www.zenker.se

Liber 1978

December 1977
Januari 1978 Februari 1978 Mars 1978 April 1978 Maj 1978 Juni 1978
Juli 1978 Augusti 1978 September 1978 Oktober 1978 November 1978 December 1978

Gerd Zenkers dagboksanteckningar 1978 (lösenord krävs).

 

 

Med djup rörelse fann vi detta brev i Cläres kvarlåtenskap. Mutti upplever tapper sin sista jul med nästan outhärdliga smärtor.

Lidingö, 15. 12. 77

Du meine geliebte Schnauke!

Nach 2 dunklen Krankheits u. viel Schmerzen Monaten, sehr müde zum Weiterleben sich aufraffend, denke ich an meine tapfere Cläre, die in wirklicher "Klarheit" ihres Nennens wohl Gleiches in bald drei Jahren so klaglos erduldet hat.

So wollen wir zwei guten Kameraden das Weinachtslicht noch einmal leuchten lassen Gottes Wille kennt kein "Warum" und geduldig das Ziel unsres Scheidens von einander erwarten.

In Liebe u. Treue
Deine schwarze Katze

Viel Dank u. herzliche Weinachts- und Neujahrswünsche der so treu sitzenden u. vorlesenden Frau Wagner.

Praefatio

Kära läsare!

Redaktionen hälsar Er alla, särskilt alla som kan läsa skrivstil, välkomna att ta del av 1978 års Liber. När det gäller att skildra våra upplevelser av glädje och sorg, vardag och fest, kommer vi alltid att minnas att det var det året då Mutti, 97 år gammal, lämnade oss efter fem månaders mycket svårt lidande.

Red.

Quod evenit?

December 1977

Syjuntan på julfest hos Lotte med tävlingar och presenter.
Vid frukostägget.
Cecilia, Johan och Per Nordström.

Middag hos Vyskocils i samband med tvillingarnas dop 1977.

Från Brütten var det inget julbesök att vänta med så små barn, Christina och Karin 4 ½ månad gamla. Så det fick bli ett paket avsänt med luftpost för att komma fram i tid med bl. a. B:s fina Lucia-tåg, som hon gjort efter levande modell från Teda, med Teresa, Becka och Annika och tvillingarna från Jordsberga. För oss som fick njuta av Lucia-tåget i naturlig storlek var syföreningsauktionen en stor upplevelse. Men sen kom nån vecka senare ytterligare en attraktion i Teda skola, då våra små sjöng den vackra Teda-visan:

Teda, lilla Teda, Du är bäst
Här bor dom vi känner allra mest.

Iris Sjöstedt bjuder på fest.

På julaftonen regnade det. Teresa var sjuk men kryade på sig så hon kunde vara med och fira. Onkel anlände samma dag. Medan vi tände granen och sjöng hade vi bandspelaren på, så att vi skulle kunna förmedla lite av vårt firande till Brütten. Dock var Rolf i lagårn under evangeliet.

 

Eriks fina Swissair-kalender hamnade hos vår kamrer Janne Brodén, eftersom Erik inte vågat skriva Zenker i adressen. /SZ

En fin grep av moma.
En bok om gamla Roms historia hade farmor köpt i Winterthur à propos den blodiga serien om Claudius som gick i T.V.

Fotot av Becka var en julklapp till farmor.

 

Becka: "Farmor, inte kunde jag väl tro, att det allra sista paketet, det där stora fina, skulle vara till mej."

Det var en champinjonodling från Weibulls med jord och allt.

Annika.
Rolfs gamla ångmaskin.
Lovikavantarna.

 

Farfar och Onkel fick var sin korsordsgåta, likadan, och tävla om vem som var snabbast.

 

Mormor var med i julottan kl. 7 och träffade en gammal bekant, 87-årige Vikar Strömberg, som kom hem på kyrkkaffe och beredde oss alla en glad stund med sina berättelser om sina seglingar i egen båt och resor i egen bil till Lappland för att plocka hjortron och till Polen och Östtyskland, där han blivit häktad.

När farmor blev förkyld och sängliggande och måste till stan och få läkarintyg, blev onkel rädd att bli smittad och stack till Norge några dagar. Farfar for till ABEM och hälsade samtidigt på hos Mutti. Sen blev han också dålig. Och hade feber länge och kunde ej hälsa på Mutti. Hon är nu tillbaka på Siggebogården men har ont och är dålig. Det visar sig att hon fått sjukhussjukan.

Stefan deltar i Statsföretagens [för]handlingsorganisations sammanträde på Skansen och får stöd av Lars Sköld när han ställer en ordningsfråga.

Januari 1978

 
Bilderna ej i Liber.

Vi deltar i insamling till vår portvakt Lars Kvarfordt som fyller 40 år.

Nu beställer vi vår sedvanliga billiga vårresa, som ska gå till Mallorca och Christian tingar på att farmor ska få ligga hos honom.

Vi har Zelleroths på en räksupé med ostbricka och äppelpaj, ända till kl. 12.00.

Stefan sitter och förhandlar med Televerket i 2 dagar.

