www.zenker.se

Liber 1979

 
December 1978
Januari 1979 Februari 1979 Mars 1979 April 1979 Maj 1979 Juni 1979
Juli 1979 Augusti 1979 September 1979 Oktober 1979 November 1979 December 1979

Gerd Zenkers dagboksanteckningar 1979 (lösenord krävs).

Praefatio

Redaktören fattar pennan som så många gånger förr och hälsar den trogna läsekretsen välkommen att ta del av årets Liber. Hon tror sig våga konstatera att denna läsekrets är vid god hälsa och önskar den kraft och mod inför det nya årtionde som vi går att möta.

Majoriteten av oss, fyrtiotalisterna, har nått mogen ålder. Vad väntar de sig av det nya decenniet? (Will they still need me, will they still feed me, when I am sixty-four?)

God jul och gott 80-tal

önskar

Red.

Quod evenit?

December 1978

Den här gången kom schweizarna redan mitt på dagen och hälsades av Momas fina julbord i köket. Visst är det underbart, när dom kommer och man har alla förberedelser klara, sängarna bäddade osv. Men man åläggs vissa restriktioner vad gäller musiklyssnande och TV-tittande varom skalden påminner:

Birr och Rolf skulle fira Stockholms-jul, men då Teresa var dålig, fick Rolf stanna hemma med henne.
Från USA medförde Onkel en schackmaskin till stor förnöjelse för hela familjen.
Moma fick en brandvarnare av Rolf. Den tjuter bara man håller en tändsticka ett gott stycke under den.

Christians första monumentalmålning. Han är nu 3 år och får låna Annikas skidor och gör en tur till lilla logen. Han får också låna Annikas röda brandbil, som han garagerar i köksskåpet.

Det var två tvillingapor som höll om varandra, men kunde lösgöras åt Karin och Christina.

 

Mor har ju gått på jämlikhetscirkel på SCB och fått lära sig en del. Men när far hämtar efterrätten och plockar ikring tallrikar, säger Moma att hon blir illamående.

 

När vi hämtade Brüttnarna på Arlanda, så hade dom så mycket bagage, att pappa i hemlighet fick lov att lämna in "fågelburen" på godsförvaringen. Inte underligt att mamma var orolig dan därpå, när han var helt försvunnen i flera timmar och låtsades som om han bara varit till stan, när han i själva verket for och hämtade kristallkronen.

Farmor hade köpt en liten grön duk åt sig. Farfar fick utan att veta vad det var köpa paketet och skriva vers.

Mormor kelade förstås med tvillingarna trots morbror Eriks varningar, när han passerade Salta med finska Märta. Han tänkte förstås på deras om än så obetydliga snuva, och se, strax blev moma rasslig i bröstet och fick 37,8 på juldagen, när vi skulle ha kalas. Vi fick ringa återbud till grannarna.

Birr fick lagom till julhelgen dels sin nya plats i Västerås, och dels kunde vi i mellandagarna uppvakta henne, som nu blivit psykolog och inte längre enbart "biträdande". Det hade varit mycket arbete med studierna och med alla resorna till Stockholm, och nu hade det krönts med framgång. Tant Mona hade haft hand om Annika från 9.00-12.00, när Rolf tog över.

Januari 1979

Ja, så var det dags att skjutsa de kära till Arlanda igen. Moma kryade snart på sig och kunde gå små promenader igen. Teresa och Becka hade blivit ena hejare i att spela mas, och mången kväll tillbringade vi vid spelbordet, eller också spelade vi svårighetsgrad 1 el. 2 på Onkels schackmaskin.

Annika slutade i kyrkans lekskola. "Det var så tåligt." Var det dåligt? Nej, det var så tåligt, jag tålde inte fröken." Hon är sprudlande, glad, söt och högljudd. När Rolf och Birr är på kalas ligger hon i barnsängen i Onkels rum och smyger sig tyst ut på morgonen och klär sig.

Sista söndagskvällen på jullovet var vi bjudna på middag i flygeln. När vi sen skulle åka i väg, kände sig moma åter dålig och följde med. Hon hade nu åter fått temperatur och hosta.

När moma nu blev liggande i Farsta, kom morbror på besök. Han och Karin skulle fara till England och där fira hans 60-årsdag. Vi firade nu lite i förväg.

Venus Kallipygos - Annika.

Trots att Moma tar febern var timme, och med två termometrar, vill den inte försvinna alldeles. Då beslutar hon sig för att ringa sin älskade Parrow i Enköping, och jag skriver ett PM.

Han ger tröst och lovar att moma ska få komma till honom när helst hon vill.

När morbror via Göteborg återvände per nattåg efter England-resan, hade han förlorat sin plånbok med biljett och allt, men fick ändå följa med tåget. Dan därpå ringde en ädel upphittare från Göteborg.

Vi fick ta hem jourhavande ett par gånger, och jag fick ta två halvdagar ledigt för att passa doktorn. Dom var rysligt rara och zuversichtlich båda. Den ena kom inte förrän mitt i natten. "Är det här slutet nu, doktorn?", sa moma. "Inte", sa han, "Ni kommer säkert att bli 100 år".

Under tiden är det snö och så kallt att vattenledningen på Salta fryser, men Rolf tinar upp den med lämpor. Vi väcks av folk som skrapar sina bilrutor och av snöplogen om morgnarna.

Rolf går på en slaktdjurskurs i Värmland. Han står nu i samband med att han övertar morbrors del av Salta i begrepp att bygga en ny lagård. Pappa och jag har betydligt blygsammare affärer för oss, som, efter förstudier i Stockholms samtliga mattaffärer, resulterar i en Kina-matta, blå, från Nessim. Vidare köper far en gråblå kostym på Meas rea.

Louise Adlercreutz opereras i lungan och har det svårt.

Februari 1979

Eva Hakelius, Bernhard Annemark, Lilian Onelöv, Olle Törnberg.
Nils Åslund, Tony Hagström.

I februari kommer onkel och berättar att han blivit sekreterare i Flygindustridelegationen.

Teresa följer med oss till Stockholm i februari, dels för att besöka SCB och hjälpa farmor där, men även i Farsta. Hon serverade nämligen iförd serveringsförkläde och hårprydnad på syjuntan och gjorde det med den äran. Birr kom till Stockholm och hämtade henne och lämnade i stället Becka i utbyte. Vad skulle vi då roa Becka med? Jo, det fanns en barntillåten film, som hette Repmånad, som hon såg med farfar. Den sistnämnde satt och skruvade på sig åt alla soldatskämt och tänkte "vad ska Becka tycka om det här?" Men efteråt sa Becka: Farfar, det var den roligaste film jag nånsin sett. Teresa berättade att hon har sju (7) Barbiedockor.

