www.zenker.se

Liber 1970

 
December 1969
Januari 1970 Februari 1970 Mars 1970 April 1970 Maj 1970 Juni 1970
Juli 1970 Augusti 1970 September 1970 Oktober 1970 November 1970 December 1970

"Men Stalin fortsatte skriva. Han skrev med eggelsen och ansvarskänslan hos en man, som vet, att varje ord, som lämnar hans penna omedelbart blir historia."

Alexander Solsjenitsyn
Den första kretsen.

Praefatio

När jag nu går att skildra år 1970, så har vi levat över ett år utan morfar. Vi har att berätta om årets stora glädjehändelse men också om den stilla vardagen, som mormor kunnat bära med tålamod och styrka.

I Farsta brusar det till, när våra tre pojkar och tre flickor ibland stormar in med sina löjen

Hälsa och krafter önskas Libers trogna läsare!

Red.

Quod evenit?

December 1969

Erik beställer biljett till Schweiz för julen 1969, nästan omedelbart efter sin hemkomst från Frankfurt och Moseldalen.

Nästan varje dag, när mamma kom hem från Statistiska, låg det ett eller flera brev från Blümlisalpstrasse i Zürich på mattan. En dag var ett brev t.o.m. öppet. Då fordrades det en stark karaktär, aber Gott sei Dank, den hab' ich. Men man undrade och funderade, om det var en kort sommarförälskelse oder?

Teresa växte sig allt större och vackrare och drack ur sin vällingsflaska med god aptit. Birr planerade att börja arbeta igen och såg sig om efter barnpassning. En annons i D.N. gav 2 svar: en 18-årig flicka och en medelålders fru Richter. Birr räknade med att ha större utsikt att få behålla den äldre. En yngre skulle kanske snabbare söka sig något nytt.

Stefan kommer inte hem så ofta från Linköping. Det blir ungefär var tredje vecka, när hans 47 skjortor behöver tvättas. När sen strumporna ska sorteras upp efter tvätten, blir det fart på Erik, som märker, eller tror sig märka, att hans plagg lätt följer med till Barnhemsgatan 19, Linköping. Pappa har ju sina märkta med punto blanco, så han går säker.

Birr håller på att ta körkort, för att kunna ta sig till Väsby på egen hand.

Birr och Teresa fick en stor plastlastbil tillsammans.

Tredje söndagen i advent for vi först med Rolf till Broddmans och köpte julklapp åt mormor från alla barn och barnbarn: en ny televisionsapparat med program 2, den samhällstillvända kanalen. Vi ställde upp den i hallen i hemlighet. Rolf tejpade på versen

och så drogs mormor med i långdans uppför trappan. Det blev en mycket fin bild på den stora nya rutan, och den gamla apparaten flyttades in i sängkammaren.

Henrik Ankarcrona, Anita Sylwan, Björn Stolt, Peter Hallberg, Kjell Sjögren, Eva Ekelund, Jonas Lindholm, Katrin Lauter, Mattias Wigardt, Hans Sjölund, Barbro Hedvall, Gregory Dillenbeck, Connie van der Capellen, Per-Olof Grundberg, Eva Jernström, Roland Dahlman, Gunilla Gordh-Dahlman, Bo Ekman, Göran Tidström, Margaretha Wigren, Anders Henricsson, Eva Olsson, Staffan Sylwan, Annika Winqvist, Anders Rydin, Cathrine Tessmar, Peter Bruce, Christian Lindholm, Barbro Sandström, Ingemar Herber, Margareta Herber, Mats Blomberg, Margareta Blomberg, Lars Forsberg, Ulla Forsberg, Hans Nyberg, Brita Jonsson, Hans Dirtoft, Pierre Guillet de Monthoux, Cecilia Åkerhielm, Olof Falk, Mari-Anne Nicander, Jan Rudengren, Mats Håkansson, Anita Lignell, Anders Ihrmark, Owe Wetterberg, Monica Wetterberg, Rolf Björkström, Ulla Björkström, Hans Fäldt.
Trots att Erik firat sin diplomfest, det var ett halvår efter sen han blivit färdig med tentorna, kunde han få lösa studentbiljett till Schweiz. Till examenspresent fick han Die verkaufte Braut på L.P. och en Sv.H. banksaktie, och av mormor också en tjeckisk skiva. — En kväll efter åvdags träffades Erik och mamma på Stureplan, där vi köpte avskedsgåva åt baron Leijonhielm från byrån, ett cigarrskrin.

Sen vandrade vi vidare genom stan. Erik skulle få ett par handskar till julklapp. Vi passerade därvid Åhléns, där Erik köpte julklapp åt pappa: den s.k. Winterthur-väskan, som nämligen först fick härbärgera Eriks julklappar till Vyskocils: en bok åt far, en åt Maria, en liten blå duk med julrosor på åt mor och en dalahäst åt Jana. — Hos Bredenbergs fanns det äntligen ett par lammskinnsfodrade handskar, och frusna och så dödströtta, som man bara kan bli under julhandeln, återvände vi hem.

Erik avreste med många många förmaningar. När Lene ringde och bjöd på julsupé, tackade mamma ja för sig och Gerd, "men Erik har redan rest". Hon fick tro, att det var till Salta.

Stefan är febrig och förkyld i Linköping. Måtte han bli frisk till jul. LKAB-strejken fortsätter och radion sänder gudstjänsten från Kiruna: "Herre giv människovärdiga villkor och jämlikhet också i detta land." — Flygplanskapningarna gör sin början, och rättegång med ett par araber hålls i detta ärende just i Winterthur.

Efter jul ska prissättningen på böcker bli fri. Ska konkurrensen leda till billigare litteratur? Mor har kommit på, att böcker är så rysligt dyra, så dom kan man också hyra, och lånar och slår in en hel del rolig julläsning.

 

På Ui arbetar mor tillsammans med Maj Brit Selin på Immigrantundersökningen. Det är ett mycket roligt arbete, och vi hinner bli goda vänner under glatt samspråk. Snart vet vi allt om varandra och våra familjer. När Maj-Brit får höra att vi gått över till Vuxenvälling på morgonen, och att Gerd dessutom ofta har, som han säger, gröt i huvudet, ställer hon genast diagnosen: fel på blodtrycket. Gerd beställer tid hos Bergstrand efter jul.
Liber.
Mor fick köpa strumpbyxor för Ef:s räkning.

Anm. Utskrift nedan. /SZ

Salta måndag kväll [sannolikt den 22 december 1969]. — Kära Du! Vi få väl önska dig en god fortsättning på julen om den börjat bra!! För till jul hinner ju ej det här. Hade tänkt att ett kort skulle möta dig vid framkomsten, men då hade jag ej nån adress. I dag har jag bakat julkusar i massor, så det kanske räcker tills du kommer. I går kväll, när vi gick i säng hade vi -25° här, men nu är det bara 2 som väl är. Morbror och jag har haft ett par rara dar tillsammans. Han reser i morgon, men då kommer ju de andra, så jag behöver ju ej vara ensam på länge nu. Alla människor är så snälla. Jag har fått blommor nu igen av Louise [Adlercreutz], Eva o. Axel [Hakelius] och Signe [Andersson] och Lietje o. Olle [Insulander] o. Iris o. Carl Henrik [af Klercker]. I dag var morbror o. jag in till stan med en ragusked (stor) åt Almgren. Han sa att arvskatten skulle bli 60095 kr. Bef.man har satt upp granar vid trapporna o. elgran vid magasinet o. den lyser nu för första gången. Morbror tände den i kväll. Hann du se att Bolt var skurken i Guldrånet? Vi växlar om så fort vi hinner mellan ettan o. 2an, men det är inte mycket i tvåan än åtminstone. Synd att jag missade nyheterna i kväll, Gustaf Svenson i Geneve var i radionyheterna i middags i Winterthur för de här flygplanskaparna. Det känns så svårt nu ju närmare julen kommer för mig, alla andra har ju sitt att tänka på. Jag ringde i dag till Hallstahammar för att tacka Ingela för deltagande o. blommor som jag ej kommit mig för med o. då svarade Jan, att hon låg på lasarettet i Köping för undersökning. Hon hade troligen nån leverinflammation. Så hade han bägge barnen i hög feber i sängen o. var alldeles ensam med dem. I dag på middagen talade de i radio om Honkongens spridning o. sa att den var störst i Malmö, men enstaka platser norrut som t. ex. Kungsängen och Enköping hade också flera fall. Nyström ville jag skulle vaccinera mig, men morbror Henning tyckte inte det. På sjukhuset gjorde de det ej annat än för de sina, utan jag skulle få gå till Paulsson o. det är ju konstigt att hon annonserat om vaccinering ett par veckor nu, när det inte finns tillräckligt i hela Sverige.

Det verkar lite skumt tycker jag. Hoppas du ej blir sjuk därnere. Tänk på Barbro, som blev smittad av sin Frykis så det sitter i än! Ja kära du! God jul och gott nytt år och sköt väl om dig o. hälsa de dina. Skriv en rad vad du tycker om dem. — Kuß mormor.

Kuss också från mig, som gärna får vidarebefordras om så kan anses lämpligt. God Jul for all people of good will. Er morbror.

Zürich.

Rolf, Birr och Teresa skänkte stor glädje åt vår jul. För sista gången gick vi till lagårn för att önska god jul. Och Tibblin åt julmiddag med oss. På magasinsgården lyste granen så vackert. Rolf och Birr bor nu ej längre i Elfriedes rum utan har flyttat in i Banka. Där står nu Teresas julklapp.

Vad kunde detta vara: Jo, en vit duk för filmförevisning.