Februari 1978

Rolf och B. och Stefan hade tidigare varit på Weinprobe hos Merks o. deras utlåtanden om olika viner satt på väggen, t. ex. Rolfs: Det här vinet har en bouquet som kommer mig att tänka på den doft som slår emot mig var morgon i lagårn, innan jag fått upp dörrarna.

 

 

Hygglig man, som granskar vår deklaration. "Far på semester ni, jag ska själv försöka få fram pappren från Enköping."

 

Lars Rabe.

 

Per Zetterquist, Nils Lyckeberg.
Peter Möller, Marianne Zelleroth

Den här gången bjöd oss inte Swissair att flyga ända från Stockholm utan vi fick ta nattåget till Köpenhamn. Där skulle vi träffa Onkel 1 tim. medan han bytte till Genève, men hans plan hann aldrig komma på grund av dimma, så fick vi starta ändå. Men under kudden på tågets sovvagn låg boken om Mallorca av Arne Häggqvist kvar! Och ligger där tydligtvis än.

Ett hjärtligt mottagande fick vi av Erik och Christian, som ej var blyg alls. Medan Christina sen hemma var lite rädd för farfars basröst. O, så rart att se dem alla igen.

Åter blev vi bjudna på fin middag till Vyskocils. Och när vi sen skulle fara till Palma dan därpå, var det dimma och stopp. Och vi som bara får fara på lör- och söndagar. Då ordnar Erik en extra lägenhet. Vi får flyga till Barcelona och sen på egen hand med inrikes flyg till Palma.

Ej i Liber.
Ej i Liber.

 

Hotel San Carlos som var så fint för 8 år sen hade tappat en stjärna nu och var inte roligt längre. Men så fick vi i stället vara med och fira John Bertil Jacobssons 60-årsdag på Hotell Pallas Athenea. Han blev så förtjust, när hans egna kompositioner framfördes av musiker på hotellet. Det var annat det än att sitta hemma på byggnadsstyrelsen i Garnisonen.

Ingen riktig värme i luften. Vi hyrde bil och åkte runt lite.

 
Bilderna ej i Liber.
Jag fick en salva mot några mystiska koppor på vaderna av Dr. Julen. /SZ

Mars 1978

Winterthur.

När vi kommer tillbaka till Zürich står Erik och Christian åter bakom glasväggen och vinkar. Förra veckan var Gerd med Maria, när hon skulle rösta. Den här gången får vi följa med på basar i skolan, där Erik köpte "Brütten 1000 år", en tjock hembygdshistoria. Dom hälsar till höger och vänster och tycks känna massor av folk redan.

Till mig som sitter med Christina i famnen kommer en sekreterare från Swissair och säger: Es hat so viel Aufsehen bei Swissair geweckt als die Zwillinge zur Welt kamen.

 

 

Ej i Liber.

Ej i Liber.
Ej i Liber.
Ej i Liber.

När vi kommer tillbaka till Stockholm är det full vinter och tjockt med snö på alla träd. Vi far genast ut till Mutti på Danderyds sjukhus. Hon har så ont och är så förtvivlad. Och nu hotar dom att skicka hem henne till Siggebo igen. Hon har blivit så mager och ligger så illa och har ett oerhört lidande. Och såret efter gallstensoperationen varar sig. Hennes enda önskan är att få dö.

Gerd brukar hämta Lene med bil för att hon ska slippa den omständliga resan med många byten till Danderyds sjukhus. Moma är där och sällskapar med Henning under tiden.

Det är fruktansvärt att se hur Mutti med sin starka natur bryts ned och blir till ett enda stort lidande. Smärtlindrande medicin hjälper bara för korta perioder.

Klockan halv sju på morgonen den 13 mars ringer syster från Danderyds sjukhus att Mutti stilla insomnat under natten.

Erik hade tänkt att komma hem över påsken men skjuter nu upp sin resa och kommer till begravningen i stället.

Den 18 mars talar Rolf vid en gudstjänst i Fanna kyrka för Amnesty. Ofta händer det också att Rolf står med sina barn på torget i Enköping och skramlar med Amnesty-bössan. Han har också mycket att göra som ordförande i Hem och skola.

Mormor har nu återvänt till Salta för att rusta till påsk. Lene och Gerdt [sic] är i kyrkan på Lidingö och lyssnar till tacksägelse över Mutti på palmsöndagen. Henning och jag är hemma under tiden och läser gamla brev från 1920-talet, när Lene hade varit på Salta.

Vi stannar hela dagen och ordnar för begravningen. Mutti hade gjort i ordning en lista på 40 personer i Tyskland som skulle ha meddelande om hennes bortgång. Trots att alla hennes jämnåriga var döda, uppehöll hon en livlig korrespondens med deras barn och barnbarn. Gerd och Lene delade nu på dessa 40 och skrev till dem.

Erik kom dagen före jordfästningen och tillsammans med moma och onkel åt vi middag i Farsta.

Rolf och B. hade också Teresa och Becka med. Annika fick komma till Albavägen lite senare. Lene hade ordnat en fin middag, som präglades av en ljus samvaro.

