www.zenker.se

Liber 1966

December 1965
Januari 1966 Februari 1966 Mars 1966 April 1966 Maj 1966 Juni 1966
Juli 1966 Augusti 1966 September 1966 Oktober 1966 November 1966 December 1966

Gerd Zenkers dagboksanteckningar 1966 (lösenord krävs).

Familjen Renate (f. Zenker) och Uli Henschke.

Praefatio

Redaktionen hälsar alla läsare välkomna att ta del av en ny Liber-årgång. Samtidigt ber redaktören att få tacka läsarna för alla bevis på uppskattning som kommit henne till del under året bl. a. den 26. 10. d. å. Att en av våra kära firar julen i Nya världen har vi upplevt för åtta år sedan också. Det här får inte bli nån vana. Vi sänder honom emellertid via band, brev och varma tankar våra önskningar om a happy christmas.

God Jul!
Red.

Quod evenit?

December 1965

Vintern hade kommit redan i början av november, och det var gott om snö som inbjöd till härliga skidturer (och skavsår). Det var inte så lätt att få hem julgranen.

Stefan bodde hemma under sin militärtjänstgöring på Barkarby, och kalla mornar låg mor och far och lyssnade spänt: Ska Anglian starta, eller ska pappa få lov att stiga upp i ottan och dra igång honom? Nå, för det mesta klarade han sig själv, men stackars Mait Zelleroth, vad hans starter ska ha irriterat hennes morgonsömn. Och likväl säger skalden:

Anm. Inte förrän under julen fick jag klart för mig att det fanns en värmefläkt i bilen! Innan Morbror lagade den, blev det knappast plusgrader i bilen mellan Farsta och Barkarby i den stränga kylan. En provtur Salta-Brunnsholm blev nu till en euforisk upplevelse! /SZ

Julen 1965 firade Rolf och Birr på Åsögatan, d. v. s. dom kom ut till Salta nån dag efter julaftonen, men har i alla fall generöst ställt sina förtjusande verser till Red:s förfogande.

Januari 1966

Vi hade ett härligt skidspår genom Bastuhagen, Valla skog, Vargbo och över Rovlandsbackarna hem. Eller över Prästgårds lövhage, där vi såg blodspår leda till en rävlya, och Gumlösa ned till Sagån. Kallt och mycket snö. Vi tog en tur på dagen och ofta även en månskenstur i den dödstysta skogen endast avbruten av 12-slaget som förklingade i slottsuret på Strömsta.

Annars firades sedvanligt men även osedvanligt, i det att tandl.familjen Werner med barn var bjudna på jullekar.

Helene Schlurick (1844-1902) suckande till dottern Elisabeth: "Müde, matt, marode, faul, bequem, commode."
Där märktes Wille och Hetty.
Frank Bresser, Christina Wendin, Ragnar Wendin, Kolfeldt, Bror-Axel Lindörn.
Elisabet Eklund, Tormod Kelén, Kerstin Hansson..
Utredn.man på UI.
Agneta Linné, Eric Linné, Mingen Hammarstrand, Jan Olof Björkman.
23.1.66. Jetzt will ich aber Euch lieben 3 Männern richtig Danke schön sagen, dass Ihr neben Eurer lieben Hausmutter, die alles so festlich machte, mich sehr verwöhnt habt. Zu hübsch von Stefan u. Erik, die mich Weinacht u. Geburtstag umschichtig mit geistiger u. leiblicher Nahrung sehr beglückten, beides wird verschlungen, letztere presto, erstere andante. Wie auch Euer "Tagebuch" dass ich nachts mindestens 1 Stunde geniesse. Wirklich wieso hast Du das entdeckt, es ist ja brennend interessant, wenn ich mich mal "steigere", dann vielleicht weil er Recht hat u. ich bin eben die "Frau Antediluvialrat", zu mindesten aus dem vorigen Jahrhundert. Erik muss es auch lesen, möchte wissen was der Historiker sagt. Es war doch so hübsch bei Euch! Nanna schrieb, der ärztl. Befund am 11.I ist sehr beruhigend, vielleicht ... eine kl. Operation, die oft gemacht wird, sagt H-g. Muss muss Eure Mutti

Den 15 jan. fyllde Mutti 85 år, och dagen, en lördag, firades i Farsta med Henning, Lene och Ann Margret samt morfar och mormor, vilka följande dag hade varit gifta i 50 år. Det är ju sällan som två sådana högtidsdagar inträffar på en gång i en familj.

Bio på söndag: Jesus-film med Max von Sydow.

Rolf och Birr kunde dock ej vara med, de hade ju för Birrs salladspris avrest till Canaria. Rolf var dock ej inkluderad häri, men hade av mecenater erhållit ett personligt pris på 500:-.

Före deras avresa hade mor gjort en tjänsteresa till Länsstyrelsen i Upsala och sökt nattkvarter på Lästmakargatan. Det var så roligt att för första gången ligga kvar hos Rolf och Birr och äta lunch och middag där och fara buss med poletter till arbetsplatsen.

När Rolf och Birr skulle avresa med flyget, var det kallt här, men ändå skulle de ju vara sommarklädda. Stefan for med dem till Bromma på väg till Barkarby.

Fr. v. Söderberg, Svedenkrans, Palmqvist, Antoni, Lars Rey, Svensson, Kristiansson, ..., Lundberg, Fransson, Lindberg, Nordén, Gyllingmark, Jonsson, Wiklund, Andersson, Zenker, Widermark, Bjärle, Dorestam, Olsson, Blomqvist, Petersson.
Våra kära fick de det från tunnelolyckan på söder riksbekanta paret: Gullungen + man.

Vi hade vårt grupprum högst upp på vinden, en fördel att få vara i lugn och ro, men icke förty hittade fältchefen Blom dit upp för att höra på.

Sista dagen efter slutprovet överlämnade den manlige deltagaren, journalisten Wachenberg 1 meter choklad till sin gruppledare och höll ett litet tal, och sen viskade någon av de kvinnliga att dom var glada att ha fått den trevligaste gruppledaren. Men enligt Stefan och Erik är det ej bra att få dylika lovord. Dom ska frukta mer än älska, då lär dom sig bättre. Erik skötte hushållet alldeles utmärkt. Och Stefan kom och hämtade i Lejondal och fick 40 kr. för transport av grejor till Ui.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anne Ohlin-Wibble, Jan Wibble.

Från Rolf och Birr kom det många glada kort. Och plötsligt var dom hemma på en kort titt, innan dom for till Eskils 30-årsdag.

Stefan såg Läderlappen [med en TV-hallåa!].

