www.zenker.se

Liber 1983

 
December 1982
Januari 1983 Februari 1983 Mars 1983 April 1983 Maj 1983 Juni 1983
Juli 1983 Augusti 1983 September 1983 Oktober 1983 November 1983 December 1983

Gerd Zenkers dagboksanteckningar 1983 (lösenord krävs).

Praefatio

Just återkommen från Brütten slår sig redaktören ned denna kväll, när Anders braskar och när kransnedläggningen vid Karl XII:s staty inställts p. g. av en kommunistisk demonstration, för att påminna den kära läsekretsen om alla små och stora händelser som år 1983 bjudit på. Möjligen kan i denna såväl som i tidigare volymer ha smugit sig in något smärre minnesfel, vilket dock knappast är troligt eftersom mina uppgifter till stor del är hämtade från Gerds dagböcker, vilka som bekant förs med stor ackuratess.

God jul och gott nytt år

Red.

Quod evenit?

December 1982

Till skillnad från sin mor är Erik en inte oäven tecknare. Ofta gör han inte bara diagram utan ritar också små figurer till overhead-bilder, som han avser att diagramritarna ska snygga till, men de går vidare helt oförändrade.

Julen 1982 var en Edklint-jul. Och i Brütten var dom sjuka. Så vi var bara fyra som öppnade några få paket på julaftonen.

Mona kom upp med blomman och brast i gråt och talade om hur svårt det kändes att flytta från Salta.

Det var tidig julotta och kyrkan var fullsatt, men vi hittade inga att bjuda på julmorgonkaffe, så vi fick i stället sova några timmar innan det blev stort julfirande igen. På julaftonen var det Stefan som läste Tomten. Nu gjorde Teresa det.

Becka hade fått Othello-spelet av Onkel och det hade vi så roligt med hela julen. Och när vi kom tillbaka till Farsta gjorde farfar ett i pappslöjd åt farmor. Ja, onkel gjorde t.o.m. ett dator-program åt Erik, så han kunde spela det på sin apparat.

Just när vi uppvaktade Onkel på Stefan-dagen ringde det från Brütten: Får vi komma? Vi är någotsånär friska. Törs Ni ta emot oss? — Ja visst! — Moma lovade att inte krama dom små.

På tredjedagen hade vi åter julfirande. Nu med Brüttnarna.

En prinsesskrona.
Till Brita Schuberth kunde vi ej fara med så mycken smitta omkring oss. Och något annat julkalas blev det inte heller förrän vi efter nyår bjöd Schuberths och Insulandrarna på julkaffe i skära gruppen i förmaket. Rolf var också med men inte Karl Gustaf, som var bortrest. Erik fick hålla sig inne, men farfar och Maria [och] farmor gick i Bastuhagen och zaubrade keks åt Peter Plys. Vi gick också runt Solberga skog med Christian. Nån vidare snö var det inte.

Rolf hade storhandlat vin till julen, men Amazonen gick ej att låsa, och allt blev stulet.

Christian lånade mofas höga hatt och hade tillsammans med sin assistent Annika föreställning på salsbordet med trollerilådan från Onkel.

Teresas ständiga önskan är en ljudlös strömbrytare så det inte hörs i sängkammaren, när hon äntligen slutar läsa. När farmor sover dåligt och går upp och tar en smörgås, då lyser ofta Tetas takfönster sent, sent...

Julen 81 hade Stefan köpt spelet Håtuna-leken, men än har ingen kunnat begripa spelreglerna.

Rolf hade fått ärva ett presentkort efter Sven i en herrekiperingsaffär och skaffat sig en kostym, som Birr tvärt dömde ut såsom alltför gammalmansaktig. Hon for på tredjedan till Stockholm för att lämna tillbaks den, och hon kom hem med Expressen och däri foto av kulturministern, hennes och Eriks f.d. lärare i Gubbängen.

Vi andra gjorde lekar.

Teckning av Christian, 7 år.
Stefan hade köpt en tillsats till Eriks dator i Amerika. Och här ser vi ytterligare ett exempel på hur fint Erik kan rita.

Maria for in till Enköping och inhandlade ett par skidpjäxor.

På nyårsaftons morgon skulle schweizarna hem. Christian slår upp ögonen och ropar Filipin. Det är tomt och ödsligt på Arlanda, men i Stockholm sprängs restaurant Fontainebleau i luften med stor skadegörelse runt omkring.

Duktiga att rita är också Teresa och Karin, 13 resp. 5 år. ↑ ↓

 

 

 

Vi återvände till Salta för att skjutsa moma till julbön i Svinnegarns kyrka, men hon ville inte, så det blev bara hemmakväll.

När Stefan lagt sitt julpussel färdigt, for han omedelbart till Stockholm, fast det var mitt i natten, och hämtade sin dator.

Flickorna övar flitigt på den, och Becka bestämmer sig för att bli programmerare.

 

 

 

 

 

 

 

Januari 1983

Onkel sitter ständigt med sina tidskrifter, men en gång fick vi göra en promenad med honom över Teda prästgård till sjöskogen, där Birr dök upp, också på en motionsrunda.

Birr bjöd på läcker kalkonmiddag.

Vi for till Stigsbo och krattade löv en mild januaridag och hämtade i samband med det älgkött i Uppsala fängelse. Jägaren, den yngre och friskaste av bröderna Eriksson, hade fått hjärtinfarkt och dött i skogen på Stigsbo. Nu hade också den äldre brodern dött i en svår sjukdom och en av hans vänner i jaktlaget Karl-Erik Hagberg, säger sig på dennes dödsbädd ha mottagit Erikssons yttersta vilja: att Hagberg ska överta jakträtten.

Med lunch på Café Opera före museibesöket med Greta Björnsson.

Fanny och Alexander av Ingmar Bergman.
Elisabeth Crona.

Pappa har bestämt sig för att fara till Dresden i vår. Rolf tycker att jag också ska fara med: "Du har i alla fall ingen lugn stund förrän pappa är tillbaka." Det gäller att söka visum i tid. Vi prövar olika resvägar, men det billigaste blir att flyga till Prag och sen ta tåget. Pappa tar kontakt med Wolfgang Seidel, som säger, att det inte är den minsta övervakning i Östtyskland, utan man kan uppträda som vanligt. Men från Schweiz kommer kodifierade brev med nyckel från Christian.

Greta af Sillén Roos.

Christians far har i ett kvalifikationsformulär till personalavdelningen blivit kallad belastbar och vertrauenswürdig.

Onkel ska dra ut en visdomstand. Den har krokiga rötter och måste opereras bort av en tandkirurg. Det blir ett hemskt lidande, som fjättrar honom vid sängen och i hemmet en vecka. Han är för dålig för att kunna ta emot besök och hjälp. Och dessutom är han medveten om att ytterligare en visdomstand ska tas bort längre fram.