Bodil Hedlund-Lundquist, Gudrun Pentén.
Johan Martin-Löf, Sture Wickerts, Lars Åke Hedin.

Onkel kommer ofta till Salta, och är det då sommar sätter Annika upp flaggorna för att hylla honom. Det är härligt skidföre den här vintern, och det går ett skidspår över Oxbacken ned till Pålsbo och genom Strömsta skog till Bastuhagen.

Birr passar också på att åka, när hon har ledig dag från Västerås, och ibland får farmor låna hennes skidor. Annika är hos Tant Mona mellan kl. 9.00 och 12.00. Annars finns ju Rolf alltid i närheten. Så lyckliga barn som slipper vara på "fritis". Man hör ständigt vilka bekymmer ens kollegor på SCB har med trötta barn.

Erik som airmecare får vänner runt om i världen och små trevliga presenter från alla håll. Erik har också Sardinian Airways som kund. När han, Erik, säger att den önskade reparationen skulle bli alldeles för dyr, svarar kunden: Ni vet tydligen inte vem det är som äger Sardinian Air. Jo, det är nån indisk maharaja.

Sivan var min vikarie ett tag, men orkade inte länge till att arbeta på min lediga fredag.
Från statistikens underbara värld påminner man sig att Greta och jag bjöd Lilly på lunch på hennes 61-årsdag.
Vi är bjudna på middag i flygeln. Och får höra att Birr planerar en resa till Athen tillsammans med Birgitta Norrman till våren.

Mars 1979

Erik Huss, Hans Rehnvall, Arne Karsberg.

En kväll, när Stefan satt hos oss i Farsta och såg på TV, berättade han om det lilla barnet som åker järnväg och kommer till en tunnel: Mamma, gick bildröret nu? I samma ögonblick som Stefan avslutat sin berättelse gick tatsächlich vår TV sönder för 232 kronor. Det var nästan övernaturligt.

Teresa, alltid glad och solig, samlar på stenar från främmande länder och på små, små saker att ha i den tryckerikast som hon fått av sin mamma.

Nu skulle det bli smokingmiddag på Brunsholm, och då fick Onkel som vanligt bjussa på sin aftondress åt Rolf, medan Birr köpt en "jättetjusig" svart aftonklänning med genombrutna guldspetsar under den generösa urringningen.

Stefan har upptäckt hur härligt det är att åka skidor i Alperna. Ungefär samtidigt störtade Margareta Rinmans bror på skidor utför en brant och omkom.

 

Ser Onkel ut så här i alpvärlden?
Nils Stadener, Sam Stadener, Hedda af Klinteberg, Ingegerd Stadener.
Vi började nu att planera vårens resa till Brütten. Farfar kilade runt i Stockholm för att försöka få tag i en kristallkrona Maria hade blivit så förtjust i vår och ville köpa en i Stockholm. Men det var ingen som riktigt passade.

Farfar sällade sig till den långa kö, som ringlade sig till Riksbanken, när 1979 års första premielån såldes. I snö och iskall storm stod han där över 1 timme och tänkte vända om, men det var ju så synd på den där förlorade timmen. Men han fick stå i sammanlagt fyra (4) timmar för att få 25 obligationer. Allt medan mamma ringde till banken i Garnisonen och bad dem lägga undan 25 åt henne. När han sen kom till Swissair för att beställa biljetterna, frös han så, pappa, att han inte kunde tala. Menm sjuk blev han inte. Tvärtom!

Sen moma fått besöka dr Parrow Gerd och jag satt under tiden på Skafferiet i Enköping och blivit friskförklarad, kunde vi ta itu med vårens Zürich-Lissabon resa. Bagaget var på väg till Lissabon direkt, och vi måste gå bakom kulisserna på Arlanda för att rätta till misstaget.

På Farsta läkarhus kostar det bara 40:-

Den 16 mars for vi. Två bekanta träffade vi på flyget: Lilly Sandbergs dotter Eva med sin storseglare, och Margareta Kiippa från kommerskollegiet, som hjälpte till på Eriks förlovning. Vi blev bekanta på Riksrevisionsverket. Och nu åker hon som vi, tack vare sin Swissairsyster, jorden runt.

Nu möts vi av Erik och Christian, som först gömmer sig lite bakom Eriks långa ben. I Brütten får vi nu uppleva, att också Christina kan gå. Becka hade ju lärt Karin i julas. Ja, dom kan gå ända till kojan, medan Christian tar sin trehjuling. På kvällen slumpar det sig så egendomligt, att Stefan kommer efter ett tjänsteärende i München, och sen blir det dan därpå stor glad fest i Winterthur, där även Jana, Peter och Herr Deuber är med. Därifrån skjutsade Erik Stefan direkt till Kloten.

5 bilder ej i Liber.

Vi promenerade på söndan i vårväder på Bahnhofstrasse, och Erik berättar om den psykologiska test han ska underkastas. En av frågorna löd: Hur reagerar Ni i en stress-situation? Vet ej, blir Eriks svar, har aldrig varit i en dylik. Testresultatet visade att han skulle vara lämpad för de mest varierande arbeten.

Maria skjutsade oss på måndagen till Kloten f.v.b. hotell Flamingo nära den här platsen i Lissabon.

4 bilder ej i Liber.

Lissabon har efter jordbävningen 1755 byggts upp med ståtliga gator och vackra rokokohus, som dock skulle behöva putsas nu, inte minst för att få bort alla politiska slgord som var sprutmålade överallt.

Monumentet över Henrik Sjöfararen var ståtligt. Och på torget vid hamnen var en världskarta inlagd med alla portugisers erövringar på. Det var en gåva från Sydafrika "som tack för att vi blivit upptäckta". På Museu de Marinha kunde man se den stol som en sjöman hade suttit på medan hans ben amputerades utan bedövning och utan klagan.

Sintra.
 

Vistelsen i Lissabon blev mycket preiswert. Finast av museerna var Gulbenkian. Ståtlig var den breda Tajo och Kristusbilden på höjden på andra sidan.