Anita Halldén, Alf Henrikson, Yngve Gamlin, Göran Gentele, Per Åke Andersson, Ingvar Wixell, Uno Stjernqvist, Birgit Nordin, Laila Andersson, Gunnar Lundberg, Olle Sivall, Paul Höglund, Maj-Lis Tollbo, Kjerstin Dellert, Arne Tyrén, Kurt Fagerström, Carl Gustaf Kruuse, Brian MacDonald, Viveka Ljung, Simon Mottram, Lars af Malmborg, Sven Eric Josdal, Harry Norlén, Ryno Wallin, Börje Edh, Brita Broberg, Inga-Britt Mengarelli, Erwin Stark, Ingvar Lyselius, Gunnar Lyselius, Birgitta Håkansson, Gunnar Håkansson, Bertil Ramsten, Phamorasingh, Kim Nittaya.

Än så länge bara ett skämt!

 

Vid våra vanligaste middagar på Salta brukar morfar ödmjukt, med stöd av ovanstående, framhålla hur tacksam han är att få umgås med sina förnäma grannar.

När pappa for till Mallorca, for vi andra till Salta, dit också Rolf och Birr kom. Birr hade just varit hos en docent och fått veta att ett litet barn var på väg.

Februari 1966

Den uppskjutna guldbröllopsfesten blev en ståtlig middag i -32° och mycket snö. Tant Anna Insulander höll ett långt vackert tal om Mimmi.

Rolfs examen gick som en löpeld genom pressen.
Lars Andersson (Katrineholm), Börje Friberg, Bo Göranson, Eva Haage, Hans Holmberg, Gerhard Hultcrantz, Magnus Isberg, Sune Jämtelid, Torbjörn Lang, Anders Möller, Kjell Strömlid.

Mars 1966

Näst efter Birrs födelsedag, då hon fick ett par blå gummistövlar, för den myckna snön skulle väl snart töa bort trodde vi var det holländska bröllopet vårens stora evenemang.

Klas Rydberg, Margareta Pehle, Fransisca Hernandez, Gerd Karlsson, Birgit Hedin, Gurli Ohlander, Bertil Svensson, Lennart Nilsson, Johan Uvås, Peter af Ekenstam, Gunilla Rumstedt, Thore Zetterlund, Kerstin Zetterlund, Tommy Andersson, Reine Clerkeborn, Ingeborg Hallberg, Erik Hallberg, Theresa Fernandez, Inez Pulido, Kurt Lundström, Helge Lundström, Göte Mossberg, Vera Mossberg, Sigrid Schönning, Martin Schönning, Sven Fast, Ingrid Fast, Gösta Fornander, Ingegerd Fornander, Gunborg Wigren, Wolter Wigren, Margareta Rising, Katrina Widegren, Britta Blomberg, Gerhard Blomberg, Jeanette Höglin.

Björklund må häpna aldrig så, men lika fullt låter mor pappa resa till Mallorca på egen hand. Något drar hon väl öronen åt sej, då han vid hemkomsten meddelar, att han ej haft så roligt på 35 år. Det är ju att nästan gå tillbaka till Wilhelmines era. [En tidigare flamma.] Han hyrde en bil och for runt på små spännande vägar och bjöd herrskapet Fast på en åktur.

Vykort från Gerd Zenker den 19 mars 1966.
Vykort från Gerd Zenker den 21 mars 1966.

Vid hemkomsten från Mallorca möttes Gerd av underrättelsen om att Otto [Schweitzer] hastigt dött på ett sjukhus i Dresden just som han skulle få komma hem.

I första ögonblicket trodde vi, att det möjligen rörde sig om ett skämt, särskilt undersökningsledarens namn verkade misstänkt. Men nej, en dag ringde en herre och bestämde tid med Erik, som var hans Ip [intervjuperson]. Och som yra höns sprang vi sen till fönstret för att se vem av alla de herrar, som kom knogande på det ena eller det andra, det kunde vara. Att han ej skulle ha blommor eller tårta med var vi förvissade om, så där föll en stor grupp bort på lördags-eftermiddagen, när alla män varit ute och gjort inköp till sina kära. Men även av de många, som bar portfölj, var där ett stort urval.

Efter lång väntan kom herrn i fråga och frågade. Det var ganska intressant att uppleva lokot [lokalombudet] så att säga från andra sidan.

April 1966

Påsken på Salta inleddes med att mormor fick fara in till sjukhuset. Man trodde att det var njurbäckeninflammation. Hon fick dock komma hem igen. Och låg hemma. Henning kom ut på långfredagen, och mormor blev så gränslöst glad åt det, och snart var hon på benen igen. Och vi kunde gå ut och promenera uppåt Solberga till, innan vi återvände till Farsta.

Annie Lindberg, Bengt Lindberg, Olav Kallenberg, Birgitta Lindberg, Hans Frenzel, Erland Hagegård, Carl-Hugo Spakkhaver.

 

Jag tror att bruden insjuknade, så bröllopet fick skjutas upp till april. /SZ

Stefan hade nämligen dagen innan varit på Kalvens bröllop. Rolf och Birr var sen här och firade Eriks födelsedag, som så turligt inföll på en lördag.

Under våren hade vi ett kärt besök av Barbro och hennes goda vän (kvinnlig).
[En halv sida fastklistrad och oläslig.]

 

Ja, så går dagarna sin gilla gång. Stefan har ideligen permission. Och Erik läser snällt, medan mamma arbetar med den stora lärarutredningen på Östhammarsgatan. Och pappa har inte heller han mycken tid över för sina hobbies. Sålunda blir fotona från Mallorca liggande oinramade, och följaktligen blir ej heller Spies-vännerna inbjudna som han lovat.

Så den 29 april blir mormor åter sjuk och måste in på sjukhuset i Enköping.

Efter ett kort besök på Salta och hos mormor på sjukhuset, där också tant Anna Insulander ligger i rummet bredvid, hon var den första som sände blommor till mormor, måste mamma återvända till Stockholm påtingad till en ny loko-kurs, och Erik övertog makten.

Ann Carlowitz.

Maj 1966

 

Kursen ägde rum på Sånga-Säby och vi fick betala 60:- om dagen, så traktamentet räckte ej. Men där var underbart vackert med de gamla ekarna ned mot sjön, och vårblommorna som slog ut, medan vi kunde sola oss under en stor del av föredragen, så jag kom tillbaka riktigt brun.

 

Jan Wibble, Folke Wibble, Anne Ohlin, Bertil Ohlin, Hans Åkerhielm, Ingmar Ögren, Gustaf Ögren, Astrid Carlman, Madeleine Hedberg, Sven Hedberg, Linnéa Westermark, C. W. Hedin.