I januari var det middag hos Lilly Sandberg med de gamla kamraterna.

Februari 1983

Nanna skriver att hon hittat ett ungerskt pensionat åt oss. Gerd skriver tacksamt tillbaka, att vi är glada åt att ej behöva ta in hos hennes goda vän med Waschgelegenheit in der Küche. Åter ett brev från Nanna, det kommer nu flera i veckan, att det var fullt på pensionatet, och att vi får bo hos Frau Gräfin von Hansen i hennes vardagsrum, där man sätter in ett handfat.

Onkel pendlar fram och tillbaka till Paris. Ibland är han där flera gånger i månaden.

Vi är bjudna på lunch på Wappa, där kyrkoherde Lundgren håller ett sånt spirituellt tacktal till Inger för att hon, den enda icke-pensionären, så väl lyckats försörja 14 pensionärer. Då behöver man ej heller oroa sig för Sveriges framtid då ett fåtal unga måste klara den ökande gruppen av åldringar.

Jag föreslog Elsa Günther att vi skulle gå på bio. Absolut inte, sa hon, om jag ska träffa en trevlig människa vill jag inte sitta och tiga i en biosalong. Nej, vi ska gå ut nånstans. — Det blev Diplomats thésalong, där vi hade så trevligt.

Jag misstänkte en vaxpropp i örat och gick till dr Olenius, som alltid skojar så väldigt. Han kunde inte hitta nån, men säger att jag hör sämre nu på ena örat.

Farfar och jag strosar nån gång in på Bredenbergs och tar en kopp kaffe och en tårtbit. Moma nöjer sig med Farsta Centrum.

Christian avbröt dock sin judo-träning efter en malör. "Vet Du, farmor, jag tappade byxorna, just när jag kämpade och det skulle ju kunna hända igen."

Seniorföreningen ville ha mej med i valberedningen. — Ack, nej.

Här uppträdde Gerd och jag med vinglas i hand och träffade en del gamla SCB:are. Tavlorna hade stigit högt i pris.

Rolf och Birr skulle fira vinterlovet med barna i Dalarna i hyrd stuga och vara där över Birrs födelsedag. — Jag for in till Britta Edklints födelsedag för att gratulera och samtidigt lämna presenten till Birr — ett läckert svart nattlinne, som jag hade hoppats att hon skulle ta för en aftonklänning.

Strax innan Rolf skulle i väg till Dalarna råkade han ut för en olyckshändelse i lagårn och gjorde så illa sitt knä, så han inte kunde åka skidor under sportveckan.

Lilly Sandberg fyllde 65 och Iris och jag köpte present på Svenskt Tenn och överlämnade på SCB, där Greta bjöd på kaffe.

Karin Hedin och Per A. bjöd oss på middag efter 70-årsdan, då vi var i Schweiz, tillsammans med Viktor och Liisa Rosberg, den senare barnbarn till Fänrik Stål.

En journalist kommer till Salta från Sveriges radio och intervjuar Birr om Bettelheim i en timmes tid. Sen får vi höra henne i Dagens Eko.

Det var många härliga solskensdagar, då vi gick på Drevvikens is, där det var plogade vägar.

Så närmade sig Dresden-resan på allvar. På tjeckiska resebyrån i Hötorgs-skrapan köper vi kuponger för hotell i Prag.

Men först gäller det ju att deklarera. Det bör vara en enkel match i år, när pojkarna övertagit fastigheterna och vi bara är vanliga pensionärer. Men, si, vad vi bedrog oss. Det blev ett otal skriverier och telefonsamtal med skattehuset och Åsa Glemdal, tills Stefan tog på sig större delen av ansvaret och ursäktade sig med att han var så nybliven trottoarbonde.

Märta-Stina Zackrisson, Bernhard Annemark.

Mars 1983

Äntligen har farmor kommit på att farfar utom pass, pengar, piller och piljett måste medföra ett vitt fluidum för att hålla saltsyran på plats.

Ungefär samma pris på järnvägs- som på flygbiljett.

270 kr betalar vi nu för flygturen och anländer på fredagen till Brütten, där vi som vanligt mottagas med öppna famnen, och Maria räknar med att vi ska återvända från Dresden och kunna utnyttja vår fina julklapp:

Fel, taget hösten 1982.

På vägen till Prag får vi bara en liten Guetzli. Det tar inte många minuter förrän vi landar. Flygvärdinnan visar oss var vi ska checka in på återresan. Man förstår ju inga skyltar här. En buss med oss som enda passagerare släpper av oss vid den eleganta tunnelbanan, där en vacker, lätt beslöjad kvinnoröst ropar ut hållplatserna.

Vi far till Wenzelsplatz och tar in på Zlata Husa = Den förgyllda gåsen, där receptionen genast tar emot oss med: Herr und Frau Zenker aus Stockholm, verstehe ich. Vi fick ett enkelt rum med toalett ute i korridoren. Men så var då restaurangen som den elegantaste rokokosalong i stället, med salongsmöbler under ett otal kristallkronor. Vi hade vår kupong, som vi skulle äta för och fick en mycket god måltid med alla möjliga hors d'oeuvres och efterrätt från en vagn med godsaker. Men sen kom det surt efter. Vi skulle förstås inte alls fått så där mycket, men dom hade inget emot svenska kronor som betalning.

Vi somnade ifrån fönstret öppet och vaknade med duktig förkylning. — Centralstationen var också mycket påkostad, men annars hann vi inte se något av staden, utan fick nöja oss med vad somsyntes genom de smutsiga kupéfönstren. Sakta segade sig tåget mot gränsen och stod still långa stunder.

Duk köpt åt grevinnan som vi bodde hos.

Så kom det gång på gång parvis med pass- och tullkontrollanter. Det visade sig då, att mitt inresevisum inte hade trätt i kraft än, men eftersom Gerd hade sitt på rätt dag hette det: Sie müssen sich verschrieben haben.

På Dresdens Hauptbahnhof, som nu var uppbyggd igen och såg precis ut som förr, mötte Hertha. Nedstigande från tåget ropade Gerd, som lovat heligt att hålla sig i skinnet: Es war gar keine Untersuchung vom Gepäck. Ich hätte Dir noch und noch Zeitungen mitbringen können. Hertha såg inte särskilt road ut.

Att komma ut från stationen och se en enda slätt utbreda sig ända till Elbe var något man ändå inte kunnat föreställa sig. — Vi strövade omkring i Dresden och försökte föreställa oss var den och den gatan hade gått; de hade ju till stor del fått nya namn efter motståndsmänniskor. På Dürerplatz kunde vi lokalisera oss efter ett par ekar som stod kvar och med hjälp av den utbombade Trinitatiskirche, där Rolf 2 år gammal bröt tystnaden och sa: Kohlenklau. Vi letade efter Sibylles grav, dock förgäves. En sak som man inte tänkt sig in i var, att också gravstenarna var ikullslagna.