Så kom vi tillbaka till Brütten till veckohelgen. Christian meckade med hjälp av farfar på sina bilar. "Farmor, Du skulle inte ha köpt kläder. Du skulle ha köpt något med hjul på." Och farfar gjorde en linbana.

När flickorna hör Erik komma hem i garagedörren, tjuter de till av glädje. Maria matar dem omväxlande från samma tallrik och med samma sked, så det går fasligt geschwint. Hon är fenomenal att hålla fint. Man tycker att det borde vara nedskräpat ständigt med tre så små. Men icke.

Christian vill aldrig tala i telefon, när man ringer från Sverige, men nu ringde mormor när Maria var i skolan, och då kände han sin plikt som familjens överhuvud, drog fram en stol till Broms-skåpet och klättrade upp och svarade: "Ja, sie sind eben aus Lissabon zurückgekommen. Die Schwiegermutter liegt noch. Usw." Det var fantastiskt att höra hur redig han var 3 ¾ år gammal.

4 bilder ej i Liber.

Louise dog på Marie beb.dag i lungcancer. Mamma Gunhild orkade ej vara med på begravningen.

På fredagen for vi ut till Salta för att vakta barnen, medan Rolf och Birr var på lantmännens jättestora fest.

Rolf har nu ohyggligt mycket att göra inför lagårdsbygget men tar sig ändå tid en söndag att komma upp till Stockholm och deklarera. Vi hade givetvis även i år sökt uppskov.

Nu inträffar kärnkraftolyckan i Harrisburg, och Palme vill nu ha folkomröstning.

Louise Adlercreutz.

April 1979

BECKA 9 ÅR
 
Vi gratulerar henne med bl. a. en brosch i form av ett R.

Nu kommer påsken snart. Birr far upp till Stockholm med Mick och går på Matteuspassionen. Det var rätt fint väder, så vårarbetet i trädgårn kunde börja så smått.

Vi gömmer förstås godis i salen och har sen 10 saker på en bricka att komma ihåg.

 

Erik Schuberth fyllde 75 år och vi var där på uppvaktning. På våren var vi också bjudna på middag med ärkebiskopen på Wappa. Ärkebiskopinnan, Birgitta Sundby, berättade om drottning Silvia, som inte kan så bra svenska än och sagt till Sundby om något hon ogillade i psalmboken: "Jag blir så förbannad!" Inger hade blommande fruktträd inne och björkar som grönskade på stora trappan ute, fast vi var i april.

Birr far med Birgitta Norrman till Athén och har det bra. Känner att hon är uppskattad av grekerna, och kanske av andra folkslag också. Har hon måhända sin röda kjol med svarta prickar och svart lackskärp på, som hon fick på födelsedagen? Men det arkeologiska museet var stängt den enda dan dom kunde slita sig från stranden!

Maj 1979

I början på maj for Lene till Olpe på Christines konfirmation och träffade där Hertha och Nanna. Moma och farmor var under tiden på Lidingö hos morbror Henning. Och farfar begav sig till Stigsbo. Där hade telefontråden slitits av av ett träd, och nu låg farfar ute i skogen och fifflade och kopplade med den avbrutna ledningen tills han fick svarston i Farsta. Men sen tyckte han att det var ohederligt att lura televerket och prata utan markering, så han lät bli. Det hade känts väldigt kul att ligga ute bland buskarna med telefonapparaten.

En dag var Annika med oss på hemlig utflykt till Stigsbo och lekte i riskojan som jägarna byggt upp. Farfar lade under våren ned många, många timmars arbete på att köpa elfenben och laga en tangent som gått sönder på Salta.

Den 11 maj, som var en strålande dag, började farmor vårbruket på allvar i trädgårn. Då kom Rolf med Birr och Annika och moma och sa, att farfar och jag skulle komma och titta på något. Man trodde ju att det var något med lagårdsbygget, som just hade börjat. När vi närmade oss Lilla Logen, började Rolf sjunga högt: Här komma Märtas vänner små. (Det var ju Märta-dagen.) Framkomna till stora skjutdörren drog han upp den och skrek lagom "kvartett" just då, för se där stod en spritt ny jordfräs, en gåva av alla barn för alla namns- och födelsedagar framåt i tiden.

Och vi till att fräsa och fräsa och sätta potatis: Vit Maria, motståndskraftig mot röta skulle den vara. Men sommarn var ju så blöt, så inte ens Maria klarade sig helskinnad. Ja, det var en dag som sent ska glömmas.

Den 18 maj skjutsade vi moma till Arlanda för att hon med Ridderskapet och Adelns hjälp skulle kunna bege sig till Brütten. I bagaget hade hon älgfilé med sig.

Mamma köper nya glasögon för 500:-, som inte sitter bra utan bara hasar ned. Ständigt måste hon ta sig till Stureplan och få dem ombockade.

Stefan hade bjudit en canadensisk professor med det klingande namnet Goodenough till Salta i sällskap med Sonny Lundin. Vi drack kaffe med dom i Sjöskogen före middan.

Stefan hade med sig en massa kartor till Salta på veckändorna och satt oavbrutet och prickade ut referenspunkter till sina satelliter.

Onkel, som nu är ute på så många resor till Paris och till Saab, Volvo osv., önskar sig en skjorta till födelsedan, som man kan ha slips till. Det blir en ljusblå en.

En gång när han kommer till Göteborg med flyget, tittar hans medpassagerare häpet, när han blir hämtad med en stor svart limousine. Vem kan det vara? undrar dom.

Här hemma är vi på auktion på Säby, där Lars Widding köper en potta som tillhört Christina Wrangel.

Lycksalighetens ö Erikdagen kl. 5. Kära! Som sagt gick det ej att skriva så bra på planet. Här stod Erik bakom glasrutan. Planet var 20 min. försenat tyvärr. Christian kom emot mig med öppen famn. Han hade förut sagt att nu skulle Moma leka med honom i st. f. pappa. Flickorna sov o. när de vaknade låg de så snällt o. pratade med varann medan Maria var nere o. tvättade bilen. Jag lyssnade om de skulle börja gråta. Så blev jag då införd och de tittade lite spörjande först, men kom strax emot mig och visade sina leksaker och kröp upp i knäet, så min lycka var fullkomlig. Vi har suttit ute på altan o. barnen ha plaskat i vattenbaljor. Här blommar allt, t. o. m. fruktträden, ungefär som i fjol med då 3 veckor tidigare.Så rart att du ringde. Jag var glad åt att ha värdinna i Zürich för där är ju allt så stort. Hon hade hand om en gumma till, så hon gav mig en vagn som jag själv fick skjutsa bagaget o. Erik stod utanför o. gav tecken vart jag skulle köra. Så åt vi lunch med Erik, som sen for tillbaka till sitt arbete. När han kom hem gick vi sen en promenad med alla 3 barnen medan Maria lagade middag. Nu har vi inspekterat trädgården. Erik har ju gjort ett enormt arbete. Ska bli skönt att komma i säng nu efter en lång sagolik dag. Jag fattar inte att det blev möjligt för mig denna "siste rejs". Må så gott o. hälsa alla, även Lidingös. Moma. [MZ:] Utflykt till Kyburg, se vidstående foto.