Mamma for nu emellan Salta och Farsta, och en gång på stationen i Enköping, då hon skulle avresa till Farsta, tyckte hon sig känna igen en man, som styrde stegen till kiosken - - - - - - - [sic] och sade: Aftonbladet och en jordgubbsglace. Ja, det var han.

Under tiden genomgick mormor en mängd undersökningar av skilda slag. Febern hade gått ned och hon blev piggare för var dag i sin galla. Nu hade man frångått tanken att det var fel på njurarna.

Stefan söker stipendium till Amerika på sin vän Reys inrådan, men mor vill intressera honom för Europa.

Hos Klingbergs var vi fyra på en mycket glad och musikalisk studentmiddag (i fröken Warfvinges hem, grannens).

Mikael Klingberg.
Kan Erik söka det i stället?
Hos Norelius var vi alla utom Birr, som var lite trött. Efteråt for mamma och Stefan direkt över Södertälje till Salta i mörker och regn, trodde vi men när vi blev hejdade, undersökte ett otal poliser Anglian och klagade på dess rost, men Stefan sa: det är inga bärande delar som är skadade. Dom nöjde sig med det men bad att få se besiktningsinstrument och skattekvitto. Vi rotade i handskfacket och fick fram kvitton för 65, 64, 63, och till slut ett för 66, men det visade sig vara för scootern. Nå ja, det låg väl hemma då. Men senare, när alla möjligheter genomgåtts, upptäcktes att skattekvittot helt enkelt aldrig kommit Stefan tillhanda, tack vare att han glömt anmäla sin flyttning till Linköping. Så där stod Stefan med sin "gärning".
Ulla Norelius.

Under tiden låg mormor alltjämt på sjukhuset och fick motta många besök och mycket blommor.

Den 9 maj hämtade morb. Henning mor vid Östhammarsgatan. Han var gräsänkling nu. Lene var i Hallstahammar, där dom hade bekymmer med Ingelas lilla nyfödda flicka, som måste opereras för en svulst i levern. Vi for till Salta för att sköta om morfar. Där vaknade mor på Märta-dagens morgon uppvaktad av morb. H. i pyjamas, med choklad, som han köpt hos den gemytliga servitrisen på Skafferiet i Enköping.

Mormor hade i god tid köpt en lila jumper, och farbror Axel, som kom till Salta på väg till graven i Strängnäs till fasters båda "dagar" [födelsedag och namnsdag 13/5] hade med sig Kajsa Wargs kokbok, en gammal upplaga ur sitt bibliotek. Efter besök på sjukhuset for H-g och mor tillbaka. Festligheterna fortsatte i Farsta: Stefan hade köpt en pelargonia i Spånga + blomsterfrö.

Dagen efter var mor på läkarcentralen i Farsta: All systems are go! Så en dag kom det ett tjockt brev från Paris till Ef. Mamma kikade lite i det, klistrade ihop det igen, gjorde i ordning en kaffeväska och passade Stefan, när han kom på e.m. Vi skulle ut till Honeywell-berget, där Stefan en gång var så glad, men se, berget var delvis bortsprängt, och vi fick sätta oss på ett nytt berg Stanford-berget, där brevet togs fram vid kaffekoppen, och Stefan fick läsa om hur han fått stipendium för ett år för studier i Kalifornien.

Stefans födelsedag var en söndag på Salta, då han dels fick en stor Amerika-väska, fast man tyckte ju ändå att det var så avlägset, det hela, och en pappersdrake som på kvällen fastnade i elektriska ledningen och blott kunde bärgas tack vare Kekkis insats.

Stefans födelsedag.
Pingstbesök av Jan, Ingela och Lene med lille Per Nordström.
5 bilder ej i Liber.
Birr var nu gräsänka några dagar, då Rolf var på studieresa till Blekinge, Skåne och Danmark i sällskap med vår granne från Gubbängen, prof. Alexandersson.
Pappa sköter också hushållet med den äran:

Stefan var avstängd från yttervärlden och hade en strapatsrik övning, som senare gav kompensations-ledighet + rabarbersoppspåse med hem.

Morfars födelsedag inleddes med att han skulle tända sitt heliga ljus från Margit Sahlin. det bar sig ej bättre än att det vacklade till och föll i golv och utlöste en åkallan av helt andra makter. Så for vi in till mormor och därpå till Uppsala, där Rolf bjöd på kaffe och t. o. m. bananlikör från Canaria. Senare kom Birr hem i ny klädning och så fick vi glace också och hade så rart.

Så blev det pingst, och då for vi i två bilar till Stigsbo efter besök på lasarettet, där mormor nu mår allt bättre. Vi hade kaffe med oss, och Gerd fotograferade och vi promenerade. Sen for pappa med Rolf och Birr över Uppsala och blev fast i hemska köer på hemvägen. Folk satte sig med sin termos vid vägkanten och drack kaffe så sakta gick det.

   
4 bilder ej i Liber.
Följande dag hittade Birr denna hälsning:

Det visade sig, att L. erbjudit Rolf att bli hans forskningsassistent på Ekon. Forskn. Institutet och få ett skattefritt stipendium. Fru Gertrud Lundberg är tyska och loko [lokalombud på SCB], så mamma har naturligtvis ej underlåtit att berätta för denna förtjusande dam om Rolf.

Juni 1966

Nu började det bli varmt, fast snön legat från november till maj. Kanoten kom i sjön:

 

En mekaniker på Atlas. Pappa sa åt honom, att han borde ha frack var dag, så stilig som han ser ut. O nej, svarade han, den här måste jag ha hela livet, så den får jag vara rädd om.

 

Erik funderade på om han skulle ta något arbete under sommaren eller resa utomlands, men det problemet fick en snabb lösning.

Mormor fick komma hem ett par dagar i början av juni före den definitiva friskförklaringen, och då gratulerade vi Köndell, som fått nordstjärnan. Sen for mormor till sjukhuset igen och mamma till Stockholm.

En söndag i juni hade vi kaffeväska med till Strömsta badställe och njöt tillsammans med Axel av en vacker dag. Stefan kom i kanot och törnrosorna blommade och det var så rart.

På den stora dagen var det först uppvaktning och sen stor middag, där både Stefan och Erik var bjudna. Ef hade dock måst tacka nej. Men vi andra hade mycket trevligt.

 
Två bilder ej i Liber.

Efter Hacksta-festen for mormor några dagar till Lidingö på rekreation. Det mådde hon utmärkt av och vi hämtade henne ett par dar före nästa fest, som var Louises 50-årsdag med lunch på Brunnsholm für alles was Beine hat. Morbror Erik beslöt i sista minuten att följa med och klädde sig delvis i bilen.