 
Trinitatiskirche.
 
2 bilder ej i Liber.

Efter 1 timme i kö åt vi i ett nybyggt envåningshus - eller tvåvåningshus - i sällskap med ett bagarpar från Bautzen som hade sin lediga dag och som avundades oss vår frihet att resa. "Wir sind noch nicht sittlich reif genug". Efteråt fick vi höra att på restaurangens plats hade Gerds pappas Evangelische Hofkirche legat.

På banken måste man växla in en viss summa för att få gästa Östtyskland.

En dag gick vi till Tekn. Högskolan och där stod Gerds arbetsplats der Zennerbau kvar och studenter strömmade ut. Jag väntade ute medan Gerd förgäves sökte komma in i sitt gamla rum, som var låst. Sen skrev han rörd i dagboken: Im Zennerbau durchs Schlüsselloch geguckt, inte med stenografi den här gången utan med vanlig skrift för att det ej skulle bli besvär vid gränsen. Men den som steg upp ur sängen, när pappa var på toaletten, sista kvällen hos frau von Hansen, och klippte bort de farliga raderna och hackade sönder dom — gissa vem det var!

Från T. H. for vi runt till höjderna på andra sidan Elbe. Där var det mycket högre nu än förr i världen tycktes det och sån vacker utsikt över hela stan.

Hos Nanna var det stor glädje över återseendet. Hon verkade frisk och glad trots att hon bara hade vardagsrummet uppvärmt och kallt i köket, sovrummet och iskallt på toaletten i trappan. Hon var ivrig att vi skulle lära känna alla hennes vänner, då främst Dr. o. fru Heckermann, som hon arbetar åt med att skriva räkningar. Vi fick också hälsa på den unga familjen von Hansen, anor ända tillbaka på 1300-talet, då en förfader var Minnesänger och står nämnd i vår uppslagsbok. Alla hade nu sen ett halvt år glatt sig åt att få träffa oss, inte minst den 90-åriga generalskan Horn, som både cyklar och simmar fortfarande. Hon hade så många vackra familjeporträtt, "men vad är det för glädje med dom, när min man har stupat, min son och mina bröder likaså".

Syskonen Hertha Zenker, Gerd Zenker och Nanna Schweitzer f. Zenker.
2 bilder ej i Liber.

En granne hade bett att få titta in, för hon hade en fråga till oss, om man nämligen skriver ä med en ring eller två prickar över på svenska.

En dag kom en dam i 50-årsåldern på besök. Då var det Hans Christofs flickvän, som nu nått sån mogen ålder. Hon berättade om, hur hon besökt honom i Chemnitz genom att ta sig dit med olika hästskjutsar den långa och farliga vägen strax innan han dog.

Frau von Hansen sr., som avstått sin salong åt oss, hade flytt från sitt gods i Schlesien med 4 barn; mannen som var sjöofficer hade gått på en egen mina i Östersjön. De hade lastat så mycket de kunde och kört med hästar, oxar och traktorer och varit på väg i två år utan tak över huvudet och svältande. Hon ångrade djupt att hon farit tillbaka och sett sitt gamla hem så verwahrlost.

Med Hertha for vi till graven i Lochwitz och till Frieda Seidel innan Hertha bjöd på korv och Sauerkraut i sin Miniwohnung, där det var varmt och skönt och fanns badrum.

I den här restaurangen nära Nanna åt vi god mat alla fyra för 25 Mark. Men man måste gå försiktigt "denn immer mal wieder kommt ein Auto". — När vi gick från Nanna på kvällen lystes gatan upp av gaslyktor. Man kunde själv rycka i ett snöre och tända.

Gerd skulle beställa platsbiljett åt oss till avresan och ställde sig först i fel kö "Ins kapitalistische Ausland", men vi skulle ju till Prag, das sozialistische Ausland. Taxi till stationen måste beställas några dagar i förväg och den kom också på minuten. Chauffören talade på bred sachsisk dialekt om "der grosse Bruder" som bestämmer allt. Vi hade god tid på oss men tåget stod stilla länge här och var i Prags förstäder. När vi så kom upp i planet och lyfte, sa Gerd: Ich heisse Dich willkommen ins kapitalistische Ausland. Då vände sig folk om i planet och tittade.

Der Flugkapitän lovade oss sommarväder i Zürich, men det var övergående. Det är märkvärdigt vad man känner sig hemma, när man kommer ombord på Swissair!

Det var en verkligt härlig föreställning, men för värdfolket innebar ju presenten också skjutsning och hämtning.

Farfar lekte mycket med Christian och hans Lego. Så småningom märkte han, att han inte behövde krypa omkring på golvet utan kunde ligga på sängen i Christians rum och därifrån diskutera färj-bygget. Bl. a. sa han till Christian: Du kan inte ha råd att betala såna löner. Sen kom det ett brev till Sverige av följande lydelse:

4 bilder ej i Liber.

Moma skriver brev från Falun och berättar om Carola Häggkvist, 17, som vunnit schlagertävlan, som ber till Gud och som fått en praktbibel av ärkebiskop Sundby i Stadshuset, och om Karin som far till Vasaloppet i Mora för att dela ut miljöpartiets tidning.

Vi var åter bjudna till Oberwinterthur och nu kunde vi berätta om vår östliga resa. Sen skulle Vyskocils komma till Brütten, men då hade vi redan rest, uppjagade av strejkhotet på Arlanda. Vi hörde svenska nyheter kl. 18.10, och klockan 18.40 var vi redan på Kloten tack vare Eriks snabba ingripande. Christian intresserar sig mycket och tycker att strejk är en egendomlig företeelse.

Men bak bergen de blå och kullarna små har onkel roligt ändå.

Ej i Liber.

När vi kommer hem är det tjockt med snö. Vi bjuder Björnssons på middag med mandelmoussetårtan, som efter det, genom deras förmedling, är på väg till Indien.

Sen kommer Annika på besök medan Birr är på psykologdag i Medborgarhuset. Vi ser Emil i Lönneberga och Annika jublar åt filmen, åt att vara i Farsta, åt det vackra vädret. Hon känner verkligen en lust att leva.

Sen var pappa och jag på NK och köpte ett smycke åt Karin och for med tåg till Falun på hennes 60-årsdag, som firades med middag för landskamrern, Ragnar med fru, Kjerrströms och barna förstås, även Fredrik. Följande dag var det mycket folk på mottagning, härligt solsken med promenad till Skidbacken och goda smörgåstårtor som Barbro gjorde. Nästa morgon for vi med Moma på tåg till Stockholm.