Den enda, som fick julklapp i tid av Erik var Stefan, som fick ett pussle, som varade hela julen.

Olof Arborén, Ann Carlowitz.

Tidigt, tidigt smyger sig Birr ut ur Banka med Tussan för att ge henne välling och röka några cigarrcigarretter.

(Mille = Saab-chefen Mileikowsky. /SZ)

Den elektriska filten.

Det dröjde så länge innan vi fick höra något från Erik i Schweiz, så vi trodde nästan, att Maria var spion, och att han gått i en fälla.

Henning var inte bra i magen och fick sen häftiga smärtor och fick läggas in på Danderyd.

Januari 1970

Den 5 januari kom Erik hem med en mängd Mitbringsel och mycket att berätta, bl. a. om "deras Stigsbo". Maria ska komma hit, säger han, i mars, när hon är färdig med sina studier.

Saltavinter.
Ingick ej i Liber.
En söndag i januari, när också Stefan var hemma, var hela familjen sysselsatt med översättning av Exposén över Centralbyrån. Det var mycket arbete med det, men vi hade så många roliga förslag till översättningar, som pojkarna kom med. Det hela inbringade 240:- Inte så dåligt betalt 22-25 öre/ord.

Nu hade det varit några fall av smittkoppor i Tyskland, så mamma föreslog dom att låta vaccinera sig, vilket ock skedde.

Medan vi ändå är i Tyskland, kan vi se hur August den starkes oskattbara barockstad ser ut nu.

Operasångare Nilsson, tidigare i Dresden.
Rolf Eidem, Stina Eidem.

Medan vi är på Centralbyrån, kan vi kasta en blick på Valter Åmans förslag till ny veterinärdistriktsindelning. Jag är rädd att Utredningens förslag är ett annat.

Redan från början hade undertecknad dessutom påpekat för sekreteraren att Fjärdhundra inte lämpligen borde föras till Uppsala utan till Enköping. Vill i detta sammanhang framföra ett varmt tack till Erik för att han inte bara ställt sin skrivmaskin till förfogande, utan även i många fall själv skrivit ut de olika förslagen.

Pappa får erkännande på ett sammanträde för den utmärkta AR-rapport han skrivit. I själva verket har han bara sagt, att forskningsarbete kan man ej rationalisera.

Det blev en dyrbar historia, och besvärligt för Stefan att åka tåg till Linköping.

"Är Du ledsen?" — "Nej, snälla mamma, det rör sig ju ändå bara om pengar."

Maj Brit Selin skötte den finska och jugoslaviska delen och jag den tyska och italienska av invandrarundersökningen. Det hela hade gått så fint, och vi hade i så ringa utsträckning behövt tolkar, att Vicke Säfström meddelade, att han, Erland Orrgård och Rune Sandström ämnade föreslå Edmund att vi skulle få en extra belöning. Maj Brit: Får vi dela på 500:-, går det an. Är det mindre, är det ynkligt. Kan det möjligen bli mera? Så funderade vi och blev glatt överraskade att få 500:- var, men med förbehåll, att det inte fick berättas för någon. — Men Vicke berättade det själv för Ulla Bergendahl, och det spred sig som en löpeld.

Atlas Copcos lilla italienska parlör var ganska sliten vid det här laget.

Januari-rea, som också gav mor ett par svarta lackstövlar.

Februari 1970

ägde rum i Täby kyrka en iskall gnistrande februarisöndag och förrättades av kyrkoherde Engstrand.

Hon är nu så stor, så hon följer ljusen med blicken och griper efter dem. Den lilla Rebecka, som skulle ha kommit från Korea, vill inte dess mor släppa ifrån sig. Efteråt kaffe med Edklints och Eskils i Näsbydal. Fin dopklänning, som Marianne sytt.

 

 

[Längst t. höger:] Vi uppvaktade i Granlund samma dag med den lampa vi köpt in af Sillén ett år för tidigt.

[Vi använde uttrycket "af Sillén" för "av misstag" i familjen. Beror på att Rolf eller jag som små blandade ihop tyska "aus Versehen" med "af Sillén". /SZ]

Folke Malm.
Teresas dop. Till höger med mor och morföräldrar.
2 bilder ej i Liber.

Gerd var mycket stolt över sin vackra bordsdam. Jubilaren, som under året firat silverbröllop bar sin brudklänning. Det var en stor och charmant fest, varvid mor tappade ett örhänge, gåva av Ui.

Inger Insulander, Eva Ahlström.
Ja, nu hade pappa åter en del semesterdagar kvar, som måste tas ut före den 1 mars. Men skulle man nännas fara ifrån Erik i 14 dar. Vi var så trötta. Maj Brit Selin hade förmodat, att pappa kanske, som hennes man, hade fel på blodtrycket eftersom han så ofta fick hemsk huvudvärk på lördagarna. Till slut fick vi pappa i väg till Bergstrand, som gav medicin, och genast upphörde huvudvärken, som pappa haft i flera år. — Det blev Mallorca vi skulle resa till eftersom Sicilien var utsålt, och till Mallorca kunde man fara med Spies, som ej är så dyr. Efterskatten hade ätit upp nästan alla inkomster våren 70 för oss båda. En månad var mors postanvisning från Centralbyrån lydande på 40 öre, när preliminär- och efterskatt var dragen. Och en dag i maj, när mamma kom hem 20 minuter i sex, låg det ett meddelande från Ui, att flera hundra, som dom ej kunnat dra ifrån min inkomst, skulle betalas in senast denna dag kl. 18:30. Då var det tur att man hade en postsparbanksbok och nära till posten.
Erik var snäll och gick upp kl. 5 och skjutsade oss till pingstkyrkan. Starten från Arlanda var vid 7-tiden, och kl. 10 var vi framme långt innan Erik, som farit hem och somnat om igen, hade vaknat. Vi flög mycket högt, och ett litet barn sa till sin mamma: Konstigt, att det inte bor några människor i Tyskland. Så flög vi över Schweiz, och kaptenen pekade ut de olika topparna. Och mamma sa till pappa: Kan verkligen det där lilla gelehallonet vara Matterhorn, som Stefan talar så mycket om. Från is och snö sänkte sig planet över gröna ängar med blommor och värme. Vi bodde på Hotel San Carlos, fick god mat och hörde på svenska Radio Mallorca om kylan i Sverige.
Från den här medeltida borgen hade man en vacker utsikt, och en ung fransman på bröllopsresa viskade hörbart till sin hustru: Les montagnes, la mer et ma femme. Det måste vara väldigt roligt att säga "ma femme" när man är nygift. Vi sov 10 timmar på natten och 3 på dagen, och resten av tiden gick vi och gick och fick en härlig kondition. Mamma badade två gånger — det var väl en 15-16° i vattnet och skrek av fasa. När jag ändå gick ut och doppade mig, vinkade dom resignerat och ropade: adios!
Ej i Liber.
Pappa är så förtjust i målningen i matsalen från norra Mallorca.
2 bilder ej i Liber.

Erik skrev så rara brev och ändå fick han lida så för sitt öra och sin lördagssjuka. Men Birr var deltagande, och han var så glad när hon sa Åh och Hu och Aj med sån inlevelse i telefon.

Mamma lade håret i spansk frisyr och tog manikyr och kände sig lika stilig som en spanjorska. — Vårt dagliga samtalsämne var Maria, och vi tyckte att det skulle bli så roligt att få komma hem och uppleva något så spännande.

3 bilder ej i Liber.

Vi hyrde en liten Seat och for omkring på små utflykter. Vi fick en matsäckspåse från hotellet och satt och åt i ett bukoliskt landskap. Men en gång uppe i bergen började snön flyga lite i luften. Vi tog in på en liten restaurant vid ett stort kloster och fick där värma oss vid öppen eld högt uppe i bergen. Men nere i dalen dignade apelsinträden med jättestora frukter med osedvanligt god smak.

Det luktade så illa i bilen, så vi måste ha fönstren öppna. Gerd tyckte att det var förargligt att behöva reparera bilar på semestern också men kunde dock snart konstatera, att avgasen gick direkt in i vår bil. Han avhjälpte felet, annars skulle den, som skriver dessa rader, ej sitta här.

Röda handskar till Birrs födelsedag och blå maxikappa, köpta i läderstaden Inca.


2 bilder ej i Liber.

Det var härliga dagar med sol nästan jämt. Vi var i domen, och vi satt ute och drack campari och såg på allt folket, och vi gick utmed den långa stranden i Arenal till de stora stenbrotten längst ut på udden och såg solen gå ned på andra sidan bukten bakom den vackra bergssilhuetten. — Vi for upp till den lilla byn på bergstoppen till den lilla prästen, som hade en bar i kyrkan, där han sålde wisky. Och vi gick och tittade på de olika gårdarna, som alla hade skyltar med familjens namn Son.

Klostret där Chopin bott i Valldemosa ägdes nu av sex familjer, så där måste man lösa 6 biljetter och fick för det i ena rummet se originalnoter, skrivna av Frederic själv, och i nästa rum en fotokopia av samma noter.

Ja, så var det dags att fara hem. När vi trädde ut på Arlanda i sol och snö, vem står där om inte Erik med Mersan. Det hade vi inte ens vågat hoppas och blev förskräckligt glada. — Vi berättade för honom, att vi åkt över Schweiz just, när Maria tog adjö av de sina och steg på tåget. För Erik var det naturligtvis spännande hur mötet skulle bli med Maria och oss, och han skämtade och sa: Ska jag telegrafera med Karlfeldt: 'Vänd om, vänd om Maria'.

 

3 bilder ej i Liber.