[Erik:] Kära! Det är synd att Ni aldrig kommer när trädgården är som vackrast. Just nu är det alldeles fantastiskt i Brütten. Annat än Mallorca som ju är ganska brunt och kargt redan så här års. Men det var ju roligt med en liten utflykt. I kväll dricker vi sekt (spumante) för att fira vårt besök, vår namnsdag och inte minst två år i Brütten.

[Maria:] Tack så mycket för den fina handduken, boken som jag snart skall börja att läsa, och alla kläder från Birr. Flickorna har prövat dem redan. Dräkten kan även Christina ha ännu. Hej då, Maria.

Ej i Liber.

Damsupé hos Greta Björnsson, som önskat sig en puderdosa.

När vi sett sista avsnittet på den spännande schweiziska serien om läkaren Erika Werner, for vi till Arlanda från Salta för att möta moma. Det var slutet på Kristi himmelfärdshelgen och inte hade vi räknat med att det skulle vara stillastående köer ända från Enköping till Litslena. Så vi kom 20 min. för sent, och där stod hon med sin markvärdinna, hemskt orolig. Gerd kunde nu berätta att han på vägen till Solberga hade mött Olle Insulander och blivit presenterad för Ulla.

Vi blev bjudna till Linds i Sköndal på en festlig vårmiddag med lax och jordgubbar.

 

Juni 1979

Sådden var ovanligt sen, och när den började komma upp, kom också regn i rätt tid, vilket inbesparade mycket bevattning och rörflyttande. Lagårn växer en liten bit varje vecka. Rolf tog sig ledigt en weekend och for till Åland och la sig i en bergsskreva och sov. Under det att han på den resan just var på väg till Enköping, kom en häftig vindil och störtade omkull takstolarna som just börjat resas på lagårn. Detta skedde just på kafferasten, när arbetarna satt inne i sin husvagn, annars hade säkert en hemsk olycka kunnat inträffa. Nya takstolar kunde ej levereras nu under semestertiden, så bygget blev avsevärt försenat.

På väg till Åbo [Åland?] tittade Rolf upp på SCB för att få mors namnunderskrift på ett lån på nån million eller så, och sen skulle det ju också bevittnas. Det gjorde Anita König och Johan Dahlerus. Dan därpå frågade Johan om vi inte kunde äta lunch tillsammans, han och jag.

Vi skulle fira vår 40-åriga bröllopsdag på Stigsbo på fredagen den 8 juni. Redan på torsdagen skulle Gerdt hämta mig, und zwar kl. 13.30 på Garnisonen. Tiden gick ingen kom och jag vankade av och an i korridorerna (i maktens korridorer). "Ge på honom bara, när han kommer", sa man åt mig. Efter 2 tim. var farmor sur. Farfar hade haft så mycket att uträtta. Och jag som lagt allt till rätta och skrivit lappar. Nåja, vid framkomsten var allt bra igen och jag somnade på hans arm i solen. Döm om min skam, när han på bröllopsdagens morgon tog fram en guldkedja under kudden till bröllopsgåva. Det var det köpet som sinkat honom så.

Jag såg att häggen blommade,
Det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade
Och sade: Se och känn!
Hon stod vid makaronerna,
Hon sydde på en klut
Och när hon lyfte blicken
Hade häggen blommat ut.

Alf Henriksson.

Morbror Erik och Karin skulle ha åkt till Canada men fick ej svar i tid, och nu for Erik i stället med finska Märta till Rhodos.

Ingeborg Ingelson dog i juni.
Mormor kan inte påminna sig om hon fått ut nån fösäkring vid pappas död, så vi skriver och frågar:

Onkel reser omväxlande till Kiruna och Paris. En gång var han bestämt i Paris 2 ggr. samma vecka.

Sommarens sista syjuntefest var som vanligt hos Karin och John Bertil Jacobsson i härbret på Lidingö.

Nu far Rolf med sin släpvagn till Farsta och hämtar vårt gamla matbord. Det ska barna nu få till arbetsbord i sin barnkammare. Rolf och Birr är också på en jättestor fest på Huseby på Werners 50-årsdag. Vi oinbjudna har i flera dar med spänning fått se det stora tältet resas i trädgården. Hans hustru, som väntar barn, har icke förty lagat maten själv åt 110 personer.

Det var via Henning - stationsinsp. Zandén - Swedenborg - John Munck af Rosenschöld som pappa kom till Atlas Diesel.
Rektor i Gubbängen.

Vi var bjudna till Karin Westin och hennes "vän" Per Antoni. De har sommarställe i Åkersberga och det var en glad fest, där vi hade en så varm vårkväll att vi satt ute i en berså och åt Biff bourgignonne.

Ej i Liber.