"Tant" Karin och Gunhild af Sillén.
2 bilder ej i Liber.
Nu kom också Onkel hem från Saas-Fee, brun och fin. Och Becka! Vi skulle ha en riktig heldag, som började med gratiskonsert på den stora nya konserthusorgeln. Efter en stund viskade Becka: Hur långt är det kvar? — Då smög vi oss ut i ett fortissimo och gick till Pub och åt lunch. Sen köpte Becka skor och sist var vi på En kille och en tjej med Magnus och Brasse och Lill Lindfors [sic].
Beckas biljett minst 3 gånger så dyr som min.
Leif Dahlgren.
Carl Henrik af Klercker.

Roland Johansson, Jan Fredriksson, Mats Lennström, Marcus Ericsson, Anders Carlström, Per Persson, Arne Ljung, John Övragårdh.

April 1983

Nu blir det påsk. Vi besöker Gertrud som ligger så sjuk på Lasarettet. — I Teda är det gudstjänst på Långfredagen.

Stefan sitter med olika bilbroschyrer. Vilken bil ska han köpa? Birr ska i alla händelser överta hans Passat, så hon är ivrig att han ska bestämma sig.

Teresa har åter varit med Åsa i Skåne och kommer lagom hem till det föds 2 lamm.

Vi är bjudna på påskmiddag till Birr och Rolf med Britta, Eskil och Mariann. Pernilla ska fara till Schweiz i sommar.

Onkel hör sig för!

Vi gratulerar BECKA som blir TONÅRING. Nu är det inte så lätt att köpa presenter längre. Becka vill inte ha vilka jeans som helst. Dom ska vara smala här och vida där.

Timmy dör, 15 år gammal.

Vi gör en promenad i Solberga skog för att orientera oss efter avverkningen.

Anita Bromeus, Britta Johansson, Märta Hagman, Greta Björnsson, Rita Borbon, Britt Laurell, Gunnel Ljungström, Birgitta Ström, Ingagreta Holmegård, Iris Törnblom, Ulla Wester, Zerny Nöjd, Lotta Gellerstedt, Johan Dahlerus, Valdy Haglund, Majken Wranghede, Monica Pettersson, Lilly Sandberg, Siwan Rosén, Aile Forck, Anita Tyrving, Anna Åkesson, Evy Gefvert, Gun Söderblom.

Medan mor köper sättpotatis är det dags för Rolf att få lite omväxling efter allt arbete och alla bekymmer. En glädje är det att Ingvar har fått ett arbete i Uppsala-trakten. Han bor dock kvar till 1 november.

När trädgårdsmöblerna tagits ut, redan den 15 april, och Annika har sin bersåfest, då vet man att det är sommar.

Månd. 11.4. 83
Som vanligt har jag fått en rumskamrat som är lite begiven på brända och destillerade varor. Första natten hade han låst mej ute och satt på balkongen och sov. Jag fick lov att klättra mellan balkongerna medan hotelldirektören såg på, bära in "kompisen", ta mina grejor och få eget rum för natten. Love. Rolf

Becka var den som önskade få träffa kungaparet. Hon tog också egna foton av det.
Lars Camenius, Camilla Grönfors, Morgan Larsson.
Lasse, Ninas pappa, röjde upp bakom Hönhuset och där kom en del porslinsbitar o. dyl. i dagen, varför vi blev bjudna på utställning.

Och farfar plockar fram cykeln och vi dricker kaffe vid södra gaveln så ovanligt tidigt, 16 april. Men är det inte alltför vackert sitter farfar och lägger pussel.

Den nya ridhallen invigs.

Ett litet, litet Püppchen lamm fick Teta, men det levde ej många dagar, fast det matades med flaska.

Birr har mycket att göra med att ordna en kongress i FAGERSTA [sic].

En fredagskväll hade Becka gymnastikuppvisning i Enköping. T.o.m. Onkel hade kommit från Stockholm, vilket föranledde Teresa att fråga: Skulle Du komma om jag hade riduppvisning? Becka är fantastiskt duktig och det hela är storartat framfört.

Eriks födelsedag firade vi med kaffe i salen, dock utan att festföremålet var med. Han bär ännu inte mustasch.

Farmor var lycklig att komma över ett Callida-nattlinne för halva priset på Bredenbergs, 115:-.

 

Pappa på datormässa i Sollentuna. — Teresa kom till Stockholm och vi såg på hennes begäran nån konstig amerikansk film med egendomliga varelser i nån slags saga. Sen for vi in på kungens födelsedag och stod vid slottet i ösregn och såg inte så mycket annat än drottningen och barnen i slottsfönstret. Sen ringde onkel och frågade om han var välkommen. Då måste det alltså vara so weit...

Jag fattade posto vid fönstret och skrek snart till farfar: Den är röd! Det tyckte han ju var en typisk replik. Sen fick vi göra en provtur utåt Handen och den var ju underbar med sin uppvärmda sits och sin fina Stereo. Där har Birr något att se fram emot. [Hon övertog min gamla Passat. /SZ]

Farmor anordnar en pristävling för schweizarna: Vad har onkel köpt för bil?

Och Rolf sålde Daf'en till Söderlunds son i Teda.

Hur kom det sig då att Onkel köpte sån fin bil? Han vittnar här själv om den överjordiska ingivelse som han fick...

Maj 1983

Vi hade avslutningsfesten för franska kursen här hemma. Det var en rolig tillställning med sång och skratt på svenska. Irene och Marguerite sjöng i stämmor.

I början på maj reser Erik med 6 l. dricksvatten till Luanda:

Det fattas något i slutet av sid. 1, för baksidan börjar:

inte träffar någon människa de första två dagarna. Frågan är också hur samarbetsvilliga de är. Man undrar om trasslet med visum inte är en obstruktion från folk, som inte vill

Resten av sid. 2 är fastklistrad, men det mesta kan läsas genom pappret (spegelvänt):

att vi ska komma. Har jag tur, kanske jag kommer hem från Paris ikväll igen. Ausser Spesen nichts gewesen!

Här blommar hägg och fruktträd så vackert så det är ... att åka hit. Även de små äppelträden som jag satte i snöyra när vi ... ... är översållade med knoppar. Visst vore det trevligt om Ni kom ner och tittade men först måste jag ju komma ... ... från ...

Många gratulationer till namnsdagen och till Stefans födelsedag, jag hinner väl knappast få iväg något brev till dess.

 

 

Stefan fyller 43 och får ett meddelande från Angola att Orion ligger omkull och att solen går åt fel håll. Hans tandläkare hade ringt och frågat om dom skulle ta den andra visdomstanden nu och eftersom Fredrik eller nån annan satt i rummet, var Stefan för feg för att tacka nej. På kollegornas fråga hur han kunde utsätta sig för en sån sak en gång till svarade han: Furor teutonicus!