F. ö. badade vi också på Agnö udd [Agneudde] några gånger. Stackars Birr hade det bra varmt, på landet gick det väl an ändå, men i stan. Hon stickade och virkade så fina saker. Vi hade sen krocketparty med Hacksta-barnen, Lietjes och Gertrud och Axel. De hade kommit hem från Norge och inspirerade kanske oss till semesterplaner.

Margareta i Tübingen visste ej hur vi längtade efter regn, när hon skrev:

Ingeborg [Ruthström?] 50 år.

Barbro var i England. Men Elof-dagen firades med kaffe för de båda änke-överstinnorna Adlercreutz.

Juli 1966

Till höger mormor Gunhilds kusin Karl Robert Wässman.
3 bilder ej i Liber.

Brev från Elisabeth Zenker ("Mutti") och Marianne ("Nanna") Schweitzer den 6 juli 1966.

 
Lantbrevbärare Berggren.
3 bilder ej i Liber.
Pappa fick en badtermometer på sin födelsedag. Och med den mätte vi upp en vattentemperatur på 27° vid Hovjunkaren. Med den i bagaget startade pappa och jag en liten semesterresa till Norge. Genom Värmland for vi till Årjäng, där vi övernattade, sen via Oslo med middag på en restaurang med namnet Helsefyr och ett härligt bad i Oslofjorden till Fagernes. Det blev allt vackrare och vid varje rast blev pappa allt ivrigare, junde ej sitta still en sekund, skulle bara ur och njuta och titta. Vi for på Lietjes rekommendation, vi hade träffats på stor kaffefest på Axels födelsedag på Hacksta, till Balestrand.

 

[Ett avsnitt fastklistrat, oläsligt.]

 

O, så mycket stavkyrkor vi fotograferade. Sen gick färden över fjordar och över den mäktiga Hardangervidda. Då hade vi först övernattat i Ulvik.

7 bilder ej i Liber.

På vägen hem från Norge hörde vi den spännande tysk-engelska finalmatchen i fotboll, där Tyskland förlorade.

Augusti 1966

Så kom vi då hem för att få njuta den sista korta tiden med Stefan. Hans stipendium som "Qualified European Scientist" ger honom hotellrum på Hilton i Washington, det är något för den, som dagligen går i pappas för länge sen uttjänta skor. Nu var Stefan hos Arvö på rea och köpte en kavaj, har kostat 220, nu 138, av märket California. Det var det namnet som fick honom att bestämma sig.

Anglian har klarat besiktningen igen efter en reparation hos bröderna Petersson i Hållingsbo för 360:-, och Stefan kunde använda den igen den sista veckan i militärtjänsten. Så muckade han stilla och försynt med 2 andra och bjöd på tårta på Barkarby. Nu är det sålunda slut med våra rara kvällar i Stockholm, när vi sa ευ [= eu, det grekiska prefixet för "väl", som lär ha varit det första begripliga ord jag sade som spädbarn. /SZ]. Visserligen makade [?] Ef ner till mor för att göra det riktigt bekvämt åt sig, men ändå ...

Birr bedriver sedan länge en kampanj, som nu understöds även av Stefan. [E. K. = Eva Klingberg.]
Erik på besök i Saßnitz.
Ef tror att Erik skriver så mycket till E., eftersom han får så lite brev av Erik.

Morfar gick och plockade flyghavre en dag och fick en utgjutning i knät, så besvärlig så vi fick lov att ta ambulans till stan. Det kom telefon, när vi på inbjudan av Lietje skulle få plocka hallon på Spelbo.

Eva, som var kvar i Freiburg, hade diktat. Det hölls mycket roliga tal och var en mycket skojig fest i den gamla kungsgården. Vi skjutsade Axel och Gertrud i deras bil.

Med morfar och mormor gjorde vi en liten utflykt Mälaren runt med kafferast vid Gottsta backar och sen middag på Vita Hästen i Eskilstuna. Stefan hade ärenden att uträtta på banken i Västerås. Det drar ihop sig mer och mer...

Erik, som blivit lovad ett besök av far och mor i Trelleborg, avböjde, dels tyckte han det var lite löjligt, men främst, får vi hoppas, av skretesskäl. Han meddelade, att det var varmt om dagen och mörkt om natten. [Citat från ett vykort från Erland Klingberg sr.] Vi hämtade Erik i Flen en lördagskväll i augusti, när han var färdig. Då hade han månget ett minne att kvittra om [citat från Rydbergs Tomten], men märk väl intet av det som rörde sig i våra nyfikna sinnen. Väl hade han blivit hejdad av polisen i en spärr de hade under jakten på de två unga polismördarna.

 

Fr. v. Stefan, Erik, mormor Gunhild af Sillén, morfar Elof af Sillén, Rolf, mamma Märta Zenker, morbror Erik af Sillén.
Tre bilder ej i Liber.
Ej i Liber.

I god tid började vi packa Stefans väskor och höll på med det var kväll. Es war nicht leicht, somligt skulle ju gå direkt till Californien, annat måste han ha med på resan. Han tänkte ju bese både Paris och London på vägen och hälsa på Zitos. Mormors födelsedag kunde vi ju inte fira med främmande. Den inföll dan före Stefans avresa, men Henning och Lene kom och gratulerade, och vi satt i Margretelund och drack kaffe mot väggen ute i solen, sedan Stefan och Erik sagt farväl till sommaren genom att bära hem kanoten. Ja, så var det god natt den sista kvällen före avresan. Tidigt nästa morgon for Stefan, Erik och mor i Anglian via Sigtuna till Arlanda. Sen tog Erik omedelbart Anglian och for till Märsta och hämtade Rolf och Birr. Och pappa kom direkt från Stockholm och hade med den första film, som Stefan knäppt med den nya kameran. Och vad säger man i avskedets stund? Där ute gick de stora planen åt alla håll i ett, och det vart snart dags för Stefan att ställa sig i kön ut genom spärren. Sen kunde man inte längre ta på honom men bara vinka och fotografera. Vi löste biljett upp till takterassen och vinkade och vinkade. Rolf och Birr var nu lyckliga herrar över Anglian och for i väg till Gustavsvik. Vi tre gick till hangaren för att sända i väg Stefans stora kappsäck på Mr. Pages bekostnad. Det kostade inte mindre än 350:-.

På vägen in till stan skulle Erik köra Essingeleden f.f.g. efter pappas anvisning, men det var lättare sagt än gjort att hitta upp på rätt ställe. Nu är Erik 22 år och har ett helt annat pass. Men hur gärna tänker man inte tillbaka på den här lilla gossen i den fina blå kostymen. Nu ska han ut och resa igen, men först måste han rösta. Han väljer att rösta ungt och dessutom att poströsta.