Dagen därpå skjutsade vi Erik till Arlanda och for därefter åter till Lidingö, där mamma helt oförhappandes stannade kvar utan tandborste och allt eftersom Lene själv skulle till doktorn dan därpå och Henning behövde sällskap.

April 1978

Beckas födelsedag den 4 april var något alldeles extra. Då fick hon nämligen den kassettbandspelare, som hon dels samlat till själv och dels fått andra bidrag till.

Farfar hade skaffat Mutti en bandspelare för att hon skulle kunna lyssna på fin musik och höra inlästa blindböcker. Men Mutti hade ej kunnat ha nån glädje av den. Däremot väcktes hos farfar ett intensivt intresse för en dylik och det stod ej på förrän han köpte en, och nu kunde han med Becka diskutera bandkvalitéer och inspelningar.

Målning av Becka, 8 år.

Vi skickade också band till Brütten och Christian, 3 år gammal, kan utan minsta svårighet byta band och lyssnar om och om igen på Peter Plys.

Genom Fredrik Engströms fru kom Stefan i besittning av en mängd fina nya barnkläder, som han överlåter på Christian och flickorna.

Rolf hade under vintern sänt bef.man och Knutte på en svetskurs i Uppsala på 3 veckor.


Lilly Sandberg 60 år. Kallt inne och farmor urrig. Blev sen sjuk.
   
Bilderna ej i Liber.
I Brütten är man inte mycket för att se på TV. Så fick Erik också nöja sig med att höra sina kollegor berätta om hur bra och länge han själv synts på TV när inspelningen sändes på höstkanten.

Onkel bjuder far och mor på Närkontakt av tredje graden, vilket ej var nån porrfilm, som man felaktigt trodde på Statistiska.

När Rolf och B. skulle på lantmännens fest fick farmor ta tåget för att vakta barnen. Dom var sjuka och farmor ville ej att farfar skulle bli smittad.

Maj 1978

Becka och Teta vid Salta Vaska.
Ej i Liber.

Moma var på Lidingö. Men hon hade stora planer. Hade hon dock erhållit dels ett adelsstipendium och dels en inbjudan till Brütten. Vi skjutsade henne till Arlanda, där en flygvärdinna tog över och ledsagade henne ombord. Sen mötte Erik och hon kunde fira både 1:a maj och Kristi Uffahrt med Erik och hans kära. När vi sen mötte, döm om vår häpnad, när vi ser henne komma glatt viftande med hatten på sned men i rullstol. Man hade tryckt ned henne i en sådan för att det skulle gå desto snabbare. Med i eskorten var också fru Hederén, som gästat Brütten. Hon hade varit sekreterare på byrån i Gamla stan tillsammans med fru Stenkula. Mamma var storförtjust och full av beundran för Marias sätt att 1) klara allt arbete och ändå hålla så fint omkring sig 2) och mata tvillingarna varannan sked ur samma tallrik.

Under tiden satte vi ett par rader potatis på Salta och ärter och rödbetor, och farmor höll på att jobba sig totalt fördärvad, så otränad som hon var efter allt stillasittande på kontorsstolen.
 
Ej i Liber.

 

 

Farmor slutar nu kl. 16.00 och hämtas ibland av farfar så vi kan strosa på Djurgårn t. ex.

Farfar blev mottagen med öppna famnen på Televerket och kom hem glad i hågen och dukade upp alla presenter han fått: block och penna, en mängd broschyrer och 100 kronor.

Hennings 80-årsdag.
   
Dessa två bilder ej i Liber.
Den 28 maj hämtade vi Margareta i Uppsala och hon följde med till Stigsbo. Det var nästan sommarens vackraste dag och vi kunde sitta ute och äta.

Juni 1978

 

Jag måste fråga Rolf om det ska vara frågetecken efter den här meningen.

Min chef Dag Hallberg har ett tillfälligt arbete som sekr. i SCB-utredningen, och Elisabeth Landgren-Möller träder i hans ställe. Vi trivs hemskt bra tillsammans. Då blir Staffans sekr. skadad i en bilolycka och jag får t. v. överta båda tjänsterna.

Dag Hallberg, Arne Orrgård

Sen moma en gång gjort Salta bekant som fornminnesmål kom en svensk familj med en kanadensare till Bastuhagen för att titta på våra husgrunder. Man kände sig som "Vem älskar Yngve Frej". Stefan for trots förkylning till Paris och vi till Salta, där vi hade hand om barnen medan Rolf och B. for till Elmia-utställningen.

Karin och John Bertil Jacobsson bjöd som vanligt på sommarafton i sitt härbre på Lidingö. Hos Ken och Kurt var vi på fin middag med Carlowitz och Ekstedts. Och Elsa Günther bjöd Hans och oss tillsammans med Mille.

Den 16 juni löste Teresa och Becka var sin enkel till Uppsala. Vi ilade dit i bil för att stå där, när de steg av men kom 2 minuter för sent.