I Farsta bjöd vi Ingeborg Lind, Inga och Lotte och Rolf på middag. Och fick så vackra begonior som stod på verandan hela sommaren.

Teresa ramlar av hästen och får gå med bandage i tre veckor. Och Annika får en liten gris som hon sköter om och mockar åt, tills det blir för jobbigt, och grisen får åka i väg med Farmek.

Så här ser det ut i badet i Laax. Laax stavas med två a, säger Christian — och Graubünden med två bünden, säger Karin, 6 år.

Under tiden firar vi nu Onkels födelsedag under pingsten. Tandoperationen gick lättare den här gången.

Ingela och Johan kom ut till graven på Hennings 85-årsdag.

Rolf får många svar och har svårt att komma ihåg vem han talat med. Till slut blir det Kenneth Sörman, som kommer med sambo och liten 1-årig dotter.

 

Annika får 25 öre för varje och kommer ideligen med en ny. Var tar hon dom?

Enköpings flickskolas årliga möte kunde jag ju ha tid att vara med på nu och träffade där många gamla bekanta, bl. a. Gunvor och Ingrid Neppelberg och Hillevi.

Nästan synd att vara inne en hel timme en sån vacker dag. Men Margit Eriksson och jag tog skadan igen i Stallmästargårdens trädgårdsservering.

Eftersom Annemark annonserat om kaffe, kom det massor av folk och Greta Werner fick springa hem och sätta på mera kaffe. Vi träffade bl. a. Rolf och Annie Lind från Lundby.
Alf Svantesson, Helge Lundin.
Christina besvarar åskådligt en pristävling om hur många tår barnen i Brütten har tillsammans.

Juni 1983

Fåren är omöjliga i nya trädgårn. Ständigt hoppar dom över och slutligen får dom en egen hage i Flyktbo.

Rolf har Farmek-möte i biblioteket och sen bjuder Birr på räkpajer i salen och dom var så goda, så dom gick åt som smör. Men när gästerna frågade Rolf om vilka porträtten på salsväggen föreställde, var han skamligt osäker.

Lilla Karin måste genomgå en näs-halsoperation just när Erik är borta i Canada i 10 dagar. Mormor är i Brütten och hjälper Maria och allt gick så bra, men Maria fick skriva till Frl. Weiler, att Karin ber att alla ska vara snälla mot henne i Lekis.

Vi var på Karl Gustafs födelsedag på Wappa. Vi fick gå och ta oss smör och bröd, tårta m.m. i köket och sitta i salen.

Teta var på Möja och där var det skolläger. Birr ringde och fick tag på henne, för se nu skulle det bli hemligt möte med flickorna Teta och Becka och Onkel vid Saga-biografen, där RYMDIMPERIET skulle slå till för andra gången. Vi hämtade två mycket belåtna biobesökare och for ut till Salta med dom.

Ingvar slutade till midsommar och fick en oljemålning av Ingrid Neppelberg till avskedsgåva. Han bor kvar tills vidare.

Stefan och Rolf for till Gubbängen på skoljubileum och träffade en del gamla lärare och kamrater.

Ingalill Bondelid.
Baksidan av brevet. Högra halvan är fastklistrad.

Karl-Gustaf tog Gerd i båten några dagar igen. Gerd avlöste en annan färdkamrat och steg på i Skanssundet. Det var rätt mulet men varmare än i fjol och t.o.m. solsken på vägen genom Mälaren. Gerd uppskattade särskilt att få åka upp för det intressanta inloppet till Enköping. Karl Gustaf skjutsade sen till Salta.

Farfar, som är intresserad av det mesta, tog mig med, och jag tog kaffeväska med, till Gryta för att se Postgirots stora cykeltävling. Men jag hann inte ta av locket förrän huit ---- så var klungan förbi och man hade inte sett nånting. Sen var vi till Stigsbo och gjorde fint till midsommar.

Onkel har förstås satt kanoten i sjön för länge sen. På midsommarafton råkar han ut för åskväderoch ringer efter hämtning på Aspön. Vi kastar oss i bilen, och moma med, och en torr rock dessutom. Där står han genomblöt under takdroppet vid Aspö handel, frusen och hungrig, och det på själva

Bilden från november 1982.

Det här är en pristävling, där det var så ordnat så att Rolf skulle vinna. Men jag minns nu inte vad priset var för nånting speciellt.

Birr lagade en middag à la Farmek för oss också med den goda räkpajen. Efteråt tog barna fram olika spel och så kom det sig att farfar och moma möttes i ett parti Othello.

Karin och Ernst Wiberg bjöd vi på middag och bad vid Salta Vaskan. Men det var ösregn hela dagen.

Juli 1983

Sommaren står i sitt flor och till sluts vågar sig även moma ut i Bastuhagen, fast hon är rädd för alla tuvorna.

En av de kortaste nätterna går farmor och farfar på promenad till Älvkvarnsbacken och hittar en påse bakom trollstenen med snaps och läckra smörgåsar just vid spöktimmen. Det var så ljuvligt och ingen mygg var det på hela sommaren.

Rolf och Birr har fest i Bastuhagen, Margareta och Stefan är också med. Det börjar regna lite sakta och stackars Stefan får en parkeringsbot på nya bilen à 2.50.

Ingen i Brütten hade fått veta vilken bil onkel köpt. Nu for han till Arlanda och var med och mötte, och Christian och Maria åkte med honom till Salta. Erik hade mycket att berätta om Canada och Angola. Det var högsommar och omkring 30° varmt dag efter dag.

Då mötte vi Onkel, som kom med kanot, och vi med bil till

VIKSÄNG

på Aspön, ett veritabelt paradis vid ett villaområde med utsikt från klipporna över mälarvikarna.

3 bilder ej i Liber.

Farfars födelsedag, över 30° varmt. Då smakade det gott med kall laxmousse och färsk potatis.

Fr. v. medurs Maria, Birr, Olle Insulander, Karl-Gustaf Insulander, Rolf, Märta, Stefan, Gunhild, Inger Insulander.

Jubilaren uppvaktades av hela storfamiljen.
Med den långa vattenrutschkanan.

Vi badar ofta vid vaskan men även vid Gripsholm, Oknön och Strand. Barna får styra bilen på Oxbacksvägen.

uppvaktas av moma med den gamla ridsadeln. Men på födelsedagsmiddagen i det fria vid flygeln var Onkels plats tom. Då var han på väg till Schweiz via sammanträde i Paris. — På Stigsbo sinade brunnen i torkan. Vi for till Siggeforasjön, men där var det kallt och blåsigt. Dock inte så kyligt att inte alla lät sig glacen väl smaka.
2 bilder ej i Liber.
3 bilder ej i Liber.
 