Mars 1970

Så vart det söndagsmorgon och vi till att göra i ordning Eriks rum och sätta in en bukett med tulpaner där. Erik skulle nu bo i Stefans rum. Och så kylde vi en flaska Königsmosel, som var kvar från 60-årsdagen. Och så tog Erik och for i väg till Centralen.

Sen sprang vi från fönster till fönster för att få första syn på Maria. Man ska tänka sig, i vanliga fall brukar man väl få se en flicka så att säga lite sucessivt, men här, det förstod vi ju, var saken redan avgjord. — Tänk, om dom kört direkt till garaget först. Mor ut på balkongen: Ja, minsann, där kom dom!

Hon skrattande över hela ansiktet med en brun pälsmössa knuten under hakan och en röd kappa. Var hon inte lik Rödluvan, på något sätt? Vi åt middag under glatt samspråk. Hennes tyska lät så väldigt rar, särskilt det där "oder" på slutet, och hennes glada skratt.

Gerd hade blivit förkyld av temperaturskillnaderna och gick tidigt i säng, men snart satt Maria hos honom på sängkanten. Tänk, så rar och naturlig hon är. Vi ringde till mormor och hälsade, och när morbror Erik frågade, hurdan hon var, kom Maria i telefon och pratade och då vart han så förskräckt!

Maria började genast gå på Kurs i svenska för utlänningar, och det dröjde inte många veckor, förrän hon satt och stavade sig igenom Svenska Dagbladet. Hon funderade på att söka sig plats som sekreterare. Så stod en dag en annons, där Svenska Institutet sökte en ny medarbetare. Bland 57 sökande fick Maria platsen, fast hon ej ännu kunde svenska så perfekt, och dessutom inte hade arbetstillstånd. Nu satte vi in en intensivbehandling av Invandrarverket och polisen, men ändå tog det flera veckor innan tillståndet kom.

Ej i Liber.

Rolf och Birr var bjudna till sina vänner Johanssons i Farsta. Erik blev också bjuden, och när dom fick höra talas om Maria, så blev också hon kallad. Mamma fick ha lilla Teresa hos sig. Hon sover så sött i sin insats och kan ännu tas upp och fraktas mitt i natten. Hon ändrar sig nu snabbt och är världens sötaste och ljuvaste barn. — Hos Johanssons träffade Erik Jonasson, bosatt i Tullinge, som berättade att hans granne skulle flytta och ville ha 15-16000 för sin insats trea.

Nu blev det ett ringande och svarande på en mängd annonser, innan det stod klart att Tullinge nog var ett förmånligt erbjudande. Erik tömde sina bankböcker och slog till.

 

4 bilder ej i Liber.

Mamma arbetar på vitt skilda arbetsplatser: förutom i hemmet med hushåll, översättning och veterinärarbete även på Riddarholmen och där på Statskontoret, sänd från Ui. Sen en veckas kurs i System S på Riksrevisionsverket. Det hela var nog så stressigt.

Det börjar nu på att bli nervöst på Ui. De timanställda ska avskaffas. Många, Greta Björnson, Lilly Sandberg, Rita Borbon, Britt Laurell, skaffar sig fast anställning på verket. Mor är ståndaktig. Skulle heller inte orka med det trycket.

Direktör Lars Ovegård är en mycket trevlig chef. "Stackars Fru Zenker" skriver han ibland på de papper han skickar, när de är för invecklade.

Rolf som medförfattare till "Ekonomisk politik i förvandling" delar ut särtryck till sina kära med dedikation. Han har mycket att stå i utom sitt författarskap. Han försöker sälja kvarteret Kyrksten, Sigtuna och sköter våra invecklade deklarationer.

Även om Stefan står långt ner på listan, hör han till de 10-12 bästa bland 1000 schackspelare.

[Erik och jag gick på invigningsmatchen i ishockey-VM. Man minns särskilt Sven Tumbas entré. Han skulle dramatiskt dyka igenom ett uppspänt papperslakan och skjuta en puck i mål, men han snubblade och föll — se Youtube-klipp —, reste sig och — missade målet! I själva verket blev effekten mycket bättre än om det hade gått enligt ritningarna! /SZ]
Erik Lundberg, Torkel Backelin, Karl-Erik Wärneryd, Rudolf Meidner, Assar Lindbeck, Karl-Erik Synnemar, Ingemar Vulcan, Åke Olsson, Kristian Sköld, Elias Larsson, Bert Norman, Perzy Lewi, Per-Olof Lindström, Börje Jansson, Bo Kyhle, Per-Åke Helmertz, Hans-Åke Cederlund, Jaan Eslon, Lars Holmstrand, A. G. Andersson, Sam Lindevall, Bengt Hörberg, Britta-Kajsa Hansson-Schuberth, Nils Schuberth, Hilding Hansson, Ingegerd Hansson.

Rolfs gamla skuldebrev kan man ju ej riva sönder, därtill är de alltför differentierade:

Kurt Appelqvist, Josef Audin, Sven Backlund, Stellan Bohm, Greta Burmester, Erik Dahmén, Hans von Delwig, Alf Edeen, Rolf Eidem, Harry Engström, Göran Ennerfelt, Anders Fogelklou, Bengt Ingeland, Håkan Isacsson, Lennart Jansson, Håkan Josephson, Helge Jung, Ole Jödahl, Lennart Kolm, Jan Leijonhielm, Per Lind, O. G. Lindqvist, Gunnar Ljungdahl, Lars Ljunggren, Sten Långström, Eric Malmberg, Ture Omberg, Bo Rammer, Jan Rydström, Ulla Rylander, Ingvar Selander, Tore Sellberg, Ragnar Sundén, Hans Swedberg, Erik Swedborg, Bertil Swärd, Stig Synnergren, Bengt Söör, Anders Thunborg, Herbert Wehner, Ingmar Wendschlag, Bo Westin, Håkan Öfverholm.

April 1970

Den 3 april när mor kommer hem från sitt arbete, står Zelleroths, Palms och Forsås under ivrigt samtal och gestikulerande. Vad har hänt? Någon har gjort åverkan på Zelleroths dörr, tydligen ett inbrottsförsök. I samma ögonblick kommer Maria nedrusande för trappan: "Märta, es sieht so aus da oben."

Förskräckt rusade mor upp. Där låg papper kastat på golven överallt. Alla byrålådor genomletade. Vi rusade ur rum i rum. I T.V.-rummet var myntskåpet öppet och lådorna slängda på golvet. Lönnlådorna i bokskåpet hade de också hittat och länsat. De måste ha gjort sig god tid. Påsen med Liber-papper hade de noga gått igenom. Ett fotografi av Farbror Axel låg slängt framför badrumsdörren. Endast i sängkammaren hade de inte letat. Där fanns blomsterlådan orörd med några hundralappar i kontanter. Tjuvarna hade tydligen varit minst två, och när den ene sett mammas handväska öppen på sängen, jag hade just bytt väska på morgonen, så trodde väl den andre att där var det redan genomletat. Marias 300 Franken tog de, och sparbössorna i köket, lilla radion och Eriks stora fina nya.

Polisen kom och konstaterade, en teknisk expert kunde ej komma förrän följande dag, då det bara på Östermalm gjorts 10 inbrott efter kl. 17 samma dag. Qvarfordt satte redan samma kväll in ett nytt lås. Ja, det var en förödelse, och hu en sån obehaglig känsla att veta, att någon snokat igenom allt.

Nu närmar sig förlovningsdagen den 18 april. Ingela och Jan har nu kommit till Stockholm från Hallstahammar och köpt en villa i Djursholm, så de kan också vara med.

När man ska skriva ett sånt viktigt brev, måste man ju ha en kladd först.

Vad betyder 'mysigt', frågade Maria ivrigt, när sången förklingat.

Det blev en glad och festlig släktmiddag, som började med Henkel Trocken och små smörgåsar, och fortsatte med sång och tal, bl. a. av mormor, som talade latin som om morfar själv hade gjort det.

Maria i grönt var naturligtvis händelsernas centrum, men ständigt hotad av Teresa i vitt och med rosett, och som uppförde sig så väl, som om hon var van att röra sig ute bland folk. Birr hade sitt livs sötaste klänning och såg ut som en skär bakelse. Mutti, 89, var gladast bland de glada och gratulerade oss till våra rara svärdöttrar.

Mamma hade god hjälp i köket av Margareta Kiipa, en bekantskap från R.R.V. Hon hade gått två år på restaurantskola i Chur.

Rolf hade samma dag varit på auktion i Bro. Vi saxar ur hans dagbok: 18. 4. Åkte på auktion till Bro för att köpa en ogrässpruta. Bonden hade blivit överkörd på riksvägen. Många spekulanter. Trodde aldrig jag skulle få den för 2300:-, mitt ungefär högsta bud. (Ny 3800. Två år. Svårt kontrollera skicket.)

Utroparen: Får jag 1500? — Tystnad. — 1500? — Tystnad. — Anbud? — Jag: 1000! — Han: Tack ska Du ha! — Någon: 1100. — Annan: 1200. — Utroparen: 1300? — Jag: nick. — N.N.: 1400. — Jag: 1450! — Utroparen: 1500? — Någon: Ja! — 1550? — Jag: nick. — 1600? — Ja. — 1650? — Jag: nick. — 1650 första 1650 andra 1650 tre... — 1700! — Utroparen: 1750? — Jag: Slutnick.

När gästerna skulle hem efter förlovningen, märkte Rolf och Birr att dom inte hade nån nyckel. Och dom som också skulle ha Barbro och Margareta med sig hem över natten. Det kom en låssmed och mötte dem.