Juli 1979

 

Farfar berättade under sommaren för Teresa om sitt liv: Det var en gång under kriget på vintern 1943-1944 när farfar skulle göra en tjänsteresa från Tekniska Högskolan i Dresden, där han arbetade med att utveckla flygmotorer, till BMW i München. Som vanligt hade han rum beställt på hotell Schottenhamel. Men när han kom fram till München, hade det just varit ett bombanfall, och hotellet stod i ljusan låga. Att uppsöka ett annat var otänkbart. Det fanns aldrig lediga rum. Han tog sig därför tillbaka till järnvägsstationen och satte sig vid ett bord och lutade huvudet mot det och försökte på det viset få lite nattsömn. Efter arbetet på BMW dagen därpå begav han sig till Hauptbahnhof igen för att återvända till Dresden. Då hade stationen just blivit bombad och man fick åka buss ut åt Freising-hållet för att nå tåget. Bussen i sin tur fick köra väldiga omvägar, för gatorna var spärrade efter den senaste bombningen. Så när bussen kom fram, börjar tåget sätta sig i rörelse. Farfar fick springa och lyckades klättra upp på tåget, fast det ej fanns nån perrong. Men när han skulle öppna dörren, så var den låst. Inte kunde han bulta, för med den ena handen måste han hålla sig fast och med den andra måste han hålla sin portfölj med hemliga papper. Dessutom hade han handske bara på den ena handen. Det var isande kallt - 10°, och att stå där i snälltågsfart. Inte kunde han kasta bort portföljen. Nästa station måste vara Nürnberg. Antagligen 1½ timmes resa dit. Så, helt oväntat, stannar tåget ute på linjen efter ca 20 min, Farfar hoppar kvickt ned och rusar till nästa ingång, och genast sätter sig tåget åter i rörelse. Den dörren var olåst! Som på ett andeväsen stirrar man på honom, där han kommer in från tomma intet - röd, stel och rimfrostig.

Nu börjar det bli dags för oss att tänka på pappas 70-årsdag. Gästis är tillfälligt nedlagt, så det gäller att ta saken i egna händer. På fängelset i Uppsala får vi hämta en bit älgkött, som Eriksson i Morgongåvas bror har i förvar där. Det är kusligt vad det låses upp och igen och rasslas innan vi får vårt paket och kommer ut i friheten igen. Posten hade så passigt gett ut 20 billighetsfrimärken till varje hushåll, och nu satte vi oss vid slottet i Uppsala och skrev bjudningskort.

Elsa Günther ringde och hade såna bekymmer, för Margrethe var dålig. Hon följde med oss ut till Salta och ägnade ett par dagar åt att putsa silver så det blänkte som aldrig förr. Hon satt på altan och rätt som det var tog hon ett steg ut i häcken, som hon trodde var gräsmatta!!!

Inför Eriks och Marias ankomst forcerar farfar ytterligare sitt letande efter en kristallkrona åt dem. Nu erbjuder sig också Elsa Günther att delta i sökandet.

Den 4 juli på kvällen anländer alla 5 från Brütten, glada och igenkännande. Dom små etablerar sig utan svårighet på Salta, och särskilt Christian har mycket nöje av att leka med farfar. Dom sitter tillsammans i Audin, där Christian behärskar instrumentbrädan. Mindre farligt är det att leka buss ute med Annika m.fl. passagerare:

Obs! kylargaller och Onkels gamla nummerplåt. En kall sommar.

Karin har blivit bekant med lilla Nina i röda byggningen och kan ibland inte låta bli att bita henne.

En dag gör vi en utflykt till Häljesta skeppsritningar vid Köping och tar vägen över Arboga kristallaffär, där Erik köper en ytterbelysning. Moma är orolig hur vi ska klara festen alldeles själva den 11 juli. Men Viola och Linnéa Eriksson i Näs är vidtalade att servera. På måndagen den 9 far mor emellertid till Stockholm för att ej förlora 2 semesterdagar. Hon arbetar några timmar, far sen till Sergels torg och köper kuvertbröd och träffar Elsa Günther, som har presenter att skicka med.

Ja, vid hemkomsten dukar vi. Det är besvärligt med placeringen, för det kommer återbud i sista stund. Den 10 juli planerar vi en hemlig utflykt med kaffe till Gubbudden, men farfar har ont i huvet och orkar ej följa med. Moma stretar emot: Vi borde ju vara hemma och jobba. Men i väg. Där finns båtar att hyra, men ack, det blev åska och ösregn och vi fick dricka vårt kaffe i bilen.

På kvällen den 10 far Becka och farmor till Oxbacken och gör en ekgirland att pryda verandan med. Becka arbetar otroligt snabbt med att plocka löv och räcka farmor små buketter. För att få hem hela långa girlanden fick farmor linda den om halsen flera gånger.

Foto av Onkel kl. 21.00.

Så randades födelsedagens morgon med uppvaktning av barn och nästan alla barnbarn. Teresa var på sin första långväga resa på egen hand till Småland. Hon hade också gjort ett fint blomsterkort åt farfar. Sen hjälpte Becka till att plocka jordgubbar åt alla gäster.

Det var ingen värme. Vi satt uppe i Hallen och drack födelsedagskaffet med Viola. Christian sa: Farfar, lek med mej! Det betydde: Kom så sätter vi oss i Audin. Men farfar måste ju läsa alla brev och telegram, som kommit. Onkel hämtade flickorna Kallenfeldt vid stationen.

Två bilder ej i Liber.

Rökt lax med Martins kuvertbröd.

Älgstek och kalv.

Glace, hemgjord med svarta vinbär.

Jordgubbar som mellantraktering.

Erik Ahlqvist, Folke Grönlund, Harry Sterner, Gunnar Söderlund, Filip Weiner, Holger Rydselius, Sven Fahlman, Ture Karlström, Kurt Söderström, Björn Strandberg, Ivar Lundberg, Sixten Norén, Sven Walestrand.

Obs! Utskrift nedan. /SZ

Rolfs tal: Kära pappa! Också jag vill tacka för dessa 70 år. Jag har visserligen bara känt dig ungefär hälften så länge, men du använde väl de tidigare åren för att förbereda barnens ankomst. Det är ett otroligt dramatiskt och omväxlande liv du har levt hittills. Jag hoppas att det inte blir lika dramatiskt i fortsättningen. Jag och mina bröder och fruar och barn har ju mest varit med om de idylliska perioderna i ditt liv. När vi utforskade Stor-stockholm per cykel, picknickade i den dal som nu är Farsta centrum, reste till Tyskland och Salta, lät dig göra en dockteater i papp. De mörkare sidorna av din personlighet ska vi inte gå in på, t. ex. din ständigt närvarande tjocka portfölj fylld med diagram och tekniska tidskrifter, eller ditt eleganta sätt att avlägsna armbågar från bordet med hjälp av en fönsterhake. (Jag har nästan aldrig armbågarna på bordet - när du är med.) Ditt äktenskap har egentligen varit mycket likt mitt - åtminstone på det sättet att du och din fru inte alls har samma intressen. Medan mamma helst ligger och kryper i en rabatt, föredrar du att bese något obskyrt museum, iklädd kostym och vit skjorta. Och om du någon gång kryper i en rabatt, t. ex. när du försöker styra din nya jordfräs, har du säkert kostym och slips då också. Din gedigna allmänbildning ser vi många prov på, bl. a. när du guidar runt olika kinesiska studiedelegationer på deras eget tungomål. Till slut, pappa, tack för all din kärlek och omtanke som du har slösat över oss och för den lyckliga barndom vi haft, och som du hjälper till att ge dina barnbarn.