Stefans första film med nya kameran.
Bildremsan inscannad och förstorad här.
Ann-Margret Tiblin. Till höger Karin Tiblin-Zahn med Andy.
 
3 bilder ej i Liber.

September 1966

 

Mormor är nu så frisk, så vi vågar fara utomlands, fast hon gruvar sig över att bli ensam och, naja [tyska, = tja], lovar att ta Greta till hjälp eller fru Kekki.

Kaffe hos Axelssons en av de sista dagarna. Och så bar det i väg över Danmark.

 

Barbro Nordholm-Ståhl, Lennart Rydberg, Staffan Thorsell.

 

Pappa hade ju så mycket att göra, att han överlät allt planerande åt Erik. Lördagen den 10 september stod han mirabile dictu kl. 8.00 och kastade sand på vår ruta. Det hade vi då aldrig räknat med. Upp i ett huj och i väg klockan 9.

Röstning i Strängnäs. Kaffe kl. 13.00 på rastplats i Linköping. Middag i Värnamo. Natt i Helsingör i ett rum med tre bäddar. Det var svårt att hitta ett lämpligt hotell där. Men allt gick bra, och vi fick en mycket god dansk frukost, men så kostade den också.

Vi kom lyckligt över till Tyskland på söndagseftermiddagen och passade på att göra en paus i Neustadt an der Ostsee och badade. Det var vid denna tid, som en u-båt hemmahörande i Neustadt gick under med all besättning utom en man. På Autobahn kom vi raskt förbi Lübeck, då vi hörde ett skrämmande ljud i bilen. Skulle vi våga fortsätta? Ja, pappa naturligtvis, men nog kändes det konstigt och lite kulet. Men felet var omöjligt att lokalisera.

På Gasthaus i Lüneburger Heide.
Ej i Liber.

I vår hemliga resplan, som pappa ej visste så mycket om, ingick en vandring i Lüneburger Heide, som Erik blivit förtjust i året innan. Som utgångspunkt valde vi Buchholz am Rande der Heide. Där tog vi in på ett hotell med eget slakteri och charkuteri, som vi fick bese följande dag. Hela väggen i entrén var fylld av pris som värden fått på olika tävlingar, mest i Holland och särskilt för sin leverpastej. Vandringen i Heide var alldeles enastående. Ljungen var tyvärr nästan utblommad, men ändå var det hela en absolut ny upplevelse med det här storslagna landskapet. Erik blev särskilt förtjust, när vi sen skulle äta på ett Gasthaus mitt ute i landskapet och där fick Kronenbräu, framställt av hans gamle vän Ackmann. Sen visste pappa inte om att han skulle få bli:

Utsikt från terrassen Burg Waldeck.
Ej i Liber.
Pappa och Erik var så intresserade av Ederseedammen, som engelsmännen bombat under kriget, och mamma var så rädd att rummen skulle ta slut, för klockan var redan 7 när vi körde upp förbi den lilla, lilla staden Waldeck och sedan brant upp till det lilla, ja inte så lilla men ack så gamla slottet, det var sen 900-talet, höll bilen knappt på att få rum den smala hålvägen upp genom de många murarna. "Leider, wir hätten nur ein 3-Bettzimmer." "Gerade was Sie haben möchten?" Vi fick ett präktigt rum med vid utsikt genom fönstren över skogarna mot norr och över sjön mot väster. Vi gjorde en kvällspromenad till den lilla stan med sina små korsvirkeshus efter den goda middagen, där vi drack en S:t Emilion i stora matsalen. Det var 24° varmt ännu klockan 21 den 12 september.
Rådhuset i Bamberg.
Ej i Liber.

Över den gamla staden Homberg kom vi sen mycket nära gränsen till Östtyskland på en liten oxbacksväg, som bara var avsedd för gränsbefolkningens jordbruksarbete. Efter att ha försökt få rum i Rhön-trakterna, nådde vi upp till Kreuzberg. I själva klostret var det fullsatt, det var korsresningshögtid dagen därpå, men vi fick bo på hotellet högt über alle Gipfel. Däruppe var det isande kallt, och när vi vaknade dagen därpå av klockringning och psalmsång, så kom just en lång procession med kors och helgonbilder och många präster i skrudar och korgossar och gamla, gamla gummor ut ur dimman. Dom hade nog ej gått den långa vägen upp ur dalen, för det stod bussar ett stycke längre ned. Vi gick upp till Kalvarieberget ovanför vallfartsorten med sina tre kors och en amerikansk militärstation intill. När dimman sen lättade, hade vi en magnifik utsikt på vägen ned mot Bischofsheim. Vi åt vårt mellanmål ute på landet nånstans nedanför ett krucifix, och vårt mål den dagen var:

Bamberg. Tänk, att få se en nästan oskadd tysk stad med så många vackra byggnader.

Utsikt över Bamberg.
Borgen i Nürnberg.
2 bilder ej i Liber.

Domen var imponerande med alla konstskatter, bl. a. Tilman Riemenschneider, och utanför Die alte Hofhaltung, biskopens ekonomibyggnader från medeltiden. Furstbiskoparna hade ett ståtligt palats. Die Bamberger Symphoniker bodde i ett gammalt kloster nere i stan, säger Erik.

När man gick över bron ovan, kunde man lägga en slant i en automat, och då belystes fasaderna på den här gamla fiskarbebyggelsen, Klein-Venedig, längre ned vid Regnitz.

Nürnberg var beklämmande att se. Staden var förstörd till 90 % enligt uppgift. Nu var dock det mesta återuppbyggt precis efter det gamla mönstret. Pappa höll på att förlora tålamodet, när vi skulle äta och mamma gick ut och in på alla restauranter för att försöka hitta en med Stimmung. Vilket också lyckades: Heiliger Geist Spital, hette det visst. Där fick vi lov att säga "Gestatten", för alla bord var ju upptagna. Bättre det, givetvis.
Efter besöket på borgen åt vi Bratwürste mit Sauerkraut på tenntallrikar i det här lilla Fachwerk-huset. Sedan till Dürerhaus.
 
I Traben-Trarbach.
Kyrka i Amorbach.
3 bilder ej i Liber.

Nu gick färden vidare mot väster. Tankarna gick väl ofta till Salta. Var dom friska? Och till Stefan, som nu lämnat Paris och London och t. o. m. New York och väl var på sitt Hiltonhotell i Washington. Han tyckte mer om Paris än London, men mer om engelsmännen än parisarna. Han blev bra trött av allt traskande till the sights och skulle nog helst ha suttit i sin kanot, när värmen blev för tryckande. I New York mottogs han hjärtligt av Zitos.

