www.zenker.se

Liber 1967

Hösten 1966
Januari 1967 Februari 1967 Mars 1967 April 1967 Maj 1967 Juni 1967
Juli 1967 Augusti 1967 September 1967 Oktober 1967 November 1967 December 1967

Gerd Zenkers dagboksanteckningar 1967 (lösenord krävs).

Stefans besök i London sept. 1966

Praefatio

Då vi går att fira julen 1967 sker det i sorg över farbror Axels död den 4 november.

Stefan är återkommen från Amerika och installerad i Linköping igen. Rolf och Birr har Edklintjul. Men Morbror Erik, Tant Karin, Margareta och Barbro avreser till Österrike för att åka skidor där under jullovet. Alla önskas emellertid en God Jul och Gott nytt år av

Redaktionen.

Hösten 1966

Professor Inga Fischer-Hjalmars.

 

Lars Mathiessen, Karl Göran Mähler, Assar Lindbeck, Erik Ruist, Staffan Burenstam Linder, Jahn Odhnoff, Erik Dahmén, Gunnar Myrdal, Per Wijkman, Nils Lundgren, Östen Johansson, Alf Johansson, Gunnar Arrinell, Peter Bohm, Sven Åke Böök, Gösta Jonsson, Carl Gustav Jungenfeldt, Carl-Olov Klingberg, Leif Magnusson, Johan Myrman, Claes Henrik Sieven, Lars Werin, Carl Johan Åberg, Gunnar Österberg, Nils Påhlsson, Anders Östling, Bertil Thorngren, Leif Lindh, Dan Ahlmark, Lars Gunnar Mattsson, Björn Carlson, Bertil Kusoffsky, Per Jonas Eliaesson, Folke Öhlander, Ulf Lundman, Bengt Fornstad, Kjell Nowak, Johan Björkman, Karl-Erik Wärneryd, Leif Borin, Anders Lindström, Peter Gorpe, Göran Eriksson, Gunnar Du Rietz, Bertil Lindström, Edgar Borgenhammar, Rolf Zenker, Ernst Jonsson, Gustav von Essen, Stefan Melesko, Samuel Hedberg, Erling Petersohn, Sune Tjärnström, Jan Owen Jansson, Kjell Martwall.
Quod evenit?

I årets Liber kommer för ovanlighetens skull en blick att kastas rätt långt tillbaka på hösten 1966. Detta beroende på att Stefan återvänt med en mängd Liberiana som rätteligen bort ha sin plats i 1966 års utgåva av detta verk.

På natten bodde han furstligt på Hilton Hotel, men på dagen smög han sig ut och åt på en billig bar.

 
Stefan med värdfamiljen Paula och Walter Weber.
Ej i Liber.

 

Stefan hade den 9 december 1966 haft en bilolycka i Palo Alto, se Liber 1966, då han med en ung dam var på väg till en skandinavisk fest. Här skildrar han med en skiss hur olyckan gick till, när han kolliderade med en pojke på motorcykel.

Att Stefan var ute med en flicka, det var ju väldigt spännande för oss att höra. Och mormor var säker om att just själva olyckan skulle driva dem samman. Call anyway... Det är så man skulle vilja krama lilla miss Martenson.

När det efter all oro och alla uppskakande händelser i samband med olyckan, visade sig att motorcyklisten fick lämna sjukhuset och var oskadd, kom chocken för Stefan.

När han sedan kallades inför domstol tycktes han ej skrämd, men nog följde vi honom noga i tankarna och målade ut för oss hur scenen skulle te sig, vi som sett så många Perry Mason-filmer. Domen löd på [lämnat tomt, men det blev ingen påföljd. /SZ].

Under hösten var Erik några gånger ut med Eva Klingberg, dels på en utställning "Svenskt, sa Appelberg", dels på Tennstopet, där Sellberg satt vid ett glas öl och dels blev Erik också hembjuden på té.
Japansk fest vid Stanford.

Mor och far skulle träffas vid Islandstorget i god tid för att hinna till Hacksta, men far, som gästat en firma i Solna blev fast i fredagskön, så vi kom sist av alla till Hacksta och mor ramlade över tröskeln o. slog sönder strumpa o. knä, så blodet rann. - Vi åt några dar senare vår statistiska jullunch och bjöd Sonja.

Stefans julpaket sändes den 24 nov. och innehöll ett par grankvistar från Bastuhagen, dessa böcker, en julbonad, ljusstakar, pappersservietter och färgfoton.

Paketet kom fram först långt in i januari och av grankvistarna var bara en massa barr kvar som föll i hans säng.

Håkan ?, Peter Jennergren, Jörgen Dahlander, Stefan Melesko och Pierre Guillet de Monthoux.

Vi borde ha lika fina julkort som Margaretha Schuberth skickar varje år.

Dagen före julafton, när Liber äntligen blivit klar for vi först till Åsögatan [Rolfs svärföräldrar] och önskade god jul och sedan till Lidingö och lämnade våra paket till Mutti. Där blev vi bjudna på julsupé i köket. Så det var bra sent, innan vi kom till Salta. Nätt och jämt hade vi hunnit somna, tyckte vi, förrän mormor ropade: Berggren är här! [lantbrevbäraren]. Och där drack vi som vanligt vårt julkaffe i banka [barnkammaren när Mamma var liten].

Prof. Arpi, Dahmén, Lindbeck.
Under helgen fick de tre stora föra sina diskussioner om Svensk Finanspolitik på egen hand: Rolfs plats stod tom, medan han och Birr firade julen på Salta.

Ännu fler julklappsverser av tveksam kvalitet utelämnade. /SZ

Julen 1966, då böcker blivit så dyra, införde mor ett nytt slags paket, nämligen omsorgsfullt valda låneböcker. En bok kostar ju nu 45 kr. + 11 % oms = över 50.

[Petri = bibliotekarie i Farsta. /SZ]

Från julfirandet 1966 finns en ljudinspelning, som postades till Stefan vid Stanford-universitetet. Här några klipp:

Psalmsång i salen på Salta (18 sek)
Mormor Gunhild läser julevangeliet (3 min 19 sek)
Erik Z. läser Tomten av Viktor Rydberg (1 min 1 sek). Traditionellt den yngste läskunniges uppgift!
Julhälsning till Stefan (40 sek)
Stefans julpaket öppnas (1 min 39 sek)
Rolf-verser (1 min)

Morfar Elofs cigarrer (35 sek)
Mera julklappar (4 min 18 sek)
Spara bandet! (7 sek).

Och så kom vi då fram till Stefans stora fina paket som vi spart till sist. Överst låg fina tofflor till Birr, som hälsades med ah'n och oh'n.
Ja, och så kom walkie-talkie'n. Som vi sen hade så roligt med under helgen och trollade med både hemma och på julbjudningen på Strömsta.
Brev till London Poste Restante. Not called for.
Reagan var guvernör i Kalifornien. /SZ
 
 
Filmen om Marat av Peter Weiss.

Januari 1967

Henning och Lene kom ut till Salta på nya året och vi firade Trettondagsafton tillsammans, då telefon kom från Mutti, att Rüdi ringt, att Karin fått lille Andreas Henning. Då blev det ett celebrerande med champagne och allt.

Lietje och Olle bjöd oss alla inklusive Henning o. Lene på julmiddag.

 

Julhälsning från Gertrud och Axel Klingberg på Strömsta.

Lokokurs 16 - 19 jan i Gimo.

[Bedömningar utelämnade. /SZ]
Erik gör upp en matsedel för de fyra dagar han står för hushållet.
Då är dom så snälla och ger chokladask och mascot och så kommer det obehagliga, när det ska fällas omdömen, som sen läggs ad acta och studeras vid lokokontroller.
 

Under arbetet på P0629 veterinärundersökningen, som mor åtagit sig i nov. 66 kom hon att sitta i samma rum som Maj Britt Selin, som nyss skaffat Elektrohelios tvättmaskin och var entusiastisk. Men har man tvättat skjortor åt 4 män i många år för hand, ska man då skaffa maskin, när det bara är två kvar. Frestelsen blev dock för stor att få en dylik leksak i hemmet och ett intensivt ringande och ackorderande började.

utgick som segrare och på själva Gunilla-dagen bar han upp den nya maskinen och installerade den på 20 minuter.