Vi åkte till Gamla Uppsala för att bese dess fornminnen och drack kaffe på högarna. Men det blåste kallt och barnen hade för lite på sig. Farfar hade sin röda tröja på sig, som framgår av bilden. Dessutom, vilket ej syns, vickade farmor, som satt överst, ur sin kaffekopp.

Ej i Liber.

Från Gamla Uppsala for vi till Stigsbo och spelade kort. Flickorna tog också små granplantor i skogen och planterade en häck vid Hemlighuset.

Stigsbo.
Ej i Liber.
CHRISTIAN 3 ÅR

Onkel hade ont i revbenet och det blev inte bättre. Till slut måste han uppsöka Karolinska. Det var bara att vänta. Så går det när man är en tuff fotbollsspelare.

Tre bilder, ej i Liber.

Den 28 juni fick Axel Hakelius hjärnblödning framför TV:n och dog några dagar senare. Kickie Sandberg fick samtidigt en blödning mellan lilla och stora hjärnan. Efter många veckor med både lunginflammation och sjukhussjukan tillfrisknade hon. "Ett mirakel" sa professor Rolf Luft.

Juli 1978

Erik började den 1 juli på "lagret". Han hade fått platsen bland 25 sökande och rönte genast stor uppskattning av sin nya chef.

Ej i Liber.
Ej i Liber.

Farmor odlar Salvia på Stigsbo.

Sommaren är kylig och blåsig. Så kommer semester och pappas födelsedag. Onkel får aldrig vara med på den. Nu är han åter i Schweiz. Han ringer från Basel och har bara lagt ned en liten slant i automaten, men vi får prata hur länge som helst. Ute på altanen sitter under tiden Schuberths, som tittat in ett slag.

Farfar 69 år. Tagen 1 år tidigare med Lotte och Rolf Ekstedt.

Farfars födelsedag firades på Salta; vi höll ju på att feja till Brüttnarnas ankomst. Moma hade feber och B. hade begett sig till Stockholm för att roa sig. Teresa skänkte farfar en otroligt fin brungul slips som hon sytt själv och som passade utsökt till farfars bruna skjorta och ljusa byxor. B. fick hastigt återvända, då hon hade insjuknat.

Rolf hade städslat 2 polska studenter, Pavel och Bogislav (Bo Gustav som han kallade sig i Sverige) för att plocka flyghavre. Dom bodde först på magasinet men allt eftersom sommaren framskred och det blev kallare och regnigare fick dom flytta in i flygeln. Dom var så trevliga och kunde också hjälpa till i lagårn.

Brev från Märta till Stefan den 14 juli 1978, bl. a. om Axel Hakelius begravning.

Becka hade tidigare haft samma sjukdom som B. nu. Men på henne gick den över relativt snabbt. Med hjälp av Beckas bandspelare kunde farfar glädja moma med att spela in Kerstin Dellerts insjungning av Karl-Gustaf, som nu ligger 2:a på Svensktoppen.

Rolf har hyrt ut Granlund till Eva Sandberg och Ingela Hansson. En kväll när Ingela får åka till Stockholm med Vilhelm Klingberg visar det sig att hon glömt nycklarna på Salta till sin bostad. Nu ber hon oss att ta med nycklarna till Arlanda, så att hon kan hämta dem där dagen därpå. Ja, vi skulle till Arlanda och hämta Brütten-borna. Visserligen ringde Erik att dom var nån timme försenade, minst. Men vid 00.30-tiden gjorde dom alla i god kondition sitt intåg på Salta. De hade fått vänta länge på Kloten. Så länge att Erik och Christian fick gå på restauranten:

Men genom glasväggen på Arlanda såg vi dem skymta borta vid väskutlämningen och fattade posto vid stora utgången så vi kunde se Christian komma skjutande på sina systrar i tvillingvagnen.

Christians stora förtjusning var Annikas fina röda brandbil, som han fick låna och ha i kastrullskåpet.

Tyvärr orkade moma ej följa med, när vi gjorde hemlig utfärd till Österby bruk och Örbyhus, där Annika hittade ett par trosor i slottsparken, som hon tog hem och utnyttjade. Nu var B. åter med oss.

Så gick dagarna med rätt mycket jordgubbar och framför allt fina rädisor och härlig färsk potatis.

Mormor var också förkyld och hade en envis hosta. Men våra späda små klarade sig och fick göra promenader i skrinda omstoppade med filtar i juli månads kyla. En dag hade Erik och Maria och Teresa och Becka gått till Strömsta skog med småbarnen, när det kom ett häftigt regnväder. Farfar ut med bilen men såg ej de blöta stackarna, som fått söka skydd under ett träd.

Ej i Liber.

TERESA 9 ÅR uppvaktas bl. a. med en låsbar dagbok. Men låset går strax sönder.

 
Ej i Liber.
På väg mot Oxbacken.
Tre bilder, ej i Liber.

En dag plockade vi blåbär i Oxbacken och tvillingarna satt på en filt. Karin börjar vara intresserad av att resa på sig och gå. Christian går ut i "Waldeskogen" i Bastuhagen och plockar smultron och talar om att han har semester. När han får se Salta igen på återvägen, ropar han: Titta, Sverige! Han berättar om trädgården hemma i Brütten: Jag har ringblommor och tagethes. Har Du rosor också? Visst!