I mars hade Rolf och befallningsman varit på kreatursauktionen i Uppsala, där S.G.S. sålde alla våra kor. Priset blev inte särskilt högt, ty allt fler jordbrukare gör sig nu av med sina besättningar. Tibblin tillträder sin nya plats på Brunnsholm hos Karl-Gustaf Insulander, som arrenderar gården av Louise Adlercreutz.

Rolf och Birr börjar flytta in i flygeln och målar av hjärtans lust i glada färger. Birr arbetar till sent på kvällarna och är outtröttlig.

Ifrån Amerika hör man, att anslagen för rymdforskningen skärs ned. Mängder av ingenjörer blir arbetslösa, och en del kvalificerat folk syns som glassförsäljare på gatorna. Stefan funderar på att söka en tjänst i Paris som kontaktman för Esro och frågar Rey, vad arbetet skulle innebära. — Du är alldeles för kvalificerad för det, säger han, kom hellre till Stockholm och Rymdtekniska gruppen.

 
Axel Klingberg hade opererats i Enköping.

Det strömmade in blommor bl. a. från byrån och från Edklints.

11.500 kostade Audi Super 90, som hade gått 2700 mil, lotusweiss, och som byttes mot Mercedes 180 som gått många 1000 goda mil och inbringade 1000 kr.

Den inköptes naturligtvis inte på en höft, då känner inte läsaren ing. Zenker, utan först efter en del förstudier.

Med viss bitterhet att inte ha så stor fin bil som kollegorna tröstade sig pappa med, att nu skulle mamma få en päls, och så hade vi ju inte barnen i bilen längre...

Söndagen efter förlovningen var vi trötta men for in till stan för att ta en promenad på Djurgården. Alla träffade vi där bekanta. Först Erik: en f. d. ordförande på Handels. Sen Gerd: Dir. Holdo, Atlas. Sen mamma: Carl Klingberg j:ors svärföräldrar, och sist Maria, som hade en del bekanta i ett stort demonstrationståg, som just krossat en ruta på grekiska ambassaden. Det var 100-tals poliser i farten. Våra politiska demonstranter brukar nu ofta ha en skylt med i sina tåg: Högre lön åt poliserna. Alltnog, Maria hade i detta tåg bekanta med från sin språkkurs för utlänningar. Det var porlande islossning på Djurgårdens alla promenadvägar, och Erik och Maria fick bära Stefan i gullstol över de värsta ställena. Detta till alla passanters stora förtjusning.

4 bilder ej i Liber.

En söndag i april kom Sven och Britta ut med Eskils familj, och vi hade en lyckad dag i det vackra vädret. Särskilt trevligt blev det, när mormor började sjunga upp alla gamla visor hon kan för Eskil, som ivrigt lyssnade.

Vi firade nu Eriks 26-årsdag och gav honom en fotlampa med röd skärm.

Maria och Erik hade gått i möbelaffärer en längre tid. Första gången kom de hem och konstaterade, att de hade helt olika smak. Men sen jämkade kärleken snabbt ihop den. Och hos Stalands köpte de sin gröna sammetssoffa.

Sista april var det fest i Täby, och Teresa kom med säng och allt och låg inne hos oss i sängkammaren. Det var ett glädjefyllt ansvar, och mamma vågade knappast sova på hela natten. Det var annat när dom egna var små. Tänk, Ää, som hon hade hos sig i sängen och sparkade ned längst ned under täcket en gång på Salta.

Karin håller nu på att bygga sin villa utanför Strömstad och har så fina ritningar att visa, nu har de visserligen fått ändras något för en envis grannes skull, men huset ska stå färdigt i sommar.

Maj 1970

2 bilder ej i Liber.
Rolf kom och hämtade Teresa den 1 maj. Hon har tvärrandiga grön-vita sparkbyxor.
Vi började fundera på, hur man bäst ska färdas till bröllopet.
Mor gör skadeanmälan om Sigtuna och ber Rolf ta mått igen.

 
Skam till sägandes tog jag ut ett glas saft för att få en glad och bra bild! /SZ
7 bilder ej i Liber.

Erik hade även med assistans av mor fört ivriga förhandlingar med Generaltullstyrelsen för att få införa den Vyskocilska Cortinan, som Maria skulle få överta. Men där lade reglementet oöverstigliga hinder i vägen.

På Salta såg man nu när våren kommit, hur morfars jordgubbsland, som han planterade strax innan han dog, hade tagit sig och såg lovande ut. Vi hackade och arbetade, inte minst Birr emellan allt arbete i flygeln. Hon hade hittat en gammal slaktbänk, som hon med förtjusning erövrat till trädgårdsmöbel. Och Rolf sågade till masonitbottnar och köpte skumgummimadrasser till de engelska järnsängarna. Faster Charlottes gamla patentsoffa hade kommit till heders, och vackra gardiner hade Birr köpt. Ofta var det kaffefest i flygeln och filmvisning. Rolf hade filmat förlovningen, och pappa hade ljuvliga bilder av Teresa på Teresa-dagen i sin fällstol med stort ljus bredvid. Birr sjunger ibland Den blomstertid nu kommer, när hon ska sova, men Hosianna går bäst, oberoende av årstid.

Svante Banér, Anne Fahlbeck.

Kaffe i Bastuhagen på Salta.
5 bilder ej i Liber.

Det var mycket att stå i nu till lysningen, men vi var i alla fall ute på Stigsbo ett par gånger för att se tulpanerna blomma.

Mormor kom hit för att vara med i kyrkan, men ack, pastor Henriq [?] hade glömt att läsa upp den. De hade varit hos honom och tagit ut lysning, och det hade gått mycket snabbt: "Samma tro eller icke samma tro? Båda kontrahenterna samma adress!" Annat var det hos den katolska prästen. Han talade med dem en timme om äktenskapets betydelse. Maria vid hemkomsten: Jag förstår inte, jag tycker det är så konstigt att Erik är så rädd för prästen för att han är jesuit. Jesuiterna, det är ju våra bästa! - [Anm. Erik hade nog skämtat om jesuiten i Fältskärns berättelser: "Abi, abi in ζternam ignem, habitaculum tuum, in regnum mendacii, imperium tuum!" ? /SZ]

Gästerna började strömma in på uppvaktning. Där var Hallengrens, men inte Haags. Dom hade inte haft nån sak och skämdes att komma utan. Usch, så tråkigt. Där var Klerckers, Lietje och Olle, Zelleroths, Ulla Carlowitz och så släkten förstås. Rolf Eidem, Leijonhielm med fästmö.

Då slog det Erik: Ja visst ja, Dagmar och jag hade ju kommit överens om att jag skulle gifta mej med en av flickorna Montgomery!

Byrån gav en fin gryta, som sen byttes mot tallrikar. Maria hade redan varit bjuden på byrån.

Vi var bjudna på middag hos Zelleroths.

Märta-dagen kom nog lite i skymundan för alla festligheter. Nu blev det pingst, och då förstår ni fyllde

Han planerar att under sin semester bestiga Matterhorn, och för att förhindra detta, köper mamma upp alla avskräckande böcker, som finns om bergsbestigning i allmänhet och Matterhorn i synnerhet hos Nordiska Bokhandeln. Men detta bara sporrar honom. Tyndall och Whymper blir allt mer levande för honom.

 

 

 

Hon får en hel del till sitt hem, bl. a. ett silverfat, och passar på medan hon är på Salta, att använda mormors symaskin till att sy sitt hallonröda sängöverkast.

Hon har nu inte många dagar på sig i Sverige. Och den 22 maj reser hon i väg hem.

4 bilder ej i Liber.
Erik skulle efter sen han följt henne till tåget köpa 2 flaskor rosé till som vi skulle ha med till Lidingö, men han kom för sent hem, och vi fick fara enbart med lövkojor.

Så ena flaskan drack han upp med Lasse. Det var ej första gången han vandrade i väg från Lysviksgatan med en plastpåse öl eller vin till Haags, men kanske den sista.

På Lidingö var det fin vårmiddag med lax och jordgubbar med Ingela och Jan och en del vänner från ön jämte Linds.

Till den 24 maj, morfars 80-årsdag, hade vi köpt många plantor och krukor och planterade på graven. Vi for från Salta rätt tidigt den dagen, för vi måste till Sigtuna, där det varit inbrott Kyrksten, och nu skulle Rolf och Erik spika för fönstren. Där var en svår förödelse, en bjärt kontrast till alla vackra blommor ute på tomten.

Salta från öster vid tiden för det som skulle varit Morfars 80-årsdag.
Ej i Liber.

Mamma hade haft en del blödningar och ringt till doktorn. Han kunde ta emot först i juni. Ja tack, då får jag väl vänta, för jag ska fara på min sons bröllop i Schweiz. — Nej, det får Ni absolut inte göra, dylika symtom är alltför allvarliga, kom genast på måndag den 25 till Allmänna B.B. — Efter skrapning låg mor i ett ljuvligt rus hela dagen och fick sen fara hem följande dag, men kände sig då klen, som en stackare, vad ett ingrepp kan göra, och blev sjukskriven 14 dar. Den underbart rara doktorn ringde själv upp nästa dag och sa, att man ej hittat något farligt i proven.

Barbro firade sin 60-årsdag med sång och dans bland Neppel- och Fagerbergare och Silvéns och andra vänner. Vi hade Lademyrs med i bilen och for tillbaka på kvällen.

Juni 1970

Tisdagen den 1 juni for vi med full utrustning + en mors-dags kaka, som vi tänkt fara till Mutti med, men Ann Margret hade partaj när Henning och Lene var i Finland, alltnog denna kaka förtärde vi i Täby med Rolf, Teresa och lilla Helen, barnvakten.