Erik hade just den 1 juli börjat på en ny avdelning på Swissair och arbetar nu med genomgång och reparationer av utländska flygplan.
Saknaden var stor efter Teresa, som rest till Småland på tåg, ensam f.f.g.
Dagen efter med Ann-Margret och Kallenfeldtarna.

Erik och Maria for till Stockholm för att försöka få tag i en kristallkrona att skicka med Onkel, som uppskjutit sin sommarresa till Alperna p.g. av födelsedagen. de hade sprungit runt i Stockholm och ringde uttröttade att de inget hittat. Vips kastade sig onkel i bilen och for söderut. Vi tog barnen i bilen och for in och hämtade Erik och Maria vid tåget. Vid gardinköp hos Bergvalls passade Karin på att stjäla en knappnål. Måtte det inte sluta med en silverbägare!

Ett par dar senare far vi via Farsta, där det hade regnat in på parketten och där vi åt medhavda jordgubbar, till Lidingö. På vägen stannade vi ett ögonblick vid Ringvägen, där Erik och Maria plötsligt köpte en kristallkrona. Vi besökte Muttis grav och drack sen kaffe på Albavägen.
4 bilder ej i Liber.

6 bilder ej i Liber.

Tidigt den 17 for de [schweizarna] tillbaka och kunde ej övervara Teresas 10-årsdag. Den firades först med kaffe utanför flygeln. Då var Birgitta Norrman och hennes isländske boyfriend Snorre med. Senare var det middag ute med Eva Sandberg och Ingela. Man fick allt ha kofta på sig. Det var inte många varma kvällar. Och Teresa själv var blek och trött, och det visade sig att hon var sjuk.

Hon fick en kaffekopp som heter Dresden.

Teresa var bara en av alla som fyllde jämnt 1979. Morbror Erik 60, Birr 35, Ää 35, Teresa 10, Farfar 70, Moma 85, Barbro 30, Annika 5. Teresa hade återvänt i bil från Småland med Eskil och Marianne och kunde vara med oss på vår hemliga båtutfärd i kyla och blåst till Östra holmen. Sen drack vi kaffe vid Anunds hög.

Hur långt kan Onkel ha hunnit, frågade man sig under tiden. Då kom efter några dar besked om att han blivit förkyld och legat med ordentlig feber i Tyskland på vägen ner till Kärnten. Stefan for via Davos till Zermatt, och i Brütten hämtade han Cläres stol med hem till Sverige. Det var en glädje när han åter välbehållen var hemma. På Stigsbo plockade vi bär: blåbär och lite hjortron, och så svamp förstås.

Bland våra gäster på Salta märktes Gertrud, som vi hämtade, och Birger Tibblin som kom i sällskap med en flicka som hade egen dansorkester just som vi satt i salen och drack kaffe med Edklints på Becka Za Zenker-dagen (Sara). Annars hade farfar besvär med tvättmaskinen, som inte värmde ordentligt.

Ej i Liber.

Augusti 1979

Förra veckändan var vi i Laax. Jag ... ... i Kloten på fredag
sig bakom ratten så snart hon kommer åt. Nu vaknar flickorna
Ej i Liber.

Flickorna, som nu är i ridåldern och brukar rida på Gumlösa, skickar hästkort från Camargue när dom är i Norge.

Kommer Marathon-löparen Göran Råbäck till farmor med oro: "Har jag fått sparken? Här står ju att mitt rum ska bli sammanträdesrum!" Jag tittar och jämför och blodet isas. Jag som hade skrivit upp numren så noggrant och sen distribuerat till115 personer.

Sen visade det sig vara ett skämt av Claes Cassel, som ändrat siffrorna fullständigt omärkligt för att lura Göran.

Just precis. Här var det farfar som skulle kontrollera uppgifterna till AK. Han gjorde en del ändringar och tog bort uppgifterna om ägande.

Curt Forsberg, Marjorie Cronstedt-Forssman, Pontus Mörner.

Stefan är spökskrivare åt Fredrik Engström. Stefan har f.ö. så mycket att göra under hösten, så att om han kommer till Salta, så arbetar han hela tiden och har något frånvarande i blicken.

Sen tulpanerna blommade, hade moma oroat sig för sin 85-årsdag. Vi hade bjudit Vyskocils i god tid att komma. Jan hade själv just fyllt 60 år, men blev dålig och dom tackade nej.

I stället kom det en annan delegation från Schweiz: Ää och Christian.

Det droppade in gäster i en stor mängd vid 13-tiden. De fick smörgåstårtor från Skafferiet och kaffetårtor. Syföreningen kom och Axelssons och de vanliga grannarna och Tili och Christina Wrangel, som just köpt hörnvillan i Strängnäs, Eriks drömslott. "Han får det efter mej." Ja, och sen hade vi middag för släkten. Det var den hemliga soppan och inkokt lax och den nya glacen efter Hirams recept.

Ingen kan tro att moma är 85 så som hon arbetar och står i så vi andra blir trötta bara av att se på.

Morbror Henning är klen och böjd men höll ändå ett varmt tal för sin kära syster.

Teresa steg oförskräckt upp bland alla 40-45 gästerna och läste sin dikt för moma.

 

På verandan: Lene och Henning Tiblin, Märta Zenker med Christian Zenker, Gunhild af Sillén med Fredrik Wernberger, Erik af Sillén. I trappan: Barbro och Lars Wernberger, Stefan och Erik Zenker, Karin af Sillén med hunden Timmy. /SZ
På väg till Stigsbo bjuder farmor på choklad. Men var försiktig, den kan innehålla skal. Vi får en ask, värd 53 kr.