Likadant med Maria. Hon köpte för sin klingande valuta en lammjacka, färgad i vinrött med grå inslag och en likadan barett till. Det hela lät ju äventyrligt och inte kunde man få se pälsjackan, som låg i förseglat paket, annat än om man var villig att betala 800 kr. Så mycket skulle Maria nämligen få igen utgörande moms ute på Arlanda.

Stefan var den första som fick se den och kunde vid hemkomsten rapportera att den var både käck och piffig. Maria köpte också pösbyxor åt tvillingarna från oss, så att vi kunde fira deras födelsedag, innan dom for hem.

Karin uppmanade Birr dagen innan att fara till stan och köpa nånting, men Birr svarade: Jag tänker ge Dej en teckning. — Det var Karin inte alls nöjd med.

 

Sen for dom hem den 21 juli, men Christian stannade som han hade lovat.

Han ville återse Wasa-skeppet, men på hemvägen på T-banan hade han en obehaglig upplevelse av en man, som saknade två fingrar och hela tiden ville prata. "Aldrig mer T-bana för mej."

Christian sopade i lagårn och hjälpte till att bära, när vi gick från sjön. En gång bad jag honom sopa verandan. — Hur mycket får jag? — 25 öre! — Nej, farmor, det är för lite, 50 öre. — Nej, vi säger 30. — Han flyttade undan alla barnstolar och lilla bordet och la upp allt på sofforna. Det var perfekt gjort. "Du var så duktig, så Du får 45 öre." — "Farmor, för 5 öre till så vaskar jag också!" Sagt och gjort och han tjänade belåten sina 50 öre.

Annika och Christian uppträdde som Carola med ackompanjatör. De mimade till bandspelaren. Annika var fenomenal med bibel och allt och hoppade som sin berömda förebild.

2 bilder ej i Liber.

Erik och Karin kom med finska Märta och Margareta, och Karin hade sån fin mandelflarntårta med.

Så hände det sig att Rolf och hela hans hus for till Gotland på semester. Då gick solen ned för Christian, fast han hade lite trevligt med Christer, som han hjälpte i lagårn och Knutte, som lät honom åka med på mopeden från lagårn till ringklockan och en dag t. o. m. ett varv ut på sjön i motorbåten. "Hur kommer det sig att alla är så snälla emot mej?"

Inte minst Karl Gustaf, som sa att Christian skulle blunda och dyka ned på kakfatet, när vi var på Wappa och plockade 13 liter härliga hallon. "Vet Du farmor, jag tittade först var jag skulle ta och sen blundade jag och kunde dyka rakt ned på bullen" (som är så svår att uttala).

Vi hade motocrosscykeltävling vid kökstrappan ned till soptunnorna och tillbaka över hönsgården. Teresa hade utformat segerdiplomet.

Annika och Christian skulle ligga i tältet som farfar just satt upp, men det blev så kyligt så vi måste skjuta upp det till Annikas stora, stora förtvivlan. Men sen blev det i alla fall av och allt var omsorgsfullt bäddat, godnattsagan var läst, men "natten" varade bara i 10 minuter. Det hittades en skalbagge i tältet och sen ville ingen ligga där längre.

Men i Annikas rum i flygeln vågade Christian ligga fast hon höll upp ett benrangel för honom i skymningen.

Hurra, Stefan är tillbaka och allt har gått bra med nya bilen. Han ger sig genast ut på sjön.

En dag kom helt överraskande Beckas och Annikas axelväska som dom glömt på Gotlandsresan tillbaka på posten. Än lever lite av den gamla svenska ärligheten.

Augusti 1983

Vi for med Christian till Aseas stora jubileumsutställning, där man fick sitta i förarhytten på ett modernt tåg, och där man fick styra olika robotar, och där det var mycket son et lumière, men Christian ville fort hem tills Knutte skulle sluta kl. 15.45 och Christian skulle få åka moped med honom.

 

Men när det var gjort, då hette det: Jag har ingenting att göra. Men onkel visste på råd:

← Spik instucken i en ryggkota.

Nu kommer protokollet från ESA-mötet där Onkel var ordförande, och vi kan läsa om hur skickligt han fick den spanske räven att foga sig. "La Délégation de l'Espagne reconnaît qu'elle serait en mesure d'approuver..." Se bilaga. [Här endast några avsnitt.]

Birr gjorde ett storverk återigen när hon målade om och inredde ett TV-rum i flygeln. Rolf spikade ihop den nya soffan som kom i paket.

Den 5 augusti träffade vi åter Stefan i VIKSÄNG-PARADISET. Men vi blev utdrivna av en representant för villaföreningen. Man hade beslutat att kanoten inte skulle få vara stationerad där. Onkel fick paddla därifrån, och farfar och Christian fick det stora nöjet att köra Audin, den röda, "Farfar, hur känns det?", och farmor den vita till Salta.

Familjen Zahn har sommarnöje i Grossenbrode.

Christine Zahn med kamrat kom med Ingela och Ann Margret till Salta och fick laxmousse.

Sixten och Anna-Stina bjöd på lunch i Morgongåva tillsammans med Eva och hennes barn, Birgit Tolstoy och familjen Ceder f. Tolstoy.

3 bilder ej i Liber.

 

Sen kom Christians avresedag. Han ville gå upp och ta det tidiga Swissair-planet för att få sin service. — Stina och Karin hade varit i Laax, som stavas med två a (Christian) och "Graubünden, som stavas med två bünden" (Karin). Under tiden var Erik och Maria på Thyssen utställningen i Lugano.

Vi börjar nu skära äppelbitar och pressa i centrifugen. Mycket jobb för att få fram 1 liter saft och man måste ha öronproppar.

Rolf hyr en speciell såmaskin med en skön förare för 300:-/tim och sår vid Hallonbacken och Enberga.

BECKA BÖRJAR LÄSA TYSKA.

 
Ej i Liber.
Vi hade en ståtlig fest med räkpaj, som Brita Schuberth bad om recept på. Erik och Karin hade kommit och Annemarks var med. De kom lite senare. Det var först gudstjänst i Tillinge på kvällen. Rolf, som inte heller hade tid att vara med från början, förde Ruth Annemark till bordet. Det var första gången han träffade henne och han inledde konversationen: Nå, har Bernhard slarvat ifrån sig gudstjänsten i kväll?

September 1983

Nu är det så torrt och vi slår det sparda diskvattnet över listerna på gårn, men dom ser ändå för trista ut. Inga blåbär, ett par liter lingon men rätt mycket svarta vinbär på Stigsbo. Gerd köper sig en grå Loden-rock och blir lika fin som Stefan i sin gröna rymdbolagsuniform. Farmor värmde sig under ett duntäcke.

Det var en glad fest i Töjnan som började med champagne. Där var de tre systrarna [Kallenfeldt], Sonja och Annika och Lars Gunnar Olsson.