Besök på Lidingö.
Tre bilder, ej i Liber.

Från Rymdbolaget ringer Zetterquist och undrar om Stefan kan komma och träffa prof. Kapitza från Ryssland, son till nobelpristagaren, men Onkel är i alperna och nås inte ens av poste restante brevet.

Erik tar fotbad om kvällarna under vår samvaro, samtidigt som han läser Louis de Geers minnen. Då plötsligt ett samtal från Brütten. Onkel är där och djupt besviken att ingen är hemma. Han bryter genast upp och far i sporrsträck genom Europa och kommer hem den 27 juli, dagen efter vårt besök med Brüttnarna på Stigsbo. Rolf skjutsade omkring Christian med traktorn med grävskopan på. Det var roligt. Och så tankade han Audin med vattenkannan.

Moma hade fått gynekologiska besvär och vi fick lov att uppsöka akademiska sjukhuset. Det blev undersökning där en söndag och sen en orostid före det glädjande beskedet inget farligt.

Den 28 juli hade vi farit till Arlanda och vinkat adjö. Då kom värmen. Härliga baddagar vid Salta vaskan med Onkel och flickorna.

B. var sjuk och låg till sängs med småfeber på morgonen och febern blev till 39 på kvällen. Varje morgon trodde man att hon nu var på bättringsvägen och varje kväll kom ett bakslag. Så for då Rolf med henne till Uppsala, där det konstaterades att det var mykoplasma, en besvärlig lunginflammation som det tar minst en månad att bli av med.


Augusti 1978

 

Annika kom en dag upp med polackerna. Hon hade sagt åt dem att farmor bjuder på kaffe. Teresa bjuder emellanåt på något gott som hon bakat alldeles själv och lämnar också ut receptet. Det gör minsann inte alla husmödrar.

 

Barbro födde lille Fredrik på lasarettet i Karlstad men återvände snart till Säffle. Augusti har blivit en koncentrerad födelsedagsmånad i släkten.

Karin firar semester på västkusten och då tar moma tåget via Farsta till Falun för att pyssla om morbror och Margareta, Hon ligger och hör på radio om kvällarna, för hon har fortfarande efter mer än ett år ont i sin bältros och missar på det viset, liksom vi själva, Onkels framträdande i TV från Kiruna. Men Rolf och B. såg det och ryckte upp Teresa ur sängen för att också hon skulle få njuta.

En dag på Stigsbo kom det vällande in 8 bilar med 2-4 personer i varje och alla med stora svampkorgar, som gav sig ut i markerna. Farmor fick passa på att göra likadant och fick sina exemplar testade av den medföljande mykologen, författare till de svampböcker B. fick på Birgitta-dagen.

Mor fick mängder av eloger sen från alla som sett: hur ung Stefan såg ut, hur trevlig han såg ut och hur ledigt och obesvärat han talade. När Rolf ringde så sa han: Undrar just var Stefan kan vara i kväll? Ja, han är kanske ute och spelar fotboll, sa jag. Eller kanske i radiohuset, sa Rolf.

Jämlikhetsdebatten går vidare. Här ett inlägg av Annika, 3 år, till Momas 84-årsdag: Moma med manligt attribut.

September 1978

Så börjar åter arbetet på SCB. Staffans sekreterare har sökt annat arbete, och Staffan låter genom Elisabeth fråga om jag skulle vara villig att sköta båda tjänsterna. "Ja, visst" är mitt svar. (Jag vet hur det är att vara undersysselsatt.) Nästa steget blir en gemensam lunch för oss tre, där jag hjälper honom på traven att komma fram med sitt ärende. "Det här tycker jag var hemskt roligt" sa Staffan. "Jag med", sa jag. Han hade haft 2 sekreterare som sagt upp sig, en som fått barn och slutat och ett tidigare avslag av mej, allt inom 2 år. Det är härligt att vara 62.

Lotte och Rolf Ekstedt bjöd syjuntan på fest i Sigtuna. Det var en regnvädersdag men rysligt trevligt med varm buljong och ostbricka som inledning. Jag fick sitta bredvid Karin Hedins nya boyfriend Per Antoni.

Gunnar skramlade i flera dar med läskedrycksbackar, som han fraktade till Nyckelviken. Vi däremot plockade svamp söder om Handen. Ofta hände det att pappa ensam for ut och plockade nån liter lingon, som han också själv kokade.
Stig Säfström, Per Bergsten, Saga Arvedson, Aina Sjögren, Gustaf Mattson.

 

Vi var bjudna till Björnssons på middag ffg på Lidingö och beundrade deras vackra utsikt. Folke B. har i flera år lagt på våra Geijergåtor på SvDs brevlåda, men en gång var han bortrest och då vann vi.

Inte lång tid därefter var det Valters födelsedag, en sån vacker dukning med rönnbärskrans.