En ny tideräkning hade börjat. För tänk så underbart, men så synd att vi ej haft den tidigare!

Himmelhochjauchzend - zum Tode betrübt. Då kom servicebilen och vips var allt juste igen.

Det skärpta läget på arbetsmarknaden avspeglar sig även i Linköping. Stefan utnyttjar situationen och skriver till fru D., att då bör det väl finnas en större bostad åt honom, då han återvänder från Amerika den 1 september.

Ett stort parti grammofonskivor för vårens alla bemärkelsedagar kom till far.

Nu börjar det bli dags att deklarera, men i år hade Erik Z. inte haft någon inkomst på gr. av militärtjänst under sommaren. Dumt nog hade han glömt att anmäla detta och fick betala alldeles för hög sjukavgift.

På Muttis födelsedag var vi först hos Anderssons på uppvaktning. John fyllde 70 år och sen öppnade vi Redgraves paket på Lidingö, där också Rolf o. Birr var. Vi gjorde jullekar och åt middag.

På nyårsaftonen vart det tumult bland svensk T.V.-publik, när Per Oscarsson gjorde ett strip-tease framträdande och plockade av sina kalsonger, så när som på ett allra sista par inför allt Sveriges folk. Senare kom en Multikonstutställning över hela landet, där en del saker var lite djärva.

Birr bjöd oss på nyårsdagen på en så god måltid som hon gjorde i ordning på nolltid. Hon kom själv med i bilen från Salta. Morfar hälsade på hos landshövding, ärkebiskop och hos farbror Axel som var dålig. Farbror Axel gav honom en gammal fin vapenring.

Februari 1967

Middag hos Klerckers, där mor hade Sveriges högsta brandman, en av rikets fem herrar, till bordet, vad han nu hette. Fru Brosenius var gift med en Teknis-professor från Enköping.

På Birrs födelsedag var pappa dålig och kunde ej följa med till Uppsala. Erik och mor hämtade farbror Axel till kaffet på Lästmakargatan på den nya mörka blommiga duken, som var födelsedagspresenten. På hemvägen fick vi med oss Jean Pauls gesammelte Werke av farbror Axel. Det var otäckt smutsigt och regnigt väder på vägen till Stockholm igen. Vi hämtade mormor på Centralen och for ut till Lochmanns m. present till Ainas 60-årsdag, en mjuk pläd fr. oss och Gulli och Elsa. Dom firade dagen i Dalarna och vi telegraferade:

Kära, kära lilla Aina
Du är bäst i världen - beinah'.

Gerdt

På middagen på Brunsholm, där också Klerckers var med, träffade vi en Dipl.ing. Rainer Wikander, som frågade om vi var släkt med prof. Rudolf Zenker och hans fru, som han känt under studieåren i München. Detta föranledde oss att skriva

[Koncept:] Sehr geehrte liebe Verwandte!

Neulich waren wir auf einem von diesen typischen schwedischen Diners wo es einem recht feierlich zu Mute ist, wenn man vor dem Essen mit einem Glas Wein im Salon steht und einander eifrig und neugierig betrchtet. Wir kannten nur wenige von den Gästen. Da steuerte einer, den wir nicht früher kannten, auf uns, Gerd und mir zu und sagte:

Nicht wahr, Herr Zenker, es ist doch hier in Schweden ganz anders als in Deutschland. Hier brauchen die Leute nur einige Worte zu wechseln, dann steht sich gleich raus, daß sie gemeinsame Verwandte oder Bekannte haben. - Das will ich nicht behaupten, daß es nicht auch in Deutschl. vorkommt sagte Gerd, wobei ich starke Zweifel ausdrückte. Haben Sie z. B. etwa Verw. in Mü.? - Ja, natürlich, lachte Gerd. - Ja, ich habe nämlich mein Examen in München gemacht u. studierte mit dem Herzchirurgen Zenker zusammen und mit seiner Frau habe ich getanzt als sie noch nicht verheiratet war. Sie mag 17 gewesen sein, es war Fasching und ihre blauen Augen habe ich noch nicht vergessen.

Könnt Ihr Euch denn auf Dipl.ing. Rainer Wikander besinnen? Er hatte eine deutsche Mutter u. spricht beide Sprachen fliessend, was doch so selten ist. Mich hat er wegen meines guten Schwedisches komplimentiert, was große Munterheit erweckte. Er hatte wohl die etwaige Informationen der Gastgeberin verwechselt.

Und dies alles hat uns nun veranlasst endlich auf das halb vergessene Versprechen damals im Grand Hotel zurückzukommen u. Euch den Teil des Stammbaums zu senden, der Euch interessiert.

Wir hoffen, daß es Euch, Euren Kindern u. Geschwistern gut geht.

Wie wohl aus den Papieren hervorgeht haben wir nur den Jüngsten, Erik, zu Hause. Er studiert bei d. Handelshochschule. Rolf ist fertiger Ekonom u. arbeitet bei seinem Prof., ist auch verheiratet u. seine Frau macht gerade Schlußexamen als Psychologe. Stefan, der Ingenieur, hat ein Jahr frei von Saab u. studiert auf einem Esro-Nasa Stipendium Raumschiffahrt in Stanford, Californien.

Es wäre sehr hübsch, wenn wir auch ein bißchen Nachricht von Euch bekämen, so daß wir hören, wie es Euch geht u. so daß wir [ej avslutat]

[Svaret kom i oktober. /SZ]

Brev från Marianne Schweitzer till Gerd och Märta den 14 februari 1967.

Mars 1967

 
Det är mera sällan red. lyckats skaffa illustrationer till studentstilen. Vi är så mycket gladare, som det denna gång är vår lilla fränka Margareta som skriver om den vackra borgen Waldeck, som vi besökte i fjol.
Stefan skriver långa roliga brev. Han får hemläxa t. o. m. i tango och låter då datamaskinen komponera turerna, så när de övriga eleverna kommer med sitt mödosamt sammanställda förslag till en enda tango, har Stefan en packe att komma med och uttrycker en förhoppning till danslärarinnan, att de alla måtte inflyta i tidskriften Terpsichore.

Vi gav henne en svart handväska, som inkötes på N.K. och där mor berättade det hela för expediten och sa, men låt mej först få ringa och höra om hon verkligen klarade sig.

Det var en väldig storm den dagen och ett träd hade blåst omkull och lagt sig på ledningen vid Matbon, när vi kom till Salta.
Redan vid ankomsten till U.S.A. hade Stefan stannat i Washington några dagar. Nu for han med sina kamrater på skolresa till Östkusten. Det var ett begränsat antal platser på resan och Stefan hade sagt till rektorn [nja, prof. Bruce Lusignan var det nog]: "Då ska väl inte jag." Men då sa rektorn: "Jo, Du är så duktig, så Du kommer med bland de första." - Man besökte olika industrier och först och främst Cape Kennedy. Detta skedde vid påsktiden.
Nattflyg till Orlando, Florida.
Affischtext: Support your local dictator. Knapptext: I take my parents to Shakey's.
Ej i Liber.
Ej i Liber.
Larry Greene, Ed Hermanns

Under våren hade Stefans ett par kamrater gjort en bergsbestigning i Yosemite, där det låg snö, och senare ej återvänt.

Det var Larry, som var Stefans goda vän och vars hem han också gästat. Tillsammans hade de haft mycket roligt med japanen "Insect", som Stefan nu fick "ärva" vänskapen med.

April 1967

Märta och Gunhild på Salta. - Till höger "den klarnande april" från Märtas sovrum..
Ingick ej i Liber

Barbro och Gunhild på Salta-verandan.

Ej i Liber.
 
Morbror Erik, Tant Karin, Margareta och Barbro.
Ingick ej i Liber.

Lietje fyllde 40 d. 15 april. Det föll på Gerds lott att överlämna presenten.

Brev från Sibylle Zenker den 16 april 1967.