Rymdstipendiater på besök hos NASA utanför Washington DC. SZ nr 5 från vänster.
Ej i Liber.

Rolf och Birr går nu på barnavårdskurs och bli bekanta med familjen Vikström. Rolf kör Anglian och blir en natt på väg från Salta hejdad av polis på sin egen gata. Dom lyser på rödbetorna och potatisen i bakluckan och frågar misstänksamt vem som är ägare till bilen.

I Rothenburg har man ju varit förr, men aldrig har två gummor grälat så som dom gjorde vid stadsmuren den här gången, de båda urinnevånarna. Man blir lika häpen var gång över den här staden med allt urgammalt. Sen vi varit kors och tvärs även på andra sidan stadsmuren, och sett det ställe där vi tältade 1952, gav vi oss i skymningen på väg mot Creglingen och kom till lilla söta Bad Mergentheim, där vi fick rum vid torget, åt middag på samma hotell,och sen av Erik bjöds på "Weikersheimer", landets vin i små lerkrus på Rathauskeller. Där var det fullt och en sån trevlig värdinna, och så kom vi i samspråk med en direktör från Düsseldorf som skulle ned till Füssen på en Kneippkur med sin fru och sin lilla hund. Pappa satt längst ifrån dem, så de uppfattade ej att han vat tysk, utan talade extra distinkt när pappa blev alltmer generad och schweigsam, och det hade gått för långt för att missförståndet skulle kunna klaras upp:

Rothenburg ob der Tauber.

"Eine Gesellschaftsreise ist wenn man zu zehn (10), zwanzig (20) oder gar dreissig (30) Personen zusammen verreist... Nach Ostdeutschland fahren, ja, das können Sie Schweden vielleicht. Unsereiner verschwindet zu leicht drüben. Nach Spanien wollen wir erst wenn wir alt sind. Fliegen ist so bequem."

Men vi gjorde det ej alltför bekvämt för oss, utan gjorde härliga vandringar i Odenwald, där det kanske var lite 'dunstig' emellanåt. Vi färdades Niebelungenstraße förbi, eller snarare genom, Amorbach och Michelstadt, små idyller som vi aldrig besökt förut, och nådde så Rhenbäckenet och kom över till Worms. I den katolska domen där fanns en krypta med stensarkofager från 700-talet. Mittemot låg den stora evangeliska kyrkan, och de båda hade ett veritabelt sångarkrig med sina kyrkklockor, så mäktiga att man ej kunde göra sig hörd i ett samtal ute på gatan. Pappa gick i säng, medan Erik bjöd mor på en Schoppen. På söndagen besökte vi den gamla judekyrkogården.

Marienburg vid Mosel.
3 bilder ej i Liber.

Vi fortsatte rakt västerut till Kaiserlautern, där vi gjorde en gir mot norr över Idar Oberstein, en gammal brasilieninspirerad juvelerarstad, sen över Hunsrück och ned till Moseldalen, där vi kom mitt i eftermiddagsmusiken på det lilla torget i Bernkastel. Här trängdes turisterna som om det varit högsäsong. Av en slump hade vi på vår Bertelmann-Lesering fått en bok om Mosel och dess viner, som fängslat oss så, och nu for vi fram i Moseldalen med boken i hand och läste alla välkända både orts- och vinnamn. Vi övernattade i Traben-Trarbach, åt först Forelle blau på en alltför dyr restaurant, där kyparen lurade oss att dricka ett alltför dyrt vin. "Ach, den Wein wollen Sie zur Forelle?" Men sen kom vi till en så förtjusande vinstuga med en frodig värd, och där kom vi i samspråk med urbefolkningen, som berättade att, att hur dyrt ett vin än är, så är det ändå för billigt, "denn der Winzer muß 123 mal um die Rebe gehen ehe der Wein reif ist". På natten fick vi ej nån vidare blund i ögonen, ty en damklubb hade, under sken av att vara 5 äkta par vid beställningen, nästlat sig in på hotellet och kom hem på småtimmarna i mycket glad stämning.

Vi försökte få bese en Kellerei, men det gick ej på morgonen, så vi fortsatte upp i Eifel och till Nürburg, där pappa klättrade upp i det gamla tornet och fotograferade. Genom Aardalen - rödvinsdalen - kom vi i kvällningen åter till Rhen och satte över till Linz, där vi åter tog nattkvarter i ett gammalt, gammalt hus. Överallt ville mor se på T.V. nån kväll, men ingenstans hade dom.

Här uppe tillbringade vi en fantastiskt vacker dag. Erik klättrade sen ned för vinberget och körde ensam bilen runt Mosel-slingan. Så vi andra fick ej se Zell.

I Bonn fick vi nyheten om Erlanders valnederlag. Vi satt på en soffa här i universitetsparken och läste Expressen och Aftonbladet. Pappa skulle passa på och besöka den sinologiska institutionen på universitetet, och mamma gick dit för att få tag på honom. Knackade på där det stod bibliotek eller Lesesaal eller vad det var. Där var det dödstyst, så ma. drog sig förskräckt hastigt ut igen. Genast kom en vänlig man: Wen suchen Sie? Wir sind hier nur auf der Durchreise und mein Mann wollte nur ganz kurz hier vorbei kommen, ich dachte er wäre jetzt hier, sa mor. Ach, Herr Prof. Müller? Nein, Zenker. Herrn Prof. Zenker habe ich nicht gesehen, aber warten Sie bitte einen Augenblick, ich werde unser Prof. fragen, er wird Bescheid wissen. Mor hade all möda att komma undan så mycken hjälpsamhet och var heilsfroh, när hon till slut fick slå sig ned på en uteservering vid Rhenstranden och äta lunch.
 
2 bilder ej i Liber.

Sen besökte vi, nej promenerade vi på Stresemannufer och Heuss-straße och vad dom hette, alla gatorna, förbi Bundestag, där Ludwig Erhards, Bundeskanzlerns, ståtliga bil med alla Hoheitstecken stod. Vi väntade för att få fotografera, men fick avstå och tog i stället Palais Schaumburg.

I Köln bodde vi på Meister Gerhardtstraße, hotellet med det eleganta frukostrummet. Där gick vi på den eleganta affärsgatan Hohe Straße, där allt var så dyrt. I domen hade vi en märklig upplevelse, givetvis främst av domens skönhet, men även av anblicken av en svensk fotbollsspelare, Roger Magnusson. Mor var nära att be honom skriva sitt namn på kortet till Stefan, där han satt i bänken framför oss.

Sauerland.