Jag får inbjudan till Ui:s 30-årsjubileum och beställning på bordsvisa. Jag bestämmer mig för "Capri" och Johan Dahlerus skickar texten. Sen blir det ett skrivande och ett vrakande.

Märta samt Hillevi, Barbro och Inga Kallenfeldt.
Ej i Liber.
Valter Carlowitz.
"...att sikta vidare framåt mot eventuella nya decennier."

I Brütten firas den stora Wegacher-festen. Man dukar ute på gatan och sitter uppe hela natten och dricker vin och sjunger.

Edmund Rapaport. Ett tidigt SvD-inlägg i den nu (2010) högaktuella integritetsdebatten. /SZ

Festen var storartad med kaffe och kakor från Maison Pierre. Sen champagne och sist middagen, där min visa framsjöngs med entusiasm till ackompanjemang av Johan D. och Bosse Dahlberg.

Min f.d. chef Staffan Wahlström f. 40 tog plats bredvid mig och gav ett par adresser i Paris: Aux Savoyards, Metro Jussieu, Rue des Boulangers och ett annat ställe vid Metro Place Monge på Rue Mouffetard, Place de la Contrescarpe.

På andra sidan satt Karin Lundkvist, nu hemmafru sen många år. Hon gillade skarpt versen om Sonja Södergren.

När Karin opererades fick hon löfte om att ensam få fara till Sverige med pappa. En fredagskväll i september kom Erik med Karin och med ny mustasch! Onkel var i Paris och i flygeln var dom sjuka, så vi var inte så många som fick njuta av den.

Medan vi var på hemskt trevlig lunch hos Kallenfeldtarna i Sundbyberg med Sonja Silvén och Inga, fick Annika, som gick ute i långt gräs, en spik genom foten och för att citera henne själv, "jag skrek som en gris". Emellertid innebar det att hon fick sin högsta önskan uppfylld, nämligen den att få gå på kryckor.

Vi går ut med kaffe åt Rolf vid Hallonbacken och bjuder också Knutte: "Jag vet inte om jag törs för chefen". I min enfald trodde jag att alla har kafferast halv fyra, men nu förstod jag att man bara arbetar till kvart i fyra även på sommaren. När nästan all skörd är bärgad — det var en stor skörd i år som fyllde alla reservutrymmen — kom det stora regnet, så det började droppa in i garderoberna. Rolf klättrade upp för att byta ut tegelpannor och Stefan höll stegen. Jag var rädd att Stefan skulle få en tegelpanna i huvudet, men Rolf påpekade hur mycket vanskligare hans vingliga arbete var.

Leveryd, Bernhard Annemark.

 

Vi deltog i avskedsgudstjänsten i Tillinge kyrka, men till samkvämet i Mälbygården vågade vi oss inte, för lyktorna hade stått på och blott tack vare ett ryck från Ingvar och Mona kom vi i gång igen.
Nu spar vi på värmen så väldigt, så när gamla Borgs-borna Birger och Märta Säbb kom på besök fick vi dricka kaffe med kapporna på i biblioteket. Moma hade ett livligt samtal med Birger om mördaren Nordlund och sen skickade Birger en lång vers om honom.

Oktober 1983

får ett äppelträd som planteras i närvaro av Birr och Moma.
2 bilder ej i Liber.

Hela året pågår propagandan mot löntagarfonderna och den 5 oktober går Gerd med i demonstrationståget till riksdagshuset.

Vi överlägger om hur vi ska avtacka Axelssons och köper till slut en tennskål, som mamma och jag går ned med i all enkelhet. — Franska kursen har åter börjat med delvis nya deltagare. Iris och jag är t.o.m. med på en matlagningskurs med avsmakning på franska institutet.

Teresa vill prya och frågar: Farmor, vet Du nånstans, där jag skulle kunna bo? På Ui har dom redan en del förfrågningar men Teresa får förtursrätt.

Doris Olsen.

Mamma Gunhild får sulfa mot sin urinvägsinfektion och reagerar häftigt med allergiska utslag, när hon är ensam på Salta ett par dar. Rolf skjutsar in henne till lasarettet. Hon får cortison och allt går över samma dag. Hon ligger dock kvar tre nätter för kontroll. Så kommer det sig att Teresa och jag åker med tåg till Stockholm och Gerd stannar och hämtar moma.

Annars pågår potatisskörden intensivt. — Birr reser till Skellefteå eller var det Umeå med flyg och håller föredrag där. — Teresa kämpar med sin förkylning men stiger ändå plikttroget upp var morgon och går till SCB. Vi avslutar hennes vistelse här med Rampfeber på Vasan.

 

 

 

 
Annikas födelsedagshyllning till farmor. — Natten mellan den 10 och 11 maj låg Annika i Onkels säng. När farfar skulle göra i ordning Märta-brickan blev uppvaktningen fördröjd för Annika hade ingen present och stack bums ned i flygeln och tillverkade på nolltid en häst av en toalettpappersrulle. — Teta kom med en liten duk och Becka med en parfymflaska. Tänk, så man blev firad!
Annika och Onkel uppför en pjäs, skriven av Annika.
Beställning av flickorna, när jag ska till stan.
 
Erik har köpt en ny bil, en Subaro, fyrhjulsdriven, som skall vara bra i deras hala backar. De far hela familjen till Kreta på två veckor och hyr bil där.

På min födelsedag, en solig höstdag, planterar vi på Muttis grav och intar sen födelsedagsté på tésalongen Diplomat. Nu har man uppnått den riktiga gamla pensionsåldern 67. Dit har Annika ännu några år och när vi firar är pappa och mamma redan på Kanarieöarna. Lilla a får en mysdress i velour och en bonbonnière med polkagrisar. — Strax innan hade vi varit på middag hos Björnssons och lunch hos Lotte och Rolf för 15 personer.

Nu flyttar jag ned i flygeln, och Becka och jag ligger båda i sängkammaren. — Nu tar Axelssons farväl. De har köpt Göran Reuterswärds villa i Fanna.

Annika måste först göra läxorna och plugga på multiplikationstabellen, sen spelar vi Monopol nästan var kväll. Och en kväll, när vi ska ner i flygeln och lägga oss, hörs gråt och jämmer. Becka har stängt dörren och fått sin fot med socka på emellan, och där ligger toppen på "långtån" lös i strumpan. Farfar hade varit i Stockholm men var som tur var tillbaka med bilen sen ett par timmar och på 10 minuter var vi på sjukhuset och Becka fick spruta på spruta, jag tror 5 stycken innan hon blev känslolös i tån och de kunde slita bort nagelrötterna och "snygga till". Det var docent Grevsten som gjorde operationen. Stackars lilla Becka så ont hon hade efteråt i flera nätter och dagar. Vi fick fara till Hummelsta och få såret omlagt. Alla var häpna över en så egendomlig olycka. "Säg inget till mamma och pappa, när dom ringer", sa Becka. Hon ville inte förstöra deras semester.