Erik 23 år fick kistebrev att sätta på väggen. Och nu har han fått det så fint i sitt lilla rum, så nu kan han inte tänka på att ge sig ut i förvärvslivet på länge än. Möjligen förstås, om han kan få ett likadant rum, så han kan ta mattan med sig.

Fyller gör också pappas förre chef Dir. Ryd. Men hans mattor tycks passa lite varstans.

Nils Westermark, Malcolm Murray, C. H. af Klercker, Österledsbyrån

Sista april var Erik bjuden till Uppsala på vårsupé på Lästmakargatan, där han skulle få träffa Jacqueline Cederström och Anna Tydén, Birrs psykologkamrater. Han for i väg från Salta i bil och deltog i det övliga firandet i Carolinabacken, men kastade endast en flyktig blick på den moteld på vägen ut till Rolf och Birr, som anlagts av Thomas Adlercreutz mot studenternas lättsinniga firande.

Värdfolket bjöd på champagne och våren hälsades välkommen. Men på Salta satt vi gamla framför T.V:n och oroade oss för att barna skulle förkyla sig i snöyran.

Nedanstående verser skulle ha influtit i samband med julen, men har ej tidigare kommit red. tillhanda. Och vad gör det, när de så väl passar in även här.

Maj 1967

Stefan skriver fr. Californien att han har pengar över på sitt stipendium och undrar om inte far och mor vill komma över och hälsa på och fara med honom över hela kontinenten tillbaka till N. York igen. Ett frestande anbud. Vi ringer hit och dit till olika resebyråer. Skaffar formulär f. visum. Men det visar sig bli alltför dyrt även trots Stefans generositet och dessutom för jäktigt för pappas korta semesterveckor. Pappa vill att mor ska åka ensam. Men nej, nu kommer ju Ef hem, då väntar jag hellre och besöker honom nån gång i framtiden, om han återvänder. - För Stefan börjar nu en febril verksamhet. Hur ska han gestalta sin lediga återstående tid. Pengar finns...

Rolf biträder emellanåt morfar vid uträkningen av löner och tar kontakt m. herrar Nilsson och Bodin på Lantbruksförbundets Driftsbyrå.

Stefans födelsedag celebreras av Birr m. Stefans älskade knäckebröd, avsänt i tid. Vi skickade ett telegram författat en blommande 15 maj på en sten vid Magelungen:

På alla sätt,
Terzett.

En söndag hade vi kaffe med oss ut på Djurgården och gjorde en lång rundpromenad utmed nordöstra stranden till Blockhusudden och utmed kanalen tillbaka till Djurgårdsbrunn. Där läste vi på löpsedlarna om matematikgeniet i Borlänge, Ulla Klingbergs son.
Detta är Rolfs hyra på Lästmakargatan.

Den gamle käre läraren Krantz.

Erland [Klingberg] bjöd far och mor på "Kvinnorna från Shanghai" av Tore Zetterholm och efteråt supé på Cecil.

 
Erik var med Birr och Rolf bjuden på middag hos Anna Tydén före besöket på Wilhelm Tell. Man fick ett gott vin. La dame blanche.
Rolf Jupither, Erik Sædén, Dorrit Kleimert, Laila Andersson, Bengt Rundgren, John-Erik Jacobsson, Olle Sivall, Ileana Peterson, Paul Höglund, Tord Slättegård, Rolf Cederlöf, Rolf Leandersson, Silvio Varviso, Per-Anders Hellquist.

Mon chef aktuarien Ingrid Olsson for på 2 mån. semester till Paris ochöverlämnade ansvaret för hela veterinärundersökn. på mor. [Brev från Ingrid i Rambouillet utelämnat. /SZ]

Blev i sammanhang därmed skickad till Linköping, ausgerechnet Linköping, när Stefan inte var där, på tjänsteresa. Resultatet av resan skulle rapporteras till jordbruksdep:

 

Från Linköping skickade mor den 23 maj, när allt blommade i fruktträdsväg söder om Kolmården, paket och gratulationer till morfar på 77-årsdagen från den stad, varest biskop Terseri (cuius) ossa hic sita sunt.


En hård pärs hade mor m. vet. Fager, chef för veterinärstationen i Örebro, som sade absolut nej. Men så gick det ändå att övertala honom por la razón o la fuerza.

Juni 1967

Den 17 juni gjorde pappa, mamma och Erik en långpromenad från Ågesta, där vi ställt bilen på vägen, över hundlokeängar och skogar till Huddinge. Vi måste ta bil tillbaka till Mersan och så långt hade vi gått att taxin tog 13 kr. för färden. Dessutom hade bensin stulits ur vår bil och för det tredje blev Erik så utmattad av den långa promenaden, att han knappt orkade dansa något på bröllopet.

Malin Thunell Snidare, Sverker Snidare, Gun Thunell, Stig Thunell

När våren kom lyfte Erik utdelningen på våra aktier och började sedan planera för sommarens arbete. Men det var svårt att få nån för Handels lämpad praktik. Vad gör en ung man i en dylik situation? Han ringer till mormor och ber henne ordna något. Hon hade visserligen själv fullt upp med att planera sommarens resa, men skaffade ändå Erik snart nog arbete på Hakonbolaget i Västerås. Nu gällde det att skaffa samfärdsmedel.

Kriget på 5 dagar mellan Egypten och Israel stod ej längre hindrande i vägen för utlandsresan.

Stefans (morbror Eriks) Anglia sattes åter i stånd.
Ingick ej i Liber.

Henning och Lene var i Tyskland på dop i Olpe. Mormor, morfar, morbror Erik, Rolf och Birr startade i juni med Taunusen en semesterresa till Gastein.

Punkteringen för våra kära i Tyskland resulterade i en ordentlig räkning, trots att Taunusen gåtts igenom för 900:- i Västerås före avresan.

Utflykt till Monterey med "I.".
Ingick ej i Liber.

 

Stefan får vi under denna tid söka på Lover's point i Californien. Han antydde i brev att han bjöd ut en flicka E. och morbror Henning bad honom pr. band att vara öppen och berätta allt för morb. H. Då kom det snart ett nytt brev, att han träffat en flicka vid International Center: I. "And this time I'm really in love."

Länge hade vi grubblat på vad E. kunde betyda. Lene gissade på Eartha. Nu var det alltså dags att gissa på I. Det hade framgått att I. vid något tillfälle åkallade madonnan, så vi antog, att hon var katolik. Ää tyckte att Innocentia lät bra, Det heter hon nog, utbrast han. - Hette, sa morbror E.

Stefan kallade sen I. för det och så undertecknade hon sina brev, sägs det.


Svenska filmer blir allt djärvare. Kulmen nås 1967 med Nyfiken-gul av Vilgot Sjöman. I utlandet är dom häpna.

Stefan Livräddaren! En neger och hans flickvän kom för att bada i Lagunita. Flickan hoppade bara i, det var tvärdjupt och hon kunde inte simma. Pojken kastade sig i men höll på att bli dragen ned i djupet av flickans krampaktiga förtvivlan. Då hoppar Stefan i med kläderna på och lyckas få upp henne. Jag kan inte förstå, hur han kunde.

Samtida med Stefan i sjön var tillfälligt en alligator, som rymt från en anstalt!

Mor skrev en liten visa som syjuntan, även Gerd, sjöng för Ulla C.

Samma dags afton reste Erik Z. och mor med Anglian ut till Salta för att överta makten där i föräldrarnas frånvaro. Vi vågade ej andas i bilen för att den skulle hålla ända fram. Det gjorde den också och sen tog Knutte Isaksson vid och hjälpte till med reparationerna.

Erik gör visit hos Carl Hakon och blir en förträfflig grönsaksförsäljare. Han får många nya vänner: En Märta Backlund, en Palmér, en Jansson, en Krafft, en Ernvall 50.

Ringer man så svarar han: Frukt och Grönt, Zenker.

Ofta får han jordgubbar el. gurka med hem eller t. o. m. som till midsommar en burk sill.