 

I en Bertelsmann-bokhandel köpte vi av en umständliche Frau Moselvin-boken åt Gertrud. Den måste ju vara väldigt rolig för henne, tänkte vi. Ist es für eine Dame, da nehmen wir geblümtes Papier, sonst gestreiftes für den Herrn.

På torget i Olpe mötte vi Rüdi alldeles av en slump. Han tog oss med hem till Karin och lilla söta Christine i deras nya fina bostad. Före middagsdags skjutsade han oss ut att se på dammbyggena i Olpes närhet och bjöd på Steinhäger, Bier och Westfälischer Schinken på det trevliga Haus Albus, eine Gaststätte mit schönem Blick. Hemma hos dom hade vi en trevlig kväll. Nu fick vi äntligen se tysk T.V.; det var en rättegång precis som det brukar vara i Sverige, men väderkartan var en annan. Sauerland var mycket vackert och verkade så rent och fint.

 

 

 

 

Ej i Liber.

Ej i Liber.
Vi for över Ruhr vid Meschede, köpte choklad med oss hem. Gick in i en evangelisk Autobahnkirche och ilade sen förbi Hannover. Erik hade blivit förkyld och hade ej lust att hälsa på gamla vänner. I Hamburg bodde vi på Autobahnhotel Stillhorn och där låg Erik kvar, antagligen med feber, medan vi var i Hamburg på bio. Vi handlade nästa dag reservdelar åt Björklund och sherry till 50-årsdagen. Och nu var det slut på det vackra vädret: regn, bara regn.
Fehmarnbron.
Autobahn nära Lübeck. Spöklikt lite trafik på den tiden!
Ej i Liber.

På färjan kan mor få ett glas portvin till efterrätt. Det kostade bara 90 danska öre och var så hemskt gott. Men på motellet på kvällen kostade några droppar Cherry Heering på stora isbitar i 2 glas "ni en halv". Vi måste fråga om flera gånger.

I Hälsingborg ringde vi hem, oroliga för hur det kunde vara med mormor: Birr hade tre dagar tidigare fått en liten flicka, som dött i förlossningen.

Vilken sorg! Vi blev alldeles förtvivlade vid tanken på allt vad Birr och Rolf måste ha gått igenom efter sommarens stora glädje och förväntan. Vi ringde till Uppsala, men Rolf var ej hemma. Först när vi kom till Salta fick vi tala med Rolf. Brita kom till Upsala på söndagen och hälsade på Birr. Till allt lidande kom också feber och ont i brösten. Och ändå fick hon snart komma hem, och Rolf fick hjälp att bära upp henne. Han hade ännu inte börjat sitt arbete, utan hade kunnat sitta hela dagarna på sjukhuset, där han fick komma som han ville. Nu hade han skaffat en T.V. Nu började strax hans arbete på E.F.I. i Stockholm.

Abs. Zenker, 8046 Dresden, Kl.zsch. Ufer 3.

16. 9. 66. M. l. M. u. G.

Nanna u. ich danken Dir herzlich f. d. lieben Grüsse, - die Zeit ist uns genau so fortgerast u. nun kommt schon der schwere Abschied vom "Paradiesgarten", Nanna der Tapferen, die noch keine Wohnung sicher hat u. Hertha. Diese bringt mich aber am 23. 9. früh zeitig nach Berlin u. setzt mich in d. Sassnitz Express 13.21 Uhr. Morgen kommt sie v. Rügen zurück. Sibylle kommt Sonntag zu uns, von ihr erzähle ich mündlich, jetzt bekommt sie noch Besuch von einer Nichte aus Stuttgart, aber krank ist sie leider doch, eine Drüsen Sache am Hals. Henning tut mir so Leid, lange schon hatte er sich so gequält, hoffentlich nun bald geheilt. Das war ja ein stürmischer Sommer für Helene. Und bei Euch ist wohl Abschied von Stefan. So viel Glück wünschen wir ihm. Auf gutes Wiedersehen. 1000 Grüsse von Nanna u. Mutti.

Oktober 1966

Morbror Henning var också dålig och opererades både ändes och tvärs på Mörby lasarett. Det var i olika omgångar som han måste in där.

Vi for till Upsala första lördagen efter hemkomsten, trots att erik inte var alldeles fri från sin förkylning. Vi var så glada att få träffa dom igen. Inte roligt att bara tala i telefon. Birr var förvånansvärt stark och duktig igen.

Mutti hade denna sommar åter varit i Dresden och kommit hem samtidigt som vi. Hon var bekymrad, för Nanna måste flytta och Hertha skulle ej få behålla sin plats. Nu har Nanna fått en ny våning på Hosterwitzer Straße och är tapper och sköter ett arbete dessutom.

Utsikten mot Solberga från Märtas rum på Salta.
Ej i Liber.
Det uråldriga rådhuset i Michelstadt.

Det här kortet hade Sonja Södergren fått från Tyskland med meddelande om när ma. skulle börja arbeta igen. Nu började det antydas och undras, hur länge jag skulle arbeta i oktober. Och jag som ej antytt det minsta. Hur hängde det ihop?

Ja, hur skulle vi göra med födelsedan? Noréns malmgård hade ej utrymme för fler än 30-35. Ängby slott är ju stiligt, men där måste man ordna allt själv. Mormor och morfar erbjöd sig att fara till Katarina[-stiftelsen] före festen, och vi hade den på Salta som på pappas 50-årsdag, för att undgå alla förberedelser.
Erik Z. hade hand om den åtminstone inkommande posten. Det hela verkade att ordna upp sig. Morbror H. fick motta bjudningskort på sjukbädden på Mörby lasarett och betraktade det som ett livselixir.

Vi måste tänka på att det i skrivande stund är i sista pressläggningsögonblicket och fatta oss kort. Vi hinner t. ex. ej berätta om allt besvär att skaffa en förträfflig serveringshjälp till mottagningen i Farsta. Till slut stod i alla fall en alldeles oväntad och ringde på: lilla fru Wildemark. Allt gick som smort, fast Erik fick springa och köpa mer lax i sista ögonblicket till alla smörgåsar, som han bredde.

Nå men hur gick det till på morgonen då? Ja, en päls av ädlare slag än gotlandsfåret hade mamma tackat nej till. Då ville pappa köpa en ny matta och kom med en stor check am Vorvorabend och tända ljus och hade köpt portvin och ville att vi skulle fara och se ut en nu, när det var kvällsöppet. Som om det inte var nog, allt arbete, alla suckar och all kärlek, som han lagt ned på att klä om våra stolar. Visserligen inte alla riktigt ännu, men det blir väl. Nån julklapp ska man väl få också!