September 1979

4 bilder ej i Liber.
Hans Lochmann, som tillbringat julen hos sin svåger i Tyskland, hade på sommaren blivit sämre. Vi besökte honom nu på Serafen, där han låg i en stor sal för 10 personer. "Wer weiß, vielleicht werde ich noch 80." Moni kom hit och var hos honom ett par veckor, och sen kom Hans-Jürgen till dödsbädden. Begravningen var i Stora Tuna kyrka, dit vi for tillsammans med Elsa Günther. Först var vi med på taklagsfest i lagårn för byggarna. Birr och Teresa gjorde fina landgångar och bjöd på. Sen steg vi in i bilen och hade moma med, som skulle vara i Falun ett tag. Karin var på kusten, men vi blev festligt mottagna av morbror och fick övernatta allihopa i den otroligt fint nyrenoverade villan med så mycket nya fina och gamla möbler. Efter jordfästningen bjöds vi på lunch i Polackssund, innan vi via Fagersta återvände till Salta.

Grillby värdshus anlitas för sillbord till inledning, sen oxstek, och mor gör äppelsuffléer till efterrätt och senare Janssons frestelse.

Vi hade köpt hem smör, ost, bröd, ägg, flingor m.m. men det var bara en som övernattade.

Stefans bildvisning avbröts ideligen av dånande skrattsalvor.

Värden på Grillby, som själv kom med maten, passade också upp, så dom trodde att han var en butler, som hörde till huset.

Sifo intervjuade mor före valet. Man fick stoppa i sin röstsedel i en burk, och detc blev nästan exakt rätt resultat, som valet sen visade. På SCB tippade vi och mor kom 5:a på I/UI.

 

Oktober 1979

Nästa fest skulle ske den 3 oktober. Det var enhetsledningen "med respektive" som skulle träffas hos Bodil. Farfar vred sig i det längsta men undgick ej sitt öde. Han fick Staffans fru Anna-Greta till bordet, och jag Johan Dahlerus. Det blev riktigt trevligt med väldigt mycket sång och musik. Och när vi efter 6 timmar bröt upp, sa Staffan: "Märta, jag har lagt en lapp på Ditt skrivbord att jag kommer senare i morgon." Då replikerade pappa: Ja, se nu är det ju så, att Märta har lagt en lapp med samma lydelse på Ditt skrivbord, Staffan. (Vi är ju så jämställda nu för tiden.) Staffan kanske skämdes, för han var på plats före mig, dan därpå.
Vi gjorde trevliga höstutflykter i Nacka-reservatet och drack choklad på Nyckelviken.
Samuel Strandberg.

Det kom "bara" 140 gäster från 6 månader till över 80 års ålder. Birr hade gjort mängder av tonfisksallad. Och lagårn såg verkligen ut som en festsal med syföreningens 14 bord med 10 personer vid varje, dukade i orange och med gröna ljus, och en hel ek hade Rolf tagit in.

Bland dem som hörsammat kallelsen att klä ut sig var Knutte Isaksson otroligt elegant i frack, slängkappa, hög hatt och vita handskar. Lasse Andersson med fru Liisa uppträdde glatt och piggt som indianer.

På födelsedan fick mor en jättestor frottéhandduk med papegojor på av Rolf och Birr och Grand Marnier av Stefan. Dom hade totalt glömt bort att efter jordfräsen skulle det inte bli några paket på länge, länge.

Farmor hade tänkt på all packning, Mitbringsel, etc., men totalt glömt att hämta biljetten. Om inte farfar hade varit...

November 1979

Vi njuter av att återse våra kära i Brütten, vilka delvis märkbart utvecklats.

Men även huset hade utvecklats och fått ett nytt trevligt vinkelrum med en ny finurlig mörkbrun bäddsoffa. Karin och Christina: "Vi snyter oss på soffan." Farfar och farmor. "Vi knyter oss på soffan."

Vi måste lufta ofta för att bygget skulle torka. Ja, Peter ordinerade t. o. m. att bokhyllorna skulle flyttas ut lite från väggen.

Det var så högtidligt när vi fick gå i procession med Rübli lyktan som Maria holkat ur och ornamenterat efter instruktioner av ett grannbarn, Monica. Och så sjöng alla. Var det Es schneilet, som lilla Karin sjunger så fint?

Ej i Liber.

Vi fick smaka rostade kastanjer en kväll. Och i Winterthur var det en verklig festmiddag igen.

Så kom vår resdag med hällande regn. I väg till Malaga.

På flygplatsen hyrde Gerd omgående en bil som vi for till vårt gamla hotell i Torremolinos med, St Jorge eller Ameramare. Vi träder ut på balkongen och kan sitta där på e.m. i den varma solen. På kvällen blir det tjock dimma. Och på restaurangen visar det sig att vi glömt att växla pengar. Nåja, svenska går också bra, men aj, vinflaskan skulle dom ha 30 kr. för i. st. f. 8 som duger bra.

Vilken underbar morgon i Almunecar, där vi satt här på de blå stolarna och åt frukost och träffade en ungdomlig svensk, som var 85 år och bodde härnere. De feniciska gravnischerna kom vi ej åt, ty borgen var stängd somliga dagar, men vilken promenad. Och detta den 12 november.

Ej i Liber.
Ej i Liber.

Vi fortsatte till Calahonda, där det var stopp och Umleitung, så vi fick köra en fasansfullt smal och brant väg över bergen med otroligt grann utsikt, men med trafik av tankbilar, bussar etc. På en hemsk hålväg blev vi hejdade i en uppförsbacke av en svartmuskig lastbilschaufför. "Stanna inte", skrek jag, "det kan vara en rövare!" Men Gerd, den barmhärtige samariten, stannade förstås, och nu gällde det för honom, 70-årig, att skjuta lastbilen uppför backen och in mot vägkanten. Man fick lov att vinka till sig två bilister till för att det vanskliga företaget skulle lyckas.

Vid de vildaste stupen fanns det skydd av hönsnät, och tur var väl det, för ofta ryckte farfar till sig ratten i sista stund, när han hade försjunkit i en hänförande utsikt.

I Almeria gav vi oss ut och försökte få tag i ett trevligt matställe. Förgäves; vi måste fråga ett par herrar, vilka visade oss till ett hörn långt borta, som ej var så lätt att hitta. Döm om vår häpnad, när vi satt där med vår jättelika Cordon bleu, som vi inte orkade äta upp ens, och herrarna kom in och bockade sig för oss. Vi drack väl också ett par glas vin, så vid återkomsten till hotellet fick vi gnugga oss ordentligt i ögonen, för vi kunde ej hitta vår bil, som parkerats framför entrén. Och inte känner man ju igen en sån där hyrbil så bra heller, och inte kan man numret, men MA borde det ju i alla fall stå på den. Förklaringen var enkel och häpnadsväckande: Hotellet hade täckt över bilen och knutit om ordentligt i alla hörn.