Fru Stenius ägde vårt hus på Lysviksgatan, tror Erik. /SZ

Höskörden pågår som bäst på Salta vid Enberga med visst deltagande av mor, som bjöd på sockerkaka och hässjade. En ovanligt stor skörd. Henning och Lene kom ut ett par dar från Stockholm, där Henning tjänstgör på Mjölkcentralen. Vi vandrade med Birger Tibbelin till det nyupptäckta älvkvarnsområdet i Valla hage, ledsna, att det ej ligger på Salta mark. Och både Henning och Lene var oss behjälpliga, då vi motade hem en stor kalv, som fötts i Margretelundshagen.

På Midsommaraftonen regnade det och när Gerd kom från Stockholm fram på dagen for vi upp till Stigsbo och hämtade farbror Axel. Däruppe sken solen så vackert på de regnvåta rosorna runt stugan och vi grävde upp tre plantor och tog med till Salta. Där åt vi sen en god middag delvis baserad på de frukter Erik fått med från Ica och det han köpt. Irsta Allköp var den enda kontakt med yttervärlden, som mor hade, hon som är van att ha hela Farsta Centrum till sitt förfogande.


Morbror Erik, Rolf och Birr hade från Gastein farit till Opatija. Där trampade Rolf på en sjöborre och fick en massa taggar i foten. En del drogs ut på sjukhuset i O. under outsägliga smärtor. Men även i Venedig uppsökte han sjukhus och fick hjälp.

"Vi har nog inte ens vågat skriva om alla ruskiga operationer jag genomgått och inte vill jag oroa er nu", skrev Rolf.

 

Rolfs vykort poststämplat Venedig 26.6: "...av en sköterska, som sedan gav upp och tillkallade läkare som sa' att det var bäst att dra ut dom själv som gick och låta resten vara. Underbar månskenstur i natt på Venedigs kanaler och dyr smörgås på omstående sida [Piazella San Marco] som vi först trodde vara den riktiga S. Marcoplatsen. - Foten är så bra. Har lånat pengar av mormor och morbror och det räcker säkert bra, men det vore kanske tryggt med lite mer för oförutsedda utgifter. Vad sägs om några hundra kr. Hauptpostlagernd Köln, Dresdner Bank, Köln, eller till Zahns, Olpe? Vi kommer väl hem mot mitten av nästa vecka. - Love, Rolf.

 

Brev från Gunhild och Elof i Österrike den 29 juni 1967: "...då det ju är lördag e.m. Annars blir det söndag. Har köpt en 2 l. vit vermuth som vi snapsar av på rummet. (10.80 kr.)

Ja! Vi tänker så mycket på er därhemma. Vi har just kommit från högmässan, från vilken många tyvärr måste gå, då det icke kunde beredas plats åt dem i den stora dômen. Underbart vackert med sång o. predikan, allt på tyska o. med våra psalmmelodier från Teda Kyrka. Men vi tänker också så mycket på våra ungdomar i bilen, hur de kan ha det, medan vi njuter vila o. stillhet o. god mat. Jag står i begrepp att köpa en höpress, om ledningen kan tillstyrka. Vi måste pressa inte bara hö utan även mycket, mycket halm. Vi hade ju inte en enda "halmpipa" i våras utan måste köpa av Axel K. Om du är ute i höet någon dag, så tala med bef.man om detta. Det blir så dyrt att leja både press o. karl det kostar flera tusen. Har bef.man talat om gödselkörning? Kanske tänker han höra efter hos Boglösa maskinstation (medan höet torkar på hässjorna?? Ja, vad vet jag.

Tänk vår andra doktor skjutsade oss fr. Bad G. hit ner, för han skulle hit på en begravn.mässa. Skulle dr. H. gjort det? Kuß mor.

Stefans kollega Anton Fischer på Saab.

Stefans kurskamrat på Teknis Torsten Ström.

Tant Karin och Margareta kom till Salta till midsommardagen, då morbrors telegram anlände. Barbro hade redan farit till Jersey-öarna, så fort skolan slutade. Det var så vackert väder. Farbror Axel satt på altan, vi andra gick med Boy till Oxbacken. Boy hade varit dålig hela året och blivit opererad av Anliot i Svärdsjö och hade ingen lust att gå ut i skogen nu heller. Det märktes att han var bra moloken.

På måndagskvällen [26/6] skjutsade vi Farbror Axel till tåget och redan på tisdagen stod morbror Erik oväntat på verandan. Han hade gått från stan och fått lift med Axel och Gertrud [Klingberg]. Vi blev sen bjudna till Strömsta på kvällen. De hade just återkommit från sin Tysklandsresa inkluderande den glada kvällen, Axel-dagen i Trier, tillsammans med Sixtens familj, då en okänd Luxemburgare sagt till Anna-Stina: Darf ich Ihr Fräulein Tochter küssen?


Brevkort från Gunhild 29/6: Torsd. kl. 17. Tack för kort o. tidning i dag. Underbart med alla underrättelser hemifrån. Far blir nu allt rastlösare o. kan inte vara still en sekund. Blev så förtvivlad att vi ej fick sovvagn till lördag. Skickar honom i kväll med mlle v. Snick till en mässa i Böckstein, det är Petrus o. Paulus Feiertag i dag. Stannar hemma för att det ska bli lite avkoppling för honom. Skall försöka hitta något drickbart att fira "Elof" med i morgon. Något kyligare men ändå ljuvlig värme. Hoppas du ej haft för jobbigt med så mkt folk o. så rart att du gick till kyrkan ändå. Kuß till er båda, mor.

Mormor och morfar tog tåget hem medan Rolf och Birr njöt av Schweiz och Tyskland, särskilt ett trevligt uppehåll i Olpe. I Zürich köpte Birr en fescher Mantel. Dom var glada åt att kunna göra sig förstådda på tyska igen. I Olpe blev dom så hjärtligt mottagna och Rüdis mor gav dom t. o. m. matsäck på vägen hem.

Zürich

Morbror Erik for ned till Katrineholm och mötte morfar och mormor med Marillenmarmelade, Slivowitz och alldeles på tok för fin Mitbringsel till mor: örhängen och brosch.

Nu skulle också Karin och Margareta resa till Jersey-öarna, men det var ett stort bekymmer med Boy, som var så dålig. Med tungt hjärta beslöt Erik och Karin att han ej skulle leva längre och gråtande skildes de på avresedagen till London från gamle Boy, som de alla haft sån glädje av under elva år allt sen den dag, "då hela familjen tog på sina bästa kläder" och for ned till stationen och hämtade honom, som kom från Gubbängen.

Salta månd. d. 26. 6. 67 kl. 10.00 f.m.

Kära älskade! Hur har Du det, hur mår Du och kommer det här att nå Dig? Vill inte I. bo i Linköping? Skulle hon väcka uppseende genom sin hudfärg? - Kommer Du att vara på Salta i aug.? Vi funderar på att flyga till Paris en vecka, innan Du kommer, men vet ej än. Att Du blivit en sån världsman, men det var Du ju å andra sidan, när Du backade i Alperna! Måtte Du ej bli sjuk i Polynesien i nån tropisk sjukdom? Morb. telegraferade, att han fortsätter till Opatija i Jugoslavien, Rolf o. Birr till Venedig, morf. o. mormor i Gastein. Barbro är på Jersey lite före dom andra, hoppas hon ej fått obehag av tromber o. elände som krävt 20 dödsoffer o. 100 skadade på franska kusten. - Kanske vi far upp till Falun om lördag. Karin bjöd oss, när hon var här nu. Pengar för Din del ordnar sig alltid. Tänk att få börja åka o. dammsuga igen, så roligt. Eller kanske I. kommer ändå. Kuß från oss alla, Erik i Västerås, Farbror Axel här.

E. fick sill i present till midsommar + jordgubbar + bananer. Kuß innan Berggren [kommer (brevbäraren)]


Stefans Flödesschema

Svaret blev ett telegram: Start till Paris trettonde (juli) adr. Zenker c/o Castle Miyazawa 854 Coleman Ave. Apt J. Menlo Park.

Stefan blir alltmer oroad av att hans hem blivit ett genomgångshus o. skriver kort på kort till fru D. för att tillförsäkra sig en ny bostad.