Under hösten har B. börjat med slutspurten på sina studier och far till Stockholm på onsdagar bl. a. Då händer det att Teresa och Becka en i taget följer med och gör ett studiebesök på SCB. Becka överlämnar därvid en målning till personalsekreteraren, som genast sätter upp den på väggen. paxar på att en dag få efterträda farmor.

Farmor är stolt över sina många nya sysslor i jämlikhetens tecken.

 

Vi får meddelande från familjen Gerd Immisch och från Cläres granne fru Martha Wagner att Cläre, som haft kräfta i många år nu blivit så dålig att hon måst föras till sjukhus. Hon är nu nästan blind och hör ingenting. Den 24 september ringer fru Immisch och meddelar att Cläre dött.

Johannes Paulus I, som bara var påve några få dagar.

Oktober 1978

Robert Montgomery.
Farfar och farmor hade talat in ett band åt Christian, men C. sa: Jag vill att Rolf ska prata. Så när vi firade Rolfs födelsedag med fin middag i flygeln, var det stor inspelning på ett band som vi fick köpa av Becka. Flickorna sjöng olika små sånger. Annika går i kyrkans lekskola på torsdagarna och hon kan sjunga: Gud är allas pappa. Och dom andra: Josefin, -fin, fin. Och Rolf berättar om sitt liv i lagårn, när nån stor tjur är lös. Och mormor sjunger: Gossen han lekte på grönskande ö. Så berättar Rolf för (bara) bandspelaren att han avsagt sig Hem och Skola. Dom hade tagit det alldeles för lugnt.

Det var så att pappa måste fotografera klockan för utförseltillståndets skull. Sen skulle farmor och Rolf träffas på Stigsbo en dag för att dividera med Skogsägarföreningen om hur dåligt dom planterat så att alla plantor dött. Just den dan låg farmor med feber i sängen, och farfar måste åka ensam. Han bjöd skogsgubbarna och Rolf på kaffe och smörgås tills de förra slog sig för sina bröst och sa: Culpa mea, maxima culpa mea, vi ska göra om det, eftersom ni tjatar så.

Sen lyfte Rolf och pappa på klockan på biltaket och emballerade väl. Och så bar det av försiktigt den långa vägen till Freys express. Då hade dom stängt för en kvart sen, och farfar fick köra hem till garaget med klockan.

När vi så var bjudna till Klerckers i Saltsjöbaden kunde vi ju ej ut och åka med klockan utan fick ta Saltsjöbanan. Resan tog 3 tim. tur och retur. Vi upplevde inga större äventyr i T:banan den kvällen. Inte som efter Inga Kallenfeldts flotta 75-årsfest på Strands takterrass. Då kom det en överförfriskad man fram till Gerd och sa: "Får jag ta Dej i hand. Det var längesen jag såg ett sånt stiligt par."

Ett annat stiligt par: Prof. Hoppe, här med E. Lindkvist, är annars ofta i Paris med Stefan och fjärranalyskommittén.

En lördag besökte vi Rosersbergs slott, byggt av arkitekten Gustaf af Sillén på 1700-talet, mycket vackert beläget under ljudmattan på Arlanda. Sama dag besåg vi också Jumkils kyrkogård med Valfrid Erikssons grav. De båda utflykterna var s. k. Ausweichziele, vi hade kommit till Stigsbo men nyckeln var borta, nyckeln med bananen på, som Christian lekt så mycket med i somras. Nyckeln återfanns sedan bakom handskfacket, inkilad.

Vi ska nu resa till Schweiz och planerar även att besöka Freiburg och sedan även Athén. Biljetten kostar 215:- kronor. Då ringer Rolf in ett av Annikas bons mots just före vår avresa: Annika, 4 år, djupt allvarlig till B.: Mamma, kan Du lova mej en sak? B.: Ja visst! Kan Du inte sluta upp att jämt säga till pappa: jag älskar Dej! Det blir så tradigt.

På Arlanda får vi sällskap med Louise Adlercreutz och Gösta på väg till Locarno. Och bakom glasväggen i Zürich står Erik och Christian och hämtar fast det är fredag. Och hemma får vi träffa dom andra rara och äta lunch t. o. m. med Erik. Han visar srolt sin trädgård, där rosenbuskar växt så stora och fina och momas fröpåsar blivit till praktmalvor i ordets egentliga betydelse och blåklint. Vi promenerar med Christian, som visar oss vägen till "kojan", tringulärpunkten.

Till morfar och mormor blir vi bjudna på lika fin middag som vanligt och får se deras Athén- och Israelbilder samt får anvisning på deras hotel Atlantis i Athén.

Karin kan gå och är Kajsa kavat, obesvärat upp- och nedför trapporna på alla fyra. Det kan Christina också, men hon törs ännu inte släppa handen och gå alldeles själv. Men när man släpper henne o. säger: Titta, Christina kan stå! då ler hon förtjust och stolt. Är mamma eller pappa med får ingen annan dra barnvagnen. Annars går det bra.