Sen startade vi f. v. b. Winterthur. Birr var på sitt arbete. Rolf hade, som vi också förstås, svårt att skiljas från sin dotter, och var gång på vägen, när vi kom att nämna Teresa, sa han förtvivlat: Påminn mej inte om henne!

Vi rastade i Glanshammars-trakten, där U.S.A:s svarte ambassadör Mr. Holland just blivit föremål för äggkastning. Kom lagom till Göteborg för att hinna äta innan vi besteg båten på Stena Line till Kiel.

Det var så roligt att få vara ute på resa med Rolf. Hans förstånd och omtänksamhet tog sig den här gången det uttrycket, att han uppmanade oss att ta med de papperslakan vi legat på, för att ha i Schweiz.

Erik hade startat, vilket f. ö. också framgår av hans tel.nr. 7782970, den 29 maj 1970 i Taunusen från Salta med Henning, Lene och mormor. Orsaken till att han skulle gifta sig var nämligen, att han ändå skulle söderut, det var på tjänsteresa till Köln. Nu for de övriga bröllopsgästerna med honom och stannade en vecka i Olpe hos Zahns.

Rolf, pappa och mamma i Audin besökte Reinhilt på hennes präktiga gård i Holstein på nervägen och blev verkligen hjärtligt mottagna.

Ej i Liber.

Vi övernattade sen i Kassel, Rasthaus, Autobahn, där det låg en Nachthupferl (= sängmat) på varje kudde.Vi vandrade runt lite i Kassel och åt god middag i en liten jugoslavisk restaurant.

Nästa tur gick till Würzburg på delvis ny Autobahn, och vi klättrade upp till Marienburg. På kvällen var vi i Stuttgart på stor restaurant med uppträdanden. Vi strosade hemåt förbi Beate Uhses stora sex-affär vid 12-tiden, då Rolf sa: "Hej då, nu går jag lite för mej." Nu är det så, att Rolf var en liten aning långhårig, lite mer än vad man är van vid i Tyskland och Schweiz. Han gick in på en nattclub och beställde, då måste han betala i förskott. — Senare fick vi höra att Janas boyfriend Peter endast skulle få vara med på bröllopet, om han klippte sej. Under såna premisser ville han ej komma alls.

Sen kom vi till Freiburg för att hälsa på Cläre. Hon hörde ej våra ringningar, fast mamma satte fingret på knappen en lång stund, hon är ju så döv, men pappa tog illa upp och nöp sönder mammas strumpbyxor så maskorna löpte uppåt och nedåt, där han stod bakom henne i trappan. Vi talade med grannarna och gick ut igen. Då tittade hon just ut. — Efter Abendbrot med jordgubbar gick Rolf ut i stan, som firade jubileum med dans på gatorna. Sist gick han på Airport-filmen.

Ej i Liber.

Hela resan stod naturen i sitt flor. När fruktträden blommade i Sverige, hade vi trott, att de skulle vara förbi i Tyskland, men nej. Vi stannade i Schwaben och gick lite över ängarna där.

Nu finns det så bra klänningar av bomullsjersey, inte bara syntetmaterial, som man kan drip and dry. 120:- (Kulturhistorisk anmärkning).

Ringde nästa morgon, att vi nalkas Winterthur, och överskred gränsen. Vår spänning ökade alltmer inför mötet med Marias föräldrar.

Och plötsligt var vi där på Guggenbühlstrasse. Pappa Jan var den förste, som kom emot oss med öppen famn, och där var Maria och Marias mamma och Jana. Vi blev så hjärtligt emottagna och växte snabbt in i familjen.

Vi fördes upp på höjden över stan för att få en totalvy, åt sedan sån god middag på det vackra gröna porslinet.

På kvällen for vi sen ut till Laax. Rolf och Maria i Audin och vi med föräldrarna, som beskrev allt vi såg på den vackra vägen. Vid framkomsten kom det telefon från Jana, att Henning hade blivit dålig och stannade med Lene i Zürich, och att Erik och mormor skulle komma sent på natten.

Ej i Liber.

Vyskocils hade inte fått klara besked om hur många som skulle komma av släkten från Sverige. Det hade varit oklart både med pojkarna och ev. Falunsarna. Men att mormor skulle komma stod fast. Fru Vyskocil hade då frågat Maria: Ist es die 80-jährige oder die 90-jährige Großmutter, die mitkommt?

Man kan förstå, att dom var glatt överraskade, när mormor var så på alerten, så hon efter den långa resan sprang upp och ned för Schaffhausen-vägen ned till fallet och sen orkade göra en avstickare in i Lichtenstein på vägen till Laax.

Gerd och jag och Rolf tillbringade en underbar söndag på berget ovanför Laax. Men att man blir så trött av lite stigning. I Laax blommade häggen och gullvivor, ju högre vi gick blev det sen vit- och blåsippor och högst upp enzian och krokus, nära snön. Jag plockade en underbar bukett av kända och okända blommor.

Rolf lämnade oss och skulle ändå högre upp i snön i sin lilla kortärmade vita skjortblus och sommarskor. Han försvann som en liten prick, som vi ibland kunde urskilja, ibland inte. Så började åskan mullra. Nu blev vi oroliga och vågade själva ej gå ned från honom. Då fick vi se den vita pricken röra sig nedåt. Bäckarna brusade och det var en lust att leva. Mamma lade en röd gelebåt, där han borde passera. Han hittade den också. Sen kom han rusande nedför den branta sluttningen: Jag kan inte stanna! Jag kan inte stanna!

På kvällen for Rolf ensam till Laax med Audin, då skulle ungdomarna ha fondu tillsammans.

2 bilder ej i Liber.
Skafferiet i Laax var välförsett med mat och dryck av alla sorter.
Ej i Liber.

Följande morgon ägde den borgerliga vigseln rum i detta vackra hus i Winterthur. Då var Rolf med, tillika med Jana, som bröllopsvittnen.

I Laax gick mamma upp med Stefan och visade honom gårdagens vackra berg med utsikt över den lilla kyrkan.

När vi kom ned, kom just de unga lyckliga farande, och vi rusade emot dem och kramade om dem. Sen for vi till kyrkan med de vackra blomsteruppsatserna. Och då kom Herr Pfarrer Caminada och tog oss med in i prästgården, där vi satt runt hans bord och gick igenom vigselformuläret. Mamma tyckte, att dom gott kunde lära sig utantill de vackra orden: Ja, Dich will ich lieben und ehren bis zu meinem Tode, men det vågade de inte åta sig.

Hemma väntade fru Vyskocil med bröllopslunchen, som nu blev rätt försenad. Marias studiekamrat Valerie var också med. På balkongen slogs champagnen upp och skummade, och mormor drack utan vidare två glas. Sen fick vi stora fat med Bündner Fleisch och det speciella vinet till det, och vilka tårtor!

Maria satt lugnt kvar vid bordet till kl. 15. Ingen hårfrisörska syntes till. Men efter några få minuter var bruden färdigklädd med slöja, som satt så fint och klänning, som hon sytt själv. Enastående duktigt och välordnat.

3 bilder ej i Liber.

Det var så högtidligt och vackert. Ett av kyrkfönstren stod öppet, och där såg man ett snöigt berg. Det vackra brudparet. Det var några församlingsbor och barn med, som sjöng. De fick sen, som seden är, strutar med karameller inlindade i papper, av vilka detta är ett:
4 bilder ej i Liber.

3 bilder ej i Liber.

4 bilder ej i Liber.

Nu bar det av upp i kyrktornet först, men alla nådde inte ända upp. Sen for vi till Schlosshotel i Flims och parkerade, där ekorrarna bombarderade oss med kottar.

Vi satt ute först och drack en aperitif. Man fick själv välja. Rolf bestämde sig snabbt: Mir geben Sie Sherry. — Ja, se jag säger alltid det, för det är det enda jag kan. — Janas vackra gula bukett, lika fin som brudens, fast med gula rosor, hade blivit kvar i bilen. Stefan hämtade den och kom tillbaka med hotellets portiermössa på huvudet. Var fick han tag i den?

Så åt vi ovanstående läckra måltid med glada tal och under angenämt samspråk. Rolf som Brautführer sa, att det var inte första gången han förde en brud till altaret.

Vi var alla så förtjusta i Herr Pfarrer, som nu också han fått en röd nejlika i knapphålet och till middagen lagt av prästdräkten. Stefan sa åt honom: Sie sehen aus wie ein Bergführer, Herr Pfarrer. Och då var han det också, visade det sig.

Erland hade långt före bröllopet diktat ett telegram:

Hoch für Erik und Marie
Durch die Luft mit Telegraphie
Sende ich Millionen
Hochzeitsgratulationen.

Han erbjöd Axel och Gertrud att få vara med på det, men dom ville hitta på eget:

Unsre Gedanken sind bereits
In der wunderschönen Schweiz
, osv.

Mormor hade haft risgryn med från Sverige men glömt dem i Laax. Det förargade henne mycket, men så kom hon på att hotellet måste väl ha lite ris, och mycket riktigt, men då hade de unga gått, så Rolf och mamma sprang efter och kastade. Det såg så märkvärdigt ut, där de vandrade i väg i mörkret i sina fina kläder. Rolf sa: Titta mamma, nu går dom ut i livet, och sen ropade han Hör Du Erik, ska inte mamma följa med?

Ännu märkvärdigare såg Jana ut, sen hon klätt om till jeans och stod där med sin fina bukett.