Nu inträffar mors storhetstid, då hon själv får underteckna skrivelser. - En kväll satt vi på Riddarholmen och njöt av utsikten. - Far och mor på veteranbilrally vid Alfa Laval i Tullinge. Lördagen den 3 juni, en härlig sommardag.

Ingick ej i Liber.

En söndag gjorde Pappa, mamma och Erik en utfärd till det gamla Södertälje Havsbad, där nu Gotlandsbåten lägger till.

Rolf och Birr kom till Salta samma dag som morfar och mormor kom hem, men de hade bara 20 min. på sig innan uppsalatåget gick. Rolf skulle arbeta nästa dag.

Rolf for upp till Stockholm en härlig sommarsöndag för att gratulera. Han höll tal och överlämnade present även till hustru Gertrud och fick dricka kaffe i deras villaträdgård.

Det märks, att vi hör till Farstas urinnevånare, när posten kommer fram utan namn ens.

Club Mediterrannée Moorea, Tahiti, French Polynesia - en sån adress, men Berggren godtog den. Troligen den första skrivelsen från Teda till Tahiti.

Stefan skrev kort till Axel Klingbergs födelsedag, att han med välbehag tänkte på snödrivorna på Valla gärde.


Juli 1967

Vad hade Stefan för konstigt bagage på Papete?
 
Moorea
Ingick ej i Liber
Mutti gästar Cläre i Freiburg. [Mutti är inte med på bilden. /SZ]

Brev från Marianne Schweitzer till Gerd Zenker den 7 juli 1967

Ja, tänk den 10 juli 1952, när man hade dom under control alla tre. Nu 15 år senare Stefan på Tahiti, Rolf i Jugoslavien, Erik i Tjeckoslovakien.

För ytterligare beskrivning av upptäcktsresanden Stefans äventyr i Amerika och Asien hänvisas till hans många brev och kort vilka ej kan klistras upp, då de äro lika intressanta på båda sidor. Man skulle tro, att han efter de fantastiska veckorna i Söderhavet for direkt hem. Icke, sa Nicke. Han gjorde en omfattande resa över den amerikanska kontinenten. Han besökte Grand Canyon och på vägen ned trampade han nästan på en hemsk orm, som låg på trappsteget. Han hade sinnesnärvaro nog att ta ett färgfoto av ormen, vilken kan beses efter tillsägelse. Han ämnade besöka North i Houston, men han var tyvärr ej hemma. Men hos Redgraves gjorde han ett besök. Nu är Nancy gift.

 

Besök hos en Stanford-kamrat i Huntsville, Alabama. I mitten F1-motorn. Månraketen drevs av 5 st F1-motorer i första steget. /SZ

Ingick ej i Liber.

Ja, det blev en drömstart för far och mor, som rycktes ur sina drömmar redan klockan 4:30 o. for genom vårt vackra land ned till Göteborg. Inte minst vackert är det i Sagådalen, ofta påpekat av Erik Z. som var morgon far vägen fram till Hakonbolaget. Han kommer hem var kväll alltid glad och nöjd, skyndar med Anglian ned till Salta vaskan för att få sig ett dopp och berättar sen vid middagsbordet de senaste rönen på grönsaksförpackningens område. Kritiskt ser han på alla varor från ej Ica anslutna affärer.
Tor Hollandia i Göteborgs hamn.
 
Ankomsten i Holland.
Ingick ej i Liber.
Sluss vid Ijmuiden.

Far och mor landstiger i Amsterdam o. tar in på hotell i Haarlem. Vi badar, beser Nattvakten och strosar omkring. Rotterdam - Breda och sen över Walcheren in i Belgien. Badade i Ostende men bodde i den sagolika gamla staden Brügge. Sen drog vi oss in i Frankrike.

Ingick ej i Liber.

Vårt motell i Breda med en sån fruktansvärd bullrande trafik från hela Europa-marknaden, som tycktes dra förbi fönstret, att mor drömde, att mormor höll på att riva altan på Salta och jag ropade åt mimmi, att säga åt mormor att låta bli.

Var dag har mor en liten strid för att hindra far att ta in på för dyrt hotell. Men det måste medges att det kan vara värt ett par kronor extra, att få en bra säng.

Calais, Ostende, överallt detsamma.

Från badet i Calais for vi förbi Borgarna därstädes av Rodin och gjorde en kringgående rörelse för att ta Paris från söder och nå Orly.

Natt i St. Germain och 1 helflaska rödvin på 2.

Att sitta ner i Versailles var inte gratis, minsann! /SZ
Versailles.
Ingick ej i Liber.
Versailles.
Ingick ej i Liber.

Vi for ut till Orly för att försäkra oss om tiderna. Möjligen kunde han komma, Stefan, kl. 22:10. Därute fanns bara Hilton att bo på, så vi fick lov att söka rum närmare Paris. Och Gerd körde och körde och bara körde och så var vi mitt inne i stan!

Hotellet, där jag till slut fick Gerd att stanna var utmärkt och blev billigt i så måtto att det hade en grand lit och en lit för Ef, som bara kostade 5 fr.

Nästa morgon ut till Orly tidigt. Nu började vi hitta och visste var man skulle ställa bilen. Men Gerd fick lägga i 7 francs i automaten för planet var 2 tim. försenat ropades det ut. Man satt ju på helspänn och hade svårt att förstå alla meddelanden. Men, vad det var mycket och många att titta på och många hjärtliga återseenden.

Stefan var sig så precis lik, så man var inte blyg alls för honom. Och full av bon mots: "Nu tar vi en annan métro hem så¨vi får se lite nya ansikten."

Ingick ej i Liber.

Så for vi till hotellet, gränslöst lyckliga och glada. Stefan la i en franc i T.V:n men det blev ingenting. Då i sitt övermod tog mor tel. och ringde till receptionen o. sa: Votre television ne va pas el. kanske marche pas. Strax kom värden med en jättestor skruvnyckel. Men den hjälpte inte mycket.

Det var så hett i Paris och vi gick omkring o. tittade. Drack något läskande på Café de la Paix och sjönk ned på var sin stol. Tuilerierna: Vilka avstånd det är när man ska gå till fots.

+28o i skuggan kl. ½ 8 på kvällen. Det är kallt för Stefan, som är van vid helt andra temperaturer. Han frös på natten och drömde om snöstorm vid Gubbängens läroverk.

Fick post. Vilka otäcka sekunder, innan man hunnit läsa, att allt är väl. Nu är morbror också på Jersey.

   

Erik berättar vidare, att jordgubbsmarknaden är hausseartad, 10 mm. regn och bara +6o hemma hos fru Backlund i morse.

   
Efter besök i Chartres, där det just var bröllop i den vackra domen, fast Ef tyckte det var synd, att dom misslyckats så med exteriören, for vi till Nogent, där vi fick sån hemskt äcklig korv gjord på inälvor. Endast Stefan, som var väluppfostrad åt upp. Men en elegant matsal var det på Le chêne doré. Och vacker trakt. Överallt hade resehandboken något att berätta om strider under kriget.

Målet för resan var nu Mont St. Michel, som alltid sett så fantastiskt ut på alla broschyrer. Och tatsächlich, så här overkligt låg det plötsligt framför oss. Så är det också Frankrikes förnämsta turistmål näst Versailles.

Vi hade en engelsk utomordentligt fängslande guide. Det var en trängsel och en massa salustånd innanför stadsmuren, så man fick armbåga sig fram. Men uppe i kyrkan var det mindre folk. Det hela var otroligt. Och allt detta fanns redan vid slaget vid Hastings.

 

Ingick ej i Liber.
Ingick ej i Liber.

Det stod en varning på parkeringsplatsen, att alla bilar måste vara borta kl. 19.45 för då kommer floden, som kan vara så snabb och häftig, att en galopperande häst ej kommer undan.

 

Ett rart litet familjehotell, där man fick cider gratis till maten. Det var inte gott, hade varit bättre med calvados.