Så där var nu bara två, som sjöng på födelsedagens morgon, den minsta delegation som någonsin sjungit sen 1940. Det var röda rosor på brickan, och Erik hade barnas finfina samlingspresent, det batteridrivna vägguret.

Ja, sen kom Aina och Elsa och delegationen från "trakten" och syjuntan höll sig diskret kvar ute, när dom såg alla komma, och sen morfar, mormor och morbror Erik, som så lyckligt hade skolstrejk. Av morfar och mormor fick jag det vackra alrotsbordet, som så länge sovit sin törnrosasömn, av morb. och tant Karin vackra silverstakar och av flickorna en söt sockett-sockerskål.

Rolf hade tagit sig ledigt, men Birr kom först senare. Hon var beställd till sin gynekolog, men när hon sen kom, var hon mycket glad åt hans försäkringar, att hon ej behövde vara orolig, och att han skulle se till att allt gick bra nästa gång.

Britta Edklint och Marianne var här och Erland och Zelleroths m. fl. Mutti orkade ej komma. Hon har nu så svårt att gå i trappor med sitt onda knä, men dikta det kan hon.

 

Morbror Erik låg hos oss, morfar och mormor for till Lidingö efter sen vi ätit och sett på Stefan och hans fina omgivning. Jag telegraferade Tack och love till honom för 20 kr. Hans, nästa dag, till Salta:

2 bilder ej i Liber.
U.I.-gratulanter.

Ja, det blev en massa saker att duka upp och mycket vackra blommor.

Sist kom en skara från U.I. med Sonja i spetsen och överlämnade örhängen och brosch från Torndahls.

Stefan skickade färgbilder. Morbror H. och Lene kom också en stund. Det var hans första uppträdande ute i världen efter sjukdomen. Från dom och deras barn den söta alabasterlampan.

Dessutom hade han programmerat sin datamaskin att hylla mor. Det blev en mängd underliga kombinationer, som dock slutade: God bless Märta Zenker.

Så på torsdagen for Ää och mor med tåg till Enköping och tog bussen ned i stan, där vi gjorde en del smärre kompletteringar på Systemet och Tempo.

Vi fick ta Taunusen i Enköping, och när vi kom till Salta, var det ödsligt och kyligt, men brev från Stefan väntade, och kort från Stallmästargården: Strömstas och Spelbos hade haft en hel dag i Stockholm med besök på Christina-utställningen också.

Vi hade en tårta med från Stockholm och bjöd befallningsmans på kaffe, efter sen vi ställt upp borden i salen och dukat. På fredagskvällen kom pappa med en mängd attiraljer. Och på lördagen var vi till graven. Det var ju mimmis dödsdag. Så kom morfar och mormor och farbror Axel på en gång. Sen Faluns och så småningom bara ½ timme före de första gästerna: Gästis med sina tre små smörgåsar + krustad, oxfilé och moccaglass och sen Janssons frestelse eller sillgratin och ostbricka. Det hela klaffade fint ändå, och att allt blev festligt får tillskrivas de fina visorna och talen, som var utomordentligt roliga.

En dag, en söndag, sa Erik: Nu ska jag ut och rösta. Det var kyrkliga val. Men se det gjorde han inte, utan for till Uppsala och skrev vers tillsammans med Birr och blev bjuden på så god middag, kom det fram långt efteråt:

Brev från Sibylle Zenker till Märta den 26 oktober 1966.

Erik hade rustat upp sina öron till mors födelsedag. Han besökte dr. Gust. Lindahl i Gubbängens läkarhus och fick sina vaxproppar borttagna. Det hade varit bra besvärligt, när han var gång man sa något av värde, måste vända andra sidan till. Nu var han också så på alerten, så han lånade ut de begärda 776 kr. åt Stefan.
Dödströtta återvände vi till Stockholm, men det var bara att ta nya tag. Olle Johansson kom hem från Rhodos och skulle ha redovisning. Och alla skulle få tårta. Gerd körde de sex mandeltårtor jag gjort till Ui.

November 1966

Efter den trevliga gåsmiddagen på Wappa var det Arbetets dag, och en prästfru som skulle tala bodde på Salta. Vi var med på gudstjänst i Näs kyrka, återvände sen tidigt till Stockholm och får där läsa:

Genom mina goda förbindelser med Gästis, jag hade skrivit och tackat för finessen med den eldsprutande glacen och allt, vågade jag ringa och be att få en hälsning framförd till fru af Sillén vid Arbetets dag middagen. Meddelandet kom fram i följande form: Fru af Silléns son har fått en orden.

Under sommarens förtjusande besök på Christina-utställningen, vi drack kaffe där på Café Europa, men hade ej råd att köpa den dyra katalogen, hade Erik och mor även promenerat förbi det nya avtalsverket i Slottsbacken. Herr Wetterblad hade varit en centralfigur i höstens T.V. Aktuellt i samband med skolstrejken.

 

Ingmar Wetterblad.

På domssöndagen var Rolf och Birr här, och vi spelade in ett band åt Stefan, som han blev så glad åt. Särskilt när Rolf spelade och sjöng Bereden Väg.

Göran Andersson, Kerstin Gråberg, Ulf Wesslén, Lars Wistrand, Björn Sandström, Åsa Johnson, Anders Johnson, Stefan Bergman, Staffan Borseman, Björn Borseman, Beng Eric Herrman, Börje Tyboni,Gunnar Norén, Folke Roth.

December 1966

Den 9 december hände tre saker. Vi var bjudna till Hacksta på middag och hann nätt och jämnt fram för alla köer. Rolf och Birr hade bjudit Erik på bridgeparty med Eva Klingberg. Partyt började 22.30 för att pågå till morgontågen började och:

Efter det här har vi fått veta genom Stefans berättelse på band, att pojken låg orörlig på gatanoch måste föras i ambulans till sjukhus. Stefan och flickan som var med i bilen, Betty Mortensen, blev chockade, och för Stefan var det hemska minuter innan han fick veta att pojken var oskadd.

Nej, nu är det släckt överallt i höghusen. Morfar och mormor har varit i Stockholm på adventsbesök, och vi har talat in ett band åt Stefan.

Pappa har haft en fasansfullt arbetsam och stressig höst och i år är julen så kort. Hur ska han hinna vila sig ordentligt?

Vi har nyligen varit på middag hos Björklunds och adventsfest hos Inga.

God Jul alla mina kära läsare! Tack för det gamla året och ett riktigt gott nytt 1967 med hälsa och krafter åt oss alla önskar

Red.

Gerd Zenkers dagboksanteckningar 1966 (lösenord krävs).

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se

 
Till Liber hemsida  
Senast ändrat eller kontrollerat den 7 mars 2015.