Nu for Rolf och Stefan med Jana till Winterthur. Pojkarna åkte till Sverige med var sitt tåg, Rolf nämligen på studentbiljett. Vi hade allt hans bagage, så när tullen kom, satt han där i skjorta och byxor och hade bara sin tillåtna sprit att visa upp. Men dom blev misstänksamma och letade noga under kuddar och dynor i kupén till de danska medpassagerarnas stora intresse.

Och Stefan, som bara varit 2 dagar i Schweiz och åkt så långt i tåg.

Rolf lyckligen hemma hos de sina i Täby.

Winterthur. T. h. Schaffhausen.

Dan efter bröllopet åt vi mycket tårta och for sen med Vyskocils till Chur och runt över Via Mala. Tittade in hos den tjeckiska fru Engel, som vi fick mobilfiskarna av. I Migro-affärerna är maten så billig.

Sen återvände Vyskocils, och vi tre stannade en vecka, varunder pappa och mormor och mamma delvis var magdåliga, som vi brukar i utlandet. Men vi var ut till Flims flera gånger och gick och promenerade. For också en dag till Passhöhe Luckmanier. Överallt så vackert, så vackert.

Lasse Haags bröllopskväde:.

Hem efter fest på byrån
Gick Erik glad i hågen.
I Zürich sutto Vyskocils
Och visste ej att mågen
Var bortom kröken endast.

Inunder Kungsträdgårns alléträd
Såg han ett flickebarn
Som uppenbarligen var ensamt
Uti den stora stan.
Ett första ögonkast
Så var det redan hänt.
Hon åkte hem till Zürich
Med lågan som han tänt.
Breven flögo tätt mellan alplandet och Sverige
Och resultatet blev det, som den korrespondensen plär ge.
Maria sagt sitt ja
Och nu har dom börjat bygga bo
I Tullinge, en ort som nu är vorden
Kärlekens stamort på jorden.

Ej i Liber.

Vi körde mormor till Sargans, och hon for sen till Gastein, medan vi var kvar i Winterthur, där vi gjorde flera utfärder ända till Vierwaldstättersjön bl.a. och Zuger See. I Wunsiedel [Einsiedeln] var det en gudstjänst med överjordiskt vacker sång i den ståtliga kyrkan.

Från de unga tu på bröllopsresa i Provence hann det ej komma något kort medan vi var kvar i Schweiz. — Nu måste vi bryta upp, för dagarna hemåt var uträknade, och nu fanns det ingen som kunde byta av Gerd. Vi tackade för allt underbart vi fått vara med om och styrde mot Ingolstadt. Där hade vi beställt tid för 3000-mila service.

Genom åska och regn, som började några mil efter vår soliga middag på teaterterrassen vid Lech. Nådde samma hotell i Kassel. Och sen direkt till Kiel, där vi ej kunde köpa mycket, för det var 17 juni. Alldeles för fin hytt på båten. Kostade visst 85. Lugn och vacker överresa.

 

 

d. 18. Tack för senast och kort fr. Winterthur. Jag kom så bekvämt o. lyckligt fram o. konduktörn hjälpte mig av med kappsäckarna men var ½ tim. försenad. Hade ingen aptit på 2 dar, men nu är allt bra igen. Håller på att höra oss för om Oberammergau, så vi kan ej säga ngt. om hemresan, men behöver ju ej passa nån tid gunås. Är orolig för mina blommor om Mona reser bort. Vet ni ngt. om det? Fick kort fr. Erik o. Maria i tisdags o. fr. Rolf om regnet. Hoppas det kommer mer. Här åskade i går så hissen fick ej gå. Kuß mor.

Vi har det rart tillsammans. Jag gör promenader på f.m. i bergen. Alla är så deltagande om pappa. Man ser honom överallt här i sin hatt och blazer. Roligt att få höra om bröllopet. Hälsn Erik.

Månd. 22 kl. ½ 11. Kära! Tack för alla skrivelser fr. när o. fjärran. Vi går alltjämt i väntan på besked fr. Oberammergau. Varit på resebyrån 4 ggr. o. betalt in i förskott, så nog ska vi väl få. Det går så bra att resa dit härifr. över Innsbruck o. biljetterna till Sverige kan omställas den vägen. Så ha vi best. Liegewagen till söndag kväll o. är då i Sthlm 22.20 månd, om allt går väl. Morbr. vill komma hem till Falun så fort som möjl. för att åka med Karin till kusten. Jag får väl ta mig hem bäst jag kan. Erik hörde i går att Sverige var hetast i Europa med 34°. Hur ser våra stackars åkrar ut. Här frodas allt efter rikliga åskregn men hett dessemellan. Om ni far ut om lördag, får ni väl ordna om att Taunusen kommer hem, så nån kan hämta mig, så vida ej bef.man tagit semester. Erik har fått flytta till ett hotell bredvid o. äter frukost där. I går var vi ute o. åkte med v. Snick. Tomt att aldrig få se en skymt av Palme, vår dagliga gäst hemma!!

Allt väl på Salta. Det har regnat.

Morbror Erik har nu kommit till Gastein, och de avslutar vistelsen med ett besök på spelen i Oberammergau. Där får de bo hos själva Pilatus.

Varm härlig midsommar på Salta. Vi hackar i trädgårn och dricker saft. Teresa utan byxor trivs bra på gräsmattan vid blommande pioner.

Kort från Tant Ellen med Herman af Silléns Pansarbåten Göta i storm, som finns på Carl Hakons kontor. Hans fluctuat nec mergitur, han tänker då på Hakonbolaget, sa han åt Erik (frukt och grönt).

Pressen slår upp giftermålet i Winterthur med stor stil. En veritabel Maria-feber har gripit landet. Allt fler bär t. ex. de uppreklamerade Maria-strumpbyxorna. Den som skriver dessa rader har t.ex ett par på just nu. (Fast hon borde ligga i sängen. Klockan är 2.30 f.m. den 23 dec.)

Erik ringer så, att de är hemma igen efter besök i Olpe. Rüdiger har ordnat med deras tvättmaskinsköp, som annars var så besvärligt. Han bara tog luren och sa: Also folgendes, Sie machen, so und so.

 

Ej i Liber.

Juli 1970

Vi hade varit i Täby alla 4 och mötte sen mormor och morbror Erik på Centralen. Morbror H. och Lene var också där.

2 bilder ej i Liber.

Vi firade på Stigsbo. Mamma, Erik och Maria sjöng för pappa ute på gräsmattan.

Stor lunch på Brunnsholm, som nu är sålt till en Rinman, på Louises 54-årsdag.

Gunilla Siegers, Sten Siegers, Gunvor Holmbeck-Siegers, Jan Leijonhielm, Charlotte Smith-Leijonhielm, Ivar Leijonhielm.
Erik och Maria.

 

 

 

 

Nu börjar Stefan på allvar sin countdown.

Ja, så har han då lämnat oss och per bil kört närmaste vägen till Zermatt: Puttgarden-Fribourg på en dag. Han är trött efter bilfärden och kommer ned till regnväder. "Hur ska jag orka vandra?", och till oss hemmavarande säger han: "Var försiktiga i allt!" Hans lilla lätta övningsberg är Riffelhorn. En Führer upp på det kostar bara 100 Franken.

Så hyr Stefan Steigeisen, "som Dr. Tiblins broddar kallas här".

22. 7. "Annars är det ganska besvärligt: svårt att se var man har fötterna. Det är psykologiskt skönt att repet drar uppåt hela tiden, men litet oroligt, när Führern försvinner runt ett hörn och inte ser att ge råd. — Nu ska jag vandra och vänja mig vid den tunna luften en vecka, sedan invänta vackert väder. Jättekul, alltså!"

23. 7. "I dag upp på det högsta berget som man får rekommendera ensamma turister, Mettelhorn, 3410 m, alltså 1800 m höjdskillnad. Fantastisk utsikt, knäppte hela panoramat runt. Väldigt jobbigt, värst att mina hyrda pjäxor ger skavsår. Någon har talat om för hela hotellet, att jag ska opp. Solbränd i dag, sol i sinne. Kuß Stefan."

25. 7. "Trots stora hudlösa variga skavsår i dag till Oberrothorn 3400 m. Träningsvärk ska tränas bort. Sherpan vill dra i väg med mig upp på Rimpfischhorn. Tackade nej med tanke på kassa och åldrig mor. — Hoppas det inte snöar eller jag får ont i magen eller skavsåren ej går bort. 'I can do it if I grit my teeth and show real determination.' (Charlie Brown)."

27. 7. I går morse ringde Führern och beställde rendez-vous i hyddan till i eftermiddag. Sov gott i natt, som en annan astronaut, i alla fall. I morgon bitti kl. 3 geht's los. 'We have nothing to fear but fear itself.' Här är så klart och vackert som man bara trodde förekom i broschyrer. — I går Ruhetag vid Triftbach gnolande Szene am Bach ur 6:an. — Har knappast hunnit vänja mig vid min gamla niece än. För att glädja Rolf, går jag och mumlar 'Teresa, Teresa' analogt med 'Det ljusnar'."

Här måste inflikas, dels att Rolf före Stefans avresa sagt: Mamma förbjud honom, dels ock att nu har fotografi och papper kommit från Korea rörande Teresas nya syster Yon-Za, född i april 1970, och som vi nu tror snart ska komma.

 

Der gute Rolf hade bett Stefan att ringa hem från Zermatt. [Anm. När Rolf var liten, var jag arg på honom för att han kröp fram till mina leksaker. Rolf ist böse! — Nein, Rolf ist gut, sa mamma. — Nästa gång ropade jag förtvivlat: Der gute Rolf kommt! Der gute Rolf kommt! /SZ] Och där hemma gick vi nu och väntade.Visst kom det kort nästan dagligen, men Erik kunde från sin utsiktspunkt på byrån rapportera ur Züricher Zeitung alla som störtade här och var i Schweiz. Även en svenska omkom, Helène Falkman, det var på Mont Blanc.