Vi stannade och badade en hel dag strax söder om Granville. Så hette båten som Rolf for till Amerika med 1958. Vackert, vackert och lite folk. Dom som var där grävde upp små snäckor på stranden.Vous pouvez manger ça, sade jag. - Mais oui Madame, c'est bon, c'est bon.

Det måste vara oerhört vackert i Normandie på våren, när alla fruktträd blommar. Nu for vi till den lilla byn Ste Mère Eglise, där invasionen började och där en fallskärmssoldat fastnade i kyrktornet och klarade sig för att han låtsades vara död. I Carentan låg vi på ett förtjusande värdshus, där murgrönan växte in utifrån och där stora skinkor hängde i den öppna spisen. Och kyparen var så glad och pratsam.

Vi besökte Utah Beach och Omaha Beach, kända från invasionen, och en stor tysk soldatkyrkogård. - Krigskyrkogårdarna ligger tätt här. - Universitetsstaden Caen helt ny.

 
Ste Mère Eglise, där en amerikansk soldat fastnade i kyrktornet i sin fallskärm.
Ingick ej i Liber.

Stefan var så ivrig att komma till Bayeux och få se tapeten. Man fick hyra mikrofoner, där man kunde följa hela historien runt broderiet på önskat språk. Det var märkvärdigt att se det hela, som var som en slags broderad Liber. Om man skulle göra det i stället. Men var förvara alla årgångar?

Rouen.
Reims.
Honfleur.

I Rouen här utanför katedralen utvisade en sten i gatläggningen på torget var Jeanne d'Arc blivit bränd.

Det är lättare att avbilda de domkyrkor vi ej besökte, som t. ex. denna i Reims. Alla outsägligt sköna. But, som Stefan lärt sig i Amerika, if you have seen one, you have seen them all. Man kunde till slut inte tillgodogöra sig allt vackert och när man sen ser dem på sina färgbilder, tänker man: Har vi verkligen sett allt detta.

Fiskehamnen i Honfleur vid ebb.
Ej i Liber.

Det gäller särskilt domen i Bayeux. Eller var det Amiens eller ....

Så kom vi till Honfleur, trötta och hungriga efter att ha passerat Deauville, Trouville. Detta var La Côte de grâce. Vi gick in på en liten restaurant, som var alldeles tom, så när som på ett par. Två servitriser kom med matsedeln. Hemskt dyrt. En snabb överläggning. "C'est trop cher pour nous" och så avtågade vi till det stora pampiga Cheval blanc, där vi fick en riklig middag och det i en stor fullsatt matsal med liv och rörelse. Dessutom fick vi sovrum där, varifrån vi kunde se hur de små kulörta fiskebåtarna under ebb låg i hamnen och sen tidigt på morgonen, när floden kom styrde ut till havs.

Att bilen sen var felparkerad gjordes vi uppmärksamma på på ett fint sätt.

Ja, a propos det förresten, det var så sant, det får vi ej glömma att berätta om, hur det var när pappa gjorde en omkörning i en kurva i en uppförsbacke. Då blev vi genast vinkade åt sidan av polisen, som skulle se alla papper. C'est interdit de passer comme ça. Comprenez-vous français? - Oui, sa stackars Gerd, mais en Suède ce n'est pas interdit, c'est seulement recommandé de ne pas faire comme moi dans cette situation. - Mais ici, c'est interdit, sa polisen. - Det egendomliga var just, att mor just precis hade sagt: Törs Du verkligen köra om här? Skulle varit intressant att höra en svensk polis' syn på saken!


Nu förde oss Stefan till sitt gamla stamlokus i Rocroi, den egendomliga fästningsstaden. Här hade han bott 1965. Jag berättade det för värdinnan och hon tyckte det var mycket trevligt att han nu kom med sina föräldrar. Je devais l'avoir reconnu, sa hon. Hela staden var byggd som en stjärna med murar runt om. I en liten affär vid torget köpte vi vårt vinförråd.
Genom Belgien for vi i Meuse dalgång till Aachen, där vi tyvärr fick en läcka i kylaren i tullen och det heta rostiga vattnet sprutade över pappa och hans ljusa byxor och skjorta.
 
Vid Vättern på hemvägen.
 
Ingick ej i Liber.

Vi passerade åter den eleganta bron i Köln och anlände även detta år till Olpe. Vi tog nu in på hotell och besökte sen Karin och Rüdi och drack en flaska gott vin hos Adele och Willi.

På hemvägen blev det ett fasligt skvättande med den trasiga kylaren. Allra värst i norra Tyskland. Nu var det fredags eftermiddag och slut på semestern för den svenska industrin och för den tyska började den. Medan vi stod stilla i kön Hamburg - Lübeck fick pappa springa ur och i i ett kör och våra vattenreservoarer började sina. Då kommer en ung tysk ur en annan bil. Han har uppfattat vår belägenhet och häller i en flaska cement i kylaren. Ett under!

Men nu var det även så illa att när vi kom till Puttgarden kl. 23.00 var det en oändlig bilkö och vi fick sitta hela natten till klockan halv 7 på morgonen, innan vi kom med färjan. Vad skulle vi göra - sova i Danmark? Mitt på dan? Nej, Stefan hade länge nog längtat efter kaffe hos mormor på altanen. Vi sträckkörde. Stefan och pappa turades om att sova. Mamma pratade med den körande för att inte han skulle somna - och så var vi hemma igen.

Rolf och Birr var på Salta och Stefan uppträdde i höftskynke och blomma bakom örat och berättade om Tahiti.

[Mamma beskrev också resan i ett brev av den 2 augusti 1967 till min farmor Elisabeth, som var på besök hos Cläre Immisch i Freiburg. Brevet, på tyska, bifogades Liber. /SZ]

Bilderna ingick ej i Liber.

John hade gått igenom en svår sjukdom och skulle nu endast till sjukhuset för en undersökning, då han plötsligt dog.

Trots sina 86 år gjorde Mutti oförfärad den långa resan till Freiburg.

Augusti 1967

Ej i Liber.

Den förestående omläggningen till högertrafik kastar sin slagskugga framför sig ända till Salta.

Barnen är nu ganska så upprymda och planerar en bal på Salta. Den utsättes att äga rum den 19 aug. då morfar är i Medevi. Mormor far till Lidingö för att slippa allt ståhej. Mor får förtroendet att inköpa laxen. Har ingen aning just, köper en aning mer än kokboken rekommenderar, varför vi ännu i jul torde kunna ta upp lax ur frysboxen.

Erik beräknade vinet. Och Birr lagade sallad, mat och efterrätt och nattsexa, så att det blev en så strålande lyckad fest.

Det var spännande att se alla bilar köra upp på magasinsgårn och alla unga vackra gäster strömma in. Rolf hade städat Margaretalund och gjort i ordning Tivoli i trädgårn. Men då gästerna druckit sherry därute började också regnet att strömma.Det gjorde ej att glädjen inomhus dämpades.

Alla måste nu ligga kvar på soffor och golv. Gästerna stannade sen delvis följande dag, då Birr hade dukat upp frukostlunch "en sagolik måltid" med ett stort urval för olika smakriktningar. Man lekte tivoli och gick till sjön. Klingbergarna bodde på Strömsta.

Ebba fick stanna hemma för hennes Erik skulle just komma till världen.

Margareta var inte heller på festen utan i Julita på gymnasistmöte och Barbro var i England i Cambridge, där hon hade plats sista tiden.

Ja, det var en hel del eftersnack kan man förstå, efter festen. Kanske någon liten romans i något hörn. Det vet ej mor som somnade på sängkammarn.

Hemlig utfärd ordnade Olle Insulander, men kunde själv ej komma med till de gamla gårdarna, som nu ska förstöras för det nya militära övningsfältet Negelstena bl. a. där Lotte bodde, Tranbygge. Henning och Lene mötte i Övergran, det var en del av hemligheten, men morfar och mormor orkade ej följa med. Gertrud och Axel [Klingberg] deltog förstås.

Mormor vart dålig lagom till sin födelsedag, så vi fick säga återbud till Viola. Men sen blev hon bättre och vi bjöd Hackstas och Strömstas och Henning och Lene var också med. Vi åt laxrester från "festen". Stefan visade bilder från Tahiti.