Raskenstam + Sällskapsresan.

November 1983

Så kom de då hem, bruna och nöjda med sin resa. Och det blir dags för oss att tänka på Schweiz och kanske Toulouse. Swissair har öppnat en ny linje till Toulouse, och vi planerade en veckända där med Onkel, som ändå skulle dit på möte, men någon kom emellan så han fick inte tid att stanna mer än en natt.

På en resa till Paris mitt i sommaren fick Onkel helt oförmodat sällskap med Ann Margret och de hade ett par trevliga kvällar i Paris, innan hon fortsatte till Perpignan, där hon skulle gå på en månadslång kurs.
Som tack för senast bjöd Ann Margret sen Onkel på middag hemma på Karlaplan.

Medan Björnssons far till Hennickehammar på en billig veckända för 600:-/st. far vi för obetydligt mer på vår 17 dagars resa. Den börjar i Zürich, nej redan på Arlanda, där vi får sällskap med marknadschefen på Solna Offset, som säger att han är 37 år, har bott 10 år i Dubai, tjänar 300000 och har glömt att ta nån spruta, nu när han är på väg till Indien. En rysligt trevlig person. Lika trevliga, minst, är dom i Brütten och så ivriga för att se om vi har etwas mitgebracht.

Christian går både i piano- och teaterskola. Och har just lärt sig göra en teaterviskning.

 

På lördagen får vi åka bil, nämligen med nya Subarun und zwar till Konstanz, en söt liten stad, där vi besöker Hus-museet och sen går på kondis för att värma oss. Det är rått och kallt ute. Erik är särskilt förtjust åt stereon i bilen. På söndagen är vi återigen bjudna till Vyskocils på god middag.

Ej i Liber.

De enda som hade tid att fara till Djursholm var Rolf och Birr. Men så kommer Rolf in frysande från lagårn och har 38,4° och blir inte varm ens med fyra täcken.

Erik växlar 500 svenska kronor åt oss och får 518.50 franska franc. I Toulouse växlar vi 1000 kronor och får 980 fr. fr. Så bär det iväg med samma plan som Erik nyligen använde på sin resa till Saudi-Arabien i november. ("Farmor, menar Du Saudi-arabien eller vanliga Arabien?" (Stina))

Som Erik så visionärt skaldade redan julen 82:

På planet som var stort och brett fanns en indier svept i lakan så när som på sin håriga axel och hans diamantnäsprydda hustru. Vi fick en läcker måltid mellan Genève och Marseille. Men väl framme i Toulouse ramlade jag i en grop på gatan och slog sönder knät och höll nästan på att svimma. Nästa dag strupplade jag över en stenstolpe på gatan och gjorde illa handen. "Ça va?" sa dom omkring mej.

Här satt vi vid den gamla borgen i skaplig värme.
Katedralen St Sernin besökte vi samtidigt med president Koivisto.
Och på Place du Capitole steg en Montgolfière till väders, 200 år efter den första.
Med tåg till Auch, d'Artagnans hemstad.
 
2 bilder ej i Liber.
Albi.

 

Otroligt med dessa småstäder och deras praktfulla kyrkor.

På L'Entrecôte slår vi oss i slang med lokalbefolkningen. Och får båda beröm för vår franska.På kvällarna ser vi på TV på hotellet och lyssnar på Mitterrands, "le Fou", stora tal.

Moma hade blivit sjuk och orolig inför vår avresa men återvann snart krafterna i Falun och hade stor behållning av de många turerna kring Ove Rainers skatteplanering.

När vi kom tillbaka sprang barna emot oss och sa: Är det säkert att Ni stannar här i sex dagar och inte åker nånstans under tiden?
Goss-mötet i Toulouse, november 1983. (GOSS = Groupe des Opérateurs de Stations SPOT)

Christian somnar i mammas säng och sen kan jag resa upp honom och trycka på magknappen och då går han i sömnen ned för trappan och lägger sig i vår gemensamma soffa, om han får lite stöd. På morgonen vet han ingentingom hur det kan ha gått till.

På Arlanda mötte Onkel, som nu har skaffat dubbdäck. Det var härligt att få åka från port till port med spritpåsar och allt, men främst att få träffas igen förstås.

I Brütten spelade vi Memory och berättade sagor om prinsessor. Men Karin vill helst att de ska handla om rövare och häxor. — Ja, men då drömmer Du så otäckt. — Nej, jag drömmer bara om vanliga människor och då blir jag så rädd.

December 1983

Teresa och Becka vill inte vara Lucia längre och Tedas Luciafirande hotar att torka in. Då blir Annika så ledsen så Birr ställer sig i spetsen för det hela och kallar ihop ett par andra mammor. Och syföreningsauktionen blir lyckad med mycket folk.

så säger kanske andra men inte Onkel som är glad att få komma till Saltsjöbaden i tre dagar och äta god mat. Moma tycker också sen att han ser så rund och glad ut.

Vår f.d. skatteplanerare.

Franska kursen har avslutning med löksoppa på La Cocarde. På SCB är det utlottning med liten supé av 11000:- på konstlotteriet.

Gun Ahnlund dök upp på Ui-festen och är nu med på middag hos Iris Sjöstedt. Lotte har julfest med 9 sorters småbröd + lussebullar, sockerkaka och tårta.

Karin och Christian har nu haft vattkoppor. Hur blir det med Christina?

I samma vecka dog Astrid Nordström, Bettan Ljungblom, 94 och Gustaf von Ehrenheim.

Jul- och födelsedagsuppvaktning hos Elsa Günther. Gerd slänger blomsterpapper + handskar i sopnedkastet och hittar dem flera timmar senare. Då hade jag redan varit på Hittegods.

Astrid Nordström, Björn Nordström, Jan Nordström, Christer Nordström.
Svenska Akademiens sammansättning 1983 och alla tidigare ledamöter.

Slutord

Kära läsare, då jag avslutade förra årets Liber tillönskade jag läsekretsen God Jul och Ett gott nytt år med god skörd och lycka och välgång för Er alla. Eftersom denna önskan har slagit in, upprepar jag den även för 1984 och som vanligt med tonvikt på allas hälsa. Det är i skrivande stund den 23 december. Det är 76 lediga platser på SAS i kväll och hela storfamiljen väntas kunna fira tillsammans. Bara nu Gerd blir frisk, som ligger och hostar med 38,3. Julgranarna kostar 75 kr i år och vi har huggit 15 stycken. Skinkan kostar 39,90, benfri.

Red.

Gerd Zenkers dagboksanteckningar 1983 (lösenord krävs).

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se

 
Till Liber hemsida  
Senast ändrat eller kontrollerat den 13 september 2010.