Christian kan stå och kissa i toaletten. Och när han sitter på toan, kommer flickorna, om dörren är öppen i iltågsfart och rycker honom i hans Zipfelchen, varpå han ropar: Farmor, flickorna stör mej! Han har sån sanningslidelse, vet att han ej får äta för mycket, fast han vill ha hur mycket som helst, och säger ibland vid måltidens början: Mammi, jag har fått för mycket mat, ber ändå om mera, när han ätit upp.

November 1978

Den 2 november far vi till Freiburg. Det är sol och vackert i Schwarzwald och lite halt i alla kurvorna. Fru Wagner låser upp Cläres Wohnung och försöker få eld i hennes kamin. Hon är så vertraulich med oss. Hon känner ju till allt, eftersom hon under flera år läst alla brev högt för Cläre. Hon följer oss ut till kyrkogården och sedan till Dômen. Vi äter middag på Rappen, där "Vater" och Onkel Immisch brukade sitta och pokulera. Det är nu återuppbyggt.

Nästan alla hus är nya i Freiburg utom Münster. Sen packar vi ihop porslin etc. och tar Cläres fina men ack så skamfilade sekretär på taket. När vi passerar tullen, säger Maria: "Nur alte Möbel. Ist eine alte Tante gestorben." Och vi får klarsignal. Och är snart hemma i Brütten hos barnen, som vaktats av morfar och mormor.

Farfar arbetar hela veckan med klockan, som han får i gång, trots att Erik hört på Swissair att börjar man rota i ett gammalt golvur, blir det dyrt. Det kan kosta 600 Fränkli.

På söndagen [nej lördag] lyfter vi mot Athén. Christian är med i avgångshallen för att se kappsäcken åka i väg på bandet.


Vi tycker oss kunna identifiera Matterhorn medan vi väntar på att få närma oss Olympen och Parnassen. I Athén blåser det duktigt och inte är det mera än 14-15°. Vi strövar på gatorna tills det blir sängdags och försöker öva oss på bokstäverna.

På söndagsmorgonen ska vi besöka det stora arkeologiska museet. Stängt på grund av strejk. Då går vi direkt upp på Akropolis bland mängden av turister som strömmar upp fast vi är inne i november månad. Otroligt imponerande är inte minst de pelartrummor från ett tidigare jättelikt tempel som nu finns bevarade i försvarsmurarna. I förgrunden Dionysosteatern, där Sofokles, Euripides och Aristofanes uruppfördes. Och bakom: Lykabettos.

Nästa dag for vi ut till Pireus och med båt till Salamis. Och på tisdagen är strejken hävd och vi får se bl. a. allt guld från Schliemanns utgrävningar i Mykene:

Två bilder, ej i Liber.

På onsdagen går färden till Delphi i glatt sällskap med glada amerikaner. "You folks, where do you come from?" Och en söt japansk familj som har sin pojke med sig lika gammal som tvillingarna. Då utspinner sig ett livligt samtal i bussen om enäggs- och tvåäggstvillingar.

Delphi var så vackert beläget med havet glittrande. Templen och teatern och stadion, allt låg på olika avsatser på berget. Farfar och farmor var de enda i ressällskapet som orkade ända upp. En engelsk skola, där pojkarna var klädda i vit skjorta och svart kostym fyllde amfiteatern.

Vi sov gott på Alkistis, där rummet bara kostade 50 kr så här i november med frukost. Efter mycket letande hittade vi bussen till Kap Sunion och fick tyvärr göra resan dit på inlandsvägen, medan hemvägen gick vid kusten i mörker. Där måste det ha varit mycket vackert. När vi kom fram till Kap Sunion och såg pelarna högt över havet i aftonsolens glans, hindrades vi att gå upp till själva tempelplatsen. "Vi stänger om fem minuter", så vi fick nöja oss med att fotografera och söka skydd på restauranten med dess öppna spis i den kalla blåsten.

 

 

Fyra bilder, ej i Liber.

 

Vi åkte med linbana upp på Lykabettos och njöt av den magnifika utsikten och kaffe och tårta. Sedan gick vi till fots ned och kom till de finare bostadskvarteren med eleganta människor och fina affärer. Då och då måste vi in på nån trapeza och växla pengar. Särskilt när vi köpt en sån vacker klänning med hem åt Moma.

När vi stod i begrepp att lämna Athen hade vi övat oss duktigt i grekiska språket och kände igen många ord, inte bara eisodos och exodos.

På planet märkte vi att vi färdades på en österlänsk route, när vi serverades varma våta frottéservietter att fräscha upp oss med före landningen.

Nu var det fredagskväll, och åter stod Erik och Christian i ankomsthallen på Kloten. På flyget hade vi bara fått lite lätt mat, så nu fick Maria plocka fram fina Käseküchle ur frysboxen, och Erik tog fram en ny vinflaska igen.

Fortfarande var trädgården grön och fin. Ja, det fanns t. o. m. månadssmultron. Grannarna planterade höga lönnar vid östgränsen av tomten och Erik och Maria blev betänksamma. Blir det vackert eller kommer träden att suga ut vår trädgård? Och en annan fråga: ska vi bygga till vårt hus ut över den östra altanen?