 

 

Nu var det dags att packa och den sista septem. nej augusti for vi i Anglian till Linköping med en mängd grejor. Någon vecka tidigare hade vi varit där och sett på den stora trevliga enrumslägenhet med präktigt kök och många skåp som fru Davidsson skaffat. Hon hade ju inte kunnat motstå Stefans sista kort, det från Tahiti: Fru Davidsson är ständigt i mina tankar. Hoppas jag är i Fru Davidssons.

Under flyttningen av grejorna från Snickaregatan ville inte Anglian längre. Så när mor for till Stockholm med tåget på kvällen, stod Stefan där med sitt bilbekymmer. [Det kanske var den gången jag fick rådet att vända mig till Rönnås bilverkstad. Jag letade länge innan jag begrep att detta var det östgötska uttalet av Renault. /SZ]

En av de sista dagarna i aug. kom hans vän [Lars] Rey på besök från Stockholm. Han sa, att Stefan kommit hem just i rätta ögonblicket för nu började en intressant rymdutveckling i Sverige. - När Rey och Stefan var vid sjön fick de se en tromb, som de trodde kunde vara ungefär på Strömsta. Och mycket riktigt, den hade slitit upp magasinsdörren och virvlat ned tegelpannor.

September 1967

Statistiska centralbyrån den 2 september 1967.
 

Erik hjälpte till att skriva en massa övningsuppgifter inför mors avresa till Stat. Centralbyråns Produktionsfilial i Örebro.

Erik skjutsade mor till Olle Wessbergs bil på Odenplan f. v. b. Örebro och undervisning i AK [Arbetskraftsundersökning, tror jag. /SZ]

Hem gick resan m. Åke Rohdin och hans husvagn. Bodde hos Marga och Curt och hade så väldigt trevligt där.

Med Sonja o. Olle Wessberg på Hans Nåd o. Klas-Åke Ryrberg.

[T. höger Örebro slott och Märta.]

[Märtas elever.]
Seidel i Sala.

Friedel Seidel var i Sverige. Hon besökte oss den 24 sept. Och berättade tillsammans med Mutti och Lene och lille Per.

Stefan hade en beställning på en Orreforsvas till Mr. Allison i Fredericksburg att effektuera.

Men den 23 sept. avreste Erik på sitt:

Här bor Erik under sin vistelse i Nürnberg: Studentenheim Heilig Geist. Han är illa förkyld i det vackra vädret. Tror att det ska hjälpa att stjälpa i sig 3 l. öl på oktoberfesten i München.

Oktober 1967

Kursslottet i Smolenicky.
Dessa platser i Tatra besökte Erik och de övriga deltagarna efter kursens slut.

Schönbrunn.

Medan Erik är i Wien är det sommarväder. Han reser m. en engelsk ekonom Peter Coffey och de har en marvelous time in Vienna together.

Erik fick motta sin Kurö-inbjudan i Wien.

 
Allt hade varit gott och väl, om inte hemresan varit. På den blev Erik nämligen bestulen i sin sittkupé på plånboken ur kavajen, som han hängt ifrån sig medan han slumrade till ett tag. Detta hände i trakten av Hannover och plånboken innehöll körkort och 250:-.

Birr hade fått praktik i Uppl. Väsby hette det först, men sen kom det i stället att bli på ett hem i Huddinge. Dit är det hemskt långa resor från Uppsala.

Tänk vad en tvättmaskin skulle lindra. Janebjer kör så gärna upp en och Rolf och Birr får den för ett skapligt pris. Och den passar så fint in under bänken. Det kunde Sven och Britta också konstatera, då vi tillsammans med dem firade "oktoberdagarna" i Uppsala.

Man hyste ivriga planer på att flytta närmare Stockholm, kanske till Jakobsberg, där det fanns en våning att köpa. Men dyr var den. Rolf prutade några tusen, men ändå. Och Jakobsberg.
[Rolfs annons längst ner.]
Ej i Liber.

En söndagskväll, den 15 oktober, ringde Erik plötsligt från Centralen. Han behövde hämtning. Hade ju inga pengar ens till T-banan. Hade bett några svenskar på färjan, att få låna en slant till mat. Men nej, dom hade slut på pengarna själva, sa dom.

Följande fredag for vi på middag till Kurö. När vi kom till Bålsta var det tjockt med snö. Man såg spår efter att det plogats, Det hade varit ett häftigt oväder på trakten. Telefonstolpar omkull och ledningarna avslitna. Man kunde ej nå Salta per tel. Stefan kom också dit. Nisse hade nyss fyllt 25 år.

Erik skjutsade till begravningen för Isakson ville ej köra.

 
Mors födelsedag firade vi med ostbricka för Linds o. Henning o. Lene och Sixtens och Erland och Inga.
 
Ytterligare genealogiska uppgifter inarbetade i "My Family Tree". Jag lämnar papperen kvar i Liber 1967. /SZ
Gunnar Stolpe, Joachim Vogel, Börje Dernulf, Edmund Rapaport, Bo Wärneryd, Sonja Södergren, Ingvar Lyselius, Per-Erik Dybeck, Siwert Selander, Klas-Åke Ryrberg, Gunnel Sundgren, Waldy Haglundh, Margit H. Eriksson, Astrid Arnell, Inga Tidermark, Märta Hagman, Britta Johansson, Margit L. Erikson, Lena Sjöström.

När Rolf och Birr annonserade om insatslägenhet, hade de ställt tel.svaren till Farsta. Vi hade glömt att betala avg. så det var att rusa till posten och göra det först och främst.

Det kom svar från Gustafsberg och några ställen till, men kanske ej så attraktiva. Men så nästa dag ringer en mjuk damröst och erbjuder ovanstående. Rolf fick ringa upp och bestämma tid för visning. Både Rolf och Birr blev förtjusta och familjen i Roslags Näsby hade bott i Uppsala och kände igen Birr från tåget och unnade våra kära den präktiga våningen för omkr. 20000. Bertil Lindström övertog nu Rolfs i Uppsala och blev så förtjust i den.

Far och mor hade promenerat i Tyresta. Sen låste Gerd upp min bildörr. Då han kom fram till sin, som jag öppnat inifrån, och skulle starta, var nyckeln borta. Vi letade runt bilen, i bilen, i kläderna, överallt. En främmande dam kom och hjälpte till. Det hjälpte ej. Borta! Alle, alle. [Så sade jag som liten när tallriken var tom. /SZ] Som genom ett trollslag.

November 1967

På torsdagen var det uppvaktning med många gamla Borlängevänner och stor glädje. Ivar Lind höll tal. Och när fru Wohlfart kom, höll hela salongen andan.

 

Mamma och pappa skulle komma på middagen på lördagen, som var allhegonadagen. Men på förmiddagen ringde mormor, att farbror Axel dött på morgonen på Akadem. sjukhuset.

Morfar hade talat med honom dagen innan och då hade han låtit kry. Han skulle bara vara på sjukhuset några få dagar för lite undersökning. Och så fick han den sista hjärtattacken.

Axel af Sillén
Axel af Sillén 1887-1967
Ej i Liber.

Dagen efter Lenes födelsedag ägnade Stefan åt att se på en ny bil. Först på Biva

och nöjd och glad åkte han hem med sin röda fina nya leksaksbil. Nu for Stefan på kurs till Rimforsa på 2 veckor. Han kunde därför inte komma upp och vara med på Farbror Axels begravning.

 

Lenes 60-årsmiddag blev särskilt festlig tack vare de långväga gästerna från Olpe. Pappa och morbror Erik höll tal, och Gunnar Nordström och Ivar Lind. Mariann både talade och sjöng den av henne författade bordsvisan, som Henning ackompagnerade på flygeln.

Vi överlämnade ett tennfat från Libraria, vi släktingar, åtföljt av en adress efter en idé, som mor fått lida mycken smälek för i hemmet. Den föreställde alla givarnas småfoton runt Lenes eget. Den fick ett varmt mottagande dock av jubilaren själv.