Pappa och mamma var på Stigsbo och talade med mormor i telefon och sa: Han kan ju vara där uppe på berget just i dag, just nu. Samma eftermiddag ringde mormor, att Stefan telefonerat till Salta om sin lyckliga nedkomst. Vi var otroligt lättade.

29. 7. Kära! Efter ca 9 timmar upp och ner igår + 2 timmar ner i dalen, bad, middag, 10 timmars sömn, idag via Obere Sattla (2600 m) till Täschalp ca 6 timmar. Vad storebror är med om, det gör han med besked. Nu vet jag hur det är att vara kändis: pappor pekar ut mig för sina barn och det tisslas och tasslas. Inte lätt då att hålla un lèvre supérieur rigid som engelsmännen säger. Storartad soluppgång igår på 4000 m. Vi gick upp utan rast.

30. 7. Min Führer blev riktigt uppsluppen och dunkade mig i ryggen när vi kommit ner, så det var kanske hans första tur också. (Nej, hans 300:de kanske.) — Har Ni någon bra våning åt mig? Måste snart börja oroa mig för det timliga igen.

[Utförligare beskrivning med mera bilder.]

Stefan har fått anställning på TUAB från den 1 oktober och med en kraftig löneförhöjning.

Något som han berättade först vid hemkomsten var, att det svartnade för ögonen däruppe, och att en hund inte skulle ha kunnat ta sig fram den vägen.

Morbror Erik, Tante Karin och flickorna är nu inflyttade i sin fina nya villa på västkusten. Nina med familj är också där. Sen far morbror till England. Gerd och jag avbryter vår Stigsbo-vistelse ett par dagar för att hälsa på Hans Lochmann på hans sommarställe med den övriga Petterssonska klanen utanför Smedjebacken. Vi besökte också Ainas grav i Stora Tuna.

Bara dom går över ängarna...

Vi drack kaffe i Vallas beteshage vid skålgroparna en härlig söndag med Teresa och Rolf och Birr.

De kom åkande, så vi kunde fira i flygeln på kvällen. Hon lades i hattrummet, men hon har sängen nära fönstret, så när pappa kom, då stod hon och tittade ut över gården bakom rullgardinen. Hon fick av farfar en jättestor bok, och av farmor Teresas första bilderbok. — Inte är hon rädd nere vid sjön heller, när pappa doppar henne.

Den sista juli var mormor och vi på Stigsbo, där vi firade årsdagen av mötet i Kungsträdgården. Erik bjöd på en flaska av Marias älsklingsvin.

Erland Orrgård ringde efter mor, men jag utbad mig en frist till. Det fanns ju så mycket blåbär och svamp på Stigsbo. Maria var duktig att plocka båda delarna. Men även Erik stod länge med henne i hallonröset en lördag ute i Valfrids vårsäd.

En lördag kom mormor, morbor Erik och finska Märta. Mormor ligger på knä och plockar fantastiskt mycket. Så samlas hela styrkan i Sigtuna. Rolf får bokstavligen dra tyngsta lasset. Han har hämtat en traktor på Salta och får smyga sig utmed vägkanten i lördagstrafiken till Sigtuna. Där härskar stor förödelse efter inbrott i Farbror Axels villa. Fönster och balustrader är sönder. En byrå har dom tjärat över. Vi sliter och släpar med den tunga chiffonjén och resterna av klockan och trädgårdsredskap. Under tiden plockar mormor bär i trädgårn.

Augusti 1970

Ej i Liber.

Hos Rolf och Birr var det ofta partaj i flygeln under sommaren: Där var vännerna Wibble, Johansson, Hultcrantz, Torstunas m. fl. Ofta bjuder Birr då på sina proteinrika soyapannkakor. Teresa är aldrig blyg för någon. Hon lär sig snart att säga Hej! till alla hon möter.

Den 25 augusti, sin 76-årsdag, firade mormor hos Karl Gustafs med båttur på Hjulsta-fjärden tillsammans med förre ärkebiskopen Hultgren, Louise och hennes trolovade Gösta Stedingk.

Stefan sade upp sig på SAAB just innan han for på semester, då var heller knappast någon i ansvarig ställning hemma och kunde ta emot. Stefan hade under våren haft immigrationsvisum för U.S.A. gällande i 4 månader, men på grund av de dåliga tiderna därute fanns ingen lämplig opening.

Det stod inte på förrän Saab började söka en efterträdare. Eller måste det vara 2 för att axla Stefans mantel?

Totalt ett 60-tal namn. /SZ
Totalt 14 namn. /SZ

Vi alarmerade bostadsförmedlingen för att få tag på en bostad åt Stefan nära TUAB i Solna. Överallt hemska hyror och höga insatser. Så fick vi en adress i Tensta, som Gerd och mor sökte upp. Trist utanför men fint inuti. Men Tensta, alltför dyrt. — En söndag efter det att Stefan varit hos oss på Stigsbo, for han till ett par adresser i Sundbyberg. En hade mormor skaffat ur morbrors D.N., och det kom också att bli den han stannade för.

Maria var fin på att hitta Kusacek-svampar på Salta och Stigsbo. — Sista dagarna i augusti kom Vyskocils på besök och for raka vägen till Tullinge efter Eriks kartskiss mitt i natten. Där hade Maria och Erik nu målat och fejat. I Farsta konfronterades de med Henning och Lene och Zelleroths på middag. Medan vi var på dop hos Ola, var de på Salta.

September 1970

Jan Leijonhielm, Gunilla Siegers, Charlotte Leijonhielm, Ivar Leijonhielm, Sten Siegers, Gunvor Holmbeck-Siegers, Nils Zetterberg, Åke Moberg, Astrid Zenkert, Lars-Erik Zenkert, Svea Zenkert, Alvar Zenkert, Osvald Zenkert, Helfrid Zenkert, Sigvard Zenkert, Fritz Zenkert, Karl Zenkert.
Erik Wallberg, Nils Starfelt, Mona Malmström, Bertil Zaudy, Clarence Waldén, Erik Duvner, Pelle Norelius, Sara Neppelberg Swensson.

Vi gick till val i år. Centerpartiet gick fram alldeles väldigt. Högerns Holmberg blev tvingad att avgå till förmån för Gösta Bohman. Men borgerlig majoritet blev det ej.

Befallningsmans son Tomas är med och tävlar för Hummelsta skola i Vi i femman.

En av de sista dagarna i september, den 28, kom Stefans flyttsaker till Sundbyberg, och mor var där i god tid på eftermiddagen och tog emot dem. Som tur var, fanns där en luftmadrass att vila, ja t. o. m. sussa på timmarna innan lasset kom. Stefan tyckte, att det var lite fel, att han inte fick vara den förste att sova i sin våning. Det kändes, påstod han, precis som när Rolf läst en serietidning före honom. Under tiden sov Stefan i Linköping på en madrass på golvet.

TERESA skulle inte få komma till Tullinge förrän hon konfirmerats, hade Erik förkunnat, som var rädd om sina böcker. Men hur det var så följde hon med sina föräldrar dit en dag. — Rolf sade efteråt, att hon bara rivit sönder en bok och den var så gammal förresten.

Erik Z. hade hittat på att vi skulle ge Pelle Vinvägen av Svante Löfgren till födelsedagspresent. Vi var där på supé.

När vi kom till Salta f. v. b. Västerås och dopet där, satt Birr och matade Teresa 13½ månad, och hon sa: hu, hu och ville därmed berätta, att det fanns en hund i huset. Erik och Karin hade skaffat en valp vid namn Timmy, som var rysligt snäll och vänlig.

Det var mycket glatt och festligt på dopmiddagen. de små pojkarna Neppelberg sjöng i kyrkan, och vid bordet sjöng alla en sång av F. M. Franzén. — På flygflottiljen fanns ett porträtt på väggen av en Thunderfelt, och av Josef Julius af Sillén i en matrikel.

Följande dag var vi ute med Vyskocils till sjön, där de tog björkar vid Margaretelund för att plantera i Laax.

Dagen därpå for Gerd och jag i förväg till Stigsbo för att göra i ordning till deras ankomst. Först drack vi kaffe på "kontoret" och plockade sen svamp på vägen till sjön och blåbär. Vi åt sen detta vid middagen i köket, för det var nu i september och för rått att sitta i Stora Köket.

Tre veckor efter det neppelbergska dopet i Västerås, samlades vi i Svinnegarns kyrka på begravning.

Det var den 26 september — årsdagen av morfars död — och vi passerade olycksplatsen på hemväg från begravningsmiddagen just vid det klockslag, då morfar hade omkommit.

På Stigsbo.
2 bilder ej i Liber.

Oktober 1970

På Rolf-dagen uppvaktade vi i Täby med en röd Stravenyl-tröja. Så ljuvligt att få leka med Teresa en stund igen. Vi ses ju för all del nästan var söndag på Salta, och hon utvecklas för var dag men har svårt att säga farmor. Då är det lättare med Oma och Ria. Vi lånar hem Rolfs skrivmaskin. Det är en hel del mor ska skriva, och det är svårt att få maskinskrivning utförd på Ui.

 

Ibland träffar mor Rolf helt kort ute i Stockholm för att överlämna Salta-papper av olika slag.