I Aquilas satt vi ett tag vid stranden. Det var sån vacker silhuett med bukten och bergen bakom och mer än 20° i vattnet. Men de jättestora apelsinerna vi köpt vid vägkanten var sura och omogna.

På vägen mot Cartagena var det lite trafik, och vi stannade högt uppe i bergstrakterna och blickade ut över den bördiga slätten med tomatodlingar under plastsjok åt ena hållet och de totalt sterila bergen åt det andra, och så alldeles dödstyst. Om man kände på bergen så kunde man smula sönder dem med fingrarna, och det är väl det som befolkningen gör, när dom med konstbevattning odlar upp fläckar här och där med apelsiner m.m.

Efter natten i Cartagena hade farfar lika svårt som vanligt, för att inte säga omöjligt, att starta Seaten. Då kom en ung herre, som väntade på vår parkeringsplats, och som såg mej, en dam, försöka skjuta bilen bakåt (så att strumpan gick sönder mot den vassa muren), då, säger jag, pekade han på choken och klappade farfar på axeln. War das ein Ärger für den guten Gerd! Men ett härligt reseminne att sen berätta för Christian, som assimilerade det i sin lek med brandbilen. "Farmor, det var eldsvåda, men brandmästaren kunde inte få igång brandbilen, men då kom det en vanlig brandman, som visste var choken satt."

På söndagsmorgonen Cabo Roig och Kallenfeldtarna i sin finfina villa som Hillevi ritat, och med den härliga trädgården och värmen. Vi undfägnades hjärtligt på alla sätt. Tänk, att få bananer plockade direkt från trädet. Där fanns också fiberträd och mimosa. Vi fick bo i ett vackert gästrum och hade väldigt trevligt.

Hos Barbro och Hillevi Kallenfeldt.
Två bilder ej i Liber.

Hem över Murcia med stora bevattningar. Bassänger högt uppe på bergen. Vilket arbete för dessa tomat- och apelsinodlingar! Vilka saftiga tomater sen!

Middag på Los tres naranjas i Lorca. Farfar är duktig att prata spanska. Regn och mörker i Granada. "Ska vi inte bo på Paradoren där, vi är ju bara unga en gång", sa farfar. Naja, kör till då, men vi hitta inte dit den här gången, utan bodde på Los Angeles. Regn sen på resan till Malaga, men där åter sol och härligt. Vi försöker förlänga resan ett par dar, men Swissair har fullbokat. Köper tomater och sprit på Hiper och njuter av den sista morgonen vid Torremolinos stranden.

I Zürich vilken överraskning: Alla möter oss, och somliga, för att inte säga de flesta, skriker av förtjusning att se oss igen. Christina särskilt har utvecklats ändå mer på en vecka. Christian är otrolig att prata tyska, när jag förhör honom på alla möjliga svåra ord: Ska jag säga på hög- eller schweizertyska? Ja, vad heter då jättekul? "Ganz luschtig."

Ej i Liber.

Vi firar Christian-dagen, och farmor förbereder Christian på att han ska få paket. Då böjer han sig mot mig vid bordet och viskar: Jag hoppas att flickorna får också! Christian fick vägarbetare och vägmaskiner och nya färgpennor.

Det var full snöyra i Brütten vilken kontrast! Christian provar Annikas skidor. Han tycker att farfar lär bäst. Farmor gör snögubbe och snölykta. Kappan torkade först efter 2 dar.
5 bilder ej i Liber.

När Maria far och handlar till Migros, får barna Weckli, därför att dom ska hålla sig i skinnet. Christian kan själv gå och hämta varor ur hyllan.

Vi bjöds på kastanjer och på fondue och hade det bra på alla sätt. På söndagen erbjöd sig Vyskocils att på arbetstid skjutsa oss till Zürich. Där köpte vi en mockajacka åt pappa till julklapp.

Två bilder ej i Liber.

December 1979

Farmor kom jumbo med 4 Rätt.
Trafikljus av Christian, och VW.
Harry Johnselius, Bo Gribbe.

Rolf planerar en resa efter årets myckna arbete. Ska han resa till Hong Kong med Swissair? Nej, det går inte; alla hemresor är bokade till jul. Det blir Gran Canaria i stället. Han ringer hem och berättar att allting är fint, både väder och bad, och så rider han och är med på utflykter, och vem träffar han där om inte Maj i Sjogsta med man. De far hem en vecka tidigare och får brev och foto av Rolf med nattklubb med sig.

När Rolf skulle komma hem en lördagskväll var det glashalt, så Birr ville ej ge sig ut till Arlanda. Rolf hade nyckel till Farsta, så vi hängde i fönstret vid varje tunnelbana, och så kl. 23.00 ringer han från Salta. Han hade fått åka med ett Karlstadspar till Gryta.

På det här sättet fick inte Rolf vara med på syföreningsauktionen och se och höra sina små som tärnor sjunga så många sånger: Utom Luciasånger, Gläns över sjö och strand, Nu tändas o. s. v. Tyvärr hade Becka blivit sjuk strax innan och fått hög feber. Hon var nu bättre, så Birr kunde lämna henne ett kort tag och få se själva Luciatåget. Teresa ropade sen på auktionen in en liten docka för 20 kr. alldeles själv.

Atlas Copco bjöd alla i Guldklubben (som fått guldklocka) på flott middag igen, med både snaps och cognac och många gamla bekanta: Holdo, Munck, Gunnar Svensson m. fl., m. fl.

 

Mor har mer än 100 vänner, kan man nästan kalla dom, på SCB. Det känns vemodigt att snart, om 2 år, lämna dem åt sitt öde.

I jämlikhetens tecken ska nu en ny telefonförteckning ges ut, där alla titlar är borttagna, och där det heter centrala gruppen och inte service- (hemska ord) gruppen.

 

 

Sten Broberger, Lasse Johnsson, Uno Davidsson, Cecilia Skiöld, Bengt Eklind, Sven Bergenstråhle.

 

[Här slutar Liber en smula abrupt, men julhälsningen finns ju i inledningen under "Praefatio". /SZ]

Gerd Zenkers dagboksanteckningar 1979 (lösenord krävs).

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se

 
Till Liber hemsida  
Senast ändrat eller kontrollerat den 1 juni 2014.