Farbror Axel hade gett morfar ett brev med bestämmelser om hur hans begravning skulle ske.

När jag kom upp till Ivan Brehmer den 6 nov. för att hjälpa till med förberedelserna, visade han mig farbror Axels testamente, där jag fick läsa att Erik Z. ska få ärva hans böcker, samt mynt och medaljsamlingen. Vidare att morbror och jag ska få större delen av allt han ägt. Allt detta, kanske främst att lilla Erik, så där personligen har utsetts, gjorde mig så omtumlad och rörd. Jag gick gråtande därifrån och tänkte så mycket på hans tillgivenhet för Erik och hur rart vi haft det på Salta i somras. Och hur han en gång på Stigsbo sa till Erik: Hör Du, Du får välja Dig en bok och ta med Dig, vilken Du vill.

Begravningen blev sen på Norra Krematoriet och efteråt åt vi middag på Anglais. Det var prosten Magnusson, som sjöng så vackert och officierade. Brehmers, Holmins, akademifogden Berg, Henning o. Lene, Norén, Lavemarks, fru Samuelsson deltog.

Sibylle hade länge varit sjuk. Nanna kunde ej besöka henne men Hertha var där den sista tiden.

L. 20.11.67

Ihr Lieben,

Eben kam noch Herthas Brief, sie ist Sonntag vormittag noch bei Sibylle gewesen, fühlte, dass es der Abschied war, hat ja aber erst Montag von dem schnellen, sanften Ende erfahren.

Ihr denkt ja auch voller Dank u. Liebe an die liebe Sibylle, wie selbstlos u. treu war sie in allen schweren u. schönen Zeiten. Für Nanna besonders fühlbar, es wird einsam um sie, Sibylle u. sie trafen sich meist zum Sonntag mittag abwechselnd. Ihr schickt bei Gelegenheit mir bitte, die Briefe zurück.

Heut so ein hübscher Brief von Karin. Die Rückfahrt ging so gut mit dem viel schlafenden Andy. Und Christine in so reizendem Alter, die alles so intensiv geniesst, wie den fröhlichen "Laternen" Umzug der Kinder, den ich paarmal mit Freude in Bremen erlebte, Gerd, nicht wahr, in Sachsen haben wir das nicht erlebt, dieses herbstliche Lampionwandern der Kinder? Karin denkt, es sei nur in Kathol. Umgebung u. Martins Feier, aber das stimmt nicht, ist im protest. Norden seit Ewigkeit. Beinah ein "Faust" Gefühl: der kommende Winter "und wenn in unsrer stillen Zelle die Lampe wieder freundlich? (Gedächtnis??) brennt". Muss da mal Karin aufklären.

Muss, muss Mutti

Stefan tycker, att mor har åldrats så förskräckligt. Han har nämligen fått glasögon och ser på omvärlden med helt andra ögon.

Vi gjorde flera resor till Uppsala med Ivan Brehmer för bouppteckning och dylikt, som utfördes av kamrer Lindman. På Stigsbo var det iskallt. Det hjälpte föga, att vi hade den lilla kaminen med och kaffe och smörgåsar.

Gerd och jag fortsatte till Mackmyra på middag med placeringskort av Staffan. Gerd hade prästens fru till bordet, fru Eriksson och jag disp. Holgersson, som berättade om Fyffes bananer, redan vid snapsen. "Det är en ful historia och inte så lätt att berätta vid ett middagsbord, men det ska nog gå." - Med var också familjen Tolstoy, enkannerligen systrarna Lundeberg i vilkas sällskap vi sen besökte Forsbacka nya kyrka med komminister Fritz Walfridsson.


 

Erik höll sig framme där. Han behövde ju en ny, som fått sin stulen.

Axel och Eva Hakelius har flyttat till stan och där rekreerade sig Marga efter galloperation. Förut hade vi fått så fina stengodssaker, egenhändigt gjorda av Curt i hans fina verkstad. Nu fick jag även ett utsökt broderi av Marga.

Jag hade åter ärende till Örebro. Men tog nu in på hotell Göta, där dom kallar mig assistent. Nu gällde det en räkningsgrupp för veterinärundersökn. som skulle instrueras, ganska besvärligt o. sen hade jag nattarbete till kl. 13,30. Det blev förstås dubbel övertid det. Evert Blom, byrådirektören, kallade mig en kär gäst i Örebro, men hem fick jag åka 2:dra klass medan lilla E. L. åkte första. Hon är ju gubevars akademiker, hon.

Stefan ska man akta sig, att få brev från, han skriver så djärva utanskrifter. "Fru Zenker har fått ett brev med sån vacker adress", sa dom i Örebro.

December 1967

Den 9 dec. var gravsättningen av Farbror Axels urna på Strängnäs kyrkogård.

Följande dag, som var hans 80-årsdag, var Ivan Brehmer bjuden på middag på Salta och vi talade då också om en försäljning av Stigsbo och Sigtuna. Morbror Erik kom ensam från Falun för att Margareta var sjuk. Ivan hade fått ett anbud från Domänverket på Stigsbo på 300000. Jägmäst. von Essen hade dock värderat det till inemot 400000 varför Rolf formulerade en annons:

19 spekulanter ringde. Med 3 av dem sammanträffade vi lördagen den 16 dec. på Stigsbo och bjöd på kaffe där. En hette Rittner från något bolag, en bonde Karlsson m. sin måg Larsson och slutligen Dahlman m. fru civilekonom. Dom verkade mycket intresserade. Men när det kom till kritan hade Rolf haft en mängd överläggningar med sakkunnigt folk och lagt ned ett stort arbete för att skaffa fram en massa uppgifter och kommit fram till att vi borde nog behålla Stigsbo. Och torsdagen den 21 december ringde han återbud till spekulanterna.

Erik hade en tenta före jul, som Rolf rättade. Eriks var en av de bästa.

Den 15 börjar mors julledighet, men hon är så trött, så hon har svårt att sova och ser då rutor med veterinära kryss framför sig i drömmen.

Erik ritar vinjett till Rolfs julklapp, som han redan fått, men då ska i stället en liten bild av honom gjutas in i en plåtburk på NK för 2 kr. "Julklapp 67."

Stefan firar 1:a advent på Salta men slipper syföreningskyrkkaffet i skolan: "Där är mormor liberal" säger Ef.

Alla pojkarna och Birr var på festen. Stefan hade värdinnan till bordet och lär ha hållit ett bejublat tal.

Erik förde [Barbro Bohman] men tycks ha fastnat mera för en tös från Lycksele i brunt.

1967 års vers till Rolf, som får skidor:

Frun står hemma hon, och bakar
Rolf ut i naturen stakar.
Han är ej som andra krakar (Rolf Krake)
Ty för Rolf finns inga hakar.

Ingen nånsin sett 'en matt än.
Se, han jobbar utav katten.
Köper våning svart som natten.
Tas med Ivan, advokatten.

Det här ska Birr få.

För mormor har året 1967 som vanligt varit fullt med aktiviteter av olika slag. Hennes hus står alltid som en öppen famn, alltid ska kaffepannan på. Nu till jul har hon åter stökat och bakat med full fräs. Men julgästerna är färre än vanligt, trots att Stefan är hemma igen och Finska Märta firar med oss. Rolf och Birr har Edklint-jul.

Ja, då måste redaktören nog sluta det här, fast det bara är den 22 dec. och mitt på dagen, men det är ytterligare några klappar som ska köpas.

Så önskar vi varandra hälsa och krafter under år 1968, vi som firar i Sverige och våra kära Falunsare, som just nu är nere i Österrike.

Glömda äro sele och pisk och töm, ja t. o. m. resebyråmannen i Farsta av vilken mor ville köpa en rabattbiljett till Örebro och som sa: Vad menar Ni för rabattbiljett? Ska det vara en 67. D. v. s. pensionärsbiljett. Obs! redaktören är 16 år yngre än så.

Kuß! Red!

Gerd Zenkers dagboksanteckningar 1967 (lösenord krävs).

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se

 
Till Liber hemsida  
Senast ändrat eller kontrollerat den 29 mars 2015.