På Rolfs födelsedag är det dags att lämna tillbaka skrivmaskinen + 100 kr hyresarvode, vilket dock enligt Rolf ej får dras av på deklarationen (för inkomstens förvärvande). Jag tycker att det vore det enda rätta. — Rolf önskade sig bruna mockaskor. Erik och Maria på fest hos Jungs, på Karlbergs slott med Karolinska förbundet och på Svenska institutet. Ofta går dom på operan på studentbiljett.

Stefans stora rum har en glasbur i stället för balkong. Stefan är först förtjust åt detta solarium, men blir alltmera tveksam.

Pappa, mamma, Maria och Erik på Livet på månen: en rolig föreställning och mycket vacker miljö inne och ute i månskenet kring slottet. Efteråt for vi till Stigsbo, där det var mörkt och kulet, men vi vaknade till en härlig sol.

Owe Canbäck, Erik Dahmén, Alf Edeen, Harry Engström, Roland Hedling, Rudolf Hübner, Ole Jödahl, Jan Kuylenstierna Gunnar Ljungdahl, Lars Ljunggren, Arne Lundberg, Konrad Lundberg, Sten Långström, Hans Eric Löfkvist, Torsten Magnusson, Boris Meissner, Bengt Odin, Bo Rammer, Carl Göran Regnéll Lennart Rehnqvist, Jan Rydström, Ingvar Selander Claes Skoglund, Gunnar Stenström, Carl-Henrik Ström, Ragnar Sundén, Sven Ingvar Svensson, Ebbe Wallenborg, Sverker Åström.

Mor misslyckas med att rita diagram om lärarnas arbetsförhållanden, men nya uppgifter kommer i stället: att plocka fram adelsmän ur Skandias kundregister.

En dag står Stefan i sitt fönster och ser ut över Solvalla travbana, när hans blickar dras emot ett flygplan med text efter sig: Köp Era kläder hos K.G:s i Sundbyberg. Han sätter sig omedelbart i bilen, far dit och köper en blazer och 2 par byxor.

Nu har Stefan tänkt färdigt också vad gäller hans solarium. Pappa, mamma, Stefan sätter alla krafter till och går med sågar och yxor till verket.

Dan Gunnar Sahlström hade bett mig att skriva lite "curriculum vitae", och att "inte vara blygsam", när jag besvarade deras frågor.

Mormor kom till Stockholm till mammas födelsedag. Pappas present var biljetter till Csardasfurstinnan med Jan Malmsjö.

Alla våra pengar håller på att ta slut för avbetalningar och hypotek. Men nu har Rolf varit på Stigsbo och planerat för avverkningar enligt skogsbruksplanen.

Erik och Maria skulle låna bilen efter fest hos Haags, men följande morgon startade den ej, batteriet var slut. Stefan var snäll och skjutsade dit pappa, så dom fick rulla i gång den.

Tråkig Ingrid Bergman film med mormor.

Stefan ber oss att titta på soffan Nestor hos Solna Möbler en kväll, när dom har öppet till 8, fast han själv är på schack. Mormor är med och dömer ut den, den ser ju ut som en järnvägsluppe med rullar i nacken och remmar. — Hon oroar sig hela tiden för att vi ska bli instängda. Där finns det ju ändå gott om sängplatser.

Stefan väljer sen en soffa, som han ser på Storängsbotten med tyget Inka-Natur. Den heter Mexiko och finns också hos Solna Möbler. Det gäller att handla nu före momshöjningen den 1 januari.

En kväll ber Stefan Rolf komma och hjälpa honom få hem sin heltäckande matta, som han ämnar lägga själv. Det är en så stor rulle, så man måste ringa på hos grannarna och baxa in den i varje våning. En av grannarna öppnade ej, och Stefan fick bara låna Rolf till klockan 17. Så Ef körde hem Rolf och lät under tiden mattan ligga kvar tvärs över trapphuset en trappa upp. Väl hemkommen ringde han på hos grannen per telefon. Och nu försökte han ensam bära upp och baxa in, men då kom hr. Crammer och hjälpte till. — Nu hade Ef fått sig en tankeställare och gav återbud på den 5-sitsiga soffan Mexiko och tog i stället en 3-sitsig variant av samma typ.

November 1970

Efter 1 vecka fick vi svar, att i februari ska det ske.

Maria har gymnastik på måndagarna och undervisar i franska på onsdagarna i Medborgarskolan i Tumba.

Hans-Åke Wängberg, Olle Westin, Lennart Fastbom, Rolf Lindqvist.
Torbjörn Olsson, Louise Ankarcrona, Ove Svensson, Christina Kvarning, Jerker Engblom, Anne Charlotte Sundell, Gunnar-Arne Björkman, Christina Lundström, Peter Båge, Marianne Jacobson, Ingemar Liman, Anna-Lisa Littorin, Per Lundström, Inger Dahlgren, Arild Berglöf, Carin Kälfors.

December 1970

 

Bela Bogarosi, Inga Britta Bogarosi, Birgitta Bogarosi, Peter Bogarosi, Ola Neppelberg, Anneli Neppelberg, Peter Neppelberg, Michael Neppelberg, Fredrik Neppelberg, Camilla Neppelberg.

Två så hemska olyckor inträffade under senhösten. Och kort därefter var Ann-Margret med om en bilolycka i Skåne och fick bäckenet brutet. Hon fick ligga påYstads lasarett, innan hon kunde föras i ambulans till Danderyd. Hon berättar, att hon var säker om att nu skulle hon dö, när kollisionen hotade, och var glad att märka att hon levde, när hon låg fastklämd och kände att hon var bruten.

Rolf är på nobelmiddag för pristagaren i ekonomi Samuelson på Handelshögskolan. Han sitter bredvid Gerentz och frågar honom, om han inte är på Dagens Nyheter, namnet förefaller bekant. — Nej, chefred. på Sv. D. — Sen sa Gerentz inte något mer (åt Rolf) på hela kvällen.

Mormor är nu ensam 14 dar på Salta för att vaka över gården medan bef.mans har semester på Kanarieöarna.

Vi hade middag för våra barn samt Montgomerys och Norelius. Gidlunds kunde ej komma.

Rolf och Birr var på stor fest, bjudna på kort till Wibbles, kavaj. Rolf tog sin bruna sammetskostym, och när docent Ruin kom in bland alla mörkt, t.o.m. somliga i smoking, klädda, ropade han högt: Här är en som är fel klädd. Men Birr hade en ny indisk, handbroderad lång klänning.

Deras barnflicka Anne Marie är så förskräckligt rar att tala med i telefon. Och när jag frågade henne om hon trodde, att Birr skulle vilja ha ett par svarta långbyxor till julklapp, säger hon: O ja, vad hon skulle bli glad, det vore ju hemskt bra. Hon har bara ett par bruna. Jag ska titta efter i garderoben, vad det är för storlek. Lika entusiastisk är hon för allt, och nu är hon också ivrig att få ta hand även om lilla Rebecka från Korea, Teresas adoptivsyster, som enligt telegram ska komma i januari.

Teckning av farbror Axel [af Sillén].
Stefan var också bjuden, men så förkyld att han ej kunde följa med. Hela gården upplyst av marschaller, då Nisses fästmö Britta-Kajsa

Farsta kyrka 10 år och pastor primarius Åke Kastlund predikade: Såsom Herren kom till de ringaste i Galileen, så kommer han i dag också till de Södra Förorterna.

När man stiger på T-banan, får man all möjlig röd propaganda i handen. Och på Farsta torg är det insamlingar var lördag. Inte syns det ännu något slut på kriget.

Pianot bars ned från Lysviksgatan under mors jullov, när hon bakade julkusar, av 2 karlar. Men de skaffade förstärkning tills de skulle upp till Solvallavägen [där Stefan bodde 3 trappor upp, med trångt trapphus!].

Salta har gått med sådan förlust, så att det blir stora pengar återbäring på skatten. Rolf har vid flera tillfällen förhandlat med Sigtuna stad om stadsplanen för kvarteret Kyrkostens del. En remsa ska staden ha, men vill inte betala så vidare: 5000 kronor. Dom beklagar att det inte går, dom förstår vårt läge, som haft tomten räntelös så många år nu. Så bevisa det i kronor och ören, säger Rolf, och får dem att gå upp till 8000 kronor.

Julen 69 for Rolf och Birr till Salta utan att låsa sin dörr. — Nu har inbrotten ökat så avsevärt, till stor del beroende på alla narkomaner som skaffar pengar på detta sätt. Här ett sjudubbelt lås.

Sv. D. den 29. 12. 70.

Post Scriptum

Lyssna till den granens susning vid vars rot Ditt bo är fästat.

Där borta, där skogarna blånar, ligger Tullinge, och när Erik längtar hem, går han ut och ser då Tele-tornet i Farsta lysa genom natten (säger han).

Tyvärr har redaktionen detta år haft så mycket att meddela, att materialet ej kunnat sovras, som det måhända bort ske. Så som t. ex. pappa sovrar sina diapositiv, så att Stefan bara behöver se på ett visst märke i katalogiseringen för att snabbt få fram bilder av bara sig själv. Likaså Rolf, Erik, vem som vill slippa sitta och se på sina bröder.

Nu har det också tyvärr blivit så att arbetet med Liber före jul endast nådde fram till augusti, och resten har skett under mellandagarna. Det är med stor besvikelse vi konstatera detta och ha nu den fasta föresatsen att nästa år, om vi lever och har hälsan, börja i tid. Vi har ju så pass mycket utrymme i Farsta sedan alla små ungarna flugit ut, att ett bord med Liber-papper borde kunna stå framme i något rum från och med november.

Tillönskande alla kära läsare ett riktigt gott nytt år
förbliver jag

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se

 
Till Liber hemsida  
Senast ändrat eller kontrollerat den 31 maj 2014.