Sex bilder, ej i Liber.

Det låg tjock dimma över Brütten dessa dagar. På söndagskvällen kom morfar och mormor från Italien ("Hör", säger Christian, "jag tror att morfar och mormor redan är i ankomsthallen.") och bjuder på Asti Spumante. Flickorna är ljuvliga att få ha i knät igen och vill att man ska visa dem bilderböcker. Christian leker med en traktor, som han fick på Christian-dagen. I köket står två höga barnstolar. Där sitter flickorna och blir matade varannan sked till än den ena och än den andra.

Alla är lite förkylda, så när vi återvänt till Farsta är farfar förkyld. Vi får åter sällskap med Louise och Gösta. Louise är brun och fin men tappar whiskyflaskan i ankomsthallen. Vi hämtar bilen i långtidsparkeringen på Benstocken, den gamla avrättningsplatsen. Den startar bums efter 18 dagar.

Jag avlägger besök på Lidingö och rapporterar för Moma och Henning och Lene. En olycka har hänt. Mirjam Isaksson har blivit påkörd och svårt skadad.
Ingeborg Ruthström hittas död i sin säng. Hon hade ringt och gratulerat på min födelsedag, glad och pigg. Men kortet från Athén kom ej förrän hon var död.
Den ena efter den andra av ens gamla kompisar går i pension.

Staffan rådgör med mig om vilken kontorslitteratur vi bör köpa. Jag är sparsam men kommer att tänka på Geijer och hans korsord.

Staffan har för vana att rita en blomma på sina meddelanden. Något för Stefan att ta efter?

December 1978

 

 

 

 

I skrivande stund, den 7 dec, meddelar hovet att hennes majestät är i välsignat tillstånd.

Det tycks vara några inom enhetsledningen som knorrar och söker nya arbetsformer. På initiativ av dessa ordnas och planeras omsorgsfullt "Enhetens dag". Man kontaktar vår psykolog och organisatör Jan Waldner, som bevistar ett enhetsledningssammanträde medan farmor är i Grekland. Därpå "tar han ett snack" med var och en. Alla är överens om att han bör delta i "vår dag" som en katalysator. Men Märta bör också få vara med och bestämma om hans ev. närvaro. Ja, t. o. m. med veto. Jag är rädd att det ska bli sensiträning och säger efter hans intervju att jag inte behöver hans tjänster. "Men Du måste låta mig vara med för de andras skull." Na, ja. Vår sammankomst kostade 799:- i hyra + kaffe, maten fick vi bekosta själva. Dessutom får vi ej yppa något om vad som förekommit, men jag kan ej neka mig nöjet att publicera de brev med något ord av uppskattning som vi alla skulle skriva till var och en av oss. "Blir nästa steg ett brev med kritik?", frågade jag och undrar om jag inte med min blotta fråga avstyrde den leken.

Alla blev så upprymda av alla komplimanger, så efteråt gick vi tillsammans ut och drack öl!!

Lars Stenmark, Hasse Fredriksson, Gunnar Lundmark, Hans Rehnvall.

B. bjöd på laxmiddag den 3dje advent. Då berättade Rolf om hur Annika på 4års-undersökning suttit i hans knä vid ögontesten. Rolf hade då på skämt hast ned henne så hon kom nära testbilden, men satte sen upp henne ordentligt i knät igen. Men när test-bilden blev mindre och mindre, vände sig Annika om och viskade till Rolf: Hasa ner mig, hasa ner mig! Och på fest hos Janne Wikholm SCB hade någon sagt: Du är väl pappas flicka, Du? Nej, jag är mammas för hon sjunger för mig. Nej, förresten, jag är pappas för han berättar om Peter Plys; mamma sjunger bara Blinka lilla stjärna. Under middagen fick Teresa ett stort otäckt laxben på tvären i halsen och måste till sjukhuset, där hon efter en halvtimmes väntan smärtfritt blev befriad.

 

 

 

På fest hos Lotte med 11 sorters kakor.

Den 20 december anländer Erik och Maria med alla tre barnen i god kondition till Arlanda. På Salta har moma julsmyckat och dukat ett högtidligt julbord fr oss alla. Endast Onkel saknas ännu. Rolf och Erik hämtar granar ur skogen, och vid hemkomsten får Rolf meddelande från lantbruksnämnden att han fått statligt garantilån: 3 miljoner.

Den heliga familjen av Becka.

Teresa: (när farmor är ute med Christian 3 ½ år på hans första skidtur) Visst är det roligt att dom är här, det är bara det att man måste dela dej med dom.

Efterskrift

Redaktionen tackar Er alla för Er uppmärksamhet och för alla glädjestunder under det gångna året. Må vi alla med kraft och mod och hälsa möta år 1979!

God jul och gott nytt år!

Red.

Greta Björnsson och Lilly Sandberg.

Gerd Zenkers dagboksanteckningar 1978 (lösenord krävs).

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se

 
Till Liber hemsida  
Senast ändrat eller kontrollerat den 8 juli 2010.