar för hög kolesterolhalt och för låg järnhalt. Icke förty avslutar vi på NK med kaffe och bakelse.

Margareta Günther skickar en hälsning och vi har ett långt samtal om gamla tider.

Morbror Eriks promenad på Öddö.

Slutord

Kära läsare!

Skrivande den 15 december avslutar jag Liber 1987. Året har stått i arvdelandets tecken, ett delande som både morbror Erik och jag gruvat oss för, och som inte är helt slutfört ännu. I stort sett är hemmet oförändrat, då morbror ej har plats för så mycket möbler, när han nu planerar att flytta till Göteborg. Han har i stället fått andra värdesaker.

Moma har kommit till oss i drömmen ung och livlig som förr och kommer säkert att betrakta vårt julfirande.

In diesem Sinne: God jul och ett gott nytt år önskar

Red.

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se

 
Till Liber hemsida  
Senast ändrat eller kontrollerat den 6 januari 2015.